Skip to main content

Full text of "Meddelanden från Nordiska museet"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



EXCHANGE 




iigitizec! by 



Google 



Digiti 



zed by Google 



Digiti 



zed by Google 



JUN 3 1932 



v ': 



MEDDELANDENNmRsiTY 

•r 

^ALlFQt 

FRÅN 



NORDISKA MUSEET 



• • • _• • • • ^ • 




Hogkomst af dt framfarna dagar, 
som oss eldar och oss anklagar — 
gr\a gäst, som ej tid försvagar, 
följe ditt allvar vår dunkla gång f 
Erik Gustaf Gbijbk. 



UTOIPKA 



ARTUR HAZELIUS, 

MORDI8KA &1U8BBT8 BTTRBfiUAN. 



STOCKHOLM 1898. 

KX7XGL. BOKTRYCKEBTET. P. A. NORSTEDT & BÖNER. 



Digitized by 



QiOQ>^Z 



I^&fyor till Nordiska mnseet emottagas med taoksamhet. Fräa 
landsorten insändas de under adress Nordiska museet I Stockholm 
kunna de inlämnas i en hyar af museets afdelningar, Drottninggatan 
79» Drottninggatan 71, Drottninggatan 88 och Skansen ä Djurgärden. 
Vid hvarje föremal böra fyndort och gifVarens namn, titel och adress 
samt i öfrigt hvarje upplysning, som kan vara af vikt, sä fullständigt 
och tydligt som möjligt angifvas. 

J^ö^-.dem,. som. ej märmare känna museets plan, bör anmärkas, att 
det sanoix&a är^innfädt-att belysa alla samhällsklassers lif, säledes icke 
en^é Oslizno^io^i o^V-ntt jdärföre med nöje äfven föremal emottagas, 
som afse borgerskapet eller ständspersonsklasserna öfver hufvud, 
äfvensom minnen efter framlidna utmärkta personer, som i olika 
riktningar främjat värt fosterlands utveckling och ära. 

Erinras bör ock, att ehuru samlingarna äro i nägra afseenden 
tämligen fullständiga, sä förefinnas i mänga andra stora luckor, som 
böra fyllas. Hvad exempelvis allmogeafdelningen angär, kan museet 
af det forna lifvet i fiere af vara bygder ännu gifva endast en alt 
för svag och ofullkomlig bild. 

Dä erfarenheten gifvit vid handen, att mänga lata af hälla sig 
frän att till museet insända föremal, emedan de föreställa sig, att 
flere exemplar där redan förut finnas af de samma, mä här f ramhällas, 
dels att likartade föremal dock ofta äro sä skiljaktiga, att denna 
skilnad bör äskädliggöras, dels att mänga exemplar i fierfaldiga af- 
seenden underlätta forskningen och möjliggöra säkra slutsatser. Den 
ofta hörda anmärkningen om ett öfverfiödigt antal exemplar har altsä 
sin grund i en bristande insikt om, hvad frägan här gäller, och bör 
därföre pä det kraftigaste motarbetas, dä hon utan tvifvel hindrar 
museet att fylla sin uppgift. 




Digiti 



zed by Google 






MEDDELANDEN 



FRÅN 



NORDISKA MUSEET 



18 97. 






.j-„-*:^LjLi!:i^ 









Hogkomst af d« framfarna dagar, 
som oss eldar ocm oss anklagar — 
gråa gäst, som ej tid försvagar, 
följe ditt allvar vår dunkla gång t 
Erik Gustaf Geijbr. 



UTGIPNA 



ARTUR HAZELIUS, 

KORUJ8KA MU8BKT8 STYRK8MAN. 



STOCKHOLM 1898. 

KUNGL. BOKTRYCKEBIET. P. A. N0B8TEDT & 8ÖNEB. 



Digitized by 



QiOQ>^Z 



Di-I 



.,'.9 »•- 
• • 4 



EXCHANGE 



Digiti 



zed by Google 



1. 



Digiti 



zed by Google 



:,.C t-- 



Digiti 



zed by Google 



I. 

Skansens runstenar. 

Den runsten, som på Skansen med ens tilldrager sig den be- 
sökandes uppmärksamhet, både genom sin upphöjda plats på kullen 
midt fbr lappkåtan och genom sin egen ansenliga storlek, är förd 
till Skansen från Norslunda, Norrsunda socken, Erlinghundra härad, 
Uppland.^ (Bild 1.) Han har förut legat vid denna bys södra ut- 
hus och fördes till Skansen den 26 januari 1897. Äldre redogörelser 
för inskriften äro: Bautil (B.) 190, Liljegrens Run-Urkunder (L.) 
540, Dybeck, Sverikes runurkunder (D.) II, 211 och Upplands forn- 
minnesförenings tidskrift (U. F.) II, s. 18. 

Inskriften på den ståtliga minnesstenen är emellertid rätt 
mycket skadad och måste fullständigas ur äldre teqkningar, af hvilka 
B. 190, från 1600-talet, är den älsta och lämnar\&a*-rvÄrdQfulli?!té- 
hjälpen. Af dessa teckningar, bekräftade ellei:* rättade af- hv^.spm. 
finnes i behåll af ristningen, framgår med säkerhet följ ahcle 'inskrift:' 

a. Inskriftens hufvuddel från upptill till höger nedåt och 
rundt stenens kanter: 

wn+ • yrw\yyR « +nK • MtciKFfxiiJfx • hhk • hcik- 

> Kr 82,598 i Nordiska mneeet. 



807900 ^ , 

Digitized by V^OOQIC 



SKANSENS RUNSTENAR. 



paun • kulflnkr i auk • 8t[in]M{)r i auk • s[ikfa8tr] lita • [raisa 
• 8tin •] {)inofti[B*] auBtni[n*] kun[ar] 8ii[n]8 [•] ati • iiT[k]a 

b. Inskriftens slut på stycket mellan korset ocb slingkanten 

nedtiU: KHU *HrBI [*3l^K>lirn] k«I> Walbi [h>n [bUu] 

Mellan korset och vänstra sidans slinga finnes ristadt: A. r. 
P S, uppenbarligen en åverkan i nyare tid. 

Inskriftens runor hafva här på öfligt sätt omskrifvits med bok- 
stäfver, och klämmer stå omkring runor och bokstäfvema för ru- 
nor, af hvilka inga eller ringa spår finnas. 

Inskriftens öfversättning måste antagas vara följande: »Kylving 
och Stenfrid och Sigfast läto resa denna sten efter östen, Gunnars 
son, som egde Harg. Gud hjälpa hans själ!» Ordet paun, nom. 
plur. neutr. af dem. pron., angifver, att Kylving och Stenfrid äro 
man och kvinna, men upplyser ingen ting fbr öfrigt om deras inbördes 
förhållande, huru vida de äro man och hustru eller bror och syster 
o. s. v. Att de äro man och hustru, torde dock vara sannolikast. 

Fullt säkert är det dock icke, att inskriftens första namn skall 
uttalas Kylving. De olika möjligheterna att uppfatta detta namn 
utredas på följande sätt af M. Lundgren, Om fornsvenska personnamn 
på -ing och -tin^f, Stockholm 1886, s. 7: >Ett par runstungna namn 
kunna läsas på olika sätt. Det ena är kulflnkr Lilj. 540, 556, kul- 
flkr Lilj. 488. I Uppl. Fomm. tidskr. VI, 26 förklaras det såsom 
Kolving. Ett personnamn Kolve, hvaraf ett sådant (möjligen ock 
Kölving, Kylving) kan vara bildadt, synes ingå i ortnamnet Kol- 
vathorp, nu Kolfvarp Sm., S. R. P. n. 740; Kolve kunde vara en 
förkortning af . etl^ Kolvast (Kolfast; jfr, med af seende på r, Hol- 
uastus S. D. Ill; 8§; Ksetilvastus III, 86), som jag visserligen ej 
kar», iippvisa, men aopr det ingalunda är djärft att antaga, då i fsv. 
förekomma namnen Kulben (i ortnamnet Kulbeensteen ög., S. D. 
IV, 234), Colstanus S. D. V, 117, Kole (Coli S. D. I, 74); jfr isl. 
Kolbjörn, Kolfinna, Kolgrimr m. m., fda. Colswein. Man kunde ock 
läsa Gylving och sammanställa antingen Gylfe, namnet på den be- 
kante mytiske sveakonungen, eller ock det fsv. Golvo (latin.) S. D. 
II, 24 (för Godholf?) samt det i ortnamnen Golvaetom S. R. P. n. 
1170, Golfl^vasseter n. 2980 m. fl. ingående Gol ve. — Det andra är 



Digiti 



zed by Google 




1. Runsten 

firån Nonlanda, Nomanda socken, Erlinghondra h&rad, i Uppland. 

Vi I af nat. storl. 



Digiti 



zed by Google 



• , ■ fc ♦ *• . 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS RUNSTENAR. 



kiiflnkB Lilj. 914. Man kan läsa Gyving och jämföra Gu ve (kufl 
Lilj. 903 m. m.; Gu ve S. D. III, 99), antagligen en förkortning af 
Gudhvast eller liknande namn. Möjligen bör man dock med an- 
slutning till ortnamnet Kyvinge S. D. V, 309 fatta det som Ky- 
ving, en form, som jag ej kan förklara.» Till af Lundgren angifna 
möjligheter torde ytterligare kunna läggas den, att Kylving ur- 
sprungligen kunnat vara ett öknamn 'den, som har svårt att finna 
orden vid sitt tal' till isl. Tcylfa 'famla efter ord, stamma', och vi- 
dare, att de två namnen, som skilja sig blott genom när- och från- 
varo af 2, kunna tänkas vara ett och samma, då motstycken till ett 
sådant förhållande finnas. Af denna utredning framgår, att man 
icke säkert kan afgöra, om namnet skall läsas Kylving eller Gylving. 

Ristningarna kulflnkr L. 540 Norslunda, L. 556 Bromstad, On- 
sala socken, ej fullt 'A mil fogelvägen från Norslunda, och kulflkB 
L. 488 Kimstad, Skånela socken, något öfver ^/a mil därifrån, afse 
sannolikt samma person, då afståndet är så obetydligt och namnet 
sällsynt. I hvilket förhållande han namnes vid Kimstad, kan ej 
utrönas af den fragmentariska inskriften; Norslunda-stenen har han 
rest i förening med en kvinna, antagligen hans hustru, och vid 
Bromstad har han jämte sin moder kilauk, Gillög, rest sten öfver 
sin fader nisbiarn. Näsbjörn. Då en annan inskrift vid Bromstad 
L. 557, förtäljer, att »Ulf och Härbjöm och Näsbjörn och Hamming 
läto resa stenen efter sin fader Borgulf», och ett par i närheten af 
Norslunda vid Husby L. 531, att »Tore och Röda (hrul)a) läto resa 
denna sten efter Borgulf, sin fader», och L. 541, att »Borgulf och 
Gudlög de rest-e denna sten efter Torbiörn, sin gode son», synes det, 
som om Kylvings släkt redan i föregående led varit bofast i Nors- 
lunda eller dess närhet. 

Uti inskriften finnes fbr öfrigt ingen ting, som beredt svårighet 
vid tydningen, annat än ur[k]a, som öfversatts med Harg. B. 190 läser 
detta ord uaia; U. F. II, s. 18 meddelar, att studenten C. M. Bolm 
läst nursa, namnet på en gammal gård Norsa, hvilken nu utgör en 
del af kungsgården Rosersberg. Framför u finnes emellertid intet 
n, runan efter u är r, icke a, och den därpå följande med säkerhet 
intet 8, hvarför både Bautils och Bolms läsning måste förkastas. 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS RUNSTENAR. 



Med säkerhet kan man läsa uria, med den tredje runan som en staf 
utan kännestreck, och det vore intet vågadt antagande, att känne- 
strecket till k kunnat blifva utplånadt, och att uria en gång varit 
urka. En ytterligare undersökning af runan i fråga, företagen med 
hänsyn till möjligheten att läsa runan som k, lät mig upptäcka en 
fåra, utgående från runans staf 2,5 cm. nedifrån, som kunnat vara 
kännestreck till runan k, men i och för sig icke kunnat gifva an- 
ledning att antaga ett dylikt kännestreck. Man må därvid jäm- 
föra, hur svagt kännestrecket till k är i ordet kup, där det dock 
fullt säkert funnits. 

Att ett väntadt begjmnande h saknas i runinskrifter, är ej 
ovanligt, t. ex. L. 38 hulmi, L. 502 ulmi; saknaden af h lägger 
altså intet hinder i vägen för att tolka ur[k]a som Harg. Men äfven 
i ett par andra afseenden motsvaras icke det nuvarande namnet 
Harg direkt af runinskriftens form, hvilken dels är ack. plur., dels 
har u-omljud, en öfvergång af den ursprungliga vokalen a till o, 
hvilken man väntar efter isl. hqrgr^ fht. haruc. Både plur. och u- 
omljud visa ett par exempel på detta ord, upptagna i Söderwall, 
Ordbok öfver svenska medeltidsspråket: getcB de horghum S. D. 2: 8 
(1286 Smal.) och petro de horghum S. D. 3: 643 (1324, Hårga i Hel- 
singL), s. 644 öfversatt: Pcedher i horghum. Uti SD fr. 1401, II, 246 
(1410) skrifves detta Hårga i Hargom^ men det moderna Hårga 
synes härröra från formen med u-omljud, som äfven annorstädes sy- 
nes lefva kvar i detta namn. På en form med u-omljud tyder näm- 
ligen örja, en församling i Skåne, och i Vikingstads socken i Öster- 
götland finnes Horg icke långt från ett af de talrika Harg. Då 
runinskriften ristades, måste ortnamnet i fråga hafva uttalats med 
u-omljud *Horgar, hvilken namnform sedermera aflösts af Harg. 

Att läsningen ur[k]a och tolkningen Harg äro afgjordt riktiga, 
framgår med bestämdhet af tvänne runinskrifter vid Harg, Skånela 
socken, Seminghundra härad, skilda från Norslunda genom sjön Py- 
singen, L. 434, 439, af Liljegren med orätt hänförda till Harg i 
Hammarby socken. L. 434 lyder: kunar • son • farulfs lita uk • 
holmtis • kerpu » mierki • eftir porp • sun • sin • in • ubiB • 
riati, »Gunnar, Parulfs son, och Holmdis gjorde minnesmärket efter 



Digiti 



zed by Google 




2. Runsten 

från Hägerstaland, Spänga socken, Sollentana härad, i Uppland. 
Vi 8 af nat. storl. 



Digiti 



zed by Google 



Digiti 



zed by Google 



SKAN8BNS RUNSTENAR. 



Tord, fiin son, men Ybbe ristade», och L. 439: kmimr i iim i ftunilfs l 
lit kiwra i ndrki i fr aial i luftixiiMt i stivbu i wSm i tofenr huliiifcifl, 
»Grunnar, Fartdfs aon, lät gSra minneBmärket £ör sin styfdotten^ 
Jufynrfasts själ, dotter till Holmdis.» Då Norslnndastenen säger, 
att Gunnar eller dennes son Osten — h vilkendera kan ej af gör as ^ 
egde ett ställe, hvars namn högst sannolikt är att läsa och tolka skAn 
Harg, och dessa båda inskrifter af G-nnnar, Earnlfs son^ finnas vid 
•ett Harg, beläget helt nära, kan man svårligen betvifla, att G-unnar 
är samma person i alla tre inskrifterna. Har läsningen iir[k]a och 
dess tolkning som Harg fömt varit synnerligen sannolik, så blifva 
de genom dessa inskrifter fullkomligt säkra. 

Norslunda-stenen visar genom bruket af o för nasaleradt a-ljud 
en äldre skrifsed än inskrifterna vid Harg, som bruka o för att be- 
teckna o-ljud. För att dess inskrift skall kunna vara äldre, måste 
man antaga, att Gunnar ännu lefde och egde Harg, då inskriften 
ristades, och att relativet altså har Gunnar och icke östen till 
korrelat. Däraf följer i alla fall, att afståndet i tid ej kan vara 
«tort mellan ristningar med o i bet. a-ljud och i bet. o-ljud. Skulle 
äter relativet a&e östen, och Gunnar altså vara död, vore de båda 
grupperna ristningar delvis rent af samtida. Jfr nedan. 

I närheten af Norslunda-stenen stå tvänne runstenar ej långt 
från hvar andra invid Gustaf Vasas väg. Den af dessa, som man un- 
der vandringen från Skansens hufvudingång först påträfPar, har blif- 
vit funnen vid Hägerstalund^ Spånga socken, Sollentuna härad, Upp- 
land. ^ (Bild. 2.) Då detta ställe förr hetat Hansta, och en annan run- 
sten finnes (B. 155, L. 2011, D. II, 37), som af ålder kallats Hansta- 
stenen, och de båda inskrifterna visa beröringspunkter i afseende 
på innehållet, synes äfven denna runsten böra uppkallas efter Hansta. 

Inskriften på Skansens Hansta-sten har icke förr varit offent- 
liggjord. Hon lyder: 

' Kr 88,486 i NordiÉka imuMt. 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS RUNSTBNAR. 



• kitrtMur + ank + ionmtr • lata « reiia • piat^ • rtlina • efttr » 
snatur • smii • aina • inmumt : »ok i Udnxit )< Inskriften innehiller 
/feväime uppenbara ristfel, stiina skall vara staina, ikiiint måste vara 
ikimunt och motsvara det vanliga namnet Ingemund^ isl. Ingimundr, 
fsv. Ingimunder; någon fsv. motsvarighet till ikiant är icke känd. 
J^ inskriftens öfriga namn motsvaras kiarl)ar af det rätt vanliga 
fsv. GtBtdhar^ ioruntr är det namn Jorand, som bars redan af en 
konung af ynglingaätten och ej sällan förekommer i runinskrifter 
och äfven i senare fsv., latiniseradt Jomndus (1318), Imr^ndus. Äfven 
till immunt finnas latiniserade fsv. former Ermnmdus (1811), .Sk^ 
mundus (1312 TJppl.), hvilka dock visa bortfall af det n, som run» 
inskriftens form ännu eger kvar. 

Ofversättningen af inskriften är därefter lätt: »Oärdar och Jo» 
rund låta resa dessa stenar efter sina systersöner Ärnmund och In» 
gemund.» 

Om systerns namn upplyser den äldre Hansta-stenen, som enligt 
Dybeck, Sverikes runurkunder (D) II, 37 lyder: • Tfimm. : merki i 
iru t kar i eftB i suni i ikur i hon (i) kam i {>elra i at (i) arfi i 
in (i) l)eir i brl)r i kamu (i) håna (i) at i nsA i och utanfOr sling- 
an: kial)ar (i) bripr (i) {ilr (i) to (i) i (i) kirikium (i), i öfversätt» 
ning: »Dessa märken (runor) äro gjorda efter Ingas söner. Hon 
blef deras arftagerska, men bröderna blefvo hennes arf tagare. Gär- 
dar och hans broder de dogo i Grekland.» Antagligen är äfven 
denna sten rest af bröderna öfver systersönerna, och den utom sliDgan 
stående uppgiften om brödernas öde tillfogad efteråt. Inskriften 
inom slingan måste däremot vara ristad på en gång, sålunda efter 
Ingas död, hvarvid den egendomligheten kvarstår, att bröderna 
egnat stenarna blott åt sina systersöner och icke tillika åt sin senare 
än dessa afiidna syster Inga. 

Det måste vara en annan Inga, som enligt den inskrift, hvilken 
hennes moder Gerlög låtit hugga vid Hillersjö på Svartsjölandet,, 
gifte sig med Ragnfast i Snottetad, Markims socken, Seminghundra 
härad, förlorade färst sin man, efter hvars död hon öfver honom 
rest L. 496, 497, 498 i Snottetad och L. 2010 i Vi»ta, och sedan 
deras son, hvilken hon ärfde, därpå gifte aig med flrik, sedan själf 



Digiti 



zed by Google 




3. Runsten 

frän Ölstad, Gryta socken, Hagunda härad, i Uppland. 
V,6 af nat. storl. 



Digiti 



zed by Google 



,V s-i-. 



;':..: • ^ ■♦' 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS RUNSTENAR. 



dog och ärfdes af sin moder Gerlög. Båda grupperna af Ingastenar 
hafva det gemensamt, att de omnämna arfsföljden, hvilket runin- 
skrifterna eljest icke göra. 

Att runan r å Skansens Hansta-sten användes i eftir och å 
den äldre Hansta-stenen uti iru, ikur, {)eira, l>eir, pir, anses vitna 
om något yngre tid; den äldre skrif seden fordrar i dessa ord runan 
/f^, hvilken brukas i eltB å den äldre Hansta-stenen L. 2011. Att 
runan ^ B utbytes mot f\ r, måste antagas bero på, att uttalet icke 
mera åtskilde de ljud, som för en äldre tid tett sig som skilda och 
en gång måste hafva varit olika på grund af sitt olika ursprung. 
Ett annat tecken på jämförelsevis yngre tid är bruket af runan o 
i hon, to L. 2011, lonintr å Skansens Hansta-sten, där en äldre tid 
fordrat runan u; runan o användes i äldre inskrifter för att be- 
teckna ett a-Ijud. 

En äldre ståndpunkt intager i båda dessa afseenden den andra 
runstenen vid Gustaf Vasas väg — från Ölstad, Gryta socken, Ha- 
gunda härad, Uppland, B. 376, L. 70, D. I, 129, U. F. I, i, 32.* 
(Bild 3.) Inskriften tillkännagifver sig vara ristad af Asmund, 
hvilken ristare som sitt verk betecknat ett tjugutal inskrifter i 
mellersta Uppland och i Gästrikland. Inskriften lyder: 

binm i au{)ulf^ i kunor i htdnitis i litu rito stin {)ino i IftiB i 
uLf I kinlauhaB buanta i in osmuntr hiu. 

öfversättning: »Björn, ödulf, Gunnar och Holmdis läto resa 
denna sten efter Ulf, Ginlögs make, men Asmund högg.» Det är 
orden kunor, rito, pino, osmnzitr, som visa det äldre bruket af ru- 
nan o såsom tecken för nasaleradt a-ljud såsom i franskan an^ en. 
Att B brukas skildt från r, visar sig framför alt af kinlauhaB och 
intygas för öfrigt af Asmunds öfriga ristningar. Ordet au{)ulf^ 
och liknande fall i Agmunds öfriga ristningar visa dock, att i ställ- 

1 Kr 82,516 i Kordiska maseet. 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS RUNSTENAR. 



ningen efter konsonant R blifvit r, hvilken iakttagelse ntgör ett 
stöd för tidsbestämningen i fbrhåUande till de inskrifter, som icke 
efter några eller blott efter vissa konsonanter uppvisa r för ur- 
sprungligt B. 

ölstad-stenens inskrift innehåller nästan blott mycket vanliga 
namn och kan därför icke med framgång sättas i samband med an- 
dra inskrifter. Namnen G-unnar och Hohndis finnas dock i förening 
på de runstenar L. 434 och 439 vid Harg, Skånela socken, Seming- 
hundra härad, Uppland, som ofvan anförts vid behandlingen af Nors- 
lunda-stenen. Den förra af dessa, L. 434, är ristad af ubiB Ybbe, 
hvars namn förekommer i fiere inskrifter än någon annan ristares. 
Denne ristare brukar icke mera runan o i betydelsen nasaleradt a 
som Asmund, utan i betydelsen o-ljud, och hans skrifsed kan må 
hända äfven annars sägas förete ett yngre tycke. Skulle emellertid 
den förmodan vara riktig, att Gunnar och Holmdis äro samma perr 
söner å ölstadstenen, L. 70, som är ristad af Asmund, och å ste- 
narna vid Harg, L. 434, 439, så kan skilnaden i ålder mellan As- 
mund och Ybbe icke vara betydlig. Holmdis hade för andra gången 
trädt i äktenskap med Gunnar, då den af Asmund ristade stenen 
restes, och makarna resa den af Ybbe ristade öfver en sin son. Må 
hända är det öfver Holmdis förste man, fadern till Jufvurfast, som 
Ybbe ristat L. 121 vid Norby, Bondkyrke socken, Ulleråkers härad, 
Uppland: ali • uk • iufurflEUit • lita • kira • mirki • ifUR • iarl • 
fapur • sin • uk • at • kisl • ok • at • ikimunt • han • uaB • tribin 
• huBtr • 8un • iarls • ubiB • risti. »Alle och Jufvurfast läto göra 
minnesmärket efter Jarl, sin fader, och efter Gisl och efter Inge- 
mund — han blef dräpt österut — son till Jarl. Ybbe ristade.» 
Asmund och Ybbe synas då kunna hafva varit en äldre och en 
yngre samtida. Så skulle det ock blifva begripligt, att Norslunda- 
stenen kan tillämpa den äldre skrifseden med o som tecken för na- 
saleradt a, ehuru den synes ristad efter Gunnars död och sålunda 
är yngre än den af Ybbe ristade L. 434. 

Fjärran från de andra runstenarna, på Skansens norra sida vid 
Samuel Elingenstiemas väg, står runstenen från Linga, Öfver-Järna 



Digiti 



zed by Google 




4*. Runsten 

frän Linga. Öfver-Järna socken, Öknebo härad, i Södermanland. 

Framsida. 

Via af nat. storl. 



Digiti 



zed by Google 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS RUNSTENAR. 11 



socken, öknebo härad, Södermanland, L. 813, hvilken är ristad både 
på framsidan, baksidan och toppen.^ (Bild 4 ock 5.) Toppen, som 
länge varit afslagen, är magasinerad. Teckningen i B. 688 återger 
blott baksidans ristning ock afbildar endast det öfversta stycket 
af den nu nppstälda stenen, liggande på marken, men med toppen 
då ännu ej lösslagen. Stenens öfre och nedre hälft voro altså re- 
dan på 1600-talet skilda åt. R. Dybeck, Euna folio I, s. 42, med- 
delar en teckning af stenens framsida och topp, hvilken ännu visar 
«tt stycke i behåll nedanför toppstyckets högra kant, som nu för- 
43vunnit, men ock visar, att åtskilligt bortslagits nedanför detta 
43tycke. 

Inskriften på Linga-stenen är af intresse, emedan den icke blott 
€ger en inskrift med vanliga runor, utan äfven visar prof på bruket 
«f binderunor och lönrunor. Framsidans slinga innehåller i vanliga 
xnnor inskriften: 

: ailkufB : raispi : stin : l)an8i : at : porfast : mag : sin 

»Hälgu(l)f reste denna sten efter Torfast, sin måg (svåger?).» 
Det första namnet torde böra återgifvas som skett och vara samma 
namn, som i en runinskrift vid Åkerby, Toresunds socken, Selebo 
härad, Södermanland, ristas hilgulfl. Må hända är fsv. Hegholwir 
«n annan utvecklingsform af samma namn, L. 928 hikkulAr» L. 998 
lilnrulfr. Ordet 'måg' har i fomspråket en vidsträcktare betydelse 
än nu för tiden och betecknar hvarje släktskapsförhållande, hvari 
«n man inträder genom giftermål, brukas altså icke blott om måg, 
utan ock om svärfader, svåger, styfPader och styfson. Ordet betyder 
liär sannolikt 'svåger'. På stenens midt följer: | TIH-t' I +T» • ^J^» • 
«t» och därefter en binderuna, runorna brut)iir sia anbragta på en ge- 
mensam staf, i öfversättning: »Disa efter sin broder.» 

Sedan återstå på stenens framsida blott lönrunoma, och dessa 
iölja antagligen därefter i ordningen att läsa. Lönrunoma äro van- 



> Nr 82,562 i Nordisk» museet. 



Digiti 



zed by Google 



12 SKANSENS RUNSTENAR. 

ligen grundade på runradens indelning i tre afdelningar, som kallas 
ätter, och beteckna, hvilken runa, som åsyftas, genom att angifva 
dels, hvilken ätt den tillhör, dels hvilket ordningsnummer, den har 
inom ätten. Den indelning af runraden, som lönrunorna bruka för- 
utsätta, är tblmB : hnias : ftL|)ork, med den ätt först, som annars 
brukar vara den tredje, och den ätt sist, som kallas den första. Dy- 
becks första lönruna har blott två streck till höger, är eljest borta, 
den andra visar tre till vänster och fem till höger, är sålunda r, 
den tredje tre till vänster och tre ännu bibehållna till höger och 
är sålunda p. Därpå följer en vanlig runa u. Då sålunda rp synes 
säkert, förmodar jag en form af verbet 'varda'. Om Dybecks första 
runa utom sina två streck till höger haft tre till vänster, vore den 
u och hela rungruppen url)u 'blefvo'. Denna plural passar emeller- 
tid ej till det föregående, där blott en person är omtalad som af- 
liden, och icke häller till toppens 'tni^fXnn» tttl)ruu, hvars första 
del säkerligen är sing. af adj. 'död'. Då detta tupr tyder på sing., 
torde lönrunorna hafva varit [uajrj) 'vardt' och det förmenta u efter 
dem antingen ett visserligen ej annars uppvisadt skiljetecken, lik- 
som de uu efter tupr, som annars ej kunna tolkas, eller ock tillika 
med dessa uu förkortningar; man kunde tänka sig: [uajpj) u[ti] tuj)r 
[i]a[ikik]a >(han) blef utomlands död på vikingatåg». Så säger L. 
1351 Härlingstorp, Edsvära socken, Skånings härad, Västergötland, 
om den döde: sa uarf) : tul>r : i ; uastr : uakm : 1 : uikiku, »han 
blef död i västern på vikingatåg». Det första n kan ock tänkas 
hafva åsyftat u[ifltr] 'väster ut', de sista i : uastr : uäkm med samma 
betydelse; någon visshet gifves här icke. 

Om flere än en afliden handlar visserligen inskriften på stenens 

baksida: tlH+ KI+RKIJ miM - ^-14. »»a kiarKl] IflfiB] - 

Bina, »Disa gjorde (minnesmärket) efter sina > Ordet, som 

styres af 'efter' är utplånadt, men det ligger nära att antaga 'söner', 
söner till Hälgulf och Disa. Att lönrunorna och toppens inskrift 
kunnat utsägas om dessa, är emellertid icke möjligt på grund af 
sing. tupr. Inskriften på stenens baksida måste antagas vara senare 
tillfogad; då Disa ensam firade sina söners minne, lefde sannolikt 
icke deras fader Hälgulf mer. 



Digiti 



zed by Google 




5. Runsten 

från Linga, Öfver-Järna socken, Öknebo härad, i Södermanland. 

Baksida. 

V,3 af nat. storl. 



Digiti 



zed by Google 



i . : ! i 



Digiti 



zed by Google 



SKAKSBNS RUNSTENAR. 13 

Linga-stenens inskrift på framsidan och toppen torde altså hafva 
följande innehåll: >Hälgulf reste denna sten efter Torfast, sin svå- 
ger; Disa efter sin broder. (Han) blef (utomlands?) död (på vikinga- 
tåg?).» Baksidan innehåller, som nyss nämts: »Disa gjorde (min- 
nesmärket) efter sina . . . .> 

Ristningen å Skansens runstenar är ifyld med rödt. Elere 
vitnesbörd från forntiden finnas nämligen om, att runristningarna 
haft denna förg, och någon färg måste uppenbarligen hafva förtyd- 
ligat ristningen, om den skulle kunna läsas af dem, som färdades 
förbi, och förmå dessa att egna en tanke åt den aflidnes minne. 

Redan Eddan nämner rödfärgade runor (GruÖränarkv. II, 23: 
Väro i home — hvers kyns stafer — rister ok roöwcr — räöa ek 
né mättak); men denna uppgift är icke af görande för bruket å run- 
stenarna, om ^en ock gör det rätt sannolikt, att äfven dessas rist- 
ningar haft röd färg. Nyligen hafva dock tvänne runristningar 
upptäckts, af hvilka den ena bestämdt uppgifver, att ristningen icke 
blott ristats, utan äfven målats, och den andra, att runornas färg 
varit röd. Den förra vid Gerstadberg, Y. Järna socken, öknebo 
härad, Södermanland, lyder: : ikit)ora : auk : aystain : auk : hastain 
: hulmstain : t)aun : litu : raisa : stain : eftdB : trokn : auk : at 
biorstain : sun : froknaB : auk : iki^oruB : ku{> : hlelbi : ant : 
paiRa : fe^rka : auk : kus • mo^iR : esbim • risti • auk • ulfir • 
fltainti :, i öfversättning: »Ingitora och Osten och Hästen (och) Holm- 
sten de läto resa stenen efter Frökn och efter Björ(n)sten, son till 
Frökn och Ingitora. Gud och Guds moder hjälpe själen för fader 
och son! Asbjörn ristade och Ulf målade.» Den senare runstenen står 
på ö. Selö kyrkogård, Selebo härad, Södermanland, och har följande 
inskrift, hvars början är på vers, fomyrdeslag: : hir : skal : stenta : 
staena : t>iBiR : runum : ru[t)]niB : raisti : k[ut)l]auk : at syni : 
Bina : auk : hielmlauk : at brypr : sina, i öfversättning: »Här skola 
stånda — stenar dessa — med runor rödfårgade — ristade dem 
Gudlög efter sina söner och Hjälmlög efter sina bröder.» 1 det be- 
visande ru[t)]niR fattas {), men kan suppleras med fullkomlig sä- 
kerhet; det felande i namnet k[u{)l]auk fullständigas från en annan 



Digiti 



zed by Google 



14 



SKANSENS RUNSTENAR. 



sten på samma ställe, äfvenledes rest af Gudlög och Hjälmlög. 
Ristning och ristningens målning som särskilda operationer synas 
ock förutsättas af Havamal 155, 4, 5, svä ek rist — ok t runom fak 
'så ristar jag och målar i runor'. Full säkerhet har man nu viasier- 
ligen icke, att ristningen å Skansens runstenar är uppmålad med 
just den röda färg, som forntiden använde, men stort kan icke miss- 
taget vara, enär dylik ftlrg, rödockra, är den lättast tillgängliga. 

Stockholm den 14 februari 1898. 

ERIK BRÅTE. 




Digiti 



zed by Google 



SIÖNSLSER FRÅN SMAlAND. I» 



2. 
Signelser från Småland, 

antecknade under några p& Nordiska museets bekostnad företagna 

resor 1879 och 1880. 

Småland är kanske i högre grEkd än något af södra Sverges 
andra landskap rikt på minnen af forntida religiösa åskådningar 
och fäderneärfda bruk. Orsaken får till en del sökas i landets af- 
skilda läge, hvilket hindrat en ny tids odling att göra sig gällande 
och undantränga den gamla; men smålänningens benägenhet för det 
öfvematurliga och den vördnad, med hvilken han betraktar och vid* 
håller häfdvunna bruk och seder, kunna dock bäst förklara, att så 
mycket i synnerhet af gamla öfverlämningar, skrock, sägner och 
religiösa fOreställningsätt ännu träffas hos honom. 

Särskildt anmärkningsvärd är den mängd af så kallade signel- 
ser eller läsningar, hvilka lefva kvar i folkets minne, och medelst 
hvilka allmogen på sina ställen än i dag tror sig kunna bota sjuk- 
domar och ormbett, stämma blod, fördrifva skadedjur, o. s. v. 

De flesta af dem, för att icke säga alla, hafva en mycket 
ålderdomlig prägel, som ger anledning att hänföra deras uppkomst 
till en långt aflägsen tid. Våra sagor gifva äfven stöd för en så- 
dan uppfattning. Heid, »visa valan», sjöng enligt Eddan stark 



Digiti 



zed by Google 



16 SIGKEL8EB FRÅN SMÅLAND. 

trollsång för Oden mot lön af halsguld och ringar, allfader själf manade 
henne ur sin graf med trolldomsdigra dödsgaldrar, och med runosånger 
kunde man bota sjukdomar, döfva svärd, stilla storm och eld, m. m. 
dylikt. Samma uppfattning af det talade ordets makt spåras äfven 
i våra medeltidsvisor och uttalas oförtydbart i landets äldre dom- 
böcker. Allmogen vet naturligtvis icke mycket härom. I regeln 
hafva de, hos hvilka här nedan meddelade läsningar upptecknats, 
lärt dem af far eller mor och dessa i sin ordning af förfäder, så 
långt de minnas, eller af någon finlandsgubbe eller finlandsgumma 
under »den stora ofre'n». 

Personer, som ega ofvan antydda kunskaper, sägas vara kloka. 
Oftast är det gamla kvinnor, som känna läsningarna och de sym- 
patiska kurerna. Stina i Karshult, som 1853 dog i Hjälmsryds 
församling i Västra härad, och Jcloka Anna, som bodde någonstädes 
i södra Kronobergs län, voro sådana gummor, hvilka på sin tid 
stodo högt i rop för sin klokskap och af den yngre folkdiktningen 
gjorts till snart sagdt mytiska personligheter, kring hvilka hon 
hopat sagodrag från vidt skilda tider.* 

Om sättet, hvarpå kloka Anna förvärfvade sitt hemlighetsfulla 
vetande, finnes följande berättelse. Hennes moder, som också ansågs 
»veta litet mer än andra», höll en dag på att koka en hvit orm, 
hvilken hon framdragit under sin forstutrappa. Då gumman gått 
ut att skaffa bränsle och tillsagt dottern, då ett vanligt tolf års 
barn, att under tiden se efter grytan, råkade Anna att bränna sin 
ena hand af grytans innehåll och stack för att stilla svedan fing- 
rarna i munnen. Mera behöfdes ej. När modem en stund därefter 
kom igen, sade Anna: »Yeten I mor så underligt, rätt som jag satt 
här vid fyren, kom det för mig, att våran so går med tretton grisar, 
och de äro hvitplattiga alla tretton.» — »Ja så», svarade modem, som 
genast insåg, huru saken förhöll sig, »du har icke kunnat låta bli 
vällingen; du får nu taga vid, där jag slutar, och nog får du en 
födkrok, så länge du lefver.» Samma tradition, som för öfrigt ej 
så litet erinrar om ett drag i sagan om Sigurd Fåfnesbane, där 
han berättas genom en liknande händelse hafva erhållit förmågan 

i Jfr E. Wiostböm: Folkdiktning. 2. Göteborg 1881. S. 367. 



Digiti 



zed by Google 



SIGNEL8BR FRÅN SMÅLAND. 17 

att tyda foglalåt, upprepas äfven om kloka Stina. Om denna senare 
lefva dess utom en mängd andra sägner på folkets läppar. Personer, som 
Iknnu 1880 mindes henne, uppgåfvo, att hon botade mestadels med läs- 
ningar, mätning och knytning, och att hon aldrig visade sig till något 
ondt i sitt grannhälle, hvilket med andra ord vill säga, att hon ej befat- 
tade sig med förgörelse och andra konster. Enligt annan sagesman 
skulle hon dock egt en svartkonstbok och stått i förbindelse med 
onda makter. Samme meddelare berättade äfven, att gumman stän- 
digt gick klädd i skinnpäls, och att hon, då någon ville tala med 
henne, hängde ett täckelse för sitt ansikte, därför att hon var så »oan- 
.Benlig>, att hon ej ville visa sig för folk. »Skam» hade nämligen en 
gång velat taga henne, men huru gumman svängde sig, fick han 
den gången endast hälften af hennes näsa. 

Min sagesman berättade vidare, att Stina med sitt ord kunde 
stanna ett ök, så att detta ej kunde komma ur fläcken, förr än hon 
ville. En gång var dock denna hennes konst vanmäktig, emedan 
okets egare försiktigtvis satt ett stycke flogrönn i oket. Berätta- 
ren tillade: »En besynnerlig kärring var hon i alla fall. Då 
hon var död, och hennes lik skulle föras till kyrkogården, skrek 
ugglan, ehuru det var ljusa dagen. Hon flck hederlig begrafning, 
men någon klockringning fick hon icke, ty prästen hade veckan förut 
skickat klockorna till nya kyrkan, och Stina var den sista, som 
j ordades i gamla kyrkogården. Om det är sant, att hennes lik togs 
öfver ringmuren och ej genom kyrkoporten, när hon skulle begrafvas, 
kan jag ej med visshet säga, men ordet går så.» 

Ett annat sätt att vinna klokskap är att förskrifva sig till 
den lede själf, som enligt folktron ligger inne med alt slags hemlig- 
hetsfullt vetande. Eör att komma i personlig beröring med honom 
fordras endast, att man med sitt blod skrifver sitt namn på en 
liten papperslapp och en torsdagsnatt insticker denna i nyckelhålet 
på kyrkdörren samt därpå tre gånger motsols går kring kyrkan. 
Detta bör upprepas de två följande torsdagsnättema. Sista gången 
kommer den .anropade och frågar, hvad den sökande önskar, samt 
ställer hela sitt förråd af läsningar och konster, sammanfattadt i 
en så kallad svartkonstbok, till hans tjänst. 

2 



Digiti 



zed by Google 



18 SIONELSBR FRÅN SMÅLAND. 

Det behöfver väl knappast tilläggas, att den hvita ormen nu- 
mera hör till de största sällsyntheter, och att det nyss anförda 
sättet att hli klok anses alt för farligt att anlita. I dessa om- 
ständigheter skall emellertid orsaken ligga, att ^»riktigt kloka» nu 
för tiden äro så tunnsådda. 

I vanliga fall är det ganska svårt att få del af den klokes vetande, 
synnerligen af läsningarna. Ett af skälen härtill är den gängse tron, 
att man genom att lära dem åt andra själf går i mistning af den hos 
dem inneboende öfvernaturliga kraften att bota; därtill kommer blyg- 
sel för det olofliga, som skulle flnnas i dylika, och rädslan att blifva 
åtalad. »Förr i världen, då mor lefde, och jag var ung, ville hon nog, 
att jag skulle lära sådant där, men jag hade aldrig lust; och nu har jag 
alldeles glömt bort det lilla jag då kunde, så det lönar icke, att han 
frågar mig efter några läsningar», är ett af de svar, med hvilka man 
oftast afspisas, då man som främling ber en klok lyfta på en flik af 
sitt vetandes isisslöja. Emellertid kan försöket löna sig utmärkt. 
Jag erinrar mig en liten händelse från mina vandringar i östra 
härad, som möjligen i sammanhang härmed bör anföras. 

Af flere personer hade jag fått anvisning på en gammal gubbe, 
som enligt allmänna tron satt inne med en stor fond af läsningar 
och dithörande vetande. Ett besök gjordes altså, och under be- 
mödande att vinna gubbens förtroende framförde jag mitt ärende. 
>Då lärer han väl te doktare, kan jag tro?» sporde gubben. På mitt 
nekande svar fortsatte han: »Hvad vill han då mä tocket, om han 
inte tänker bota folk och kräk?» Mitt försök att öfvertyga honom 
om, att jag antecknade så väl läsningar som vidskepliga föreställ- 
ningar endast därför, att de kunde blifva bidrag till historien om 
våra förfäders gamla tro, bemöttes med ett misstroget grymtande, 
liktydigt med: »Af det där tror jag, så mycket jag vill». Efter 
mycken underhandling och sedan han fått del af hvad jag i läsnings- 
väg hade antecknadt, blef han slutligen medgörligare och lät mig 
veta, huru det tillgår att »läsa bort» frostskador, ormbett, villarpa- 
skottet\ ölet* och att »stämma bio», men under försäkran vid hvarje 

^ villarpaskottj villappaskott, hastigt påkommande sjukdom. 
* olf or, syinsjnkdom. 



Digiti 



zed by Google 



SieNELSBR FRÅN SMÅLAND. 19 

meddelande, att detta också var alt han kunde erinra sig. Jag 
försökte till sist ett i vanliga fall osvikligt medel, penningar, 
men förgäfves. Gubben hörde ej på det örat; och jag fick gå med 
den öfvertygelsen, att »fader Sven» — hans fullständiga namn var 
Scen eller Svente Lång — nog kunnat lämna flere värdefulla med- 
delanden, i fall han ej i mig sett en, som ville taga konsten från honom. 
De föreskrifter man har att iakttaga vid lärandet af en 
läsning äro ej många. Jag har antecknat följande, som anses åt- 
minstone för de viktigaste, om ens flere äro att ihågkomma. Äldre 
bör lära yngre och endast åt en, i motsatt fall förlorar läsningen 
sin kraft; är det fråga om oskylda, ej besläktade, skall dess utom 
man lära kvinna och kvinna lära man; denna uppfattning delades 
synbarligen dock ej af den ofvan omtalade Svente Lång, då han 
tog del af mina anteckningar; kraften af en läsning öfverflyttas 
från läraren till lärjungen, men endast till den, som först får lära. Hvad 
åter användningen af läsningarna och därmed förknippade åtgörande 
angår, lämna läsningarna själfva ej sällan åtskilliga vinkar. Exempel- 
vis må anföras en af de här nedan återgifna signelsema för orm- 
bett, där man får veta, att signaren skall sitta på en jordfast sten, 
vifta med en spanten eller, enligt en annan läsart, med sin hand 
och blåsa med sin »ande» på det sårade stället; att med handen 
stryka öfver den sjuke är äfven ett mycket vanligt botemedel. Läs- 
ningen bör upprepas tre eller nio ^ gånger, och ofta bestämmes, att 
man skall spotta lika många gånger, under det man läser. Vid 
botande af en del sjukdomar fbreskrifves, att den sjuke skall taga 
plats å en jordfast sten, belägen antingen vid ett vägamot, där tre 
vägar mötas, eller åt norr^ från den sjukes bostad. Månsken 
likasom spott, malt, salt och hvitlök^ äro utmärkta medel mot så 
väl sjukdomar som förgörelse, så äfven stål, videkvistar, ler, kol 



^ Bet mystiBka tre- ooh niotalet möter oss ofta i Eddans hednislut sånger. Järn- 
för Valans visdom, Den höges sång, Sols&ngen m. fl. 

' Enligt heden äsk&dning yar norr ett heligt väderstreck. Gbdim: Deutsche 
mythologie. L B ansg. Göttingen 1854. S. 30. 

^ I sängen om Segerdrifva, visan 13, får Signrd rådet att lägga en lök i drycken: 
»Då varder aldrig, det vet jag, något menligt dig i mjödet blandadt.» P. A. Gtödbckes 
öfversättning af Eddan. Andra upplagan. Stockholm 1877. S. 199. 



Digiti 



zed by Google 



20 SIGNELSER FRÄN SMÅLAND. 

och vidbindetrådar ^ samt vatten och stundom mjölk. Ett drag, 
hvilket genomgår nästan alla här nedan återgifna signelser, 
och hvilket de ega gemensamt med våra fornnordiska och medel- 
tida kväden af samma art, är den mytiska uppfattningen af 
sjukdomar och skadedjur. Bäggedera betraktas såsom personlig- 
heter, hvilka signaren talar till, döfvar och drifver bort. I sam- 
manhang med denna föreställning står äfven tron, att man utsätter 
sig för fara genom att nämna sjukdomar, skadedjur och äfven my- 
tiskt tänkta föremål vid deras i skriftspråket vanliga namn. Läs- 
ningarna bruka i dessas ställe mycket ofta omskrifningar, angifvande 
någon egenskap hos det man viter eller läser bort, sålunda: orony 
den som kryper i gräset^ satans hufvudhår m. fl. i stället för orm; 
hjörnamman, för moderpassion; makt, för blod; nyttan, för mjölk, o.s.v. 
De flesta här meddelade läsningar äro antecknade efter munt- 
ligt föredrag af äldre män och kvinnor, hörande till den samhälls- 
klass, som knapt känner annan literatur än den andliga och denna 
inskränkt till bibeln, katekesen, salmboken och någon äldre postilla. 
Jag har altså icke behöft misstänka, att mina källor icke varit en 
ogrumlad arfsägen, hvilken muntligen fortplantats från släktled 
till släktled. I några fall har jag öfverkommit en och annan 
skrifven eller präntad anteckning med värdighet af »receft», hvilken 
egaren ställ till min tjänst för afskrift. Att förvärfva dessa med 
allmogehand nedskrifria anteckningar för museets samlingar har 
sällan lyckats mig, hvilket väl bevisar, att innehafvarne trott på 
deras nytta. Det vanliga svaret vid sådana försök från min sida 
har blifvit: »Han får la va nöjder, då jag låter honom skrifva å 
lappen; nöttar dä inte, skadar dä inte å ha an kvar.» Svartkonst* 
böcker hafva ofta blifvit omtalade, men någon äldre sådan har 
jag icke lyckats öfverkomma i Småland. ^ Sannolikt har ej 



^ vidbindetrådar, den del af yarpen i en yäf, med hyilken början af väfven 
fästes i väfstolen. 

* I Osby socken i Östra Gröinge härad, Skåne, lyckades jag 1881 förvärfva ett 
par dylika handskrifter från 1700-talet, hvilka uppgåfvos hafva tillhört en beryktad 
trollkarl, Neringen kallad. En svartkonstbok från Skåne skänktes 1890 af fm Eva 
WiosTRÖM till Nordiska mnseets samlingar, och s. ä. fick museet en yngre handskrift 
frän Urshnlt i Småland, innehållande signelser o. dyL 



Digiti 



zed by Google 



SIGNEL8SR FRÅN SMÅLAND. 21 

någon svartkonstbok funnits kvar i de socknar, där nedanstående 
läsningar upptecknats. Några gånger har jag fått anvisningar på 
förmenta innehafvare af dylika skrifter, men vid mina besök på 
ort ock ställe har det visat sig, att ett gammalt almanaksexemplar 
hvars titelblad varit tryckt med röda typer, eller Arvid Måns- 
sons örtabok* legat till grund för dessa uppgifter. 

Vid uppteckning af läsningarna har jag först låtit min sages- 
man läsa en sådan för mig, hvarefter anteckning gjorts och sedan 
granskats genom jämförelse med den af honom å nyo upprepade formeln. 
Några ändringar af den sålunda erhållna texten har jag sedan al- 
drig tillåtit mig eller sökt framkalla genom fortsatta spörsmål, 
äfven om han någon gång synts mig förstörd eller innehållit nyare 
ord och uttrycksätt. Den utfrågade kommer nämligen lätt af sig, 
om en främling ansätter honom med för många eller kvistiga frågor, 
han blu' trött och ointresserad, och till sist ger han för tillfället 
både traditioner och upptecknare en god dag. 



Mot ormbott* 



1. Skirö socken. Östra härad. 

Vår herre Krist, Marie son, 
gick sig den vägen fram, 
då mötte han en orm så ramm^. 
Då tog han opp sin knif 
och stack i ormens lif, 
att det hvarken skulle svida eller värka. 
I Gud faders o. s. v. namn. Amen. 



^ ABvm MÅNSSON Rydaholmensis: Een myckit nyttigh Örtabook, om the her- 
lige örteVf som uthi thetta höghberömda Konunga Rijke vårt kära Fäderneslandh 
Swerige åhrligen växa. Såsom ock om någhra Uthländska örter, huruledes som 
the emot månge Siukdomar brukas skola. Åff Latiniska och Tydska Böcker på 
Svenska a/satt. Med Petri Jonas Ang. Vex. Ep. företal. Oalmar 1628; Stockholm 
1642, 1654; Linköping 1650. 

' ramm eller ram, väldig, stor. 



Digiti 



zed by Google 



22 SIGNBLSER FRÅN SMÅLAND. 

2. Skirö socken, Östra härad. 
Ormen låg i ring på rot, 

han bet Kristus i sin fot. 
Det gör dig sveda och vånne*. 
Det skall jag bota med min hanne ^. 
I tre heliga namn. Amen. 

3. Båckseda socken^ Östra hårad. 
Burman under askerot 

stack vår herre i hans fot. 
Det skall jag bota med min ånne' 
och stryka bort med min hanne. 
Du ska inte lida ve eller vånne. 

4. Nye socken^ Östra härad, 
Josop ledde och Maria red, 

så kom där ett giftigt kreatur 

och bet åsnan i foten. 

Maria steg å 

och la sin hand däruppå 

och sa: »Här ska aldrig va 

värk eller vande.» 

I de tre heliga namn. Amen. 

5. Lemnhults socken , Östra härad. 
Maria skulle resa bort, 

och Josef ledde. 

»H varför rider du så i krok?» — 

»För oron stack mig.» 

Maria steg å och satte sig på en sten 

och viftade med sin ten 

och blåste med sin ånne. 



^ vånne, yända. 

- hanne, hann, hand. 

^ ånne^ ande, andedräkt. 



Digiti 



zed by Google 



SIGNBLSBR FRÅN SMÅLAND. 23 

Hon sa: »Här ska inte va ve eller vånne.» 
1 tre heliga namn. Amen. 

6. Öster Korsberga socken. Östra 

hårad, 
Maria red och Josef ledde. 

Då kom orot och stack Josef i hälen. 

Maria steg å 

och blåste med sin ånne 

och strök med sin hanne: 

>Du ska inte lida hvarken ve eller vånne.> 

I tre goda namn. Amen. 

7. Alseda socken, Östra härad. 
Förbannad vare den, söm krjrper i gräset 

och hväser och fräser, 

som stuckit vår herre Krist i sin häl. 

Detta stick skall försvinna, 

som detta vatten skall förrinna. 

I tre heliga namn. Amen. 

Signaren ger den ormbitne vatten att dricka. 

8. Näshults socken, Östra härad, 
Jesus Kristus gick vägen fram, 

där mötte han ormen ramm; 
där tog han opp en knif 
och stack i ormsens si. 
Litet vatten strykes tre gånger ansyls^ på det orm bitna stället. 

9. Ljunga socken , Sunnerbo härad, 
Maria gick i gräs. 

Där fick hon höra en orm, som fräs; 
där tog hon opp sitt linnena band 
och band om hans* (hennes) högra hand. 
Det skall bota bå kvinna och man. 



' ansyls, ansös, mot solens lopp, frän höger tiU yänster. 
^ Nämligen den ormbitnes. 



Digiti 



zed by Google 



24 SIGNELSER FRÅN BHÅLAND. 

Efter meddelande af Rtbbros Johanna (JofaanDa Eriksdotter), eu 84-årig' 
kvinna i Ljunga, som i sin ungdom hört denna l&sning af Stina i Earbhult- 



Att stämma blod. 

1. Virserunu socken, Äspelands 

härad. 
Jesus gick sig öfver en kyrkogård. 

Han stämde blod och läkte sår. 

»Din blod skall inte mer rinna; din värk skall inte mer värka, 

svullna eller svida, önskar jag i namn Gud faders, Guds sons och 

Gud den helige andes. Amen.» 

Af skrift af ett recept hos J. Andersson i ESsslid, dagtecknadt Vi 1817. 

2. Virseruma socken, Äspelands 

härad. 

Det är så synd, att denna blod skall rinna, 
som en kvinna om lördagen att spinna, 
om måndagen gå till tings och veta rätt 
och vitna orätt. 
Igenom tre heliga namn, Gud faders, Guds sons och den helige 
andes. Amen. 

3. Fagerhults socken, Handbörds 

Iiärad, 

N. N.! Så lätt skall din blod återrinna, som en kvinna spinner 
på lördagen, skiljer säd på söndagen, varpar väf på måndagen, går 
till tings på tisdagen, vet rätt och vitnar orätt. 

Läses tre gånger, en gång vid hvar vidja i ett nytt gärdes- 
gårdshot ^. 

4. Nye socken, Östra härad. 
Stilla, stilla, Noe flod! 

Kristus visst öfver dig bor; 



gärdesgårdshot, stör-par i en gärdesgärd. 



Digiti 



zed by Google 



SI6NBLSER FRÅN SMÅLAND. 2» 

du skall stå, klinga, 
men inte springa! 

5. Lemnhults socken^ Östra härad. 

Jag skall stämma din bio, 

som Jesus gjorde med Jordans flo. 

Jesus uppå korset do^, 

och def i tre heliga namn. Amen. 

Man behöfver endast känna den sjukes eller sårades dop- och 
fadersnamn. Under läsningen skall den, som förrättar den samma» 
hålla handen på det blödande stället. 

6. Lemnhults socken, Östra hårad. 

Såsom Simeon och sankte Päar 
drogo not uti en flod, 
och som de stämde vatten, 
så stämmer jag blod. 
I Gud faders, i Guds sons och Gud den helige andes namn. 
Amen. 

Äfven på tre mil från den lidande kan man genom att läsa 
ofvanstående bota honom, endast man känner hans namn och hem- 
vist, eller, om det är ett djur, dess färg. 

7. Björkö socken, Östra hårad. 

N. N., jag stämmer din syndige blod, 

som Jesus Kristus stämde Noe flod. 

Statt ådra, var stilla och sund, 

så sant mannens själ kommer till helvetets grund, 

som går till tings, vet rätt och vitnar orätt. 

I tre heliga namn. Amen. 



^ eUeT sto; annan Iftsart. 



Digiti 



zed by Google 



26 SIGNELSER FRÅK SMÅLAND. 

8. Solberg a socken^ Västra härad. 
Stanna, stanna, du bio, 

såsom vattnet gjorde i Jordans flo, 
då Johannes vår herre Krist döpte! 
I tre heliga namn. 

9. VåthulU socken, Västbo härad. 
Jesus stod vid Noe flod, 

öste vatten, stämde blod. 
Så visst skall denna bio ge öfver att rinna, som en man står i 
helvete, som går till tings, vet rätt och talar orätt. 

10. Ryssby socken, Sunnerbo härad. 
Jag N. N. stämmer denna blod på denne N. N., och den skall 

vara torr, som Israels barn voro torra, då de gingo genom Röda 
hafvet eller Jordans flod. Så stämmer jag dig att stå stilla och 
vara torr. 

I tre heliga namn. Amen. 

Meddelad a£ hemraansegaren Andbbs Johan Svsnsson i Ryssby Nygård. 

11. Göteryds socken^ Sunnerbo 

hårad. 

Så sant som vår herre Jesus Kristus föddes å jula natt och 
alla stormar stilla blefvo, så sant skall detta blod stämdt varda 
och inte rinna mer. 

I namn faders, sons och den helige andes. Amen. 

12. Torpa socken, Sunnerbo 

härad. 

Den, som går till tings och vet rätt och vitnar orätt, så sant 
som han blir förtappad, så sant skall denna blod stanna. 
I namn faders, sons och den helige andes. Amen. 

13. Ljunga socken, Sunnerbo härad. 
Vår herre Krist och sankte Päar gick öfver en bro; 
sankte Päar stämde vatten, och Jesus stämde bio'. 



Digiti 



zed by Google 



SiaHELBBR FRÅN SMÅLAKD. S7 

Tjogen^ läses baklänges tre gånger. 

Efter nyBBnåmda Rybbbqs Johanna, Bom lärt äfven denna läsning af Stina 
I Kabshult. 



Att Bt&mina blod och döfva värk. 

Skirö socken^ Östra hårad. 

Vår herre Jesus Kristus 

for sig ned åt hafsens djup 

med elfva apostlar. 

Han gjorde väl, 

han stämde blod, 

han döfde värk. 

I de tre heliga namn. Amen. 



Mot värk. 



1. Fagerhults socken, Handbörds 

härad. 
Din värk och din sveda 

skall aldrig mer svida 

än det sår, som stacks opp i Kristi sida. 

2. Björkö socken. Östra härad. 
N. N., ditt ben och arm eller hvad det vara må 

skall hvarken spränga, värka eller svida 
mer än det ben, som togs ur Adams sida. 
I tre heliga Hamn. Amen. 



Upprepas tre gånger. 



tjogen, talfdljden fr&n ett till tjnga. 



Digiti 



zed by Google 



28 SiaKSLBBR FRÅN SMÅLAKD. 

3. Göteryds socken, Sunnerbo 

hårad. 

Vår herre Jesus Elristus döfve dig med sitt kors, men jag 
skall döfva dig med min ord, så du ligger som en torsk. 
I namn faders, sons och den helige andes. Amen. 

Spotta så på ringfingern och skrif omkring, där det värker, tre 
gånger afvigt. 

4. Ljunga socken, Sunnerbo 

härad. 

Jag skall mäta bort dig med sax och syl och rOdt och linde- 
bast. 

Och så läses tjogen baklänges tre gånger. 

Efter nämda RTBERas Johanna, som Ifirt denna läsniDg af Stina i Kaes- 

HULT. 

5. Långaryda socken, Västbo 

hårad. 
Vår herre Jesus Kristus själfver reste vägen fram. 

En torska-kvinna mötte han. 

»BL vart skall du gå?» — 

iTill N. N.» — 

»Hvad skall du där?» — 

»Hans ben bryta, märg röta, blod suga.» — 

»Det skall Gud dig förbjuda i det heliga namn. Amen.» 

Bör läsas tre gånger öfver den sjuke. 

Samma fonnel finnes antecknad i en handskrifven svartkonstbok i en 
sanilares ego; men med följande tillägg: 

Man går först till en brunn eller bäck, tager vatten i en trä- 
skål och slår ut nio skvättar på marken, den tionde behåller man i 
skålen; sedan tager man en tälgknif, öser med denna vatten ur 
skålen på den värkande lemmen ansös omkring honom, gör kors 
och läser. 



Digiti 



zed by Google 



SIQNEL8BR FBÅN SMÅLAND. 29 



Mot tandvärk. 

1. Skirö socken. Östra härad. 
Du leda ekt^ fluss och flen, ros och värk och alla nio slags 

tandvärk, som här sitter, dig dödar jag och stillar och mäter bort 
och sätter ut åt helvet, där alt ondt bör ock vara, och det stad- 
fäster jag i tre heliga namn. G-ud fader, son och helige and. Amen. 
Bot i Herrans namn, bot i Jesu namn. Amen. 

Läses tre gånger. 

Efter en gammal uppteckniog. 

2. Skirö socken y Östra härad. 
Den person, som skall bota tandvärk, lämnar tre söm åt den 

sjuke med tillsägelse, att med dem peta tanden, en gång med hvart 
söm, tills hon börjar blöda. Därpå får sömmens egare dem igen, 
och sed&n han sagt: 

»Din far kom till min far 

och bad att få lägga sig på hans säng»; — 
går han ut och slår in dem i en ek. 

På sådant sätt botades »mång' tusen» af Jon på Elasbiv, som bodde i 
Viisemms socken i Kalmar län, där han dog for omkring 50 år sedan. Eken, 
i hviiken han slog in sina som, står än i dag och får nog multna ner, ty 
ingen vågar röra henne af fruktan »att få all tandvärken, som satts bort i henne». 

3. Nye socken, Östra härad. 
Du leda ekt 

och fluss och flen 

och ros och mor, 

som sitter i de tänder på N. N., 

dig dödar jag och dämper 

och mäter bort ät djäfvulen 

och hans onda änglar, 

och det stadfäster jag. 

» ekt, gikt. 



Digiti 



zed by Google 



80 8IGNEL8ER FBÅN SMÅLAND. 

Bot i Guds namn, 

bot i Jesu namn 

och bot i alla helgons namn. 

Amen. 

4. LemnhulU socken i Östra ock 

Solberga socken i Västra 
hårad, 
Ekten gick sig sin väg fram; 
där mötte hon vår frälserman. 
Då sade han: »Hvart skall du gå?> — 
»Jag skall till denne N. N. gå 
och spränga ben och slita kött och suga blod.» — 
»Men det skall jag dig förmena 
med tio mina finger 
och med tolf Guds änglar.» 

En knif strykes öfver kinden på den, som har ondt i tänderna. 

5. Viraerums socken, Aspelands 

kärad. 

Jag afsäger din kropp all värk, det må vara tandvärk, iktvärk 
eller flogvärk, han må vara kommen 

i väder eller vinn, 

eller från själfve hin, 
så skall han vissna och vassna bort som salt för vatten, som dagg 
för sol, som en ung mans hand i svartaste jord. 1 Gud faders. 
Guds sons och Gud den helig andes namn. Amen. 



När barn fälla tänder. 

Skirö socken. Östra kärad. 
Man kastar den fälda tanden i elden i spiseln och säger: 
»Locke, Locke ge mig en bentand för en g^lltand!» 



Digiti 



zed by Google 



SIGNELSER FBÅN SMÅLAND. 31 

GaDska eaDDolikt var det från början Loke eller Loge, eldens gud, som 
har anropades om en ny tand. I nu varande folkroål är Locke eller Nocke 
namnet på en spindelart, Phalangium Opilio, äfven kallad beige Högben, bvilken 
allmogen betraktar med en viss vidskeplig vördnad. 



Mot flenvftrk. 

1. Lemnhulta socken, östra härad, 
Gu'8 fre flen! 

Sitter du här och lefver? 

Du ska fara bort i bå stock och sten 

och aldrig komma mer igen. 

Läses tre gånger och spottas en gång för hvar läsning. »Hjäl- 
per bå folk och fä.* 

2. Lemnhulta socken. Östra härad, 
Dn flen, du flen! 

Sitt inte här och lef, 

utan hän och sätt dig i en sten! 

Man bör före läsningen hafva ihjälkramat en vattensork, i 
fall hon skall hjälpa. Under läsningen skall man hålla handen på 
det sjuka stället. 



Mot gikt ooh flen. 

Alseda socken, Östra härad. 
Vik bort, du fule flen, 
i stock och sten! 
Du ska vissna, och du ska falna 
och aldrig på någon människa mer vara. 



Digiti 



zed by Google 



33 SIGNSL8ER FRÅN SMÅLAND. 



Mot vrevärk. 

LemnhulU socken^ Östra hårad. 
Jungfru Maria skulle resa bort, 
och Josef ledde. 
Maria steg af och signade: 
»Ur vre och i le, 
ur olag och i lag, 
som det förr var, 
när det väl var.» 

Under läsningen viras ett treledadt halmstrå kring det vrickade 
stället. Läsningen upprepas tre gånger å rad. 



Mot vred. 



Jälluntofta socken^ Väatbo härad. 
Oden rider öfver sten och bärg, 
han rider sin häst ur vred och i led, 
ur olag och i lag, ben till ben, led till led, 
som det bäst var, när det helt var. 

Märk likheten med den så kallade Mereeburger-formeln ^ från 800- eller 
^00-talet: 

Phol och Wodan foro till skogs, 

då fick herrens fåle sin fot ur led. 

Då signade honom Sinhtgunt, 

Sunna hennes syster, 

då signade honom Friia, 

Volla hennes syster, 

då signade honom Wodan, 

som han väl kunde, 



^ Öfyersatt och anförd af H. Schack i Svensk Literaturhistoria. B. 1. Stock- 
holm 1890. S. 48. Se äfven V. Rydberg: Undersökningar i germanisk mythologi 
Göteborg 1889. S. 219 och 234. 



Digiti 



zed by Google 



8I6NSLSBR FRÅN SMÅLAKD. 88 

8& benvred som blodrred och ledvred; 
ben till ben, blod till blod, led tiU led, 
som om de varit fastlimmade. 



Mot h&lta^. 

Lemnhults socken^ Östra hårad, 
Sigg® gick den vägen fram. 
Då mOtte han sankte Päar. 
>Hvart Bkall du gå?» sade sankte Päar. 
»Jag skall gå och fråga bot för häfta.» — 
»Ja tag dn vatten i din mnn 
och spruta i dess mun, 
så bUr där bot i samma stund.» 



Mot firost i lemmarna. 

1. Lemnhults socken^ Östra hårad. 
Jag skall läsa bort frost, 
och det skall va så visst, 
som denne muren 
är gjord af ler och sten. 
Det skall vara i tolf månader 
och tolf år och sen, 
så länge världen står. 

Läses tolf gånger å rad. 

Under läsningen skall den sjuke sitta i spisen och hålla tre 
lerbitar och tre kol vid det skadade stället. För hvarje läsning 
spottar signaren i elden och ritar med ett kol ett streck å en sping- 
sticka; då han sålunda fått tolf streck, bryter han stickan i tre 



häfta, förstoppning. 



Digiti 



zed by Google 



34 SIGHELSBB PRÅN SMÅLAND. 

delar sålunda) att fyra kolstreck komma å hvardera, och kastar 
därpå bitarna i elden. 

2. Nye socken, Östra hårad. 

Jag skall bota denna frost 
först en månad, sen ett år 
ock sen, så länge världen står. 
I de tre heliga namnen. Amen. 

Läses tre gånger å rad. 

Tre ler bitar tagas ur ugnen, hvarvid de icke få lösgOras annat 
än med fingrarna, icke med knif eller annat redskap. Den sjuke 
håller dem vid den förfrusna lemmen och kastar, hvarje gång läs- 
ningen upprepas, en lerbit i elden. 

Den sjuke bör icke tacka eller bjuda betalning åt den, som läst. 



Mot skott. 

1. Öland, 
Trollet stod på ett bärg och spände sina bågar. Så kom vår 

herre Kristus gående och sa: »Hvem skall du skjuta, folk eller ftl?> 
— »Hvem jag träffar!» — »Det skall jag förvägra dig: jag skall 
sätta dig åt de skogar, där ingen går eller vandrar, och åt de haf, 
där ingen ror eller seglar.» 

Enligt meddelande af prosten N. J. Lökgren i Högsby. 

2. Viraerums socken, Aspelands 

hårad. 

Man skall ladda en bössa med krut, nio solfbankar (iräknas 
baklänges, d. v. s. man börjar med nio och går till ett), nio kvistar 
af nio slags fruktbärande träd, nio starkpepparkorn och nio vid- 
bindetrådar^. Bössan afskjutes därpå öfver den sjuke, som bör 
sitta öfver ett kärl med vatten. 



1 Se not 1 & sid. 20. 



Digiti 



zed by Google 



SieNSLSBB FRÅN SMÅLAND. 35 

I det skottet aftryckes, läses: »Jag skall skjuta bort trollskott, 
solskott, villarpaskott.» Detta upprepas tre gånger, odi kärlet med 
vattnet omkullsparkas. 

3. Virseruma socken, Aspélands 

härad. 

Frälsaren stod på ett bärg; där fick han se trollen stå med 
oppepända bågar. >Hvad skjuten Ih — 
»Vi skjuta folk och ftl 
och alt i världen ä.» — 
»Skjut i en skog, där ingen bor; 
skjut i en sjö, där ingen ror; 
och skjut i röda hafvet!» 

4. Alseda socken, Östra hårad. 
Sankte Päar och vår herre Krist voro ute och vandrade; där 

mötte de en sjuker man (kvinna), den signade de för solskott, 
stjärnskott, jordskott och alla slags onda skott. 

Läses tre gånger, under det att tre pilgrenar läggas i ring 
omkring det sjuka stället. 



Mot trollskott. 

1. Virserums socken, Aspelands härad. 
Himla gick sig vägen fram med sin pilebåge ; henne mötte guds- 
mannen Jesus. »Hvart skall du, Himla, gå?» Hon svarade, att hon 
skulle gå och sätta ut trollskott. »Det skall jag dig förmena», 
sade gudsmannen Jesus. I namn Gud faders, Guds sons och Gud 
den helig andes. Amen. 

Af skrift af recept hos J. Andersson i Eässlid, dagtecknadt ^ji 1817. 

2. Skirö socken, Östra härad. 
Oden ledde sin oxe till brunn, 

där fick han bot i samma stunn. 
I de tre heliga namn. Amen. 



Digiti 



zed by Google 



36 SIQNELSBR FRÅN SMÅLAND. 

»Hjälper för både folk och fä, hvem en vill göra't fftr, så går 
det onda sannerligen öfver.> 

3. Solberga socken^ Västra hårad. 
Vår herre Krist gick sig upp för ett bärg. 

Där mötte honom trollen 
med skarpa skott. 
Då sade han: »Hvad skjuten I? 
Skjut i skogen, där ingen är! 
Skjut i vattnet, där ingen är! 
Skjut i luften, där ingen är!> 
I tre heliga namn. Amen. 

£vistar af treårig al instickas i klufna videkvistar ^ och skjutas 
tre gånger i kors öfver länden på den sjuke, som bör sitta på en 
jordfast sten. 

4. LemnhulU socken^ Östra härad. 
Som en pil kom du, 

som en pil får du gå. 

Nio videpinnar brytas, få ej skäras med järn. Dessa hållas i 
handen, under det man räknar från 9 till 1 tre gånger. Därpå 
läses ofvanstående, och pinnarna kastas i elden, hvarefter man spottar 
tre gånger efter dem, under det de brinna. 

5. Nye och Lemnhults socknar^ Östra 

härad. 
Jag skall skjuta bort trollskott 

och villarpaskott 

och bärgskott 

och jordskott, 

skott öfver jord 

och skott under jord, 

månskott 

och stjärnskott 



* En >pilbåge> af detta slag, från Alseda, finnes återgifven i Afbildningar af 
föremål i Nordiska museet. I. Småland. Stockholm 1888. Pl. 11. Nr 46. 



Digiti 



zed by Google 



SIGKSL8SR FRÅN SMÅLAND. 87 

och solskott, 

pilskott 

och all slags glödande skott, 

som under himmelen månd flyga. 

Under läsningen hålles en såstång öfver den sjukes rygg. Läs- 
ningen upprepas tre gånger. Besvärjaren spottar en gång för hvarje 
läsning. 



Mot villarpaskott.^ 

Skirö socken, Östra hårad. 

Vår herre Krist och sankte Per, 

de gingo sig den vägen fram. 

Då mötte de en döder man. 

Då sporde sankte Per: 

»Hvart gångar du dig?» — 

»Jag skaU till N. N. gå 

och honom slå, 

så att hans hjärteblod skall rotas.» 

Då svarade herren Krist: 

»Det skall jag förvägra dig; 

jag skaU sätta dig under stock och sten, 

så du skall göra ingen man men.» 



Mot träskott, skogskott ooh trollskott. 

Virserums socken, Aspelands hårad. 
Jag skall göra din värk till men; 
jag skall sätta dig under stock och sten, 



1 En liknande signelse, men fDr >gaata-krystning>, som upptecknades 1741 i Varend 
•f Lnnr^ finnes återgifven i hans Öländska och GotMändska resa, Stockholm 
1745. a 28 o. f . 



Digiti 



zed by Google 



38 SIGNELSSR FRÅN SMÅLAND. 

i den skog, där ingen bor; 
i den sjö, där ingen ror; 
i det haf, där aldrig bölja for. 
I tre heliga namn. Amen. 



Mot starr. 



FagerhulU socken^ Handbörds hårad. 

Den, som har starren, skall lägga sig baklänges på golfvet med 

hufvudet på tröskeln till en dörr, och så tager den, som skall bota 

starren, en yxa och hugger öfver den sjuke i dörren. Den senare 

frågar: »Hvad hugger du?» — 

»Svarta gnister å de röa; 

jag hugger starrbläjden^ ur ditt öja.» 



Mot stolsteg^. 

Hestra sockeriy Västbo hårad. 

En ska ta en trefot och med den samme med en fot i sänder 
borra på ögonlocket; ansyls förstås. 

»Hvad borrar jag bort?» frågas. 

»Stolsteg», svarar den, som har vageln. 

Båda ska därpå spotta tre gånger genom trefoten. Och så bUr 
den sjuke nog bra, så fort det tyar^. 



^ starrblåjde, af starr och bläjde, kil, vigge. 
• stolsteg, vagel i ögat. 
^ tya, kunna, förmå. 



Digiti 



zed by Google 



SI617ELSISK FBÄN SMÅLAKD. 89 



Då tungspenen ftr nerfallen. 

Kriatala socken^ Tunalåns hårad. 
Höna oppe, hanen hoppe, 
tre ben nere, tre ben oppe, 
all världen i kring. 



Mot lungsot. 

Sandviks socken, Våstbo härad. 
Vår herre och sankte Pär gingo sig vägen fram; fingo de se, 
hvar Ltingson gick. 

iHvart skall du rinna?» sade vår herre. 

»Jag skall rinna till Mannahem^, 

röta blod och bryta ben.» — 

»Nej», sade vår herre. 

»Dn skall i den skog, där ingen bor; 

i den sjö, där ingen ror; 

uti en jordfast sten 

skall du bli utan men.» 



Mot belaref^ 

Hestra aoehm, Västbo hårad, 
N. N. ! Jag botar dig för belaref . Gudarna voro tre. Jag botar 

dig för belsref. Marjerna^ voro tre; den ena varpade, den andra 

spann, den tredje botade för belsref. 

Dessa treenigheter tage bort din sjukdom! 



^ Mannahem^ Manheim, enligt Eddan mftnniskoriiafl v&tiå. 

* belsref, bakref. 

* Med marjema äsyftas antagligen de tre nornorna eller ödets herakarinnor, krist- 
nade till Harior. Likheten mellan namnet marjerna oeh de grekiska myternas moirai 
är anm&rkningsY&rd, men får väl betraktas som en tiilfällighet. 



Digiti 



zed by Google 



40 SieNELSBB FRÅN SMIlANB. 



Mot skevem^. 

Jållunto/ta socken^ Våatbo härads 
Jag skall bota dig för all slags skever: 
morskever och bordskever, 
horskever ock jordskever. 
Alt skall försvinna som daggen för solen 
och som den döde under jorden. 

Läses tre gånger och spottas en gång mellan hvarje läsning. 
Man bör förut hafva klipt naglarna på fingrar och tår samt något 
hår af det sjuka barnet och nedgrafvit det afklipta i jorden under 
en torfva. Under läsningen mäter man barnet med en tråd i kor» 
på nakna kroppen. 

Ett barn tros få horskevem, om en Undahara (en fallen kvinna^ 
hvars brott ej är upptäckt) får se barnet eller dess moder, då hon 
är hafvande, på bara bröstet. 

Jordskevem får barnet, om dess vagga konuner att stå öfver eu 
vättes underjordiska hemvist, hvarigenom han oroas. 



Mot vätta^ 

Unnaryds socken^ Våstbo hårade 
Älfkungarne, som i nordvatten vada, 
vättame, som i salarna springa glada, 
skall dig för denna sjukdom bota, 
att det inte dina nerver må skada. 

Läsningen skall ske vid en åt norr rinnande bäck. Man upp- 
skär de torfvor, på hvilka den sjuke vid tillfället står, lägger dem 
på hans hufvud, under det läsningen tre gånger upprepas, och så 
blir han bra, innan han kommer hem. 



1 skevem, åfven akervan, barnBjnkdom, bestående i en ytterlig aftyning. 
> vätta, matthet. 



Digiti 



zed by Google 



SIGNELBBR FRÅN SHIlåND. 41 



Att binda mora*. 

FagerhuUs socken^ Handbörda härad. 
Jesus och jungfra Maria gick öfver en bro; 
Jesus gick öfver, och jungfru Maria sto. 
»Hyad är det, som våller?» sa han då. 
»Mora spänner, och bjömamma stinger.» — 
»Läs henne bort!» — 
»Den, som det kunde!» — 

»Tag dina tio fingrar och tolf rena Guds änglar och bind henne 
vid ryggen, där hon skall sitta.» 
I tre heliga namn. Amen! 



Att vita bort vfirtor. 

1. Sandvika socken^ Västho hårad. 
Vissna, vassna 

som kol i aska, 

man i jord, 

snö för sol! 

Du skall bli så liten 

som ett senapskorn, 

sedan intet. 

Detta säges i ny och nedan tre gånger. 

2. Sandviks socken^ Våatbo härad. 
Gäck till en brunn och kasta i honom lika många ärter, som 

du har vårtor, i det du säger: 

»Där har du dina vårtor 
för mina ärtor.» 

Efter en gammal anteckning. 



^ binda mora, mot moderpassion. 



Digiti 



zed by Google 



42 SIGNELSEK FKÅN SMÅLAND. 

3. Sandviks socken^ Västl/o härad. 
Gäck ut en kväll i ^»måiiaskeni och låt månens strålar falla på 

dina vårtor! Grå så in igen och stryk dem tre gånger med sop- 
kvasten och säg lika många gånger: »Nu har jag fått månasken på 
mina vårtor.» 

Efter en gammal anteckning. 

4. Sandviks socken^ Våstho härad, 
G-ack en söndagsmorgon, då det reginat, och innan solen gått 

upp, till ett led, genom hvilket en brudstass färdats, och låt vatten 
från ledspolarna drypa på dina vårtor, så gå de bort. 



Att mana firam ormar. 

1. Skirö socken^ Östra härad. 
Man tager sin knif och ritar med honom en linie från hålet, 

där ormen krupit in. I denna linie sätter man knifven inom en 
ringel ^. Slutligen tager man några hårstrån från nacken på sig, 
lindar dem kring knifven och säger: 

»Du satans orm och hufvudhår, som här språng in för mig. 
Du skall komma ut och krypa den väg, som jag ritat för dig, och 
krypa omkring mitt järn och stål, som mina kristendoms hufvud- 
hår sitta om, och det inom en half timme, som du förelagd är.» 

Efter en gammal anteckning. 

2. Jälluntofta socken^ Västbo 

härad. 
Burman, Burman, Burman,. 

möt mig här inom (ett uppgifvet antal) minuter, 

så ska vi stri på lif och blod, 

och du blir värre än jag! 



ringel^ liten krets. 



Digiti 



zed by Google 



SIGNELSBR FRÅN SMÅLAND. 48 

Man nppdrager med en knif eller annat verktyg af stål en 
krets kring den plats, dit man vill hafva ormen. Detta upprepas 
tre gånger tmder framsägande af ofvanstående utmaning, och så 
nedfltickes knif ven, där man slutar kretsen. 



Mot öfrerfaU. 



Sandviks socken, Våstbo härad. 
Vill någon öfverfalla dig, så förr än du griper till motvärn, 
säg dessa orden: 

>Ego, dam, barbiel. Masa, Catist, Est, lesum prucatum.» 

Efter en gammal anteckniDg, liksom de följande från Sandvik, sannolikt 
af prosten J. Gaslandkb i Burseryd, dod 1793. 



Att tvinga en tjuf att bära hem det han stulit. 

1. Sandviks socken^ Våstbo härad. 
Då man fått reda på tjufven, men ej kan bevisa, att han stulit 

Mn en, skrifyer man hans namn på en papperslapp och därunder: 

»Sator arepo tenet opera rotas», 

samt slutligen tjufvens namn därunder. Papperet sättes under 
smedstädet, och så smider man därpå. Tjufven bUr då tvungen att 
återställa, hvad han tagit från dig. 

Efter en gammal anteckning. 

2. Sandviks socken, Våstbo hårad. 
Man »lånar> ett ben från en kyrkogård och binder det i en 

stark ström samt läser: 

»Att den person, som tillfogat sig min vara, skall ej ha ro 
hvarken natt eller dag, hvarken sittande eller liggande, hvarken 
gående eller stående, utan skälfva som detta ben, tills han återbär 
min vara.» 

Efter en gammal anteckning. 



Digiti 



zed by Google 



44 SIGVELSBR FRÅN SMIlaND. 



Mot vargar. 

Skirö socken^ Östra härad, 
»Hvart skall du gå?» — 
»Jag skall gå och bita fä.» — 
»Det skall jag dig fOrmena: 
du skall gå till det vatten, där ingen ror, 
och till den skog, där ingen bor, 
och till det grekiska landet, 
där vår fiende blef funnen, 
där skall du bli bunden.» 
I de tre heliga namn. Amen. 

Läsningen bör ske julnatten kl. 12 i ladugården på tröskeln. 



Att freda säden för rättor ooh möss. 

Utmarydé socken^ Väatbo hårad. 

Inna da lää non sä i la'an, ska da binna i hop an gammel skära, 

an bönarot å ban å lägga på bottnen i la'an, å så ska lavaren sia 

te nekakråken: »Hva ska mössan ha å äta te året?» Då ska hina 

svara: »Ban å stan å bönarot.» 

(Innan man inbärgar någon säd i ladan, skall man hopbinda en 
gammal skära, en bönarot (Arthemisia vulgaris) och ben och lägga 
i ladbottnen, och så skall ladaren säga till nekakråken^: »Hvad 
skola mössen hafva att äta till året?» Då skall denne svara: »Ben 
och sten och bönarot».) 



^ Nekakråk eUer nekakråka, &ldre barn eUer annan person, som st&r i ladan 
för att mottaga den s&d, hvilken där inkastas, och räcker henne tUl den, som ladar 
eller lägger nekerna i ordning. 



Digiti 



zed by Google 



SIGNBLSER FBÅN BMÅLAKD. 45 



Mot råttor ooh möss. 

Sandviks socken^ Våstbo hårad. 

Gäck tvänne torsdagsnätter å rad mellan kl. 11 — 12 tigande till det 
stället, kvarifrän råttorna skola visas! Då du konuner dit, säger du: 

»Dirtom, virtom, pass, bits. Dessa sänder jag på eder, om I 
icke flytten inom 3 dagar till K. N.; där kafva de bättre om fö- 
dan, än jag hafver här.» 

Efter en gammal aDteckmng. 



Mot förgöring ä kreatur, 

Väatbo härad. 
När kon din har kalfvat och får sitt första dricka, skall du 
säga till henne: 

»När du kommer på släta*, 
där möter du troUkonor tre, 
som fräja efter nyttan din. 
Då skall du svara: 
Den har jag ätit upp i malt och salt, spad, flott och hviter lök.» 

Antecknad på flero ställen inom häradet. 



Till skydd för kreatur. 

Urahults socken^ Kinnevalds härad. 
Jesus och sankta Maria låna mig nycklarna dina, 
medan jag ber för får och fä mina. 



^ släta, slätten. 



Digiti 



zed by Google 



46 SI0KBL8ER FRÅN SMÅLAND. 

Jesus och sankt Örjan ^ bevare väl 

för ulf och ramm 

och vargatann, 

att intet må skada kvek eller får 

mer än orm en jordfast sten. 

Läses i lardugården juldagsmorgonen, innan solen gått upp. 



Till skydd för boskapen mot vilddjur. 

Björkö socken. Östra hårad. 

Tag blod af skällekoens eller skällesöans vänstra öra, så mycket 
att du därmed kan å ett papper skrifva dessa ord: 

»Deus X Fillius Leviathan xxx. Jag besvär och befaller dig, 
att du ej skadar min boskap, fä eller får, men sök din föda på 
andras i skog eller mark. In nomine Patris Fillius, Spiritus Sanc- 
tus. Amen.:* 

Klistra sedan papperet i skällan, så att det ej synes. 

Efter en anteckniDg hos en hemmansegare i Björkö. 



Att bota kreatur» som &ro skämda. 

1. Virserums socken^ Åspelands 

härad. 

Jungfru Maria gick sig till en korsväg. Tre kvinnor hon 
där mötte. 

Så säger hon åt den första: »Hvad kan du göra?» Hon svarade, 
att hon kunde taga makt och mod. 

Så säger hon åt den andra: »Hvad kan du göra?» Hon svarade, 
att hon kunde taga kött och blod. 

Så säger hon åt den tredje: »Hvad kan du göra?» Hon svarade, 
att hon kunde taga löf och gräs. 

^ Örjan, Göran. 



Digiti 



zed by Google 



SieifBL&BIl FBÅN SMÅLAND. 47 

>Alt detta kan jag bota», sade jungfru Maria. Jungfru Maria 
tar sig malt och salt i sin hand i tre goda heliga namn. Bot i 
namn Gud faders, Guds sons och Gad den helige andes. Amen. 

2. Lemnhuks socken^ Östra härad. 

Maria går åt en by; då möter hon en man. »Hvart skall du 
gå?> — »Jag skall ta igen mjölken af mina kor.» — »Den tar jag 
med mina tn finger.» 

I tre heliga namn. Amen. 



Mot floget pi hftstar. 

1. Virserums socken^ Aspelands 

hårad. 

Flegde flög i vädret. Han frågade, hvar han skulle få bot för 
floget. Så svarades honom i luften: 

»Spotta i din högra hand, 

stryk på kreaturet om dess mun, 

så blir det bot i samma stunn!» 
I Gmd faders, Guds sons och Gud den helig andes namn. Amen. 

Efter en af skrift af recept hos I. Andersson i Häsalid, dagtecknadt Vi 1817. 

2. Bolmsö socken^ Västbo härad. 
Man tager en höger sko och slår till hästen med henne sägande: 
»Stig upp och res dig, som satan reste den själen, som smorde 

sin sko en söndagsmorgon!» 



Mot förtrollning pi mjölk. 

Hestra socken, Västbo härad. 
Får du ej smör, eller mjölka koma dåligt, skall du koka en 
liten mjölktår rätt het; rör salt däri och korsa däröfver med en 
glödande skära, så får du nog mjölken igen. 



I 



Digiti 



zed by Google 



48 SieNBLSBK FRÅN SMÅLAND. 



För atl draga mjölk tiU 9ig. 

Skirö socken, östra härad. 
Man ställer sig naken e;i skärtorsdagsmorgon, innan solen gått 
upp, p& en jordfast sten eller ock en gödselstack och slår på en stek- 
panna eller dylikt samt ropar, så högt man kan: 
»Så långt min röst kan höras, 
skall mjölk och sanke till mig fbreLS.i 



Mot »8vart8jtLka>^ 

Skirö socken, Östra hårad. 
Orke fräjde» Frigga till, 
huru jag nu bota vill. 
Jag tar vatten i min mun, 
det blir bot i samma stunn. 

Vid bot med denna läsning, som användes mot kreaturspesten, 
på allmogemål »svartsjuka», tog signaren vatten i munnen, hvilket 
han, efter att ha upprepat ofvanstående läsning tre gånger, inspru- 
tade i det sjuka djurets gap. Troligen har äfven detta antydts i 
en nu bortfallen strof,' som möjligen varit inskjuten mellan läsning- 
ens tredje och fjärde versrad. Under läsningens fortgång strök 
man djurets rygg med handen från hufvudet till svansroten. An- 
märkningsvärda äro de här förekommande namnen Orke och Frigga, 
som jämte alliterationen gifva signeisen en förkristen stämning 
och ton. 

Denna besvärjelBeforroel antecknades år 1879 efter muntlig öfverlämning 
af Anders Magnus i Götsboda, en i sin bygd väl ansedd kreatursbotare. 



* Fömt tryckt i Meddelanden från Samfundet för Nordiska museets fram* 
jande, 1888. Stockholm 1890. S. 34. 

* fräjde, frågade. 

s Jfr signelsen mot >bäfta>. S. 33. 



Digiti 



zed by Google 



SIONSLSER FRÅN SMÅLAND. 49 



Mot Ölet. 

1. Skirö socken, Östra hårad. 
Nu ska vi bota för ölet: munol, hufol, halsol, bröstol, ryggol, 

hukol, lårol, benol, TclöfoU Tre häkter och tre släkter. 

Besvärjelsen upprepas tre gånger, och under tiden häller den, 
som läser, spenvarm mjölk genom tre ojäfviga per sorgers * tre öfver 
hvar andra stälda knutna händer, så att hon rinner ned i ett under 
dem stäldt fat. För hvarje gång läsningen upprepas, hällas tre 
skedblad mjölk genom händerna. Denna mjölk gifves sedan åt det 
olsjuka svinet under upprepande af ofvanstående, men då blott en 
gäng. 

2. N^je socken, Östra härad. 
Olas mor gick på en träda och sådde korn; 

först sådde hon f^r hufol, 
sen sådde hon för halsol, 
sen sådde hon för bröstol, 
sen sådde hon för hjärtol, 
sen sådde hon för magol, 
sen sådde hon för tarmol, 
sen sådde hon ftr lårol, 
sen sådde hon fbr he^iol, 
sen sådde hon för rnmpol, 
sen sådde hon för all slags ol, 
som ett svin kan hafva. 

Läses tre gånger; först från början, sedan till baka från slutet 
och så rätt igen. Därunder hällas korn ur ena handen och i den 
andra. De sålunda signade kornen fuktas tre gånger med urin af 
den, som sköter svinen, och ingifvas det sjuka djuret. 



1 Man märke niotalet I 

s Ej besl&ktade med syinegaren. 



Digiti 



zed by Google 



50 



SIGNBLSER FRÅN SMÅLAND. 



3. Lemnhulta socken, östra härad. 
Munolet — halsolet — bröstolet — magolet — benolet. Ols- 
dotter åt eld, drack vatten; våra svin ska få bot. 
I tre heliga namn. Amen. 

Under upprepande af ofvanstående hällas kom ur ena han- 
den i den andra och gifvas sedan åt det sjuka djuret. 

Efter en anteckning hos fru E. Daniblsbon p& Högatorp i Lemnhnltft 
socken. 

Bild. 6 (se nedan) återgif ver »pilehankar» fr&n Nye socken, östra härad i 
Sm&land. Pilehankarna gjordes af tiio pilkvistar, som hopvredos ansyls till lika 
många ringar eller hankar och uppradades på en pilgren. Brukades ännu 1878 
vid hotande af »villarpaskottet» och användes jämte »läsning» sålunda, att man 
med ena handen höll grenen, på hvilken hankarna voro uppträdda, och med 
den andra kastade dem en efter annan ansyls öfver den sjuke. Ingen fick slå 
i vägen för de kastade hankarna, ty då fick han »skottet». Se A/bildningar af 
föremål i Nordiska museet, 1. Småland. Stockholm 1888. Pl. 11. Bild 47, 

PER GUSTAF VISTRAND. 




Digiti 



zed by Google 



HÖGESTADS PRÄSTGÅRD. 5 1 



3. 
Förklaring 

öfver kartan, föreställande 

Högestads Prästgård 

i 
Skåne och Herrestads Hårad, ur Minnet, efter 40 a 50 års 

förlopp, 

af 
N: H: Sjöborg. 

Ar 1824. 

Stockholm. 

* * 

Hvar år väl mannent /osterbfffd t De trakter, 
Der Slumpen ställt hans vagga^ eller de, 
D*r han har offrat dt de högre Makter, 
Åt ljusets Makter^ httad han bäst kan get 



Ack! i hvar själ en hembygds bilder glöda. 
Mer bld är himlen der, o^h rosorna mer röda. 

B8AIAB TEONÉB. 



Gården är byggd och trädgården anlagd af min aflidne Fader, 
Prosten och Kyrkoherden, Magister N. J. Sjöborg^ vid år 1765, 
sedan gamla Prästgården afbrunnit. Rummen uppgifVas med de 
Namn, med hvilka jag och mine Bröder, såsom barn och ynglingar, 

^ Kils Johan SjOborg, fSdd i Malmö 1729; kyrkoherde i Högestad ooh Baldringe 
1764; död 1785. S. Cawalum: Lunds Stifts Herdaminne. D. 2. Lnnd 1855. S. 952. 



Digiti 



zed by Google 



52 HÖaESTADS PBÄ6T0ÅRD. 

den tid vi där vistades, kallade dem, och alla i huset nyttja van- 
ligen samma Namn som Barnen. Min Fader dog år 1785, hvarefter 
vi alla efter hand skingrades. Min Mors yngste Broder, nu varande 
Majoren och Riddaren J. H. Hahne,^ tillbragte en god del af sin 
ungdoms tid i Högestad, och sedan han blifvit tjenstgörande vid 
Artilleriet i Malmö, [återkom han och vistades hos oss i synnerhet 
vid Julhelgen. Pastors Adjuncten Sylvan ^ var något beslägtad med 
oss. En Mamsell Wenster var flere år i huset. Hon lärde oss att 
spela klaver och Violin. Hon kunde äfven sjunga, men endast Carl 
Ulrik ^ kunde lära något däraf, men äfven hans röst förlorades vid 
Målbrottet. Med ordet Mostrarne betecknades min Mors Cousiner, 
Prosten Ebersteins i Ystad styfdöttrar Mielles Stenhoff,* Helena, Eva 
och Lotta, samt deras half Systrar Mrelles Ulla* och Jacobina Eber- 
stein,^ alla sedermera gifta. 

Ifrån N:o 1 till 12 Fars Kammarey där var masta Barndoms 
och Läro-tid tillbragtes. N:o 1. Fars Sparlakanssäng i gammal 
Pyramid-form. N:o 2. En liten bokhylla, där åfvan på ett skåp, 
däruti förvarades det bästa med kryddor tillredda destillerade Brän- 
vin. Kaffe, Vax, segelgarn m. m. På skåpet stodo Peruk-Askame. 
N:o 3. Fars Ländstol, äfven lämpad till Natt-kommod, där framföre 
ett bord med korsade fötter. N:o 4. Järnkaklugn med därpå mu- 
rade dragrör, den värmde med ena sidan äfven i Sylvans kammare, 
öfverst på muren stod alltid Bränvins flaskor med pålagda kryddor 

* Jöns Hindrik Hahne, född i Nöbbelöf i Skåne 1752; R. S. O. 1801; major vid 
GöU artilleri 1809; död 1827. Arméens rangrullor m. fl. käUor. 

« Nils Sylvan, född i Riseberga i Skåne 1751: prästvigd 1774 till tjänstgöring i 
Högestad: slutligen kyrkoherde i Fosie och Lockarp 1807; död 1824. S. Cawallin: 
anf. st. D. 2. S. 91. 

» Carl Ulrik Sjöborg, född 1763; öfverstelöjtnant vid Adelsfanan; död 1810. C. 
Sjöstr&m: Skånska nationen före af delningarnes tid (1682 — 1832). Lund 1897. 
S. 404. 

* Helena, född 1747, död 1834, gift med kyrkoherde Olof Andersson i Ystad: 
Charlotta Lovisa, född 1749, gift 1790 med kyrkoherde Anders Rönbeck i Sjörup, hvil- 
ken hon öfverlefde ; Eva Kristina, gift 1796 med kyrkoherde Petter Törnewall i Tulls- 
torp. S. Cawallin: anf. st. D. 5. Lund 1858. S. 13. 

» Ulrika Kristina Eberstein, död 1828; gift 1781 med direktör Paul Billing i 
Malmö. C Sjöström: anf. st. S. 316. 

^ Maria Jakobina Eberstein, gift 1790 med sitt syskonbarn, biskopen i Visby 
Karl Johan Eberstein. Svensk Slägtkalcnder. 1886. Stockholm 1885. 



Digiti 



zed by Google 




9 



to 

CO 
:0 

X 

•o 

c 



t: 



Digiti 



zed by Google 



54 HÖGGSTADS PBÄSTGÅBD. 

att beredas. Därvid närmast spismuren var stället, där veden om 
vintrarne uppstaplades. N:o 5. En spis, som hade sin öppning i 
förstugan och därföre hängde ett täcke. N:o 6. Stället, där spatser- 
käppar af flere slag stodo, och bland andre en med en liten hand- 
spade öfverst, så att man under promenader kunde uppgräfva ett 
vackert blomster och taga med sig hem att plantera. N:o 7. Tobias, 
en kista, på hvars lock man såg Tobias afmålad, då han hemkom- 
mer med Ångelen till fadren, man ser äfven hunden, som omtalas i 
Tobie 11: 9. Uti kistan förvarades en stor Påse full med slantar, därjämte 
skinn, såUäder m. m. Jag har ännu samma Tobias, men utan Slantpåse. 
N:o 8. Stora Bokhyllan med gardiner, som betäckte böckerna. På samma 
hylla emot fönstret hängde Skriftaflan och en karbas af läder, hvilken i 
synnerhet dansade, då Latinska stylar skulle Corrigeras. N:o 9. Ett 
litet skåp stod här på gålfvet med ett täcke öfver. I skåpet för- 
varades skrifne Predikningar, däröfver var en låda med spik, och på 
skåpet, som tjente till bord, lågo våra skrifböcker, jämte några 
Skolböcker. N:o 10. Skrifpulpeten, uti hvars undra lådor voro Linne 
och därjämte ett par Taskböcker med penningar. Här satt Gubben 
i synnerhet om sommaren i en liten Trekant-lik Ländstol och skref. 
N:o 11. Åter en liten Bokhylla, och därpå ett skåp, i hvars lådor 
förvarades sönderhugget socker med flere förnödenheter. N:o 12. 
En liggsoffa, hvaruti en eller ett par af de yngsta barnen lågo. 

N:o 13. Fars Farstu (förstuga). Här var en öfre och en nedre 
dörr, en varplåda, och därpå tvätt skålar. Äfven en hylla med 
skor, skoborstar och skosmörja, öppningen till Spisen var här i 
förstugan. 

N:ol4 — 16. Fru Shragges ifawmarc, kallades så efter förraPastorns 
Skragges ^ Änka, som bott där före den tid jag kan minnas. Skragge 
söp, fick tjenstledighet och bodde en kort tid i nya Prästgården, 
men dog snart, och ej långt därefter dog äfven hans Fru. Detta 
rum nyttjades såsom Tambour. Främmande sämre folk infördes 
här och lågo här. Tjenstfolket satt äfven här om söndagarna vin- 



^ Samuel Skragge, född i Lyngby 1697; kyrkoherde i Högestad och Baldringe 1743; 
afsked från pastoratet 1764; död 1770; gift med Geneviéve de la SaUe, född 1690, död 
1770. C. Sjöström: anf. st. S. 173. 



Digiti 



zed by Google 



HÖGBSTADS P&ÄSTOÅRD. 55 

tertiden och växmde sig. N:o 14. På detta ställe hängde under ett 
täcke Fars kläder. N:o 15. Fru Skragges Skåp, njrttjades nu af 
Fruntimren såsom klädskåp. Det var på detta skåp Morbror Hahnes 
Violin och notor lågo, och då Skragge skulle räcka sig upp och 
taga dem, föll han baklänges och dog. N:o 16. Kaklugnen. I detta 
rum satt stundom Måns Hansson med sin dotter och sydde kläder 
till tjenstfolket. 

N:o 17—20. Sylvans Kammare. N:o 17. Bokhyllan. N:o 18. 
Sylvans säng. N:o 19. Gossarnas säng, där de under skol-tiden lågo. 
Här vid väggen kunde vi stundom höra hvad i Fars kammare pas* 
serade, i synnerhet när Gubben var ond och högljudd, hvilket äfven 
någon gång kunde inträffa ganska sent på aftonen. N:o 20. Syl- 
vans koffert. I detta Skolrum läste vi vissa tider för Sylvan, i 
synnerhet Christendommen och Latinska glosboken, hvarföre här, 
utom Sylvans Prediko Dispositioner, ej funnos andra böcker än By- 
delii Grammatista, Grammatican, Godinii frågbok m. m. I Fars 
kammare däremot läste vi för Gubben Latin, Hebräiska, Grekiska, 
Tyska, Fransyska och Geografien med Historien. Dess utom lärde 
vi här att skrifva, räkna, men i synnerhet skrifva Latinska stylar 
och få stryk. Tidigt började jag att vilja hopsätta något på egen 
hand, och ville äfven däraf hafva någon inkomst. Jag inrättade 
2:ne slags små Avisor, Kammar Posten och Hvem Vet? Därpå in- 
rättade jag en Commun-kassa, den jag och de yngre bröder skulle 
rå om. Ifrån Annexan Baldringe kyrka tog jag ett gammalt Be- 
läte, det jag kallade Apostelen, och gjorde till Commun-kassans Pa- 
tron. Alla de som höllo avisoma, skulle då vissa tider framträda 
och off!ra en eller flere slantar till Apostelen i Oommun-kassan. 
Jag skref små verser och Romaner och införde i våra Avisor. De 
yngre Bröder Gustaf och Adolfs voro behjelplige och uppsökte ur 
böcker, Anecdoter och Historiettér, hvilka infördes. Jag skref en 
Lagbok för Commun-kassan och Avisoma, där bland annat vid vite 
förböds Att beskylla någon för en eller annan artickel, så att då 
någon gång en Satirisk bit kunde synas, fick man ej efterspana 

^ Gustaf Sjöborg, född 1769, dog 1801 Bom kyrkoherde i Langenhaashagen i 
Pommern; Adolf Magnus, född 1771, med. doktor, död 1828. C. Sjöstböm: anf st. S. 429 



Digiti 



zed by Google 



ft6 HÖGESTADS PBÄSTGÄBD. 

hvem som infört den, men väl yttra, om den var god, eller opassande 
och dum. Ja^ satte Grustaf, såsom den dristigaste och mast nit* 
fulle, att vara Fiskal öfver denna Lag. En gång hände, att Far* 
Grubben, som var missnöjd med ett stycke, bröt emot denna Lag, 
Grustaf inlämnade genast till honom en stämning och fordrade plick- 
ten. Gubben, som var nog vältänkt för att låta allt skriftligen af- 
göras, utan all mellankomst af bannor och karbas, gaf en försvetrs-^ 
skrift, där han ej allenast sökte visa sin obrottslighet, utan åbe« 
ropade äfven sin Faderliga myndighet. Men Gustaf höll sig till 
Lagens Bokstafs mening, med tillägg, att han trodde sig nu endast 
böra anse sin Far såsom Prenumerant och sig såsom Fiskal. Gubben 
fann sig då öfvervunnen och lämnade plickten verkligen till Apo- 
stelen. 

N:o 21. Ba/rnkammaren, Stora sängen var vid 21. Men efter 
behof voro här, utom vaggan, flere sängar. Utom Ammorna tid 
efter annan, låg här min Mors Syster, eller Moster Stina,^ sedan 
Prostinnan Riis, medan hon var ogift. Denna Moster Stina var 
min Mor mycket olik, ganska mager, spenslig och pjåkig. Prästen 
Knut S/iis ansågs länge för hennes friare och fästman, men hon 
talte honom föga och ville ej hafva honom. Hon hade någon för- 
mögenhet, och då Riis fick östra Herrestads Pastorat, måste hon 
taga honom. Bröllopet mins jag ej det minsta till. Det endast 
erinrar jag mig ganska väl, att hon både förut, äfvensom dagen 
efter bröllopet sade oss, att ägtenskapet var en ganska vederstygge- 
lig och oanständig ting. Hon lefde dock ganska väl med sin man ocli 
hade med honom 4 döttrar. — — — Några år före sin död blef 
bon underligt mjältsjuk och galen, men blef efter någon tid åter 
frisk. Det kan jag äfven minnas, att dagen efter bröllopet, da 
de nygifta suto ihop, gick Gustaf fram till Morbror Riis, kittlade 
honom i halsen och sade: Här sitter ett kött, och nu skall jag killa 
det halfva Köttet. — Sedan vi vuxit från Barnkammaren och Moster 
Stina blifvit gift, blef detta rum M:eUe Wensters kammare. Slut- 



^ Kriatina Maria Hahne, f. 1741, död före 1794: gift med kyrkoherde Knut Ni- 
kolaus Biis, som 1774 blef pastor i Östra Herrestad. S. Oawallin: anf. st. D. 4. Lund 
18Ö7, S. 137. 



Digiti 



zed by Google 



HÖOS8TADS PBISTGAbD. 57 

ligen sedan Mor upphört att ligga uti Fars sparlakans säng, hade 
hon med Helena här sin hammare. Då Mostrarne från Ystad voro 
här, ligo de där. I synnerhet vid Trettonde dags tiden blefvo flere 
här inqvarterade. Ena sidan af Förmakskaklugnen värmde barn-» 
kammaren. 

N:o 22—24. Förmaket Var i början Mors Sängkammare, då 
hon tid efter annan låg i Barnsäng. N:o 22. En vacker fruntim* 
mers Byrå och däröfver en stor spegel. N:o 23. En soffa. N:o 24. 
£tt skåp, inuti klädt med sammet, lådorna med silfver beslag, utan- 
på öfverallt prydt med löfverk, vapen och gamla porträtter af silfver 
med emalj. Fötterna Öfverdragne med nät af mässing. Hämti för- 
varades någre Bukater, nigre silfver Eiksdalrar i en gul silkes 
pang, spetsar m. m. 

N:o 25 — 31. Stugan, N:o 25. Stora jämkaklugnen, som visade Adam 
och Eva, S:t Gröran med Draken, samt Rudbecks vapen och namn; 
ty den var från ett järnbruk*, tillhörigt en Rudbeck. Kaklugns- 
kroken hade jag tillägnat mig såsom min kammare, men sedan 
sålde jag den till min Syster Helena för 8 styfver; ty hon fick 
alltid penningar af Mor att leka med. Jag kunde krypa under 
kaklugnen och fram på andra sidan, hvilket äfven inträffade, då 
Far-Gubben kom och ställde sig i kaklugns kroken och värmde sin 
röda Nattmössa, hvilken ställdes såsom en sockertopp på kaklugnen 
under det han ur en spilkum drack sitt kaffe. Gubben hade om 
hvardagarne denna röda nattmössa jämt på hufvudet, och därunder 
såsom foder en hvit linne-mössa, hvilken uppdrogs ett stycke öfver 
mössans nedre del. Äfven gick han jämt med Nattrock om h var- 
dagarna. Den var af spräkligt Kattun, liknade en Kapprock, men 
hängde öppen och lös, så att vi alla kunde krypa därunder. Näs- 
doken hade sin plats under Nattrocken upp emot vänstra axlen. 
Stundom om somrarne hade han endast västen med armar uti, i 
synnerhet då han med oss roade sig med något arbete i Trägården. 
X:o '2^, Stora gula Skåpet. Där uti voro allt silfret, linne och Herr- 
skapets Psalmböcker. Där hängde äfven alla nycklar. Under voro 
2:ne lådor. I den ena voro stora Psalmböcker, hvilka framlades vinter- 

^ Fr&n Haseby brnk i Sm&land. 



Digiti 



zed by Google 



58 HÖGESTABS PRÄSTGÅRD. 

aftnarna för tjenstfolket, sedan de ätit, då min Far, som söng gan- 
ska väl, gjorde bön med oss alla, läste ett kapitel i Biblen m. m. 
I den andra lådan befunno sig under arbete varande nllstrampor 
med sina stickor, rockhnfvuden, rullar med gam på till spinn- 
rockame m. m. Dessa lådor slutade ej väl till skåpet med sin in- 
nersta del, utan lämnade en öppning, genom hvilken gamla Kattskan, 
Dirus, samt de öfrige Eatt-ansikterna hoppade och lade sig i lå- 
dorna. Utan på skåpet hängde på sidan åt kaklugnen kyrkonyck- 
lame: men på sidan åt köksdörren hängde alnen och gnie-fjelen, 
ett bräde, på hvilket pigorna med gnie-stenen, som var af svart 
glas i halfklots form, gnedo sina hufvud klutar och Särkärmar, 
hvilket gaf dem en styfhet och en glans, som var nödig, emedan 
kläderna om sommaren endast gingo till Axlame, och om hösten på 
åkren gingo de i blotta Lintyget. Emellan skåpet och kaklugnen 
stod en stol, vid hvilken jag ännu minnes mig, såsom helt liten, 
sittande på en pall och med en käpp kärna smör i det hål, som 
var midt på pallen, tjenande till handtag. N:o 27. Folka-bordet, 
härvid satt tjenstfolket och åt, drängarna suto på en träbänk, 
och om vintrarne Hallingame, eller de från Halland kommande 
tröskmän, på en särskild bänk, men pigorna stodo. Tallrikame 
voro af trä och drängarne hade ett långt bräde tillsamman i stället 
för tallrikar. Drängarnas skedar voro af horn, men pigomas och 
gossarnas af trä. Hvar och en nyttjade sin egen Enif, som 
togs ur fickan. Högtidsaftname hade de duk på bordet, då åto de 
vid samma tid som vi och sedan de ätit, gingo de i en procession 
rundt omkring Herrskapets bord, kysste en hvar på handen och 
tackade för maten. Sedan suto de åter en tid vid sitt bord, fingo 
peppamötter, och lekte Nötter i Hanne, eller gissade huru många 
man hade i handen, till dess vi ätit och bön var gjord, då de togo 
afträde. öfver Folka-bordet på väggen hängde en stor ljusplåt 
af mässing. Då detta bord var sammanslaget och stod vid väggen, 
var därunder nog mörkt, då kröp jag där under med en liten lampa 
och tyckte mig vara i en Eremit-koja, ett par gånger satt jag i 
denna ställning och skref dels små satirer, dels låfqväden öfver 
M:elle Wenster. N:o 28. Träbänkar, hvilka nyttjades under mål- 



Digiti 



zed by Google 



HÖaSSTADS PRÄSTGÅBD. 59 

tiden vid folka-bordet. Få dem suto äfven bönder, som kommo 
och hade något ärende. N:o 29. Herrskapets Matbord, öfver hvil- 
ket hängde en stor gammalmodig spegel. N:o 80. Klaveret. Före 
M:elle Wensters tid stod här ett skänkbord med uppböjda kanter, 
därpå stodo glas samt det stora Tennstopet med dricka ooh vid 
högtider det mindre stopet med öl. Den af oss, som sönderslog ett 
glas eller en tallrik, var ganska säker om stryk. £n gång hände 
att ett glas, som jag skulle taga fram, föll ifrån mig, jag kastade 
emot med knäet, så att det flög upp i luften, jag sträfvade att få 
det fatt, men stötte emot, så att det flög åter upp i luften, såsom 
en boll och slutligen i golfvet. Föräldrarne voro närvarande, men 
Gubben lär inom sig roat sig åt detta mitt bemödande och boll- 
kastning; ty det var den enda gång, då stryk ej vankade, när nå- 
got sönderslogs. Sedan klaver kom i huset flyttades skänkbordet 
till kaklugnen. En tid stod klaveret i Förmaket på andra sidan 
Byrån. Då, särdeles när vi hade främmande, satt M:elle Wenster 
där och spelte och söng: Detta är min Lära, — Gråt inte Tirsis, — 
Du fågel där Du sitter, med flere den tidens sångstycken. Den 
Tirsis M:elle Wenster slutligen fick var klockaren Wankif i Chri- 
stianstad. N:o 31. Ett Slagur med långt foder. Ofta härmade vi 
dess ljud då hon slog och sade: Storr — kling! Storr — kling! 

N:o 32, 33. Stora Förstugan. På hvar sin sida om förstugu- 
dörrame åt gården, som voro å deux battans, stodo 2:ne stora och 
snygga kistor, i h vilka förvarades Yäf redskap, stora sammanrullade, 
lärfts stycken m. m. På hvar sin sida om trappan voro träbänkar, 
hvilka kunde läggas ihop och fästas i väggen eller nedfällas och 
nyttjas till säten efter behag. Dessutom var vid trappan på Norra 
sidan flata stenar lagde på hvarannan till ett säte. Pä dessa sä- 
ten och kistor satt man om sommaraftnarne och hvilade, i synner- 
het efter promenad till Högestads Li (skog). Stundom satt man 
äfven här och drack The eller kallskål. N:o 33. Nedgången till 
källaren. Där vid och midt före köksdörren var uppgången till löf- 
tet (vinden), där spannmålen låg i stora högar. På loftstrappan 
ströddes sand, och därpå slipades knifvar och gafflar dagligen, hvilket 
någon af oss förrättade, då brådt var och främmande skulle komma. 



Digiti 



zed by Google 



60 HÖGESTADS PRÅSTGÅRD. 

N:o 34—37. KöJceV N:o 84. Stora Hackbrädet, där kålen hacka- 
des. Där vid förstugu-dörren var ett fyrkantigt hål öfver dörren, 
h varigenom frisk luft inkom, rök ntgick, och hvarigenom Kattan- 
sikterna inhoppade, då de ej kunde komma genom dörrei}. N:o 35. 
Stora spisen. Här kunde äfven hända att någon af oss, då vi 
voro yngre, och då främmande voro för handen, stodo för hettan och 
vände en och annan stor kalkon eller kalfstek på stekspettet. N:o 36. 
En hög af ^nggen sten inrättad Rännsten, som hade sitt utlopp 
åt trägårdssidan. N:o 37. Köksbordet, så inrättadt inunder, att 
det kunde fällas ut och blifva en säng åt Pigorna, eller så kallad 
foUbänk. Därvid var ett slags hylla, på h vilken öfverst stodo ler- 
och tenn-tallrikar samt tennfat och skålar. Nederst voro grytor, 
lerkar, pannjäm, halster m. m. På ena sidan om spisen när- 
mast stugudörren var ett mindre hackbräde samt ett vägg- 
fast bräde, som utgjorde ett bord: på andra sidan vid rännstenen 
var ett mjölk-skåp, som äfven tjente till bord, därvid hängde rif- 
järn m. m. 

N:o 38. Spiskammaren eller Skafferiet. Här voro många goda 
saker, och bland dem stod alltid en råttfälla. I fönstret var en 
liten spegel, i hvilken Mor speglade sig, då främmande var i stugan, 
innan hon gick in. 

N:o 39, 40. Salen. Här åt man och dansade Trettonde dagen, 
då mycket främmande samlats, äfven tjente den till matsal, då 
Härads Prästerne samlades till Änke-kasse-möte, eller vid dylika 
högtidligare tillfållen. Då vanligt främmande var, åt man såsom 
vanligt i Stugan. Sedan min äldste bror Carl Ulrik i Malmö 
lärt att dansa, lärde han oss äfven, därjämte hade vi en tid en 
äldre kringfarande Dansmästare, som lärde oss menuett, långdans, 
(Angloise) och kontradanser (quadriller), därefter kunde väl hända, 
att äfven om sommaren, då några främmande kommo, som kunde 
dansa, dans tillställdes i Salen. Annars och förut viste man ej af 
dans, Titom Julkalaset Trettonde dagen. N:o 39. Stället, där Klocka- 
ren i Söfvestad Borgström och en Musicus Voltersson stodo och 
och spelte violin vid Julkalasen. Redan då de började stämma, 
gladde sig Mostrarne och hvar man, utom en af granname. Prosten 



Digiti 



zed by Google 



HÖGESTADS PBÄSTGÅBD. 61 

Grönqvist^ från öfraby, som med ea ömkelig och afvundsjuk ten 
sade till min Far, som han viste hade önskat spara in sådane kalas: 
Högestad måtte vara ett stort Pastorat. Grubben blef ond och kom 
nt i köket till Mor och berättade med häftighet hvad Grrönq.vist 
sagt. Hon, som var upphofvet till allt nöje, inbillade Gubben, att 
flere af de främmande haft med sig vackra presenter af Socker och 
Kaffe m. m., bad honom ej bry sig om Grönqvists afvnndsjuka, utan 
nu endast tänka på att roa de Främmande» då de sedan nog fingo 
tid att tala om saken. Grönqvist blef likväl nöjd, då han i me- 
nuetten fick se sin son Göran i hvar takt göra en Agrementskrumlur 
med armarne, liksom en fågel, som lyfter vingarne och vill flyga, 
men besinnar sig och släpper dem ned igen, då Fadren i glädjen 
och i tankarne stadd, gjorde med sina armar i koftanen efter 
samma tempo som sonen vid hvarje takt. N:o 40. Hörn- 
skänkar. För öfrigt voro i salen blå bord och vackra Gyllenläders 
stolar. 

N:o 41. Gröna Gästrummet eller Långkammaren. Här inloge- 
rades mindre bekanta främmande. Kyrko-Inspectoren Fundan^ 
bodde alltid här, då här var kyrkoräkning. Prosten Riis med Hustru 
och barn inqvarterades här, då de besökte oss. Vid N:o 41 En 
modern sparlakans säng. 

N:o 42. Gula Gästrummet, Här vid 4Ä var en gul sidentygs 
sparlakans säng med gult siden-täcke. Här lågo endast förnämare 
främmande och dem man måste hålla i vördning, i synnerhet Prosten 
Eberstein ^ från Ystad, Salen och desse Gästrum voro annars jämt 
igenläste, utan när någon märkligare främmande var här. I salen 
var ingen kaklugn, utan den uppvärmdes af Gästrummen. Framför 
allt begagnades och uppfylltes dease rum af menniskor Trettonde 
dagen. Denna Julkalas-Period inträffade, då vi voro små och kunde 
föga deltaga i nöjet. Sedan vi blefvo större, var denna Period re- 
dan förbi. Vid Julkalasen voro utom Mostrarne från Ystad och 

» Olaus Grönqvist, född 1722; kyrkoherde i Öfraby 1765; död 1785. S. Cawalun: 
anf. st. D. 4. S. 119. 

* Isak Fundahn. S. Cawallin : anf. st. D. 3. Lund 1856. S. 181. 

3 Johan Kristofer Eberstein, född 1719; pastor i Ystads St Maria församling 
1774; död 1793. S. Cawallin: anf. st. D. 2. S. 325. 



Digiti 



zed by Google 



62 HÖ6E8TAD8 PRÄSTGÅRD. 



Grönqvistens från öfraby, Pastor Julius ^ barn från Stora Herre- 
stad, en Präst-Änka, Fru Qviding, från Ystad, hennes Dotter med 
spetsig näsa, som med sträckta fingrar höll i Kjolen och seglade 
spänd i Menuetten, dessutom Inspector Smitt från Herregården med 
unga Smitten, som var engagerad i Göta Hofrätt, han hade meren- 
dels alltid med sig 2:ne unga köpmän Friis och stads Fiskalen i 
Ystad WidelP, en lustig sprätt, som alltid uträknade, att han hade 
någon att sörja; ty han tyckte att det var så skönt att hafva ett 
svart flor om armen, hvilken han höll i sidan och satte fram arm- 
bogen, fbr att visa det i en st^r ros bundna floret, i andra handen 
tog han upp klockan, såg hvad den var, fbr att visa att han hade 
ett litet Guldur, och i den ställning satt han en parade och pratade 
fjäsk en lång stund. Pastor Holms* från Söfvestad, Pastor Krut- 
mejer* från Stora Köpinge med dotter, Prästen Boman från Lilla 
Köpinge med styf döttrar — VoUin umgingos äfven med oss tid efter 
annan, men voro sällan alla vid Julkalasen på en gång. Då Mostrarne 
jagade efter mig och ville bjuda upp mig till dans, tog jag min 
tillflykt till gröna Gästkammaren och gömde mig bak dörren, men 
en gång måste jag fram, då jag pustade och trampade verkligen 
igenom en Menuett, då Morbror satt och fUgnade sig och sade: han 
bjuder dem en pust och går riktigt igenom saken. Annars hade 
Morbror flere lustiga öfningar med oss. Stundom stodo vi vid dörren 
såsom Carl XII:s Bussar på vakt med en trävärja i handen, såga 
bistra ut, blåste upp oss samt emellanåt pustade och trampade i 
golf vet med ena foten. Stundom hade han mig fram att blåsa Ho- 
boé, då jag på en träpinne gjorde många besynnerliga läten och där- 
jämte med hufvud och händer sällsamme bedarmingar till allas stora 
förundran och nöje. Emellan dansen och soupéen anstältes flere 
Jular å rad fyrverkeri, hvilket sällskapet åkte ut att bese, 

^ Johan Kristofer Jnlins, född omkr. 1710; kyrkoherde i Stora Herrestad 1767 r 
dOd 1783. S. Cawalliv: anf. st. D. 2. 8. 341. 

« Anders WideU, född 1753; var stadsekreterare i Ystad 1789; död 1806. C. Sjö- 
stköm: anf. st. S. 348. 

3 Hans Holm, född 1740; kyrkoherde i Söfvestad 1774; död 1784; gift med Simonia 
Malmgren. S. Cawaluk: anf. st. D. 2. S. 346. 

* Lars Krntmeijer, f. 1780; kyrkoherde i Stora Köpinge 1772; död 1794. S. Ca- 
WALLIN: anf. st. D. 4. S. 112. 



Digiti 



zed by Google 



HÖeBSTADB PRÄSTGÅRD. 6d 

emedan det var ett stycke från byn. Dessa tillverkades i början af 
Morbror Hahne, sedan föranstaltades dylikt lysande nöje af en ung 
Cavaljer, Löjtnant Montell,^ som Morbror några Jular hade med sig 
&ån Malmö och som blef mycket bekant i huset. När han sade: Hoppa 
Pågå! (pojkar) så skrattade vi och hoppade alla rätt upp och ner. 
Men då man nu i slädoma skulle ut att se fyrverkeriet, ville Widell 
kaska för Moster Ulla, men Montell, som äfven tyckte mycket om 
henne, ville företrädesvis kuska för hennes släda och trängde ut 
Widell. Fru Qviding var den gången hemma; ty hon var rädd för 
vinter^kölden. Widell blef nu i harmen äfven hemma hos henne. 
Han stälde sig i gröna Gästrummet, där man kunde se åtminstone 
raketeme; ty fyrverkeriet af slogs ett godt stycke bakom trägården 
ned emot Allevads MöUa. Han öppnade fönstren, knäpte upp västen 
och fläktade sig ifrigt i ansiktet med näsduken. Fru Qviding bör- 
jade predika med sin högtidliga jämmerton för honom: Bevare oss 
Gud! han förkyler sig. Herr Widell! och tar lifvet af sig. Han 
svarade, att det var just det han åsyftade, att han var chikanerad, 
effix)nterad m. m. Han drack kallt vatten, och själfva den vackra 
snusdosan, som han ofta nyttjade, kunde ej trösta honom. Jag var 
hemma och hörde allt detta. Några Jular var jag likväl ute med 
och besåg Fyrverkeriet. En gång fick Morbror Hahne i sinnet att 
fara ifrån hela herrligheten och lämna Montell ensam vid Fyrver- 
keriets afbrännande, han fick då uti en hvit häst, den han satte 
sig på och red en mil ända till Ystad och gick sent på aftonen upp 
till Prosten Eberstein, som nu satt hemma gammal och kraslig. Gub- 
ben trodde att en stor olycka påstod, men märkte snart, att det var 
endast ett af Morbror Hahnes lustiga infall. Sedan kom han hem, 
helsade ifrån Gubben Eberstein; ty han ville, sade han, endast se 
tillf huru Gubben befann sig och förnam nu, att han mådde väl. 

N:o 43, 44. Morbrors Farstu med en dörr öfver den andra, men 
här var intet fönster. N:o 44 en liten kista, som stod vid dörren 

^ Sannolikt Jean Natanael Montell, född 1759, son af slutligen majoren vid for- 
tifikatioiieA och kommendanten i Malmö Per Johan Montell. Efter tjänstgöring som 
officer och kommendant, blef han tnUfÖrvaltare i Helsingfors och dog därstädes 1807. 
A. T. LXstbom: Sv)ta och Götha Höfdinga-Minnen sedan 1720, D. 2. Upsala 1843. 
S. 189, samt Svenska ättartal. Årg. 5. Stockholm 1889. S. 354. 



Digiti 



zed by Google 



«4 HÖOESTADS PRÄSTGÅRD. 

till Morbrors kammare. Här var vår kyrka. Jag var Prästen och 
Oustaf satte jag till Elockare. Yid aftonbönerna hade vi i en 
Psalm i Gramla Psalmboken hört de orden : Amen, Amen, till en god 
natt! Emedan vi då stundom voro ganska sömniga, hade dessa ord 
frapperat och fäst sig i minnet med ett särdeles behag. Således då 
vi mässade, gick det så till, att jag stod framför kistan och mässade 
{med ett långt ä) Amän, Anaän! hvarpå Gustaf, som stod i klockare- 
stolen, svarade å Församlingens vägnar: i^Till en ffod Natth Klockare- 
stolen var i vrån emellan kistan och väggen vid Morbrors kammar- 
dörr. Adolf var Församlingen och hörde på. Sedan steg jag upp på 
kistan, som nu var predikstol, och läste upp alla våra förskrifter, 
hvilka jag kunde utantill, och hvilka alla voro tagna ur Biblen och 
Psalmboken. Stundom författade jag särskildta £«iå Predikningar, 
hvilka jag utan till deklamerade. En gång skulle Grustaf befordras 
från klockare till min Comminister, då han sjelf sammanskref en 
Profpredikan, den han höll för mig. Carl Ulrik, som ej var med i 
våra upptåg, utan ville alltid vara en stor och galant Herre, kom 
en gång in under vår predikan, vrängde efter och b^abbade oss. 
Hela Församlingen samt med Präst och klockare rusade då ut ur 
kyrkan efter honom, såsom en Varger i Feuw, hvilken begått 
helgedoms rån, och kastade sten efter honom, då han, för att ej 
blifva stenad, tog sin tillflykt till N:o 52, där han läste sig inne. 
Äfven som handel bedrefs och månglarebodar funnos i det sednare 
Jerusalems Tempel. Ja äfvensom små bodar och klädstånd finnas in- 
vid murarne af Nicolai och Jacobi kyrkor i Stockholm; så hade vi 
i samma vår kyrka äfven vår Marknadsplats. Jag påfann, för att 
-öka Commun-kassan att vi skulle ihopsy små böcker och måla dem 
utan på, samt hopklistra små Pappers askar m. m. Här med höllo vi 
marknad i Morbrors Farstu. Här kommo Pigorna och köpte askar, 
skrif böcker, gamla knappar och små Bitningar för ett par runatyck- 
en eller högst ett par styfver, men i synnerhet gjorde Mor oss god 
marknad; ty hon betalte väl och köpte för 8 å 16 styfver. 

N:o 45 — 48. Morbrors Kammare. Gålfvet var af mursten. N:o 
45 en spis, betäckt med 2:ne målade trädörrar. N:o 46 kaklugnen, 
kring hvilken man stod och pratade en stund innan man lade sig^. 



Digiti 



zed by Google 



HÖGESTADS PRÄSTaÅRD. 65 

■ -■'-'■■■ ^ - II ■ 

N:o 47. Morbror Hahnes Säng. N:o 48 en säng där de af oss lågo, 
som hunnit blifva Studenter. Således Avancerade man från Barn i 
Barnkammaren och Fars kammare, såsom skolpilt till Sylvans kam- 
mare, och såsom Student till Morbrors kammare. Då Morbror var 
hemma, bodde han alltid i sin kammare, och då Montell var med, 
låg han i samma säng. Annars lågo åtskilliga kommande och farande 
här, sisom Prosten Ebersteins Comministrar, Hendriksson ^ och An- 
dersson. Äfven den förutnämnde Yoltersson, som var Orgel-byggare- 
son, spelte flere instrument och kunde göra det instrumentet Hum- 
mel, som speltes med en spetsad och en tvärskuren penna. Han 
gjorde en dylik till oss. Mamsell Wenster kunde äfven spela därpå, 
och vi lärde det snart. Voltersson var äfven en god Jägare, hade 
alltid en dresserad jagthund med sig, och gick på jagt med Sylvan 
och med klockaren Johansson, och de skOto villänder samt någon 
gång en hare åt oss. Bland Musikälskare var äfven Morbror Hahne 
utmärkt. Han spelte violin med en ganska god ton och smak, han 
blåsta äfven någon tid Trumpet. Desslikes - spelte han någon tid 
ett slags instrument, som jag sedan hvarken sett eller hört. Det 
var en harpa, som varit Morfars, den hade en stor B^sonance botten, 
hade ett stort tomt rum inuti, med strängar på båda sidor af mäs- 
sing och stål. Den hade en ganska Ijuflig och högtidlig ton. Mor- 
bror spelte alldrig därpå, utan då han var ensam, så att man skulle 
ntanfbre smyga sig till att höra det. Det lär varit en sådan Harpa 
i större format, som omtalas i Herrauds och Bosa Saga, på hvilken 
man spelte så att bord och stolar dansade, och uti hvars mage en 
Prinsessa under dansen sjelfva bröllops aftonen tog sin plats, då hon 
blef bortförd af en annan älskare. Morbror Stenhoff * var äfven Musik- 
älskare, han var Mostrarnas bror, men var sällan i Skåne. Han 
var Officer vid Fortificationen och vistades mycket i Stockholm, ock- 
så var han en ganska hygglig, glad och smakfull de skönas älsk- 
ling. Äfven som alla, hvilka den tiden kommo från Stockholm, 



^ Samnei Paul HeDrikssos, Btadskomminister i Tstad 1796; ddd 1800. S. Cawal- 
LiN: anf. st. D. 2. S. 329. 

> Nila Stenhoff, född 1751; död som löjtnant vid fortifikationen i Finland. S. 
Cawallih: anf. st. D. 5. S. 13. 

5 



Digiti 



zed by Google 



66 HÖGESTADS PRiiSTOÅRD. 

talte han mycket och med förtjusning om den af Gustaf III in- 
rättade stora Opera, om Karstens, Stenbergs, Fru Möllers och M:elle 
Stadings röster, om Möllers Violin, om Casaglis, Frossars och M:elle 
Hjortsbergs (sedermera Fru Körssner) dans, om Gustaf Vasa och 
Iphigenie m. m. Men Morbror Stenhoff spelte därjämte mycket väl 
violin och söng flere stycken af desse Operor, i synnerhet af Zemir 
och Azor. En sjukdom, den han ådragit sig, tog omsider sin plats 
i ena armen, hvilken måste afsågas. Därefter höll han sig meren- 
dels i sängen, läste vitterhets arbeten jämte GudUga böcker och 
dog kart efter i Göteborg. Jag hörde således tidigt god Musik, 
njöt den med full känsla, hvilken lifvade hoppet och tankespelen 
öfver framtiden. Sålunda blef äfven jag Musikälskare, och mina 
barn efter mig. 

N:o 49. Väfkammaren, Här stod merendels en väf uppsatt. 
Den huggna veden förvarades äfven här, en säng fanns äfven. Stun- 
dom suto Skomakare här och sydde och lågo här. Ibland var dess- 
utom en bättre väf i Stugan till höger inom förstugudörren. 

N:o 50. Packhusety eller Visthuset. Här stod vid N:o 50 en 
stor Mjöl Binn eller Lår, som intog hela den ena sidan, här stodo 
tunnor med saltadt kött och sill, och i taket hängde fläsk och 
korfvar. 

N:o 51. Det stora trädet, som den lille lustige bond-skräddaren 
Måns Hansson uppryckte med rötterna på det sätt, att han, såsom 
gammal sjöman, lätteligen uppklättrade i trädets öfversta topp, där 
han fastgjorde ett starkt rep, sedan gick han ned, och ett stycke 
ifrån trädet, där man drog med kraft i repet, då trädet lade sig 
och hof sig upp med rötterna. I anledning häraf och i anledning 
af hans berättelser om den stora Sjöormen samt åtskilligt Troll- 
skap, som han sett på sina Sjöresor, uppgjorde Morbror hans stora 
ryktbarhet såsom Trollkämpe med ofantliga vapen och verktyg. 
Morbror tillade honom ett gammalt namn ur Sagobrottet om Brå- 
valla slaget, nämligen Köping kämpe, så att hans fullständiga namn 
blef Måns Hansson Köping kämpe. Det blef sedan nästan ett all- 
mänt tal, att han bodde i Berget Romeleklint i Skåne, hvarest han 
uträttade flere storverk. Af hans tanpetare stöptes flere kanoner. 



Digiti 



zed by Google 



HÖGESTADS PRÄSTGArD. 67 

Hans Spatserkäpp transporterades med 20 par oxar, och däraf blef 
de stora Trä-block och Pelare, omkring hvilka väderqvarnarne röra 
sig, då de skola vridas omkring efter vinden, m. m. Morbror Hahne 
älskade mycket de gamla Isländska kämpe Sagor. De anskaffades 
till en del af den i byn boende så kallade Jonas Murare, som lärt 
sig murareprofessionen och var tillika Byns Spelmali, och som vissa 
tider vandrade omkring i orterna för att låna gamla Sagor. Stun- 
dom om vinteraftname läste Morbror högt för oss alla i dessa sagor. 
Vissa Favorit stycken och gamla värsar därur kunde han utantill. 
Dessa lärde äfven jag, och var detta upphofvet till mitt anlag för 
Nordens Antiqvitets studium, hvilket sedan genom min bekantskap 
med öfverintendenten Tham ^ fullständigt utvecklades. Så danas vi 
och våra öden genom intryck från Barndomen och ungdomen. — 
Utom Måns Hanssons träd, som fick en yngre efterträdare, voro vid 
dessa gärdesgårdar flere trän. Platsen häremellan var ej stenlagd, 
hvarföre, då det rägnade, midt uti denna fyrkant var där en rund 
vattensamling. 

N:o 52. Huset Les Commodites, Här ansågo vi för en Gymna- 
stisk öfning att löpa fram och tillbaka på bräderna. Vi hade en 
tid alltid med oss en af bruten, mörkbrun och knölig spatserkäpp, 
på hvars öfre del var en krycka med ett människo ansikte. Denna 
kallade jag knagga-käppen. Den hade jag en gång med mig hit. 
Under brädei^na var en något upphöjd, flat och ganska ren sten. 
Jag påfann att vi skulle hoppa ned och ställa oss på den, och se- 
dan krypa ut på den utanföre varande åkren. Detta verkstäldes, 
men jag glömde knagga-käppen, och glömde att taga kroken af 
dörren. Vi gingo därefter på fria fältet en stund, kommo sedan in 
genom Tofta-Porten och gingo i Fars kammare att läsa. Emedler- 
tid slapp ingen in på det igenlästa stället. Man väntade länge att 
någon skulle komma ut. Slutligen lät Mor en piga gå och se i 
fönstret, om någon främmande, som man ej blifvit varse, gått dit, 
eller om någon satt där och såf. Då hon sade, att där syntes ingen 
människa, gick Mor själf och såg, och då hon blef varse knagga- 

» Per Tham, född 1737; öfverintendent 1809; död på Dagsnäö 1820. H. Hofbero: 
Svenskt biografiskt handlexikon. Stockholm 1876. 



Digiti 



zed by Google 



68 HÖGESTADS PRÄSTGÅRD. 

käppen, märkte hon straxt huru det tillgått. Således då jag ansågs 
för upphofvet till alla upptåg, måste karbasen ner och jag fick 
mycken stryk. — — — 

N:o 53. Hönshuset. Häremellan och stora förstugntrappan sam- 
lades hönsen dagligen, då pigan strödde korn eller hafre till dem 
och ropade Putte! Putte! 

N:o 54. Bihagen, där omkring var Bihagagärdet, eller stängslet 
af ene-qyistar sammanflätadt. Utan före 2:ne Enruskor, som bien 
skulle sätta sig uti, då de svärmade, det gjorde de väl äfven, men 
stundom satte de sig i kastanjeträden, stundom flögo de öfver taket 
i trägården, och stundom rymde de till Högestadsli. Min Par an- 
fäktade dem med bimössa om hufvudet och vantar på händerna, 
men de stucko lika väl. Jag studerade då Linnei Bi-bok S stod 
ofta inpå dem och observerade deras hushållning, hvarefter jag 
skötte dem med ohölgt ansikte och tog dem med bara händerna, 
ej allenast då jag stockade svärmame, utan äfven då jag tog bon- 
ing ifrån dem, och allt sedan har jag varit Bi-älskare, och Bi- 
skötare. 

N:o 55. Våra Dockors grafvar. Här begrofs Fontenberg, som 
var en trä-soldat, köpt på Ystads Marknad, men nu försliten och 
med afbruten värja, således död. Här låg äfven Benjamin, som var 
ett gammalt rockhufvud, på hvilket tappen var afbruten. Detta an- 
sågo vi länge för en lefvande person. Stundom vid måltider, till 
och med på främmande ställen, hade vi den under rocken och stucko 
litet mat till den. 

N:o 56. Ett ställe, som ej var stenlagdt. Där hade man vid 
gårdens byggnad velat gräfva en brunn, men man fann ej rätta 
vattenådren. En dag någre månader, förr än jag blef född, stod 
Mor nära vid denna brunn och såg huru man arbetade. Någon kom 
i stora Porten, då Mor gick några steg åt den sidan, för 
att se hvem det var, då i samma ögonblick det ställe, på 
hvilket hon stått, nedrasade i djupet och åtföljdes af en stor del 
af den jord, som var uppgräfven. Hade hon dröjt på stället ännu 



» S. LiNNÄUS: Äbrf, men Tillförlitelig BijSkjötael. Wexlö 1768. 



Digiti 



zed by Google 



HÖGE8TADS PRÄSTGARD. 69 

en minut, så hade vi båda blifvit begrafne. Jag hörde ofta min 
Far, med låf tUl Försynen, omtala denna hftndelae och jag förvarar 
ftnnn ett bref till Moster Stina, som då drack brann i Ramlösa, 
hvamti den äfven omtalas. Detta skulle jag kunna räkna för min 
Första Lifsfara. Ej många år efter var jag döden på det allra 
närmaste just på samma ställe på gården. Vi skulle såsom barn 
ympas koppor,^ då det ordinerades att vi skulle dagligen hafva 
motion. Min Far hade en ganska trogen och stadig ridhäst. Min 
äldste Bror red först på den, och jag gaf noga akt på att ingen 
ledde hästen eller höll i betslet. Sedan skulle jag rida, men då 
mina små ben ej räckte ned i stigbyglarne, infördes fötterna i stig- 
bygleremmame. Jag, som såg att Far ville leda hästen, bad att 
jag, lika som Carl Ulrik, fick sjelf hålla i betslet och ensam styra. 
Gobben lät slutligen af mina och mina Bröders böner öfvertala sig 
och släppte betslet. Så snart hästen, som stod nära Fars Förstuga 
märkte att husbonden ej höll i betslet, ville han alls inte gå, min 
Far smällde då med sin näsduk till hästens länd, då han började 
trafva, jag ovan vid detta stötande och rädd att falla, skrek då, 
hästen häraf skrämd började en volt kring gården i galopp, jag 
föll straxt af, blef hängande med ena foten i stigbygleremmen, då 
hästen med hästskoma på framfbtterna under loppet träffade mig 
2:ne slag i hjessan till hufvudskålen, hvarefter 2:ne runda ställen i 
hufvudet ännu synas, på hvilka allt sedan ej hår vuxit, dessutom 
slog hästen af mig högra ögonlocket, hvarefter ärret först i senare 
tider bortvuxit. Man tog mig upp såsom död, blodig och så svullen, 
att man ej kunde se om jag hade ögat qvar eller ej, utan frun- 
timren sökte det på gården. Min Far blef en stund af häpenhet 
liksom sanslös. Han ville genast sprungit till och tagit fatt hästen, 
men han kunde ej, det var liksom något hållit honom qvar. I det 
stället tog han kyrkonycklarne, vandrade upp i kyrkan, gick där 
fram och åter och gret. Genom hans förböner och genom de åt- 
gärder, som vidtogos af den Tyske utmärkt snälla Doctoren och 



1 Smittkoppympning företogs i Sverge första gängen 1757. Först pä 1790-tRlet 
upptäcktes, säsom bekant, kokoppympningen eller vaccinen. 



Digiti 



zed by Google 



70 HÖGESTADS PRÄSTGÅRD. 

Chirurgen Ejsner ^, som genast från Ystad hämtades, blef jag ej 
allenast vid lif, utan äf ven snart nog botad, såren i hufvudet läktes, 
ögonlocket växte åter ihop, och koppympningens verkan hindrades 
ej, utan hade jag därunder lika så goda och riktiga koppor, som de 
öfrige. Tredje och Fjerde gången jag var i Lifsfara var vid till- 
fällen, då tjurar, med hvilka jag retades, voro nära att genombåra 
mig, hvarom mera i det följande. För Femte och sista gången var 
jag i lifsnöd vid mognare år, då jag var Magister och Docens i 
Historien. Jag hade varit i Tyskland och med min Bror G-ustat 
vandrat till fots genom Pommern, Meklenburg och Brandenburg, 
ville således äfven se vårt närbelägna Köpenhamn för att jämföra 
det med Berlin. Från Köpenhamn till Landskrona skulle jag nu 
med några Magistrar från Lund och några köpmän segla på öppen 
båt, men då köpmännen hade kontrabands varor, måste vi först till 
natten gifva oss ut. Sällskapet drack och rustade, utom en tyst- 
låten Präst den de andre begabbade, båtsmännen voro fulla, vid 
mörka midnattstiden kom en gräselig storm med rägn och åska. 
Våra rustande gossar började nu att tystna och sedan jämra sig 
och läsa böner, man såg ej annat än döden för ögonen, jag låg 
tyst, en suck åt höjden, och jag kände innerligen, att i alla hän- 
delser ville Försynen mig allt godt, men intet ondt, och tänkte: 
jag har nu sett något af verlden, är det bestämt att jag skall här 
gä i hafsbottnen. Välan! jag är nöjd. Min Mor och syskon sörja 
mig några ögonblick, men snart är jag glömd på jorden, och jag 
skall lära känna odödlighetens boningar. Båten kastades på sidan, 
hafvet inkom till oss och himlens rägn nedstörtade öfver oss. Vi 
trodde oss redan vara förlorade, men den Präst, som sutit så tyst, 
hade från Barndomen vid Marstrand legat på sjön och kände i grund 
sjöväsendet, han såg att sjöfolket voro rusiga, tog befälet ifrån styr- 
mannen, skar af linorna, bärgade seglen, fick båten upp igen, pum- 
pade ur vattnet och räddade oss. Blixten lyste oss stundom så att vi 
genomblötte nogsamt sågo vår belägenhet. Men det var endast en snart 



^ Johan David Eijsencr, skicklig kirarg och befordrare af koppympningen, dog 
i Ystad 1776. J. F. Sacklén: Sveriges läkarehistoria. Afd. 2. Senare häftet. 
Nyköping 1824. S. 365. 



Digiti 



zed by Google 



HÖOBSTADS PRÄSTGÅRD. 



öf vergående Orkan, och vid morgonen kommo vi i vackert väder och 
solsken till Landskrona. Gustaf och jag gingo sedan till fots till Lund. 

N:o 57. Brunnen^ som hade en öfverbyggnad med en trissa, så 
att med stora tåg 2:ne ämbar Ömsom drogos upp och ned. Då spå- 
kärringen lät hissa sig ned i brunnen med en silfverpenning för 
hvardera af oss, och sedan man åter fått upp henne, såg hon på 
penningarne och sade, att Carl Ulrik skulle eftersträfva att blifva 
förnäm, att jag skulle blifva något, som väl var godt och berömligt, 
men så underligt, att hon ej viste något ord att benämna det med, 
och hade alldrig hört talas om något sådant. Gustaf sade hon skulle 
blifva Präst, men Adolf skulle blifva den rikaste af oss. Allt har 
inträffat. Vid Brunnen stod en ho, uti hvilken fåren och stundom 
äfven hästame vattnades, annars släpptes hästame lösa att löpa, 
skubba hvarannan och vältra sig på gården, hvarefter de kördes 
till Korran (en damm i byn) att dricka. Om vintrarne plägade 
unge Smittens betjent gå på skridskor på Korran, görande många 
konster, hvaröfver hela byn föll i förundran. Sylvan kunde äfven 
gå på skridskor, men han gjorde det ej offentligen. 

N:o 58. Un hundbod, i pyramidlbrm, som stod på en rund 
stock, kring hvilken den kunde vridas. Här stod Mante bunden, 
som var hvitfläckig. 

N:o 59. En dylik bod åt Spädde, som var svart. Hvarjehund 
hade en liten ho, däruti han fick mat och vatten. 

N:o 60. De år då man fick mera säd än husen kunde rymma, 
formades här en Hafre^Hes, det är en uppkastad stack, stor som 
en byggnad. Stundom uppstaplades den aftröskade halmen här, 
men vår och sommar var här ren plats. 

N:o 61. Tvänne stora och sköna kastanje4räd utanföre stora 
förstugu dörren. Uti dem surrade Ållonborrarne om Sommaraftname. 
Uti dem togo kattorna sin tillflykt, när någon hund var efter dem, 
eller när de utpiskades ur köket och förstugan. Upp i dem kläng- 
de äfven vi stundom, men denna Gymnastik bidrog till klädemas 
och särdeles till byxornas undergång. Jag hade på den ena grenen 
i södra trädet ett beqvämt ställe, där jag stundom satt och läste 
Virgilii Latinska Värser. 



Digiti 



zed by Google 



72 HÖGE6TAD8 PRÅSTOÅRD. 

N:o 62. Logålf, där säden förvarades. 

N:o 63. Loge^ där Hallingame om vintren tröskade säden. 
Hela byggnaden kallades Lolängan. Sedan Carl och jag sett den 
stora Lindansaren Spinacouta, spände vi på öfversta Logen upp en 
lina emellan bjelkarne. Jag, som var mast orädd, hann så långt, 
att jag kunde hoppa och göra Ghangemens med fötterna samt studsa 
ner och sitta på linan och med det samma hoppa upp igen. Det 
sista hade jag likväl alldrig kunnat lära, om jag ej händelsevis 
kommit att höra, huru Spinacouta för en samling Herrar förklarade^ 
att människokroppens jämnvigt ej allenast berodde af öfning, utan 
äfven af Reglor, stundom nog enkla, då han till exempel anförde 
den lilla rörelse man med ena benet borde göra, för att sittande 
på linan komma upp igen stående på en gifven punkt. Stundom 
då vi promenerade och kommo till en grind, vandrade och hoppade 
jag öfverst på grinden såsom på en lina. 

N:o 64. Svinhus, 65 Grisarnes Rum^ 66 Fälada, eller Fähus. 

N:o 67. Stora Forten. Där utanföre var en förgård, med en 
götselhög på hvardera sidan, och i vrån ett skjul, där plogar m. m. 
förvarades. Ifrån förgården, som var omgifven af gärdesgård af 
sten, kom man genom vackra dubbla grindar på gatan. Där midt 
före på andra sidan gatan voro de resliga stora och vackra af stora 
gråstenar murade byggnader, som hörde till Herregårdens förgård, 
eller Ladugård.^ Grefve Pipers Herrskap vistades alldrig sjelf på 
gården, utan hafva endast där residerande rika och mäktiga Inspec- 
torer. Gatan gick sedan dels åt Norr till Högestads Li, till £al- 
dringe och Söfdeborg, dels åt väster till Söfvestad och Krageholm. 

N:o 68. Stall Här hade vi äfven en liten ölänninghäst. Det 
var mycket vanligt att unga Herrar hade dylika att rida på. Carl 
ville väl ensam tillägna sig den, men jag påstod, att det var äfven 
min; ty Ear sade ej Mitt Barn! utan han sade: ja Mina Barn! efter 
Göran Grönqvist har en ölänning, får jag väl köpa en åt er. Detta 
lilla kreatur lopp fortare än någon stor häst, och då vår ölänning 
alltid om Somrarne hade tillåtelse att gå med Herregårds hästame 

^ Högestads säteri, hvamnder det mesta af socknen hörer. Jämför M. Höjer: 
Konungariket Sverige. D. 2: 1. Stockholm 1881. S. 750. 



Digiti 



zed by Google 



HÖOB8TAD3 PRlSTGÅRD. 7S 

i den stora beteshagen, lopp den alltid före de store hästar och an- 
förde dem, och slog baknt om någon af dem ville försöka att 
komma jämte sig. Af Stallet kallades hela byggnaden Stall- 
längan. 

N:o 69. Fdrhus. Här stod midt uti en åfvantill utgröpt trä- 
block med någon smörja uti, som Fåren såsom en Medicin skulle 
slicka på. Stundom gjordes ett särskildt stängsel fDr lammen. XTti 
denna Stallänga i de luckor eller små dörrar, som voro ut åt för* 
gården stod Carl och sköt sparf, hvilket i anseende till halmtaken 
kunde vara farligt; men en gång företog han sig att gå upp på en 
af Herregårdens bakgårdar och skjuta de små fåglar, hvilka där i 
myckenhet samlades att söka säd, som kunde vara spild, •— men då 
kom ^ Inspector Smitt, stor och tjock, alldeles uppretad af vrede, 
höll väsende, tog bössan ifrån honom och slog den i stenarne. Se- 
dan sågo de länge snedt på hvarannan. 

N:o 70. Torfhus^ här uppstaplade Bönderne ved, då de skogade 
(körde hem ved) åt oss från Baldringe skog, hvarefter om aftonen 
vankade Skoggille, då de i stugan fingo Qvällsmat (aftonmåltid) 
samt öl och tobak. Där var då ett grufligt sorl och en tjock dimma 
af rök. Följande morgon skurades stugan. Sedan torfven var sku- 
ren i torfmåsen, körde Bönderna äfven hem den och uppstaplade den 
innerst i Torfhuset. Här uppe öfverst på torfven i mörkret trodde 
vi, att residenset var för ett spöke, det jag kallade Töcken Nocken 
Gralna Mätta, och fbreställte såsom krokryggig och mycket lutande, 
alldeles såsom då man med ändarna hopböjer en svart trasa. 

N:o 71. Hugghuset, här arbetade drängarne, då de gjorde 
vagnar, åkerredskap, träskor m. m. 

N:o 72. Drängkammaren, här hade drängarne sina kistor och 
lågo här i kölden. Till Drängame hörde: Heldrängen, som hade 
hela ansvaret för kreatur, åkerbruk och åkerredskap, hade därföre 
betydligt mera lön, han emottog om aftnarna order för följande 
dagen: Half drängen, den förres yngre medhjelpare: vidare en å 2 
pojkar, och om vintrame Hallingame, som tröskade. 

N:o 73. Vagnsporten (Vagnslider). Här stodo Kareten (Täck- 
vagnen) och Phaétonen, som var öppen, men båda fyrsittsiga, Post- 



Digiti 



zed by Google 



74 HÖaKSTADS PRÄ8TaÅRD. 

vagnen med en stol före och en bak, utom knskaätet, så att 2 per- 
soner, utom kusken här rymdes. På alla vagnar var kusksätet denna 
tiden inrättadt såsom ett skrin eller en koffert. Bland Slädorna var en 
med öppna och glesa spjälar vid sidorna. Den kallade vi gåsa stien. 

N:o 74. Rullekammaren (Mangelboden). Här stod Rullen (Man- 
gelen), här voro pigornas kistor. Här i kölden låg äfven ensam i 
all frihet stupigan (huspigan); ty i köket lågo endast kökspigan och 
Brygghuspigan, men där var icke heller kaklugn. 

N:o 75. Brygghuset^ hvaraf hela byggnaden kallades Brygg- 
hus Längan. Här förrättades brygg, bak och Mältgöring. Här på 
vinden vid gaflen hade vi ett Dufveslag med många dufvor. Stun- 
dom hade Sy Ivan äfven ett par i sin kammare; ty det roade honom 
att höra Durken (duf-hannen) kuttra om kärlek till sin syster och 
Maka. 

N:o 76. Tofta Porten, så kallad emedan därvid var Toften det 
är den närmast gården belägna åker, merendels alltid den fetaste och 
bäst götslade jord. I vrån utom Tofta porten begrofvo vi våra 
fåglar, när de dogo. Då söngo vi och jag kastade jord på dem, — 
men då Far i sin hvita Svanbojströja kom hastigt ut och ville se 
hvad som påstod, tog hela Lik-processionen flykten bakom Haga 
gäret (trägårdens stengärdsgård, som var betäckt med törne åfvanpå). 
Här utom Toftaporten var det, som Morbror, eller Sylvan, eller en 
Skräddare Löfberg, den Morbror kallade Surdegen, jag minnes ej hvil- 
kendera, då han en afton kom hem ifrån Ystad, och varit jämt fölgd af 
en stor svart TroU-Sugga, föll i kull då han steg af hästen. So-an- 
siktet kom då och gapade öfver hans anlete, så att han såg ej annat 
än döden för ögonen, men Måns Hansson kom ut, och So-ansiktet 
måste taga till flykten. — Min Mor, som hade en lång, hygglig 
och stark Man, ville stundom i de äldre tider skryta med hans dug- 
tighet. Däraf kom den Saga bland oss, att då Far en gång blef 
ond på en bond-dräng, förmodligen en Halfkarl, tog han honom med 
ena handen i nacken och med den andra i benet och kastade honom 
öfver Tofta Porten, som var vid 5 alnar hög. 

Då man kom från vägen, N:o 91, ridande eller åkande- i post- 
vagn etc. tog man vägen genom Tofta porten, men från Byens 



Digiti 



zed by Google 



HÖGESTADS PRÄSTGÅRD. 75 

gator och alltid då man hade Täckvagn, kom man genom Stora 
Porten. Någon gång hände, att till och med Grefve Pipers Herr- 
skap i stora familie vagnen med Spann (3 par hästar) besökte oss, 
och gården var nog rymlig, om äfven flere dylika hade kommit. 

N:o 77, ingången till Nya Trägården^ som tillslöts med tvänne 
Staket-Portar. 

N:o 78 en Blomster Parterr den Carl Ulrik i synnerhet vårdade 
och skötte. Där långs åt väggen var Espalier med Vinrankor. 
Ett och annat år kunde det hända, att vi fingo några mogna vin- 
drufvor. 

N:o 79. Stora lusthuset med gräsbänkar (af grästorf), omgifne 
af bärbuskar och körsbärsträn. 

N:o 80. Lilla Lusthuset, 

N:o 81. Stället, där jag låg, vid och under buskarne, dels att 
göra bön, dels att skrifva små afhandlingar på Latin eller Svenska, 
samt små värser om Vårens Ljuflighet. 

N:o 82. En liten Plantering, som var gjord för att roa min 
Syster Helena. Den kallades Helenas Trägård, och Adolf fick 8 
styfver om året för det han skulle sköta den. 

N:o 83. En liten brygga öfver allt hvad som kom rinnande ifrån 
köket i en liten Reservoir, som då den tömdes, var ganska nyttig 
för Toften. Alla qvarter i Trägården voro omgifna af bärbuskar. 
Utom de öfversta som närmast stora medlersta gången hade laven- 
del och blomster. 

N:o 84. Stora flata stenar, lagde till ett säte utan före gamla 
Trägården. Här satt stundom Moster Lotta med oss i månskenet, 
söng för oss och talte om det sköna och höga i Naturen. — ■ 

Stundom vandrade vi under samma betraktelser utåt den med 
träd prydda vägen. Moster Lotta (Prostinnan Eönbeck) var oftare 
och flere dagar å rad hos oss vid våra allt mera tilltagande år, och 
hennes närvaro var en vinst för själen, hjertat, och den goda smaken. 
Moster Helena (Prostinnan Andersson) hade vi mera tillfälle att råka 
och roa oss med i våra yngre år. Hon satt vid dörrarna och skulle 
taga fatt oss, vi lupo igenom, då vi skrattade och rustade med henne 
af alla krafter. De små Mostrarna, eller Ulla (Fru Billing) och 



Digiti 



zed by Google 



76 HÖGESTADS PRÄSTGÅRD. 

Jacobina (Biskoppinnan Eberstein) voro de yngste: Också minnes 
jag dem, då de sjelfve nyss kommit från Barnkammaren, och snto 
och berättade oss om Tuppen, som satt i skogen och hade fått nöt- 
skal i halsen, med flere små Historier. 

N:o 85. Ingången till Oamla Trägärden. Den hade i forn- 
tiden varit den enda och rätta Trägård, då den dåliga Karakters 
bygnaden stod där Brygghuslängan nn är. 

N:o 86. En liten Gräsbänk att sitta på. 

N:o 87. Mitt bede-ställe i Gamla Trägården. 

N:o 88. Drifbänkar för Kålplantor. Där ville äfven Carl Ul- 
rik uppdraga Meloner. De ville ej mogna, då värmde han lerkrukor, 
stoppade melonerna däruti, lade små kalla stenar under dem, att 
de ej skulle brännas, och ett år bände verkligen, att han fick en 
Melon ätbar på det sätt. Här voro endast Körs bärsträn och bär- 
buskar. 

N:o 89. Det Träd, i hvilket stundom en Gunga var upphängd. 
Här var det jag blef fast med öfverrocken i Gungan, då jag hoppade 
ner och Bys-Tjuren kom efter mig, med h vilken jag så ofta retats. 
Nu ville han taga hämd och vrålade förfärligt, jag väntade hvart 
ögonblick att han, som var bakom mig, skulle med en stöt förbråka 
rygg och refben, — men till all lycka fann Tjuren gungan och mig 
med rocken öfver hufvudet tillsamman utgöra en så besynnerlig 
figur och ett så oväntadt djefvulskap, att det ej var värdt därmed 
befatta sig, hvarföre han vände om för en stund, och lämnade mig 
tid att komma lös, då det lyckades mig att komma genom Tofta 
Porten, förr än Tjuren hann upp mig, hvarefter Hyren (Byns Fä- 
herde) kom och körde honom bort. 

N:o 90. Toften, där Fruntimren merendels hade sin Hör (Lin) 
växande. — — — — — — — — — — — — — — 

Denna Toft var, sedan f&ltet blef fritt och afhöstadt, vår 
exercerplats. Här redo vi på käpp med Husar mössor och Taskor 
af måladt papper, samt pistoler och sablar af trä. Då jag kom- 
menderade gefyr och salvor gåfvos, kastade vi sand och stenar, 
då Byns barn och ungdom, som bevistade Lustlägret, och mot hvil- 
ka vi gjorde mine af att rida choc i full carrier skreko, sprungo. 



Digiti 



zed by Google 



HÖQB8TADB PRÄSTGÅRD. 77 

men därjämte skrattade och fägnade sig öfver Prästa^Påganas mili- 
teriska färdighet. ' 

N:o 91. Gropad och med Pilträd prydd väg, som ^Z» fjerdings 
väg ned emot Allevads Bro råkade Landsvägen, hvilken gick dels 
åt söder genom stora Herrestad till Ystad, dels åt Norr till Chri- 
stianstad samt uppföre åt Yexiö, Stockholm etc. 

N:o 92. Grinden, hvarigenom man kommer till kyrkan, som 
ligger nära därvid i Söder. — 

N:o 93. Vägen, som följer gamla Trägårds gärdet, hvarefter 
den kröker sig åt Norr och går emellan Herregården och Präst- 
gården samt delar sig därpå efter Byns Norra och Västra gator. I 
Norr går gatan emellan Herregårds muren och Korran, hvarvid var 
Innams Hagen, eller en med sten instängd plats, där kreatur, som 
voro lössläppte och gripne i åkrar eller på andra obehöriga ställen, 
insläpptes och atodo i arrest, till dess ägaren med penningar, med 
öl eller Bränvin löste dem ut. Litet längre i Norr voro Samlings 
stenarne, där Symannen, då det blåstes i hornet, samlades till öfver- 
läggningar. Detta var Byns Stor-Ting, men det föreföll merendels 
hvarje vecka. Det var vid ett sådant tillfälle vi passade på att 
sälja Tobak åt Gubbarne, som vi samlat ur Fars halfrökta pipor. 
På Norre gatan bodde den glade, qvicke och löjlige fyllhunden Ola 
Persson med sin vackra hustru, där bodde i ett litet hus Sömmer- 
skan, en Enka, som i all sin lifstid gick med svart koft och kjortel 
samt svart Binnmössa. Hon sydde allt linne, som behöfdes på Herre- 
gården. Nederst vid Vånga leet (grinden vid gärdet) bodde klocka- 
ren. På Norra gatan bodde Måns Murare, och vid Vånga leet, 
på ena sidan Nils Knutsson, en slug bonde, som var Frälse Läns- 
man, eller Inspectorens närmaste man vid uppsikten öfver de andre. 
Han var en snäll jägare, skaffade oss en och annan hare, och stal 
sig någon gång till att skaffa oss en hjort ifrån Baldringe skog. 
På andra sidan bodde Anders Jonsson, som höll krog. Han hade i 
Skraggens tid varit Arrendator af Prästgården, och hans son var 
Prosten Andersson * vid Kloster kyrkan i Ystad. Gubben reste hvar 

^ Olof Andersson, född 1746; kyrkoherde i St Petri församling i YsUd 1784; 
död 1806. S. Cawallin: anf. st. D. 2. S. 337. 



Digiti 



zed by Google 



78 HÖGESTADS PRÄSTGÅRD. 

vecka till Ystad att köpa Bränvin och Tobak, då han alltid kom 
in att taga ärender från Prästgården. Vi trodde därföre en tid, 
att det var ett Ämbete att vara en Anders Jons och ständigt resa 
till staden och uträtta allas ärender. — — — — — — — 

N:o 9i. En stenlagd väg från stora Herregårds Porten till kyrkan. 

N:o 95. Kyrkogårds Portarne med genombrutit arbete och gul- 
målade. 

N:o 96. Kyrkogården med trän planterade kring muren. 

N:o 97. Vapenhuset, eller förhuset till kyrkan. Här stod lik- 
båren. Här var äfven en uppgång till en vind, hvarifrån man 
kunde komma till det mörka rum, som var emellan kyrkohvalfvet 
och taket, där spöket Kyrkogrimmen^ bodde, hvilken bönderna här 
sade vara i form af en vädur. I Vapenhuset stodo de som kommo 
till kyrkan sedan predikan redan börjat. Morbror Hahne stod ofta 
här under Grudstjensten, vi äfven någon gång. Men en gång när 
Morbror och Carl stodo där, började Nådårspredikanten Klerck* 
predika om, huru de ville stänga döden ute med grafvar, vallar, 
mörsare och kanoner, men tillade han, B-yttaren på den Bläcka 
Hästen kommer lika väl och hoppar igenom fönstren. 

N:o 98. Altaret Under grafstenen närmast altaret hvilar min 
Fars aska. Min Mor är begrafven i Lund på Kloster kyrkogården 
i Nordväst, ej långt ifrån ingången till kyrkan. Frid vare öfver 
deras stoft, Välsignelse öfver deras åminnelse! Bakom altaret hade 
klockaren öfver allt dels skrifvit, dels inskurit: Hans Johansson, 
Cantor Loci. 

N:o 99. Präststolen, som var lik en griljerad Loge. Här satt 
Far, ofta äfven vi. Merendels stod eller spatserade prästen bakom 
altaret, då Psalmerne söngos, och han ej var för altaret eller på 
Predikstolen. 



^ Dä en kyrka i gamla dagar nppfOrdes, begrofs enligt folktron ett lefvande djnr 
pä kyrktomten för att skydda helgedomen mot onda andar. Gengängaren af ett sädant 
djur kallas kyrkogrime och visar sig i det begrafda djurets skepnad. 

* Tvänne präster med namnet Klerck tjänstgjorde vid denna tid inom Lnnds 
stift: den ene, Nils Klerck, dog obefordrad 1800; den andre, Echard Johansson Klerck, 
blef kyrkoherde i Löfvestad 1797 och dog 1831. S. Cawallin: anf. st. D. 5. S. 452; 
D. 3. S. 123. 



Digiti 



zed by Google 



HÖGESTADS PRÄSTgARD. 79 

N:o 100. Dopfunt 

N:o 101. Klockare stolen, därvid var en murad bänk, på hvil- 
ken vi snto, då vi voro mindre och då Far sjelf satt i Präststolen, 
men då vi snto i Präststolen och Far predikade, hade jag min 
lilla bläckflaska med mig och annoterade predikans hnfvndsakliga 
innehåll. Men då Fars siste adjnnkt HoUenius^ predikade, hade vi 
hans lilla Postilla med oss, och fölgde honom ord från ord. Högtids- 
dagar offrade Församlingen, då först Männen sedan qvinnorna, så 
drängame och sist pigorna gingo alla i en rad till vänster bakom 
altaret, då de framkommo till högra sidan lade de offret till Prästen, 
sedan gingo de till klockarestolen och lade i klockarens låda några 
styfver. 

N:o 102. Predikstolen, 

N:o 103. Fruntimmers hänkarne. Den öfverste tillhörde Herre- 
gården, men då Herrskapet alldrig bodde i Byn, sutto Prästgårdens 
Fruntimmer där. Här satt Moster Lotta, när Klerk predikade om 
Fariseen och Publikanen och kallade Fariseen Pjesberg, hon kunde 
då ej låta bli att småle, hvarefter Elerk vände hela predikan 
mot henne och sade slutligen: jag lemnar nu den i Evangelium om- 
talta Farisé och alla sådana förbannade Fariséer, som i Herrans 
Tempel begabba Guds ords tjenare, men hvar lemnar jag dem, jo 
öfverst i Templet och nederst i helfvetet. Amen. 

N:o 104. Manfolks hänkarne. I den öfverste satt Inspectoren, 
han var i stor vånda, då Klerken nyårsdagen började predikan 
således: Jag skall i dag gifva eder en skänk. Jag önskar, men 
hvad önskar jag? jo att vår Frälsare Christns må vara begynnelsen 
och ändan på vår nådige Konung och på Hans Christian Smitt, han 
som är vårt Herrskap, och hvarföre är han vårt Herrskap? jo ty 
han gör och låter efter eget godtfinnande; men huru gör han det? 
jo med ett godt samvete. Sedan predikade han om den omskurne 
Segerherren, och sade han, denna segerherren vilja vi dela i tvenne 
delar, Första delen huru vi skola väl sluta det gamla året, och 
Andra delen huru vi skola väl börja det nya. Men ingen af dessa 

* Antagligen Anders HoUenins, död obefordrad 1788. S. Cawallin: anf. st. 
D. 5. S. 454. 



Digiti 



zed by Google 



80 HÖGB8TAD8 PRÄSTGÅRD. 

Segerherrens delar blefvo utförde, utan i det stället framkommo 
andre lika oväntade lustigheter. Här suto äfven stundom vi, Mor- 
bror och Montell; likaledes unge Smitten och Widell. Annars 
var den till Prästgården hörande stol midt före kyrkodörren. Där 
satt jag, när Klerk på predikstolen sade: Jag talar hvfid andan fbr 
ögonblicket gifver mig in, ännu vidare till exempel, värdaste och 
med Jesu blod dyrt återlöste själar! Ni veten ej hvad dygden är, 
och hvarföre veten I det ej? jo; ty ingen har upptäckt det för eder, 
men jag skall säga er det, nå, hvad är då dygden? Jo, ännu vidare 
till exempel, mine värdaste! Dygden är Arons ringande Klockor, 
då han gick in i det aldra helgaste. Jag lade mig då ned i stolen 
för att dölja mitt löje, hvarefter Elerk vidtog sålunda: Här sitta 
bespottare ned i bänkarne, och jag vet hvad du bespottare tänker i 
ditt hjerta, Dn tänker sålunda: Du Präster, Du Präster. Du står 
där och ljuger på Predikstolen, ty ingen kan komma emot dig med 
lärda argumenter och oppositiones, men kan någon stiga fram och 
säga, att jag ljugit på detta helga rum, han trade fram och kaste 
första stenen på mig. Därefter teg han en god stund och afbidade 
om någon ville komma, — åter vidtog han: men jag svarar dig du 
bespottare! dock icke jag, utan Gruds anda genom mig. Nå hvad 
svarar jag dig då? jo genom min Gruds nåd svarar jag dig följande, 
neml: detta: Tvi dig, Du bespottare! Tvi, T vi, Tvi! 

N:o 105 tillhörde äfven Qvinfolkaraden, där sutto Husmän, 
hvilka endast hade ett hus med en kåltäppa, och lefde af arbeten 
hos andra, kärringar och inhyses hjon, eller de s(mi ej mera orkade 
arbeta, utan underhöUos af barn eller efterträdare på hemmanet, 
hvilket kallades att sitta på undantag. Där öf ver och till en mindre 
del öfver Earlraden var en läktare för Drängame. 

N:o 106. Tornförstugan, här stod alltid en Kalkbänk. Midt uti 
sjeKva stenmuren var en trappa murad, som i en mörk gång ledde 
upp till de tvenne Klockorna. 

N:o 107. En liten instängd hage eller lycka, som tillhörde 
Kyrkan och bortarrenderades till Herregården. Här såddes meren- 
dels Kummin. 



Digiti 



zed by Google 



HÖ6ESTADS PRJLSTGArD. 81 



N:o 108. Herrgårds Vången (gftrdet). Här uppehöll sig den 
grftselige Herregirds Tjnreo, hvilken vi kastade sten på, retade och 
hftrmade hans fftrf&rande och illskna ramande, men vi hade den 
höga och breda gärdesgården till bröstvärn. — — — — — — 

N:o 109. Här ifrån grinden gick vägen till Herregårdens gär- 
den och till den däruti varande Källa, där förträfligt vatten häm- 
tades. Man såg i djupet af denna lilla brunn det klara vattnet 
koka upp ur jorden. Vid källan var en damm, så djup, att hästame 
kunde simma däruti. Hit anstälde man stundom Promenader. 

N:o 110. Åt denna sidan taga Herregårds Byggnaderne sin 
början och sträcka sig rätt i Norr, Parallelt med Prästgårdens, ut- 
görande sedan med en sträckning åt Väster en aflång fyrkant. 
Bönderne kalla alla Herregårdar Hoggåren (Hofgården). Således 
skulle denna mening: På Herregården får man ej se Herrskapet, 
men Inspectoren och Inspectorskan har jag ofta sett, då jag varit 
på dagsverke och arbetat, ja men har jag så! låta sålunda: På 
Hoggåren får en inte se HerrsMvet, men Spätoren å Spätorsijan 
hår jå tit sett, då jå vatt på dajsverJce å arbejat, ja hina dö hår jå 
så. Men Christinehof, hvarest Alunbruk är, kalla de Verket, 
Där hade Herrskapet ett slags egen Domsaga och låto gifva dem 
spö eller prygel, som stulo ved, etc. Således har det kunnat hända, 
att då man på landsvägen råkat en bonde och frågat honom, huru 
långt han hade att vandra, så har han svarat: Ä kan tro, om jå 
ska nu sanningen si, så ska jå te Verket å piskjas, Gu hare voss! 
det är: A! Ni kan väl tänka, om jag sanningen skall säga. så skall 
jag till Alunbruket och hafva prygel, Gud hjelpe oss så vist! — 

Den som nu kommer till Högestads Prästgård skall finna flere förän- 
dringar, de gamle Namn hafva försvunnit. Morbrors kammare lär använ- 
das såsom Magasin, Salen och Gästrummen lära nyttjas bland de daglige 
rummen. Nya Trägården, gamla Trägården och-Toften där emellan äro 
förenade, så att tillgången åt vägen är frånstängd m. m. Nu varande 
Kyrkoherden är Prosten Åkerman \ som var min Faders efterträdare. 

» Richard Åkerman, född 1753; kyrkoherde i Högestad 1786: död 1832. S. Ca- 
WALLiN: anf. Bt. D. 2. S. 852. 

6 



Digiti 



zed by Google 



82 HÖOESTADS PRÄSTGÅRD, 



Här ser man en Silvette af min Mor, Märta Helena Hahne, 
ganska lik sig, sådan jag aftog skuggan, då hon var omkring 40 
år. (Bild 8.) Hon blef gift vid 24 års ålder, och dog 1812, 73 år 
gammal. Hon var Prästdotter från det äfven i Ystads trakten be- 
lägna Pastorat Nöbbelöf. Hon kände således i grund bestyret vid 
en Landhushållning. Sedan min Far vid 56 års ålder dött efter 
en vinter-resa till Carl, som då låg dödligt sjuk i Malmö, men till- 
frisknade, då äfven jag i Lund för sista gången fick se Gubben; 
flyttade min Mor med Helena till Lund, där hon äfven så hederli- 
gen hnshållade med ganska litet, som hon förut haft allt be- 
styret öfver ett stort hushåll, ja, hon blef till och med ännu stun- 




8. Märta Helena Sjöborg, född Hahne. 

F. 1738. I). 1812. 

dom ett stöd och en tillflykt för oss. Glädjen öfver våra beford- 
ringar och förkofran förlängde hennes dagar. Hon fick se alla sina 
söner gifta och i god belägenhet. Mina Barn hade hon ofta till- 
fälle att jollra med. Hon hade, må hända, lefvat än längre, om Hon 
inga sorger haft, men utom andre bekymmer, dog Carl tidigt, äfven 
Grustaf, som hon mast älskade, som ofta biträdde henne i hushålls 
ärender och som slutligen, vid afskedet från Högestad, for före 
henne till Lund med ett lass victualie varor och däråfvanpå en af 
Morbrors favoriter, sjelfva kattansiktet. Min Far var en stark, 
nitisk, kunnig, vitter oeh belefvad man, hade mycket vistats i Herr- 



Digiti 



zed by Google 



HÖGESTADS PRÄSTGÅRD. 8$ 



skapshus, och hade äfven rest i Tyskland. Häftig och sträng var 
han nog mycket såsom Far. Mig tycktes han mast vara nöjd med, 
emedan han såg, att jag skulle blifva en älskare af Yettenskaper och 
Vitterhet. Min Mor hade däremot med mycken duglighet något 
sträft och oodladt i sitt dagliga bemötande, — men hon ville fägna 
alla, ville uppofra sig för sina barn, och hade hon någon ledsamhet, 
behöll hon den för sig sjelf. Gubbens bekymmer fick man däremot 
nogsamt höra af, i synnerhet sedan Carl blifvit militär och han 
började att behöfva Accord-Summor. 

Slutligen må tilläggas, att af mina här nämde Syskon och 
slägtingar är Moster Stina eller Prostinnan Riis död. Min äldste 
Bror Carl Dlrik tjente först vid Artilleriet sedan vid Savolax in- 
fanteri Regementes Artilleri Compagnie, därefter vid ett af Gardes 
Regementerne, och slutligen dog han, såsom öfverste Löjtnant vid 
Adelsfanan, på sin gård Edby på Svartsjö Landet vid Stockholm. 
Gustaf, som var näst efter mig i ålder, dog såsom kyrkoherde uti 
Langenhaushagen i Pommern. Min yngste Broder Adolf lefver, är 
Provincial Medicus i Bleking, och bor på gården Bustorp vid 
Ronneby, men efter ett anfall af slag har han blifvit mållös och 
oförmögen att sköta sy slån, h vilken bestrides af dess Måg, Doctor 
Furst. Frälsaren säger, att vårt tal skall vara ja, ja, — nej, nej, 
och min Bror Adolf kan nu hvarken säga mer eller mindre, än ja 
och nej. Märkligt är, att han alltid, ehuru både mycket och väl 
tänkande, varit tystlåten och fåtalig. Vi båda voro till det yttre 
mast lika Modren, då däremot de 3:ne öfrige syskon mast liknade 
Fadren. Med själ, hjerta och tillgifvenhet, ehuru ej i tystlåtenhet 
har jag därföre med Brödren Adolf mast sympatiserat. Carl hade 
inga barn. Gustaf hade Sonen Herrman, som är i Tyskland. 
Adolf har Sonen Harald samt Döttrarne Johanna Lovisa och Sophia 
Charlotta. Jag har Döttrarne Hilda, Augusta och Charlotte Louise, 
och hafva dessa samteligen ej annat arf att vänta, än Förfilders 
och Föräldrars Välsignelser, som, Himlen vare låf! äfven tyckes 
hvila öfver dem alla. 



Digiti 



zed by Google 



84 N. H. SJÖBOROS HANDSKRIFT. 



Handskriften till här ofvan återgifna skildring öfverlämnades 
1896 af fru Helbka Arfvidsson, född Johnsson, såsom gåfva till 
Nordiska museets arkiv och har, såsom öfverskriften visar, den be- 
kante fornforskaren och Inndaprofessom Nils Henrik Sjöborg till 
författare. 

Med sin äfven i småsaker utförda redogörelse för ett prästhus 
på landet under 1700-talets senare hälft — närmare bestämdt till tiden 
1765 — 1785 — utgör hon en märklig föregångare till Samuel ödmanns 
1830 utgifua klassiska »Hågkomster fr&n hembygden och skolan»^ 
och försvarar väl sin plats som en intressant kulturbild från nämda 
århundrade. 

Som det vill syua^, har Sjöborg upptecknat dessa sina ungdoms- 
minnen 1824, sannolikt åt sina döttrar^ för att hos dem hug^ta 
minnet af det gamla farfbräldrahemmet, men säkerligen utan tanke 
på deras offentliggörande för en större läskrets. De föreligga i två 
prydliga, till handstil, innehåll och utstyrsel fullkomligt lika exem- 
plar, hvartdera med en plankarta i färglagdt stentryck öfver Höge- 
stads prästgård, med hänvisningar till texten och ett silhuett- 
porträtt af författarens moder, prostinnan Märta Helena Sjöborg, 
född Hahne. Af dessa har det ena, det här återgifna, tillhört pro- 
fessorns yngsta dotter, Charlotta Lovisa, och det andra, som för- 
varas i Kungl. biblioteket, hans älsta dotter Hilda. 

Manuskriptet återgifves i det närmaste oförändradt äfven med 
afseende på stafning och interpunktion. Endast några få smärre 
jämkningar och rättelser af originaltexten hafva gjorts, men med 
så lätt hand, som grannlagenheten mot författaren kraft, och efter 
jämförelse med det å Kungl. biblioteket befintliga exemplaret. Så- 



^ Hågkomster från hembygden och skolan. 1. Ett präathiu i Småland från 
förra århundradet. 2. Om discipUnen och lefnadssättet vid Vexiö skola och gymna- 
sinm intiU 17öO-talet. Uppl. 1, 2. Upsala 1830. 

* De Yoro tre: Hilda, född 1807, död 1883, gift 1834 med den poUtiske skrift- 
ställaren Vilhelm Fredrik Dalman; Augusta, död ogift, och Charlotta Lovisa, född 
1809, död 1835, gift 1829 med estetikern Nils Arfvidsson. 



Digiti 



zed by Google 




G. Nils Henrik Sjöborg. 
F. 1767. D. 1838. 

Efter pastellmålning af P. Lindbberg 183.3. 
Tillhör fru H. Arfyidsaon, f. Johnsson, 



Digiti 



zed by Google 



« ! 



Digiti 



zed by Google 



N. H. SJÖBORGS HANDSKRIFT. ' 85 

lunda har prostinnan Sjöborgs biografi, som i handskriften finnes 
inflickad i beskrifningen nr 90, flyttats till uppsatsens slut, där 
äfven silhuettporträttet, utbrutet ur planen öfver prästgården, fått 
sin plats; vidare har en och annan oväsentlig redogörelse uteläm- 
nats eller förkortats, och slutligen har dubbelt v utbytts mot enkelt 
sådant samt en och annan konsonantfbrdubbling ändrats till enkel, 
dock endast i sådana fall, då stafningen varit vacklande. 

Om professor Sjöborgs verksamhet såsom lärare och författare 
hänvisa vi till »Biografiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män>*, 
som ger en utförlig bild af hans personlighet och lifsgärning. Ett 
kort anförande af de yttre dragen till hans lefnadshistoria torde 
vara till fyllest såsom text till det här efter en pastellmålning åter- 
gifna och hittills okända Sjöborgsporträttet från 1833 (se bild 9). 

Han föddes i Högestads prästgård den 6 februari 1767, blef stu- 
dent i Lund 1783 och fil. magister 1787. Efter att hafva tjänst- 
gjort såsom docent och adjunkt vid akademien från 1790, utnämdes 
han 1799 till professor i historia och innehade denna syssla till 
1816, då han blef tjänstfri på lifstiden. År 1814 förordnades han 
tiQ ett slags antikvitetsintendent med skyldighet att göra resor i 
landsorten, hafva tillsyn öfver Sverges fornminnen, uppsätta för- 
teckningar och beskrifningar öfver dem samt insamla diplom och 
fomsaker m. m. Tiden efter 1816 tillbragte han dels på antikva- 
riska resor i Sverge och Norge, dels och vanligast i Stockholm, 
sysselsatt med utgifvande af sitt omfattande arbete »Samlingar för 
Xordens Fornälskare».*. Han afled därstädes den 1 juli 1838, kort 
efter det han vid magisterpromotionen samma år blifvit jubeldoktor. 

^ B. 15. H. 1. Upgala 1847. S. 307 o. f. 

• Samlingar för Nordens FomäUkare, inneh&llande Inskrifter, Figurer, Rainer, 
Verktyg, Högar och Stensättningar i Sverige och Norrige, med Plancher. Tom 1—3. 
Stockholm 1822—1830. 

PER GUSTAF VISTRANI). 



Digiti 



zed by Google 



se SKRÅA OOH GILLK8REGL0R V5R RBPBSLAOARB ÄMBETET. 



4. 

86räa ocO ^iCfesBEGLOB 

ror 
(Samptlige ^öfltatna, ^efällat då) Sarobtangtar 

ot^i ^epeflagare ämbetet 

©tfftpinn 
J)^en: 6: FEBBUABII, ANNO 1656. 



@åfom J^:d fottgf ligf fDtat{:tt uidt aUttnåbiqfkt f onuiig^ 

€il^ ^eirre giätna ®eer b^et MANUFAGTUREBHrE tilltaga, oc^ alla 
tofltgc ^anbtmvirfcn ^afwa fitt tillbörligc esse, oc^ fortgängl^ ut^i toårt före 
fdberneelaub^, od^ betta tcfe orbcnteltgeu fan tötnna fin fullborbatt, meb^ 
mtttbre ett Idfligit ämbete, oå) be^ interessenter ^afwa, wtfea reglor, j^wat 
^tftcr t>ec böra lefwa: ©d ^afwa tmj Unberpfrcfne ©tåt^ciDare pd ©todE^oDmö 
©Idtt, ]å oå) benna fongl: Residence ©tabene férorbnabe Magistrat, l^dr 
meb^ JReepflagarne, effter beras 6bmtu!c an^dllanbe, een wi§ ©frdd, oå) 
©iHeöreglor n>elat toreflrtfwa, ^iwar effter bee ftelfwa, fd wdl fom beraö ®es 
fdllar, o(^ Sdrepotfar md t^afwa ftg^ att regulera oå) rdtta. 



Digiti 



zed by Google 



SKBÅÅ OCH 0ILLR8RB0L0R FÖR REPESLAGARE ÄMBETET. 87 



I. 

;Oin nåoott ät fittttabt att blifwa Vtåftate i b^enna 

fongl: Eesidence, ©iöö, oå) berömmeltge l^anbclfe ©tabl^ ©todf^oUm, bd 
ffall \)an allbratörft xoaxa förjcbber meb^ finc riktige, o^ waDgällanbe, d^r= 
ligc börbj, o^ fuHfomraclige låxa breef; Oå) faban dr ^ann för<)H(i^tabt att 
gtftt)a fig^ ann ^000 SHbermannen, oc!^ bebta att Slmbetet mdttc fomma ttH= 
fammanö, igenom jamma ålbermanne fövbott; £)å) ^an f!aU [trajr aflaggia 
fffic penningar, 1 ©:r filfwermtjnt, vå) forbottepenningar Solff ore filfmer* 
m^nt. Sidr betta dr f!ebt, oå) becla Slmbetet wdl förnögb^ meb^ ^anö börbj 
oé) Idrobref, flall ^an fdban trdba ^000 een 9)idftare ]om dr j ^ilmbetet, cå) 
åt ^an een, fom fommer in wanbranbee, fremnmnbe, arbeeta beer ett a^r, dr 
ban een, fom ^dr tillfcrenbe ^aftt)cr Idrbt, oå) een inföbb, ett ^alfft a^r, cåf 
ndr tijben dr omlring^, göre fitt 9Did[tarefti)(ie, ^wab^ ^ononi bltfwev förelagt 
©dtter \)an fig^ beer emoott gtfnje ftraft "Jrec baler filfwerm^nt, fä oå) om 
^ane Idre* eller börbjbreef ide matte befinnae i alla ftijdEen gilt för dmbetet, 
ffall ^an förffaffa fig^ anbra. 3idr ^an oå) \)a^n giorbt fitt SJldftareft^tfe, 
vå) ^iimbetet ^afwer beet beffdbat, oci^ tdc erfdnbt for gått, bd flall ^an arbeta 
pd nptt igen, fd Idnge oå) in till befe ^an Idrer figl^ bdttre göra. 9)ien er= 
fdnnee twert om ^ané 5ötdftarcft^cfc för gilt, bd ffall l^an gifma fem baler 
för 5Bldftarefoften, beer till een Sunna C^l, cå) gifn?a j ^Ämbeteé 8dbann Jijo 
baler ^mijt mijnt. 

II. 

fDtäftateftlpdet ffaU toata. L &tt tabtltå^^ om ^tmHiv 

fambnar Idngt, 0^ f^ra 0^ een l^alff tumm tiodt. 2: @tt ©fiött om tiugu 
fambnar Idngt, f^rffdfftigt, ut^i fabbetewije geflagenn, 0^ meb een ^arbt i\)\\f 
om tree oå) een ^alff tumma tiodf : 3: @en (Smijbt f^rbuc^tigl^, 0^ meb een 
I^arbt in, fabbelwijs geflagen, fem tumme ttocf \ ^atefen. 15 famner. 

III. 

flat Ifan iwm waftav ff utt UtftiNi gJHr måitatitt^tt f»t 

Idngt, fd bAt^e ut^t Sdban @en baler filfiDermpnt, dr beet för fort böt^e tn?d 



Digiti 



zed by Google 



88 SKRÅÅ OCH 6ILLESRBGL0R FÖR RBPBSLAGARB ÄMBBTBT. 



fcaler filfiDerm^nt, dr beet för tbrft, (äcn baler ftlfwermpnt, dr beet för fmalt, 
tUHi bala* filfiDcrm^nt: @dr betta 5öidftarcft^(fet \xt\)x fielfwa iwdrfet lönber, 
fa ffall ban cjtfwa i"c;l- baler filfwenni)nt | gaget. 

IV. 

92ät nu un^thtvb^tttn ^aft^et futtfomttteftgett uthvättat 

fina åmbeteö fafer fom \)onom pdlacjt ivar, bd fPaD Sflbermannen l^aftrcr 
i-^ranna ad)t pd ungetrobereit, oå) förmana ^onom till att ^an ftrar trdber pd 
J){dbftui}un, od^ ^ifldgger fin Söorgare Öebl^, fördnn \)an på något fdbt öpnar 
fin boobf), eller biuber till att förfall ja ndgot goobj pd 3:prget; förfummar 
?(lberniannen beet famma, tijger ftilla, vå) icfe förmanar Ijcnom beer till, 
ffall l)an gifnja ftraff | ^Imbetö l^iban, Jree baler filfwerm^nt; Jlr cd) Unge^ 
brobcrenö egen förfummelfe, cå) ^an icfe aci^tar beet ^onom befalleö oå) pd* 
minneö, gifire l^an \ Idban bnbbelt fd mDcfit, beet dr 8e;r baler ftlftoermtmt. 

V. 

^atttttialuttba nät M^enna unga äHäftaven ät aUatthv 

fuUfommeligen intagen j ämbetet, bd ffall l^ané rum xoaxa neberft mijbl) borbet; 
cé) ndr dmbetet {!all loara, eller fomma tiflfammane, dr ungebroberene pli^t 
gdd omfringl) od) fdija bee anbra 3)idftarue ttH; Od) ben fom dr ttlfagt ocfy 
irfe figt) inftdller pa fagban tijb^ eller Drtl), gifme ftraff Sliugu f^ra öre filf^ 
iDerm^nt, ut^an ^an ^afwer ftjnnerlig^ förfall, meb^ ftutbom, eller ndgra 
anbra luid^tige orbfafer, fom l^onom uppkalla, att ^an ingalunba fan fomma. 

VI. 

9^ät någon tutH fSflåHaxt bliftoa, od^ f{g|i heftiiav, tUev 

drnar trdba j gifftermdlil mebf) een 3(nfia, fom dr j Jlmbete, eHer een Tia- 
ftareö botter, ben famma pPall f^afwa l)alfparten omfoftningen frij, fom förmdlt 
dr; boc^ lijgwdl göra 9}Wfter tdften fnllfommelig^. 

VII. 

nåx een Wlåitaveé ^an Uåblfet i ®i#tamiäl|l meb^ 

en löidftaree botter, eller een Jlufia, fom dr \ Slmbete, ^an ffall intet meer 



Digiti 



zed by Google 



SKRÅÅ OCH 6ILLBSREGL0R FÖR RSPBSLAGARB ÄMBBTST. 8» 



ijifwa, eller gftra dn ben tribbie beelen, \)Wahf) fom j Articulen förberörbt 
är, D^ ett qvartal ^ooé een SOiaftare arbeta på fttt SWäftare a^r; hoå^ sdre 
fuUfommelig^ fin SKäftare Mft. 

vm. 

434^ ®{aU een SR&flate |i<ifFl9a tttadbt att gifttia fin (Bon 

léöe, od^ fdija ^omm frtj for ämbete, när \)an fan f<)tnna ett garn fom 
iipric^ttgt oå) gått är; o^ när een SÖiäftare Soon voxll SKäftare warba, ffall 
ban cå) l^afroa frij t)älfften af om!oftningarne fom foreflrifnjit är, bocb Itjgnjäl 
irfe n?ara frij för SKäftare fdften. 

IX. 

?ftåt 0^ ten 9Jläftate i åmbttt geitont b^eit HmmtU^t 

böbcn afgddr, oå) l^uftrunn ^ané lefwer efter, ffall ^enne warba förunnbt till 
att brufa äimbete fuUfommeltgen, fom titlförenbe, fd länge ^oon lefwer, oc^ 
ftg^ d^rltg^ forl^dller, od) idEe träber tnn \ annat gtfftermd^l, utf)an ^oon befrtiar 
ftg^ j ämbete igen. 



^åt een änfia Hh^ n>ått odb å^tU^en fét^Uet ut^i fEtt 

^inKeftdnb^, od^ ben famma Snfia ^afujer ingen SDidfterfwenn, fd ffall ben 
9)iäftare fom dr j ämbetet wara för<3li(^tat, fom twd ©efdUar ^aftoev, mtfta 
een, oå) öfwerldta bem:te Éntia ben eena gefdUen meb^ figl^, pd beet ]^enne& 
nd^ring!^ icfe md ^enne blifnja förtagen, od) ^oon fdlebeé ruinerat, .pafwer 
Jinfian od^ een ?)oife fom dr tnftrefwen j Slmbeteé bofen, emeban 5Wannen 
lefbe, ben famma poifen ffaQ finc ?drod^r fullfommeligen ^ooé Slnftan lära 
ut^, oå) ingen poife effter SDianéené böb^, dr, eller bltfwer ^enne effterldtin, 
titl att antaga, fd länge ^oon dr een 3(nfia. 

XI. 

CSit Wtå^nte utl^i bl^etta åmhttet få wåU fom en annor 

3Rdftare ben beer boor ut^i anbra fmd Staber, o^ dr meb^ be§a 9)idjtare 



Digiti 



zed by Google 



<»0 8KRÅA OCH GILLBSREGLOR FÖR REPBSLAGARB ÄMBBTBT. 



fam^dUig]^ o<^ forlijd^t, att \)an ax ccn ^tliaf) 9Raftare ut^i famma aimbetc; 
ben famma ffatl gifwa ftgl^ ann l^ooé Slmbetet, om l^an l^afioer något tifl 
ott ut^rätta, fom Émbetcä fafer angdar; 0(^ itdr Ämbetet tömmer för f^axté 
ffulb tttfammanö, bd flall ^an gifioa förboob^ :penntnngar j Ämbetdldban, 
24 ore ftlfwerm^nt. 6en SRdftcrfmdnn ndr \)an wiö l^afwa Émbetet ttl^oopa, 
ffall \)an gifwa förbobl^ penningar Solff 5re ftlfwerm^nt; od^ ndr ben eena 
^cifjuer ndgot till att flaga på ben anbra, bd f!all l^an fom Hagar gifwa an- 
Ilagare penningar ®e;c öre; oå) ^an fom blifwer an!Iagat, ec^ @e;c öre filfwer* 
m^nt, 0^ fdban mdge bee föra fina fafer fram, bocb meb ^öfligit maneer, 
cå^ beffebeligit taal oå) geenfwar. 

XII. 

émbtttt ftatl ORDINARIE aUa QYARTAL f ömma ttUfam^ 

manis, 0^ ^n>av ^dftare flaQ gifn>a oå) erldggia i Ämbet^ldban fine qvartall 
yenninngar, 9lembl: (Sejrton öre filfwermijnt. 

XIII. 

löm o^ M^etta fnnbe ^änha, bå ämbetet åt ttHfitmmaitd, 

<itt ndgon af ämbetåbröberna fig^ förgrepe meb l^dnif! orbl^, eDer wrdngt taal 
emoot ben anbra, fd att beer funbe enbtfd trdtor f>å) twijft bem emellan; ben 
orbfafen beer tiö dr, gifwe j gdban @en baler filfrwerm^nt, o^ om ben eena 
förfmdbar ben anbra meb ffdlsorb^, fd att ^an förfrdncfer ^an§ d^rligc nampn, 
oå) fan beet famma ide bewijfa, bote Stree baler ftlfmermt^nt. 

XIV. 

92at ämbetet åt ttUfammand bå ffaU in^tn ftgli fvt^tiipa 

tmoot ben anbra pd ndgott fdbt, ^marfen meb^ taal, eDer gärningar, ide l^eDer 
@ubj nampn mifebrufa mcb^ fmorbom, eller banbffap: ben fom betta gör 
gifme ftraff i fattigt) b^§an, (Serton öre filf»ermpnt. 

XV. 

Stiften utlfaff ämbtteihvibtvna ffaU fift]^ uttbetflå eUer 

förbnfta af ^at oä^ afwunbl^ föradita bené anbrae arbete, oå^ om ndgon bitfioer 
befnnnin beer meb^, gifwe ftraff j Slmbetee gdban, SEwd baler filfmerm^nt. 



Digiti 



zed by Google 



8KRÅÄ OCH GILLSSRBaLOR FÖR RBPBSLAOARB ÄMBBTBT. 91 



XVI. 

3 offenteltge maxdnabet eller elltefl btfct mätiiatne ävo 

aii^oopa, betaé goobg oå) arbete dt förfdUja, o^ någon fommer fom l^afnjer 
luft tin att KSpflaga mcb^ een SWdftare, f>å) ben anbra l^anö dmbeté brober, 
^iS^ fig^ emeQan afldcfar ^onom tic))mannen, meb otbl^ eUer dt^dftoor, 
tDO)>ar \)oxiom tfrdn bm anbra, ben jom betta gi^r, f!aO wora fallen förfta 
teefan ^an ber mcb beflddé, tiU ftraff nt^i Slmbeteö Sdban @en baler ftlfwcr= 
m^nt, cå) !ommer i^an anbra gdngen igen, flall ^an t)ltd^ta bnbbelt, oå) |d 
ofta ^n förbr^ter, flaQ ^an gifn^a alt twenne reefor bubbelt. 



XVII. 

Sitfieii ämbttt^btobtt må f|6ta b^tn anbra fftt foldti 

offpdnnig^, bect ware ftg]^ SMdftareftödn eller potfe; fitbr^ter någon j benna 
motton, ban gifme ftraff j Simbeteffldban, Swd baler ftlfwermtjnt. 



xvm. 

Sf att oåf i liita måtto bhtn orbnin^eii hliftoa ad^tat vå^ 

bdUin, ut^af SRdftarne fin emellan, om beer wore ndgon ^Mftare j ämbetet 
{om 9Kdfterf»ennerna Iu|)po öfwerflöbigt tiU, [d att bd ©efdUar wille mara 
alla ^ooé een oftare, o^ beer more bd een iblanb^ ^dftarne, fom ingen 
SRåfterfwdnn ^ab^e; ©d jlaU ben famma a)ldftare, fom mdft ©efdUar ^afmer, 
ajdmjae meb^ ben fom ingen l^fmer, o^ öfmerldta ^onom een mebl^ figl^, 
beer meb cdt ben famma ^dftare idCe matte blifn^a forl^inbrat, forberfmat utl^i 
fitt ^anbtmdrd, oå) albeled ndl^ringdlöoé. S)en ^dftaren fom Idgger fig^ l^dr 
emoot, oåf ide miQ beet famma effterfomma, ^an pl\å)U meb %xoå baler 
jtlfioermpntj ftraff i Idban; meb minbre ))an l^aar fielf ©efdllen fdrbeled 
inffirffrifmtt. 



XIX, 

Sttgeit Wtäfktt^wen ®f att f^rbrifla ffgf» att ttåba iftån 

fin 9Rdftare ut^an .affleeb^ eller Drloof, in ttO een annan, ut^an fdije \ tijbl^ 



Digiti 



zed by Google 



92 SKBÅl OCH GILLBSBBaLOB FÖR RBPBSLAGABB ÄMBBTBI. 

tid, oå) fdban mebl^ ^an^ minne brage ^n^art l^n toiH, om \)an idPe (ångte 
^afwcr luft tttl att bltfwa l^ooö l^onom. 



XX. 

92är etn fEftåftatt antaget tt&gon Sätobtäiig]^ ffitfl iitl^i 

8dran, bd flaH famma gdrobrdug^ f)afma oå) fötffaffa figl^ toenne borgen 
0^ ?^fftc0mdnn, \å ^ögt fom ©e?: baler ftlfwerm^nt ffola S^ffteémdnnema 
rddta ^anbl^ före, oå) potfen fEall wara föbb af dl^rlige fordlbrar; od^ fdban 
^an dr antagen, flafl ^an gifwa inffrtfntngé penningar SEoIff öre ftlftt)erm^ttt 



XXI. 

&n 2åfytobtånq^ ®{att lata %tii ål^t, odb om fntn l&ptt 

bcrtt) utl^ur fina Sd^rcd^r, bd ffola bee famma fom 8ijffteömdnn l^afwa tt)arit, 
erldggia famma fejc baler filfmermijnt fom föreffrifnjit dr, ben eena ^alfparteu 
utl^i Émbeteö ?dban, ben anbra ^dlfften åt\) bee fattiga; fd framt SDidftaren 
idfe igenom l^drbt ^dUanbe, dr beertill orbfaaf. 



XXII. 

Sitoeit f&åvobvån^^ ^tall uttbetflå tlltt fbtbtiifta f[g]^ €itt 

gdd oloPig]^, ut^an ^ane ?!Rdftareé weetffa^j od^ millja, utl^ur })an^ l^uué ttH 
att beföKa ndgon af fin frenbffap, m^cftt minbre att ^an blifwer trod eller 
tree Sldtter utl^e; oå) ndr ^anö SRdftare Hagar beerut^öfmer, od) befmdrer frg^ 
för dmbetet, ffatl famma poife Idra på n^tt igen. 



XXIII. 

^åhlfan etn pvitt ^afftQtt fina vätta lateål^t l^åt toal 

utl^ftdtt, fd ffall ^an reefa j fremmanbe Idnber oå) »anbra pd ämbetet j trij 
ÄM tqb^; beer effter bd ^on igen tömmer, fd md \^n bltfnja 9Räftare på 
wijd oå) fdtt fom ofwan förmdleö. 



Digiti 



zed by Google 



SKBAA och eiLLESRBOLOR FÖK RBPB8LA0ARB XMBBTBT. 98 



XXIV. 



»efld« itåfioii font btiifwtt bonffåittU i b^tHa ^ittl»ete 

l^marigenom SRäftorna j ämbetet lijba unbergdng^, Dcnn faitima fom beer meb^ 
blifwer baar dtafin, ffall mtfta fttt atbete, oå) tagae tftdn t^onom t^anö worrf» 
t^gb tiO tutjbare bcfleeb^. 

XXV. 

JBltfttiet itåoott aff åmbtteibt&bttna bUb^, fom in^a mtbcU 

eller lägenl^eet l^aftuev att fomraa till jorbcnn, flall blifrwa ^ulpin meb^ fä 
mdnga penningar utt)ur Slmbetce 2aban, att l^an fommer nöbtorfftcligcn, oå) 
ut^an ndgon [toor öfnjerRöDb^, till grafn?a; beet famma wari oå) forftdnbet 
om ndgon SDfåftare tömmer af figb, oå) faller antingen j ftoor fattigboom 
eller fiufboom, ffall ^onom ^ielfKie penninngar ut^ur Sdban: bcd^ meb beet 
ttilfdr, att ndr ^an fommer till ^dlfean igen, ffall l^an tadtjambligen alt be- 
tala, fd framt Slmbetet, oåf famptlige ©illeébröberna, för fina fdrbeleö orbfater 
l^onom irfe ffdncfia od) af meblijbanbe efftergifwa famma penningar. 

«fftet f^refftefne PUNGTEBS fatt odb tom ffola bttta 

dmbetcébröber, 3Raftare, ©efdller, oå) ^oifar l^afwa fig^ att ratta. 3Keb^ 
»amingb ocb förmaning^, att bee ftg^ irfe j ndgon mdtto eraoot benna berae 
»dlfdngnc ©frdd, förjee, wijb^ pcen od^ ftraff, fom beerut^i förmält finne. 
Åctum 0tocfl|ottmd 9tflb^ttn« ben 6 FEBBUABII ANNO 
1656. 

Ztiptt SttMhiUtn 
3acob ®ntnbell ^ane Janson 

ISrid) 9lofrtil|oliii 4>. 4>t9ts« 



Digiti 



zed by Google 



94 SKRAI och eiLLESRBGLOR FÖR REPSSLAGARK IMBBTET. 



Handskrift i folio, bunden i svart skinnband med guldpräss- 
ningar. A f rampärmen står med förgylda bokstäfver: REPSLA- 
GARFi-SKRÅ ANNO 1656. Bandet innehåller 8 pergamentsblad 
och 10 pappersblad, af hvilka två pergamentsblad och alla pappers- 
bladen ftro oskrifna. Nr 16,369 f i Nordiska museet. 

Bild 10 (se nedan) ätergifver repslagarämbetets i Stockholm sigillstamp, hyilken 
förvaras i Nordiska museet. 

ABRAHAM AHLEN. 




Digiti 



zed by Google 



IMBETZ SKRÅ FÖR PBRUQUB MAKARS BMBETBT I STOCKHOLM. 9^ 



5. 



»6r 



.peruque ^^(xkau ^tnBctd 




^s 



Stockholm. 



l:o. 

Peruqye iDtafare l&voS^^tt må ^afoa fitt OiOe o(^ Gammalt- 
fomHl iitii Ctt af ©tabfené .f)Miié l^ ;jd bet ©tdne fom Magistraten i 
vinlebitinct ^t ftoa^Itgc aRaijfieM tieneral (Sftå Cttotng bet gdttfinnanbeek 
ipaTber. 

2:o. 

PeraqTe 2)ta{ate ^twS^ttti tiafomtttet att l^anUa wefr 

>:adr, ötjora Pemqver af adebanba ©lag ^i:) Sorter, jambwa^I Turer 
Pantofirer, ©rube ec^ Jpdär 9Röfeor, o^ md ingen utom beraö @mbetc ndgra 
Peruqyer eQet aRanfåttfg Toarer förfärbiga imb GonflBeation af nxt^ran 
c4 förfta gdngen ^an bdr meb beträbee 40 »# ©ilfrt m:j ©träff o(^ bar 
ban wibare igen fommer blir han meb ©ubla a?Wor "änfecb. 



Digiti 



zed by Google 



«6 BMBETZ 8KRÄ FÖR PERUQUR MAKARB KMBETBT I STOCKHOLK. 



3:o. 

Stigen uttnn &mbeUt l^aft^t XtOfl&itb antwtltbtA ån i 

benne $unct förorbttat finneg, att u^l^anbla od^ forfÄOta l^d^r, men @mbetet 
voaxa tiDdtit att upftöpa ^dår, bodf intet att ©dDia bdt^ dtl^ ndgon frdm= 
manbe eller Darbetat utl^ffieppa wib ftraff fom föregdenbe pimcter tnnc= 
faller, oåf flaH tt>ib lijfa SBijte ingen utom @mbetet fom pd lanbet eller i 
©tdberne ndgot ^dr upfiöper n?are dfterldttt famma fitt np^anblabe l^ddr åib 
onbre dn Peruqve gjlatare Gmbetet förfdDia, ftdenbeé Peruqye SRafare 
Qtmhtttt eOteft fritt, att ut^fKda på lanbet qteinfdldf eller anbre, l^dr att 
upfiöpa fom ^drtillö wa^nligit warit ^afwer, etj md ndgon ®efdll utom ftn 
SDidftareé wettflap npfiöpa eller förarbeta l^dr mib famma ftraff. 

4:o. 

9tär ett ©efaU t anlebtitttd af fiongliAe fBtaiifketi Generale 

€$ftåOrbtttng wtQ blifma SRftf^ate oå^ (Smbetet Drbentligen dflatt, flaH ^onom 
föllianbe aRttfiate^t^cfe föreläggas @n 8dng o^ @n ©panfl Peruqve af 
rena ®oba ^ddr wd^l ttllrcbb oä) avbetab på bet fdtt fom SBrufeligit dr, 
l^wilfet 9Kdftare@t^cfe ^an en SKduab bdr efter dger inför Gtnbetet upwita 
l»ib 6n ©:r @ilfr mj bötor for \)xvax bag fom förfummacf, oå) bdr bet 
rid^tigt beftnneé, förQarag \)an bd for GmbetjSrober. 

5:o. 

9[aa fSp^åbe^ Vftä^avt fom etf ato meb ffotigke Statlfj 

eller 5tongt:e Gommercie CoUeglj Speciale ®ftå Od^ Preyilegier 

förfebbe, flola Sårtera oå) \)åHa fig unber ®tocf^otmd ®ftå i anlebntng af 
Äonglte 9[Raiif:j Generale ®fta Otbnittg ellieft f!ola be fom anbra Sön» 
l^dfar anfeeö. 

6:0. 

Mmbtttt må båtta fine QYABTALS famniatifimiflet efter 

St^n^ht fOtaim 9ldbigfte förorbning, 0^ bd bör ^loar SRftftare till Idban 
drldgta Qn 35:r Äop:r SDhn. 



Digiti 



zed by Google 



BMBBTS 8KBÅ PÖB PBRUQUS MAKABB IBMBETET I 8T00KH0LM. 97 



7:o. 

OefdOenie ftola tfn^tn ^afma fin S&fta på 9lum pdb IläUe 

jom SRäfterflcti^et gåttfinnanbcg »arbcr, lottar ntcb Snjdtme Stäftatt ff oU 
^fnxi ttpftil^t o(^ en ålt ®efell oå) (Sn Ung @)efe(l foiorbnad [om för Saband 
IRebel, ide adenaft f{ola gtöra 9iafen{!af) utan oå) tiQ)ee att en gob^ £)rb» 
Ktitg ^Qed iblanb @)efäaflat>et od^ General®ftån cffter(efu)eg, {!olanbed 
bege aRSiiove fd »dl^l font @efaQet fBxi ^roaxt annat å^tö flutl^ ombt^tad, 
0^ anbte fom t älbren oå) Drbmngen dro ndrmaft oå) pröfmaö fltdeltgc 
tilljdttiad uti itta^ ftdOe. 



fftåz någon ®efall 9S$«nbranbe antvmmtx, fint l^an fio 

o 

^006 SQbermannen od^ Såbmeftaren att angtfma ]^n)Ufen l^onom genom 9lt 
©efdflen Idter omf!dba od^ tnflidfa l^ooö ben Sftiftatt fom ^onom efter Drb* 
ningen bor ]^afn>a, 5Ken förfftifwer ndgon dt^ fig ©efdll, böör l^an oi^ Idta 
lUknniatt fomma bref unber|!vtfn>a, |'d frampt ben famma gtdlla jfall. 



9:o. 

®n SafytoSPotdf, fom fine £äro ^^t utl^fkått od^ blit 

ut^jfrifn>en, flaU forfta ^alfwa Styret feban \)an dr worben ®efdH l^ooö fin 
?%omdftare förblifwa emot^ Zioå 5):r Äoprrmj cDer l^ögft ^alfannan Carolina 
Scfolö^n, fd frampt 9R&flateit bdt dftunbar oi^ etj mitl [ielf giftt>a ^onom 
afjiieb. 



10:o. 

<in SRnflnvf ftaU eti Såta inffrtfttin mer än ten ^oidt 

tiUtfa od^ på en gdng^ bodE ndr ben l^ar ^alfldrt, md ^onom ttlldtad ben 
anbra att inffrifwa Idta. 

7 



Digiti 



zed by Google 



98 BMBBTZ SKRÅ PÖB PBB€QUB MAKARB BMBB7BT I STOCKHaLM. 

fSilfi alt 6fri0it l^or hetta font het Slitbte Cg^mbetett i oOe 

md^I att ftålla ftg 5tott9l:e SRniifiet} General ®frå Otbnittg tiO @ffter^ 
rattelfe, 

eXAOMU^Sa» beit ®tiieit»e December iH^teffterCHBISTI 

S&rb att Xnfenbe ^infpiitibtabe od^ Qdfma. 

Fabian Wrede« 

I: C: Fleming. I: SlllfwerCrantz. 6: Wallrare. 

Johan Stiemhöök. 8: Ehrenstedt 

Dayid SjrMns. 



Om handekriften se sid. 103! 



Digiti 



zed by Google 



ARTIKLAR FÖR BAMPTBLIGE PBRUQVB MAKARS GESÄLLERNA. 99 



6. 




gör (Somptclige Pekuqte SWoforc ©efolltrno 
tltDar efter be ^aftDa jig att ratta 

Stoekholm den U^ Oetob^ A^ 1712. 



l:o, 

pn ^efil fom SItif St ntl^iatbet oå) ntfrriftoen, floll ett ^alft ^r 
firbltfiDa l^ooé ^n iSittfBliftau, efter bet Idfltge Pernqye SRabte 
Cmbetet) unbfdttgnc PriTllegler oå) cm \)an feban åftnnbar Condltion 
^co^ en annan, b6r l^an ftc; ^ood SåbemSftatene angtfma; fd »d^t fom 
tltSefillente, l^tDtRa dga ^cnom genom UttgOefSUeii dnf!dba, till ben 
fBti^tttt, fom orbningen tiOIommer, o^ ^onom uti arbete tt)tD be^dlla. 

2:o. 

^eftm OefaOen gettom <iiiff il^itiitg ät hmmieit HU tn HXåfkatt, 

att arbeta på pto\ 14 bagor, flaD ©efdOen intet UKira befogat mera begidra 
uti SBecIolDtt ån Zioå ®:r Äop:r aRt, SWen om SKdftaren finner ©efdUen 
mera funna fortidna md ^an tid bet l^ögfta gifwa ^onom Ztee S):r Äop:r mt 
ec^ fcban be 14 bågar dro forbij md SWeftaren meb ©efdUen accordera, 
tern ^n find bngelig flitig oä) Capabel tiU l^millen @efdQ fom mera begidr 
Hwfte en wetfoWn ^dlften tfn ©efdfl gdban, oå) ^dlften tiH ©effillemeÄ for» 
täting. 



Digiti 



zed by Google 



100 ARTIKLAR FÖR SAMPTBLIGB PKRUQVB MAKARB aBBÄLLBRNA. 



i 



3:o. 



lie 9^iiiiiiiiaitbe OefäOet fom vefanbe aitf ömma, ff ola |iop< 

^Qberman [ig angifu^a od^ bär fttt rid^tiga bemtd uptee, fd lod^I om betag 
rid^itga forel^ananbe, fom od^ att bee fine Sa^ro 9B)x r^bettgen oå) ts)åf)l ut^» 
[tdtt, oå) ndr be bet giort md be gd uti Conditlon ^ooé ben SKdftare, fom 
be dro rtci^ttgt forflrefne af eller oå) ben bee |: om be eij dro förffrefne :| efter 
JDrbningen bliftoa inffdbabe l^ood; bodC obseryeres »ib anfldbningen att 
l^ooö ben SKeftare fom l^at 2:tte ÖJefdller, fidbaä ingen »ibare inom be§ be 
anbre SBdrfftdberne, fom ^afwa antingen en en:r ingen blifwa förfebbe; ^wilfet 
dfn)en cm be utldrbe t ben In) § Wr forftdcö. 

4:o, 

J^toat od^ een &tiåa fom (liftoet infTtiftoen uti &tiått€tnti 
Matrlckel, flaH berföre gifwa tiU ®efdUerneö 8dba Xttt ©:r Äop:r c^ 
12 ö:c Äopir m. tiO be fattige, 

5:o. 

^11 ®efaa fTaO f& too^l SSintet fom eåmmatttb, toata ylicf ttg 

gladan 6 om ^drgonen att toaxa uti futlt ^j(rbete, oå) bdr meb Continuera 
till Älddan 9 om aftonen ^wilfen bet förfummar bote 4 öre ©ilf:mt till 
©efdllcrneö Sdba. 

6:o. 

® efäUetne ftoia toava f^tplid^tabt att ^åUa Kg fielf bttgeltge 

dammar af gijn oå) ®rof Sorte, fom bel^Sfwad fan; jdmb»dl^l meb ©ojc 
©^ttdtar D(^ ©Dring wara förfebbe, »ib 6 w# Äopnrmj böter i Idban om 
9)Mftarcn Hagar bdröfwer. 

7:o. 

® efäUetne ät UUAtit att Sttufa 1199 gamUa Peraqyer, {ämb* 

wd^l pubra oå) famma, ^war af SWeftaren ^atfparten tilllommer, ^»ilfet bod 



Digiti 



zed by Google 



ARTIKLAR FÖR BAMPTSLIOE PBRDQVB MAKARB GESÄLLBRNA. 101 

ffaO fKe utt beraS ^riftunber, bod fluHe ^anba fig att fdbant forbroe ftrairt, 
oå) ide lan l^afwa anftdnb, md fdbant {lie meb 3Reftarend Consenee, mdn 
bdr n^a ^dr f!oIa tinjdttiaö, fommcr bet SWeftaren aDena till. 



8:0. 

I^iiv oå) €^it ®efin toate fithnbii ^ttt gifhra 9tt^ Peraqyer; 

utan allena en om 3(^rct fdr jtg, fom ^an bdr på fttt ^uf»ub l^wartiU ^an 
Materien af fin SWdftare f6r Billigt pti\å dger ftg tilll^anbla, o^ md ingen 
©efdU ndgon .^ddrl^anbel brifwa l^watfen in ellet utom ftn SWdftateö SBdrf* 
ftab, bdr ?Weftaren ftelf eij »et bdrutaf, oå) bdr tiH famt^dt. $»ilfen fom 
annorlebeé giör B6te Xwå 3):r ©itftr 8W* till ©efdaerna; förutan wab 5Kdfta« 
renö ©frdd innel^dJfer. 

9:o, .-- . - - - - . 

9n%eu ®efia ff oU nnbttfkå fig att 0thtta ^vvé någon 

Sddn^dS eller for fig fielf ; bdr ndgon blifmer bdrmeb Betrdbb flall l^an B5ta 
tiO Sdban Zmå S>vc @ilf:r SR. oå) tiU be fattiga i £):r @ilf:m bdr ^an dftore 
igen fommer bote ^Inbra gdngen bubbelt Srebie gdngen Sirebubbelt. 

10:0. 

I^tnllf en ®efäll fom ontgå» oå) Mdn meb en f&ftnn fom 

antingen arbetar för ftg ftelf eller l^ooö Sön^dfer, otfy ^an blifwer bdr meb 
Äfwcrt^at, l^an flall förHaraö onjdrbig att arbeta ^008 en drlig SKdftare intill 
befe att l^an aflagt böter till be fattige 16 ö:re Äo^):r 5!Kt jdmadl^l till ?dbon 
16 ön:e ©ilfn: 3Kt förfta refan anbra gdngen bubbelt 3:rebic gdngen 3«bubblt 
oå) fd wibare till be§ ^an fig befinnar. 



ll:o. 

pn @ef&n loote HUåttli^it nar en 9Räfiave gifioet l^onom 

afflieb efter Ordningen Idta fig l^ooS en annan SKdftare anfldba, bdr 0^ 
ben famma 5!Rdftaren fluDe gifwa ^onom afflieb tiUdteö ^onom på famma 
fdtt fig anfldba. 9Ren eij »ibare utan ndr ben famma gifter ^onom afflieb 



Digitized by 



Google 



103 ARTIKLAR FÖR 8AHPTBLIGE PBRUQYE MAKARS ttSBÄLLBBNA. 

flaU l^att flaffa ftg ett ri(^tigt attestatom, oåf f^ooi åUbarmon håx meb 
angifma cå^ fttt refepafi ittl^taga. 



12:o, 

it eit @efäa fielf tager nfffieft tlO I&te« l^oitrai eii €ät 

auflåbdd iiQ någon 9Reftate wibate utan radfte ^an tefa mtb mtnbre l^an 
oildgger böter (Sn 2):t ©ilf:r 9Rt tiU ©cfatt »dban oc^ 8 fl:e ©ilfnc 3Rt till fcc 
fattige oå) låta bå fig feban dn en gång anfldba. 9Ren om ^an eij meb ben 
^eftatn dt belåten, må l^an te|a oå) ndr l^an ^olft ä^t l^ood een drlig 
^dftare nemim utom Slijfed arbetat oå) återfommer oå) ha Zrcbie gången 
fom i ndft föregåenbe puneten formdl^led \)a\toa frihet [ig att anffåba. 



. •: - . 13:o. 

^11 ' éiéffiil fom ånHn^tn toiU tefa ettet ]^oo« en ^nnao 

SRiftote arbeta nit l^n d^rlagt bet fttaff fom i ndft ftregåenbe § ftosd^Ice 
ffall 14 bågar fJrut^ fin SWdftare bdrom tillfdija »ib (Sn 5):r ®Uf:r a)lj 
ftraff tia ©efdBemeé ma oåf 8 ö:c Äop:r 3Wt tiB be fattiga. 



14:o. 

fwåiom Oefättetne l^aftoa fin egen 2åba p4^ bet f 6t betad 

n^tta oä) xiå)tiof)d jfuD dr ffiet 2^ flotc bcfee Artlcklar af »iftttaren o<^ 
åltgefdlleme »ib alle ^vartaler u^jldfaö; oå) bå gifmer ]^»ar ©efdH 16 ote 
Äop:r ?0lt i gåban oå) ben fom dr bårta eller be§e penningar eij d^rldgger öfe 
famma Snmma »ib ndfte fammanlomft ttD ^alfparten; bdr oå) Årtiklama 
eij upldfeö bote åttgefdUen 16 o:e ©tlf:r 5DW tiH gdban. Actum ut Siipra. 

Johan Joachim Geist: Friederieh TOhr 

liUertnan 8tflttare 

Anders Swartt 

©ifittare 



Digiti 



zed by Google 



ARTIKLAR fÖK SABiPTSLIOB PRRUQYS MAKARS QSSÄLLSRNA. 108 

^åfotn fdteg&enbe af Albetmait oå) fBt^ttiote ntaf Pernqye SRcu 
fäte Gmbetet för @c[d(lernc fattabe Articklar pnnoö meb ÄongI:c General 
-®frå Crbmngett; få »d^l fem (Smbetg enflijlte Prlyilegler enlige. Zx) 
bltfnKi bec nu forttben approberade oå) gillabe. ^witfct l^dr meb attesteras. 
Stoekholms ©tabg embet} oå) fBQfitiitig CoUegio b:n 30. October 
Anno 1712. 

S3wd bet gdfltge Collegij 
SBdgnar. 

Magnus Hnss. 

Cdll^g: Not: 



Handskriften upptager både perukmakarnes ämbetskrå och deras 
^artiklar för gesällerne. Hon är bunden i brunt skinnband i stor 
oktav, med guldprässningar och guldsnitt samt med spår af blå 
och gula knytband af siden. A frampärmen står med förgylda 
siffror 1714 : . Bandet innehåller 8 skrifna och 4 blanka pergaments- 
blad. Af dessa senare är ett inhäftadt framför ämbetskrån, ett 
framför artiklarna och två efter dessa. Handskriften har nr 71,632 
i Nordiska museet. 

Bild 11 (86 nedan) &teirglfTer perakmakarimbetets i Stockholm sigUl, sådant 
-detta förekommer i lackaftryck å ämbetets handlingar fr&n 1720, i Nordiska museets 
skråarkiv. Hnrnyida ämbetet, som fans stiftadt åtminstone 1695, kanske tidigare, 
haft någon äldre stamp än den här återgifna, är icke kändt, ej häller hyart original- 
•stampen tiU nedan afbUdade sigill, som finnes anyändt å handlingar firån ofyannämda 
tid tm slutet af 1700-talet, tagit yägen. 

ABRAHAM ÅHLÉN. 




Digiti 



zed by Google 



104 BTORDKING FÖR HARdBO BT, V1t5 SOCITBK, UPPLAND. 



7. 

ORDO VICINALIS. 

ma 

©99* oå) ©tanrtc otbl^ttuigl^ 
^toiUen af o§ »rtbcrterfnabl^e fam^tligc fom bpggic c^ Boö i 
t^argbooÉ99tt ötl^i SSäätfiö fodren f!aU fliiteligett od^ gtartner* 
ligen observeradt oå) i aå)t tagen btifua, effter atte ftne puncter» 
inne^Ib, @öm fölia. 



!• Sitt aHc fom boo t bc:te b^^, flole wara förplid^tab^e l^war mebl^ annatt 
^dlla effter ©werigeö gagl^ ^dgn od^ ftägn; l^war fom finneé förfumeltg l^dr 
t^tl^tnnan, feban l^an een oå) annan gång dr ttlfagb, od^ Idter fd tl^et igenom 
ffee flabl^a, på ett eder annat fom ]^an§ granne tilBörcr. ^an ffal firfte 
teedfan t)pf9Qa ftabl^an, oå) t^er ofuan \>ppå Ht\)a 6 ml l^mttt m^nt tid 
f^rfian. 
Annan gdngen bubbelt, od^ fd alt bortd^t. 

2. ©feer flaban igenom ^an§ egne gdrbar^ od) Creatuur, bötl^e bubbelt 
fd m^dtet, od^ »pfptle flabl^an. 

3. ^»ar fom finneö effter SBalborgjme&o bagl^, feban alla dngiar, l^dgnar, 
ötjar od^ l^olmar dro frijlallab^ »nban beetl^en, in tiD i\)t^ l^öet b^et af bergat 
dr, inflep^)a fijna öfer, fdd, fddr, getter, fatfuar, bodtar, RUtngar, gumfar, 
lamb eder föDl, inom grannarna^ l^dgn oå) ftdgn tl^em oå^^poxV^f ^afue för*^ 



gårdar, gärdesg&rdar. 



Digiti 



zed by Google 



I 
BTORBNING FdK HARaVO BY, VlTÖ 80CKBN, UPPLAND. 105 

roedat famme Creatnnr ttQ S)aira)fiIeK ^ etc. Oå) ftolt 1S)t anbre grannarna 
b^m i^an någon ftond^ o^ hx&^mSfjii npta%a, oå) btjt fötfKifa. 

NB. SBiQ eganbtn b^em tgenl&§a, ftänbe ^onom fritt, fot \å många 
penningar tl^e tå !unna lofta. 

$nned ndgon i b^^n, fom i^p^ppet dng^, gteite, 5C, ^olnta, mreet eQer 4. 
itppa, fdt dn altfammand af ^UKirio granne dr lagl^ligen l^eembergat, @taU 
^an betala flabl^an o^ taged ifrån l^onom ^an^ bdtfta Coo eOer o)re, oåf gifuae 
t^em fattigom. 

ätt od någon få geemtrSrbig^, att när i^an>^drec en dng, gietbe, bi, l^olma, 5. 
»reet eder teppa warba frijlaDat intil ^tterfta ^öften atl^ bcetl^aö, l^an tå in^» 
flepper något Creatanr fitt eller annarg, flafl ^n böt^a tiQ f^rfian 1 9ibr 
in fpec, 

®teer någon ffttbl^a mebl^ ttnfnat på end annar§ fiflet^g^, fåfom dr 9loot, 6. 
92ddtr Stp^a, Stat^a, ^a^, o^ ttnfuen loorber eij gripen mebl^ ferflan ger« 
ning oå) fuHom mittnom; £å ffola alla grannome tomma tilfammane, 
Idggia l^enbema på Sag^botena cå) mebl^ @b^ befrija fig^, fin l^udtro, fonn, 
botter, breng]^ o^ )>ijg^<^f gitter i^an eij Sag^ gånga, ffaQ ^an ^afuag till 
tittget, bl^er ftåå een tinfua rätt, oå) feban brifnad af b^- 3* aHenaft för 
fåban tinfnat, fom ffeer på fifletolom*; SJt^n jemwel för afler annor tiufnat 
fom i hx)r)n fleer, S^et »are figl^ mebl^ fdbl^ af åfer etter qwarn, ^6i af 
annar§ teegar, lijn, l^ampa, lål^l, drier, Sflofmor, böl^nor eDer ^n>ab^ t^et l^elft 
ttxira må, mare iaojf^ famma. 9Rm tan någon blifna mi|tdnlt, oåf t^en 
famma wiVi eij fi^relomma, oä) wåxia figi^ meb^ @b^e fom för d^r fagbt, 
©fatt ^tt blifuö fnllombKgen berffire ^Uea, till b^ l^n flgl^ för tinget meb^ 
iqc manna $b^e<efter @tt)eriged Sag^ frijl göi^r. 

SdSfycä aUa grannarna fom i b^ij boo famöe mara i Sbl^ebabl^*, tå t^e 7. 
loenta l^onom om ?)inge8baigj tiibl^, få att ingen briftar fig^ eenfl^lt brufa 
meb^ någon, noot emoot l^onom, för dn aQa grannarna ^afua famfatt fig]^, 
o(^ tl^er om råbl^iorbt; S3tl^n få dr att man ^onom oförmaranbed öfuer« 
fom mer, tå må t^en fom l^onom funnet, ^afuer förföfia fin S^da: S)o^ meb^ 



' Danyiken, DanTiks hospital i Stockholm, barmhertighetsanBtalt, hitflyttad 1651 
frän Gr&mimkeholmen i Bamma stad. 

* fisketol, fiskredskap. 

* idebadj idlek, af id (fisken) och ett gammalt Ittndsm&lsord bada eller bädda 
med betydelsen leka, rasa. 



Digiti 



zed by Google 



106 BTOBDNIN0 FÖR HABGBO BT, VlTÖ BOCKBN, UPPLAND. 

bf§e &)tttor, att l^an en beel o<l^ lått eftet ^at% proportiou fina gtannar 
mebbetat. £)d(| b^e§f Srut^n, ftjfdiof)ttUn fin tijonbe lått. ^»tllen ^r enuot 
l^anblar, oå) \)an öfnert^gat morber meb^ fliäl oå) wittnom, \faftot fomertat 
bdb^e noot, bdat oå) fif!ar etc. 

8. @äfom r>pxiåftiflf)td oä) enigl^ wäU aDont mennifliom pipb^ vé 
anfiädr, bef^nnetligl^ nat grannar fom tillhopa boo Dt^i b^^ binna fdrltjfa 
fig^; @å flole oå) tt)tj inborbed ofi ))dmtnna, taga c^ till UKira for oQa HU 
fellen tiD (SpHjt oå) Oentg^eet, fdfom år baaftaal på »dr ndfta, fltele cå} 
oqwebtné orbl^, o<i^ (S^rtftna t^em loib^ annat 9lant|>n. @Oer ^UKib^ me^ra 
fdbant. 

5l^en t^er mebl^ warber ba^r dtafen o^ flalifa til bunben, yKd^te forft effter 
8ag^, bot^e feb^an t^er ofuan oppå tiD t^rtian en fanna »ijn. 

9. ^roai fom ftnned fd obtlligl^p att 1^ inmenger fEgl^ ot^i en§ annar^ 
©trömminge roaxp, ben natten l^an^ granne borbl^e^ o<i^ oebningen ^onont pä-- 
Ibp^f i ]^an§ nd^r^ eDer frdntt)a]^m, o^ »arber tl^ec mebl^ dagligen öfnert^gat, 
l^afne fonoerfat fin noot eller bddt. 

10. ^an od mdl ftnnad ndgra fd fargl^a, fom fdrbad meb^ ftobninge @l^^ 
t xoxtatm om ^öften effter l^elgonmefio*, ffatjtafijflett*, oå) fdlebe^ förberfua 
Ä^tttninge fijfle*; SKcn l^wilfen effter benne bag^ b^er meb^ »atber beflagen, 
l^afne forlift bdbl^ bddt oå) jcrn, gdnge tl^ ofuan o^jpd qiottt ^vntnmgctt 
om minteren t^er effter. 

11. Sdfuar een af grannarna ol^tom t^e anbred n)etfla)), ndgon ol^tbped^ eOer 
frcmmanbe l^ugga på \)tda b^lend egor, 5£tmber, SBeeb^, bddtn>er& eOe f)mai\i 
t^et tan l^eeta, bdote een fRbt til t^rtianr tl^ ofuan oppåf b^n, pian fom l^ugger. 

12. ^an od ndgor ftnnad fom l^eemltgen practioerar meb^ någon ol^tb^ee, 
oå) lofuar l^onom l^ugga, fdger feban nei) fdr grannarna, od; blifuer t^er 
meb^ dfuert^gat; ©tan ^an bot^a 2 9ibr tiU I^rKan. 

13. 3ngen ffirbrifte figl^ l^eUer ^ugga ndgon förbcete toeeb^, eller ©wibiar* 
på bpfend flogl^, otl^n ^eele b^n^ iacforb^ od^ minne; bl^ betta gor, ^ao 
f!aa ^fua farlift fitt arbete, betala flab^an, oå) bot^ 1 ätbr. 

^ stödningeeldy Ijnstring yid bloss. 

* helgonamessat 1 november. 

^ akatzlafiske, möjligen fiske med pnls. 

^ lyntningefiskty fiske med nät nnder isen. 

^ utbyes, ntom by boeade. 

^ svidiar, svedjeland. 



Digiti 



zed by Google 



BTOBBNING tÖB HARGBO BT, V1T& BOOKBN, UPPLAKB. 107 

%iane^ oå) nå^ fom annax^ gdtbat eHer l^agl^ af aftomtbl^ oå) meb^ 14 
ivalb^ neberrijlfuei eUer hugger; ^an flaQ förft )}li(]^ta efter Sogl^, o(i^ bötl^a 
eeit Stbr tiU t^rttait. 

Sebait aQa grannarna ^afua nu Sag^ttgen l^agnabt oå) ftdngbt, fan 15. 
nagcr finnad t hr)Xjf fom få of^nbige l^äftar ^afuer, att t^em tngen ftangjle 
vt^e ^dUer. $tt)arföre ftaU eganben »ara f£rplt(i^tat, l^onom fdnggla fd att 
^n ide fan fl^ia^; ^M^mar ndgon t^et af Stedto, feban l^an dr ena oå) 
anbra ree§o förmanabt, ffall l^anfe ^dft eller ööf »ptagaö, oå) eganben för 
clpb^no plikta en Sibr ttQ f^rfian. bomber l^an anbra re§one igen, l^afn^e 
förlorat ^dften tiU ^^oé^jitalet. 

@foIe 0^ aOe grannarna »ara pdminte att förn)ara fina ^oifar oå) 16. 
flicfor, tl^e t^er dnnu öfuermagar dl^ro, att t^e ingalunba tilfoga finom ndfta 
nägro flalfeft^den på ett eQer anmt, t\)vmb\) t^et td nxuva måj Uifna t^e 
tber meb^ 9ti))ne; ©tola forft barnen mifta rpgl^nben, af tl^m t^ l^afne 
ffaba tilfogat, oå) feban fdrdlbratna bot^a til I^rfian 2 br ti^otmpnt. 

^roahf) mel^ra dr til ad^tanbed af t^m fem gob^ granfdmio wiQa l^fua, 17. 
fbmee t^ n0gl^tain))t tlaart \>tf)x (Sn^erigeé tr^tfta Sagl^bocL i^war fdre Idte 
iDtj \)åx meb^ beftdd, oå) flinta og i tifd öfriga onbtt l^enne. 

9tt betta ofuan ffrefna alt af o§ gob^miOeligen famt^, o^ orpggeligen 
^Qet worba {laD, (Btab^fdfte n^ij mebl^ tt?åra 9iam^n oå) n^a^nlige bomerfen 
^r neban i>nber. 

Actum 3Bdtoö ^eftegdrb^ ben 15 %ril «^r 1653. 

änbreaé Soannili $ielm * ^ 

mm Ht. (sig.) *'^^" n- *""^^''" '^^'"^ 

Siielfe JoL g^röfon i ^arg!^ Solman ijy grantjon ibib: 

Safte f^ e^réfon ibibem ©rici^ p p grantjon ibib: 



^ Jiy^tij hoppa öfyer stängsel. 

< Andreas Johannis Hielm, prftstyigd 1622, kyrkoherde i Yåtö 1&51; dOd 1679. 
Han tillitade 1621 en signare Johan Ersson i Svartedalen i Knutby. Anklagad här* 
1&T, erk&nde herr Anders sig hafya rådfrågat Johan Ersson »såsom en annan enfaldig 
Bedicnm, som knnnlg Tore på naturliga medel att bota hafvndyerk och med rökande 
göra en not lyckligare, h vilket naturligt ar och brukas af mångom >. Likaledes erk&nde 
herr Anders, att han hos samme man sökt bot fOr sin brygd, »som icke ville rinna 
utan många tonnor malt f5r honom förskfimdes, efter det vore förgjordt». J. £. Fakt: 
Vp9dla ärkestifts J^erdaminne. D. 3. Upsala 1845. S. 453. 



Digiti 



zed by Google 



108 BYORDNING fÖR HAROBO BT, VlTÖ 800KBN, UPPLAND. 



STttbcrfe TTl @^r8f oit fbibcm 
anber§U^aRatjDtt ibib. 
(grid^ JXJ e^röfott iMb: 
®^ S^ 3Ratjott ibibem 



Olttff T^ 5KatäDn ibfb. 

Dluff :(fe. e^rtfon fbib. 

|>eb^er ^ äBaftedfon tbtbem 
grii^ ©Hfott ibib: 
91nber§ 3[ttber8|'on ibib. 



Originalhandskrift i kvart, utförd med vacker handstil på tre 
pappersblad utan särskildt titelomslag. Alla namnteckningarna utom 
pastor Hielms äro gjorda med samma hand som texten. Fastor 
Hielm har bekräftat sin underskrift med ett litet åttkantigt sigill 
i rödt lack, innehållande en sköld med en fogel på kvist och dä^ 
öfv^r initialerna A. I. S. Handskriften, som fbrvärfvats af Nordiska 
museet mot en afskrift af originalet, har till sista tiden tillhört 
Hargs bylag i Vätö socken i Uppland. Nr 44,845 i Nordiska museet 

PER GUSTAF VISTRAND. 



Digiti 



zed by Google 



BTOBBHINe fÖR JlBSTADS BY, QÖSTRINefi HD, ÖBTXBQdTLAND. lOt 



8. 
Byordning vid lärstad by/ Nembim. 



1: 

Den som försummar, at utan ringaste uppehåll til sin granne 
fortskafPa den af åldermannen honom tilsända budkaflen eller blifwa 
utan laga fbrf all borta, då han af åldermannen kallad är, bOta första 
gången 8 öre silfwermynt, andra gången dubbelt. 

2: 

Ofwerfaller någon af byemännen ålderman, med oanständige 
ord eUer utbrister i eder och swordomar, plichte En Dit Silf :mt eller 
mera, efter omständigheterna^ som brottet är till. 

8: 

Den som eij sätter sin felagtige giärdesgård innom den tid som 
förelagd är, i fullkomligit stånd, plickte 2 öre Silfirmt, bote för 
häst, nöt, eller swin 4 öre SiK:rmt, get eller får 2 öre Silf:mt Kidd 
eller Kalf V« öre silfrrmt. 



Likaledes böra alla grindar, hwarest de behöfwas hållas i godt 
stånd, så at därigenom inga Kreatur inkomma, warder det för- 



JirstadB by i JftntadB socken, Göstrings håiad, östergOtluid. 



Digiti 



zed by Google 



110 BYORBNINa FÖR J1R87AD8 BT, g08TRIK«8 HD, ÖSTBEOdTLASTD. 

snmmat plickte 8 öre 8ilf:rmt, och ärsätte skadan, wid samma plickt 
böra alla led, och öppningar på winterwägar straxt om wåren 
upfredas. 

5: 

Den som eij håller sina aflopps och flodiken wid mackt, bote 
ett öre Silf:mt för hwarie 8:de famn, och betale des utan dikarelön 
särskilt. 

6: 

När Sades tiden infaller skola aUa gärdesg^dar wara npfre- 
dade wid 1 D:t Silfimt plickt, skalle någon sedan sådt är, insläppa 
sina Kreatur, bote för hwarthera jämte skadans ärsättjande 8 öre 
silf:mt, och ware wid samma straf förbudit at uprifwa sin gärdes- 
gård omkring trades gärdet, så framt icke alla grannarna därom 
öfverens komma. 



Den som om hösten eller wintren insläpper lösa Kreatur på 
Bågen at beta, utom grannames öfwerens kommelse, plickte hwarie 
gång 8 öre Silfrmt för hwart Kreatur han således insläpt. 

8: 

Om någon om wårtiden, sedan Kiälen är ur jorden, utan öfwer- 
ens kommelse insläpper hästar eller andra Kreatur i ängarna til 
bete, pligte 8 öre silfrmt, for hwart Kreatur, och ware ändåck för- 
bunden at Kreaturen straxt åttaga, samma plickt ware för den som 
om hösten låter beta ängarna til skada för nästa års gröda, utan 
när den förste^ tager ut, skall och den andra äfwenledes, och så 
wid samma plickt elliest. 



Den som efter såningen wår och höst, fårama emillan åckrama 
eij upkiörer, och rättar efter Råmärcken, 2 öre Silfimt. 



Otydligt i haadskriften. 



Digiti 



zed by Google 



BYORBNIKO FÖR JlRSTADfi BT, GOBTRIUGS HD, Ö6TBRGÖTLAND. 111 



10: 

Några dagar innan slåttertiden infaller, böra grannarna öfwer- 
lägga med hwarandra, när de willja begynna at slå sina samfftlta 
ängar och hagar, börandes tegarna en eller flere dagar til förene 
utstakas och ntwadas^, försummar någon detta pligte 8 öre silfimt, 
första gången, andra gången dubbelt, alla böra på en gäng slå, så 
att den ena eij trampar, eller nedkörer den andras gräs, slår någon 
sedan det utwadat är, öfwer rätte linien uppå sin grannes äng, 
betala gräset dubbelt til baka, och pligte däs utan 1 D:r Silf:rmt. 

11: 

Alla nödiga wägar innom ägorna, samt til och ifrån byn böra 
grannarna emillan fördelas, försummar någon wid macht hålla den 
bro, eller wägstycke, som honom tilldelt är, bote 8 öre Silf:mt, skulle 
han ändåck treskas hafwe ålderman magt at för lego låta laga 
det som ogilt är, och sedan af den treska efter godt finnande legan> 
jämte böterna uttaga; lösa flyttebrodar, skola i hwar by hållas, til 
dikens bewarande, och kunna åboema sättja sig tilsammans, och 
sig om broens byggande och wid macfat hållande förena, hwillcken 
som en sådan bro af wårdslöshet sönderkiör, eller elljest fördärfwar, 
ware plicktig den samma straxt laga, och i sitt förra stånd sätta^ 
den som af samma bro, sidst om hösten sig betjänte skall och wara 
skyldig den at hemföra, ooh öfwer wintren i förwar hålla, hwilken 
som här emot bryter, pligte efter omständigheterna, som byamännen 
skjäligt pröfwa. 

12: 

Ingen ware efterlåtit, at utom samtelige grannars öfwerens 
kommelse beta eller tindra sina Kreatur uti äng eller sädesgärde, 
änskönt det skedde på hans ägor, giör någon det, pligte hwarie 
gång, för hwart Kreatur 1 B:r silf:m. 



^ %Uv<idaj nppg& grftns mellan ftngalotter. 



Digiti 



zed by Google 



IIS BYOBDNINa FÖR J1R8TAB8 BT, GÖ8TRIKa8 HB, ÖBTBRaÖTLAND. 



13: 

Om wåren bOra inga Kreatur uti samfälte hagar inslUppaSy 
innan grannarna sig förent, så wäl om tiden, när sådant skje må, 
som om antalet, och hwad Slags Kreatur, de willja där insläppa, 
lika ledes bör förhållas om hösten med ängarna, sedan de äro af- 
bärgade, hwar som hälst här emot bryter, pligte 16 öre Silf:m. för 
hwart Kreatur, och ware ändåck förbunden att Kreaturen straxt 
uttaga. 

14: 

Ingen ware tillåtit at kiöra ut stängsel til någon felagtig giär- 
desgård, uti samfält äng, eller haga, sädan Kjälen är ur jorden, giör 
någon härenoLot, pligte hwarje gång 8 öre Silf:mt. 

15: 

Uti samfälte ärtte lyckor, bör ingen tillåta sina barn eller andra, 
at gå och plåcka ärter til Kokning, utan om sådant bör tillåtas, 
böra samtelige grannarna, där om tilsägas, på det ingen må, där 
wid giöra den andra förnär, eller sina grannars åckrar nedtrampa, 
bote hwarje gång 8 öre Silfmit. 

16: 

När Säden på åckren är uppmäijad, och rökarne ännu stå under 
bar himmel, förbiudes axplåckning, wid 16 öre Silf:m. pligt, för den 
8om här emot bryter. 

17: 

Skulle sedan åldermannen sammankallat grannarna och de sig 
förena om det arbete de då willja begynna, det ware sig antingen 
slåtter eller hälst det wara må och någon i byalaget däruti finnes 
efterlåten tresk och försumlig, hwarigenom de öfrige i sitt giöromål 
blefwo hindrade, ware de då eij skyldige att wänta på dän tröga, 
utan hafwer frihet sitt arbete fullända, och han sky lie sig sielf för 
den skada han lider, men där någon för åkåmmem nöd, eller fattig- 



Digiti 



zed by Google 



BTOBDNING FÖR JIRSTADS BY, GdSTRINOS HB, ÖSTBRGÖTLANB. 119 



dom, eUer annan oförmOgenket, eij hunne med ätt fnllborda sitt ar- 
bete, som byens angelägenhet fodrar, niute han då i bergningstiden 
med mer bielp af grannarna, hwaremot han antingen, med atinat 
arbete, eller skjälig betalning, efter åldermannens bepröfwande; bOr 
däm deras beswär ärsätta, wägrar han det, bote då efter byalagets 
godt finnande. <* 

18: 

Den som inhyses hion eller annat folok af mindre frägd på sina 
ägor intager innan grannarna gifwit sitt, bifall dilr till, pUgte 16 
9re Silfimt och ware ändåck förbundeb, att sliké personer straxt 
bortskaffa, där byemännen sådant begiära och påstå. . 

19: 

Alt ifrån Kiälen går ur jorden, tils hon åter Kiälad warder, 
bör swinen wara ringade, och skola de ändå när säden inkiöres, 
wara instängde och ur wägen, hwar som här emot bryter, pligte 
ftr hwart swin 8 {^re Silf:mt. 

20: 

Bar Eld må eij bäras hemman emillan, eij eller i stall, fähus, 
lada, eller annat uthus, och skall jämwäl i desse rum alt tobaks 
rökande warda f&rbudit, eij må eld lemnas osläckt eller owårdat i 
Kiölna, badstuga eller Smedia, wid 16 öre Silf:mts pligt. 

21: 

Alla i byalaget bör wara måne om, enär wädret står åt halm- 
taken häftigt, at de då däs mindre lägga på elden, giör någon här 
emot. pligte 8 öre Silf:mt. 

22: 

Alla böter, som efter denna byordning äro utsatte, äga ålder- 
mannen af den brotslige at uttaga, och där den, som til böterna för- 
fallen är, skulle wägra at däm straxt icke betala, hafwe han då 



Digiti 



zed by Google 



114 BTORDKINO FÖR JÄR8TAD6 BV, GÖSTRIKeS HD, ÖSTBROÖTLAND. 



macht, att af genstrftfwoga taga pant, och lägga honom wiss tid 
fbre, iniiom hwilloken han den inlOsa må, f&rrammar han det, warder 
panten til den mftst bindande försåld, och öfwerskåttet sedan böterna 
gnidna åro, honom återstält, aknlle någon wara så obetänckt, at 
under en sådan Airrättning med hugg ooh Slag, ^er oaustftndige 
ord, öfwer falla den som denna utmätning fbrrätta pligte 16 öre 
Silfimt. 

23: 

Desse böter i^ola anwändas til något nyttig^ arbete, som är 
gagneligit för denna bjren, denna byordning antages och under- 
skrifwes med namn, och bomärcken af byamännen til efterleiuacl. 
lärstad den 17 Marti 1790. 



Gabriel Hagrelius* 

Anders Larsson 
A. L & 

För Bonde präste 
gården 

Johan Molin 

För Rosendahl 

Anders Carlsson. 



Johannes: Svensson 
Håkan Pers son 
Måns Hansson * 

Anders Andersson 



Originalhandskrift i kvartformat på fyra opaginerade pappers- 
blad med särskildt titelomslag. A dettas första sida läses dels titeln : 
^Byordning vid Järestad fiy», dels: »Faststäld. § 59. År 1791. den 15. 
Martii wid Göstringshärads Vinter Ting uti Hogstad förehafd, gillad, 
och faststäld, Intygar på Härads Rättens Vägnar Jacob Munthe.> 

^ Gabriel HagreliuB, bonde i Järstad, var son af komministern därstftdet Andreas 
Hagrelins. Z.l.Yi%Kij\ Linköpings stifts herdamimie. H. 1. Norrköping 1846. S. 238. 

* Denna namnteckning jämte bomårket äro öfverstntkna med samma slags blftck* 
som användts vid nästföljande namnnnderskrift. 



Digiti 



zed by Google 



BYORDNING FQR JÄRgTADS BY, GÖSTRIN6S UD, ÖSTERGÖTLAND. 115 



Enligt en k. resolution d. 1 sept. 1741 borde de på åtskilliga orter 
redan författade byordningarna äfvensom de, hvilka framdeles kunde 
inrättas, stadfästas af häradsrätten samt för lag uti byeskrån vara 
gällande. 

Handskriften,, som har nr 32,467 i Nordiska museets samlingar, 
är en gåfva tiJl museet af direktör H. Hazelius. 



Bild 12 (86 nedan) återgifver en i Nordiska museets ego varande bjkafvel fr&n 
Fftnestads by, Forshedk socken, Smiland. 



PER GUSTAF VISTRAND. 




mEMm. 



niKi^ AlktLJj 



^Et?MlC9kAL- 



MEEEK 



mmMf 



Digiti 



zed by Google 



]16 SANKT MARTINBDAOENS FIRANDE I NUGKÖ-RIOKHOLZ. 



9. 
Sankt Martinsdagens firande 

i . 

Nuckö-Rickhol2 i Estland. 

De tider, då tillfällen till lekar och förströelser i synnerliet 
erbjödos ungdomen i min fosterbygd byn Höbring inom annexet 
Rickholz, voro häjlifHdoa (helgdagarna). Utom de stora helgerna, 
jul, nyår, påsk och pingst, var det en hel mängd mindre sådana. 
Till dessa senare räknades ock Sante-Marten (den 10 november) en 
synnerligen efterlängtad dag för ungdomen. Men den var äfven 
på samma gång fruktansvärd för mindre barn. Ty när de ej visade 
sina föräldrar och äldre syskon tillbörlig lydnad och äskad flit i 
sitt låsalär (att lära sig läsa), brukade man vanligen hota dem med 
orden: Vänt bira, sante^marte koma fila d tava hört te, om tu änt 
hérar. (Vänta bara, sante-marte komma väl och taga bort dig, om 
du inte lyder.) En sådan hotelse hade åsyftad verkan, och barnet 
började genast dra öronen • åt sig. Det var nämligen minsann ej 
trefligt att råka i klorna på sante-marte. 

Aftonen före St Martinsdagen började man göra i ordning för 
festen i någon af byns gårdar, där turen för tillfället var. Alla 
gåle Ihuppe pojkar å flickar (redan »framsläpta» gossar och flickor, 



Digiti 



zed by Google 



SANKT MARTINSDAGENS FIRANDE I NUCKÖ-RICKHOLZ. 117 



d. V. s. som gått och läst) Toro sjäifskrifna till deltagande i hög- 
tiden. Flickorna togo med sig en del förnödenheter till de rätter, 
som skulle framsättas under kalaset. Fans ej i festgården tillräck- 
ligt stor gryta, anskaffades en sådan från någon annan gård. Strax 
flickorna kommit dit, fingo de af hyns mest försigkomna tärna an- 
visning på, hvad de hade att sköta. Bätt många af dem måste 
genast ta i tu med att skrabba tuflar te välngen (skala potatis till 
soppan), andra åter skulle ställa i ordning ett för ändamålet af- 
passadt bord, och somliga hade fullt upp att göra i äilstan (köket). 
Ynglingame hade under dagens lopp efter hvars och ens uppfinnings- 
förmåga sytt åt sig masker, hvilka voro mycket enkla och ursprung- 
liga. Vid skymningens inbrott satte de på sig dessa, vände ut och 
in på sina fårskinspälsar, bundo halmband om midjan, togo en 
käppstump i handen och begåfvo sig ut. När de sålunda utstyrda 
sante-marte råkat hvar andra på gatorna, började de besöken i går- 
darna. Så snart de kommo in i förstun, togo. de till att stampa i 
golfvet och slå med käpparna mot sina pälsar. Nu var barnens bebå- 
dade hemsökelse för dörren. De intogos af en blind förskräckelse, och 
i synnerhet var detta fallet hos de mindre läskunniga, hvilka sprungo 
och gömde sig som ankungar i farans stund. Dörren öppnades, och 
vidunderliga, djurlika skepnader trädde in den ena efter den andra, 
alla oigenkännliga. 

H&va ni barn ma här? (Ha ni barn här också?) hördes de djupa 
basrösterna spörja. Alla talade nämligen vid detta tillfälle med 
dof röst. 

Äjah, tår må eishet våra ma. (Aja, sådana lär det nog finnas.) 

HanJc åra tom sja? (Hvar äro de då?) 

Tom ga skjalhena ha gaimt se, he må sja bara ska sekjas. Hem 
vatt sja vissty hank he går å krupor? (De gamla skälmarna ha gömt 
sig, det är bara att leta nu. Hvem vet så noga, hvar de gå och 
krypa?) 

Sante-marte voro emellertid skoningslösa att uppspåra de 
stackars små flyktingarna. När man fått fram någon af dem, ljöd 
den barska frågan: Kan tu låsa? (Kan du läsa?) Frågan måste 
upprepas åtskilliga gånger, innan den framdragne hunnit hemta sig 



Digiti 



zed by Google 



118 SANKT MARTIKSDAGRN8 FIRANDE I NUCKÖ-KIGKHOLZ. 

någorlunda från sin förskräckelse. Sent omsider hördes en dar- 
rande röst: 

>I Gesu^ namn gå vi till bord, 
äta dricka pä Guds ord, 
Gud till ära oss till gagon 
få vi mat i Gesu namn amen.» 

Kan tu maira? (Kan du mer?) 

Ja. 

Läs sja! (Läs då!) 

Sante-marte gambes gnse 
Ta e rompa Ihingor e tise. 
(Sante-marte, tagen Gamlabyns grisar i svansarna och slungen dem 
i riset.) 

Man var ej så värst noga med, hvad det var för slags böner, 
som vankades. Och länge plågade man ej häller de små stackarna. 
När man fått höra ett par sådana där stycken upprabblas och fått 
ett jakande svar på frågan om lydnad mot dada å nanna (pappa 
och mamma), var förhöret slut. 

Viktigare än denna förebådade straffdom öfver barnen var dock 
vederlagsfrågan. Någon af sante-marte vände sig till hon Jieldor 
bondasmor (husfadern eller husmodem) med bön om ett kätfbain 
(köttben). Denna begäran var ej någon ting oväntadt. Redan vid 
höstslakten togs denna skattskyldighet med i beräkningen. När 
bon tog ned köttet, som suttit unde äilsta rove (under spisrökfånget) 
ett par veckors tid, brukade han vanligen utse ett magert fårbain 
(lårstycke af ett får) eller någon annan bit, som ej var tillräckligt 
rökt, och säga till bondasmor: Hitt kan våra gutt nö ätt ga sante- 
marte (detta kan vara godt nog åt sante-marte), och det gjordes 
ej häller några allvarliga invändningar mot varan, när gärden ut- 
kräfdes. Denna lämnades villigt, och sante-marte gingo sin väg, 
sedan bytet omhändertagits af de yngsta i sällskapet. Barnen an- 
dades åter fritt, men sågo mycket tankfulla ut efter den öfver- 
ståndna faran. Eör att nu visa sannfärdigheten af sina spådomar 



* g och k attalas äfven framför lena vokaler och j säsom i högsvenskan framför 
härd vokal. 



Digiti 



zed by Google 



SANKT MARTIKSDAOENS FIRANDB I NUOKÖ-lLlCKHOLZ. 119 



brukade de äldre med lätsadt allvar och dyster ton säga till de små, 
som drogo en lättnadens suck: Skoa nuk, sa ja änt éUt te: Om i% 
änt är lUha vackra pth, sd koma ga sante-marte å Ihip bort te, (Se 
nn, sade jag dig inte, att om du inte är en liten snäll flicka, så 
konuna sante-marte och släpa bort dig.) 

Sante-marte gingo emellertid till nästa gärd, hvarest samma 
upptåg upprepades, och på så sätt fortsatte de medsols, tills de fram- 
kommo till festgården, och nn framlades skatterna. Där fnnnos 
lika många kättbain som gårdar i byn. Flickorna togo genast hand 
om både köttet och de mindre tillskotten. Bet hade vanligen dröjt 
långt in på kvällen, innan sante-marte hnnnit fram till festgården, 
och nattens timmar blefvo betydligt afknappade. 

I själfva verket var Martnakoilde (kvällen före Martinsdagen) 
mera omtftladt än Marinudaen (Martinsdagen), ehura själfva högtids- 
måltiden då åts. Det egentliga kalaset började strax på morgonen. 
Lånsman (d. v. s. by åldermannen) i byn och några ändra hedersmän 
voro inbjndna. Spålan må Hna gä fjSUn (spelmannen med sin fiol) 
infann sig vanligen okallad. Man åt och drack af hvad som dagen 
förut blifvit hopsamladt, och det var långt ifrån små mängder, som 
åtgingo vid ett sådant tillfälle. Byns tärnor, som hemma ej varit i 
tillfälle att koka grait d välng (gröt och soppa), ty den rättigheten 
förbehöll sig där vanligen bonda,smor själf, fingo här i det stycket 
lägga i dagen sin förmåga. Det hembrygda ölet dracks mycket 
flitigt, äfven om behofvet ej så påkallade, och ga äVkanna (ölkannan) 
gick laget rundt med obetydliga mellantider. Man tiUbragte dagen 
under skämt ocb glam. Där talades bland de äldre om véldsärandena 
(sockenangelägenhetema), om raisar te HdsoV å BåvoV (resor till 
Hapsal och Reval), om roaskérde, körnskérde d ga tuflana (råg- 
skörden, kornskörden och potatisen), om såVegaltn (säljgrisen). Dess 
utom var nu ladatien (marknadstiden), då man reste in åt Estland 
fbr att sälja eller köpa än Ulhan stut, ån köikaVv heldor ain Ihafikudo 
(en liten tjur, en kvigkalf eller en ko till att slakta), och här er- 
bjöd sig ett godt tillfälle att rådgöra med vänner och grannar i 
dylika angelägenheter. 



Digiti 



zed by Google 



120 SANKT MARTIM6DAGENS FIRANDE I NUCKÖ-RICKHOLZ. 



Herar tu, Mo-gamoVn, ska tu änt gå sta d säfc bort ga märre? 
(Hör du, Mo-(iiaiimet på en gård)gubbeD, skall du inte sta och sälja 
märren?) — Naj, ja vait jusst änt. He må ska hälldas ga kria 
hlssn vintorn mä tve, He må äit vira te gå å Ihép ris ur akoen å 
hai fram Sändor mä. (Nej, jag vet just inte. Det är nog så godt att 
behålla kreaturet äfven denna vinter. Det är ändock något till att 
slä^a ris ur skogen med och hö från Sändor (= en stor sumptrakt).) 

De unga skockade sig samman och talade om det, som utgjorde 
deras dagliga sysselsättning på hösten. 

Ha tu sja vare ut oba rishogg mä gåle? (Har du varit ute på ris- 
hugge redan?) kunde man få höra Johans-Matts fråga JaJcas-Ada, 

Åjah, ja ha gjord he mä eisket. (Aja, jag har väl det också.) 

Tu må sja håve ga Hse gåle hogge? (Du har väl då blifvit färdig 
med rishuggningen?) — Åj, naj, tu séta båme, he är te gårand nö 
än. (Ånej, du söta barn, det fins nog att göra ännu.) 

Då man gjort undan sådana spörsmål, grep man till historier 
och sagor. Det fans alltid någon bland sällskapet, som lyckats få 
tag i någon roande berättelse, ölkannan försummades ej och gjor- 
de sitt till att lifva talförheten. Maftfräste (kraftprof) förekom 
mycket ofta vid sådana tillfällen, och brottningslekarna voro ett 
välkommet nöje. Man hade noga reda på, hvilken som var den 
starkaste ynglingen i byn — ja till och med ibland i hail vélde 
(hela socknen). Två jämnstarka, sega ynglingar kunde hålla på 
öfver en hel timme med att nappas, innan någon af dem blef fäld 
till marken. Äfven de gamla mätte någon gång i brottningslekar 
sina krafter med de unga. Starka drycker förekommo rätt ym- 
nigt under MartnshäVge, och de äldre åtminstone blefvo betyd- 
ligt knäsvaga och voro då ganska frispråkiga. Också kunde man 
nu få höra talas om frieri mera oförbehållsamt än eljest. Nö ska tåh 
Kåkkas-gamoVn jår låta pojken gå ut fri eisket? (Nog skall väl Kåk- 
kas-gammeln i år låta gossen gå och fria (gifta sig)?) — Hem vait 
sja he visst? Nö må ga bårna vila såss nö, män fU må he sja tanke 
oba ga bräsbltan, hankfråm he ska koma mä, som ska stickas e mun. 
A roen var svagor héstast. Ja ska låta'n vänt te äit anat år än ja 
Ihippor brolasgära hissa héste. (Hvem vet så noga? Nog vilja väl 



Digiti 



zed by Google 



SANKT MARTINSDA6BNS FIRANDE I NUCKÖ-RICKHOLZ. 121 



barnen (de unga) så, nog, men inte tänka de på brödbiten eller 
hvarifrån det skall komma, som skall stoppas i munnen. Och rågen 
var klen i höstas. Jag skall låta honom vänta till ett annat år, 
så jag slipper bröllopsbestyr denna höst.) 

Och flickorna saknade ej häller de sina samtalsämnen. Utom 
de i alla tider och på alla orter vanliga skvallerhistoriema före- 
kommo frågor och svar angående hvardagssysslorna. Ha tu Itne 
gåle hakVa? (Har du linet färdighäckladt än?) kunde man få höra 
Grais-Kärste fråga sin goda vän Jocks-Lena. Hank ska ja sja he 
ha lie? Ja ha knaft kuna sving'e än. Daen är så stäkätor nuh å 
micke anat håva ve te gårand. (Hur skulle jag hunnit det? Jag har 
knappast kunnat skäkta det ännu. Dagen är så kort nu, och vi 
ha äfven mycket annat att göra.) — HMa bindor tu sja nuh? (Hvad 
stickar du på nu?) — Ja bindor långsockar ätt han gaV. (Jag stickar 
långstrumpor åt honom gammelfar.) — Ska tu väva nian kjohl mä 
jår? (Skall du väfva ny klädning i år också?) — Naj td, ga ulle 
räckor änt, (Nej då, ullen räcker inte till.) 

Mot aftonen gick hvar och en till sitt, och så var det slut med 
Martnsdagen för den gången. 

Bild 13 (se nedan) återgifver ett i Nordiska museets ego varande silfyersmjcke 
från Estland. 

JAKOB BLEES. 




Digiti 



zed by Google 



i2s nAora ord om oamla bröllop i dalarka. 



10. 
Några ord 

om gamla bröllop 
i Dalarna. 

Sedan tredje gångs lysning skett fSr ftlstefolket, skulle det 
hållas bröllop, större eller mindre, alt efter råd och lägenhet; de 
någorlunda bärgade bjödo hela byn, unga och gamla, 30 till 40 
matlag. För att bjuda hela byn skickades budkafle i den by, där 
bröllopet skulle hållas, och byamännen samlades. Brudgummen 
skulle då fråga byamännen, om de ville hedra honom och vara med 
på hans bröllop, hvilket aldrig nekades. 

Till 1850 skulle hvarje man inom byn lämna eller sammanskjuta 
1 kappe, V^^ tunna, malt och hvarje kvinna hälften af det samma. 

Brudgummen skulle draga försorg om, att godt svagdricka 
brygdes af detta malt, och skaffa en pålitlig gubbe och gumma, 
hvilka skulle under måltiderna, som höUos endast på aftnarna, ut- 
dela det samma. 

Någon afton före bröllopet, församlades byamännen för att dela 
platser vid borden i bröllopstugan. 

Här stodo 3 stycken bord, 6 till 7 meter långa, 1 meter breda 
och 15 centimeter tjocka, af klufvet virke, med endast 2 plankor i 
skifvan. Sittplatserna kring dessa bord voro långa grofva sÄten, 
6 till 7 meter långa och 30 centimeter breda samt nästan lika tjocka. 



Digiti 



zed by Google 



nAoRA ord om gamla bröllop i dalarna. 123 



Platserna vid borden fördeltes så, att hvarje hushåll inom byn 
fick */ä meter tvärs öfver bordet, och sattes bomärke på hvars och 
ens plats. Det bord, vid hvilket brud och brudgum jämte deras 
släkt från andra byar skulle spisa, kallades »högbordet». Det andra 
kallades för »umsbordet», där uppsyningsmannen var närmast brud- 
gummen, och sedan de öfriga gästerna, alt efter som de ansågos 
»värdiga». 

Det tredje kallades »låg» eller »lägbordet»; där hade de mindre 
lottade sina platser i samma ordning som vid det föregående. 

Före bröllopet skulle bruden kläda hela bröllopstugan innantill, 
både väggar och tak, med vackra hemväfda täcken samt med mål- 
ningar af folk »i olika grupper och föreställningar». 

En bröllopsklädd stuga med brud och brudgum och alt bröllops- 
folk var på den tiden, då Leksands nationaldräkt ännu nytjades, 
allra hälst i eldljus, verkligen vacker att se. Det allra vackraste 
är nu för 20 år sedan eller 1875 bortlagdt. 

Brud och brudgum skulle då bjuda hvar din släkt, och de 
släktingar, som voro från en annan by, förde matvaror med sig till 
brud och brudgum, nämligen till den, som de voro släkt med. Om 
brud eller brudgum hade släkt i den by, där bröllopet hölls, då 
fingo dessa hålla sig själfva lika som de öfriga i byn. Var bruden 
från en annan by, då fick hon hyra ett rum för sin släkt under 
bröllopet. Samma regel gälde äfven för brudgummen. 

Bröllopet begyntes med släktingarnas undfögnande på lördags- 
aftonen. Påföljande söndagsmorgon församlades alla gästerna i 
bröllopshuset för att höra det sedvanliga brudtalet, och efter dess 
slut skulle bruden genom någon man till alla utdela bran vin, 
hvilket kallades »brudbränvin». Sedan detta var gjordt, stäldes 
resan af alla, förutom matmödrarna, till kyrkan. Var det sommar, 
brukades här de långa och smala kyrkbåtama med 8 till 9 par åror 
och med 30 eller högst 40 personer på hvarje båt; om vintern åkte 
man med slädar och 30 till 40 hästar. 

Under resan till kyrkan skulle mat lagas och bäras till 
bröllopstugan, ty där skulle alla spisa, när man återkom från 
kyrkan. 



Digiti 



zed by Google 



124 NÅaRA ORD OM GAMLA ifRÖLLOP I DALARNA. 



Vid hemkomsten skulle alla »rusta af> sig bröllopsdräkten, för- 
utom brud och brudgum; och sedan gästerna åter församlats i 
bröllopshuset, sattes så många till borden, som hade plats, för att 
spisa middag, ehuru det alltid blef på aftonen. Brudgummen skulle 
nu förse hela bröllopslaget med 6 till 8 kannor bränvin, alt efter 
som det var öfverenskommet med gubbarne före bröllopet. 

Sedan man nu spisat en stund, skulle det sedvanliga brudtalet 
hållas om det viktiga steg och kärleksband, som denna dag knutits 
mellan detta brudepar o. s. v., och vid slutet af det samma sade 
talaren: »Nu få vi dricka dannemannens och dannekvinnans skål», 
och i samma ögonblick uppstod spelmannen med sin fiol för att 
spela den så kallade skänklåten. Alla sutto ännu kvar vid borden, 
så många som hade plats där, och nu skulle bruden fram med en 
vacker silfverskål, som kallades för kosa och som fyldes med godt 
svagdricka. Bruden skulle då gifva brudgummen den första skålen, 
och sedan alla närvarande. I denna skål lades, sedan hon var tömd, 
brudpenningen, större eller mindre, alt efter som man var nära 
släkt, och efter råd och lägenhet. Till sammans kunde bruden få 
från 100 till 300 kronor. 

Sedan detta var slut, fortsatte man åter att spisa en liten 
stund, men snart ropades, att maten på borden skulle föras bort, 
ty nu skulle det blifva bruddans. Först dansade brud med brud- 
gum och sedan en kort dans med alla, men dock alltid med en 
person i sänder. Detta var en dryg stund för bruden att dansa 
med alla i sin sköna och vackra dräkt, de lysande pärlband och 
kedjor öfver hela hennes bröst, förutom silkesband €Lf allahanda 
färger och slag. Kl9ckan kunde nu vara 12 på natten, och uu först 
fick bruden gå hem och »rusta af» sig den dräkt hon burit på sin 
högtidsdag. 

Nu var det ungdomens tur att börja sin dans, som räckte till 
nästkommande middag. 

Andra dagen restes en björk eller gran, alt efter årstiden, vid 
bröllopstugan och på hvardera bröllopsgården till heder för brud 
och brudgum. På eftermiddagen gjordes hemmamat i ordning, som 
bars till bröllopstugan likasom föregående dag; ibland kunde de 



Digiti 



zed by Google 



NÅGRA ORD OM GAMLA BRÖLLOP I DALARNA. 



125 



göra på samma sätt äfven tredje dagen och i gamla tider fjärde 
dagen. 

Trätor och slagsmål visste man då icke af, utan alla voro 
Instiga och glada; men stundom fördes ett ohyggligt bråk, man 
skulle hurra för de starka sakerna. 

På tredje eller fjärde dagens afton församlades alla för att 
afsluta bröllopet, och då skulle det spelas, hurras och en afskedskål 
drickas och adjö tagas. 

Alt detta är nu bortlagdt, och något sådant bröllop har ej 
hållits sedan år 1875. Dessa bröllopstugor voro bygda gemensamt 
af byamännen; h varje matlag hade lämnat timmer, bräder, plank 
och dagsverken, till dess alt var färdigt. 

Och nu äro alla dessa hus ombygda till småskolehus. Den, 
som skrifvit detta har själf flere gånger varit med på sådana 
bröllop, och om jag visste, att det skulle läsas af sådana personer, 
som göra gyckel af det samma, då skulle jag icke skrifvit ett 
enda ord. 

Siljansnäs den 4 november 1896. 



Bild 14 (se nedan) återg;ifyer ett i Nordiska museets ego varande spftnne af 
flilfyer, frän Dalarna. 

ALM MATS ERSSON. 




Digiti 



zed by Google 



126 SILHUETTER I NORDISKA MUSEET. 



11. 

Silhuetter 

i 

Nordiska museet. 

I närmast föregående årgång af dessa meddelanden finnes infSrd 
en uppsats om i Nordiska museet förekommande silhuetter. ^ Sådom 
ett tillägg till denoa uppsats lämnas här några afbildningar af 
silhuetter, tillhörande en för Nordiska museet nyförvärfvad, i flere 
hänseenden intressant samling af dylika, hvilken såsom gåfva öfver- 
lämnats af en i Boston bosatt landsman, tandläkaren O. Reuter- 
swärd. 

Upptäckten af dessa silhuetter skedde i nämda stad. De fannos 
nämligen uti en lönnlåda, tillhörande ett från Sverge kommet 
kabinettskåp från 1600-talet. De under dessa egendomliga om- 
ständigheter åter hitkomna porträtten äro förfärdigade omkring 
1760—1780. Samtliga äro bröstbilder, de flesta utskurna i hvitt, 
några i svärtadt papper. Höjden växlar emellan 50 och 60 mm., 
bredden emellan 30 och 40 mm. Vanligen äro så väl den utskurna 
bilden som det motsvarande »negativet» bevarade. Tidpunkten för 

* Se Meddelanden från Samfundet för Nordiska museets främjande 1895 
och 1896. Stockholm 1897. S. 63. 



Digiti 



zed by Google 



SILHUETTER I NORDISKA MUSEET. 



1S7 



silhuetternas utförande bestämmes dels genom de å de samma på- 
tecknade namnen, dels genom de karakteristiska hårklädslarna. En 
5-årig fröken Wrangel af Sausis (se bild 28) bar enligt den å sil- 
huetten angifiia åldern blifvit porträtterad år 1772. 

Hvem silhiiettören är, veta vi däremot ej. En öfvad hand och 
konstnärlig bliok synes han d«>ck eg t, därom vitna de säkert och 
artistiskt utft^rda porträtten. Må hända bar någon gustaviansk 
amatör af den pä sin tid så modenia ailhuetteringskousten själf 
klipt de,ssa silhuetter af sina umgängesvänner. Bland dessa möter 
man flere bekanta svenska män onh kvinnor af så väl adliga som 
ofrälse släkter. Sålunda igenfinner man inom den högre aristokratien 
medlemmar af ätterna Dobna, Horn af Rantzien* v. Schwerin, 
Wachtnieister or ii Wran^eL Prästeståndet och skolstaten före- 
trädas genom de kända släkterna Mubrbeik, Palnuer. Uogberg m. fl. 
Hela antalet af de porträtterade utgör 96 personer, af hvilkadock 
8 ej blifvit namngifna. 

CARL PALM. 





16. Nils Appelberg (?). 
:|F. 1729. D. 1808. 



16. Johan WIdeen <?). 
F. 1739. D. 1813. 



Silhuetter från 17(X)-talet. 

Vr Nordiska miiseets arkiv. 



Digiti 



zed by Google 



1S8 



8ILHUETTBR I NORDISKA MUSBBT. 





* 17. Elisabet Qottmarok, 
född Muhrbeck. 

P. 1736. D. 1803. 



18. Margareta Elisabet HJortzberg (?)• 
född Wallerlus. 

D. 1805. 





19. Jakob Horn. 
F. 1707. D. 1769. 



20. Karl Vilhelm Modöe. 
F. 1736. D. 1798. 



Silhuetter från 1700-talet. 

Ur Nordiska museets arkiv. 



Digitized by 



Google 



SILHUBTTBR I NORDISKA MUSEET. 



129 




21. Ulrika Dohna, 
född Stenbock. 

F. 1782. D. 1788. 




22. Kari Fredrik PeohUn(7). 
P. 1730. D. 1796. 




28. Ulrika Dohna. 
född Sture. 

F. 1719. D. 1773. 




24. Maria Krietina Uggla, 
född Nordenflycht. 

F. 1707. D. 1772 (?). 



Silhuetter från 1700-talet. 

Vr NardUha fikU8eeU arkiv. 



Digiti 



zed by Google 



130 



SILHUETTER I NORDISKA MUSEET. 





25. Kdsttna Elisabet Låstbom^ 
född Kammeoker. 

• F. 1737. D. 1792. 



26. Kristina Margareta PaimsMxis, 
född Kylander. 

F. 1710. D. 1775. 





27. Beata Soffa Wrangel. 
F. 1762. D. 1840. 



28. Charlotta Wrangel. 
F. 1767. D. 1848. 



Silhuetter frän 1700-talet. 

Ur Nordiåka muieett arkiv. 



Digiti 



zed by Google 



"btaffan yab en stallsdbäng.' 



131 



12. 



"Staffan var en stalledräng." 



Allegretto. 



Melodien upptecknad i Värmland. 
Arr. af G. S. Kallstuoub. 



^ 
^ 



r-yr^-i 



i v ; ;-;i 



Jt=i 



:5^ 



8taf-fan yal> en 
Tyftn-ne rO - da 
Ht! -ta få -lar 
Fem -te få -len 



stal -le-dx&ng, 
eg - de han, 
ftf-yen trl, 
ap-pel-grå, 



»tal - le-drång, 
eg - de han, 
äf-Ton trå, 
ap-pel-gri, 



atal-le-diing;. 
eg -de han; 
ir-T«n två, 
ap-pel-grå, 






^^^^^^^^^^m 



^= 



F Hdzj-ib^iy ^-^^ ^ ^^^g 



han yatt-na - da ei - na 

de tjän-te fS-dan 

så Ii - ka hyar an-dra 

den ri - der Staffan 



ft-lar fem, 
yftl min -sann, 
de ock -så, 
■jilf np-på, 



^ 



få • lar fem, 
yäl min -sann, 

de ock - så, 
ifMf np-på. 






Digiti 



zed by Google 



1S8 



"8TAFFAK VAB EN STALLEDRING." 



i 



fefeife 



Tutti 



^is 



-p — i- 



ip^tt 



ft - lar fem. 
y&l min-Bann. 
de ock - 8&. 
Bjaif np - på. 



Stjärnor - na de tin -dra så kla - ra. 




M^ ^ f ' i^^-t^ 



# 



m 



1 



^^^^^^to 



l^z Trn ^IJijipiq^^^ ^ 



goa-sar, låt obb In • - - sti-ga va - ra och i år båd 




^=MiT 



t3^ 



m—f^ tjF- 



^m 



^ M M p -|:^-f-y-l=6=U-^Zqi 



Bto - ra och små en ftrO] -de - fall jnl -tid fl. 



^^rg i jg-^ M 



^ 



sg 



Ä 



i 



;i;i^ 




4— L_^ 




t 



Digiti 



zed by Google 



'STAFFAN VAB SN STALLBDBÄNO." 



188 



Ofvanstående är otvifvelaktigt en folkmelodi, då min na 73- 
ärige broder f. d. stadskassören i Filipstad Georg G-ottfrid Kall- 
stenius redan i sin barndom hade lärt sig den samma och sedan 
nnder skoltiden i Karlstad hörde den därstädes sjungas. 

Stockholm i januari 1898. 

GUSTAF SAMUEL KALLSTBNIUS. 




Digiti 



zed by Google 



134 NORDISKA MUSEETS F0LKMU8IKALI8EA SAMLINGAR. 



13. 

Nordiska museets 
folkmusikaliska samling^ar. 

År 1897 fick undertecknad af Nordiska museets styresman i 
uppdrag att genomgå den museet tillhöriga samling af folkmusik, 
som från olika håll och på olika tider förvärfvats, och att ordna 
den samma för ett kommande utgifvande. 

Min uppgift var att ur det föreliggande materialet afskilja 
de melodier, som förut kunde finnas offentliggjorda, samt ordna 
de öfriga i grupper efter olika arter, om möjligt äfven med iakt- 
tagande af historiska synpunkter vid melodiemas sammanförande 
inom de olika grupperna. 

Det befans, att museets musikförvärf omfattar så godt som alla 
arter af svensk folkmusik, ehuru dessa arter, helt naturligt för 
öfirigt, äro olika rikt företrädda. 

En stor del af samlingen utgöres af orkestrerade folkvisor och 
marscher m. m., upptecknade af Richard Dybeck i olika delar af 
landet. Dessa melodier ha af fackmusici på uppdrag af Dybeck 
satts för orkester, kör och soli för uppförande på de konserter, 
som Dybeck anordnade i hufvudstaden på 1860-talet i afsikt att 
väcka den stora allmänhetens intresse för svensk folkmusik; de äro 
till största delen arrangerade såsom ett slags efter en viss idé genom- 
förda potpourrier — divertissements, såsom det hette på den tiden. 



Digiti 



zed by Google 



NORDISKA MUSBBTS FOLKMUSIKALISKA 8AMLINGAB. 139 

Dessa digra manuskript af orkestrerad svensk folkmusik ha sålunda 
ett ganska högt musikhistoriskt värde f&r os». Däremot lämna de 
jämförelsevis ringa material för utgifning af en originel melodin- 
samling, då de flesta af de använda melodierna förut iinnas tryckta, 
hufvndsakligen i olika årgångar af Buna. Det har kraft ett rätt 
betydande arbete att genom letande i olika tryckta samlingsverk 
vinna kännedom om hvUka af dessa melodier förut varit ofPentlig* 
gjorda. 

Ett lika rikt som värdefullt bidrag till samlingarna utgöres af 
olika, mer eller mindre omfattande uppteckningar af dansmusik. 
Bland dessa märkas särskildt några ark sextondelspolskor m. m., 
upptecknckde af August Fredin. I dennes manuskript upptäckte jag, 
jämte andra intressanta nummer, grundmelodien till den sextondels- 
polska, som blifvit ryktbar under namnet »fackeldansen» och äfven 
upptagits af Bellman i Balen på Gröna Lund. Den af Fredin upp- 
tecknade melodien står nära åttondelspolskans typ och motsvarar 
nästan ton för ton den ponerade grundmelodi för fackeldansen, som 
Adolf Lindgren konstruerat i sin undersökning om Polskmelodiemas 
härkomst, Sv. landsm. XII, 5, och till hvilken ytterligare kan 
tänkas en ren åttondelspolska såsom urgrund. ^ 

Af åttondelspolskor finnes ock i samlingen en mängd vackra 
exemplar. Däremot är gammalvalsen mindre starkt representerad. 
Detta tyder på, att samlingen mest innehåller uppteckningar af 
äldre melodier, då den s. k. gammalvalsen är en jämförelsevis ung 
melodiform i vårt land, där den motsvarande dansen införts först i 
detta århundrade. Många af melodierna bära också en ålderdomlig 
prägel. 

Kadriljen och menuetten äro rikt företrädda. Menuetten har 
hos oss aldrig hunnit rotfasta sig såsom en verkligt folklig dans, 
men han har dock förekommit som sådan på ett och annat håll. 
Ehuru vissa af museisamlingens menuettmelodier synas tämligen 
konstrika i sin bildning, sakna de dock kompositörsnamn, och man 
torde kunna antaga för ganska sannolikt, att de härleda sig från 

' Se närmare härom K. P. Lepfleb: Om nyckelharpospelet på Skansen. UtgOrande 
del 6 af Bidrag till vår odlings häfder, ntgifna af A. Hazelius. (Under tryckning.) 



Digiti 



zed by Google 



186 NORDISKA MUSEETS FOLKMUSIKALISKA SAMLINGAR. 

okände spelmän med någon musikalisk bildning — klockare, yrkes- 
spelmän och dylika personer — så mycket hällre som ja vårt land 
saknar kända menuettkompositörer. 

SlutUgen märkas några visor af växlande innehåll, äfvensom 
melodier med fragmentariska texter, vanligen blott bestående af 
några få ord, hvilka synas ha tjänstgjort i stället fbr namn på 
eller annat betecknande af en viss melodi. 

Då det väl blott är en tidsfråga, när den rika och värdefulla 
samlingen, som ligger färdig för utgifhing, kan komma att offentlig- 
göras, torde den intresserade inom den närmaste framtiden få till- 
fälle att själf taga kännedom om den samma. 

KARL PETER LEFFLER. 




Digitized by 



Google 



2. 



Digiti 



zed by Google 



Digiti 



zed by Google 



1. 

Nordiska museets 

styrelse och tjänstemän. 

styrelse. 

Ordförande. 
Professor Axel Eby. 94. ^ 

Styresman. 
Dr Artur Hazblius. 72. 

Skattmästare. 
Byråchefen Viktor Almquist. 97. 

öfrige ledamöter. 
IngeniOr Jean Bolindbr. 83. 
Professor Oarl Ourman. 90. 
Professor Gustaf Nordenström. 94. 



Tjänstemän. 
Amanuenser vid museets särskilda afdelningar. 

Hr Pbr Oustaf Vistrand, vid allmogeaf delning en samt handtverks' 
och skrdafdelningen. 81. (Se äfven nästa sida.) 

' SiAroma angifva det år, d& befattningen tillträddes. 



Digiti 



zed by Google 



MO TJlNSTEMlN VID KOBDISKA MUSEET. 

Dr JoHK Bottiger, vid afdelningen för de högre stånden. 91. 

Hr Carl Palm, vid historiska afdelningen och gravyrsamlingen. 96. 

Föreståndare vid afdelningen för "katalogisering 
af inkommande föremål. 

Hr Edvard Hammarstedt. 97. 

Arkivarie och sekreterare. 
Fröken Visen Levin. 86. 

Bibliotekarie 
Hr Per Gustaf Vistrand. 81. 

Räkenskapsförare 
Fröken Selma Ström. 93. 

Förrådsförvaltare. 

Fröken Agnes Ljungberg. 81. 

Fröken Anna Levin. 93. (Se äfven nedau , 

Fröken Sigrid Millrath. 96. 

Arbetsledare. 
Fröken Anna Levin. 97. 

öfriga ordinarie amanuenser. 

Fröken Emilia Helledat, vid registreringsarbetet. 76 
Fröken Louise Hagbbbg, biträdande sekreterare. 94. 



Extra ordinarie amanuenser. 

Fm Hbbmina Helleday, f. Helledat, vid registreringsarbetet. 
Fröken Hilda Wallin. 86. 
Fröken Augusta Nauman. 89. 
Fröken Lotten Hagberg. 91. 



Digiti 



zed by Google 



TJlNBTBMlN VID NORDISKA MU8BBT. 141 

Fm Ambleb BBseMAN, f. af Eunt. 92. 

Fröken MABiAinrB BIgkström. 92. 

FrOken HsDVia Af Kum. 93. 

FrOken Ellbn Planthabbr. 93. 

Fm Edit von Wbddbrkop, f. Stbnmak, biträdande räkenskapsförare 

på Skansen. 93. 
FrOken iKGBeBRD Ahlgebkbson. 94. 
Fröken Dba Alm. 97. 
Hr Alabix Bbhm, vid botaniska och zoologiska afdelningama på 

Skansen. 97. 
Fröken Tiah Eistnbr. 97. 

Fröken Ebba Ejbllbström, biträdande arbetsledare på Skansen, 97. 
Fröken SmrA Btdbbro. 97. 
Fröken Lina Sandbll. 97. 



Biträdande extra ordinarie amanuens. 
Fröken Ida Möllbr, biträdande räkenskapsförare. 98. 



Bustmästare. 
Hr Frans Oskar Holmström. 79. 

Fogde på Skansen. . 
Hr Andbbb Eklund. 95. 

Fodermarsk vid åoologiska afdelningen på Skansen 

Hr JoBAN FbBDRIK SlSTTBReRBN. 96. 

Trädgårdsmästare på Skansen. 
Hr Andbbb Edvard Sybnsson. 92. 

Kastelian på BredabUek. 
Hr Gustaf Lindqvist. 92. 



Digiti 



zed by Google 



148 TJlKSTBMlN VID NORDISKA MUSBBT. 



Museets byggmad pä Lejonslåtten. 

Arkitekter. 
Professor Isak Gustaf Clason. 88. 
Arkitekten Gustaf Amésn. 90. 

Byggnadskontrollant. 
Ingeniör Claes Gustaf Nobström. 91. 

Byggmästare. 
Hr Håkak Larsson. 89. 




Digiti 



zed by Google 



NORDISKA MtTBSSTS STTRBIiSE OCH PSR80KAL. 14S 



2. 

Strödda meddelanden 
angående Nordiska museet år 1897. 

Nordiska museet och dess styrelse led &r 1897 en svår förlust 
genom jnstitierådet A. V. Åbergssons den 7 angasti timade från- 
iftUe. Jnstitierådet Åbergss<m hade varit ledamot af museets nämd 
alt sedan museets nya organisation 1880 och under hela denna 
långa tid med aldrig tröttnande nit och intresse skött skattmästa- 
rens maktpåliggande kall. 

Till ledamot i nttmden efter jnstitierådet Åbergsson valdes 
vid sammankomst den 10 december 1897 byråchefen i K. fång^ 
vårdstyrelsen, v. hftradshöfdingen, juris kandidaten Viktor Almquist, 
som på sanuna gång äfven utsågs till skattmästare. 

Med afseende å museets personal må följande förändringar 
nämnas. 

Eröken Malin Kistner, hvilken såsom amanuens tillhört museet 
sedan år 1886, afgiok till följd af sitt förestående giftermål 
ficån sin befattning, som hon i den dubbla egenskapen af arbets- 
ledare och ledare af registreringsarbetet skött med sällspord plikt- 
trohet. Arbetsledarens kall öfvertogs i hennes ställe af amanuensen 



Digiti 



zed by Google 



144 N0BDI8KA MUSEETS PBB80NAL. RESOR. 

fröken Anna Levin och ledningen af registreringsarbetet af ama- 
nuensen E. Hammarstedt. 

Bland de e. o. amanuenserna afgingo fröknarna SUldor Möller 
och Sigrid Henström. Till nya e. o. amanuenser antogos hr A. Behm 
rid botaniska och zoologiska afdelningama på Skansen samt frök- 
narna Tian Eistner, Dea Alm, Ebba Ejelleström, Lina Sandell och 
Stina Rydberg. 

Arbetsfördelningen var i öfrigt den samma, som under före- 
gående år. Särskilda instruktioner fbr en del af museets tjftnste- 
män utfärdades af styresmannen. 

Personalen utgjordes rid slutet af år 1897, utom styresmannen, 
af 97 personer, nämligen 11 ordinarie och 17 e. o. amanuenser, 1 
rustmästare, 1 fogde, 1 kastelian, 10 djurskötare (däri stallbetjä- 
ningen inräknad), 12 trädgårdsmästare och trädgårdsarbetare, 3 
timmerarbetare, 6 stenarbetare, 3 portvakter, 1 nattvakt, 25 kullor 
och annan kvinlig betjäning samt 6 arbetare f5r hvarjehanda göro- 
mål. Under sommaren, då vakthållningen och öfriga arbeten rid 
museet kräfde en större arbetspersonal, var hela antalet omkring 
150 personer. 

Den rid byggnadsarbetet å Lejonslätten använda arbetstyrkan 
utgjorde under den tid af året, då moseibygg^aden ännu icke öfver- 
låtits till Allmänna konst- och industriutställningen, utom arkitekter, 
kontrollant och byggmästare, omkring 18 man. 

Sustmästaren rid Nordiska museet Frans Oskar Holmström, 
hrilken alt sedan 1879 varit anstäld i museets tjänst, erhöll år 
1897 Patriotiska säUskapets medalj i guld fi(r nitisk och trogen 
tjänst under 18 år. 



Till museets främjande fi)retog styresmannen under ifrågava- 
rande år den 11 — 16 augusti en resa till Eristiania och den 13 — 19 
november en resa till Köpenhamn. Under dessa resor förvirfvade 
han från Norge, Danmark och Skåne ett ej obetydligt antal allmoge- 
fbremål af nu svåråtkomlig art, mest dräktpersedlar och smycken 



Digiti 



zed by Google 



RBSOR. SKKIFVELSER. MU6EIBYGQNADEN. 145 



samt i syanerhet dryckeBkärl, framför alt norska och af de för 
Norge egendomliga formerna. 

Ett bland museets ombnd i Dalarna, hemmansegaren Bud Erik 
Olsson i Mora, anskaffade under resor inom Siljansnäs och äfven 
Mora socken en del allmogeföremål, däribland en budkafle och en 
runstaf ; och museets ombud inom Ångermanland, herr P. Edholm i 
Bålsjö, gjorde äfven under ifrågavarande år, företrädesvis inom 
Arnäs, Bjertrå, Junsele, Liden och Sidensjö socknar, insamlingar af 
dels allmogeföremål, dels redskap af skiffer, förskrifvande sig från 
lappames stenålder. 

A den af svensk befolkning bebodda ön Nuckö vid Estlands 
kust hopbragte teologie studeranden J. Blees med understöd från 
museet en mycket intressant samling, i hvilken ingingo ej mindre 
än sex så kallade rimstafnaf. Se sid. 149. 

För uppmätning af Omässtugan företog arkitekten G. Améen 
på museets bekostnad en resa till Omäs i Dalarna. 



Antalet af från museet år 1897 utgångna skrifvelser vår 1,668; 
antalet inkomna utgjorde 1,475. Såsom paket och korsband hade 
från museet utgått 540 försändelser. I denna summa äro dock ej 
inräknade den mängd försändelser, som genom bud kringsändts 
inom staden. 



Arbetena å museets nybyggnad på Lejonslätten fortgingo äfven 
under 1897, ehuru ett stillestånd inträdde uiider den tid byggnaden 
var upplåten till Allmänna konst- och industriutställningen. 

I den mån Mölnbosten hann levereras, fortsattes de under 1896 
börjfikde afslutningsarbetena å stora hallens fondparti och vidliggande 
västra sidoparti, och voro härmed syssel^tta omkring 18 man under 
januari, februari och mars månader. 

Under april utfördes panelarbeten, nedtogos ställningar m. m., 
och under förra delen af maj uppsattes de skulpterade balustraderna 
för öfre galleriet till nämda partier. 

10 



Digiti 



zed by Google 



146 MUSEIBYGQNADBN. PENNINGEDON ATiaNBR. 



Vid midteu af maj öppnades, äom bekant, ntställningen. De 
lokaler, som åt den samma voro upplåtna, blefvo ej åter tillgängs 
liga förr än i december. Först då kunde ställningar för arbetets 
fortsättning åter resas. Mölnbosten började nu å nyo levereras och 
intagas i byggnaden. Med dessa och hvarjehanda andra förekom^ 
mande arbeten voro omkring 8 man upptagna till årets slut. 

Efter sin återkomst från en treårig utländsk studieresa har 
arkitekten G. Améen åter inträdt såsom professor I. G. Clasons 
närmaste man å byggnadskontoret. Ingeniör C. G. Norström och 
byggmästaren H. Larsson hafva fortfarande handhaft ledningen af 
byggnadsarbetena. 

Utgifterna för museibyggnaden uppgingo vid 1897 års slut till 
kr. 652,292: 89. I dessa summor ingå kostnader för tomt. pristäiian, 
arkitektarfvoden, jordschaktning för byggnadtos återstående del 
m. fl. poster, som äro gemensamma för hela byggnaden och såledea 
ej belasta blott den nu uppförda delen. 

Museets byggnadsfond utgjorde vid slutet af år 1897, sedan 
utgifterna för året, kr. 21,978: 4.5, afdragits, 13,254 kr. 80 öre. 



Bland större penningedonationer, som under år 1897 tillfallit 
Nordiska museet, märkes främst den gåfva af 20,000 kr. hvilken 
framlidne grosshandlaren F. BDnsows dödsbodelegare genom gåfvo^ 
bref af den 9 december 1897 till ärande och befastande af han» 
minne öfverlämnade till museet »att efter styrelsens bepröfvande 
på bästa sätt användas till främjande af museets fosterländska 
uppgift». 

Till Skansfonden, hvilken är afsédd att gälda köpeskillingen 
för. Skansen, inbetalade H. M. drottningen ytterligare 250 kr. af 
de 1,000 kr. hon behagat teckna såsom bidrag härtill, och fru 
A. Wallenberg, f. v. Sydow, likaså 500 kr., hvarjämte grosshand- 
larne P. och C. Wikström för samma ändamål skänkte 6,000 kr. 

För öfrigt lämnades under året för olika ändamål följande pen- 
ningebidrag: af museets styresman dr A. Hazblius 2,500 kr., af 



Digiti 



zed by Google 



INKOMSTER OCH UTGIFTER. PÖRVIrP TILL MUSEET. 147 

konsuletna O. Ekman och F. Kbmpe, disponenten G. Sellmann och 
trädgårdsdirektören P. S. Peterson i Chicago 1,000 kr. h vardera 
samt af ira H. Berg, f. Bligh, 500 kr. 

Till Bredablicksfonden inflöto 9,400 kr. samt i smärre poster 
dess utom kr. 1,119: 72.* 



Museets, Skansens och Bredablicks inkomster nnder år 1897 
uppgingo till kr. 342,820: 12 och utgifterna under samma tid till 
kr. 392,370: 66. Häraf utgjorde Skansens inkomster kr. 234,063: 64 
och dess utgifter kr. 250,24i3: 57. Skilnaden mellan totalsummorna 
af inkomster och utgifter har sin förklaring dels i de storartade 
anläggningsarbeten, som i samband med Allmänna konst- och industri- 
utställningen i Stockholm 1897 utfördes på skansområdet, dels där- 
uti att museet såsom sin skuld öfvertagit en från år 1896 kvar- 
stående brist på Skansen, hvUken dock minskats genom ett öf verskott 
af inkomster från Bredablick under år 1897, hvilket tillgodoförts 
Skansen. 

Museets skuld uppgick vid slutet af år 1897 till kr. 191,258: 33. 
För hela denna skuld har museets styresman genom sitt öfverlåtelse- 
bref af den 18 april 1880 åtagit sig ett personligt ansvar. 



Antalet personer, som år 1897 till museet lämnade gåfvor af 
egentliga museiföremål, var 428; de skänkta föremålen utgjorde öfver 
2,800. Till anläggningarna på Skansen lämnades 1897 gåfvor af 
257 personer. Se för öfrigt sid. 209 och följande. 

Hela inköpsumman af föremål, hänförliga till museisamlingarna, 
uppgick år 1897, fraktkostnader inräknade, till kr. 26,404: se. 



Bland de förvärf, som museet gjort under år 1897 dels genom 
köp, dels genom gåfvor, äro följande i ett eller annat afseende 
de märkligaste. 

> Se Bid. 226. 



Digiti 



zed by Google 



148 FÖRVÄRF TILL MUSEET. 



Till den förhistoriska afdelningen har museet liksom under före- 
gående år från Ångermanland erhållit flere vapentyper och red- 
skap af skiffer, från den lapska stenåldern. 

Till allmogeafdelningen. Från Småland: en synnerligen vacker 
brudkrona i förgyldt silfverarbete, från 1600-talet, hvilken tillhört 
Grällaryds kyrka; hyende, prydt med påläggsöm i olika mönster på 
rödt ylle och enligt påsydt namn och årtal förfilrdigad 1680 af 
Maria Krok, prästdotter från Villstad; bränvinspanna med hatt 
och rörledning af koppar, samt slutligen en gammal bulthjulsvagn 
från Västbo. 

Från Gotland: släde af en för ön egendomlig form, sannolikt 
från 1800-talets början. 

Från Södermanland: ovanligt vackra och väl bibehållna dräkter 
med tillhörande smycken och spännen af silfver, från Somnda 
socken, samt en käpp af spanskt rör med stor knapp af silfver, 
från samma socken. 

Från Dalarna: påbörjad runstaf med kalendern färdig for tiden 
1 jan. — 30 juni och med gyllentalet p för 2 januari. Från 
samma landsdel har museet därjämte erhållit flere klädesplagg, 
hörande till sockendräkterna i Flöda och Malung. 

Från Gästrikland har museet gjort ett synnerligen godt förvärf 
i en medeltidstans för hängsmycken, märlor, ringar m. m. i 1200- 
talets stil. Stansen, som hör till museets intressantaste sevärdheter, 
är graverad i en aflångt fyrkantig, tämligen tjock platta af klock- 
metall, med negativ å två sidor till ett stort antal smycken, prydda 
med bilder af stiliserade lejon och örnar, heraldiska liljor m. m. 
samt Mariahälsningen i majuskelskrift. Han påträffades instucken 
i en spricka å ugnsmuren i en bondgård i Hedesunda socken. 

Från Jämtland: en samling husgeråd från Frostviken, bland 
hvilka må exempelvis nämnas: väf- och spinnredskap af mycket 
ursprunglig art, sirade selkrokar samt korgar, flätade af rottågor 
i rika mönster och ofta målade med blommor o. dyl. i starka ferger. 
Äfven af dräktplagg har museet lyckats öfverkomma åtskilligt 



Digiti 



zed by Google 



FÖRVlRF TILL MU8EBT. 149 



från denna bygd, så väl af den svenska som af den här bosatta 
lapska befolkningens bögtidfimtstyrsel. 

Från Ångermanland: husgeråd och möbler i karakteristisk 
utstyrsel af sniderier och målningar. 

Af föremål från Lappland må anföras: en silfverkrage, rikt 
prydd med tennbroderier och silfversmycken; lifbälten, sländor, 
skidstafvar, en gjord till rensele, af blått ylle med tennbroderier, 
samt en större mässingskittel. 

Från Norge har skörden liksom nnder föregående år varit 
ganska rik. Särskildt kan nämnas en större samling, nära 60 st. 
konstväfda taepper och åkläden i rika mönster, utförda hufvudsak- 
ligen i rödlakansteknik och i allmänhet ganska väl bevarade; vidare 
4 högtidadräkter med smycken och rika broderier, från SaBtersdalen ; 
samt slutligen 3 fiskarbåtar, företrädande de i Finmarken, Nord- 
landet och Eomsdalen brukliga typerna. 

Genom kolonibestyreme på G-rönland C. Brummerstedt i Juliane- 
haab och R. MuUer i Holstensborg, hvilka med sällspord oegen- 
nytta och oibrtröttadt intresse omfattat museets sak, har dess 
grönländska afdelning äfven 1897 riktats med ett större antal före- 
mål. Härigenom har samlingen blifvit betydligt fuUständigad både 
genom saker från nya fyndorter och genom många förut saknade typer. 

Från den gamla svenskbygden Nuckö-Rickholz i Estland har 
inkommit en liten god samling af kalenderstafvar med mycket 
gammal tidsindelning och i öfrigt ofta ganska märkliga enskild- 
heter. Sålunda börjar en af hithörande stafvar med 25 dec, två med 
nyårsafton, men ingen med 1 jan.; alla hafva veckodagarna utmärkta 
med små inskärningar i stället för runor, och alla sakna tungel- 
raden. Från samma bygd har museet därjämte fått emottaga mans- 
och kvinnodräkter med bälten, silfversmycke och flere ganska 
egendomliga hnfvudbonader. Omnämnas bör, att nästan alla dessa 
föremål äro skänkta till museet af allmogemän och allmogekvinnor 
i Nuckö-Sickholz. 

Till handtverkS' och shråaf delningen. Från Stockholm: tunn- 
bindarskylt jämte arm af smidt järn; gesällbref på pergament, 



Digiti 



zed by Google 



150 FÖRVÄRF TILL MU8BBT. 



utf&rdadt 1796 af sockerbagarsocieteten, samt en sigillstamp med 
inskriften: jIrnkrImare . sooietbts . sigill 1710. 

Från Sala: sigillstamp från 1784, hvilken tillhört hofslagab . 

ÅMBETET.I SAHLA. 

Från Arboga: guldsmedsämbetets i nämda stad protokoll, räken- 
skaper och strödda handlingar, bestående af böirdsbref, intyg om 
mästarprof, bref m. m.. omfattande tiden 1676 — 1845. 

Från Tyskland: 12 stycken sigillstampar från l(>00--1700-talen, 
märkliga sftrskildt för kännedomen om de skilda skråens sinne- 
bilder. 

Till afdelningen för arbetets historia. Bland hithörande vik- 
tigare bidrag må i första rummet nämnas en samling stockar till 
träsnitt, boktitlar och initialer m. m., från 1600- och 1700-talen. 
Samlingen, som består af 326 nummer, är väl bibehållen och full- 
ständigar på ett utmärkt sätt museets förutvarande samling af till 
ett äldre boktryckeri hörande föremål. Vidare må anföras en äldre 
präss för koppartryck; en samling större och mindre stockar för 
tryckning af tyg; bokbindarstämplar och fileter samt en symaskin, 
som enligt uppgift är gjord för hand på 1850*talet af en svensk 
arbetare. 

Bland nyfbrvärfvade föremål till afdelningen far minnen från det 
gamla Stochholm äro följande särskildt beaktansvärda: en samling: 
sandstensornament från det forna De la Grardieska palatset »Makalös», 
hvilka varit inmurade i det nu rifna huset med adressnummer 14 
Nybergs gränd. Dessa stilfulla och konstnärligt utförda barock* 
prydnader, som flere gånger varit afbildade i illustrerade tidningar, 
framställa kanoner och andra krigiska attribut m. m. De bidraga 
i hög grad till f ullständigandet af museets stora förråd af liknande 
ornament, som snarast kommer att utställas i den först fullbordade 
afdelningen i det nya museipalatset. Vidare hafva erhållits: värds- 
husskylt med tillhörande arm, från källaren »Stjernan» i huset nr 45 
Osterlånggatan; gatlykta eller »argandsk lykta>, som användes 
för gatubelysningen ännu vid midten af detta århundrade. Till 



Digiti 



zed by Google 



FÖBVÄRF TILL MUSBBT. ]&l 



Stockholms gtads historia kan äfven räknas ett ftlghudskyller m. fl. 
andra uniformspersedlar, som burits af hufvudstadens nu upplösta 
borgargarde. 

Till samlingen af musikinstrument hafva bland annat förvärfvats 
ett flygelpiano, märkt: Johannes Broman, Stockholm 1756, och ett 
klaver, märkt: Eric Wessberg, Stockholm 1821. En orgel i barock- 
stil, ursprungligen från Nyeds kyrka i Värmland, af målad ek, in- 
vändigt prydd med sniderier i genombrutet arbete, målade i brokiga 
färger å silfvergrund, är ett märkligt och ovanligt instrument 
från 1707. 

Bland de under året till afdelningen för de högre stånden gjorda 
fOrvärfven må framhållas: friherrebref f5r presidenten i Dorpts 
hofrätt Philip Schedinghs barn och efterkommande, dagtecknadt i 
Stockholm den 13 aug. 1658; sköldebref fOr ståthållaren i Ingerman- 
land Henrik Piper, dagtecknadt i Halmstad den 8 mars 1678; samt 
^igillstampar, som tillhört medlemmar af adliga ätterna Gyllenhöök, 
Lindsfelt och Piper. 

För dräktsamlingen erhölls bland annat en rokokorock af violett 
oskuren fasonerad sammet med rika silkesbroderier. Hit hör äfven 
en samling i stål eller järn fint arbetade smycken, såsom broscher, 
armband, örhängen, hårkammar m. m. 

Inom möbel- och hnsgerådsafdelningen märkas: ett ovanligt 
och mästerligt snidadt ekskåp i 1500-talets stil; chiffonier af ma- 
hogny med inläggningar i flere träelag, prydd med bronsbeslag, 
marmorkolonner och gallerverk, en synnerligen typisk möbel, ut- 
förd 1811 å hofsnickaren J. P. Bergs verkstad i Stockholm. Från 
«amme snickare härstammar äfven ett bokskåp af mahogny med 
inläggningar i ljust träslag,' i hvilket ännu kvarsitter en så lydande 
etikett: Johan Petter Berg, Snickare och Schatoullmakare i Stock- 
holm. Vidare en dockbyrå från början af 1800-talet, fanerad, med 
inläggningar i flere träslag; samt urställ i rokokostil, af föfgyldt 
och skulpteradt trä. 



Digiti 



zed by Google 



152 FÖRVÄRF TILL MUSEET. 



Ett synnerligen värdefullt fOrvärf gjorde museet genom en 
större samling silfverföremål från äldre och senare tid, hvärs största 
prydnad utgöres af en praktfull, delvis förgyld och rikt ornerad 
dryckeskanna från 1600-talets midt. Kannan, som hvilar på tre gjutna, 
och ciselerade kulfötter, har grepe och lock, det senare med en tysk 
förgyld minnespenning, omgifven af sex afbildningar af kameer på 
rikt graverad botten. Kring kannans brädd löper ett vackert orna* 
ment, som afslutas med en lambrekin i senrenässans. Pör öfrigt 
märkas 28 större och mindre silf verbägare från 1700-talet, bland 
hvilka en är prydd med Karl XII:s nödmynt; tumlare; ljusstakar; 
skålar m. m. 

Af de gamla svenska porslinsfabrikerna Rörstrands och Marie- 
bergs tillverkningar, af hvilka museet söker åvägabringa en så vidt 
möjligt fullständig samling, hafva bland andra följande nya färvärf 
erhållits: terrin af Hörstrand8fajan$, från 1765, målad i blått, med 
adliga ätterna v. Schwerins och Swedenstiernas alliansvapen; sil och 
tvålkopp af fajans, båda märkta: Stockholm (Rörstrand) 1747. Från 
Marieberg förskrifva sig: en låg gräddskål af fajans, från år 1778, 
dekorerad med strödda blomrbuketter i flere färger; ett par ljus- 
stakar af fajans, från 1771, dekorerade i svart; ett par urnor af 
flintporslin, i gustaviansk stil; kaffekopp af äkta porslin, smakfullt 
målad i tusch och guld, med initialerna W C; statyett, framställande 
en dam iklädd den s. k. svenska dräkten, äf venledes af äkta porslin 
och målad i flere färger. 

Slutligen må framhållas en samling målade glasfönster från 
1600- och 1700-talen, med emblem, vapensköldajc och namninskrifter 
såsom: Hans Meiier 1634, Hans Fince 1680, Johan v. Spalckhuber 
1694, o. s. v. 

Den historiska afdelningen har äfven under det gångna året 
riktats med värdefulla och intressanta bidrag. Sålunda må fram- 
hållas: professor J. Börjesons stora gipsmodell till Karl X Gustaf- 
statyn i Malmö, för hvilken plats är afsedd i det nya muBeipalatsets 
hall. Vidare två af J. T. Sergel modellerade porträttmedaJjonger, 
af hvilka den ena, en af konstnärens första porträttbilder, är ut- 



Digiti 



zed by Google 



FÖRVÄRf TILL MUSSST. 15S 

tord i Bom ooh framställer den kände orientalisten och resebeskrifva- 
ren Jakob Jonas Bjömståhl (f. 1731, d* 1779) och den andra presi- 
denten J. Sylvanders första hustru, Ea/tarina Charlotta, född Sten 
(f. 1760, d. 1799), 

Btt ^rskildt intresse eger en större vaxpoussering, antagligen 
från 1600-talet, som återgifver Gustaf II Adolf i kntögur, iklädd 
kyller och svart filthatt samt stödjande sin högra hand mot en 
bibel. En i vax modellerad bröstbild framställer den uppburna 
danska skÅdespelerskan Karolina Fredrika MtlUer, född Halle (1 1755), 
som efter växlande äiVentyr afled i Stockholm 1826, där hon hade 
anställning såsom första aktris och sångerska vid Kungl. operan. 

TiU samlingen af John Erieasons minnen erhöll museet af 
H. M. KomiNGSK en större minnestaila, utförd 1890 i lavyr- och 
blyertsteckning af en amerikansk artist Th. Nas ooh framstäUadde 
(len väl bekanta porträttbilden af E. från hans äldre dagar, npj^ 
stäld på en ur ett haf uppskjutande klippa ooh omgifven af två 
allegoriska figurer. Bland öfriga genom köp eller gåfvor nyför- 
värfvade minnen af enskilda personer märkes: en större samling 
föremål, som tillhört den kände politikern och författaren M. J. 
Crusenstolpe (f. 1795, d. 1865), såsom hans promenadkäpp, glas med 
namnchiffer, silfverur o. s. v. Vidare bokskåp, som tillhört 'den 
framstående naturforskaren J. V. Palmstruch (f. 1770, d. 1811); 
ring af guld och platina med inlagdt hår af Karl XIV Johan och 
Magnus Brahe, samt försedd med deras initialer; värja, som tillhört 
hofmarskalken, öfverste C. V. Sandels; offlciantdräkt inom serafimer- 
orden och ordensdräkt för Karl Xlllrs riddare, hvilka burits af hof- 
stallmästaren, grefve F. Piper; stora och lilla hof uniformen, som 
tillhört öfverstekammar jun karen, friherre C. J. Bonde; oktant, som 
begagnats af astronomen, professor J. Bredman; fil. doktorsring, 
diplom m. m., som tillhört justitierådet C. A. Lindhagen, samt manu- 
skript af den samme rörande Stockholms gatureglering. 

Bland nyförvärfvade föremål, som egts af framstående skrift- 
ställare och konstnärer må framhållas: skrifdon, som tillhört fru 
8. Adlersparre, född Leijonhufvud (Esseide); en samling bref från 
It. Dybeck; musikmanuskript af tonsättaren F. V. Klint; bild- 



Digiti 



zed by Google 



154 FÖRVÄRF TILL HUSBKT. 



liaggarverktyg, som begagnats af bildhuggaren A. Nyström; Carl 
Larssons utkast till freskomålningama i Göteborgs nya elementar* 
läroverk för flickor, omfattande sten- och bronsåldern, Sverges ny- 
daningstid och storhetstid samt det gustavianska tidehvarfvet. Slut- 
ligen en samling handteckningar af Per Hörberg, af hvilka en, som 
framställer konstnärens afflyttning från Majensjö år 1790, eger både 
kultur- och konsthistoriskt intresse. 

Till samlingen af Svedenborgs-minnen har museet, utom en 
mängd svensk och engelsk literatur rörande Emanuel Svedenborg, 
erhållit ett exemplar af 1766 års Amsterdamsupplaga af S vedenborgs 
Apooalypsis revelata, som tillhört P. D. A. Atterbom. Det är sanno- 
likt denne, hvilken i boken lämnat följande skildring af hennes före- 
gående öden. »Enligt Herr Plananders berättelse, har detta exemplar 
blifvit af bokens Författare egenhändigt skänkt till Assessor Qveck- 
felt med anmodan att denne, såsom Ledamot i Göta Hofrätt, skulle 
genom egen läsning öfvertyga sig om den Svedenborgska lärans 
värde eller o värde. Anledningen var den process, som på 1760-talet 
anstäldes mot denna Läras stiftare och anhängaare.» 

. Till mynt- och medalj samlingen erhölls genom gåfva en samling 
{93) svenska polletter och en samling medaljer, af hvilka 32 i silfver 
och 81 i brons, slagna öfver svenska kungliga och enskilda personer. 

Myntsamlingen innehöll vid årets slut 971 svenska mynt, af 
hvilka 216 i silfver och 755 i koppar. Antalet svenska plätmynt 
utgjorde 75 och svenska sedelmynt 139. De danska mynten räknade 
230 ex. — 165 i silfver och 65 i koppar. 

Medalj samlingen bestod af 696 ex. Af dessa äro 390 slagna 
öfver svenska kungliga personer och 306 öfver enskilda. De ut- 
ländska medaljerna voro 86. 

Porträtt' och gravyrsamlingen har bland annat ökats med en 
större samling porträtt af svenska kungliga och enskilda personer, 
utförda i gravyr, litografi, träsnitt, ljustryck m. m., samt en samling 
gravyrer af svenska konstnärer från äldre och nyare tid, bland 



Digiti 



zed by Google 



PÖRVÄRF TILL MUSEET. 155 

hvilta mtokas P. Floding, J. Gillberg, F. Akrel, E. och J. F. 
Martin, A. Tallberg och F. Boberg. 

A herr C. Hammars gravyrauktion i Köln inköptes en samling 
graverade kopparplåtar, stnckna af J. Silfverling, J. Grillberg, F. 
Akrel, E. Martin, D. Forssell m. fl. 

Vid årets slut utgjorde museets hufvudsamling af svenska por- 
trått i gravyr, litografi, träsnitt och fotomekaniska reproduktioner 
4,904 blad, af hvilka 839 äro portratt af kungliga personer och 4»065 
porträtt af enskilda. Den år 1896 inköpta Andréeska porträtt- 
samlingen, som hufvudsakligen består af träsnitt och fotomekaniska 
reproduktioner, innehåller 20,380 svenska porträtt. Museets samling 
af äldre och nyare svenska gravörers arbeten räknar 1,734 blad och 
samlingen af svenska historiska planscher 86 nummer. 

Hela antalet blad i denna afdelning af museets samlingar utgör 
altså 27,104. 



Biblioteket ökades under år 1897 med 881 tryckalster, däraf 425 
större arbeten, 23 kartor, 22 planschverk och återstoden smärre 
tryck, hufvudsakligen af konstindustrielt, arkeologiskt, historiskt, 
topografiskt, etnografiskt och naturvetenskapligt innehåll. Af under 
nämda tid erhållna värderikare tillökningar må särskildt anföras: 
skrifter utgifna af kejserl. ryska arkeologiska sällskapet i St 
Petersburg; en större samling — 105 band och 57 småtryck — 
isländsk literatur af till större delen språkvetenskapligt och historiskt 
innehåll; Illustreret norsk literaturhistorie af H. Jseger; Svenskt 
diplomatarium af C. Silfverstolpe, b. 1, 2 samt h. l->— 6 af b. 3; 
Uplands herregårdar af C. A. Klingspor och B. Schlegel; Hal- 
ländska herregårdar af P. von Möller; Stockholm, Sveriges hufvud- 
stad af E. V. Dahlgren; en samling äldre resebeskrifningar, däri- 
bland J. J. Bjömståhls, F. Hasselquists, P. Kalms, C. von Linnés, 
P. Loeflings och P. Thunbergs resor; Sveriges Industri, dess Stor- 
män och Befrämjare, h. 1 — 60; Vetenskapsakademiens handlingar 
för åren 1739—1822, 1824 och 1825; Geologisk öfversigtskarta öfver 
mellersta Sveriges bergslag, af A. E. Tömebohm, blad 1 — ^9 med 



Digiti 



zed by Google 



156 SAMLINGARNAS BSARBBTNING. UTOIFNA ARBETEN. 



beskrifningar, samt Geognostisk karta öfver Sverige, af J. H. af 
Forselies, blad 1—18. 



Rörande samlingarnas bearbetning må särskildt anfbras, att 
lektor A. Åhlén år 1897, liksom föregående år utan någon ersättning, 
arbetat i museets tjänst ofeh därunder hufvudsakligen sysselsatt 
sig med förteckningar öfver mnseets skråarkiv och en specialkatalog 
öfver mnseets ganska rikhaltiga samling af ordens- och förenings- 
tecken. 

De folkmusikaliska samlingarna i museet ha under samma år 
underkastats en förberedande undersökning, som med erkänd sak- 
kännedom verkstälts af filosofie kandidat K. P. Leffler. En kort- 
fattad redogörelse för de viktigaste resultaten af denna undersökning 
lämnar hr L. själf i en uppsats med titel »Nordiska museets folk- 
musikaliska samlingar», hvilken finnes intagen i dessa meddelanden 
sid. 134. 



Under år 1897 utkommo följande arbeten, som hafva afseende 
på Nordiska museet:* 

Meddelanden från Samfundet för Nordiska museets främjande 
1895 och 1896, utgifna af A. Hazelius och innehållande jämte års- 
redogörelserna m. m. följande uppéatser: »Om lapparnes tideräk- 
ning» af K. B. Wiklund; »Ett bondbröllop i Hargs socken i Upp- 
land på 1840.talet» af K. P. Leffler; »En öländsk folkdräkt från 
1703» af P. G. Vistrand; »Karl den niondes tapetväfveri och tapet- 
samling:^ samt »En tapets historia» af J. Bottiger; »Kammare till 
bakladdningskanon från senare hälften af 1400-talet» af C. A. 
Ossbahr; vSilhuetter i Nordiska museet» af C. Palm, samt >Ur 
J. A, flazelii och C. J. L. Almqvists brefväxHng. Två hittills 
otryckta bref i Nordiska museets arkiv», utgifna af A. Hazelius. 

» Se sid. 242 o. f. 



Digiti 



zed by Google 



UTGIFNA ARBETEN. SKANSENS UTVECKLING. 15^ 



Minnen frän Nordiska museet, atgifna af A. Hazelhjs. Andra 
bandets femte, sjätte och sjunde hftften, innehållande litograiier i 
färgtryck, återgifvande f&remål inom mnseet, jämte tillhörande upp- 
satser af H. Hildebrand, K. P. Lefflcr, Y. Nielsen, C. Palm, H. A. 
Ring och P. Gr. Vistrand. P, B. Eklunds förlag. 

Bilder från Skansen, utgifna af A. Hazelius. Fjärde häftet, 
innehållande planscher i färgtryck och autotypi jämte uppsatser af 
G-. KoLTHOFF och Gr. Sghrödbr. 

Skansen, friluftsmuseet å Kongh Dyurffdrden, af H. A. Ring. 
Andra fullständigt omarbetade och tillökade upplagan. Samson & 
Wallins förlag. 

Karta öfver Skansen, Bredahliek, Lejonslätten och Framnäs d 
Kongl. Djurgården, upprättad af C. E. Dahlman. Andra upplagan, 
öfversedd 1897. 

Das Nordische Museum und Skansen von L. Passarqb. Särtryck 
ur författarens arbete: Schweden, Fdhrten in Schweden, besonders 
in Nordschweden und Lappland. 

Af samma uppsats utkom äfven en svensk öfversättning: Nor- 
diska museet och Skansen. 

Sfnåtryck, utgifna i samband med Skansens fester, 2 nummer. 

Brefkort i färgtryck och ljustryck, med utsikter och motiv från 
Skansen. 15 st. 



F6r Skansens utveckling blef år 1897, särskildt med anledning 
af den till den seunmas närmaste grannskap förlagda Allmänna konst- 
och industriutställningen, ett mycket märkligt år. 

För att göra Skansen fullt rustad för emottagandet af den 
skara besökande från när och fjärran, som väntades, och hvilken 
blef betydligt mer än dubbelt så stor som föregående år, hade redan 
före sommarens ingång flere väsentliga förändringar och förbätt- 
ringar vidtagits. 

Skansens jordområde, som vid 1896 års slut utgjorde 21 hektar 
51 ar 49 kvadratmeter (43 tunnland 18,8 kappland), ökades ge- 
nom fi. M. konungens nådiga beslut af den 18 januari med till 



Digiti 



zed by Google 



1»8 SKANSENS UTVECKLINO. 

sammans 94 ar 70 kvadratmeter (1 taimland 29,39 kappland), 
omfattande dels det klippomr&de, som förut låg . utanför nedre 
Skansens mot staden vettande terrass, dels ett unge&r lika stort 
område å den mot Hasselbacken riktade sluttningen. Gejaom detta 
förvärf vans i första rummet den fördelen, att å detta häll ingen 
för Skansen menligt inverkande anläggning i framtiden torde ifiråga- 
komma. 

Men icke nog härmed. Det var nämligen å förstnämda om- 
råde, sem den nya hufvuduppgången till Skansen anlades och i 
förening med den efter H. M. konungen uppkallade Oskar II:s ter- 
rass redan till den 1 maj 1897 fullbordades. Detta betydelsefulla 
arbete utfördes, trots det att därpå nedladea den yttersta omsorg, 
och att det alt igenom präglades af stvor soliditet, på den korta 
tiden af föga mer än tre månader af stenhuggerifirman Melcher 
Pettersson och P. O. Öländer samt af grundläggaren N. P. Gerlofsson. 
Arbetet skedde under ledning af arkitekten G-. Améen i samråd med 
professor I. G. Olason. 

I stället för den tillfälliga trätrappa, som Allmänna konst- 
och industriutställningen ämnat anlägga från utställningsområdet, 
och hvars kostnader beräknats till 4,000 kr. — en summa, som i en- 
lighet med museets styrelses förslag i stället lämnades till Skansens 
förfogande — erhölls sålunda en för framtiden bestående monu- 
mental uppgång, hvilken på samma gång bildar början till en vär- 
dig fasad mot den slätt, där Nordiska museets väldiga byggnad 
redan börjat resa sina tinnar. Uppför bärgsluttningen kröMer sig 
en 15 fot bred, till stor del i bärget djupt insprängd väg, hvilken 
upptill utmynnar i den nämda med konst danade terrassplatån. 
Denna, en halfcirkelformig plan, omgärdas af en balustrad af fin- 
huggen granit, med i gammal stil hållet bröstvärn af smidt järn 
och prydes rundt om af å piedestaler af Mölnbomarmor stälda blom- 
sterumor af porslin, utförda efter förebilder af dem, som finnas å 
Lagården vid Kungliga slottet. Terrassen utsträcker sig åt ömse 
sidor genom af lindar skuggade promenadplatser, äfven dessa mot 
den nedanför stupande branten begränsade af stenmurar, täckta 
med öfverliggare af finhuggen granit och prydda med porslins- 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS UTVBCKLING. 159 



urnor. Den mot norr giende terraBsvägen afslutas af en i kryss- 
hamrad granit och med öfverbyggnad af Yxhults kalksten å själfva 
klippbranten likaledes efter iiitning af arkitekten G. Améen anlagd 
borg^ik ntsiktsbygguad med bröstvärn, hvilken erhållit namnet 
Makalös, ett namn, som återkallar stora minnen sa väl i våra 
krigiska som våra fredliga häfder. Till oob från detta borgtorn 
leda tvftnne hvälfda stenbroar, den ena slagen öfver den upp till 
Skansen f&rande elektriska bärgbanan. 

Genom förvärfvet af det förnt nämda mot Hasselbacken vet»' 
tände området vans framför alt den fbrdelen, att samtidigt med 
gränaliniens framflyttning den hår varande ingångsportalen kunde 
förläggas till en lämpligare plats än den, som han förut innehaft. 

Den efter schweiziska förebilder anlagda, från utställningsfältet 
ledande elektriska bärgbanan, den första af sitt slag i Sverge, för 
hvilken 1896 ett konsortium af för Nordiska museet intresserade 
personer bildat sig, och hvarpå förberedande arbete begynt i de» 
cember nämda år^ fick hvarjehanda motigheter att bekämpa, och 
ehuru hon under utställningstiden flere gånger var i liflig verk- 
samhet — under ett af dessa driftskeden färdades därå under tre 
veckor mer än 20,000 passagerare — måste dock denna, till följd af 
Ofverståthållarämbetets anmärkningar mot några obetydligare de- 
taljer, fbr en rätt lång tid afbrytas. Visserligen trädde banan 
efter denna hvila åter i verksamhet, men hade onekligen genom 
detta och andra afbrott lidit ett ej obetydligt afbräck i sina in- 
komster; och då 'med industriutställningens upphörande den elek- 
triska drifkraft, som förut erhållits från utställningens motor, ej 
mer fans att tillgå, måste i oktober hela bandriften tills vidare 
inställas. 

Inom det egentliga skansområdet fortgick väganläggningsarbetet, 
trots de därmed förknippade penningesvårigheterna, med största 
ifver, och man torde kunna göra sig en föreställning om dettas 
omfång af det sakförhållandet, att under sommarens lopp ej mindre 

^ Se Tidare föregående årsberättelse sid. 151. 



Digiti 



zed by Google 



160 SKANSENS UTVKCKLINO. 



än 51 skutlaster grus förbrukades. På tosten fullbordades den 10 
fot breda Fälttnarskalksvägen, hvilken, utgående från Gkistaf Vasas 
väg invid vaktstugan, omsluter mer än halfva Skansen och upphör 
först vid den nya uppgången f^ån f ramnäs^ som bär namnet 
Oskar II:s väg. Vidare planerades och genomkorsades hela området 
mellan södra hufvudingången och Fatburen med vägar, oeh äfven åt 
Sirishofshållet anlades bland klipporna flere nya sådana, hvilka med 
sin vidsträckta utsikt äro att räkna bland de mest pittoreska på 
'Skansen. A det 1896 förvärfvade området fortgick arbetet med 
stor arbetstyrka, och hela fältet omkring Sagaliden planerades 
och genomskars med nya gångar. I samband med dessa anlägg- 
ningar måste naturligtvis flerstädes vidlyftiga nchaktningar, spräng- 
ningar och utfyllningar företagas. 
• 
Under året befriades Skansen frän några helintrycket störande 
byggnader, som sedan gammalt där kvarstått, särskildt ett hr C. 
Hammer tillhörigt större skjul af galvaniserad plåt. Samtidigt 
med detta refs äfven en till vårfesten 1894 och på samma gång 
för döljande af nyssnämda skjul uppförd efterbildning af det gamla 
värdshuset G-röna lund å Djurgården, samt borttogos ett par andra 
likaledes tillfälligtvis uppförda mindre paviljonger. 

Till Skansen flyttades år 1897 ett så kalladt härlre (härbärge), 
hvilket inköpts från Färnäs by i Mora socken, Dalarna. Detta, 
hvilket öfver ingången bär årtalet 1595 och ältså är den älsta 
byggnad, som i original finnes å Skansen,* erhöll sin plats i skogen 
strax ofvanom Morastugan. Dylika stolpbodar äro å Sollerön och 
de norr om Siljan liggande dalsocknarna samt uppåt Härjedalen och 
Jämtland ännu tämligen allmänt förekommande och, då de till följd 
af sin ringa storlek utan svårighet kunnat flyttas, ofta nog af 
mycket hög ålder, om ock intet dylikt förrådshus torde finnas, 
hvilket man med visshet vet innehafva den ålder, som det å Skan* 
sen. Stockp^rna, hvilka utmärka sig för en förvånande friskhet, äro 

^ Förebilden till Fatbaren är af en ej obetydligt högre frider. 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS UTVECKLING. 161 



i knathiiggen urfasade, något som är kännetecknande för dessa stolp- 
bodar, för så vidt de äro nog gamla, och strax nedom takfästet 
framspringer ett mindre takskyfve öfver en ä husets framsida 
löpande platform. Dörrlnckan är bland annat egendomlig genom 
:sin mycket fomartade låsinrättning. Till sitt inre är boden delad 
i en bottenafdelning och ett loft, till hvilket senare en trappstege 
leder upp. Det är i denna öfre afdelning dalfolket brukar försara 
4sina högtidskläder, väfnader och dylikt, under det att matförrådet 
gömmes i den nedre. 

Till afdelningen för bostadens historia bör ock räkna43 ett eski- 
måiskt sommartält från Grönland, hvilket, skänkt af den för Nor- 
diska museet varmt nitälskande kolonibestyrer C. Brummerstedt i 
Julianehaab, dock tills vidare måst vänta på att uppsättas. Det 
består, utom af tältstänger, af en ytter- och en innertäckning af säl- 
skinn samt af ett för hänge, gjordt af sältarmar. A en mot Djur- 
gårdsbrunsviken vettande klipp-platå lades tills vidare grund för 
ett eskimåiskt vinterhus, hvilken redan i och för sig är af intresse 
för sin påfallande planlikhet med våra gånggrif ter från stenåldern. 

Runstenamas antal, förut tre, ökades under aret med ännu en. 
den största af dem alla, hvilken förskrifver sig från Norslunda 
gård i Norrsunda socken, Uppland. Om denna runsten, hvilken 
ej endast genom sin storlek utan äfven genom sin plats å kullen 
mellan Renberget och G-ustaf Vasas väg genast ådrager sig den 
besökandes uppmärksamhet, lämnas närmare underrättelser i den 
uppsats af lektor E. Bråte, som inleder denna årsberättelse. Här 
må endast erinras, att denna sten, som nu åter kommit till heders 
å en honom värdig plats, förut under flere år kullfallen legat dold 
under en gödselstack. 

Allmänna konst- och industriutställningens förvaltningsutskott, 
som under 1896 erhållit tillstånd att på egen bekostnad anlägga en 
vattenledning från Framnäs upp till Svandammen för att använda 
denna såsom reservoar till vattenkonsterna ä utställningsfältet, ut- 
förde på våren 1897 detta företag. Enligt träffad öfverenskommelse 

11 



Digiti 



zed by Google 



162 SKANSENS UTVBCKLING. 



sknlle denna vattenledning efter utställningenfi slnt fortfara att 
ega bestånd såsom en Skansens tillhörighet. Härmed fOljde äfven 
en grundlig rensning af den nämda dammen, från hvilken på Nor-^ 
diska museets egen bekostnad en fortsättningsledning anlades upp 
till den i bärget sprängda bassängen invid stora björnburen, Skan- 
sens högsta punkt. 

Från denna drogs sedermera en ledning ned till det sy-stem af 
dammar, som anordnats mellan Oktorpsgården och Laxbrostugan, 
och hvilket detta år afslutades genom fullbordandet af det sedan 
ilere år pågående utsprängningsarbetet å den: stora dam, som på 
grund af läge och beskaffenhet fick namnet Bergviken. Äfven 
å den likaledes med konst anlagda, genom ett vattendrag med. 
nämda dam förbundna Motjärn vidtogos flere försköningar. 

För att tillfredsställa allmänhetens fordringar på mat och för« 
friskningar omdanades till utställningens öppnande den gamla 
akvarie- och terrariebyggnaden till en serveringslokal, där mat och 
dryck tillhandahållas. Byggnaden, som erhöll namnet Sagaliden, 
tillökades och delvis ombygdes under inseende och efter ritning af 
arkitekten G. Améen och erbjuder nu i sina ljusa, glada f&rger 
och med sin luftiga af kolonner uppburna balkong en tilltalande 
anblick med sitt präktiga läge strax ofvanom Oskar II:s terrass. 
Äfven vid Bredablicksplanen, där en ny rymlig förfriskningslokal 
var af behofvet mycket starkt påkallad, uppfördes efter ritning af 
arkitekten B. Almquist inemot skogsluttningen en af öppna verandor 
omgifven byggnad, Fröstorp, hvilken dess utom i sitt torn har ett 
öppet galleri för ett musikkapell. 

Af stort etnografiskt intresse var, att ej mindre än tre lapp- 
familjer från Jämtlands och Härjedalens lappmarker, till sammans 
femton personer, under hela sommaren vistades pä Skansen. De 
bodde i de där resta kåtorna, och man hade ett utmärkt tillfölle 
att fä en inblick i dessa nomaders seder och hemlif. 

Trogen sin föresätta uppgift har Skansen ocksä under här 
ifrågavarande ar sökt att från glömska rädda gamla folkliga 



Digiti 



zed by Google 



FESTER PÅ SKAK8BN. 163 



seder och lekar samt att upplifva minnet hos allmänheten för dessa 
genom att vid lämpliga tillfällen anordna sådana. Sålnnda utför- 
des af en särskild, i allmogedräkter klädd personal under sommaren 
nästan dagligen sång^ dans och ringlekar, bland hvilka för detta 
år företrädesvis äro att framhålla hallingen, gotlandskadriljen, 
vingåkersdansen, daldansen, träskodansen och det gamla tämligen 
groteska djäkneupptåget oxdansen. Äfven utfördes menuett och 
rokokodansar, hvilka vid sidan af sitt kulturhistoriska intresse 
genom sin sirlighet erbjödo till&lle till en lärorik jämförelse med 
de af lefnadsfrisk ursprunglighet präglade folkdansama. 

Såsom sockenspelmän uppträdde de från näst föregående år 
bekante nyckelharpospelarne Jonas Skoglund och Johan Edlund, 
båda från norra Uppland, samt den finske, under året aflidne, blinde 
kantelespelaren Aatto Yirta (Akilles Ockenström) och dess utom 
ett antal fiolspelare från Leksand, Gagnef och Orsa i Dalarna. 

Landsmålskildrare å Skansen under detta år voro den bekante 
Jödde i Göljaryd (ingeniör K. P. Rosén), de alltid lika fyndiga 
delsbostintoma (fröken Ida Gravell och fru Hilda Jernberg) samt 
jämte dessa den detta år nyuppträdande mor Dårdi (fröken Rosa 
Arbman). 

Hvad beträffar gamla seder och årsfester, iakttogs redan vid 
årets ingång den sannolikt en gång i en forntid allmänt germanska 
seden att vakande afbida det nya året för att hälsa det välkommet. 
Till intryckets höjande bidrogo såsom under föregående år klock- 
ringning och fanfarer från Håsjöstapeln samt musik af Flottans 
musikkår. 

Valborgsmässoaftonen, den 30 april, var en stor festdag pa 
Skansen, som då besöktes af omkring 15,000 personer. Festen inleddes 
med den gamla sydsvenska folkleken .Slå katten ur tunnan», i 
hvilken nu, såsom förut, i skånska folkdräkter klädda »pågar» dels 
till häst, dels till fots pröfvade sina krafter och sin skicklighet. 
Denna af allmänheten omtyckta lek utfördes äfven sedan flere 
gånger under sommaren. Hvad den inneboende andemeningen be- 
träffar, må i förbigående anmärkas, att då katten vid en jäm- 



Digiti 



zed by Google 



164 FESTER PÅ SKANSEN. 



förande granskning af germanska fornseder visar sig hafva varit en 
sinnebild för lifs- och växtlighetskraften i naturen, denna lek sanno- 
likt ursprangligen haft afseende på nämda krafts återuppväckande 
och frigörelse från sina bojor. Efter afslutningen af denna idrotts- 
öfning utfördes under med. doktor A. Kulls anförande af öfver 
200 studentsångare de kända vår- och studentsånger, med hvilka 
det vid våra universitet är sed att välkomna ljusets årstid. Här- 
efter tändes valborgsmässoeldama, och en långdans af i folkdräkter 
klädd allmoge ringlade vid deras sken ut sitt färgskiffcande tåg 
rundt om skansslätten. 

Midsommaraftonen firades med dans kring den nylöfvade och 
med blommor smyckade majstången, äfvensom med långdans rundt 
om Skansen. Äfven iakttogs den gamla seden midsommarvaka »tills 
solen rinner opp>. Efter denna högtid inträder en period, då vårt 
folk haft föga ledighet att tänka på några större fester. 

Först med Luciadagen, den 13 december, då fordom julfreden 
ingick, inträder ett nytt festlighetsskede. Nämda dag uppträdde 
åter »lussi-bruden», krönt af sin med brinnande ljus och grönt 
lingonris prydda krona och iförd hvit skrud, i Bollnässtugan och 
tillhandahöll dem, som så önskade, förfriskningar under denna enligt 
folkets mening årets mörkaste och dystraste tid. Ingick så om- 
sider julen, då ljusen tändes omkring den heliga familjen i stallet 
vid Oktorpsgården, och stjärngossarne åter med den kringhvälfvande 
stjärnan under de åldriga tonerna af \dsan om Staffan stalledräng 
och andra gamla julhymner begynte sin vandring från gård 
till gård. 

Utom dessa rent folkliga fester firades sådana af historiskt 
och nationelt kynne äfven under detta år. Till dessa senare räkna 
vi i första rummet H. M. konungens jubileumisdag d. 18 september, 
hvilken från Skansens sida högtidlighölls genom kunglig kanon- 
salut, klockringning, flaggning och illumination. Dess utom para- 
derade vakter iförda den uniform, som bars af 1780-talets marin- 
soldater, vid konungens invid Orsastugan uppstälda bröstbild. Se 
för öfrigt sid. 181 o. f. 



Digiti 



zed by Google 



PESTER PÅ SKANSEN, 165 



Vidare deltog Skansen äfven i högtidligheterna vid Allmänna 
konst- och indnstrintställningens öppnande den 15 maj genom salut» 
flaggning och andra festliga anordningar. 

Nationaldagen, den 6 juni, hvilken detta år inföll på själfva 
pingstdagen, måste med anledning af detta förhållande erhålla en 
i viss mån allvarligare prägel än eljest. Efter kanonsalut höllos 
tal för konung och fosterland, och af musikkåren utfördes musik 
efter för dagen affattadt program. 

Hjältekonungame Gustaf U Adolfs och Karl XII:s dödsdagar, 
den 6 och 30 november, högtidlighöllos likaledes. 

Utom dessa dagar firades äfven Bellmausdagen, den 26 juli, 
sedan nära sju årtionden faststäld såsom Djurgårdens högtidsdag, 
genom ett talrikt och af trogen tidsfärg utmärkt tåg af de från 
Vredmans sånger och epistlar kända gestalterna och af dem led- 
sagande nationalklädd allmoge. Tåget drog rundt om så väl Skan- 
sen som det denna dag därmed genom samtrafik förenade utställnings- 
området. 

Utom på Bellmausdagen förekommo historiska tåg flere gånger 
under tiden för Allmänna konst- och industriutställningen, vid 
hvilka framstäldes bland annat Gustaf II Adolf till häst, omgifven 
af sina ftlltherrar, och Karl XII, åtföljd af Magnus Stenbock och 
Adam Ludvig Lewenhaupt. 

För den häfdvunna vårfesten vidtogos denna sommar, hvilken 
var utsedd att i sin helhet blifva så att säga en oafbruten fest, ej 
de vidlyftiga anstalter som under föregående år, och något sär- 
skildt upprop till allmänheten utfärdades icke häller. Den 10 juni 
tog Skansens femte årsfest sin början och fortgick till och med 
den 14 i samma månad, lämnande en behållning af 12,313 kr. 66 öre. 
Likasom förr hade fru A. Wallenberg, f. von Sydow, och friherr- 
innan E. Rudbeck, f. Ulfsparre, med oförtröttadt nit öfvertagit led- 
ningen. 

Vtvl J. Wettergrund — Lea — hade för festen skrifvit ett poem, 
hvilket kostnadsfritt trycktes af Iduns tryckeriaktiebolag. Att 
här för öfrigt redogöra för alla de till marknaden influtna gåfvorna 



Digiti 



zed by Google 



166 FESTER PÅ SKAKSEK. 



förbjuder utrymmet. Festtåget framstälde denna g&ng fält- 
marskalken Lennart Torstensson i Böhmen 1645, åtföljd af sin 
gemål Beata De la Grardie och en talrik stab af fiftltöfverstar och 
knektar till häst och till fots, äfvensom af tross. Framför flydde 
ett band kejserliga marodörer. Tåget anordnades och leddes af 
kapten C. Hellström med biträde af artisten G. Krehl. 

I Laxbrostugan hade några medverkande slagit sig till sam- 
mans för att framställa en verklighetstrogen bild af hemlifvet i en 
större bärgsmansgård i början af detta århundrade och på samma 
gång undfägna allmänheten med för bärgslagen egendomliga rätter 
såsom »glöhöppa», »refpannkakor», »sandjolpäron» m. m. 

De förut nämde landsmålskildrame uppträdde, och folkdansar 
och lekar utfördes å dansbanan. Dess utom hölls i likhet med 
föregående år marknad i gammaldags salustånd, hvilka så^iom van- 
ligt voro uppstälda utefter östra kanten af skansfältet. 

Af den svensk-amerikanska sångkör — American Union of 
Swedish Singers — , som under utställningen besökte Stockholm, gafs 
under direktör J. R. örtengrens ledning en gästkonsert å Skansen. 

Den 24 januari afbrändes af öfverfyrverkaren A. R. Törner ett 
storartadt fyrverkeri. Herr Törner ville med detta taga ett värdigt 
afsked af den publik, som han under flere förflutna år så många 
gånger å Skansen fröjdat med sina smakfullt anordnade pyrotek- 
niska scenerier. Och detta afsked blef ett afsked för alltid, öfver- 
fyrverkaren Törner afled nämligen kort tid därefter. 

Hvad musiken beträffar, utfördes denna, utom såsom förr 
af Kungl. flottans musikkår, under sommaren af Lifregementets 
till fot musikkår under direktör O. Blomqvists anförande samt. 
under nämda regementes tjänstetid, af Yästernorrlands infanteri- 
regementes musikkår under ledning af direktör Gr. Rydberg. An- 
talet konserter, som af dessa kårer under året gifvits, utgjorde 
till sammans 169. Om allmogemusiken hafva vi redan redogjort på 
annat håll. 



Digiti 



zed by Google 



MÄRKLIGA BBS5K. KLÄDKAMMAREN PÅ SKANSEN. 167 



Bland besök under året på Skansen, bör främst nämnas, att 
H. M. konungen hedrade vårfesten med besök, hvilket kan sedan 
flere gånger under sommaren upprepade. Äfven H. M. drottningen 
och H. K. H. kronprinsen besökte under året Skansen, den senare 
likasom flere andra medlemmar af den kungliga familjen flerfaldiga 
gånger. Bland märkliga besök må ock nämnas det, som den 27 
augusti gjordes af den då i Stockholm sammanträdande internatio- 
nela joumalistkongressen, samt vidare kronprins Fredriks af Dan- 
mark och konung Chulalongkorns af Siarn, flere andra att förtiga. 



Klädkammaren på Skansen, som under de senaste åren i sam- 
band med de å Skansen hållna historiska minnesfesterna och vår- 
festerna vuxit ut till en ganska betydande sådan, gjorde år 1897 
åtskilliga förvärf till sitt dräktförråd. 

Af särskild betydelse voro de folkdräkter, som till ett antal 
af 22— af hvilka 11 gossdräkter och lika många flickdräkter — för- 
färdigades efter mönster i Nordiska museet från olika svenska 
landskap för de i ringlekarna på Skansen deltagande folkskolebarnen. 
Härigenom gafs nämligen ett ypperligt medel till en lefvande fram- 
ställning af våra ännu i bruk varande eller redan utdöda folk- 
dräkter vid sidan af det gamla tillvägagåendet att förvara och 
förevisa dem inom glas och ram eller i interiörer. 

Bland öfriga dräkter, som anskaffades, må nämnas 2 s. k. 
fornnordiska dräkter, 1 karelsk dräkt, 4 djäknedräkter, 4 mans- 
dräkter från rokokotiden och 2 bamdräkter från samma tid, 4 
sjöofficersdräkter från år 1790, m. fl., inalles icke mindre än 45 
dräkter. 

Här må äfven omnämnas, att en ny Earl XII:s fana anskaffades 
for Skansens festtåg. Fanan, som är af ljusblått siden, med 
konungens monogram i guld, är en noggrann efterbildning af en af 
de i Kungl. lifrustkammaren förvarade fanorna från Karl XIIis tid. 

Antalet föremål, tillhörande Skansens klädkammare, utgjorde 
vid 1897 års slut 2,396, fördelade på 1,651 nummer. 



Digiti 



zed by Google 



168 DE NATURVETENSKAPLIGA AFBELNING ARNA PÅ SKANSEN. 



Hvad beträffar utvecklingen af de natnrvetenskapliga afdel- 
ningarna på Skansen under detta år, införes, såsom i föregående 
årsberättelser, i detta sammanhang endast en redogörelse för de 
botaniska och mineralogiska afdelningarna, under det att berättelsen 
om den zoologiska trädgården å annat håll såsom själfständig upp> 
sats återfinnes. Se sid. IS.'). 

Växtaf delningen. Äfven under år 1897 hafva i likhet med det 
föregående stora planteringar företagits ej endast i afsikt att för- 
sköna Skansen utan ock för att därmed uppnå ett af dess mål: att 
på Skansens område få den svenska floran i största möjliga måtto 
företrädd. I detta syfte hafva på lämpliga platser utplanterats 
ett större antal träd och buskar. 

I den nedanför vaktstugan anlagda köksträdgården hafva funnits 
de flesta till detta område hörande inhemska växter. 

Äfven med afseende på egentlig prydnadsplantering har mycket 
arbete nedlagts. Af Tjäders fröhandbl, direktörerna E. Lind- 
gren och A. PiHL med flere hafva till denna grupp upprepade 
gånger lämnats gåfvor. Bland rent botaniska förvärf, som utplan- 
terats på Skansen, kunna nämnas Linnea borealis och Cypripediiun 
(ialceolus. Af springkornet (Impatiens noli tangere), af hvilket 
frön såddes vid säldamshvalfvet 1894, och hvaraf plantor nästföl- 
jande år uppkommo, men snart äter fcirtorkades och försvunne, stod 
dock detta år ett flertal exemplar i full utveckling och blomstring. 

St enaf delningen. Sedan Kungl. Maj:t bifallit en af Nordiska 
museet gjord ansökan, att den af Järnkontoret uppförda och till 
Nordiska museet skänkta byggnad, som upptog Mellersta Sverges 
grufutställning, jämte tillhörande bockbana måtte få på sin plats 
a Djurgården kvarstå, och en betydande del af de i denna byggnad 
frän en mängd olika grufvor utstälda föremålen blifvit skänkt 
till Skansen, beslöts, att däri skulle öppnas en ny utstältning, be- 
lysande den svenska grufdriften. Denna utställning har erhållit 
namnet Skansens grufutställning. Ett högt, fast bygdt speltorn 
reser sig på byggnadens södra gafvel; från den norra leder en bock* 
bana till en i Skansens bärg gjord gruföppning. 



Digiti 



zed by Google 



DE NATURVETENSKAPLIGA AFDELNINGARN A PÅ SKANSEN. 16» 



Bland de till denna ntstftllning lämnade gäfvorna må äfven här 
nämnas modeller af gmfbyggnader och grufmaterial från Gränges*- 
bergs grnffält i Dalarna; en akvarell, utförd af A. Jnngstedt, fram- 
ställande den så kallade Skämingen i ofvannämda gmfva, samt 
modell af skrädhus från Slåtterbergs gnif^lt i Västmanland. Utom 
malmblock och stnffer från förut nämda grufvor hafva sådana 
blifvit skänkta från ett mycket stort antal andra grufvor, hvari- 
bland knnna nämnas Långbans grufi^t i Värmland och Dannemora 
gruifält i Uppland. Hvad beträffar de öfriga stora gåfvorna af 
detta slag, må här för undvikande af upprepning hänvisas till sid. 
n2 o. f. 

Till Skansens malmbärg uppfördes af dessa gåfvor några större 
malmblock från Ingelsgru:fl%ltet, Riddarhytte gruffält och Kläcka- 
Lerbergs grnffält i Västmanland, Bispbergs gruflält och Kyllshytte 
grufva i Dalarna, Bossmo grufva och Sulitelma gruffillt i Norge 
samt dess utom dolomitblock från Ekebergs stenbrott i Närke och 
kalkstensblock från Hasselhöjdens stenbrott i Västmanland. 

Bland öfriga förvärf kunna här omnämnas de grufhissar med 
väldiga malmtunnor, som förvai-as uppe i speltomet, hvarest äfven 
bärgborrmaskiner af äldre och nyare konstruktion finnas utstälda. 

Till denna afdelning hör äfven den storartade gåfva, som genom 
kapten A. Nordbnfelt å Höganäs samt disponenterna R. T. Berg i 
Malmö och C. Tranghbll i Landskrona tillstäldes Skansen, näm» 
ligen Skånska storindustriens byggnad med tillhörande trappupp- 
gång, elektriska ledningar m. m. I denna byggnad, vackert belägen 
i den skogbevuxna sluttningen ofvanfor Framnäs och bygd i 
villastil efter ritning af arkitekten G. Wickman, inrymmas äfven 
den efterbildade stenkolsgrufvan, fondmålningen öfver Limhamns 
kalkstensbrott, utförd af artisten G. T. Wallén, kalkstensblock frän 
nämda stenbrott, m. m. 

Till slut må äfven omnämnas, att en stor del af de föremal, 
bestående af både oarbetade och förädlade stenblock af olika slag^ 
hvilka varit utstälda på utställningens afdelning för stenindustri, 
blifvit öfverlämnade till Skansen. 



Digiti 



zed by Google 



170 SKANSEN OCH UTSTÄLLNINGEN. 



Att Nordiska museet och särskildt Skansen sknlle komma att 
skörda rika frukter af Allmänna konst- och industriutställningen 
var att förutse. 

Vi ha redan omnämt tillskottet af 4,000 kronor för fullbor- 
dandet af Oskar II:s terrass samt vidare den från Djurgårds- 
brunsviken lagda vattenledningen, äfvensom tillförseln under som- 
maren af drifkraft för bärgbanan. Den förnämsta ekonomiska 
fördelen medförde dock den i sammanhang med utställningen 
tillströmmande massan af besökande. Summan af Skansens in- 
trädesaf gifter för tiden 15 maj — 3 oktober, eller tiden från ut- 
ställningens öppnande till hennes stängning, uppgick till 152,069 kr. 
16 öre. Utan tvifvel utgjorde de tio dagar, som enligt öfverens- 
kommelse emellan utställningens förvaltningsutskott och museets 
styrelse voro anslagna -till samtrafik med Skansen, en stor fördel 
för denna. Samtrafiken inbragte sammanlagdt i inträdesafgifter 
45,071 kr. 66 öre. Den 30 maj inflöto 5,049 kr., den 7 juni 4,561 
kr. och den 24 i samma månad 4,717 kr. 75 öre. Den 26 juli in- 
flöto 5,061 kr. 41 öre och den 10, 17, 24 och 29 augusti voro de 
motsvarande summorna 2,663 kr., 2,670 kr., 2,812 kr. 75 öre och 
5,990 kr. 75 öre. Den 24 september belöpte sig inträdesafgifterna 
till 2,743 kr. 75 öre och den 3 oktober, utställningens stängnings- 
dag, stego de till 8,802 kr. 25 öre. Det ligger emellertid i öppen 
dag, att fördelarna af utställningen skuUe för Skansen hafva varit 
ännu större, om den fbrra velat medgifva användningen af kontra- 
märken mellan de båda områdena, såsom förhållandet var mellan 
utställningen och Hasselbacken. Men på en sådan anordning ville 
förvaltningsutskottet aldrig ingå, väl närmast beroende därpå, att 
Skansen under hela utställningstiden mera betraktades såsom en 
konkurrent än såsom ett komplement till utställningen. Frånser man 
samtrafiksdagarna, var den bästa dagen under utställningstiden den 
8 augusti, som gaf 3,903 kr. 75 öre, men dock — vare det sagdt för 
jämförelse — under den öfriga delen af året öfverträfiades af val- 
borgsmässoaftonen, hvilken inbragte 5,400 kr. 25 öre i inträdesafgifter. 

Utom nämda inkomster, förvärf och fördelar, som utställningen 
dels omedelbart, dels, och hufvudsakligen, medelbart tillskyndade 



Digiti 



zed by Google 



8KANSBN OOH UTSTÄLLNINGEN. 171 



Skansen, må äfven nämnas de synnerligen värderika och storartade 
gafvor, som efter utställningens slut från utställares sida tillföllo 
Nordiska museet och framför alt Skansen, och bland hvilka i främsta 
rummet böra nämnas Mellersta Sverges grufutställnings byggnad 
med tillhörande samlingar, Skånska storindustriens utställnings- 
byggnad och aktiebolaget Stockholms förenade bryggeriers paviljong. 
Jämte dessa må här äfven framhållas följande modeller, nämligen 
af Näs slöjdlärareseminarium i Västergötland, af ångfartyget »Södra 
Sveriges» bärgning 1897, af Köpenhamns frihamn samt modellen 
till ett norrländskt sågverk, hvilka alla besökande å utställningen 
torde erinra sig såsom hörande till dennas sevärdaste föremål. Om 
nämda jämte öfriga gåfvor under ifrågavarande år^ från utställnings- 
området se vidare redogörelsen för mineralogiska afdelningen och 
gruf utställningen sid. 168, 169 samt för öfirigt sid. 222—225. Sam- 
manlagda värdet af de med anledning af utställningen lämnade 
gåfvorna Jian beräknas till omkring 100,000 kronor. 

Ett erbjudande af arkitekten F. Lilljekvist, att Skansen skulle 
öfvertaga den å Nordiska museets mark Framnäs för årets ut- 
ställning utförda och i sitt slag särdeles lyckade efterbildningen 
af Stockholm vid slutet af 1500-talet, ansåg Skansens styresman alt 
för äfventyrligt att antaga. Att denna vägran var väl befogad 
framgick ock af det illa medfarna skick, i hvilket den till sitt ur- 
sprungliga syfte helt tillfälliga och till följd däraf dekorations- 
artade anläggningen befann sig efter förloppet af en enda vinter, 
som dock erbjöd ovanligt gynsamma väderleksförhållanden. Till 
anbudets af böj ande bidrogo dess utom flere andra skäl, såsom svårig- 
heterna att för det nya ändamålet underhålla en tillräcklig per- 
sonal och i allmänhet de ringa utsikterna, att anläggningen skulle 
lämna inkomster motsvarande utgifterna. 



Med afseende å de förändringar, som under året vidtagits i 
fråga om museets lokaler, hänvisa vi till hvad som i föregående 
årsberättelse finnes nämdt om lägenheten Framnäs öfverlåtande till 

^ Det följande året bragte nämligen en ansenlig efterskörd. 



Digiti 



zed by Google 



172 LOKALER. BESÖK. DELTAGANDE I UTkJTÄLLNINGAR. 



Allmänna konst- och indnstrintstäUningen 1897, och hvad betaräffar 
Skansens akvarium och terrarinm till hvad härom namnes längre 
fram i samband med redogörelsen för den zoologiska trädgården. 

Förevisningstiderna vid museets olika afdelningar i staden och 
på Djurgården voro de samma som under närmast föregående år. 

Samtliga museets afdelningar besöktes år 1897 af 622,608 per- 
söner, af hvilka 575,143 besökt Skansen.^ 

Samlingarna voro vid 1897 års utgång brandförsäkrade till ett 
värde af 829,200 kr., och museets båda egendomar i staden (nr 77 
och 79 Drottninggatan), byggnaderna å Lejonslätten, Skansen samt 
Bredablicks torn till ett sammanlagdt värde af 775,850 kr. För- 
säkringsafgiftema under samma år uppgingo till kr. 2,224: 20. 

Till åtskilliga afdelningar af Allmänna konst- och industri- 
utställningen i Stockholm 1897 voro föremål ur museets samlingar 
utlånade, nämligen till »Gamla Stockholm», till H. M. konungens 
jaktklubb och Svenska jägarförbundets utställning, till Mellersta 
Sverges gruf utställning, till Stockholms gasverks utställning i 
Stockholms stads paviljong, till Teater- och musikutställningen samt 
slutligen äfven till Arméns och flottans utställning. De utlånade 
föremålens antal var 168. 

Vid Svenska slöjdföreningens sammanträde i februari 1897 ut- 
stäldes en samling Nordiska museet tillhörande kopparkärl i drifvet 
och ciseleradt arbete, från 1600- och 1700-talen. 

Literär förbindelse inleddes under år 1897 med följande veten- 
skapliga anstalter i utlandet: 

Verein fur Geschichte und Alterthumskunde Westf alens. Mlinster. 

Geschichts^ und alterthumsforschender Verein. Schleiz. 

Verein fiir hennebergische Geschichte und Landeskunde. Schmal- 
kalden. 

' Se sid. 253. 



Digiti 



zed by Google 



LITERÄR FÖRBINDBLSB. OMDÖMEN I UTLANDETS PRÄSS. 173 



Verein fiir siebenbilrffische Landeshunde. Hermannstadt. 

Sistarische und antiquarische Gesellachaft. Basel. 

Schweizerisehe GeseUschaft fur Volkshunde. Zttrich. 

Sodety of AfUiqtmries of London. London. 

Societé des antiquaires de Picardie. Amiens. 

Société d'hisioire, d^archéologie et de littérature de Varrondisse- 
ment de Beaune. Beanne. 

Aeadémie des sciences, arts et belles^lettres. Dijon. 

Société archéologique de Tarn-et-Garonne, Montauban. 

Western Heserve Uistorical Society. Cleveland, Ohio. 

Numismatic and a/ntiquarian Society. Montreal, Canada. 

Antalet af de utländslca museer och samfund, med hvilka Nor- 
diska mnseet vid slutet af år 1897 stod i förbindelse, utgjorde 177. 
En förteckning öfver dessa lämnas sid. 234 och följande. 



Såsom med anledning af 1897 års allmänna konst- och industri- 
utställning kunde väntas, har Nordiska museet och i synnerhet 
dess fril af tsaf delning Skansen det förflutna året i hög grad dragit 
både landsmäns och främlingars uppmärksamhet till sig. Detta 
framgår äfven af den mängd skildringar och afbildningar, som i 
detta afaeende under årets lopp förekommit i så väl svenska som 
utländska tidningar. Då förekomsten af dylika uppsatser och om- 
nämnanden är särdeles rikhaltig, kan här endast en del anföras. 

Hvad de utländska omdömena angår, framstår onekligen L. 
Passarges reseskildring Schtveden, där ett särskildt kapitel egnas 
åt Nordiska museet och Skansen, såsom det märkligaste. Hr Pas- 
sarge, hvilken år 1896 besökte Sverge och då, såsom bekant, äfven 
furetog materialsamlingar för Bsedekers resehandbok, inleder nämda 
kapitel med att säga, att likasom vår tid genom Pompejis bevarande 
fatt en trogen bild af tider och förhållanden, som annars skulle 
hafva sjunkit i glömska och förgängelse, så har genom Nordiska 
museets och Skansens skapande f rambesvurits ett nytt, ett 1 ef vande 
Pompeji, som åt eftervärlden kommer att lämna en trogen fram- 
ställning af det skandinaviska folkets gemensamma kulturlif. 



Digiti 



zed by Google 



174 OMBÖMEK I UTLANDETS PRÄSS. 



I den i Leipzig ntkommande tidskriften Universum^s 21 häfte 
lämnar W. Kcenig i en längre illustrerad uppsats en sympatisk 
skildring af Nordiska museet och Skansen, hvilken sistnämda in- 
stitution han anser vara en af de anmärkningsvärdaste anlägg- 
ningar i hela världen.^ 

Den f&rdigbygda delen af Nordiska museets palats omnämnes i 
äere utländska tidningar såsom utställningens praktfullaste byggnad, 
t. ex. i Der Beichshoten (Berlin) den 16 maj och Das Volk (Berlin) 
den 19 maj, m. fl. 

1 en artikel i Ba/nner Zeitu/ng den 23 juni uttalar författaren, 
P. Lindenberg, som sett Skansen under vårfestdagama, sin för- 
våning öfver, hur stilla alt tillgår. Det är folklif i ordets bästa 
bemärkelse. Uta^f samma författare förekomma samtidigt i en mängd 
tyska tidningar korrespondenser, i h vilka Skansen omnämnes. 

I Berliner Courier den 20 juni läses en lång skildring af Skansen 
och dess vårfest, som författaren finner mycket olik de fruktade 
välgörenhetsbasarerna, och som han fann gifva ett godt tillfälle att 
blicka in i det svenska folklynnet. 

Berlinische Zeitung den 22 i samma månad innehåller äfven en 
liflig skildring af vårfesten och våra ftlrgrika nationaldräkter. 

Berliner Zeitung den 10 och Posener Zeitung den 11 juni hålla 
Skansen för utställningens stolthet, och i Schlesische Volhszeitung 
(Beilage 309) säger dr F. Niemann, att Nordiska museets appendix, 
det i hela världen ouppnådda Skansen, är en af den härliga mälar- 
stadens förnämsta prydnader, ett i ordets bokstafligaste mening 
lef vande etnografiskt museum. 

I KorrespondenMatt des Gesammtvereins der defstschen Geschichts^ 
und Alterthumsvereine yttrar Fritz Amheim bland annat om Skansen, 
att det är ett efter alla auktoriteters uttalanden hittills ouppnådt 
etnografiskt kulturhistoriskt friluftsmuseum. 

Af F. Mewius förekommer i Hlustrirte Welts 22 häfte en med flere 
afbildningar försedd uppsats om Skansen, i hvilken bland annat 
framhålles den på Skansen gällande grundsatsen, att alla djur skola 

^ L. Paflsarges ocli W. Koenigs nppsatäor äro ut^ifna såsom särtryck. Se sid. 
157 samt 251 ooh 252. 



Digiti 



zed by Google 



OMDÖMBN I UTLANDETS PRÄSS. 175 



ristas i en omgifning, som motsvarar deras vanliga uppehållsort, 
hvilket man eljest icke är van vid i zoologiska trädgårdar. >Här 
tinnes», yttrar författaren, »intet spår af en menagerimässig anord- 
ning af djuren i trånga burar, och det gör ett gladt intryck att 
finna djuren, hvilka annars oroligt smyga omkring i andra zoolo- 
giska trädgårdars trånga inhägnader, här fulla af lif och rörelse». 

I Daily Chronicle den 8 juni säges det, att Skansen ur turist- 
synpunkt var det intressantaste på utställningen; och de ameri- 
kanska tidskrifterna The Outlook den 24 och Harpers Weekly den 
31 juli skildra i entusiastiska ordalag dansarna på Skansen. 

Le Journal (Paris) innehöll den 26 mars en sympatisk artikel 
om Skansen af Hugues Le Roux. 

I en korrespondens till norska tidningen Morgenbladet om Stock- 
holm och utställningen heter det bland annat: »en härlig sevärdhet, 
som särskildt förtjänar omnämnas, men ty värr ej kan eftergöras, 
är Skansen. Svensken befinner sig här i omgifningar, som särskildt 
äro egnade att tilltala och styrka nationalkänslan.» Vidare rosar 
korrespondenten varmt den därstädes herskande ordningen. 

Under öfverskriften »En S0ndag paa Skansen» lämnar O. Borch- 
senius i Dannebrog den 25 juni en skildring från Skansen, där han 
yttrar, att »det hela är en stor historiebok, en lefvande kultur- 
skildring. Så skulle alla museer vara, om de vilja tala till den 
stora allmänheten.» 

Bland öfriga utländska tidningar, som innehållit uppsatser om 
eUer skildringar af Nordiska museet och Skansen, må här antecknas: 
Schwäbisehe Kronik den 26 juni, den tyska tidskriften Daheim 
för samma dag och Centralblatt der Bauverwaltung den 4 och 18 sept. 
(af C. Mtthlke); de franska tidningarna och tidskrifterna Le Temps 
den 22 juli, Ij' Illustration för juni, Memorial Diplomatique (Paris) 
för juli, l}t Patrie den 12 juli, Revue encyclopédique Larousse 
(Paris) den 18 sept. och Oazette de Lausanne den 3 aug. (af E. Secrétan); 
den portugisiska tidningen O Commercio do Porto; den i Prag ut- 
kommande tidningen Radikalni Listy, St. Petersburger Herald o. s. v. 

De många under året om Skansen i svenska tidningar före- 
kommande uppsatserna blefve det för vidlyftigt att här omnämna. 



Digiti 



zed by Google 



176 DB MCLLBRS uppsats I TILSEUEREN. 



Om i samtliga ofvannämda uppsatser i tidningar och tid- 
skrifter snart sagdt genomgående uttalas en varm sympati för Kor- 
diska museet och dess friluffcsafdelning på Skansen, kan detta där- 
emot icke sägas om en artikel, »Museum og Interi0r», i den danska 
tidskriften Tikkueren 1897. ^ Då denna artikel har till författare 
den berömde fomforskaren, museidirektören dr Sophus Mtiller, bör 
den samma här icke med tystnad förbigås. Det torde emellertid 
åtminstone för tillfället vara nog att till dess bemötande upptaga 
några erinringar, hemtade ur en ännu outgifven skrift af en bland 
Nordiska museets amanuenser. ^ 

»Efter ett försök till utredning af museemas uppgift och be- 
tydelse, hvilket emellertid sjnies lida af både ensidighet och öfver- 
drifter, angriper dr M. med mycken bitterhet den nya utvecklings- 
form af museer, som vunnit burskap under benämningen frilufts- 
museer. Den sålunda kastade handsken upptogs af ibland andre 
Otto Borchsenius i tidningen Dannebrog. Med kraft och säkerhet 
förde han sitt vapen för så väl friluftsmuseerna i allmänhet som 
för det tillämnade friluftsmuseet vid Rosenborg i synnerhet, hvarvid 
Skansen, »Stockholms og Sverrigs Stolthed», framhölls såsom före- 
döme. I själfva verket är också Skansen, ehuru flere gånger om- 
nämd i dr MtQlers uppsats, tämligen oberörd af hans anfall, då han 
tydligen om hela institutionen har en oklar föreställning. Det är 
därföre mindi^e nödigt att här upptaga alla dr Mullers anmärk- 
ningar mot friluftsmuseerna. Dock må i största korthet några af 
de viktigaste anföras. 

Dr M. angriper först uttrycket friluftsmuseum, förnekar de med 
denna benämning betecknade anläggningeona rätt att kalla sig 
»Museum» och säger, att de »i mange og det de vsesenligste Punkter 
staar ganske udenfor Museets Begrebv. Vidare påstår han, att de 
*optage Mindesmfierker af underordnet Betydning» såsom bonde- och 
borgarbyggnader, men försumma de viktigare såsom domkyrkor och 
slott; att de genom att flytta större föremål ^krsenker Monumen- 



' Tihkueren. Köbenhavn 1897. S. 6ö:J o. f. 
^ E. Hammabstedt: Några museifrågor. 



Digiti 



zed by Google 



DK MOliLKRS UPP9ATS I TIL8KUBRBK. 



tenie for at vinde Museumagenstande»; att de icke allenast reatau- 
rera utan oek göra nya tillaättxungar ocb efterbildningar, hvilka 
vilja gälla för äkta; att de äro omöjliga att följdriktigt ooh i öfver- 
ensstämmelse med eitt syfte och väsen till fall utsträckning genonw 
fora; att de ej äro kunskapsbringande, ej tilltalande för inbillningen 
oek känslan, ej tilldragande mer än möjligen för en i8l0vet» städemas 
befolkning; oob att de »i alt Fald vil kun vsere ét Årrangement 
for den bamlige eller for den grove Sans». 

Såsom ses, är det många tillvitelser dr M. hopar. Hvad nu 
den första af de anförda anmärkningarna vidkommer, är det, om 
vi också fullkomligt uppskatta en viss faststäld benämnings vikt 
och betydelse för det därmed förbundna begreppets orubbade be- 
stånd, tämligen likgiltigt att därom tvista. Hnfvndfrågan är, 
om friluftsmuseerna hafva rätt att vara till, ooh detta dristar ej 
ens dr M. att förneka. Då Skansen för öfrigt omfattar en mängd 
föremål, hvilka ej lämpligen kunna inrymmas inom mnseibygg- 
naderna i staden och äfven skola blifva för skrymmande för 
museipalatset på Lejonslätten,* är det ju alldeles oemotsägligt, att 
det utgör en friluftsafdelning af ett verkligt museum. Omöjligt 
vore nog eljest ingalunda att mot dr M:a uppfattning af ett kultur- 
historisk-etnografiskt museum, sådan denna framgår, ej af defini- 
tionen, utan af sammanhanget i dess helhet, här framställa en mindre 
trång definition, men varnade af hans exempel skola vi undvika 
detta. Friluftsmuseet är nämligen ännu en ung, lifskraftigt upp- 
spirande telning, och om fulla sträekvidden af dennas krona är det 
ännu för tidigt att döma. Ovist vore att i otid därför utstaka ett 
kanske för inskränkande rum. Visst är också, att begreppet museum 
länge sedan i allmänna meningen frångått de rigoröst tilldragna 
gränser, som dr M. särskildt i förra delen af sin nppsats funnit 
för godt att för det samma utstaka. 

Vidare anser dr M. bondens och borgarens boningar, hvilka han 
tyckes anse vara de enda byggnader, som kunna komma att få plats 
i ett friluftsmuseum, vara af underordnad betydelse emot herre- 
gården och kungaborgen. Från etnografisk-folkloristisk och väl 
äfven kulturhistorisk synpunkt sedt nödgas man dock vara af en 

12 



Digiti 



zed by Google 



178 DR MOLLERS UPPSATS I TTLSRUITRIN. 



motsatt åsikt, ooh det kan tyckas, som borde åfven arkeologen vara 
det samma.: Oafsedt nilmligen, att de fOrstnämda byggnaderna till- 
hört landets öfvérvägande och egentliga^' befolknings äro de ofta mer 
eller mindre nrsprnngstyper i förhållande så väl till de sistnttmda 
som till senare tiders hus och bostäder. För öfrigt har vä! näppe- 
ligen dr M. ännn uppmätt gränserna fbr friluftenniseernas verk- 
samhetsfält. Att flytta kungaslottet eller domkyrkan blir väl alltid 
öf verflödigt, då dessa pläga ligga vid eller nära samf^dselns hnfvnd- 
punkter och där af en hvar kunna uppsökas; men det är långtifrån 
omöjligt, att det afaides liggande, fbrfallna gamla herresätet och den 
i någon liknöjd landsort vanvårdade medeltidskyrkan kunna komma 
att inom ett friluftsmuseums hägn få en sista tillflykt. Exempelvis 
kan nämnas, att på Skansen redan nu platser äro utsedda fbr icke 
mindre än fyra kyrkor af skilda typer. 

Yi komma nu till den kanske tänkvärdaste anklagelsen, den 
att friluftsmuseet genom att flytta större föremål från deras plats 
lösrycker dem från dera^i rätta sammanhang. I viss mån har dr 
M. häri fullkomligt rätt. Emellertid kan en dylik förflyttning 
mycket ofta vara eller bKfva alldeles nödvändig för att rädda före- 
målen från förstörelse och undergång. Vidare medför omflyttningen 
af byggnader, om hon ock från en sida sedd är ett lösryckande ur 
ett sammanhang, från annan sida den stora fördelen, att en hel 
massa fbrut ur sitt sammanhang lösryckta — men dock af dr M. 
godkända — museiföremål i stället, återkomma på sin verklighets- 
riktiga plats och i sitt verklighetsriktiga inbördes sammanhang. 
Hvad som går fbrloradt å ena hållet återvinnes altså mångdubbelt 
å det andra. Och att alla dessa ryggåsstugor, stenstugor, porten 
o. s. v. skulle på sina urspungliga platser mer eller mindre brist- 
fälligt och felaktigt återinredas i typ- och åldersenligt skick fbj 
att sedan ligga såsom kringströdda museiruditnent i afsidee be- 
lägna landsorter, kan väl aldrig vara dr M:s allvarliga mening. 

Hvad angår beskyllningen, att friluftsmuseerna icke allenast 
restaurera utan ock göra nya tillsättningar och efterbildningar, 
.hvilka vilja gälla, för äkta, måste denna beskyllning, hvad Skansen 
angår, eftertryckligt tillbakavisas. Att utan bedrägeri söka åstad- 



Digiti 



zed by Google 



DR m€LL£RS uppsats I TILSKVERBN. 179 



komma illusion är något helt annat än förfalskning, Låtom oss an- 
föra ett exempel. Dr M. torde väl icke frånkänna de zoologiska 
mnseema museivärdighet, och dook, hvad äro alla dessa »uppstop- 
pade djur» från verklighetaynpunkt sedt annat än med halm oc^fa 
blånor fullproppade skinn, hvilka till på köpet försetts med konst- 
gjorda »ögon» af glas. Och likväl föreligger här ingen förfalsk- 
ning, lika litet som i de ännu längre i illuaionsriktning gångna 
s. k. biologiska museerna. 

För att använda dr M:s egna ord, är det verkligen »kun den 
bamlige eller den grove Sans», som efter närmare granskning och 
eftertanke inom området af ett på vederbörligt sätt ordnadt fri- 
luftsmuseum förväxlar det efterbildade med det ursprungliga. »I 
Billed- og i Miniaturgengivelse» må enligt dr M. äfven byggnader, 
griftkummel o. s. v. ingå i ett museum. Man må med förvåning 
spörja, hvi detta ej också kan få ske med efterbildningar i naturlig 
storlek, för så vidt det af praktiska skäl ej omöjliggöres. Frilufts- 
museets hufvuduppgift är enligt vår mening mer att häfda det vä- 
sentligas än det tillfälligas rätt att vara till, mer att sträfva efter 
sanning än efter verklighet, under h vilket senare begrepp dr M. i 
här åsyftade uppsats alt för mycket gör sig till träl. Själfva dr 
M., som är intagen af så djupt rotad, förutfattad motvilja mot alla 
friluftsmuseer, måste ju erkänna, att »Grustav Adolfs Drabanter 
tager sig fortreeffelig ud i Haaelius's Etablissement ved Stockholm 
til Trods for, at de ikke er if0rte originale Dragter». Äfven det 
6. k. egentliga museet gör ju enligt dr M. nya tillsättningar, ja »saa 
vidt, at endog det gamle Musikinstrument bliver istandsat for ätter 
at klinge». Det är just en dylik återstäUelse, som också frilufts- 
museet vill åstadkomma; äfven det vill få gamla instrument att 
klinga med länge sedan förgätna toner för nutidens öron. Men för 
att detta skall lyckas, måste också det på lämpligt sätt omstränga 
och hopfoga de gamla stränglösa och förslitna instrumenten. Srister 
det härvid i trohet mot sanningen, är det forskningens uppgift att 
ingripa och rätta. Att för öfrigt frilaftsmuseet har sina fel, må 
gärna erkännas, men det är ännu helt ungt och eger såsom alt 
lifskraftigt förmåga af utveckling. 



Digiti 



zed by Google 



180 DR MOLLERS uppsats I TILSKUEREK. 

Friluftsmuseerna äro omöjliga att konsekvent genomföra, säger 
vidare dr M. Svaret härpå tillhör egentligen ännu framtiden. 
Emellertid må det antagas såsom möjligt, att dr M. har rätt häri, 
men friluftsmuseerna dela i så fall samma öde som snart sagdt alt 
mänskligt och icke minst de af dr M. godkända inomhusmuiseéma. 
Bet är ju företrädesvis just för att fullkomna dessa och föra dem ett steg 
— ett jättesteg — närmare deras mål, som friluftsmuseerna uppstått. 
För öfrigt säger ju dr M. själf, att »et Museums Plan kan vesre 
mere eller mindre h0jt anlagt, tilsigtende Fnldsteendighed eller kun 
Grundelementerne», och såsom framför alt populariserande vore det 
mycket naturligt, om friluftsmuseerna skulle nöja sig med att 
endast eftersträfva grundtyper. 

Hvad de öfriga tillvitelserna angår, att friluftsmuseerna ej äro 
kunskapsbringande, ej verka illusion, ej äro tilldragande o. s. v., 
lämna vi dem åt sitt värde med den förmodan, att dr M. själf hälst 
skulle se, att de förblifvit outtalade. Vi våga till och med tro, 
att han ej skulle ha yttrat dem, om han verkligen något närmare 
tagit kännedom om Skansen. Siffrorna sid. 172 i detta häfte tala 
töT öfrigt ett vältaligt språk, och det är ingalunda stadens »sl^ve» 
invånare, som besöka Skansen — de hänvända sig till andra håll 
för att söka fbrströelse. 

»Lige Betydning har begge Museets Sider, den videnskabelige 
og den populaere. At give den ene af dem Fortrinet vilde v®re 
at miskende Museets Vsesen», yttrar dr M., och han har därmed 
fält domen öfver sin egen uppsats. En, kanske den viktigaste af 
det etnografisk-kulturhistoriska friluftsmuseets uppgifter är just 
att popularisera. Men för att på ett förtroligt och vinnande sätt 
tala till folket måste vetenskapen eller här särskildt museet be- 
kväma sig att stiga ned från den piedestal en akademisk aristo- 
kratism åt det samma upprest, fbr att så långt det är till- 
ständigt tillmötesgå mängdens fordringar. Och den stora allmänheten 
kräfver åskådlighet och lifaktighet: hon vill se lifvets fläkt i de 
döda benen, hon vill höra de gamla instrumenten åter fulltonigt ljuda. 

Men det ena får ej på något sätt uttränga det andra. Den 
vetenskapliga och den populära sidan äro lika berättigade, och det 



Digiti 



zed by Google 



NORDISKA MUSEBTB ADRESS VID KONUNGENS JUBILEUM. 181 

är p& vetenskapens grund, som friluftsmuseet stöder sig; det är 
forskningens frukter, som det vill allmängöra. Detta är grand- 
tanken för Nordiska museets institution sedd i dess helhet. Hufvud-, 
museet bevarar de från vetenskaplig synpunkt värdefulla föremålen 
— de, som äro »den dviliserede Verdens Fselleseje», såsom dr M. så 
riktigt kallar dem — samt undersöker, bestämmer, ordnar, syste- 
matiserar och beskrifver dessa; friluftsmuseet mottager från hufvud- 
museet dels föremål af den art, att de ej lämpligt kunna förvaras 
inom en museibyggnads väggar, såsom byggnader, åkerbruksredskap, 
fordon o. s. v., dels jämförelsevis allmänna föremål och dubletter 
föl* byggnademas inredning och fullständigande, men förskaffar sig 
samtidigt äfven efterbildningar, som kunna användas för att, så 
vidt detta är möjligt, framkalla verkningsfulla och lefvande bilder 
från svunna tider. Nordiska museet och Skansen utgöra så att 
säga de båda sidorna af ett och samma dokument af hvilka den 
sista jämte en fortsättning af första sidans text ter en populärt 
hållen sammanfattning af dennas omständligare och för den stora 
allmänheten stundom svårfattligare innehåll.» 



Med anledning af H. M. konung Oskar II:s tjugufemårsjubileum, 
som inföll den 18 sept. 1897, aflät Nordiska museets styrelse till 
H. M:t en adress af följande lydelse: 

AUernådigste Konung! 

Det upplysta intresse Eders Majestät egnat samtidens mång- 
skiftande andliga arbete har icke hindrat Eders Majestät att med 
omhuldande kärlek vända sig äfven till fosterlandets minnen. 

Eders Majestät har städse haft ögat öppet för vikten af det 
samband, som måste finnas mellan den dag, som är, och den, som 
flytt, därest en nation skall kunna föra en lifskraftig tillvaro oc^ 
sålunda fylla den plats, som blifvit henne i den världshistoriska 
utvecklingen anvisad. 



Digiti 



zed by Google 



182 NORDISKA MUSBBT8 ADRE68 VID KONUKOE:NS JUBILBUBL 



Eders Majestät har själf liknat förflutna tiders erfarenhet vid 
9Bn rik och frisk källåder, helsosam och stärkande, när man nr deas 
djup med rena händer upphemtar den svalkande drycken under sam- 
tidens mödosamma dagsarbete». 

Och Eders Majestät har alltid med konungslig välvilja omfattat 
målsmännen för det tysta arbetet i det skenbart förgångnas tjänst, 
väl vetande, att äfven detta arbete, liksom all redbar mänsklig 
sträfvan, är att räkna till de medel, som lyfta ett folk »öfver djupen 
mot höjden». 

Nordiska museet, som nu i likhet med Sverges vördade och 
älskade Konung kan se till baka på tjugufem år, rika på sträfsamt 
arbete i de fosterländska minnenas tjänst, har icke kunnat under- 
låta att inför Eders Majestät med glad hängifvenhet nedlägga sin 
underdåniga hyllning och sin vördnadsfulla tacksägelse för den 
konungsliga huld och hägn, som kraftigt bidragit att undan stun- 
dens jäktande id åt framtiden bevara de alt mer försvinnande dragen 
af vårt folks forntid. 

Axel Key. 

J, Bolinder. Carl Curman. G, Nordenström. 

Artur Hazelius. 



År 1897 hade tjugufem år förflutit, sedan första grunden lades 
till Nordiska museet. 

Nordiska museet har många märkelsedagar. En sådan är den 
29 juli 1872, då det föremål — en del af den då redan ur bruk 
gångna Tunadräkten — som utgör nr 1 i museets hufvudliggare, 
af dess stiftare inköptes i Tuna socken i Dalarna i akt och mening 
att rädda det undan förstörelse och glömska, ett förvärf, som de 
närmast följande månaderna efterföljdes af en mängd andra, gjorda 
under resor i Dalarna, Östergötland och Småland. En annan 
märkelsedag är den 16 november samma år, då vid ett tillfälligt 



Digiti 



zed by Google 



NORDISKA MUSESTS TJUGUFEM Ar&MINNB.* 183 



möte på I>rottniiiggatan dr A. HazelinB, som den tiden saknade 
nästan: alli» penningétillgängar, utöfver hvad som fordrades, för d« 
nödvändiga iefnadsbehofven^ -af en frände erhöll ett lån å IjOOO kr. 
för att grundlägga den Skandinayisk-etnografiska samlingen. Denna 
låneoperation hade föregåtts af en skriftväxling med Oskar Dickson, 
som på dr Hazelii begäran om en penningeförsträckning förklarat 
sig villig att donera 5,000 kr. — men med vilkor att det tilltänkta 
museet skulle hamna i Göteborg, h vilket anbud emellertid genast 
afböjdes. Den 27 november 1872 erhölls det första penningebidraget, 
1,000 kr. — af Oskar Dickson., som på detta sätt besvarade dr 
Hazelii afböjande af hans förut erbjudna gåfva. 

Dessa 2,000 kr. gåfvo jipphofvet till en museiinstitution, som 
numera säkerligen är den största i Norden — en institution, som 
för närvarande har en tjänstepersonal af omkring 100 personer, och 
hvars samlingar inrymmas i åtta stora våningar i hufvudstaden, 
i en mängd stugor på Skansen och i flere rymliga magasinslokaler; 
som har eganderätf till två hus i Stockholm och besittningsrätt 
till fem lägenheter ' på Djurgården med ett område, som är vida 
större än hela det under sommaren 1897 på Djurgården befintliga 
utställningsområdet. 

Lånet å 1,000 kronor har under de 25 åren vuxit till hundra- 
tusental, men så kunde Nordiska museet år 1897 räkna sin inkomst 
till öfver 300,000 kronor. Summan af de lån, som under denna 
långa tid måst af museets styresman upptagas eller omsättas midt 
under själfva organisationsarbetet och ofta, särdeles de tidigare 
åren, under nästan otroliga svårigheter, uppgår till icke mindre än 
omkring 2,700,000 kr., mestadels i smärre poster af några få tusen 
kr. eller mycket mindre belopp ocli ofta på korta betalningsterminer. 

Beloppet af de under åren 1872—97 till museet skänkta pen- 
ningebidragen utgör närmare 600,000 kr. Af riksdagen har Nor- 
diska museet nu ett årligt anslag af 25,000 kr., och i årsafgifter 
till samfundet inflyta omkring 12,000 kr. Samtliga inkomster under 
hela tiden uppgå till omkring 2,800,000 kr., utgifterna åter till 
näia 3,000,000 kr. Utgifterna öfverstiga således inkomsterna med 
omkring 200,000 kr. 



Digiti 



zed by Google 



184 



NORDISKA MUSEETS TJUGUFEMÅR9MI1INE. 



Museets tjagufemårsminne firades icke med någon särskild 
högtidlighet år 1897. Ett sådant högtidlighållande skulle emeller- 
tid enligt museets styrelses beslut ega rum den 24 oktober 1898. 
då 25 år förflutit, sedan museets första afdelning öppnades i den 
s. k. Södra paviljongen vid Drottninggatan. 




Digiti 



zed by Google 



9KAK8BN6 ZOOLOGISKA TRÄDGÅRD. 185 



3. 

Skansens zoologiska trädgård 
år 1897. 

Den zoologiska trädgården har ftfven under år 1897 haft att 
glädja sig åt ett oförminskadt intresse från allmänhetens sida, 
hvilket icke allenast visat sig genom gåfvor till djurantalet» 
ökande, utan ock, i motsats till iiSregående år, tagit sig uttryck 
genom bidrag i afeevärd grad till de redan befintliga djurens under* 
håll och vård. 

Såsom i föregående årsberättelser blifvit nämdt, kan någon 
särskild beräkning öfver djurgårdens inkomster, på grund af dennas 
förbindelse med Skansens anläggningar i öfrigt, ej anföras. I^åg^ 
summor kunna dock här nämnas. 

Afgifter af besökande för färder efter häst, ren och andra djur 
från Skansens gästgifvargård utgjorde kr. 1,916: 15; inkomster 
för sålda djur samt för ladugårdsalster äfvensom för sålda skinn 
och dylikt kr. 1,748: 53; samt slutligen hvarjehanda små inkomster 
såsom för bröd, såldt åt besökande, som önskat mata djuren, m. m. 
kr. 265: 66. Sammanlagda här uppgifna inkomster belöpa sig altså 
till kr. 3,980: 34. Antalet hästdagsverken under året utgjorde 2,938, 
af hvilka 748 utfördes af Skansens egna hästar, motsvarande ett 
värde af kr. 3,740. 



Digiti 



zed by Google 



186 SKAKSBN8 ZOOLOGISKA TRÄDaÅRD. 

Utgifterna hafva varit följande: 

Djurinköp och fraktkostnader 459:13 

Byggnad och underhåll af djurbostäder 4,512:5 5 

Djurens utfodring 14,295:96 

Löner och arfvoden 4,843: ss 

Anslag och etiketter 13: — 

Redskap och dylikt 367:23 

Medicin och läkarvård 76:93 

Stallet 9,146:70 

Akvariet och terrariet 321: — 

Summa 34,016: ss 

Bland de under året utförda anläggningarna må särskildt nämnas 
de dyrbara och rymliga burarna för järfvar och uttrar. At den af 
Helsingfors zoologiska trädgård skänkta björnhonan »Mascha^, som 
förut endast haft tillfällig bostad, har nedanför Bredablick uppförts 
en stor bur, hvilken ej torde lämna något öfrigt att önska med 
afseende på bekvämlighet och säkerhet. Skansens vattenledning, 
som under våren färdigbygdes till dammen vid den stora björnburen, 
leddes därifrån ej blott till denna bur, utan ock till den nedanför 
liggande björngrottan, hvarifrån den sedan, fördes till de öfriga i 
skogen liggande rofdjursburarna. I aphuset har en ny bur blifvit 
iordningstäld åt den svarta pavianen. Särskildt hus har uppbygts 
åt påfoglarna, hvilkas antal så tilltagit, att detta nödvändiggjorts. 
' I sammanhang härmed må nämnas, att i detta hus äfven blifvit 
anordnade arbetsrum för djurskötare och handtvjerkare. 

Hvad beträffar djurantalets tillväxt under detta år, må följande 
siffror här anföras. Såsom af den zoologiska berättelsen för åren 
1895 — 1896 ses, funnos vid 1896 års slut 50 arter och afarter dägg- 
djur samt 89 arter foglar. Vid 1897 års slut funnos 41 arter och 
afarter däggdjur samt 89 arter foglar, hvadan däggdjursbeståndet' 
visar en minskning med 9 arter, beroende hufvudsakligen på död- 
lighet under vintern hos apdjuren, hvaremot fogelbeständet ej under- 
gått någon förändring till artantal. Akvariet, som tdll följd både 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS ZOOLOGISKA TRÄDGÅRD. 18: 



af bristande medel och af den mindre lämpliga lokalen ioke kunnat 
så utvecklas, som önskligt varit, stängdes, kvar vid fiskarna ut- 
släptes i dammarna, och de få öfriga arterna inrymdes i det hus, 
som uppförts fbr de till terrariet hörande djuren. 

Till slut må här lämnas en kortfattad redogörelse för viktigare 
i^rvärf och förluster jämte gjorda iakttagelser af mera allmänt 
zoologiskt intresse. 

Däggdjur. 

Ordningen apor har under året förekommit i 4 arter, näm- 
ligen två af släktet Ceroopithecus, från Afrika, en af släktet Maoacus, 
från Asien, samt en af släktet Cynopithecus, från Celebes. Den <$0 
januari fbdde en bunderapa (Macacus rhesus) efter en dräktighets- 
tid af ungefär åtta månader en unge af honkön. Ben lilla, som 
under en lång tid ständigt höll sig fastklamrad vid moderns bröst, 
väckte mycken munterhet ej endast genom sitt utseende, utan äfveu 
genom den fullständiga undergifvenhet, hvarmed hon underkastade 
sig sin moders mången gång hårdhändta uppfostringsförsök. £n 
ung hona af denna art skänktes under året till djurgården. Bland 
förluster inom denna ordning må nämnas de båda till skilda arter 
hörande exemplaren af släktet Ceroopithecus, hvilka på vintern an- 
grepos af en bröstsjukdom, som ändade deras lif. Ben svarta pa- 
vianen (Cynopithecus niger), af hvilken art Skansen eger en hona, 
visar sig med afseende på själsförmögenheterna som ett ganska högt 
stående djur med synnerligen fogligt sinnelag. Alltid lugn och 
värdig, trefs hon ej med de oroliga markattor, som delade hennes 
bur, utan visade den största tillfredsställelse, då hon insläptes i 
den fÖT henne särskildt uppförda buren. Halfaporna hafva varit 
företrädda af 1 art, tröglorin (Stenops tardigradus), från Birma, 
hvilket sällsynta djur dock efter ett års vistelse på Skansen dog 
af förkylnmg- 

Af flädermöss (Chiroptera) har funnits 1 art: den gråakymliga 
flädermusen (Vesperugo discolor). Hon förtärde med begärlighet 
de flugor och fjärilar, som lämnades henne, men på grund af svårig- 



Digiti 



zed by Google 



188 SKANSEN8 ZOOLOGISKA TRÄDGÅRD. 



het att anskaffa födoämnen, såg man sig dock nödgad att försätta 
djuret i frihet. 

Insektätarnes ordning företräddes af 1 art: igelkotten (Erinaceus 
europseus), hvaraf flere stycken blifvit infångade på Skansen. 

Af gnagare hafva funnits 8 arter och afarter. Två leporider 
skänktes under året till Skansen. Bland förluster inom denna ord- 
ning äro att nämna de tre af Helsingfors zoologiska trädgård 
år 1896 skänkta sumpbäfrarna (Myopotamus coypu). 

Rofdjurens ordning har företrädts af 21 arter och afarter. 
Bland gåfvor till denna grupp kan nämnas en i Kongo infångad 
zibetkatt (Viverra civetta). En ung mård antog under första tiden 
af sin vistelse på Skansen en halmgul dräkt, hvilken dock vid 
efterföljande hårfällning utbyttes mot den för denna djurart vanliga. 
De två från Grönland 1896 komna eskimåhundama hafva under 
detta år så förökat sig, att Skansen nu eger ett fullständigt spann 
af sex dragare, hvilka under vintern blifvit inkörda. Den förut 
omtalade finska björnhonan >Mascha:» födde den 11 januari två 
ungar, hvilka en tid sorgfälligt vårdades af modem. En dag fann 
man dock, att hon uppätit sin afkomma. Detta förhållande inträffar 
tämligen ofta ej endast med i fångenskap hållna djur, utan äfven 
med djur, som åtnjuta sin frihet, synnerligast om ungarna visa sig 
svaga eller befinnas vara lytta. Denna björnhona sammanfördes 
sedan i sin nya bur med den nu fullvuxna från Dalarna stammande 
björnhanen »Olle». Detta lyckades väl, om ock några dagar förgingo, 
innan vänskapen befästes. 

Af rofdjur hafva, utom -af hund och björn, under året fbdts 
ungar äfven af vanlig räf och fjällräf. Pamingstiden för denna 
sistnämda djurart visade sig vara den samma som under förra 
året (första dagarna i april), och fyra ungar föddes den 20 maj. 
Bland förluster inom denna ordning kunna nämnas, utom de två 
förut omtalade björnungarna, en svarträf (Canis vulpes var. nig^o- 
argentea) samt en blåräf (Canis lagopus var. obscura). En iller 
(Foetorius putorius) lyckades fly ur sin bur och kunde ej åter 
infångas. En skunk (Eoetorius furo) aflifvades på grund af för 
hög ålder. 



Digiti 



zed by Google 



8KAKSBNS ZOOLOGISKA TRÄDGArD. 189 



Säldjaren hafva varit företrädda af 1 art: gråsälen (Hali- 
choeroB grypus). 

Häst och åsna hafva ft^reträdt hofdjuren. Fyra hästraser hafva 
fdnnits. Under året föddes två hästföl och ett åsneföl. 

Idisslare funnos i 8 arter, bland hvilka först må nämnas 
den 1896 till Skansen öfverlämnade älgkalfven, som na betydligt 
tilltagit i storlek och hvars hnfvud under sommaren krönteg af 
tvänne raka, enspetsade horn. Under den varma årstiden har han 
fleie gånger ledts ned till Djorgårdsbransviken, där han fått taga 
sig ett uppfriskande bad. Ett särskildt önskemål för den zoologiska 
trädgården vore att nu ock få en kvigkalf af denna djurart. De 
renar, som nu finnas på Skansen, tillhöra, utom tre från Gellivare 
inköpta dragoxar, en på platsen född stam. Tre kalfvar föddes 
under året. Eentjuren fälde sina horn den 1 januari och började 
horn£ällningen åter den 21 november. ÅS dofhjort hafva ej mindre 
än åtta kalfvar blifvit födda. Bland förluster inom denna ordning 
äro att nämna en axishjort (Cervus axis), som dog i lungsjukdom, 
samt den år 1893 inköpta hvita renoxen, som svårt hundbiten 
måste nedslaktas. 

Af våra vanliga husdjur hafva funnits nötboskap, får, getter 
och svin. 



Foglar. 

Artantalet af tättingar har varit 47. Bland hithörande förvärf 
må nämnas svarthufvad sångare (Sylvia atricapilla), af hvilken art 
en hane skänktes till Skansen. Denna fogel, som tillhör de mindre 
vanliga inom sitt släkte, tilldrager sig uppmärksamhet lika mycket 
genom sin vackra sång som genom sina lifliga och behagliga rörelser. 
Vidare må nämnas fyra brokiga flugsnappare (Muscicapa atricapilla) 
samt två stenskvättor (Saxicola oenanthe), hvilka förvärfvades ge- 
nom köp. Ungar hafva, utom af starar och koltrastar, blifvit 
kläckta och uppfödda af bofink (Fringilla coelebs) och grönfink 



(Linota chloris). 



Digiti 



zed by Google 



190 SKANSENS ZOOLOGISKA TRXDöArB. 



Af papegojor hafva funnits 11 arter, och kanna bland gåfvor 
nämnas tre munkpapegojor (Bolborbynchus monachns) och tvi nymf- 
papegojor (Psittacus Novce-HoUandife). 

Duffoglarna företräddes af 3 arter, bland hvilka den vanliga 
tamdufvan (Columba domestica), i likhet med föregående år, före- 
kommit i flere raser. Fyra krumstjärtdufvor, en turkisk dofva 
och fyra perukdufvor skänktes. Efter den Andréeska, af tidningen 
Aftonbladet skänkta brefdufvan^ hafva flere ungar erhållits. En 
vanlig tamdufva lyckades inkomma i tjäderburen, hvarest hon knöt 
ett fast vänskapsband med den stora tjädertnppen. Flere fftr- 
sOk, som gjordes att återflytta henne till dufslaget, misslyckades: 
efter några minuter hade hon flugit till baka. Sittande på en gren 
tätt utanför burens galler uttalade hon under högljudt kuttrande 
sin längtan att åter få inkomma i sin fristad. För tjädern syntes 
detta vara lika angeläget, och då burens dörr slutligen öppnades 
för henne, visade båda den största tillfredsställelse. 

Roflbglarnas ordning företräddes af 21 arter. Bland hithörande 
gåfvor må nämnas två pärl ugglor (Strix Tengmalmi), en sparfuggla 
(Strix passerina), flere pilgrimsfalkar (Falco peregrinus) samt två 
glador (Milvus regalis). Af sistnämda fogelart, hvilken förut ej varit 
företrädd på Skansen, förvärfvades ännu två genom köp. Bland 
förluster inom denna ordning äro att nämna en homuggla (Asio 
otus), en hökuggla (Surnia ulula) samt tre fiskljusar (Pandion halia- 
etus), hvilken sistnämda fogelart visar sig ytterst svår att hålla 
i fångenskap. Den 29 mars började en bärgufhona rufva på ett ägg, 
dock utan påföljd. 

Af hönsfoglar funnos 8 arter. Af silfverfasan ^Phasiaiius 
nycthemerus) kläcktes den 29 maj fem kycklingar, hvadan det är 
att hoppas, att Skansen af denna praktfulla fogel skall få en full- 
komligt härdad, infödd stam liksom fallet varit med påfoglama, af 
hvilka ej mindre än 17 ungar erhöUos under året. Honorna af denna 
sistnämda hafva fått rufva sina ägg och uppföda sina ungar ute i 
parken, h vilket torde hafva bidragit till det gynsamma resultatet. 

* Se Meddelanden från Samfundet för Nordiska museets främjande 1895 och 
lbi96. Stockholm 1897. S. 180. 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS ZOOLOGISKA TRJtDOARD. ]9>1 



Tjädern började spela den 1 april, orren redan den 23 febrnari. 
Likasom föregående år lades ägg både af tjäder- och orrhöna, dock 
utan att rnfvas. 

Vadamas ordning har förefunnits i 8 arter. Bland hithö- 
rande märkligare gåfvor må nämnas en hvit stork (Ciconia alba)^ 
som infångats på ett fartyg i Nordsjön och skänkts till Skansen 
af konsul C. O. G. Wintbr i Karlskrona. Vidare må nämnas två 
tranor (Grus communis), en häger (Ardea cinerea) samt en ängs- 
knarr (Crex pratensis). I början af maj lade en trana två ägg^ 
hvilka efter ungefär en månads rufning kläcktes. Egendomligt 
nog uppstod missämja mellan de små ungarna, hvarfbr den ena 
jämte en af föräldrarna måste afskiljas. 

Simfoglamas ordning har varit företrädd af 12 arter. Bland 
hithörande viktigare gåfvor äro att nämna en äjder (Somateria 
mollissima), fyra gräsänder (Anas boschas), tre fiskmåsar (Larus 
canus) samt en hafstrut (Larus marinus). Af ankor, hvaraf åt- 
skilliga raser funnits, hafva fiere kullar blifvit kläckta. 

önskligt vore, att våra inhemska änder, af hvilka ju finnas 
många vackra arter, inlorlifvades med Skansens djursamling. 



ALARIK BEHM. 



(f)j@^ 



Digiti 



zed by Google 



192 NORDISKA MUSEETS FONDER. 



4. 
Nordiska museets fonder. 

I. 

Byggrnadsfonden. 

Byggnadsfonden har uppkommit dels genom behållningen af 
Skandinavisk-etnografiska samlingens byggnadsfond, förut stäld un- 
der särskild nämds förvaltning, dels genom medel, som blifvit af 
Nordiska museets styrelse insamlade genom anstälda basarer, folk- 
fester och lotterier samt lämnade gåfvor till museibyggnaden. 

Såsom af föregående årsberättelse inhemtas, var byggnads- 
fondens behållning vid 1896 års slut 

86,158 kr. 26 öre. 

Under år 1897 ökades fonden endast med 75 kr., men minskades 
med utgifter för museibyggnaden kr. 21,978: 45, i följd hvaraf fon- 
dens vid 1897 års slut återstående behållning utgjorde 

18,264 kr. 80 öre. 



Digiti 



zed by Google 



SI0RDI8KA MUSEETS FONDER. 193 



2. 
Allmänna fonden. 

För uppkomsten af denna fond redogöres i 1881 års meddelanden 
sid. 47. 

Pondens kapital skall forblifva orubbadt, men räntorna äro äm- 
nade att användas till löpande utgifter for Nordiska museets ändamål. 
TiU den sammas förstärkning gå, enligt § 8 i stadgarna för Sam- 
fundet för Nordiska museets främjande, aUa ständiga ledamöters på 
en gång lämnade afgifter. 

Förvaltningen är enligt museets stadgar öfverlämnad åt museets 
styrelse. 

Allmänna fonden, hvilken enligt 1896 års berättelse vid nämda 
års slut uppgick till 51,572 kr. 47 öre, hade under år 1897 ökats 
genom ständiga ledamöters afgifter med ett sammanlagdt belopp af 
300 kr. och utgjorde vid årets slut 

51,872 kr. 47 öre. 



3. 

Pensionsfonden. 

Om uppkomsten af denna fond se sid. 58 i 1885 års meddelanden. 
Fondens kapital, som den 31 dec. 1896 utgjorde kr. 1,710: si, hade 
vid 1897 års slut vuxit till 

1,795 kr. 83 öre. 



13 



Digiti 



zed by Google 



194 NORDISKA MUSEETS FONDER. 



4. 

Bredablicksfonden. 

Denna fond, som under namn af »Belvederefonden» bildades i 
slutet af år 1891, afser att skaffa bidrag till gäldande af köpe- 
skillingen — 100,000 kronor — för Bredablick samt äfven att, efter 
dennas fullständiga gäldande, bereda medel till tornets underhäll 
m. m. En närmare redogörelse för fondens uppkomst lämnas sid. 77 
och följande i 1891 och 1892 års meddelanden. Summan af de vid 
1897 års slut lämnade bidragen uppgick till 

64,870 kronor. 



5. 

Skansfonden. 

Denna fond, som afser att skaffa bidrag till gäldandet af köpe- 
skillingen för så väl det år 1891 förvärfvade området O&e Skansen 
— 25,000 kr. — som för den år 1896 inköpta Nedre Skansen — 
50,000 kr. — bildades år 1894 med anledning af det först nämda 
köpet. Vid 1897 års slut utgjorde summan af de lämnade bidragen 

ISyOOO kronor. 



6. 

Herman Frithiof Antells fond. 

Genom testamente af den 1 okt. 1891 skänkte framlidne med. 
doktor H. F. Antell den storartade gåfvan af 

100,000 kronor 



Digiti 



zed by Google 



NORDISKA MUSBETS FONDER. 195 



till Nordiska museet >att af dess styrelse förvaltas som fond, hvars 
räntor användas till museets fromma». Enär, enligt testators för- 
ordnande, vissa andra legat först skulle utdelas, men »öfriga till- 
gångar sammanhållas och förvaltas, tills de genom tillkommande 
räntor nått sådant belopp, att en hvar sitt erhålla kam, blef denna 
fond först den 7 okt. 1896 öfverlämna^d till Nordiska museet. 



Digiti 



zed by Google 



196 DONATIONER TILL N0RDI8KA MUSEET. 



5. 
Donatior}er till Nordiska museet/ 

XJDder denna öfverskrift upptagas sädana till museet alt ifrän dess 
grundläggande är 1872 lämnade penningebidrag, som uppgä till ett be- 
lopp af 500 kronor eller därutöfver. Af bidragen har en del gätt till 
museets fonder. 

Ständiga ledamöters afgifter äro icke medräknade i nedanstäende 
summor. Årtalen angif7a de är, dä penningebidragen lämnats. 

H. M. konung Oskar n. Samfundets skyddsherre. 1874. 660: — 

H. M. drottning Sofia. Ständig ledamot. Hedersledamot» 

96 (260), 97 (260), 98 (260). 760: — 

H* K. H. kronprins Gustaf. Ständig ledamot. Hedersledamot. 

Br.^ 92—98. 700: — 

H. K. H. prins Karl. Ständig ledamot. Hedersledamot. 92 

(600), 93 (600), 94 (626), 96 (600). 2,025: — 



Abramson, Eveline» f. Qumpert, fru. Stockholm. Ständig 

ledamot. Br. 92—98. 700: — 

AlthainB, Fredrik (Gerhard, grosshandlare. Stockholm. 88. 500: — 

Andersson, Johan, byggmästare. Stockholm. Hedersledamot. 

Dod 1897. 91 (1,000), 93 (10,000), 94 (2,000), 96 (1,000). 14,000: — 

Antell, Herman Frithiof, medicine doktor. Paris. Ständig leda- 
mot. Hedersledamot. Död 1893. 84 (200), 90 (700), 
91 (1,000), 92 (1,000), 93 (3,000); Br. 92—95 (400) och 
96 (600); genom testamente af den 1 okt. 1891 100,000 kr., 
utbet. af dödsboet 96, samt ytterligare 5,700 kr. utb. 98. 112,600: — 



^ I denna förteckning äro upptagna alla donationer, som lämnats till museet 
intill den 1 maj 1898. 

* Br. utmärker här och i det följande, att nnder hvartdera af de närmast efteråt 
angifna åren 100 kronor lämnats såsom bidrag till Bredablicksfonden. Se sid. 194. 



Digiti 



zed by Google 



DONATIONER TILL N0BDI8KA MU8BBT. 197 

▲ppélberg» Lotten, i. östergren^ fro. Stockholm. Ständig 

ledamot. Br. 92—98. 700: - 

ArwidBSon, Torsten Adolf, kommeDddr. Stockholm. Död 

1893. 92. 1,000: — 

Astrap, HanB BasmuB, f. d. statsråd. Eriatiania. Ständig 

ledamot. Hedersledamot. Död 1898. 73 (600), 82 (2,500), 

84 (2,500). 6,500: — 

Axall, Severin, grosahandlare. Sandsvall. Död 1892. 77. 600: — 

▲zling, Hampas, godsegare. Stockholm. 94. 8,000: — 

Benedioks, Oarl, generalkonauL Stockholm. Hederaledamot, Död 

1888. 79. 1,000: — 

Benedioks» Bmma, f. Benedicks, fru. Stockholm. Heders^ 

Udamot, Död 1895. 91 (10,000), 93 (3,000), 94 (2,000), 

95 (2,000), genom teatamentariBka förordnanden af den 11 

dec. 1890 och den 5 juli 1893 (15,000). 82,000: — 

Benedioks, Gostaf, brukaegaro. Gyainge. Ständig Udamot. 

Hedersledamot. 74 (100); Br. 92-98 (700). 800: — 

Beiff» Helene, f. Bligh, fru. Stockholm. Hedersledamot. 94 

(500), 95 (500), 97 (600). 1,600: — 

Berg, Nils Vilhelm, groaehandlare. Stockholm. 80 (25), 89 

(100), 92 (500). 626: — 

Berggren, Maria Eleonora, f. Wiokberg, fni. Stockholm. 

Död 1895. Br. 92, 93 (200) och 94 (800). 1,000: — 

Berggren, Bobert Constantin, groashandlare. Stockholm. Stan-- 

dig ledamot. Död 1893. 84 (600), 88 (200). 700: — 

Bergstedt, Carl, fabriksidkare. Stockholm. 76 (100); Br. 92— 

98 (700). 800: — 

Bergstedt, Erik, grosshandlare. Stockholm. 76 (100), 87 (100); 

Br. 92—98 (700). 800: — 

Bergström, Frans Frode Theodor, f. d. kammarråd. Stock* 

holm. Hedersledamot. 94. 1,000: -^ 

Bobergh, Thérése, f. Björklund, fm. Stockholm. Br. 92—- 98. 700: — 
Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. 73(100); 

Br. 92—98 (700). 800: — 

Boman, Emil, skeppsklarerare. Stockholm. Ständig ledamot. 

Br. 92—98. 700: — 

Bonde, Carl Carlsson, friherre, kammarherre. Stockholm. Br. 

92—98. 700: — 

Bonde» Gustaf Trolle-, grefve, öfverste-kammarjunkare. Stock- 
holm. Ständig ledamot. Död 1884. 73 (200), 78 (500). 700: — 
Bondeson, August, medicine doktor. Göteborg. 80. 700: 10 



Digiti 



zed by Google 



198 DONATIONBB TILL NORDISKA MUSEBT. 

Bonnier» Albert, bokförläggare. Stockholm. Br. 92 — 98. 700: — 

Bofltröm, Erik Gustaf , statsminister. Stockholm. Ständig leda" 

mot, Br. 92—98. 700: — 

Brandt, Axel» grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot. 

88. 500: — 

Broms» Gustaf Bmil, konsul. Stockholm. 98. 500: — 

Buren, Carl, brukspatron. Skeda, Ryssby. Ständig ledamot. 

HederaUdamot. Död 1887. 76 (200), 84 (1,000). 1,200: — 

Btbisow, Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 
Död 1897. 77 (600), 92 (3,000), 93 (100), 94 (1,000), 
96 (1,000). 5,600: — 

BtLnsows, Fredrik, grosshandlare, Stockholm, dödsbodelegare. 

97. 20,000: ~ 

Bttnsow, Fredrik Herman, landtbmkare. Stockholm. Br. 92, 

93 (200), 97 (400). 600: «- 

Bäokström, Johan, grosshandlare. Stockholm. ' 83 (1,000), 87 

(100), 96 (100); Br. 92—98 (700). 1,9O0: — 

Carlson, Albertina, f. Arvin, fru. Stockholm. Br. 92 — 98. 700: — 

Oamegie, David, grosshandlare. Göteborg. Död 1890. 76(1,000), 

87 (1,000). 2,000: - 

Oamegies, David, grosshandlare, dödsbodelegare, Göteborg, 

genom konsul O. Ekman. Stockholm. 90. 5,000: — 

Cavälli, Gustaf, apotekare. Sköfde. Hedersledamot. 88 (1,000), 

96 (5,000). 6,000: — 

CavaUi, Johan Gustaf, apotekare. Göteborg. Hedersledamot. 

Död 1888. 87. 10,000: — 

Cederlund, Edvard, grosshandlare. Stockholm. Ständig leda- 
mot. Hedersledamot. 83. 500: — 

v. Celsing, Petrus Fredrik, kapten. Stockholm. Ständig leda- 
mot. Br. 92—98. 700: — 

Cervin, Carl Gustaf, bankir. Stockholm. Hedersledamot. Br. 

92—97 (600), 98 (400). 1,000: — 

Clason, Isak Gustaf, professor. Stockholm. Br. 92—98. 700: •— 

Dahlberg, Johan Petter, bniksegare. BoUsta, Nyland. Heders- 
ledamot. Br. 92—98. 700; — 

Danelius, Bror Au^^ust, grosshandlare. Stockholm. Bv. 92—98. 700: — 

Davidson, Ernst, herr. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

Davidson, Henrik, generalkonsul. Stockholm. Död 1895. Heders- 
ledamot. 74 (100), 83 (1,000), 90 (1,500). 2,600: — 

Davidson, Vilhelm, konditor. Stockholm. Ständig ledamot. 

Hedersledamot. Död 1883. 83. 2,500: — 



Digiti 



zed by Google 



DONATIONER TILL NOBDISKA MUSEET. 199 

de lAval, Qtutaf, fil. doktor, civilingeniör. Stockholm. Heders- 

ledamot Br. 92 — 98. 700: — 

Diokson, CharleB, mediciDe doktor. Stockholm. Ständig leda- 
mot. 76. 600: — 

Dickaon,. James Jamesson» grosahandlare. Göteborg. Ständig 
ledamot. Eederdedamot. Död 1885. 76 (1,000), 83 (1,000), 
84 (2,000), 86 (1,000). 6,000: — 

Diokson, Oskar, ådherre, groflshaodlare. Göteborg. Ständig 
ledamot Hedersledamot Död 1897. 72 (1,000), 84 
(3,000). 4,000: — 

Diokson, Robert, groeshaiidlare. Göteborg. Ständig ledamot. 

76. 600: — 

Du Biets, Qustaf Adolf, groeshandlare. Stockholm. Br. 

92—98. 700: — 

Döllias, FritB, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot. Heders- 
ledamot 87 (1,000), 93 (100). 1,100: — 

Ekengren, Vilhelm AlAred Ferdinand, stadsm&klare. Stock- 
holm. Br. 92—98. 700: — 

Ekman, Oskar, konenl. Stockholm. Hedereledamot 78 (100), 

80 (2,600), 83 (1,000), 97 (1,000). 4,600: — 

von Bseen, Fredrik, friherre, riksmarskalk. Stockholm. Heders^ 

ledamot Br. 92—98. 700: — 

de Fontenay, Otto Ernst le Sage, professor. KöpenbamD. 

Hedersledamot 87 (2,600), 88 (2.600), 90 (6,000). 10,000: — 

Forsgrén, Ida, fröken. Stockhohn. Br. 92—98. 700: — 

Forsgrén, Sally, f. Wikstrdm, fm. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

Franoke, Olena, f. Hallberg, fru. Stockhohn. Br. 92—98. 700: — 

Fris, Carl Gustaf, bankdirektör. Stodcholm. Ständig ledamot 

73 (200); Br. 92—98 (700). 900: — 

Fröberg, Christian August, borgmästare. Hemösand. Br. 

92—98. 700: — 

Qeber, Philip, bankir. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

Georgii, Axel, konsul. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

OilUam, Gustaf Fredrik, statsråd. Stockholm. 92. 500: — 

QörttBSSon, Thore, apotekare. Falun. Ständig ledamot Br. 

92 — 98. 700: — 

HafMrdm, Adolf Valdemar, grosshandlare. Ständig ledamot. 

Br. 92—98. 700: — 

Hagdahl^ Charles EmU, medicine doktor. Stockholm. Död 

1897. 96 (70); Br. 92—97 (600). 670: — 

Hallström, Hans, byggmästare. Stockholm. Br. 92—98. 7Q0: — 



Digiti 



zed by Google 



200 DONATIONER TILL NORDISKA MUSBBT. 

v. Hallwyl, Walter, grefve, broksegare. Stockholm. Heders^ 

ledamot. 90 (15,000)», 93 (2,000). 17,000: — 

HammarBtedt, NilB Oskar, prost. Norrby, Sala. 91 (1,000), 

92 (1,000). 2,000: — 

Hassell, Carl Johan, sekreterare i KammarkoUsgituD. Stockholm. 
Död 1892. Genom testamentariskt fdrordnande af den 11 
maj 1891. 6,O0O: — 

HaBelius, Artur, Nordiska museets styresman. Stockholm. Stan* 
dig ledamot. 83 (600), 85 (1,000), 88 (4,600), 89 (600), 
90 (2,600), 91 (1,000), 92 (6,000), 93 (2,000), 94 (4,200), 
96 (1,000), 96 (1,500), 97 (2,600), 98 (2,600); Br. 92-98 
(700). 80,400: — 

Hazelius, Fredrik Philip, ofverstelojtnant. Stockholm. Dod 

1894. 94. 1,000: — 

Heoksoher, Sdvard, bankdirektör. Stockholm. 92. 500: — 

Hedberg, Anders Petter, grosshandlare. Sundsvall. Död 1882. 77. 500: — 
Hedberg, Johan August, grosshandlare. Sundsrvall. Ständig 

ledamot. 94. 500: — 

Heilbom, Otto Henrik, generalkonsul. Stockholm. 89 (100); 

Br. 92—98 (700). 800: — 

Heiss, Frans, direktor. Stockholm. 90. 1,000: — 

Hellberg, Frithiof, direktor. Stockholm. Br. 92-98. 700: — 

Hellberg, Johan Vilhelm, v. konsol. Sundsvall. 77. 500: — 

Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefru. Uppsala. Död 1893. 

Genom testamente af den 2 januari 1888. 94. 10,000: — 

Hemmarck, Carl Qustaf, justitieråd. Stockbc^. Ständig 

ledamot. Hedersledamot. Br. 92—97. 600: — 

Hierta, Hedvig Elisabet, fröken. Stockholm. Ständig ledamot. 
Hedersledamot. 73 (100), 83 (100), 96 (1,000); Br. 92— 
98 (700). UOOO: — 

Hirsch, Isaak, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 96. 1,000: — 
Hirsoh, Oskar, ingeniör. Stockholm. Hedersledamot. Br. 92 — 98. 700: — 
Hoflknan, August, f. d. slottsarkitekt. Stockholm. Hedersleda- 
mot. Död 1897. 89. 10,0OO: — 
Holm, Anders Reinhold, godsegare. Kvibille. Hedereledamot. 95. 1,000: — 
Höglund, Anton, konsul. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 
Hörstadius, Qustaf Ferdinand, advokatfiskal. Stockhohn. 94. 1,000: — 
Jaoobsen, Carsten Tank, disponent. Sundsvall. 92. 500: — 

^ Detta belopp utgjorde inlösen af lägenheten Framnäs på Djurgården, hvilken 
inköptes af grefve v. Hallwyl och omedelbart därpå öfverlämnades såsom gåfva till 
Nordiska museet. Se sid. 70 *i Samfundet för Nordiska museets främjande 1890. 



Digiti 



zed by Google 



DONATIONBR TILL NORDISKA HUSKET. 201 



Janson» Axel Gotthard, byggmaeUre. Stockholm. 92 (250); 

Br. 92—98 (700). 960: — 

JeansBon» Johan, groMhandlare. Kalmar. Dod 1896. 89 (500); 

Br. 92—96 (400). 900: — 

JohansBon, Botvid, grosshandlare. StiDdsvall. 77. 500: — 

Kempe, Bernhard, groaahandlare. Stockholm. Htdaréledamot. 

76 (160), 84 (600), 92 (300), 98 (200), 94 (1,000). 2,150: — 

Kempe, Eliae Vilhelm, grosshandlare. Stockholm. Död 1890. 

76 (160), 84 (600). 650: — 

Kempe, Fräne, konsul. Stockholm. Ständig ledamot. Heders* 

ledamot, 97. 1,000: — 

Kempe, Frans och Beth, grosshandlare. Stockholm. Ständiga 

ledamöter. 84. 600: — 

Kempe, Henriette, f. Diewel, fm. Stockholm. Hederaledamot. 

94 (1,000); Br. 92—98 (700). 1,700: — 

Kempe, Johanna, f. Wallis, fm. Stockholm. Ständig ledamot. 

Hedersledamot. 92 (2,000), 9S (6,200), 98 (2,000). 0,900: — 

Kempe, Julie, f. Fahlman, fm. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

Kempe, Vilhelm Henrik, grosshandlare. Stockholm. Ständig 
ledamot. Hedersledamot. Dod 1883. 74 (600), 77 (1,180), 
83 (2,600). 4,180: — 

Kempee, Vilhelm Henrik, grosshandlare, dödebodelegare. 

Stockholm. 83. 2,600: — 

Kjellberg, Thirése, f. Bdgren, fru. Stockholm. Br. 92— 

98. 700: — 

Lamm, Carl Bobert, ingenior. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

Iiamm, Qnstaf Manilts, ingeoiör. Stockholm. Ständig leda- 
mot. Död 1892. 91 (400), genom testamentariskt förord- 
nande af den 18 febr. 1892 (10,000). ' 10,400: — 

Laurin, Agnes, f. Bohtlieb, fm. Stockholm. D5d 1896. Stän-^ 

dig ledamot. 90. 50O: — 

Laurin, Carl, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. 90. 500: — 

Lemon, Adolf, grosshandlare. Stockholm. Br. 92 — 98. 700; — 

Levtn, Hentvig, grosshandlare (dod 1892) och fru Fanny Levin, 

f. Labatt, Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

Liljedahl, Angust, godsegare. Uppsala. Hedersledamot. 90 

(1,000), 91 (3,000), 92 (1,000). 6,000: — 

Liljewåleh, Carl Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Heders- 
ledamot. 92. 1,800: — 

Liljewåleh, Bdvard, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 

Br. 92—97. 600: — 



Digiti 



zed by Google 



202 DONATIONER TILL N0BDI8KA MU8BBT. 



Liljewaloh, Tom, f. d. Btadsniåklare. Stockholm. 73 (100), 

9S (20); Bt. 92—98 (700). 820: — 

Itimnell, Oarl Abraham, öfrerdirektör, atdndig ledamot (d5d 
1882), och fru Fredrika Iiimnell, f. Forsberg. Dod 
1892. Stockholm. 74. l,00O: — 

Lindahl» Vilhelm Nils Andreas» auditör. Karlskrona. ^r.92--97. 600: — 
Lindegren, August, arkitekt. Stockholm. 92. 50O: — 

Lindroth, Oarl, groeshandlare. Stockholm. 73. 1,600: — 

Lindström, Edvard, konsul. Stockholm. Ständig ledamot, Br. 

92—98. 700: — 

I^unglöi; Knut, grosshandlare. Stockholm. 73 (250), 82 (1,000). 1,250: — 
Igungq^lst, Knut Ottonin. bruksegare. MttokBJo, Jönköping. 
Hedersledamot, Dod 1896. 79 (500), 90 (50), 94 (100), 
95 (350). 1,000: — 

Loven, John, grosshandlare. Stockholm. Br, 92 — 98. 700: — 

Lundberg, Louise, f. Haak, fru. Stockholm. 94. 1,000: : — 

Lundberg, Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot. 84. 1,000: — 
Lundström, Carl Frans, godsegare. StocUiolm. Ständig leda* 
mot. Hedersledamot. 82 (200), 91 (500), 94 (2,350); Br. 
92—98 (700). 8,750: — 

Lundström, Johan Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Br. 92 — 98. 700: — 
Malmsten, Smil, löjtnant. Malmö. 92. 1^000: — 

Kaude, Louise, f. Siljeström, fru. Stockholm. 90. 500: — 

Montan, Erik Vilhelm, professor. StocklM^m. Ständig leda- 
mot. Br. 92 (100), 94 (200), 95—97 (300). 600: — 
Möller, Fredrik, generalkonsul. Stockh<dm. Br. 92— -98. 700: — 
Neijber, Magnus Julius, stadsmäklare. Stockholm. Heders^ 

ledamot. Död 1894. 90 (1,000), 93 (20). 1,020: — 

Nisser, Betty, f. Wettergren, fru. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 
Norlund, Lotten, f. Hertser, fra. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

Norström, Claes Gustaf, civilingeniör. Stockholm. Ständig 

ledamot. Hedersledamot. Br. 92—97. 000: — 

Näs, Nils Olof, grosshandlare. Östersund. Hedersledamot. 86 

(5,500). 87 (5,000). 10^00: — 

Odelberg, Theodor, öfverdirektor. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

Odelberg, Vilhelm, löjtnant, fahriksdisponent. Stockholm. Br. 

92—98. 700: — 

Ohlsson, Anders, generalkonsul. KapsUden, Kap. 92. 500: — 

Oldenburg, Carl Camillus, kyrkoherde, österhy, Hammar. 
Ständig ledamot. Död 1896. 89 (510), 92 (250), 94 (100), 
95 (150), 96 (150). ' 1,160: — 



Digiti 



zed by Google 



DONATJONBB TILL NORDISKA MUSEST. 



203 



Olrog, Thorvald, groeabatidlare. Stoekbolm. Ständig Uda^noU 

Br. 92—98. 
d'Otsailte» GuBtaf Armand Fouohé, hertig, förete hofstall- 

mistare. Stockholm. Ständig ledamoU Br. 92—98. 
Palmorants, SaBaxma, f. Vinborg, fru. Stockholm. Br. 92 — 98. 
PeltfMon, Måns, åkare. Stockholm. Ddd 1895. 93. 
Petenen, Ingeborg, f. Tanberg, frn. Stockholm. Br. 92—98. 
Petenon, P. S«, trådgärdBdirektor. Bosehill, Chicago, Illinoia. 

Ständig ledamot. Hedersledamot 86 (200), 97 (1,000). 
Peyron, Ludvig, groBsbandlare. Stockholm. 77. 
PhilipBon, Carl David, konsul. Stockholm. Ständig ledamot. 

73 (200), 82 (600). 
Piper, OlaÖB QuBtaf Frita, grefve, bofatallmaatare. Stockholm. 

Ddd 1897. 91. 
v. Plåten, Carl, hroksegare. Stockholm. 94 (300), 96 (400). 
Bamatedt, Julia, f. H»ggström, fru. Stockholm. Br. 92 — 

98. 
Begnell, Anders Predrik, medicine doktor. Minas Geraes, 

Gäldas, Braailien. Död 1884. 77. 
Reinhold, Alma, f. Burmester, fru. Stockholm. Ständig 

ledamot. Br. 92—98. 
Beinhold, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot. 

Hedereledamot. 89 (1,896: oi), 91 (1,600). 
BetdnB, Magnus Qustaf, professor, och fru Anna Betaius, 

f. Hierta. Stockholm. Ständiga ledamöter. Hedereledamöter. 

94. 
Bosén, Karl Peter, literator. Stockholm. 84 (600), 86 (600), 

93 (106), 94 (1,639: 42), 96 (360). 
▼• Boeen, Fredrik Thomas Carl, grefve, kammarherre. He- 

denlunda, Vadsbro. Ständig ledamot. Br. 92 — 97. 
Bundström, Sofia, f. SohvrartB, fru. Stockholm. Br. 92 — 98. 
Böhss, Vilhelm, konsol. Göteborg. Hedereledamoi. 92 (1,000), 

98 (10,000). 
Säger, John Bdvard Magnus, hofstallmSstare. Stockholm. 

Ständig ledamot. Hedereledamot. 94. 
Sandell, Clara, f . Ohlson, enkefru. Stockholm. Ständig ledamot. 

87 (100), 91 (60); Br. 92—98 (700). 
Seharp, Clara, f. Westman, fru. Stockholm. Hedersledamot. Br. 

92 (1,000); 94 (100), 96 (100), 97 (100), 98 (100). 
Seholander, Sven, omamentsbildhuggare. Stockholm. 91. 
Sehumburg, Bobert, konsul. Stockholm. Br. 92—98. 



700: — 

700: — 

700: — 

1,000: — 

700: — 

i,aoo: — 

1,200: — 

700: -. 

600: — 
700: — 

700: — 

700: — 

700: — 

8,806: 01 

1,000: — 

2,086: 42 

600: — 
700: — 

11,000: — 

1,000: — 

860: — 

1,400: --• 
860: — 
700: — 



Digiti 



zed by Google 



-204 DONATIONBR TILL NORDISKA MUSBBT. 

-von Sohwerin, Mathilda Ohristina, f. Hagberg, giefvinnå. 

Hnsbyi Söderköping. Ständig ledamot Hederaledamot. Död 

1892. Br, 92. 1,000: — 

ttelggren. Jonas, rektor. Goile. Död 1896. 82 (200), 84 (500). 700: — 
'Sellmann, Qeorg» disponent. Stockholm. 97. MKKh — 

•ttottervall, Carl, groeshandlare. Stockholm. Br, 92 — 98. 700: — 

Sjögren, EQalmar, professor. Nynfts, ösmo. Hedenledamot. 91. 60O: — 
:8mith, Lars Olsson, grosshandlare. Paris. 91. l/KXh — 

•Sprinchoms, Elisabet, f. Elfiitrand, enkefru, arfvingar. Stook* 

holni. Br. 92—98. 700: — 

:8tridsberg, Ernst Viktor, ingeniör. Trollhättan. Br. 92—96. MO: — 
"Strdmer, Hjalmar, literatör. Stockholni. Död 1886. 80. 600: — 

•Strömman, Ester, f. Kempe, fm. Stockholm. 94. 1,000: — 

Sundberg, August, grosshandlare. Sundsvall. 77. 500: — 

Sundström, Per, grosshandlare. Stockholm. Br. 92 (100) och 

93 (900). 1,000: — 

43unnerdahl, Emil, grosshandlare. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

^vanström, Frans, grosshandlare. Stodcholm. Br. 92 — 98. 700: — 

43öderlund, Carl Axel, ingeniör. Stockholm. Hedersledamot. 

Br. 92—94 (300) och 95 (700); 95 (1,500), i strödda poster 

(120: 83), 98 (1,000). 8,030: 88 

Söderström, Carl Christian, grosshandlare. Stockholm. 82 

(800), 83 (1,000). 1,800: — 

•Sörman, Henrik, grosshandlare. Stockholm. Br. 92 — 98. 700: — 

Tamm, Hugo, bmksegare. P4oö, Grillby. 74 (100); Br, 92 — 

98 (700). 800: — 

Thiel, Ernst, bankdirektör. Stockholm. Br. 92 — 97. aOOe — 

Thorell, Edla, fröken. Stockholm. Ständig ledamot. 91 (100), 

92 (100), 93 (10), 95 (50); Br. 92—98 (700). 960: — 

'Thorell, Reinhold, auditör. Stockholm. Br. 92 — 96. 800: — 

Unander, Fanny, f. Soharin, fm. Stockholm. Br. 92—97. 000: — 
Waohtmeister, Axel Fredrik, grefve, öfrerste-kammarhem. 

Stockholm. Br. 92—98. 700: — 

Waohtmeister, Axel Knut TroUe-, gref ve, bofmarskalk. TroUe» 

Ljungby, Gualöf. Hedereledamot. 92 (1,000), 93 (1,000). 2,000: — 
Waohtmeister, Fredrik Olaflsson, gref ve, kabinetts-kammarhene. 

Tistad, Larslund. 92 (100), 93 (100), 94 (100), 95 (100), 

96 (100), 97 (100). 600: — 

Wahlund, Carl Vilhelm, proCeseor. Uppsala. Ständig ledamot. 92. 600: — 
^Walldén, Vilhelm, godsegare. 9ltoc}s!tio\xn. Ständigledamot. Hedere* 

ledamot. 74 (150), 83 (400), 87 (1,000), 90 (1,500), 92 (200). 8,860: — 



Digiti 



zed by Google 



DOKATIONBB TILL NORDISKA MUBBBT. 



S0&- 



Wallenberg, Anna, f. von Sydow, fru. Stockholm. Hederå- 
Udamot. 88 (600), 90 (1,000), 92 (200), 93 (100), 96 (100), 
96 (100), 97 (600), 98 (260); Br. 92—98 (700). 8,460: — 

Wallenberg, Knut Agathon, bankdirektör. Stockholm. 89 

(1,000), 90 (260). 1,250: — 

Valley, Aogiuit, grosshandlare. Stockholm. Br. 92 — 98. 700: — 

Weber, Mathilda, f. Weylandt, fru. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 
Weinberg, Margareta Onstava, f. Tomaten, enkefm. Stock- 
holm. Hedersledamot. Död 1894. 92 (1,000), 93 (1,000). 2,000: — 
Weinberg, Olof David, grosshandlare. Stockholm. Ständig 
Udamot, Hedereledamot. Död 1884. 74 (600), 82 (1,000), 
84 (16,000). lf,500: — 

Wicander, August, fahriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot 

Död 1891. 90. 1,000: - 

Wijk, Caroline, f. Diokson, iru. Göteborg. Hedereledamot 79 

(600), 90 (200), 96 (600). 1,200: — 

Wfjk, Oloi; grosahtfndlaie. Göteborg. Ständig ledamot Heden- 
ledamot. 76 (600), 83 (600), 87 (600). 1,600: — 
Wikströni, Carl, grosahandlare. Stockholm. Hederaledamot 97. 8,000: — 
Wikström, Hulda, fröken. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 
Wikström, Nils, grosshandlare. Sundsvall. Död 1883. 77. 600: — 
Wikströms, Per, grosshandlare, dödsbodelegare. Stockholm. 82. 2,500: — 
Wikström, Per Magnus, grosshandlare. Stockholm. HedersU- 

damot 93 (2,000), 97 (3,000). 5,000: — 

Wikström, Sofi, f. Sdlund, frn. Stockholm. Hedersledamot 

Br. 92—98. 700: — 

Wrangel von Brehmer, Johan Wolmer, friherre, öfvemte-kam- 

marJTinkare. Hyby, Klågemp. Br. 92—98. 700: — 

Vult Ton Steyem, Fredrik, redaktör. Stockholm. Br. 92— 98. 700: — 
Åslund, Fredrik August, konsul. Sundsvall. 77. 500» — 



Allmänna konst- och indastriutställningens i Stockholm 

1897 lotteri. 98. 10,960 

Apotekarsooieteten. Stockholm. 87 (500), 90 (500). 1,000; 

Norrlands gille. Stockholm. 91. 1,500: 

Patriotiska sällskapet. Stockholm. 91. 500: 



Digiti 



zed by Google 



S06 TESTAMENTARISKA FÖRORDNANDEN. 



6. 

Testamentariska förordnanden 

till förmån för Nordiska museet. 



Thomsen, Anna, fröken. Edpeohamn. DSd 1888. Ghenom muDtligt f5r- 
ordnande 1888: norskt allmogesmycke af silfver. Aflfimnadt 1888. 

Wallander, Joeef Vilhelm, professor. Stockholm. Dod 1888. Genom 
testamente af den 4 ang. 1887: skisser i akvarell ooh olja, med oiotiT 
från Delsbo och Vingåkers socknar, samt 3 delsbo- ooh 4 österåkersdrlkter 
m. rii. Aflämnadt 1888. 

Eiohhom, Ohristofer, biblioteksamanuens. Stockholm. DSd 1889. Genom 
testamente af den 6 no v. 1889: hela den af honom hopbragta samlingen 
af skråhandlingar, utgörande omkring 6,600 nnmmer, f5rdelade på 100 
olika skrån och omfattande en tidrymd af öfver 300 år. Aflåmnadt 1890. 

Hasselly Carl Johan, f. d. sekreterare. Stockholm. D5d 1892. Genom 
testamente af den 11 maj 1891: ett belopp af 5,000 kronor, afsedt till 
inköp af för maseet passande föremål. Aflåmnadt 1892. 

Lamm, Oustaf Maurita, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Död 1892. 
Genom testamente af den 13 febr. 1892: ett belopp af 10,000 kronor, 
afsedt till ökande af museets »Allmflnna fond^. Aflåmnadt 1892. 

Fries, Carl Leonard August^ komniondorkapten. Stockholm. Död 1892. 
Genom testamente af den 12 dec. 1889: minnen från fregatten Eugenies 
jordomsegling 1851—1863, m. m. Aflfimnadt 1893. 

Flygare-Carlén, Bmilie, fru. Stockholm. Död 1892. Genom testamen- 
tariskt förordnande af den 22 jan. 1890: den bedersgåfva, bestående af 
författarinnans samtliga romaner, öfversatta till böhmiska språket, hvilken 
hon år 1882 erhöll från Prag, m. m. Aflfimnadt 1893. 

Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefro. Uppsala. Död 1893. Genom testa- 
mente af den 2 jan. 1888: ett belopp af 10,000 kronor. Aflfimnadt 1894. 



Digiti 



zed by Google 



TBSTAMBKTABISKA VÖRORDNAKBBN. S07 



Antell, 'Hennan Frithiof, med. doktor. Paris. Ständig ledamot. Heders- 
ledamot. D5d 1898. Qenom lestamexite af den 1 okt. 1891: ett belopp 
af 100,000 kronor, afaedt att af muaeeta atyrelae »fdrvaltas som fond, 
hyars räntor anvfindaa till muaeets fromma». Aflfimnadt 1896. 

Iiindliolin» Johan August, f. d. postförvaltare. Stockholm. Dod 1894. 
Genom ekriftligt förordnande: en större samling oljemålningar, akvareller 
och pennteckningar, alla återgifvande byggnader, gator och grSnder från 
det »gamla Stockholm». ÄfiSmnadt 1895. 

TaneliUB» Johanna Charlotta Lovisa, fröken. Stockholm. Död 1894. 
Oenom testamente, dagt. i juni 1893: en samling porslinsf öremål från 
århundradets början, m. m. AflSmnadt 1895. 

ISrichsson, Carl Andem, f. d. inspektor, Oharlottenlund. Död 1894. Genom 
testamente af den 10 jan. 1894: återstoden af hans förmögenhet, sedan 
åtskilliga legat till andra personer utgått. Utdelningen i utrednings- 
mannens konkurs — med 2,917 ^ å testamen tsbel öppet kr. 17,863: lo — 
kronor 387: S5, aflamnad 1897. 

Adlersparre, Sophie, f. Iieijonhaf^dt friherrinna. Stockholm. Död 1895 
Enligt muntligt förordnande: klagoskrift, sydd på väf, från 1805. Af- 
Iftmnadt 1895. 

Benedioks, Emma, f. Benedioks, fru. Stockholm. Hedersledamot. Död 
1895. Genom testamentariska förordnanden af den 11 dec. 1890 och den 
5 juli 1893: ett belopp af 15,000 kronor, hvaraf 5,000 kr. till museet 
och 10,000 kronor till anlSggningama på Skansen. Aflåmnadt 1895. 

isnsbeth, Henriette Carolina, f. Owenina, fru. Simrishamn. Död 1895. 
Genom testamente af den 16 maj 1890: ett rikt snidadt antikt ekskåp. 
Ailämnadt 1897. 

SohwartB, Marie Sophie, f. Birath, fru. Stockholm. Död 1894. Enligt 
muntligt förordnande: spegel med bord, i kejsarstil. Aflamnadt 1896. 

Cnuenstolpe, Charlotta, fröken. Stockholm. Död 1896. Genom testa- 
mente af den 16 okt. 1893: antik chiffonier, bokskåp med flere andra 
möbler, en samling familjeporträtt samt många minnen efter M. J. Crusen- 
stolpe och Emilie Flygare-Carlén. Aflamnadt 1897. 

laOndioer, Oeorge, grosshandlare. Stockholm. Död 1897. Genom testa- 
mente af den 18 april 1896: skrif schatull af mahogny, 1 dussin damast- 
serveter, tillverkade i Linköping på 1780-talet, reffelbössa, som tillhört 
hertig Fredrik Adolf af Östergötland, m. m. Aflamnadt 1897. 

Blaokstadina, Johan Zacharias, historiemålare. Stockholm. Död 1898. 
Genom muntligt förordnande: den stora taflan »Biskop Sigfrid döper hed- 
ningarna i Götaland», konstnärens mest betydande verk. 

Snndgren, Fredrik Conrad, f. d. uppbördskommissarie. Stockholm. Genom 
testamente af den 19 nov. 1897: en åttondedel af öf verskottet af hans 



Digiti 



zed by Google 



206 TESTAMBNTARI6KA FÖRORDNANDBN. 



förmögenhet, sedan en del legat till enskilde och •llnuLoxM mrattoingar 
utgått. Beloppet 13,111 kronor 84 öre, afl&mnadt 1898. 
Malmström, Johan August» professor, historiein&lare. Hedersledamot. 
Stockholm. Genom testamente af den 8 mars 1897: målade studier i olja 
och akvarell, teckningar på lösa blad eller i album a£ byggnader, kläde- 
dräkter, folktyper m. m. från Sverge, Norge och Finland, som. kiiiin& 
bidraga till kännedomen om folkets ståndpunkt i afseende å konstindustri 
och karakteristik m. m.; gamla allmogevSfnader från Skåne, Blekiag och 
Västergötland; fornnordiska dräkter samt en del yapen m. m., sobol kjiuiD« 
vara till nytta vid fester å Skansen. 




Digiti 



zed by Google 



P1B80KBB, 80H UNDB« ÅR 1897 lÄHNAT aÅ?VOK. 309 



7. 

Personer, som under år 1897 lämnat 
gåfvor till Nordiska museet. 



/ denna afdelning upptagets endast namnen på de personer, htnlka under det 

nämda året lämnat mera märkliga gåfvor till museets särskilda samlingar, 

jämte kort angifvande af själfva gå/van. öfriga gifvare upptagas i 

nästa afdelning (2). 



Till allmogreafdelningren: 

Berglund, F., herr, Bremyre ångsåg, Simonstorp: höräfsa från 1799, prydd med målning 
och sniderier. 

Genom Blees, J., kandidat, Uppsala: en samling allmogesaker från den gamla svenska 
bygden Nnckö-Rickholz i Estland. Se sid. 149. 

^Brolin, C. G„ stationsinspektor, Djnrås: dosa af silfver, från Stugnns socken i Jämt- 
land. 

*Brummersteät, C, kolonibestyrer, Jnlianehaab, Grönland: sommartält, handsläde samt 
strödda redskap och fornfynd, däribland sjamantrnmma, vapen m. m., från Grönland. 

*B5tt/ger, J., hofintendent, Stockholm : hyende, märkt Maria Krook 1680, f^ån Villstads 
socken i Småland, m. m. 

Gotlands fornsal genom lektor M. Klintberg, Visby: släde af gammal form, frän Got- 
land. 

* Haraldsson, M., landtbmkare, Vipperhnlt, Smålandsstenar: oxvagn från Villstads 
socken i Småland, m. m. 

Montgomery, M. £., brnksegare, Rottneros brak: modell af finne frän Södra Finnskoga 
socken i Vämlflnd, mod akördöredskap. 

Petterson, G., herr, Kvillinge: »stenvagn» från Kvillinge socken i Östergötland. 

Tecknet • utmärker här^ att gifvaren lämnat gåfvor äfven under ett eUer 
flere föregående år. 

14 



Digiti 



zed by Google 



210 PERSONBR, SOM UNDER Ab 1897 LÄMNAT GÅFTOK. 

fietterason, £, L, häradskrifyare, Stockholm: käpp af gpanskt rdr med silfyerknapp, 

från Soranda socken i Södermanland, m. m. 
*Rettig, A., f. k. Eckerman, fm, Gefie: väggbonad, målad på väf 1827, från Hedesnnda 

socken i Gästrikland. 



Tiii handtverks- och skråaf delningen: 

* Backman, C, B„ f. d. ordningsman, Stockholm: sigillstamp af j&m, med inskrift: 
JÅRNKRÅMARE . SOOIETBTS . SIGILL 1710, från Stockholm. 

*Feltenberg, </. T., smed, Sala: sigillsUmp från 1784, som tillhört HOFSLAGAR. 
ÅMBETBT . I SAHLA. 

*Lim/0rQibf. J. 0^ mbrtkOr, Stockholm: ^äUhref på pergMnent» vtfiUrdad^ af Stock- 
holms sockerbagarsocietet den 27 april 1796. 

LundeqviBi» </., och ¥a(f9trÖm, S„ fröknar, Stockkolm: handlii\gar„ lom tillhört gald- 
smedsämbetet i Arboga. Se 4id. 150. 

Strömb/ad, 0„ tnnnbindare, Stockholm : tnnnbindarskylt från Gaffelgränden i Stockholm. 



Till afdeiningen för arbetets historia: 

Björklund, G^ litograf, Stockholm: två gamla tryckpräs«ar. 

Johnsson, ¥„ fröken, Stockholm: en samling större och mindre stockar för tryckning 
af tyg och t-apetbårder. 



Till af delningen för minnen från det gamla Stockholm: 

Ankantrand, H., ingeniör, Stockholm : fängelsegaller af järnstänger, fannet i granden 

af >Spinnhnset>. 
Bergqfist, H„ byggmästare, Stockholm: maskaroner och andra ornament i sandsten, 

hvilka nrspmngligen tillhört De la Gardieska palatset >Hakalös>. Se sid. 150. 
Hornvall, £., f. Wiklund, frn, Stockholm: värd shnsskvlt, som tillhört källaren >Stjäman> 

vid Österlånggatan. 



Till afdelningen för musikinstrument: 

Mo/koms skolrote, Nyeds socken, Värmland, genom herr J, V, Mossberg: orgel i barock- 
stil, hvilken nrspmngligen tillhört Nyeds kyrka. Se sid. 151. 
*Ofdenburg, V., notarie, Stockholm: klaver, märkt: Eric Wessberg, Stockholm 1821. 
*$a/a stad: puka. 

Till afdelningen för de högre stånden: 

*Bonde, C, t. Råiamb, grefvinna, Stockholm: sängomhängen af grön sammet 
* Bottiger, J,, hofintendent, Stockholm: tallrik af fajans, med målad vapensköld, från 
1600-talet. 



Digiti 



zed by Google 



PERSONER, SOM UNDER ÄR 18^7 LÄMNAT öAPVOR. 211 

CaHberg, J. O,, herr, Södertälje: en dyrbar samling silfversaker, bestående af 2 stora 

dryckeskmnnor, 3 större och 22 mindre bftgare, 3 par ljusstakar, 1 konfektskål, 

2 såsskftlar m. m. Se sid. 152. 
•CnuMsMffe, C. C, fröken, Stockholm, genom testamentariskt förordnande: byrå i 

rokokostil; chifTonier och yäggspegel i kejsarstil; bokskåp m. m. Se sid. 151. 
^Hedia, L, firöken, Stockholm: bord med teserris i alabaster, leksak i tidig rokokostil. 
Hjdm, C, kommondörkapten, Stockholm: gnldnr med nyckel i form af en pistol. 
Hoim, A., t ¥ahimie», fnt, Stockholm: mansrock med rika broderier, från rokokotiden. 
äolmström, J, O., kammartjänare, Stockholm: serafimerordens ofRciantdräkt (se sid. 

153); rock af röd sammet, m. m. 
Mitbetb, H., f. Oweniim, fru, Simrishamn, genom testamentariskt förordnande: rikt 

snidadt ekskåp i 1500-talets stil. 
*Palmif¥i9t, ti,, fröken, Stockholm: eldskärm med pärl- och korsstygnsbroderi, ft-ån 

IbOO-taleU början. 
•Steinmetz, £„ f. Brummer, fm, Stockholm : tåcksläde från Bollnäs socken i Helsingland. 



Till historiska af delningen: 

*//. If. konung Oskar ii: en större minnestafla öfver John Ericsson. Se sid. 153/ 

•ÅfzBhua, R^ lektor, Jönköping: autografer af Arvid, Johan och Per Afzelins. från 
åren 1787 och 1788. 

åmnéuB, å. A., sjökapten, Stockholm: oktant, som tillhört astronomen professor J. 
Bredman. 

*8ern9trSm, A., grosshandlare, Stockholm: friherrebref, dagtecknadt den 13 ang. 1653, 
för presidenten i Dorpts hofrätt Philip Schedinghs barn och efterkommande. 

Sonh, M., t ijBwenitaupt grefvinna. Eriksberg, Katrineholm: hofnniformer, som till- 
hört öfverstekammarherren friherre C. J. Bonde. 

BSrjBBon, •/., professor, Stockholm: gifvarens stora modell till Karl X Gustafs staty 
i Malmö. 

*Cni$Bnstotpe, C. C. fröken, Stockholm, genom testamentariskt förordnande: minnen 
efter gifrarinnans fader M. J. Cmsenstolpe, såsom hans promenadkåpp, glas med 
namnchiffer, silfTcmr m. m., äfyensom flere minnen efter fröken Cmsenstolpes 
▼äninna fira £. Flygare-Carl én ; albnm med autografer, m. m. 

CniwnstolpBB, C. C, fröken, Stockholm, döäsbode/egare genom jhröken J. Kalmberg: 
handskrifter af M. J. Cmsenstolpe samt bref från fru E. Flygare-Carlén och 
Vendela Hebbe: stålstamp med adliga ätterna Crusenstolpes och Palmstmchs 
Yapen; leksaker m. m. 

*^e O^er, £., friherre, Truedstorp, Kviinge: ring af guld och platina, innehållande 
hårlockar af Karl XIV Johan och grefve M. Brahe samt skänkt af nämde konung 
till öfversteldjtnant P. 6. Lagerstråle. 

Mc, A., med. doktor, Stockholm: porträttmedaljong i gips af J. J. Bjömståhl, mo- 
dellerad af J. T. Sergel. 

fhnrici, L, f. 8afmson, fhi, Stockholm: bref från artisten H. Salmson. 

*M9/>'«r, J., f. ITosftfé, fru, Stockholm: 6 bref från R. Dybeck till J. L. Höljer. 

*Lanscn, Carl, artist, Stockholm: gifvarens utkast till freskomålningama i Göteborgs 
Nya elementarläroTerk för flickor. 



Digiti 



zed by Google 



312 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1897 LÄMNAT GÅFVOR. 

Leijonhufrud, £., f. Spar re, friherrinna, Stockholm: skriftyg m. m., som tillhört fri- 
herrinnan S. Adlersparre, f. Leijonhnfvnd (>EB8elde»), samt antograf af den 
samma. 

Lemchen, F, C, t Carpetan, friherrinna, Jönköping: presidenten J. A. Lemchens samt- 
liga fallmakter frän 1834 till 1878 samt hans jnris doktondiplom fMn 1877, 
äfvensom tvä m&rkliga bref till honom frän excellensen Lonis De Geer, m. m. 

Lindhagen, E., f. Schönmeyer, fm, Stockholm: diplom, doktoraring, fallmakter m. m., 
som tillhört jastitierädet C. A. Lindhagen, samt manuskript af den aamme rörande 
Stockholms gatoreglering 1877, 1879 och 1887. 

*Lmd8t9dt, F., ingeniör, Stockholm: ritningar till skeppsdelar, af F. H. af Ghapman. 

* Matsson, A„ konsthandlare, Stockholm: porträttbyst i gips, modellerad af J. N. By- 
ström. 

*Mslson, C. G. A., folkskolelärare, Stockholm: bref frän O. A:8on Knös (1776), A. Af- 
zelins (1781), N. (Rosén) v. Rosenstein (1791), D. Melanderhjelm (1797), J. Axels- 
son Lindblom (1812) m. fl. 

åforstedt, 0., provinsialläkare, Västtibble: 1766 ärs Amsterdamsnpplaga af Svedenborga 
Apocalypsis revelata, som enligt päskrift skänkts af Svedenborg till assessorn i 
Göta 1'ofrätt S. 6. Qveckfelt och som sedermera tillhört P. D. A. Atterbom. Se 
sid. 154. 

Nyström, D., f. Weder, fm, Djursholm: arbetsbins och modellerpinnar, som tillhört och 
nytjats af bildhuggaren A. Nyström. 

*Foppius, å., fröken, Stockholm: signetring af guld, med friherrliga ätt«n Berzelins 
vapen graverad t i en ametist; har tillhört ft^iherrinnan J. E. Berzelins, f. Poppins. 



Till mynt- och medaUsamiingen: 

*Bernström, A., grosshandlare, Stockholm: en samling svenska polletter. 

Bönsows, F., grosshandlare, Stockholm, dödsbode/egare genom ingeniör *C, G. å/orttröm: 

en samling minnespenningar, bestäende af 32 medaljer i silfver och 81 i brons, 

slagna Öfver svenska kungliga och enskilda personer. 
Lundblad, G, S., t d. hofrättsekreterare., Jönköping: minnespenningar i brons, samt en 

porträttmedaljong af pärlemor. 



Till porträtt- och gravyrsamlingen: 

*Bukowski, H., konsthandlare, Stockholm: porträtt i gravyr och litografi m. m. 
*Cru8en8toJpe, C C, fröken, Stockholm, genom testamentariakt förordnande: en samling 

svenska porträtt i gravyr. 
*Dorgerloh Commusin, herr, Berlin: en samling svenska porträtt i gravyr. 
Grandinson, £,, redaktionsekreterare, Stockholm: en samling porträtt, bestäende af 79 

aftryck ur tidskritten >Ord och Bild>. 
* Tal/berg, A., artist, Stockholm: porträtt, utförda i etsning af gifvaren. 



Digiti 



zed by Google 



PERSONER, SOM UNDBR ÅR 1897. LÄMNAT gAfVOR. 218 



Tiii bibliotek och arkiv: 

^f g^f^or från utländska samfund upptagas här endast de mest anmärknings- 
värda. Se för öfrigt förteckningen öfver de museer och vetenskapliga 
samfund, med hvilka Nordiska museet står i förbindelse, sid. 284 o. /. 

* Allmänna konst- och industr/utstå/lningen i Stockholm 1897: utställningskataloger jämte 

24 affischer och anslag rörande den samma. 
•Beijer, F., bokförl&ggare, Stockholm: TJplanda herregårdar med beskrifvande text af 
C. A. Klingspor och B. Schlegel. H. 1—20. 1877—1881. 

* Eklund, P. B., bokförläggare, Stockholm: Sveriges Indnstri, dess Stormän och Be- 

framjare, H. 1—6. 1896—1897. 

GoSs, Å., med. doktor, Stockholm: en samling äldre svensk literatnr, däribland rese- 
beskrifningar af J. J. Bjömstähl, F, Hasselquist, P. Kalm, C. von Linné, P. Loef- 
ling, P. Thnnberg, m. fl.; arbeten i naturvetenskap samt Vetenskapsakademiens 
handlingar för åren 1739—1822, 1824 och 1825. 

*Hazeiw8, M., Nordiska museets styrestean, Stockholm: en större samling — 105 band, 
57 småtiyck — isländsk literatnr af hnfvndsakligen historiskt och språkvetenskap- 
ligt innehåll. 

Historische und antiquarischo Gesellachaft, Basel: sällskapets skrifter, ntgifna under 
åren 1878—1895. 

Järnkontoret genom häradshöfding F. Rtchtor, Stockholm: geologiska kartverk. 

*Kjellstrand, J. F., musikdirektör, Vadstena: en samling anteckningar, utgörande fort- 
sättningen på de till museet redan för några år till baka skänkta, af gifvaren 
alt sedan 1879 förda dagboksanteckningarna, hvilka han förordnat icke få öppnas 
eller läsas förr än efter 25 är. 

Londicors, G., grosshandlare, Stockholm, dödsbodelegare genom kamrer F. Carlson: faste- 
bref på pergament, dagtecknadt 12 dec. 1680. 

*ålord8trÖm, R. C, grosshandlare, Stockholm: skrifvelse från magistraten i Nora stad 
till landshöfding £. A. Franc i Örebro, angående de anstalter, som vidtagits i 
staden med anledning af attentatet mot Gustaf III, dagt. Nora den 23 mars 1792. 

*Smiti»oni€ui institution, Washington: institutionens under år 1896 utgifna skrifter. 

*Société Impérialo d' årchéologie, Petersburg: sällskapets år 1896 ntgifna skrifter. 

*Sren8ka literatursällskapet i Finland, Helsingfors: skrifter af språkvetenskapligt, histo- 
liskt och biografiskt innehåll, utgiina af sällskapet åren 1895 — 1897. 



Utom ofvan omnämda större gåfvor till Nordiska museets olika afdelningar har 
museet under år 1897 emottagit följande: af friherre *0. Hermelin, Grillby, Staby: 
5 af gifvaren utförda oljemålningar, framställande Våmbs och Värnhems kyrkor i 
Västergötland, Fitja kyrka i Uppland, parti frän borggården i Stegeborgs slottsruin 
samt gamla stadaporten i Halmstad; af professor *</. Kronborg, Stockholm: titel vignetten 
till den under år 1897 utgifna andra upplagan af Karta öfver Skansen, samt af herr 
C. R/berg, Köpenhamn: en samling litografier, utförda på Grönland. 



Digiti 



zed by Google 



214 PBRBONEB, SOM UNDBR ÅR 189 7 LÄMNAT GÅFYOR. 



För öfrigt hafva under år 1897 gäfvor lämnats till Nordiska 
museet af ytterligare följande personer: 



Améen, G., arkitekt. Stockholm. 
Amilont C. A., kapten. Berga, Nyköping. 

* Andersson j A., nrmakare. Stockholm. 
Andersson, F., arbetare. Stockholm. 
Andersson, Levin, herr. Stockholm. 
Andrée, 8. A., öfveringeniör. Stockholm. 
*Andréen, F. F., disponent. Stockholm. 
Arpi, L, herr. Stockholm. 

Jfeckman, E,, direktör. Djursholm. 
Betländer, C, F., herr. Ume. 
Bemström, C. F., boktryckare. Stockholm. 
Beronius, M, fröken. Edebo. 
Blehr, T., herr. Stockholm. 
Blomberg, A. A., fotogwf. Stockholm. 
Blomgren, E. A., ingeniör. Söderhamn. 
Blomgren, J. F., grandläggare. Stockholm. 
Bolin, T,, fröken. Stockholm. 
Bonde, C. C:son, friherre. Gimmersta, As. 

* Bonnier, A., bokförläggare. Stockholm. 
*Borg, A., postexpeditör. Stockholm. 
Borg, G., jägmästare. Skellefte. 
Brieskorn, E., fröken. Stockholm. 
*Brusetoitz, Q., intendent. Göteborg. 
Bäckman, V., herr. Nordmaling. 
Bäckström, M., fröken. Stockholm. 

\yarlander, C, M., grosshandlare. Stock- 
holm. 



JJacker, G., herr. Stockholm. 
Dahlberg, H., revisionskommissarie. Stock- 
holm. ' 
Dahlgren, E., f. Björk, fra. Stockholm 
Dalqvist, A., v. häradshöfding. Sveg. 



JEdlund, H., fröken. Stockholm. 
Edman, H. S., fröken. Uppsala, 
♦r. Ehrenheim, E., kammarherre. Grönsö, 

Enköping. 
Ekenman, G., fröken. Stockholm. 
Elfving, L, fröken. Stockholm. 

Tecknet * utmärker hår liksom förut, att gifvaren lämnat gäfvor äfven und^r 
ett eller flere föregående år. 



Elfving, G., fröken. Stockholm. 
*Éliasson, A., grosshandlare. Stockholm. 
*Enell, H. G. O., apotekare. Stockholm. 
*Engelke, V., kapten. Stockholm. 
* Engström, L., fröken. Stockholm. 
Engzelius, M., handlande. Säma. 
*Erdmann, E., geolog. Stockholm. 
Eriksson, J., hemmansegare. Morkarlby, 

Mora. 
*Eriksson, M., arkitekt. Stockholm. 
Ersson, Skogs Erik. Vinas, Mora. 

Jforsberg, C, herr. Kopparberg. 
Forssman, H., ingeniör. Stockholm. 
Fredriksson, L., folkskolelärare. Stock- 
holm. 
Fämlöf, J., fru. Ramsele. 

Cravelholm, E., f. Hagström, fm. Stock- 
holm. 

*Geijer, C. O., knngl. sekreterare. Stock- 
holm. 

Granlund, A., ant.-bokhandIare. Stock- 
holm. 

Granqvist, V., hyrkusk. Stockholm. 

Gyllensvärd, V., kanslist. Stockholm. 

Jiagander, A. G., antikvitetshandlare. 
Stockholm. 

Hagberg, B., kamrer. Gefle. 

*Hagerman, H,, fabrikör. Stockholm. 

Haltberg, A. V., sadelmakare. Stockholm. 

Hallenberg, V., f. Åström, fru. Stockholm. 

Hallgren, C. O., revisor. Stockholm. 

Haltin, H, herr. Värmdö. 

Hallman, K., redaktör. Lule. 

^Hallström, R, fröken. Stockholm. 

*Hamtnar8tedt, X. E., amanuens. Stock- 
holm. 

*Hazeliu8, A., fröken. Stockholm. 

Helin, J. G., boktryckare. Lule. 

*Holm, H., kapten. Stockholm. 

Holmberg, C, herr. Stockholm. 

Holmberg, J. A., musikdirektor. Borås. 



Digiti 



zed by Google 



PBK80KER, 60H UKDER ÅR 1697 LÄMNAT C^ÅFVOR. 



dl5 



Holmberger, A., fröken. Stockholm. 
Holmstrana, £!., fröken. Stockholm. 
Hägg, O. V., förvaltare. Hedyigafors bmk, 

Bjaråker. 
*Eägg$tr9my C, med. doktor. Stockholm. 
•Höqström, JE?., skollärare. Bergsjö. 
*HöKerberg, Xr., bokförläggare. Stockholm. 



Jansson, G., bonde, Fragg, Norberg, genom 
fru L. Laurent, f. Bergstrand, Djurs- 
holm. 

* Jansson, G.y bokhandlare. Stockholm. 

Johansson, A., f. Ekström, fru. Stock- 
holm. 

Johansson, M., firu. Gefle. 



Jxalling, M., f. Eriksson, grefvinna. 

Örebro. 
KUfman, A., fröken. Stockholm. 
Klint, F. V., Yaktmäatare. Stockholm. 
Knutsén^ S.<, fm. Stockholm. 
Kugelbergy O., revisor. Stockholm. 

J^agerqvist, J., f. Asplund, fru. Stock- 
holm. 
Landström, R., handlande. Sknltuna. 
*Lindahl, A., fotograf. Stockholm. 
Linddahl, L., f. Afzelius, fru. Söderfors. 
*Linder, J., ingeniör. Stockholm. 

* Lindskog, F.^ arkitekt. Franstorp, Sund- 

byberg. 
Liss, L., löjtnant. Stockholm. 
*Londuxr, 6., grosshandlare, Stockholm, 

genom testamentariskt förordnande. 
Lundberg, A. E.^ ingeniör. Stockholm. | 

* Lundberg, K-^ grosshandlare. Stockholm. < 
LundevaU, C. O., korgmakare. Stockholm. ' 



Mandelgreny iV. Af., artist Stockholm. 

Melander, E., major. Stockholm. 

*Melander, H., ingeniör. Stockholm. 

Genom Molander, H., intendent. Stock- 
holm. 

yföller, E. V., journalist. Stockholm. 

Mörk, F., bmksförvaltare, Gammelbo, 
Ramsberg, genom herr Q. Adlers, Stock- 1 
holm. 



^eijer, J. A., timmerman. Stockholm. 
Sorberg, 8., pastor. Skön, Sundsvall. 
Sordenström, G., professor. Stockholm. 
Nordström, O. O., handlande. Oeile. 
Nordström, P., sergeant. Stockholm. 



Nordström, T., generaldirektör. Stock- 
holm. 
Nygren^ J.f konditor. Stockholm. 

Olofsson, G., herr. Skultuna. 

Olson, A., fröken. Stockholm. 

Olsson, C. 3f., tapetserare. Stookholm. . 

*Orling, Ä, fotograf. Stockholm. 

JTalmcrantz, S., t Vinborg, fm. Stock- 
holm. 

Persson, A. E., hemmansegare. Hjulbeck, 
Siljansnäs. 

Persson, Skräddar P., hemmansegare. Hjul- 
beck, Siljansnäs. 

Peterson, M., fotograf. Lugnas. 

*Petrelli, J., kapten. Stockholm. 

*Pettersson, A. B., urmakare. Sala. 

Pöntin, N., fröken. Stockholm. 

jtCetzius, G., professor. Stockholm. 
*Roosval, A., redaktör. Stockholm. 

* Rosenlind, E.^ direktör. Stockholm. 
*Rosenström, A. M., syssloman. Stock- 
holm. 

*Rutkberg, A,, bokhandlare. Stockholm. 

Aamzelius, H., jägmästare. Lilla Yäsby, 
Väsby. 
*8andberg, JET., literatör. Stockholm. 
Schultzberg, H., revisor. Stockholm. 
*Silfver8värd, G., kapten. Södertälje. 
Sjöberg, A., artist. Stockholm. 

* Sjöberg, J., fröken. Stockholm. 
"Sjöberg, R., fröken. Stockholm. 

* Sjöberg, S., fröken. Stockholm. 
*Sirahl, M,, f. Kistner, fm. Stockholm. 
Stwirt, C, f. Beskow, fru. Stockholm, 
Söderbaum, R., teknolog. Stockholm. 
Söderling, C, bokhäUare. Stockholm. 
Söderlund, A., handlande. Mörlnnda. 

A. hur din. A., herr. Orsa. 

* Tjäder, E., fröhandlare. Stockholm. 
Törner, A. R., fyrverkare. Stockholm. 

wVagner, T., f. österman, fru. Stock- 
holm. 

* Walter, G., herr. Stockholm. 
Vestbeck, H., handlande. Stockholm. 
Wickbom, J. A., rektor. Kalmar. 
Widgren, C, f. Heckscher, fm. Stock- 
holm. 

Widgren, J., åkare. Stockholm. 



Digiti 



zed by Google 



216 . PERSONER, SOM UNDER ÅR 1897 LIMNAT GÅFYOR. 



*Wikman, F., handlande. Noret, Mora. 

* Wikström, A., literatör. Stockholm. 

* Vinborg, T., fabrikör. Stockholm. 
Wrangdy H., fHherre. Säby, Strängnäs. 



Xickerman, L., frOken. Stockholm. 
Zickerman, T., herr. Stockholm. 



Aberjfj E., t Ca(Sr8, tm. Saltsjöbaden. 
Äkerltndh, A., kandidat. Uppsala. 

•• 

fJfyerström, K., anktionsvaktmästare. 

Linköping. 
*ögren, O,, fabrikör. Stockholm. 
ösUrlind, E., grosshandlare. Stockholm. 
Östlund, C, gästgifvare. Näsåker, Lidec 



* Akademiska föreningen. Land. 
Aktiebolaget Stora bryggeriet genom dis- 
ponenten K, E, Nilsson. Stockholm. 

Bellmanskapellet på Skansen. 

Eketräs, 8.^ f. Tersmeden, fni, dödsbo, 

genom fru E. v. Engeström, f. Eketrä, 

Landsforsen, Högfors. 
Fredrika Bremerförbundet Stockholm. 
^Föreningen för Grafisk konst genom 

amanuensen *C. TJ. l*alm. Stockholm. 
Föreningen för ett Svenskt Industri- och 

Handelsmuseum. Stockholm. 

* Generalstaben. Stockholm. 

* Generalstabens litografiska anstalt ge- 

nom direktör *A. Lagrelius. Stock- 
holm. 

* Göteborgs museum. Göteborg. 

.ET. M. konungens jaktklubb och Svenska 

Jagar förbundet. Stockholm. 
Järnkontoret genom häradshöfding F. 

Richter. Stockholm. 

* Kulturhistoriska föreningen. Land. 



*Kungl akademien för de fria konsterna. 
Stockholm. 

*Kungl. biblioteket. Stockholm. 

*Kungl. boktryckeriet. Stockholm. 

*Kungl. eklestastikdepartementet. Stock- 
holm. 

*Kungl. vitterhets-, historie- och antikri- 
tetsakademien. Stockholm. 

* Nationalmuseum. Stockholm. 
Nerikes fornminnesförening. Örebro. 
Nykyrkhga bokförlaget. Stockholm. 
Bedaktionen af Jordbrukarens tidning. 

Stockholm. 

* Sommarkursemas i Uppsala 189? byrå 

genom kandidat A. Akerlindh, Uppsala^ 
Sterkvs, C. A., t. d. ministerresident, 

dödsbo. Stockholm. 
^Stockholms stadsfullmäktige genom hä- 
radshöfding E. Kinander. Stockholm. 

* Svenska slöjdföreningen. Stockholm. 

* Svenska turistföreningen. Stockholm. 
Tunell & Gots. Stockholm. 



Den historiske Udstilling. Trondhjem. I Universitets-biblioteket. Kristiania. 
Äanscw, il., bild träsnidare. Trondhjem. | 0ycn,J. JET., antikvitetshandlare. Kristiania. 



*Bjer^e^ P., doktor. Bakkehas, Yejen. | Elvius, S. herr. Köpenhamn. 
*Bolvtg, J. M. E., konsthandlare. Köpen- Fåhrcsus, L., fm. Köpenhamn, 
hamn. | *Olsen, B., direktör. Köpenhamn. 



Calonius, T., provinsialläkare. Kronoborg. | *Heikel, A. O., intendent. Helsingfors. 



Ahlberg, A. Rikall, Nackö-Rickholz, Est- ' Heldring, J. Höbrihg, Nnckö-Rickholzt 

land.' Estland. 

BleeSf L, Höbring, Nackö-Rickholz, Est- Jakas Mats. Bergsby, Nackö-Rickholz, 

land. Estland. 

Blees, N. Höbring. Nackö-Rickholz, Est- Jakobsson, K. Gambyn, Nackö-Rickholz, 

land. i Estland. 



Digiti 



zed by Google 



PSRSONBR, QOU UNDBR ÅR 1897 LÄMNAT GÄFVOR. 217 



Larsas Eva. Ölbick, Nuckö-Rickholz, Est- 
land. 

Lindström, E. Höbring, Nuckö-Rickholz, 
Estland. 

Lindström^ J. Höbring, Nnckö-Rickholz, 
Estland. 

Nigåra Kristian. Ölbick, Nuckö-Rickholz, 
Estland. 



Sandsten^ M. Bergsby, Nnckö-Bickliolz, 
Estland. 

StaM, M. Ölbick, Nuckö-Rickholz, Est- 
land. 

*8tchoukine^ P., herr. Moskwa. 

Tomas Anders. Rosta, Nuckö-Rickholz, 
Estland. 



Bierckj T., v. konsul. Mtinchen. 

*ContDentz, H., direktor. Danzig. 

* Friedel, E., Oeh.-Regiemngsrath. Berlin. 



*Helbing, JJ., konsthandlare. Mtinchen. 
*Mestorf, J., fröken. Kiel. 



*Bancalari, G., öfverste. Linz. I Niederle, Z,., doktor. Prag. 

Kosterka, Ä, museitjänsteman. Prag. | Bedaktumen af Welt-Post Wien. 



Shipley, J. B., mr. Lansanne. 



*8hipley, M. A., f. Broton, mrs. Lansanne. 



*Schm€ltz, J. D. E., direktor. Leiden. 



Chéne & Longuet, tryckerifirma. Paris. I Quantin, A., herr. Paris. 
*Gaidoz, H., herr. Paris. | 



Ihrahiniy Hamedy skeppshandlare. Alexandria. 



Evangelisk-Lutherska Augustana-Synoden. Rock-Island, Illinois. 



Till här ofran upptagna gifvare komma ytterligare några, som 
önskat vara onämda, hvaijämte bör anmärkas, att några icke upptagits 
på grund af ofullständiga namnuppgifter. Hela antalet gifvare under 
år 1897 uppgår då till 428. 

Till jämförelse meddelas här gifvarnes antal äfven under före- 
gående år: 



1872—1873.. 

1874 

1876 

1876 



i36 
351 
403 
939 



1877.. 
1878.. 
1879. 
1880.. 



1,012 
515 
461 

828 



Digiti 



zed by Google 



^18 PBRSONER, SOM UNDBR ÅR 1897 LÄMNAT OÅFVOR. 



18B1... 

1882... 
1883... 
1884... 
1885... 
1886,.. 
1887... 
1888... 



70S^ 


1890. 


49« 


1891. 


5917 


1892. 


f)5B 


1893. 


(m 


1894. 


848 
489 


1896. 
1896. 


804 


1897. 


364 





469 
548 
362 
380 
421 
346 
433 
428 



SnmiDa 12,678. 



De skänkta föremålens antal har under år 1897 utgjort mer än 2,800. 



En jämförelse med föregående år utfaller sålunda: 



1872- 
1874.. 
1875.. 
1876.. 
1877.. 
1878.. 
1879.. 
1880.. 
1881.. 
1882.. 
1883.. 
1884.. 
1885.. 



ter än 1,500 


1886 


> y 1,500 


1887 


» * 1,000 


1888 


» » 2,500 


1889 


. > 2,000 


1890 


» » 2,000 


1891 


> > 1,000 


1892 


. > 2,000 


1893 


» » 2,400 


1894 


» » 1,200 


1895 


> . 2,000 


1896 


> > 2,000 


1897 


» . 1,700 





mer än 



1,800 
5,100 
2,300 
1,400 
2,400 
2,900 
2,000 
1,300 
1.200 
3,700 
5,000 
2,800 



Samma mer än ftCdOO. 



-<^{&^-- 



3- 



I denna af delning upptagas endast de personers namny hvilka undei- det nämda 

året lämnat mera märkliga gåfvor till museets anläggningar på Skansen, 

jämte kort angif vande af själfva gåfvan. Öfriga gifvare upptagas i 

nästa afdelning (4). 

Till friluftsmuseet: 

Genom Andersson, A, arrendator, Norslanda, Bosarsberg: mnsten från Norsliuida i 
Norrsanda socken i Uppland. 



Digiti 



zed by Google 



PBRSOKSR, BOM UNDER Ar 1897 LlMNAT OÅFVOR. 219 



Till cUuraf delningen: 

*Backlund, £., handlande, Fransbammar: 2 pilgrimsfalkar. 

B9rg, 4. O., kapten, Gefle: 1 hafstmt. 

Berg, ii., notarie, Stockholm: öl in- och atl&adaka barfoglar. 

BBrgstedt, P., herr, Alvlk, Stockholm: 1 hare. 

BokBtröm, A., kronofogde, Visby: 1 fjrhomad bagge. 

Cederborg, L T,, herr, Stockholm: 1 pftrlaggla. 

Erikeeoti, G. J„ landtbmkare, Bamsta, Uppsala: 2 gräflingnngar. 

Hdling, G, J,, eldare, Stockholm: 1 räf med koja. 

•Ho/m, K, direktör, Linköping: 2 leporidor. 

Ho/mberger, H„ prost, Lofta: 3 bockar. 

JÖttBSon, E; hemmansegare, Hölje, Östersund: 2 räfyar. 

Kar/eeon, O., herr, Eriksberg, Göteborg: 3 fiskmåsar. 

Lindstedt K, förvaltare, Säfsjön, Hellefors: 2 tranor. 

Löfstråm, £., herr, Snndbjberg: 1 ängsknarr. 

•Matihteeen, $. O. T., konsul. Sandås, Ottenby: 2 nttemngar. 

åtatfsen, J., sjökapten, Stockholm: 2 salar. 

0/rog, H., herr, Stockholm: 2 myskänder. 

Persson, D, £,, studerande, Österby, Dannemora: 2 glador. 

Persson, P., pastor, Österby, Dannemoira: 3 gräsänder. 

PiM, £., herr. Rosendal, Stockholm: 1 airikansk xibetkatt. 

Sandstsdt, £. T., apotekare, Jönköping: 1 utter. 

Sjöberg, A., fm, Stockholm: 2 mankpapegojor. 

$j5ho/m, A„ fröken, Stockholm: 1 råtthund. 

Skoog, ¥., konservator, Göteborg: 1 gråhåger. 

Stackelberg, L, grefvinna, Stensnås, Storsjö: 1 gråsäl. 

* Stenberg, O,, fiskexportör, Yarberg: 1 äjder. 

StorckenfeMt, £., generaldirektör, Stockholm: 10 bnrfoglar, dels svenska, dels utländska. 
Ström, E, herr, Stockholm: 12 dnfvor. 
Sundell, G., herr, Fredriksdal: 1 pärluggla. 

* Sundström,' A., inspektor, Sparreholm: 1 sparfuggla. 
Sundström, ¥., fru, Stockholm: 1 munkpapegoja. 
Svensson, C. A„ sjökapten, Stockholm: 2 salar. 
*Thufvesson, A,, inspektor, Yärmdö: 1 tjädertupp. 

¥endt. V., ingeniör, Perstorp: 41 guldorfar och 1 större karp. 
¥eslien, J., ft'n, Stockholm: 1 markatta. 



Till våxtaf delningen: 

Brinck, C. V., grosshandlare, Stockholm: 1 agavia. 

*Knngberg, A., trädgårdsmästare, Stockholm: 12 pelargonier och 20 prydnadsväxt-stick- 
lingar. 
Lagerlund, J, F., lektor, Stockholm: 1 nattens drottning. 

Tecknet ♦ utmärker hår liksom förut, 4Ut gifvaren lämnat gåfvor äfven under 
ett eller flere föregående år. 



Digiti 



zed by Google 



I 
220 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1897 LÄMNAT OÅFYOR. 

*UndgrM, E., direktor, Albano: 1,383 fmkt- och prydnadsträd samt buskar. 

*Pihl, A., direktör, Rosendal, Stockholm: 100 björkar. 

* Tjäders Mhandel: 600 liljeväxtlökar och två större partier frö. 



Till anläggrningama i öfrigrt: 

Aktiebolaget iggesunds bruk genom disponenten kapten A. Lidman: 2 höga flaggstänger. 

Aktiebolaget Stockhofme förenade bryggerier genom kapten /?. Wijkander: aktiebolagets 
serveringspaviljong nnder 1897 ärs allmänna konst- och indnstrititställning I Stock- 
holm. 

Apoteket Mordetjernan genom apotekaren B. £. ö. C, Reuterekiö/d, Stockholm : en mindre 
paviljong. 

Berg, M, notarie, Stockholm: 2 större harar. 

Bruun, f., bantmakare, Trondhjem: 4 gmpper uppstoppade foglar. 

Caaparason å Sc/imidt, Stockholm: monter. 

Gesellschaft fOr Knochen-Kohlen Fabrikation, Petersburg, genom Stockholms Superfoafat- 
fabrikeaktiebolag: monter, fabriksprodnkter, trä- och glaskärl m. m. 

GicBver, J. H„ konsnl, Tromsö: hvalskelett. 

Gimver, åt. K„ fabriksegare. Kristiania: portal af h valkäkar. 

Hellberg, F., direktör, Stockholm: virke, mattor m. m. 

Hellgren å ko genom grosshandlaren •/. Bäckström, Stockholm: byggnadsdelar och virke. 

Hellström, T., med. doktor, Stockholm: ett mindre akvarium. 

Palmquists aktiebolag, Stockholm: efterbildning af en gammal tryckpräss. 

af Petersens, H., hofjägmästare, Stockholm: foderhäck för rådjur. 

Hamnas bruks aktiebolag genom disponenten friherre A. Tersmeden: virke m. m. 

Hooth, 0„ grosshandlare, Stockholm: efterbildning af en gammal skylt. 

Håbåcks gårdskontor genom friherre C. Klingspor, Råbäck: portal af huggen kalksten. 

Skoglund å Olsson, Gefle, genom herr H, Forsberg, Stockholm: 13 trädgårdsoffor. 

Sundström, K, fru, Stockholm: 1 papegojbur. 

Thiel, A., utställningskommissarie, Stockholm: 10 notställ. 



Till underhåll, försäUnIng och dylikt: 

Adelsköld, G., f. Brolin, fru, Stockholm: 1 större köksspisel. 

Aktiebolaget Hadiator: 945 liter separerad mjölk. 

*F. y. Billes bryggeri, Stockholm: 3 lådor harts. 

Du Hieti, A. £., grosshandlare, Stockholm: IV* säck afskrädeshvete m. m. 

Jehander, S,, byggmästare, Stockholm: 11 lass bränsle. 

*af Klintberg, F,, revisor, Stockholm: 1 hektoliter hafre och 2 hektoliter potatis. 

*5;f Eriks bryggeri, Stockholm: 60 hektoliter draf. 

*Seymer, M. A,, agent, Stockholm: 3 säckar hvete och 1V> säck råg. 

* Svensson, K., handlande, Stockholm: 1 lass hvitkål m. m. 



Digiti 



zed by Google 



PERSONER, SOM UNDBR ÅR 1897 LÄMNAT GÅFVOR. 



SSl 



4. 



För öfrigt hafva under år 1897 gåfvor lämnats till museets 
anläggningar på Skansen af ytterligare följande personer: 



Ahlbom, N. G., gosse. Stockholm. 
Andersson^ «7., herr. Stockholm. 
Ånderssonj Matilda, fra. Stockholm. 
Andrén, L., skogvaktare. Tyresta. 

Jiehm, JJ., häradshöfding. Sickelsjö. 

Berg, A. M., fru. Stockholm. 

'Bergman, A. M., fru. Stockholm. 

Bergman, K., fru. Stockholm. 

Bergman, K. V. L., hyggmästare. Stock- 
holm. 

Berastedt, P., ingeniör. Stockholm. 

*Biuman, A. V., grosshandlare. Stock- 
holm. 

Blumenberg, R., herr. Rndbo. 

Boije, G., gosse. Stockholm. 

Bröderman, E. H., herr. Stockholm. 

Burgman, H., herr. Stockholm. 

tfasselli, G., ft-öken. Stockholm. 
*Cas8€lli, H., fröken. Stockholm. 

J^ahl, C. E., gmndläggare. Stockholm. 
Dalman, J. A., herr. Stockholm. 
Dock, E., bokhållare. Stockholm. 

^Ekström, C. E. T., herr. Stockholm. 
*EnQ8tröm, L, fröken. Stockholm. 
Eriksson, Elof. Albano. 
Eriksson, Folke. Älbano. 
Eriks9on^ Oskar, herr. Stockholm. 

Fredriksson, B., yaktmftstare. Stockholm. 
*Fnjklund, T., grosshandlare. Stockholm. 
Fröberg, C, vaktmästare. Stockholm. 

^add, H., generalmajor. Stockholm. 
*Graf, V., grosshandlare. Stockholm. 
Grill, B., godsegare. Abbotsnäs. 

SMingström, E, fröken. Stockholm. 
Heksel, L, hattmakare. Stockholm. 

Tecknet * utmärker här liksom förut, 
ett eller JUtre 



Hillberg, P. D., bokförare. Stockholm. 
ILoffman, A., teknolog. Stockholm. 
^Holmstedt, V., handlande. Stockholm. 
*^Humhle. J.y lektor. Stockholm. 
Högg, O. V., förvaltare. Hedvigsfora 

bruk, Bjuråker. 
Högman, S., herr. Stockholm. 
Högström, 8., fröken. Stockholm. 



t/ohansson, C. A., maskinist. Stockholm. 
Johnsson, P. G., sotarmästare. Gefle. 



Ji.arls8on, Gustaf, gosse. Stockholm. 
Keijser, C. J., lektor. Stockholm. 
Klang, L. H., herr. Albano. 
Knutsson, Evald, gosse. Stockholm. 
^Källström, J. A., pastor. Vendelsö. 



JL/ageraren, C. markis. Tyresö. 
Lagerström, D., fröken. Stockholm. 
Landgren, C, herr. Stockholm. 
Larsson, Inez. Flnnboda slip, Stockholm. 
Larsson, Magnus. Flnnboda slip, Stock- 
holm. 
*Loenbom, E., fröken. Stockholm. 
^Lundberg, C. A., hofjägare. Stockholm. 
Lundgren, J. G. A., gosse. Stockholm. 
Lundin, M. L., fm. Stockholm. 
LUbeck, J., herr. Södertälje. 
Länsberg, V. F., herr. Stockholm. 

Jjlellin, C. F., kassör. Stockholm. 

Nilsson, Ida, fröken. Stockholm. 
Nissen, C, fabrikör. Stockholm. 
Nordström, E., med. kandidat. Östhammar. 
*Ny ström, G. A., barberare. Stockholm. 

(Jlsson, A. G., kapten. Stockholm. 
Ouchterlony, A., fröken. Stockholm. 

att gifvaren lämnat gåfvor äfven under 
föregående år. 



Digiti 



zed by Google 



2S2 PBRSONEa, SOM UNBBR ÅR 1897 LÄMNAT GÅFVOR. 



■JLalmqmat, H., fröken. Stockholm. 
Pennan^ A., frn. Örnsköldsvik. 
Pettersaont Carl, gosse. Stockholm. 

Jieslote, A., skomakare. Stockholm. 
Reutersvärdf C, godsegare. Klämestorp. 
Richter, S.y herr. Ärila. 
Ringdahl, E., inspektor. Östersand. 
Rooa af HjelfiMätery A. R., gosse. Stock- 
holm. 
Rydberg, C, E., herr. Stockholm. 

^chär, L.y fröken. Stockholm. 
Schönthal, A. JK., ingeniör. Barnängen, 

Stockholm. 
Sellmann, O., disponent. Stockholm. 
Setterberg, V., ladngårdsidkare. Lilla Rä- 

lambshof, Stockholm. 
v. Steijem, H., studerande. Stockholm. 
Svensson, Otto, arbetare. Skansen. 
SveiMSon, V., fröken. Stockholm. 
Svenström, A., arbetare. Skansen. 



JLhalin, R., grosshandlare. Gkfle. 
Thunell, J7., fotograf. Stockholm. 
Tömblom, A., herr. Stockholm. 

Vahlberg, A., trädgirdsmilstare. Haga. 
*Vestin, S. P, fanjnnkare. Stockholm. 
Yistrand, O. M., fanjnnkare. Tolja, Skiro. 
Viström, J., herr. Stockholm. 

Zetterberg, H., godsegare. Sticklinge, 

Lidingö. 

Ågren, P. M., herr. Karlstad. 
Åkerlund, J., artist. Stockholm. 

•• 

Ohlund, E. V., herr. Sigtuna. 
Qrn, D. Stockholm, 
dm, G. Stockholm. 
örn, 8. Stockholm. 



Djurvårdame på Skansen. Stockholm. 
Folkköket pä Allmänna konst- och indostri- 
ntställningen i Stockholm 1897. 



Stockholms mjölksteriliseringsbolag. 
Allmänna konst- och industriutställnin- 
gens i Stockholm 1897 lotteri. 



5. 



Till utställningen för grufdrift och bärgshandterinsr: 

Alla i denna af delning uppräknade gåfvor härleda sig från 1897 års aUwUtnna 
konst' och inåustriutstaUning i Stockholm. 

Järnkontor^ genom doss siyroiso: Mellersta Sverges grnfntställningsbjggnad under 

Allmänna konst- och indnstrintställningen i Stockholm 1897, jämte tillhörande 

bockbana. 
Aktiebolaget Bredsjö bruk: malmstnifer från Rishöjdsbergs graflält och Gröndals gmfva, 

båda i Västmanland. 
åktiebolageit Bångbro rörrerk genom gnifToreståndaren B, SJÖ^a/f, Bångbro: malmstoffer 

från Ställbergs gmilält i Västmanland, m. m. 
aktiebolaget Ryiiahytte zink- oeh blygrufror: malmstnffer ftka Ryllshytte gfafVa i 

Dalarna. 



Digiti 



zed by Google 



PBB60NBR, SOM ITNBBB ÅB 1897 LÄMNAT aÅFVOR. 3SS 

Aktiebolaget Salberget genom ingeniör i. Heberfe, Sala: nineralBtnfiSer från Sala grafra 
i Yäfltmanland. 

aktiebolaget Sikberge grufvor: xnalmstnflér från Sikbergs gmAilt i Yftatmanland. 

Aktiebolaget Swarttik^ gmfwor: malmstnffer från Svartyikfi gnffftlt i YftatmaiiUnid^ 
monter m. m. 

Baroåuet Adelevärd: malmatnjTer från Bersbo graffUt i Österg^Mand; åldr» gmfvadaka]^ 
m. m. 

BergeåagB gn/f bolag: malmstnif från Annebergs grafva i Yäatmanland. 

Biepbergs aktiebolag genom disponenten M A, Corneiiue, Krylbo: malmstnffer från 
Bispbergs gmfflUt i Dalarna; två gamla malmtnnnor med linskifyor och skifstolar. 

Boimget Taberge grufror: malmblock från Tabergs gmfi&lt i Yårmhnd. 

Bolaget ¥ieille Montagne: malmstnffer från Åmmebergs gmffält i Närke; monter; gmf- 
lampor m. m. 

Boeemo aktiebolag genom konsnl M. Pereeon, Helsingborg: kisblock från Bossmo gT«f?a 
i Nordlands amt, Norge. 

Bruana grufbelag: malmstnffer från Bmnna grnfvor i Uppland. 

Dalkarlebergo aktiebolag: malmstnffer från Dalkarlsbergs gmffält 1 Yäatmanland. 

Daaaemora grufintreaeenter genom professor G. MordenetrBm, Stockholm: mabnstnffer 
från Daonemora grnfva i Uppland; modell af magnetisk malmskiljare; kartor m.m. 

Elfreetorpe aktiebolag genom direktör M Sundetröm: kalkstensbloek från HaMelhdjdena 
stenbrott i Yäatmanland. 

Fagerberge grufva: malmstnffer från Fagerbergs grufva i Yäatmanland. 

FiniuBoeae gruf bolag: malmblock från Finnmosse gmffält i Yärmland. 

Grufaktiebolaget Långban genom disponenten H, K Tiberg, Långbanshyttan: mineral- 
stnffer och malmblock från Långbans gmffält i Yärmland. 

Gr/tb/tte ekifferiterk genom bmkspatron £. Carlåeen, Rockeskolm: monter med skiffer 
från Grythytte hed i Yäatmanland. 

Grängesbergs gemensamma förvaltning genom direktör A. £ Salwén, Grängesberg: mo- 
deller af gmfbyggnader och grnfmateriel; akTarell, utförd af A. Jnngstedt» fram- 
ställande den s. k. Skäroingen; gmfredskap» kartor m. m., äfvensom malmblock 
från Grängesbergs gmffält i Dalarna. 

G/singe aktiebolag: monter med tillTerkningsprof. 

Hafsjdbergs grafva: malmstnffer från Hafajöbergs gmfva i Yäatmanland. 

Haggrufve bolag: malmstnffer från Haggmffältet i Yäatmanland. 

Helle fors bruks aktiebolag genom disponenten £. Grörivall, Hellefors: ett 40-tal malm- 
block från 8 skilda gmfvor och gmffält. 

HelHjämsbergs grufva: malmstnffer från Helltjärasbergs gmfva i Yästmanland. 

Hjuljems gruf bolag: malmstnffer från Slåtterbergs och Risbergs gmffält, båda i Yäst- 
manland; modell af skrädhns, m. m. 

Hoffstedt, H„ bärgsingeniör, Lndvika: mineralstnffer från Lekombergs gmffält i Dalarna. 

Högfors aktiebolag genom disponenten K, Bohman: malmstnffer från Sköttgmff&ltet i 
Yäatmanland, samt monter. 

Ingelsgrufve aktiebolag: malmstnffer från Ingelsgmffältet i Yästmanland; kartor m. m. 

Johannisbergs grufbolag: malmstnffer från Johannisbergs gmfya i Yästmanland. 

Kantorps grufbolag: malmblock från Eantorps gmfyor i Södermanland. 

Klacka-Lerbergs grufbolag genom gmiföryaltaren P. Wilson, Klacka-Lerberg: malmblock 
firån Klacka-Lerbergs gmffält i Yästmanland. 

Klosters aktiebolag genom bmkspatron Bl. 5. ålisser, Stjerasnnd: malmblock från 
Bällingsbergs gmfya i Dalarna och från Siggebohytte gmffält i Yästmaoland, m. m. 



Digiti 



zed by Google 



SS4 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1897 LÄMNAT GÅFVOR. 



Lomb9rg$ gruffa: malmBtnffer frän Lombergs gnifva i Y&stnanland. 

Me/hrsta SreHgea gruMstållning 1897 genom professor G. åtordefmtHhn, Stoekholm: 
kartor, gmfVedskap m. m. 

HorbBrgs bärgslag: ståndare af järn; gmfredskap m. m. samt mahnstnifdr firån skilda 
gmfvor inom Norbergs bärgslag i Västmanland. 

ål0rdmarå8 grufaktiébofag genom disponenten £. Janswn, Nordmark, Finnmossen: 3 
malmblock frän Nordmarks gmffUlt i Värmland. 

Perabergs grufakiiebolag genom disponenten C. Moaaberg, Persberg: ninerslstnffer fk-fin 
Persbergs gmffält i Värmland; 2 ståndare af älsta form, m. m. 

Perahytte grufbotag: malmstnffer från Pershytte graif&lt i Västmanland. 

Bamnäa bruka aktiebolag genom disponenten frib. å. Terameden, Ramnäs: malmstnlfer 
m. m. 

Riddarhytte aktiebolag: malmblock frän Riddarbytte gmffalt i Västmanland. 

#0rM Kobbar ¥€Brk genom direktör V. Knutawif ROros: 4 malmblock fMn Röros gmfra 
i Söndre Trondhjems amt, Norge. 

r. Stedingk, C. S., frib., kammarherre, Bkeberg: 2 dolomitblock frän Ekebergs sten- 
brott i Närke. 

Stora Kopparberga bärgalaga aktiebolag: mineralstnffer f^än Faln grnfva i Dalarna, 
samt pnmpstöfvel med pnmpkanna frän samma gmfva. 

Storfora bruka aktiebolag: monter med tiUverkningsprof. 

Striberga grufbolag: malmstnlfer från Stibergs grnflTält i Västmanland. 

Stripa grufbolag genom disponenten H. Lundberg, Gnldsmedsbyttan : malmstnffer ftrfln 
Stripa grnffalt i Västmanland: modell till lafve med tillhörande banor; 2 borr- 
maskiner, m. m. 

Stråaaa grufbolag: malmstnffer från Stråssa ocb Smällbergs grnffalt, båda i Västman- 
land; hvarjehanda äldre grnf redskap: gmffotografler m. m. 

Strömanåa Jårnverka aktiebolag: monter med tiUverkningsprof. 

Ställdaia grufror: malmstnffer f^än Ställdals gmfvor i Västmanland. 

Sulitelma aktiebolag genom konsnl M, Peraaon, Helsingborg: malmblock frän Snlitelma 
grnffalt i Nordlands amt, Norge. 

Svenaka diamantborrningaaktiebolaget, St^ickbolm: borrkämor. 

Timanaberga grufbolag: malmstnffer från Timansbergs gmilält i Västmanland. 

Ulfabytte jårnverka aktiebolag genom disponenten i. O. Årveéaon, UlfliliyttaQ: malm- 
stnffer från Gräsbergs grnffiilt i Dalarna, m. m. 



Digiti 



zed by Google 



PSB80NBR, SOM UHDIB ÅS 1897 LÄMNAT OÅfTOB. 899 



e. 

Från 1897 års allmänna konst- och industriutställning 

i Stockholm 

hafva utom en stor del gåfvor, som i föreg&ende afdelningar anförts, 
äfven följande tillfallit Nordiska museet: 

Skånska Btonndustnena uUtallning (Höganäs och Bjnf—Billeholmssteiikolsbolag, Skånska 
cementaktiebolaget, aktiebolaget Skånska cementgjaterxet, Börringe och Yddinge, 
Kinnesbergs och Maltesholms tegelbruk, aktiebolaget Förenade kalkbrotten och 
samtliga skånska sockerfabriker) genom kapten A MordenMt, Höganäs, samt dispo- 
nenterna /I. F. Berg, Malmö, och C. Trancheff, Landskrona: Skånska storindnstriens 
atst&llningsbyggnad jämte terrass och trappuppgång samt vidare den efteri>ildade 
stenkolsgrafvan ; fondmålning öfver Limhamns kalksten sbrott i Skåne och kalk- 
Btensblock från nämda stenbrott; gmf^edskap m. m. 

åbrahamsBon, A,, godsegare. Näs: modell af Näs slöjdlärarseminarinm. 

Åkttebofaget Oetopua genom löjtnant 4. Abenius, Stockholm: modell framställande ång- 
fartyget > Södra Sveriges» bärgning. 

Kj9b9aham9 FrifnwM akfieseMtab genom direktör £. ThMsen, Köpenhamn: modell af 
Köpenhamns frihamn. 

SågnrkS' och ttårarueMportfÖFe/iingwi genom grosshandlaren P, M, Wskatröm, Stockholm: 
modell till ett norrländskt sågverk; fondmälning af J. Tirén, framställande ett 
norrländskt landskap; stamgenomsnitt och virkesprof ni. m. 

TSriiar, C. £., verkmästare, Stockholm: förlagsmodell till postbåt. 



Till ofvan i afdelningarna 3 — 6 omnämda gifvare komma ytter» 
ligare några, hvilka ioke upptagits på grund af ofullständiga namn- 
uppgifter. Antalet gifvare till anläggningarna å Skansen, till 
utställningen för grufdrift och bärgshandtering m. m. uppgick under 
år 1897 till 257. 



15 



Digiti 



zed by Google 



226 PBRSONBR, SOM UNDIB ÅR 1897 LÄMNAT gAfYOR. 



Följande penningebidrag hafva lämnats under 1897 : > 

Af H. M, drottning Sofia 250: - 

Till Bredablicksfonden enligt lämnade förbindelser .' 9,300: - 

Af fru C. Scharp, f. Westman 100: - 

Af major N, Tömqvist 20: — 

Af trädgårdsdirektören P. S. Peterson, Chicago 1,000: - 

Af konsul F. Kempe 1,000: - 

Af professor C. M. Esbjörn, San Francisco 5: — 

Af justitierådet C. G, Hernmarck 100: — 

Af artisten A. Tholander, Moskwa 4: 14 

Af fru A. WaUenberg, f. v. Sydow 600: - 

Af fröken C. af Tibell, Trosa 5: - 

Af konsul O. Ekman 1,000: - 

Af fru H, Berg, f. Bligh 500: - 

Af rektor O, Ströhm, Lund 100:- 

Af grosshandlame P. och C. Wikström 6,000: - 

Af grosshandlaren N. Paton 30: — 

Af f. d. inspektor C. A. Erichsson, Charlottenlund, genom 

testamentariskt förordnande .* 387: 25 

Af disponenten G. Sellmann 1,000: — 

Af förvaltaren G, Adlers 150: - 

Af kabinettskammarherren grefve F. Cl:son Wachtmeister, 

Tistad, Larslund 100: 

Af grosshandlaren F. BUnsows dödsbodelegare 20,000: 

Af ingeniör C. A. Söderlund 8: 33 

Af onämd 10: 

Af Nordiska museets styresman dr A. Haeelius 2,500; 

Summa kronor 44,169: 72 

* Af dessa bidrag hafva 9,400 kr. lämnats till BredabUcksfonden, 6,750 kr. till 
Skansfonden, 16,485 kr. till anläggningarna på Skansen samt 11,534: 72 kr. tiU löpande 
utgifter. 



Digiti 



zed by Google 



01IBt7D FOR nordiska MUSXBT. 827 



8. 



Ombud för Nordiska museet. 

1 nådumidende fUrteckning upptagas å/ven de ombud får Samfundet för NardUka 
muieeti främjande, hvilka ännu under ienare år varit verksamma med afseende å 
anmäian af nya ledamöter och uppbärande af ledamotsaf gifter. 

Tecknet '*' utmärker ombud för museet, * ombud för samfundet. 

Stockholm, 

Lektor Ä. ÄhUn, +* 

öfveijägmästaren F. F. Berg. + 
Major A. V. Brunius. '^* 
Konsthandlaren H, Bukowshi. ^* 
Fil. doktor F. Carlheim-Oyllensköld. **" 
Fröken Ä. Ekermann, * 
Kapten F. EngelJce, +• 
Geologen E. Erdmann. "** 
Fru A. Frisell, f. v, Sydow. * 
Fru H. Frisk, f. Palmborg. • 
Fru JB. Juely f. Björkman, • 
Med. doktor J. F. Kinberg, * 
Grosshandlaren H. Lichtenstein. '*' 
Med. doktor K. Malmsten, "^ 
Antikvitetshandlaren A. Matsson. "^ 
Friherre J. Nordenfalk. '*'* 
Fröken H. Palmqvist. ♦ 
Fm A. Reteius, f. Hierta. "»•♦ 
Professor O. Retzius. +♦ 
Direktör E. Rosenlind. +♦ 
Friherrinnan E. Rudbeck, f. Vlfsparre. * 
Literatören Helge Sandberg. * 
Professor M. Sondén. * 



Digiti 



zed by Google 



S28 0M3UD FÖR NORDISKA MUSBBT. 



Skåne. 

Packhusinspektor B. Ä. Äntonsson. * Malmö. 

Kapten Ä, Berg von Linde. * Källunda, önnestad. 

Med. doktor Ä, Eliasson, "*■ Ystad. 

Fru M. Magnet, f. Södermark. * Engelholm. 

Skolläraren J, Olsson,^ Sandby, Borrby. 

Docenten C af Petersens. * Lund. 

Fröken L. af Petersens. "^^ Lindved, Svedala. 

öfverstelöjtnant G. Thestrup. * Landskrona. 

Bniksegaren A. B. Vallis. ^ ♦ Dybeck, Tofthög. 



Bleking. 

Lektor J. A. Gadd. ^ • Karlskrona. 

Halland. 

Kapten J. A. Lagergren. "*■♦ Halmstad. 

Småland. 

Stationsinspektor J. Andersson. "*" Vislanda. 

Landsekreteraren A. H. Bagge. "*" * Jönköping. 

Häradshöfding G. Berg. ♦ Eksjö. 

Med. doktor M. v. Friesen. * Västervik. 

Hemmansegaren M. Haraldsson. "*■ Vipperhult, Sm&landsstenar. 

Folkskoleläraren K. A. Hultkvist. "*■ Vrigstad. 

Kapten A. Qvistgaard. + • Huleviksberg, Dlfö. 

Kyrkoherden N. Sellergren. "*^ • Göteryd. 

Sjukgymnasten F. Sylvan. "*" • Växjö. 

Bohuslän. 

Häradshöfding F. B. Carlborg. ♦ Kragenäs, Lur. 
Apotekaren J. L. Lundberg. "*" * Lysekil. 



Digiti 



zed by Google 



OMBUD FÖR NORDISKA MUSSBT. 229 



Västergötland. 

Apotekaren G. Cavalli. "*• Sköfde. 

Med. doktor Ä, Charles. ♦ Borås. 

Kektor 8. Högman, ♦ Alingsås. 

Fru E. Nydqvist * Trollhättan. 

Fröken M. Eahmn. * Göteborg. 

Lektor C. J. Sundström. * Göteborg. 

Fru M. L. Svanberg^ f. Hassélgren. * Göteborg. 

Med. doktor P. Södermark. "^ ♦ Mariestad. 

Lektor F. Ödberg. ♦ Skara. 



Östergötland. 

Med. doktor F. Bergsten. "*• Norrköping. 
Major F. V. Ekenstam. * Ruda, Ljungsbro. 
Veterinär E. Eriksson. * Motala. 
Direktör H. Hojselius. '*' * Klakeborg, Skeninge. 
Jägmästaren E. G:son Hjort. * Kisa. 
Fröken F. LöfJiolm. * Norrköping. 
Veterinär F. A. Nordeman. "^ ♦ Vadstena. 
Snickaren C. Ä. Rosén. ^ Linköping. 
Fröken D. Scherini. "** ♦ Norrköping. 
Bibliotekarien E. H. Segersteen. '*' Linköping. 



Södermanland. 

Lektor I. Fekr. ♦ Strängnäs. 

Handlanden C. Lennmalm. * Malmköping. 

Handlanden L. J. Liedgren. ♦ Södertälje. 

Jägmästaren G. Noréus. * Eskilstuna. 

Handlanden G. Nyström. * Mariefred. 

Häradshöfding E. V. C. Planting-GyUenbåga, ♦ Nyköping. 



Närke. 
Häradshöfding G. Bergström. * Örebro. 



Digiti 



zed by Google 



2 so 



OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. 



Uppland. 

Amanuensen B. Ärpi, "*■ ♦ Uppsala. 

Friherre E. Cederström.^ Krusenberg, Uppsala. 

Professor A, Erdmann. * Uppsala. 

Kontraktsprosten O. Hallborg, * Torstunaby. 

Friherre O. Hermelin. + ♦ Staby, Grillby. 

Fru A, M. Holmgren, f. Tersmeden. "*" Uppsala. 

Skolläraren G. Hultgren. "*" Bro, Uppsala. 

Skomakarmästaren S. A, Hägg, ^ Uppsala. 

Brukspredikanten P. Pehrsson, "•" österby, Dannemora. 

Docenten K. B, Wiklund, "*" Uppsala. 

Västmanland. 

Bankdirektör B, Gagge. * Västerås. 
Fabrikör A. B. Petterson. "" ♦ Sala. 



Värmland. 

Inspektor G. Haeélius. * Varpnäs, Edsvalla. 
Fröken J. Mälmstedt. * Earistad. 
Apotekaren G. Öländer. "*" Sunne. 



Dalarna. 

Apotekaren T. Göransson. ♦ Falun. 
Landthandlaren A. Hansson. "^ Kallmora, Orsa. 
Intendenten S. Månsson. * Tänger, Enviken. 
Hemmansegaren Bud Erik Olsson. '*' Vinas, Mora. 



Gästrikland. 

Kronolänsman A. Ahlström. * Ockelbo. 
Folkskoleinspektör G. Insulander. + ♦ Gefle. 
Magistratsekreteraren A. M. TroUius. * Gefle. 

Helsingland. 

Apotekaren A. Brun. ♦ Hudiksvall. 
Med. doktor A. Söderbom. * Bollnäs. 



Digiti 



zed by Google 



OMBUD FÖB irO&DISKA MUBBIT. 231 



Medelpad. 

Apotekaren K. Lindblad. * Vifstavarf. 

Jämtland. 

Lektor S. J. Kardell. +♦ Östersund. 

Härjedalen. 

Komminister £. Modin. '*' Linsell. 

Ångermanland. 

Herr P. Edholm. + Bftlsjö, Nyland. 
Inspektor O. Edström. * BoUsta, Nyland. 
Jägmästaren frih. T. V. Hermelin. * Björkä bruk. 
Fil. doktor E. K Söderberg. ♦ Hernösand. 
Med. doktor J. Wallmark. • Örnsköldsvik. 

Västerbotten. 

Komminister N. Eficson. + Skellefte. 
Konsul V. Olas. ♦ Ume. 
Jägmästareii N. O. Bingstrand. ♦ Burträsk. 
Bokhållaren C. Åberg. • Skellefte. 

Norrbotten. 

Jägmästaren S. J. Cederberg. "** Pajala. 
Direktör Ä. Norberg. + Pajala. 
Jägmästaren H. Samzelius. + ♦ Nederkaliks. 
Kassören A. Svanberg, '*' * Nederkaliks. 
Agronomen C. Tenger. * Haparanda. 

Lappland. 

öfverste C. O. Bergman. "^ Gellivare. 
Hofkamrer F. B. Forsström. "^ Karesuando. 
Jägmästaren G. F. Holmgren. * Arvidsjaur. 
Lappfogden O. H. J. Hultin. "^ Vittangi. 
Jägmästaren K. H. Lundström. * Gellivare. 
Jägmästaren H. Nordlund. '*' * Jockmock. 



Digiti 



zed by Google 



832 OMBUD FÖR NORDISKA MCSBBT. 

Norge. 

Direktör C. Söderberg. "^ Kristiania. 

i G&rdsbmkaren Christian Oisen To. "*" Gransherred. 

j 

t Danmark. 

Antikvitetshandlaren J. M. E. Bolvig. "*• Köpenhamn. 
I Professor O. E. le Sage de Fantenay.'^* Köpenhamn. 

1 Antikvitetshandlaren C. A. Rasmussen. "*" Köpenhamn. 

i Med. doktor A. Thomsen. '*' Köpenhamn. 



Island. 

Landfogéti A. Thorsteinsson. "*" E.eykjavik. 

Grönland. 

^ Kolonibestyrer C. Brummerstedt. "*" Julian ehaab 

I Kolonibestyrer JR. MUller.'*' Holstensborg. 

J 

■A Finland. 

-"* Friherre V. M. v. Bom. * Sarflaks, Lovisa. 

-i Fröken E. Govenius.* Torne. 

- 1 Fru B. Hildén, f . Hartman. * Tammerfors. 

i Handlanden F. O. U. Nordberg.^ Torne. 

-! Magister E. Nordström. * Helsingfors. 

E. o. landskanslisten J. Bossander. ^ Enare. 
'^ Intendenten T. Schwindt. "*" Helsingfors. 

Professor J. E. Strömborg. ♦ Borgå. 

Ryssland. 

. .' Godsegaren Carl Hagman. "^ * Moskwa. 

Artisten A. Tholander."^* Moskwa. 



I 



Tyskland. 

Friherre T. Cederström. •*• ♦ Munchen. I 

Direktor H. Sauermann. "*" Flensburg. I 

Antikvitetshandlaren J.. TFetl ■*" Muncheti. i 

Riksarkivr&det P. Wittmann. + ♦ Munchen. 



Digiti 



zed by Google 



OMBUD FÖR NORDISKA MU8BBT. ISft 

England. 
Intendenten Ch, Derby. "*" London. 

Amerika. 

Pastor P. e/. O. ComelL ♦ Wilcox, Pennsylvania. 
Professor G, M. Esbjörn. * Marshfield, Oregon. 
Konsul G. G. GranfeU, ♦ Coronel, Chile. 
Mr J, TV. Jochim. * Ishpeming, Michigan. 
Biblioteksamanuensen A. Josephson, * Chicago, Illinois. 
Sjukgymnasten Ä. O. Lindström. * San Francisco, California. 
Pastor A. G. Olsson. * Helena, Montana. 
Tandläkaren O. Beutersvärd. '*' * Boston, Massachusetts. 
Direktör G. Stolpe. * Rock Island, Illinois. 
Pastor M. Stolpe. * New- York. 



Digiti 



zed by Google 



S84 



MUSBER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



9. 

Museer och vetenskapliga samfund 

i utlandet, med hvilka Nordiska museet 

står i förbindelse/ 

Norge. 

Bergen. Bergens Masenm. 1884. * 

» Vestlandske Kunstlndustriinaseiixii. 1891. * 

Kristiania. Universitetets samling af nordiske oldsager. 1888. * 

» KnnstindaBtrlinaBeani. 1894. * 

» Norsk Folkemaseum. 1895. * 

Trondhjem. NordenQeldske Ktmstindtustrimnseum. 1894. * 

Danmark. 

Köpenhamn. Industriforeningen. 1886. * 

» Det Kongelige Nordiske Oldskrlft-Selskab. 1888. * 

» Dansk Folkemaseum. 1893. * 

» Genealogisk Institnt. 1895. * 

» Universitets JnbilsBets Danske Samftmd. 1896. 

ReyJtjavik. Fomgripasafiiid. 1883. 

Finland. 

Helsingfors. Tekniska föreningen i Finland. 1883. * 

» Föreningen för konstfliten i Finland. 1889. 

* Be museer och samfand, hvilka sändt pablikationer till Nordiska museet &r 
1897, utmärkas med tecknet *. — Siffrorna angifra det är, dä förbindelsen inleddes. 



Digiti 



zed by Google 



MUSKBR OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



tas 



HeUingfars. Svenska UteraturaftUakapet i Tinlaaid. 1891. * 

» Flnsk-Ugriska s&llskapet. 1894. * 

» Svenska LanOsai&lBföreiiiageA i Helsingfors. 1894. 

» Finska fonuninnesföreningen. 1896. * 

Åbo. Åbo stads historiska mnseom. 1891. 

Ryssland. 

Dorpat Qelehrte estnische GeseUsohaft. 1883. * 

Fellin. Lltterarisolie GeseUsolialt. 1896. 

Mitau. Knrl&ndisclie Qesellsohaft fOr Llteratnr und Kunst. 1883. * 

> Lettiscli-Literärische GeseUsohaft. 1883. * 

Moskwa. Sooiété Impériale des Amis des Soienoes natnrelles d'An- 

thropologie et d^Ethnographie. 1889. 

Petersburg. Sooiété Impériale Russe de Oéographie. 1889. * 
» Sooiété Impériale d^Arohéologie. 1889. * 

Reval Estl&ndisohe literärisohe GeseUsohaft. 1889. * 

Riga. GeseUsohaft ftir Gtesohiohte nnd Alterthumskrmde der 0st- 

seeprovlnzen Rasslands. 1889. * 

Tyskland. 

Aachen. Aaohener Gesohiohtsverein. 1889. * 

Äugsburg. Historisoher Verein fdr Sdhwaben nnd Nenbnrg. 1883. * 

Bamberg. Historisoher Verein Bamherg. 1891. 

Bayre^h. Historisoher Verein fttr Oherfiranken. 1892. * 

Berlitz. Knnstgewerbe-Musenm. 1883. * 

» MftrUsohes Provinzial-Mosenm. 1883. * 

» Verein fOr dle Gesohiohte BerUns. 1883. * 

> GeseUsohaft fOr Anthropologie, Sthnologie ond UrgesohiOhte. 

1884.* 
» Gtosammtvereln der deatsohen Gtosohiohts- nnd Alterthnms- 

verelne. 1889. * 

> Mnsenm fOr dentsohe Volkstraohten nnd Erzengnisse des 

Hansgewerbes. 1889. 
» Verein fttr Gesohiohte der Mark Brandenlmrg. 1892. * 



Digiti 



zed by Google 



286 



MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



Berlin. »Brandentousgia», GheseUsohaft fOr Heimatkimde der Provins 

Brandenbnrg. 1896. * 
Birhenfeld, Verein fftr Altertamskxmde im Fftrstentum Birkenfeld. 1896. 
Bonn, Verein von AlterthnmBfreiinden im Rheinlande. 1891. * 

Brandenburg a. d. H, Historisoher Verein. 1894. 
Braunsberg. Historisoher Verein fitr Ermland. 1892. * 
Breslau. Musenm sohlesisclier AlterthQmer. 1890. * 

» Verein ftlr Gesohichte and Alterthnm Sohlesiens. 1892. 

» Solilesische Gesellsohaft ftlr vaterlftndische Galtar. 1892.* 

Cottbus, Niederlaasitzer Gesellsohaft ftlr Anthropologie ond Alter- 

thomskonde. 1889. * 
Crefeld. Kaiser Wilhelm Maseom. 1896. * 

Danzig. Westpreassisoher Gesohichtsverein. 1892. * 

» Westprenssisohes Frovinzial-Maseom. 1895. * 

Darmstadt. Historisoher Verein fdr das Grossherzogtham Hessen. 

1890. 
DilUngen. Historisoher Verein ftlr Dillingen. 1889. * 
Dresden. Verein ftlr Erdkande. 1883. 

» Königlioh Säohsisoher Alterthomsverein. 1896. * 

» Verein ftlr Gesohiohte Dresdens. 1896. 

DUsseldorf. Dtlsseldorfer Gesohiohts-Verein. 1890. * 

3> Ktlnstlerverein »Malkasten». 1894. 

EisUhen. Verein fOr Gesohiohte ond Alterthttmer der Grafsohaft 

Mansfeld. 1889. * 
Emden. Gesellsohaft fttr Mldende Kanst ond vaterlftndisohe Alt^- 

thtlmer. 1896. * 
Erfurt. Verein fOr Gesohiohte ond Alterthamskande. 1886. * 

Flensburg. Städtisohes Konstgewerbe Maseom. 1896. 
Frankfurt am Main. Verein ftlr Gesohiohte ond Alterthomskonda 

1889. ♦ 
Frankfurt a. O. Historisoher Verein fttr Heimathknade. 1896. 
Freiburg im Breisgau. Gesellsohaft fttr Beförderong der Gtesohiohts- 

Alterthnms- ond Volkskande. 1891. 
Giessen. Oberhessisoher Gesohiohtsverein. 1896. 

Greifswald. Geographlsohe GesellsohafL 1892. 



Digiti 



zed by Google 



MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



237 



Görlitg. 



Halle a. S. 



Hamburg. 



Hannover. 

Heidelberg. 

> 
Insterburg. 
Jena. 



OeseUflOhaft fOr Anthropcdogie imd Urgesohlolite der Ober- 

lansitz. 1890. 
OberUtusitsisohe GeaeUsoliaft der Wiaaeaisoliaften. 1891. * 
Thflxingiseh-Saoheiflelier GesoliiohtB- und Altertnma-Verein. 

1896. • 
Verein fOr naturwissensoliaftliolie Unterbaltting. 1883. 
Vereln fdr Haulmrgisohe GefBOliiohte. 1888. * 
Mnseiim fdr Kunst nnd Gewerbe. 1888. * 
Zoologisolie OeseUsohaffe. 1894. 
Qeogra^^liisobe Gtoeellsohaft. 1883. 
Hlstoriaoher Verein fdr Niedersaoheen. 1891. * 
Grossherzogllobe Badisohe UniTersitätsbibllothek. 1891. 
Historisoli Philosophisoher Verein. 1891. * 
Alterthtuns-GesellsoliafL 1889. * 
Verein fOr TbliringisolieGhesobiohte n. Alterthnmskimde. 1892.* 



Kaiserslautern. Pfälzisohes Gtewerbe-Museom. 1891. 



Kiel. 



Hnseom Taterlftndisoher Alter- 



Ge- 



Solileswigr-Holsteinisolies 
thtlmer. 1883. • 

> Oesellsohaft fdr Sohleswig^Holstein-Lauenlmrgisohe 

sohiohte. 1885. * 

> Anthropologisoher Verein in SoUeswig-Holstein. 1891. * 
Köln. Historisoher Verein fdr den Niederrhein. 1892. * 

> StftdtiBChes Knnstgewerbe-Mosexun. 1894. 
Königsberg. Alterthomsgesellsohaft Fmssia. 1884. 
Landsberg a. W. Verein fdr Ghesobiohte der Neumark. 1896. * 



Leipzig. 



Leisnig. 
LObeck. 



Lwneburg. 



Kdnst-Oewerbe-Maseam. 1883. * 

Masenm fttr Volkerknnde. 1883. * 

Verein fdr die Qesobiohte Ijeipsslgs. 1885. 

Dentsohe Gesellsohaft zur Erforsobnng vaterländiaober 

Spracbe nnd Altertbdmer. 1889. 
Gesobiohts- ond Altertbnmsverein. 1884. 
Verein fdr LflbeoUsobe Gesobiobte nnd Altertbnmaknnde. 

1883. • 
Mnsenm Lflbeoldeober Kunst- und Knltorgesobiobte. 1895. * 
MnsenaisTerein fdr das Fdrstentbnm Ldneborg. 1891. 



Digiti 



zed by Google 



S38 



MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



Maing. Verelii znr Erfbrsidiiuig der Rheintsolieii Gesohlohte lud 

Alterthttmer. 1893. 
Mannheim. Xaaiiteimer AltertliaauiTereiii. 1891. * 
Meiningen. Hennebergisoher altertnmsfonKdieiidar Verein. 1896. 
MeU. Oesellsohaft fttr Lothrlngiaohe Gesohiohte nnd AlterttiiunB- 

kimde. 1890. * 
MUnchen. Historisoher Verein von ObertNtyem. 1883. 
» Mttnohener AlterthnmsTereiii. 1886. * 

» Bajerisohes Nattonalmusenm. 1889. 

» Königlioh Bayerisohe Akademie dar Wisseiisofaafteii. 1892. * 

» Dentsobe anthropologisobe Oesellsobaft. 1892. 

MUnster, Verein fttr Oesobiobte nnd Altertbnmsknade WeetfUens. 

1897. * 
Nurnberg, Oermanlsobes MuBenm. 1883. * 

» Verein fOr Oesobiobte der Stadt Nlimberg. 1891. 

Oldenburg, Grossberzogliobee Mneenm. 1891. * 
Osndbruek. Verein fOr Gtesobiobte nnd Landesknnde. 1883. * 
Posen, Historisobe Gtesellsobaft fdr die ProTlnz Posen. 1885.* 

Regenslmrg. Historisober Verein fOr Oberpfålz nnd Regensbnrg. 1891. 
Boda. Verein fOr Gtosobiobts- nnd AltertbnnuBknnde. 1889. * 

Rostock. Verein fdr Rostooks Altertbftmer. 1890. * 

Schleiz. Gtosobiobts- nnd altertbnmsforsobender Verein. 1897.* 

Schmalkalden. Verein fOr Hennebergisobe Oesobiobte nnd Landesknnde. 

1897. ♦ 
Schtcerin. Verein fOr Meoklenbnrgisobe Oesobiobte nnd Altertbums- 

knnde. 1891. * 
Speier. Historisober Verein der Pfalz. 1891. * 

Siade, Verein fdr Oesobiobte nnd Altertbllmer der Herzogtbtbner 

Bremen nnd Vorden nnd des Ländes Hadeln. 1883. 
Stettin. Oesellsobaft fdr Pommersobe (oesobiobte nnd AltertbnmS' 

knnde. 1889. ♦ 
Strassburg. (Oesellsobaft fdr Eibaltnng der gesobiobtlioben Denkm&ler 

im Elsass. 1893. * 
Stuttgart. WHrttembergisober Altertbnmsyerein. 1891. * 
Thorn. Oop]>emions- Verein fdr Wissensobaft nnd Knnst. 1895. * 



Digiti 



zed by Google 



MU8BBR OOH VXTBNSKAPLIGA SAMFUKB. 



S8» 



TOsU. UtaoiMme-IilttarasliOto OMttUsohaft. 1888. * 

Torgau. AlterthmoB-Verelii. 1891. 

Ulm. Vereiii fOr Knnai imd Alterthiun ia Ula& xtaå OberMliWAlMn* 

1891. 
Wiesbaden, Verelii fOr . Nåasaiilaolie AlterttiiuMkimde ond OeatdiiiditB* 

ftnmhunff. 1883. 
W&rms. AlterttramsTerein. 1891. * 

Wwshwrg. Hlstorlscdier Verein von Unterfiraaken ond AaobAffenlnurff. 

1890. 

Öster ri ke- U ngrern. 
Brunn. lOlirlsdheB Oewerte-Xnseiim. 1891. * 

Budapest Orszågos magyar IparmflvéBzeti mvaeiim (Ungarisohes 

Landes-KmiBtgewerbe-XiuieQin). 1894. 
Grae. Historisoher Verelii fftr Steiermark. 1892. ^ 

Hermannstcidt. Verein fur siebenbQrgisohe Landesknnde. 1897. * 
Innsbruck. Ferdinandeiun. 1891. * 
Klagenfurt. Kftrntlinerlaober Gesohiohts-Verein. 1892. * 
Krakau. Akademie der Wissensobaften. 1883. * 

> NnmismatlBOhe nnd aroheologisohe Oesellsoliaft. 1892. 
Laibaeh. Mnsealverein fOr Krain. 1892. * 

Lins. OberOBterreioMsoher Gtowerbeverein. 1891. * 

Ptag. Verein fOr Oesohiohte der Dentsohen in BObmen. 1891. 

> Nårodopisné mnseom öeskoslovanské. 1895. * 
Salsburg. Stftdtiaobee Museum Oarolino-Angtisteam. 1889. 

Wien. Verein der Oeograpben an der K. K. Universit&t. 1883. 

» K. K. Österreiobisobee Mnsenm fftr Konst und Industrie. 

1889. ♦ 
1 Anthropologisobe Oesellsobaft. 1895. * 

» S. K. Oentral-Comnlssion zur Srforsebung und Erbattung 

der Konst- und bistorisoben Denkmale. 1896. * 

Schweiz. 

Basel. Historisobe ond antiquarisobe Oesellsabafl. 1897. * 

Bern. Historis^Aier Verein des Kantons Bern. 1892. * 



Digiti 



zed by Google 



S40 



MUSBER OCH VETEN8K APLIOA SAMFUND. 



Bern, Allgemeixi6 g^sohiolitsforBOheiide Gtoaallsehaft der Sohweiz. 

1892. 
Frauenféld. HUrtorlstiher Verein des Kantons Thurgau. 1896.* 
Bapperstcyl, Polnlsohes Nationalmuseum. 1892. 
ZUrieh. Antiqoarisohe Oesellsohaft 1887. * 

> Sohwelzerisohe Gtosellschaft fdr Volksknnde. 1897. 



Holland. 

Amsterdam. Koninklijke Akademie van Wetensohappen. 1889. * 

» Koninklijk Ondheidkondig Oenootschap. 1896. * 

Haarlem. Nederlandsohe MaatsohappiJ ter beyorderilig van Nijrer- 
heid. 1888. ♦ 

> Koloniaal Musenm. 1894. * 

Leiden. Rijks Etnogn^hisoh Mnsenm. 1883. * 

» MaatsoliappjJ der Nederlandsohe Letterknnde. 1892. 

Belgien. 

BriisseL Aoadémie rojale des Soienoes, des Lettres et des Beanz- 

Arts de Belgiqne. 1889. 
Namur, Sociöté arohéologiqne de Namur. 1896. * 



London, 



England. 

Sooiety of Antiqnaries of London. 1897. * 



Frankrike. 

Amiens, Sooiété des antiqnaires de Pioardle. 1897. 

Beaune. Sooiété d'liistoire, d'arohéolo9ie et de littératore de ^a^ 

rondissement de Beanne. 1897. 

Dijon. Aoadémie des Soienoes, Arts & Belles-Lettres. 1897. 

Grenoble, Sooiété danphinoise d*ethnolo9ie et d'anthropologle. 1896. * 

Lyon, Sooiété d'Antliropologle. 1892. 

Montauban, Sooiété arohéologlqae de Täm-et-Oaronne. 1897. 



Digiti 



zed by Google 



MUSSSR OCH VBTBNSKAPLIGA SAMFUND. 



S41 



Bom. 



Italien. 

Mozeo nazionale prelstorioo ed etnografloo. 1889. 



Lisboa. 



Portugal. 

Sooiedade de geographia. 1883. * 



Amerika. 

Cincinnati. Olnoinnati Museum Association. 1893. * 

Cleveland. Western Reserve Historical Sooietj. 1897. * 

Lincoln. The Nebraaka Historical Society. 1896. 

Montreal. Nonismatio and antiqnarian Society. 1897. * 

Washington. Smithsonian Institution. 1886. * 



Köpenhamn. Zoologisk Have. 1892.* 

Helsingfors. Helsingfors zoologiska trftdg&rd. 1893. 



16 



Digiti 



zed by Google 



242 ARBBTBK, SOM ANGÅ KORDISKA HU8BBT. 



!0. 

Arbeten, 

som angå Nordiska museet eller utgått från 

det samma. ^ 

Le mosée d'ethnographie soandinave å Stookholm, fondé et dlri^ 
par le Dr Arthur Haselias. Notice Iiistoriqtte et descriptive par 
J.-H. Kramer. Deuxiéme edition. 64 p. Stockholm 1879. Prix: 
1 kr. 50 öre. 

Minnen firån Nordiska museet. Af bildningar af föremål i museet 
jämte åtföljande text, under medverkan af flere konstnftrer och 
författare utgifna af A. Hazelius. Första bandet. H. 1—12. 
Med 36 planscher i stentryck och 14 träsnitt. Stockholm 1880 — 92. 
P. B. Eklunds förlag. Pris: 2 kr. för hvarje häfte. H. 1-4 
äro utgifna i ny upplaga. 

Första bandet innehåller: 

Första häftet. Höstflyttning i Lnle lappmark, af J.-H. Ebaicbb. 
Praktvagn fr&n Tureholm, af L. Looström. Pedell och kursor vid Uppsala 
universitet, af L. Looström. 

Andra häftet. Bålastuga i Halland, af A. Bondsson. Broderi från 
1500-talet, af L. Looström. Ett skänkskåp från 1609, af G. Upmabk. 

Tredje häftet. Stuga i Delebo socken i Helsingland, af L. Landobsm. 
Krus af stengods, från nedre rhentrakten, af O. Upmabk. Skomakarfimbetets 
i Västerås låda, af A. Stbiudbero. 



* I förteckningen äro npptagna alla arbeten, som åtkommit intiU denna års- 
berättelses utarbetning. 



Digiti 



zed by Google 



ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 345 

Fjärde häftet. Drägter från Mora ooh Orsa sockoar i Dalarna, af 
H. HorBBBO. Hattxnakarambetete i Stockholm T&lkoinBt, af 6. Upmabk. 
Släde från Gudbrandsdalen i Norge, af P. A. Gödeckb. 

Femte häftet. Kyrkdörr från Skirö socken i Småland, af H/ Hilde- 
BBAND. Vinkylare och flaskor af drifven ooh graverad koppar, af L. Loo- 
8TBÖM. Skyltar ooh ekyltarmar af smidt järn, af C. Eichhobn. 

/Sjätte häftet. Eras af stengods, från nedre rhentrakten, af Q. Ufmabk. 
Eafyelbråden från södra och mellersta Sverge, af H. Hörlin. Tunnbindar- 
geeSllemes i Stockholm och bagargesSllemes i Karlskrona vfilkomster, af 

G. IJPMARK. 

Sjunde häftet. Bärstol från Tureholm, af G. Göthb. Allmogeväf- 
nader från Skåne, af J. Kulle. 

* Åttonde häftet. Bord i barockstil, af L. Looström. Allmogeväfnad 
från Skåne, af J. Kulle. Vagmnakarämbetets i Stockholm låda, af^ C. 
Eiohhobm. 

Nionde häftet. Guldsmedsämbetets i Karlskrona låda, af C. Eichhobn. 
Prof på krukmakartillverkning i Norden under 1600 — 1700-talen, af R. 
Almström. Urfoder i rokokostil, af L. Looström. 

Tionde häftet. Dopfunt från Lockne socken i Jämtland, af G. Stephbns. 
Allmogesomnad från Skåne, af Anna Flbbtwood Dbrby. Sroedsämbetets i 
Stockholm låda, af C. Eichhobn. 

Elfte häftet. Bord i gustaviansk stil, af L. Looström. Kyrkdörr 
från Hvetlanda socken i Småland, af C. Eichhorn. Snipaskålar från Sverge, 

af H. HiLDEBRAND. 

Tolfte häftet. Kandelaber i kejsarstil, af L. Looström. Kåsa från 
1600-talet, af G. O. Hyltkn-Cavallius. ölbollar från Norge, af C. Eichhorn. 

Af andra bandet hafva utkommit: 

Första häftet. Allmogemålningar från Dalarna, af C. Eichhorn. 
Broderadt paradtäcke frän Salsta slott i Uppland, af Anna Flbbtwood Debby. 

Ändra häftet. Stol i rokokostil, af L. Looström. Kyrkdörr från 
Moheda socken i Småland, af C. Eichhorn. Portaler från de norska 
stafkyrkoma i Bodaleu, Venm och Tudal, af L. Dibthichson. 



Digiti 



zed by Google 



S44 ARBBTBN, SOM ANGÅ NORDISKA MU8BBT. 



Tredje häftet. Stuga i Västra Vingåkera socken i SSdermanland, af 
R. BBB08TRÖM. Tyå norska alimogevfifnader, af J. Böttioeb. 

Fjärde häftet. Staga från Rättviks socken i Dalarna, af E. Hammab- 
STBDT. Flickdrakt frän 1660 — 1670-talet, af C. A. Ossbahb. Soffa i 
' rokokostil, af L. Loostböm. 

Femte häftet Norske folkedragter fra Numedal og Telemarken, af 
T. Nielsen. Väggur frän 1600- och ITOO-talen, af C. Palm. 

SjäUe häftet. Orgel från 1640-taIet, af K. P. Leffler. Lata, barn- 
mel och nyckelharpa, af K. P. Lbffleb. Lerfat från 1600-tal6t, af H. A. 
Ring. 

Sjunde häftet. Selbägar från Norge, af H. Hildbbband. Sadel, af 
H. Hildbbband. Mässingslagarnes i Stockholm roästarlåda, af P. G. Vistband. 

Finland i Nordiska museet. Några bidrag till kännedomen om fin- 
narnes gamla odling. Af Gr. Retzius. Med 95 träsnitt samt eo 
karta öfver Finland. IV. 176 sid. Stockholm 1881. F. & G. 
Beijers förlag. Pris: 3 kr. 

Utgör afdelniDg 1 af Bidrag till vår odlings häfder, ntgifna 
af A. Hazblius. 

Af denna del har utkommit en tysk öfversättning: 
Finnland im Nordischen Museum von Gustaf Retzius. Antorisirte 
tJbersetzung von C. Appel. Mit 93 Illustrationen und 1 Karte 
von Finnland. VIII. 158 Seit. Berlin 1885. Freis: 4 Kr. 

Ur de nordiska folkens lif. Skildringar, ntgifna af A. Hazblius. 
H. 1, 2. Med 61 träsnitt. 160 sid. Stockholm 1882. F. & 6. 
Beijers förlag. Pris 1 kr. 50 öre för hvarje häfte. 

Utgör början till af delning 2 af Bidrag till vår odlings häfder 
(se ofvan). 

LifVet i Kinds härad i Västergötland i början af sjuttonde Århun- 
dradet. Anteckningar ur häradets domböcker. Af G. Djurklou. 
VI. 88 sid. Stockholm 1885. F. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr. 
Utgör afdelning 4 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan). 



Digiti 



zed by Google 



ARBETEN, BOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 245 

Byskomakaren Jonaa Stolta minnen från 1820-talet. Anteokningar 

frän Högsby socken i Småland. Utgifna från Nordiska ifUSEET. 

Med 25 träsnitt och en karta öfver trakten kring Högsby. III. 

94 sid. Stockholm 1892. F. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr. 

Utgör afdelning 5 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofyan). 

Samftindet för Kordiska museets jMmjande. Meddelanden, utgifna 
af A. Hazelius. Stockholm. 

Dessa meddelanden innehålla bland annat: 

1881. Inbjudningen till allmfinheten angående samfundets stiftande 
samt samfundets stadgar. Pris: 50 öre. 

1882. Dr A. Hazelii öfverlåtelsebref af den 18 april 1860, Nordiska 
museets stadgar samt K. m:t8 resolution angående plats for en byggnad 
åt museet. Pris: 1 kr. 

1888* Program for en byggnad åt Nordiska museet samt upplysningar 
angående tåflingen om de utfåsta prisen för inlämnade ritningar till n&mda 
byggnad. Pris: 1 kr. 

1884. Ryggåsastugor i Bleking, af C. M. Furst. Pris: 1 kr. 

1886. Hvad ar på tapeten? Af R. Mejborg. Pris: 1 kr. 25 öre. 

1886. Isländska foremål i Nordiska museet, af R. Arfi. — Ellakors 
i Skåne, efter meddelande af Per Nilsson i Espö 1875. — Läsning för 
syndaförlåtelse, upptecknad af A. R. E. Watz, meddelad af R. Bergström. 

— Skrock och vidskepelse i Fryksdals härad i Värmland, af Jan Maontjs- 
SON i Granbäckstorp. Pris: 1 kr. 50 öre. 

1887. Symbolske figurer i Nordiska museet, af R. Mbjboro. — Små- 
ländske bonadsmålare, af P. G. Vibtrand. — Fästmansgåfvor i Roslagen, 
af A. Enodahl. — Skymfebref. — >Mig för lof Ålt-Gesäll, jag ber om 
Reglament.t — Förlofning och bröllop bos allmogen i Bjuråkers socken i 
Helsingland i början af 1840-talet, af fru £. Pira, f. Sefström. Pris: 
1 kr. 50 öre. 

1888* Tunnbindames i Stockholm skråordning 1579. V. Granlund. 

— Iakttagelser ofver julens firande i södra Halland på 1860-talet, af 
M. TsENius. — Ett bröllop i Jama socken i Dalarna midsommardagen år 
1851, af L. B. Falkman. — FeUingsbrodräkten af H. Attbrliko. — 



Digiti 



zed by Google 



246 ARBETEN, BOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 



Liten Kersti. Folkrisa fr&n Dalsland. — Signelse eUer läsning mot »svart- 
sjuka», af P. G. Vistrand. — Studier i Nordiska museets rustkaromare, 
1, af C. A. OssBAHR. Pris: 1 kr. 50 dre. 

1889« Tvänne runstafvar i Nordiska museet, af P. G. Vistrand. — 
De nedstötta andarna. Anteckningar, gjorda i Västra Göinge härad i Skåne 
under våren 1889 af fru E. Viqström. — Seder och bruk i Julita sockeo 
i Södermanland. Anteckningar, gjorda år 1890 af fröken A. Lundquibt. 
— Ett och annat ur folktron i Västerbotten. Anteckningar från tiden 
omkring år 1880, af F. Unandbr. — Afbildningar af sigillstampar, till- 
hörande Nordiska museet: 1. Skråsigill från Stockfaolai. — Skymfebref. 
Pris: 1 kr. 60 öre. 

1890* Studier i Nordiska museets rustkammare, 2, af G. A. Ossbahb. 
— ^ Ett blad om Vads by i SÖderbärke socken i Dalarna. Anteckningar, 
gjorda år 1891 af V. Enoklkk. — Spöken och gastar samt Tro och 
sägner om foglar. Anteckningar, gjorda i Västra Göinge härad i Skåne 
under våren 1889 af fru E. Vigström. — Behandling för »engelska sjukan^ 
på 1850-talet, af E. Hammarstkdt. — Beretning om julens feirende i 
Vang, Valders i Norge omkring år 1860, af Ovb B. Stbile, — Förteck- 
ning öfver runstafvar, tillhörande Nordiska museet: 1. Runstafvar från 
Dalarna, af P. G. Vistrand. Pris: 1 kr. 50 öre. 

1891 och 1892. »Unge herr Falkenbergames» uppsalavistelse 1657, 
af J. BÖTTIGBR. — Trollkonster och häxerier. Anteckningar, gjorda i 
Västra och östra Göinge härad i Skåne under våren 1889 af fru E. 
Vigström. — Skildrioger af seder og skikke i Vang, Valders i Norge om- 
kring år 1860, af Ove B. Steile. — Om smöjning och därmed befryn- 
dade bruk. Ett försök att genom jämförelse med motsvarigheter hos andra 
folk framvisa innebörden af en svensk forosed, af E. Hamharstedt. — 
Etnografiska studier från öf verkaliks socken i Norrbottens län. Några 
anteckniugar från den nordligaste svenskbygdeo, af H. Samzelius. — Sked 
från år 1607, af P. G. Vistrand. Pris: 2 kr. 

1898 och 1894, Thett* är Glassmestere Embetes Skråå v ti Stockholms 
Stadh. Henricus Burschius HB. Verdensis. Af P. G. Vistrand. — An- 
teckningar om handtverksämbeten i Stockholm: 1. Tunnbindarämbetet, af 
P. G. Vistrand. — Brödets helgd hos svenskame, särskiidt julbrödens, 
framstäld i jämförande belysning, af E. Hamharstedt. — Lappames ren- 
märken. Ett etnografiskt-juridiskt bidrag, af F. Svenonius. — Anteck- 
ningar om seder och bruk, sägner och vidskepelse i Villstads socken, 



Digiti 



zed by Google 



ARBBTBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSSBT. 247 



Västbo hind, i Sm&land under 1700*taiet, af M. Habaldsson. — »Vår- 
bundet trfid», af A. P. Ablbsbg. — S&gner från nordvästra Dal, af Hilma 
Forsell. Pris: 2 kr. 

1895 och 1896. Om lappames tiderakning, af E. B. Wiklund. — 
Ett bondbröllop i Hargs socken i Uppland på ISiO-talet, af K. P. Lbfflbb. 
— Svenska allra ogedräkter : 1. En öländsk folkdräkt från 1703, af P. G. 
Vistrand. — Karl den niondes tapetväfveri och tapetsamling, af J. Bot- 
tiger. — Studier i Nordiska museets rustkammare: 3. Kammare till bak- 
laddningskanon frän senare hälften af 1400-talet, af G. A. Ossbahr. — 
Silhuetter i Nordiska museet, af C. Palm. — En tapets historia, af J. 
BOTTIGER. — Ur Johan August Hazelii och Carl Jonas Ludvig Almqvists 
brefväzling. 2 hittills otryckta bref i Nordiska museets arkiv. Utgifna af 
A. Hazelius. Pris: 2 kr. 50 öre. 

Symbolflke figurer i Nordiska museet. Af B. Mejborg. 20 sid. 
Stockholm 1889. Pris: 50 öre. 

Särtryck ur Meddelanden från Samfundet för Nordiska mu- 
seets främjande 1887, 

Program för en byggnad åt Nordiska museet i Stockholm. Med 

tvänne kartor. 8 sid. Stockholm 1883. 

Programm zu einem beabsiohtigten Qeb&ude fär das Nordisohe 
Museum in Stockholm. Mit zwei Karten. Zweite Auflage. 
Stockholm 1883. 

Programme pour la oonstruotion d'un édifioe deatiné au Musée du 
Nord å Stockholm. Avec deux cartes. Deuxiéme edition. Stock- 
holm 1883. 

Program of a designed building for the Northern Museum in 
8tookholm« With two maps. Stockholm 1883. 

Saga. Minneshlad från Nordiska museet 1885. Under redaktion af 
Ank Charlotte Edoren, A. Hazblius, N. Linder och B. Mbijbr 
(för texten) samt V. Andrén och C. G. Hbllqvibt (för illustra- 
tionerna). Med talrika vignetter, teckningar och planscher. 2 uppl. 
IV. 48 sid. Stockholm 1885. Pris: 2 kr, 50 öre. 



Digiti 



zed by Google 



248 ABBETEN, SOM ANGÅ NOBDISKA MUSEET. 



Buna. Minnesblad fr&n Nordiska museet 1888. Utgifvet af A. Hazb- 
Lius. Illustrationerna under öfvervakande och ledning af V. 
Andbén. Med två kromotypier samt talrika vignetter och teck- 
ningar. IV. 69 sid. Stockholm 1888. Pris: 4 kr. 

▲fbildningar af föremål i Nordiska museet äfvensom af nordiska 
ansiktstyper, klädedräkter och byggnader, af hvilka teckningar 
förvaras i Nordiska museets arkiv. Utgifna af A. Hazslius. 

Af första bandet hafva utkommit: 

Första häftet. Småland. 12 planscher med 53 träsnitt. Stockholm 
1888. Pris: 1 kr. 50 ore. 

Andra och tredje häftena. Island. 20 planscher med 108 tr&Bnitt. 
Innehåll och upplysningar meddelade af R. Arpi. Stockholm 1890. 
Pris: 3 kr. 

Fjärde och femte häftena. Svenska byar och gårdar. 16 planscher 
med 6 ljustryck, 35 etsningar och en karta. Innehåll och upplysningar 
meddelade af O. Amébn. Stockholm 1892. Pris: 3 kr. 

Sjätte och sjunde häftena. Spetsar. 6 planscher i Ijustryck. Inne- 
håll och upplysningar meddelade af Imqebobg Pbtrelli, f. EkbtbI. Stock- 
holm 1892. Pris: 3 kr. 

Das Nordisohe Museum in Stookholm. Stimmen aus der Fremde. 
Als Beilage : Filhrer durch die Sammlungen des Museums. Mit 37 
Illustrationen. 122 Seit. Stockholm 1888. Preis: 2 Kr. 

Norske jordfandne oldsager i Nordiska Museet i Stockholm. Af 

I. Undsbt. Med 2 plancher. 43 sid. Christiania 1888. 

Särtryck ur Christiania VidensJcabs-SelsJcahs ForhandUnger 

1868. No. 2. 

FtLhrer duroh die Sammlungen des Nordisohen Museums in Stock- 
holm. Herausgegeben von A. Hazelius. Mit 89 Illustrationen. 
50 Seit. Stockholm 1888. Preis: 75 öre. 

Guide au Musée du Nord å Stookholm. Publié par A. Hazelius. 
Traduit par J.-H. Kraher. Avec 5 plans et 89 illustrations. 
54 p. Stockholm 1889. Prix: 75 öre. 



Digiti 



zed by Google 



ARBBTBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 249 



Guide to tha oolleotloiis of the Northern Museum in Stockholm. 
Published by A. Hazelius. Translated by Isabel C. Derbt. 
Witb 5 plans and 89 illustrations. 52 p. Stockholm 1889. 
Pfice: 75 öre. 

Handlingar angående Nordiska museet. Utgifna af A. Hazelius. 
Stockholm 1890 och 1891. 

1. Dr A. Hazelii öfverlåtelsebref af den 18 april 1880 samt Nor- 
diska museets stadgar. 8 sid. Pris: 25 öre. 

2. Nordiska museet infor 1890 års riksdag j&mte ett par samtidiga 
uttalanden i tidningsprässen. 56 sid. Pris: 50 öre. 

3. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien emot Nordiska mu- 
seet 1886. 21 sid. Pris: 25 öre. 

Landsbyskomageren Jonas Stolts Optegnelser. Frit efter et Haand- 
skrift i Nordiska Museet. Af R. Mejborg. Med 62 Billeder. 
165 Sid. Kjöbenhavn 1890. Pris: 1 Kr. 

Utgifven af Udvalget for Folkeoplysnings Fremme. Aargangen 
1890. Nr. 174. 

Förslag till byggnad för Nordiska museet. 15 ljustryck efter de af 
arkitekten prof. I. G. Clason utarbetade ritningarna, samt upp- 
lysande text. Stockholm 1891. Pris: 10 kr. 

Skansen. Friluftsmuseet å Kongl. Djurgården. Skildrad t och be- 
skrifvet af H. A. Ring. Andra fullständigt omarbetade och till- 
ökade upplagan. Med 28 illustrationer. 115 sid. Stockholm 1897, 
Samson & Wallins förlag. Pris: 1 kr. 

Toner firån Skansen. Svenska folkmelodier och dansar, för piano 
upptecknade af F. Sundling. 12 sid. Stockholm 1893. C. Gehr- 
mans musikförlag. Pris: 1 kr. 

Trftsniderimönster i Allmogestil, hemtade ur Nordiska Museet i 
Stookholm. Af V. Oldbnburg. 250 motiv från 16-, 17- och 18- 
hundratalen jemte deras användning ä gamla föremål. TJtgifvet 
med understöd af svenska staten och Nordiska museet. 32 plan- 
scher i ljustryck jämte text. Stockholm 1893. G. Chelius* för- 
lag. Pris: 10 kr. 



Digiti 



zed by Google 



250 ARBETEN, SOM ANQÄ NORDISKA MUSEET. 

T&r. Minnesskrift från Skansens vårfest. Utgifven med anledning 
af vårfesten 1894 af H. O. Wibselorbn. Med vignetter, teck- 
ningar ooli planscher. 32 sid. Stockholm 1894. Pris: 2 kr. 

Karta ötver Skansen» Bredabliok, Lejonsl&tten ooh Framnäs å Kon^l. 
Djurgården. Upprättad af C. E. Dahlman. Andra upplagan, 
öfversedd 1897. Med vignett af J. Kronbbrg. Pris: 50 öre. 

Bilder firån Skansen. Skildringar af svensk natur och svenskt folk- 
lif, under medverkan af Sere författare och konstnärer utgifha 
af A. Hazblius. H. 1 — 4. Med 12 planscher i kromotypi- och 
autotypitryck jämte åtföljande text. Stockholm 1896 — 1898. 
Plansch- & Litteratur- Aktiebolagets förlag. Pris: 2 kr. för 
hvarje häfte. 

De hittills utkomna häftena innehålla: 

Första häftet. Upp till Skansen! Dikt af F. HoLvaRBN. Vignett 
af D. Ljungdahl. — Bollnässtugan. Text af V. Emoblkb. Bild af C. 
ScHUBBRTH, samt autotypi. — Eyrkhultstugan. Text af H. A. Riko. 
Bild af E. Tobslow. 

Andra häftet. P& fäbovallen. Text af J. Nobdlandkb. 2 bilder af 

E. Åberg. — Fr&n HisjSstapeln. Text af H. Samzeliub. Autotypi. — Breda- 
blick. Text af C. Lundin. Bild (se tredje häftet). 

Tredje häftet. Bredablick, autotypi. Text (se andra häftet). — 
Räfvar på Skansen. Text af £. Hammabstbdt. Bild (se ett följande häfte). 

— Högstuga från Mora. Text af P. Vistrand. Bild af C. Sghubebth. 

— Eyrkhultstugan. Bild af Anna Palm. Text (se första häftet). 

Fjärde häftet. Skansens vargar. Text af G. Kolthoff. Bild af 
J. TiRÉN. — Kolarkoja från Småland. Text af G. Schrödbr. Bild af 

F. HoviNG. — Lapplägret, autotypi. Text (se femte häftet). 

Das Nordische Museiim und Skansen. Von L. Passarqe. Separat- 
abdruck von L. Passarge's Arbeit: Schweden, Fahrten in Schwe^ 
den, besonders in Nordschweden und Lappland (Berlin 1897, 
Fontane & C:o). 16 Seit. Stockholm 1897. Preis: 35 öre. 

Af denna uppsats har utkommit en svensk öfversättning: 



Digiti 



zed by Google 



ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 251 

NordlÉka museet och Skansen. Af L. Passarob. Stockholm 1897. 

15 sid. Pris: 25 Öre. 

Bin eigenartiges Museum flLr Natur- und Völkerkunde. Von W. 
KoENiG. Separatabdrack von W. Koenig's Aufsatz in der illu- 
strierten Familien-Zeitschrift Universum. (XIII. Jahrg. H. 21. 
Leipzig 1896, 1897.' Drack und Verlag von Ph. Reclam jun.) 

16 Seit. Stockholm 1898. Preis: 35 Öre. 

Bmåtryok, utgifha i samband med basaxer och fester till förm&n för 
Nordiska museet. 1. Prolog vid SäUskaps-Spektaklen å Eungl. stora 
teatern den 15 och 18 mars 1879 till förmån for Skandinavisk-etnografiBka 
samlingeD, af C. D. af Wirsån. — 2. Till bazaren för den Skandinavisk- 
etnografiska samlingen den 20 mars 1879, af F. Holmgren. — 3. Till 
Nordens qvinnor. Vid basaren till form&n för Nordiska museets byggnads- 
fond i Arvika den 11 augusti 1884, af F — f^ Pris för 1 — 3: 35 öre. 

Småtryck, utgifha i samband med Skansens fester: 1. Aiimän Kun- 
görelse om Skansens Vårfest 1893. 3 uppl. — 2. Ordning vid H. M:t Konung 
Gustaf ni:s marknadsfärd. — 3. Majsång på Skansen, af C. Snoilskt. — 
4. Sommarkväll på Skansen, af C. D. af Wibsén. — 5, Vallgossens Visa, 
af Z. ToPKLius. — 6. Gustaf Vasas krona. I Uppsala domkyrka. Af A. U. 
BIÅTH. — 7. Drottningens Juvel, af N. F. Sander. — 8. En helt ny, 
ganska mårkelig och lustig Visa om Vårens och Sommarens Herrlighet på 
Skansen, af Fbithiof Östgöte. — 9. Tre Gammaldags Visor, af G. Frö- 
DiNG. — 10. Maj-visa, af Auge Speleman. — 11. Klockor på Skansen, 
af M. Bolander. — 12. En splitter ny, mycket nöjsam och eftertäukelig 
visa, af en Smälandsgossb ifrån Brocesvik. — 13. Sverges Skans. Ett 
ord om och till Svenskame, af Heléns Nyblom. 16 sid. — 14. Hur 
tankarna komma och gå. Intryck från Skanseu, af G. af Geijerstam. 
Med 13 teckningar af D. Ljungdahl. 12 sid. — 15. Skansen och foster- 
ländsk geografiundervisning, af Alfr. D — n. Särtryck ur Svensk Lärare- 
tidning. — 16. Nordiska Museets frikostige donator Herman' Frithiof 
Antell. Minnesteckning af F. Lindberg. 8 sid. — 17. En ny märk- 
värdig Historia om Kloka Stina i Karshult. — 18. Allmän Kungörelse 
om Skansens höstmarknad 1893. — 19. Majmånads visa. Efter tryckt 
exemplar upplagd. — 20. Skansens vårfest 1894. 2 uppl. — 21. En 
mycket Ijufvelig och lustig Visa om Jöddes hesök på Skansen. Diktad af 
honom sjelf. — 22. Program vid nationalfesten den 6 juni 1894. — 
23. Gustaf Adolfsdagen på Skansen den 9 decemher 1894, af F. Holm- 



Digiti 



zed by Google 



252 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 

OREN. — 24. Skansens v&rfest 1895. — 26. Skansen, af NoNmr Luiro- 
BBRQ. — 26. Program vid nationalfesten på Skansen den 6 juni 1895. — 
27. Program vid Skansens vårfest 1896. — 28. Skiss från Skansen, af 
A. T. Gbllbbstbdt. — 29. Håsjostapeln, etsning af R. Haglumd. — 
30. Portratt af Emanuel Svedeoborg, ljustryck efter oljemålning af P. 
Krafft d. y. — 31. Program vid nationalfesten på Skansen den 6 
juni 1896. — 32. Program vid Skansens vårfest 1897. — 33. En sann- 
saga på Skansen, af Lba. — 34. Brefkort med utsikter ocb motiv från 
Skansen. 15 st., utförda i färgtryck och ljustryck. 

Priset för en hvar af dessa småskrifter är 25 öre, utom för 
nr 2, 18, 22, 26, 31, 32 och 34, för hvilka priset är dels 10, dels 
15 öre. 

Om alla köpas samtidigt, erhållas de för 6 kr. 50 öre. 



MixmeBpennlngar, präglade vid olika tUlfftUen. 

1. Minnespenning öfver Skansens vårfest 1894. Graverad 
af Lea Ahlborn. 7:e storleken. Aluminium. Pris: 50 öre. 

2. Minnespenning öfver Emanuel Svedenborg. Åtsidan efter 
en af P. H. Lundgren graverad stamp, tillhörig Kungl. Veten- 
skapsakademien; frånsidan graverad af Lea Ahlborn. 7:e stor- 
leken. Silfver (pris: 3 kr.), brons (1 kr.) och aluminium (50 öre). 




Digiti 



zed by Google 



ANTAL BB8ÖKANDB I NORDIBKA MUSBBT. 



S63 



11. 



Antal besökande i Nordiska museet. 

Nordiska museets samlingar voro under år 1897 besökta af 
622,608 personer, af hvilka 607,484 betalande och 15,124, som erhållit 
fritt tillträde. 

De besökandes antal under årens särskilda månader har utgjort: 



Januari 4,830 

Februari 5,054 

Mara 4,955 

April 27,950 

Maj , 64,517 

Juni 97,638 



Juli 120,466 

Augusti 150,206 

September 88,478 

Oktober 47,675 

November 5,683 

December 5,167 

Summa •22,«08 



Sedan museets öppnande har de besökandes antal varit följande: 



1873 (från den 24 okt.) 

1874 


Betalande. 


Icke 
betalande. 


Summa. 


2,042 
18,548 
22,012 
29,325 
19,019 
22,695 
11,833 
15,452 
20,862 


165 
1.467 
1,483 
1,960 
1,661 
3,245 
1,335 
943 
908 


2,207 
20,015 


1875 


23.495 ; 


1876 , 


31,285 
20,680 
25,940 
13,168 
16,395 
21,770 


1877 


1878 


1879 


1880 


1881 


Öfverföras 


161,788 


13,167 


174,955 



Digiti 



zed by Google 



254 



ANTAL BESÖKANDE I NORDISKA MU8BBT. 



Öfverfördt 
1882 


Betalande. 


Icke 
betalande. 


Summa. 


161,788 

18,505 

21,986 

22,970 

18,927 

15,992 

14,215 

12,754 

14,506 

19,863 

27,242 

107,731 

228,621 

236,531 

255,295 

261,010 

607,484 


13,167 

515 

554 

940 

1,036 

878 

6,856 

3,441 

1,063 

1,023 

1,926 

5,914 

7,245 

17,272 

16,361 

12,804 

15,124 


174,955 

19.020 

22,540 

23,910 

19,963 

16,870 

21.071 

16,195 

15.569 

20,886 

29,168 

113,645 

235,866 

253,803 

271,656 

273,814 

622,608 


1883 

1884 

1885 

1886 

1887 

1888 1 


1889 

1890 


1891 

1892 


1893 


1894 


1895 

1896.. 


1897 

Samma 


2,045,426 


1M,I19 


2,I5I,MI 



Ifrån museets öppnande den 24 okt. 1873 till och med den 31 
dec. 1897 hade altsä det samma varit besökt af 2,151,539 personer, 
bland hvilka 106,119 erhållit fritt tillträde. 




Digiti 



zed by Google 



TJR NORDISKA MU8BST8 RJKKWSKAPKK FÖR ÅR 1896. 36» 



12. 

Ur Nordiska museets räkenskaper 
för år 1896. 

Af Vetenskapsakademien utsagos enligt skrif velse af den 18 
januari 1897 till revisorer att granska museets räkenskaper och 
förvaltning för 1896 professorerne A. E. Törnbbohm, C. Aurivillius 

ock O. MONTBUUS. 

Revisionsberättelsen lyder sålunda: 

Undertecknade, af Eongl. Vetenskaps Akademien utsedda revisorer för 
granskning af Nordiska Museets räkenskaper för år 1896, erhöUo dessa räken- 
skaper först i början af innevarande år, hvarefter de för sifEergranskniog oför- 
drpjligen ofverlemnades tiil en af revisorerna utsedd person, hvilken enligt af 
honom afgifvet, hår bilagdt, skriftligt intyg ej funnit anledning till någon 
anmärkning. 

Räkenskaperna åro med omsorg förda, men uppstfiUningen synes oss kunna 
göras väsentligen enklare, och vi anse oss böra särskildt framhålla Önskvärd- 
heten af att räkenskaperna göras mera öfverskådliga. Nu är det förenadt med 
mycket stor svårighet att få kännedora om de verkliga inkomsterna och utgif- 
terna. Visserligen finnes ett konto, som kallas »Sammandrag af inkomster och 
utgifter», men däri upptages endast en jämförelsevis mindre del af årets in- 
komster och utgifter; där återfinnas t. ex. h varken inkomster för Skansen och 
Bredablick, ej heller utgifter för samlingamas och bibliotekets ökande, för in- 
ventarier, för Skansen, Bredablick och museibyggnaderna. 

Vi anse oss också böra betona nödvändigheten af att Nordiska Museets 
olika af delningar verkligen betraktas som delar af ett helt. Detta synes icke nu 
vara fallet. Så upptages i den utgående balansen for 1896 såsom en tillgång 
den fordran på 23,750 kr. 18 öre, som Museet anses ega hos Skansen. Det 
oegentliga häri är så mycket mer i ögonen faUande, som omedelbart därefter 
Skansens värde utföres med 75,000 kr., motsvarande hela inköpssumman. 

Slutligen synes det oss vara mindre lämpligt att, såsom nu sker, inven- 
tarierna upptagas såsom en tillgång till hela det nu bokförda värdet, helst 
någon afskrifning, såvidt vi kunnat se, icke egt rum. 



Digiti 



zed by Google 



256 UR NORDISKA MUSBETS RÄKENSKAPER FÖR ÅR 1896. 

Vid granskniDg af Museets säkerhetshaDdlingar hafva dessa befunnits Ttn 
i vederbörlig ordning. 

Stockholm den 21 April 1898. 

A. E. Tömebohm. Chr. Aurivillius. Osoar Montelius. 



lnkom9ter 1896. 

Statsanslag 25,000: — 

Samfundets bidrag 11,793: 60 

Gåfvor 120,595: 34 

Inkomster af Museet 5,889: 99 

> af Skansen 97,301: 78 

af Bredablick 15,771: si 

» af Framnäs 9,039: 52 

Behållen afkastning af egendomarne N:o 77 och 79 Drottningg. 3,789: 1 1 

Antellska fondens afkastning 2,416: 44 291,597: 09 

Ökning af värdet ä: 

Samlingar, böcker och inventarier 13,008: 37 

Skansen 17,000: — 

Bredablick 10,000: — 

Museibyggnaden å Lejonslätten 68,277: 09 108 285: 4« 

399,882: 55 



Utgifter 1896. 

Hyror, bränsle och belysning 18,629: is 

Försäkringsafgifter 1,309: 47 

Löner oöh resekostnader 26,190: 59 

Expeditionskostnader 1,690: 4i 

Hvarjehanda utgifter 2,080: 80 

Räntor 10,722: 74 

För Skansen 136,442: ao 

> Bredablick 10,386: oi 

> Framnäs 206: so 207,657: 65 

Inköp af samlingar, böcker och inventarier 13,008: S7 

Kostnader för Museibyggnaden ä Lejonslätten 2,357: so 15,365: 67 

G&fvor, som blifvit ÖfverfÖrda till: 

Allmänna fonden 350: — 

Skansfonden 7,250: — 

Bredablicksfonden 9,800: — 

Byggnadsfonden 6: 40 

Antellska fonden 100,000: — 117 406: 40 

340,429: 7J 

Öfverskott 59,452: 83 

399,882: 55 



Digiti 



zed by Google 



UK NORmSKA MTTSBST6 B1K1N8KAPB& F^R ÅR 18 96. 957 



Tillgängar. 


Vid 1896 års böljan. 


Vid 1896 ära slut. 


Samlingar, böcker ock inyentarier... 
Mnseibyggnaden å LejonBlätten 


298,376 
562,037 


4» 
35 


! 
f 

860,412'84 


811,383 
630,314 


86 
44 


941,698 

291,730 

75,000 

100,000 

172,761 


80 
80 

64 


Hnaen N:o 77 ock 79 Drottninggatan 
! Skansens inköpsrftrde 

Rr(»<1^bHckff » 


90,747 

1,125 

32,505 

731 


40 
48 


291,73080 
• 25,000 — 
100,000'- 

1 

1 

I 

1 


! 
1 

38,701 

103,360 

33,625 


27 

Ifi 


1 Fordringar 


' Obligationer och Aktier 


1 På bankräkning innestående 


1 KasBabehåUning 


5i| ■65,109'89 


' 2,075|2i 






1,842,252!63 




1,681,190 


24 



Skulder. 



Vid 1896 års början. 



Vid 1896 års slut 



Fooder: Allmänna fonden. 

Pensionsfonden -. 

Antellska fonden 

Skansfonden 

Bredablicksf onden 

Hebbes fond 

Fastigheternas reparations- 
fond 

Byggnadsfonden 

Skald ä egendomsrne K:o 77 och 79 

Drottninggatan 

Skald ä köpeskillingen för Skansen 

> ä köpeskillingen fÖr Bredablick 
* till Dr. Hazelius 

> till banker 

Obetalda rakningar 

Diverse skulder ^ 



58 



51,222 
1,628 

30 
3,487 

750 

7,820 

!_64^558 35 

i 

! I 

; 228,578|39 
j 17,000[— 
' 57,500 — 
152,378 
' 87,222 
; 23,919 50 



129,498 04 



51,572 47 

1,710 81 

100,000 — 

28061 

3,296J60 

750- 
i 
I 
10,666|i2 

35,158i25 



^ I 20,092 
566,598 7 J' 28,311 



225,855,88 

50,000-1 

47,500—' 

!!l8ö,885'i3l 

''114,502|48' 

'l4| 
T5! 



Summa skulder 
Behållning 



696,096 76' 
646,165! 78 



203,484 



36 



672,147 



27 



875,581 
705,608 



I V 



;(53i 



I^lj 81,19024 

17 



Digiti 



zed by Google 



258 UR NORDISKA MUSBETS RIKBNSKAPBR FÖR ÄR 1S96. 

Vid sifEergraDskniDg af 1896 års räkenskaper för Nordiska Museet och 
Samfundet for Nordiska Museets främjande har någon anledning till anmärk- 
ning icke förekommit; alla utgiftsposter hafva vid jemförelse med bilagorna 
visat sig vara riktigt verificerade. Hvilket härmed intygas. 

Stockholm den 28 Mars 1898. 

Hj. Tillberg. 



Ofvanstående revisionsberättelse har föranledt Nordiska museets 
styrelse att till K. Vetenskapsakademien aflåta följande skrifvelse: 

I anledning af de uttalanden, som i afgifven berättelse öfver 
verkstäld granskning af Nordiska museets räkenskaper för år 1896 
blifvit af herrar revisorer gjorda, tillåter sig museets styrelse 
erinra följande. 

Museets ganska vidtomftittande ekonomi fordrar en detaljerad 
bokföring, hvari de olika afdelningama af museet hafva sina egna 
fullständiga konton, utvisande i hvad mån de särskilda grenarna 
gifvit vinst eller förlust. Så är t. ex. nödvändigt, att »Skansens» 
inkomster och utgifter bokföras fristående från det öfriga museets, 
om möjlighet skall förefinnas att följa den vidlyftiga affärsverk- 
samhet, som med Skansens uppehållande och fortsatta utveckling 
är förenad. Någon förenkling ser styrelsen icke möjlig utan upp- 
offring af noggrannhet och ordning. Till ledning vid räkenskapernas 
genomseende vill emellertid styrelsen låta dem för framtiden åt- 
följas af en fullständig öfversiktstablå, upptagande slutsiffrorna af 
inkomster och utgifter från samtliga konton. 

Enligt hvad revisorerne anmärkt, har ett belopp af 23,750 kronor 
18 öre upptagits såsom en >Museets» fordran af ^»Skansen» och såsom 
sådan i den utgående balansen för år 1896 ingått bland tillgångarna. 
Detta bokföringssätt har valts för att i räkenskaperna måtte klar- 
göras, hurusom beloppet ej genom Skansens verksamhet förvärfvats 
utan tagits af museets öfriga medel, till hvilka summan är ämnad 
att af Skansens inkomster småningom återgäldas. För att emeller- 



Digiti 



zed" by Google 



UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR ÅR 1896. 259 

tid detta fbr Skansens ändamål använda och således ej vidare be- 
fintliga belopp icke må ingå bland de beräknade tillgångarna, har 
det samma nr 1897 års räkenskaper afförts. 

På sätt revisorerne slutligen påpekat, har i de granskade räken* 
skapema någon afskrifning icke egt rum å inventariernas värde. 
Detta fbrhållande finner sitt berättigande däruti, att de fbre år 
1880 tillkomna talrika inventarierna, h vilka icke varit särskildt 
värderade, ej i det bokförda värdet medräknats samt att således 
detta värde redan utan afskrifning varit alt för ringa. Sedan 
numera värdering jämväl af de äldre inventarierna egt rum, har 
uti 1897 års räkenskaper skälig afskrifning verkstälts å samtliga 
inventariemas värde. 

Stockholm i oktober 1898. 

Nordiska museets styrelse: 

Axel 'Key. 
Carl Curman. J. Bolinder. 

G. Kordenström. Viktor Almquist. 

Artur Haselius. 



Här nedan lämnas ett sammandrag af 1896 års inkomster och 

utgifter: 

Huseets inkomster. 

Sutsanalag 25,000: — 

Inträdesafgifter 5,242: 05 

Gåfvor 534: — 

Bidrag från Samfimdet för Nordiska museets Mmjande 11,443: 60 

Ofriga inkomster: 

Herman Fritiof Antells fond, dess afkastning 2,416: 44 

Bgendomen nr 77 Drottninggatan, behållen afkastning 960: os 
Egendomen nr 79 > > > 2,829: 08 

Framnäs, behållen afkastning 1,833: 22 

Literära arbeten 146: 06 

Hvaijehanda inkomster 501: 88 8,686: 71 

Summa kr. 50,909: 86 



Digiti 



zed by Google 



260 UR NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER FÖR ÅR 1896. 

Museets ntgitteiT. 

Inköp och fraktkostnader 11,433. 48 

Inredning 1,574: 89 

Hyror 16,925:- 

ÖfHga utgifter: 

Uppvärmning 1,640: — 

Belysning 64: 15 

Försäkringsafgifter 1,309: 47 

Lagningar och nnderhäU 880: 96 

Löner och arfvoden 26,026: 84 

Resekostnader 163: 75 

Expeditionskostnader 1,690: 4i 

Anslag och etiketter 16: 40 

Hvarjehanda utgifter 1,183: 44 

Räntor 10,722: 74 43.698: u 

Summa kr. 13,93 1 : 5i 

Utöfver de bland inkomsterna upptagna gåfvorna till museet 534: — 

hade till Skansen, Bredablick samt till fonder influtit följande gäfvor: 

till Skansen 10,004: u 

> Skansfonden 250: — 

> Bredablicksfonden 9,800: - 

> Byggnadsfonden 6: 40 

> Herman Fritiof Antells fond 100,000. - 

Summa kr. I20,99i: 34 

Skansens inkomster. 

Gåfvor 10,004: 94 

Inträdesafgifter 78,414: 40 

Hvarjehanda inkomster 18,887: 38 

Summa kr. 107,306: n 

Skansens ntgifter. 

Anläggningskostnader, aflöningar m. m 136,442: so 

Summa kr. 130,442: io 

Bredablioks inkomster.^ 

Inträdesafgifter 2,323: 5<j 

Hvarjehanda inkomster 13.447: si 

Summa kr. 15,771: si 

Bredablioks ntgifter. 

Underhåll, aflöningar m. m 10,386: oi 

Summa kr. 10,380: oi 

^ Bredablicks behållning 1896, kr. 5,385: so, ar tillgodoförd Skansen såsom 
afräkning å dess skuld till Nordiska museet. 



Digiti 



zed by Google 



UR NORDISKA MUSEETS RÄEEXSKAPER. 



261 



Till jämförelse meddelas äfven följande öfversikt af inkomster 
och utgifter från museets grundläggning fir 1872 till och med är 1896: 



Museets Inkomster. 



1873 


Stats- 
anslag. 


Inträdes- 
afgifter. 


G&fvor. 


Bidrag från 
samfundet. 


Öfriga 
inkomster. 


Samma. 




920: 


76 


6,896: — 






116: 


60 


7,932: 86 


1874 




8,490: 


95 


4,284: 47 






206: 


80 


12,979; 98 


1876 


5^000: — 


10,242: 


119 


1^070: — 






124: 


16 


16,436: 46 


1876 


7,500: — 


10,457: 


88 


8,030: — 






34: 




21,021: 88 


1877 


7,500: — 


8.242: 


96 


7,640: 20 
1,343: 90 






14: 




23,297: le 


1878 


7,500: — 


6,939: 


9ft 






8,338: 


84 


23,121: 97 


1879 


11,600: — 


4,440: 


80 


69,311: 08 






200: 


67 


76,562: 49 


' 1880 


11.600: — 


6,177: 


ftO 


8,776: 10 


6,649: 




965: 


55 


28,068: 88 


1881 


11,600: — 


6,262: 


80 


742: 64 


10,910: 




1,833: 


08 


30,349: — 


1882 


16,000: - 


4,860: 


96 


8,687: 50 


13,876: 




1,024: 


08 


44,449: 44 


1883 


16,000: — 


6,927: 


85 


16,643: 88 


16,832: 




168: 


77 


62.972: 78 


1884 


16,000: — 


6,820: 


«0 


6,613: 08 


12,691: 




6,813: 


15 


47,438: 80 


1886 


16,000: — 


6,068: 


70 


1,042: 41 


12,387: 




59,066: 


80 


93,545: 81 


1886 


16,000: — 


4,961: 


65 


6,001: 96 


8,204: 




11,960: 


69 


46,109: 16 


1887 


16,000: — 


4,360: 


85 


23,219: — 


10,633: 




4,965: 

26,949: 

8,593: 


15 


69,067: 88 


1888 


16,000: — 


4,211: 
4,452: 


90 


9,718: 60 
4,470: 36 


8,640: 






65,519: 48 
42,843: 87 


1889 


16,000: — 


85 


9,326: 




87 


1890 


16,000: ~ 


6,681: 


05 


20,113: 89 


9,811: 
9,362: 




6,666: 


86 


58,162: 08 


1891 


25,000: — 


4,668: 


10 


12,266: 19 




7,715: 


85 


68,901: 88 


1892 


25,000: — 


8,301: 


70 


19,046: 80 
13,561: 61 


9,862: 




8,391: 
7,710: 


70 


65,103: 19 


1893 


25,000: — 


3^1: 


90 


15,327: 




16 


62,100: 60 


1894 


25,000: — 


4,724: 


85 


14,322: 64 


9,791: 

9,519: 

11,443: 




6,683: 


84 


60,522: 68 


1895 


25,000: — 


5,606: 
5,242: 


80 


5,347: 80 
534: - 




14,550: 
8,686: 


89 


60,025: 76 


1896 


25.000: - 


05 




71 


50,906: 86 


S:a kr. 


35«,d00: - 


131,845: 


86 


247,476: 70 


180,073: 


51 


190,726: 


71 


1,166,416: 78 



Digiti 



zed by Google 



262 



UR NORDISKA MU8BBTS RIEBNBKAPBR. 



Huaeets utgifter. 



1873 


Inköp ock 
fraktkostnader. 


Inredning. 


Hyror. 


Öfriga 
utgifter. 


Samma. 


9,250: 99 

13,973: 66 

8,904: 59 

16,595: 89 

21,241: 88 

5,604: 41 

6,976: 86 

5,603: 88 

7,374: 98 

15,639: 76 

24,967: 06 

20,257: 19 

19,445: 54 

26,496: 48 

26,556: so 

15,642: 67 

13,755: 40 

15,045: 66 

18,249: 56 

14,105: 44 

23,275: 87 

17,270: 88 

17,148: 88 

11,433: 48 


3,566: 

6,592: 

4,760: 

3,567: 

6,462: 

680: 

552: 

780: 

797: 

270: 

6,954: 

1,311: 

496: 

1,236: 

1,021: 

921: 

169: 

777: 

960: 

474: 

309: 

783: 

286: 

1,574: 


80 
80 


2,420: — 
2,633: 37 
5,916: — 
9,350: — 
11,600: ~ 
11,600: ~ 
11,560: — 
11,275: — 
11,125: — 
11,275: -- 
14,775: — 
15,200: — 
15,200: - 
16,200: - 
16,802: 08 
16,675: — 
16,631: 86 
16,500: — 
16,660: — 
16,668: 76 
16,776: — 
16,812: 50 
16,925: - 
16,925: - 


1,876: 90 
5,458: 46 
7,816: 91 
10,949: 08 
12,278: 16 
20,935: öo 
23,838: 99 
14,089: 68 
15,127: 66 
19,960: 68 
25.343: 41 
22,844: 15 
20,798: li 
22,717: 84 
25,854: 80 
37,701: 08 
26,185: 41 
29,661: 66 
34,674: 88 
35,504: 18 
39,464: 86 
37,352: 76 
40,902: 88 
43,698: 14 


1 
17.114: 69 


1874 


28.658: i» 


1876 


27,398: os 


1876 


40,462: 19 


1877 


51,582: 41 1 


1878 


38,820: 88 


1879 


42,918: 46 


1880 


31,748: 86 


1881 .. .. 


34,426: 39 
47,146: 16 


1882 


1883.« 


72,039: 66 


1884 


69,612: 64 ' 


1885 


65,940: so 


1886 


65,650: 78 1 


1887 


69,234: 84 ' 


1888 


70,940: 87 


1889 


56,741: 66 { 


1890 


61,984: 44 


1891 


70,434: 99 
66,662: 64 


1892 


1893 


79,824: 45 < 


1894 


72,219: 87 ' 


1895 


7^,262: 18 


1896 


73,631: 61 


S:a kr. 


374,815: 83 


45,310: 




315,283: 96 


575,034: 88 


1.310,444: 15 



Digiti 



zed by Google 



UR NORDISKA MU8BBT8 RÄKBNSKAPRR. 



263 



Skansens ooh Bredablloks inkomster. 



1891 


Skansen. 


Bredablick. 


Samma. 


20,525: 66 
45,954: 88 
133,442: 78 
117,102: 86 
115,490: 16 
107,306: 78 


8,156: 10 
11,931: 47 
18,400: 44 
14,894: 81 
15,T/i: 81 


20,525: 66 
54,110: 48 

145,874: 80 
130,502: 80 
129,884: 46 
123,078: 08 


1892 


1893 


1894 


1895 


1896 


S:a kr. 


539,821: 96 


63,«S3: 68 


603,475: 68 



Skaaisens ooh Bredablloks utgifter. 



1 ' ■ 

1891 


Skansen. 


Bredablick. 


Samma. 


20,240: 11 

55,374: 80 

125,713: 96 

115,239: 96 

99,716: 88 

ia6,442: >• 


12,460: 84 
16,975: 87 
12,674: 80 
11,107: 88 
10,386: 01 


20,240: 11 

67,834: 64 

142,689: 88 

127,914: 76 

110,823: 70 
146,828: 81 


1892 


1893 


1894 


1895 


1896 


S:a kr. 


552,726: 79 


63,603: 74 


616,330: 68 



Digiti 



zed by Google 



S64 



tJB NORDISKA MUSBETS RÄKBN8KAPBR. 



Inkomster till mnseets byggnad. 



1883 


6&fvor. 


Basarer, lotte- 
rier m. m. 


ÅTfende- 

aig^r, 

byror m. m. 


R&Btor. 


Bidrag fr&n 
Skand.-ctno- 
grafiska saml. 
byggn.-fond. 


1 
Snmms. 


1,000: — 

22,882: - 

1,216: 90 

720: — 

580: 84 

11,100: — 

4,000: - 

» 6,875: - 

10,000: - 

2,000: - 

1,000: — 

6: 40 


5,24& 66 
206,828: 06 

14,066: 87 
11,200: 04 
20,785: 66 


47: 40 
900; — 
900:- 
800: — 
868: 76 
955: 50 
373: 88 
422: 69 
434: 49 
258: - 
260: — 
260: — 
6,728: - 
»36,513: 99 


547: 69 

1,969: 16 

10,516: 66 

10,898: 01 

10,424: 76 

8,820: - 
8,820: - 
7,262: 60 
5,800: — 
4,318: 17 
2,^86: - 


5,000: - 
10,209: 67 

8,300: - 
36,545: 99 

90,000: — 
30.000:- 


6,047: 40 ; 
39,787: 91 

210,913: 19 
26,102: 68 
22,966: 80 

32,746: 66 


1884 


1886 

1886 


1887 


1888 


1889 


20,293: 33 1 


1890 


13,242: 69 - 


1891 


15,996: 99 
48,478: 29 

64,468: i7 

84,486: — 

7,72& — 

36,519: 69 


1892 


1898 


1894 


1896 


1896 


S:a \a. 


61,380: 14 


258,129: 07 


49,701: 46 


71,510: 96 


130,054: 96 


579,779: 6T 



* Häraf gäfvor i materialier kr. 5,860. 

' H&ri ftro inräknade kr. 35,483: 99, motsvarande kostnaden tör af Ailmånna 
konst- och indastrintställniBgen nnder år 1696 nedlagdt arbete ä byggnaden. 



Digiti 



zed by Google 



UB NORDISKA MUSEETS RÄKENSKAPER. 



265 



Utgifter för museets byggnad. 







Tomteui 
lorYiif. 


För- 

allm. ut- 
gifter. 


Byggnads- 
kostnader. 


Arkitekt- 
kostnader. 


Tomt- 

afgifter, 

skatter 

och dyl. 


Hvarjeh. 
otgifter. 


Snmma. 


1883... 


^_ 


_. 


_ ___ 


5,000: - 


__ 


1,668: 71 


6,668: 71 


1884... 


10,209: 67 











419: 80 


634: 86 


11,264: 88 


1886... 


3,000: - 











487: 86 


369: - 


3,856: 86 


1886 







3,480: - 








463: 84 


694: 47 


4,637: 81 


1887 
















465: 47 


931: 67 


1,397: 14 


1888 







3,000: — 


137: — 





763: 97 


199: 80 


4,100: 17 


1889. 







2,300:- 


27,680: 89 





614: 89 


734: 88 


31,329: 61 


1890 







2,063: 18 





4,014: — 


779: 46 





6,856: 68 


1891 







4.037: 71 


7,157: 24 


8,174: 08 


746: 78 


10: - 


20,125:. 76 


1892. 







2,115: 86 


83,210: «7 


7,856: 98 


815: 05 


106: 60 


94,104: 10 


189B 


.- 





2,043: 85 


140,481: 86 


7,691: 77 


791: 16 


51: 47 


151,059: - 


1891.. 





125: - 


104,658: 88 


4,778: 98 


1,309: 96 


422: 81 


111,295: 08 


1895... 





75: - 


110,391: 89 


3,092: 97 


1,055: 89 


728: 82 


115,342: 87 


1896... 








66,377: 98 


479: 88 


1,052: 60 


367: 88 


»68,277: 09 


S:al 


□r. 


13,2M: 67 


19,239: 66 


540,093: 65 


41,087: 89 


9,704: 61 


0,919: 17 


030,314: 44 



^ Af applånta medel atgingo häraf kr. 2,357: 80. 



Digiti 



zed by Google 



266 



UB NORDISKA MU8BBT8 RIKBNSKAPBR. 



Summan af så väl museets som Skansens, Bredablicks och 

museibyggnadens inkomster under åren 1872 — 1896 uppgår till 

2,278,773 kronor 70 öre* samt utgifterna under samma tid till 
2,557,089 kronor 12 öre. 



^ Att inkomstsmnman kr. 2,278,773: 70 understiger totalsumman af moBeets, 
Skansens och Bredablicks samt mnseibyggnadens inkomsttabeller med kr. 10,895: ss 
beror därpå, att Skansens öfVerskott af inkomster 1891 kr. 285: »6 samt Skansens ock 
Bredablicks behållning 1895 kr. 10,609: 68 tillgodoförts moseet såsom en inkomst och 
således ingå så Täl i mnseets inkomsttabell som i Skansens och Bredablicks. 




Digiti 



zed by Google 



3. 



Digiti 



zed by Google 



Digiti 



zed by Google 



Nordiska museets rättsliga ställning. 

utdrag UT protokoll, hållet vid Nordiska mueeets 
nämds lagtima sammankomst den 22 dec. 
1897. 

Närvarande: hr Key. 

hr Almquist, 
hr Bolinder, 
hr Curman, 
hr Nordenström, 
undertecknad. 



§ 10. 
Med erinran, att ännu från åtskilliga håll, trots vid olika till- 
fällen af museets styresman lämnade och äfven i prässen meddelade 
förklaringar, spörsmål framställas om hvem som är rätte^ egaren 
till Nordiska museet, bad styresmannen att till denna dags proto- 
koll få anteckna, att han visserligen för sin del ansåge ifråga- 
varande eganderättsförhållande tydligt framgå af hans öfverlåtelse- 
bref af den 18 april 1880, hvilket han uppsatt i samråd med 
dåvarande ledamoten af konungens högsta domstol, justitierådet 
C. G. Hemmarck, hvars bistånd han äfven anlitade vid utarbetandet 
af Nordiska museets stadgar, och hvilka stadgar den 28 april 
nämda år underskrefvos af ibland andre äfven hr Hernmarck samt 
dåvarande revisionssekreteraren, sedermera justitierådet A. V. 

o 

Abergsson; men att han vid detta tillfälle ville å ny o uttryckligen 
betona, att hvarken han själf eller hans rättsinnehafvare hade den 



Digiti 



zed by Google 



270 NORDISKA MUSEETS RÄTTSLIGA STÄLLNINO. 

ringaste rätt till någon den allra minsta del af Nordiska museets 
egendom och samlingar, t. o. m. icke i sådana fall, då han åt 
museet förskotterat medel för inköp vare sig af egendom eller 
samlingar. 

Styresmannen erinrade vidare, att museet är en för all framtid 
fortlefvande juridisk personlighet med själfständiga rättigheter och 
skyldigheter, och hvars organisation är för all tid bestämd genom 
ofvan omförmälda stadgar, i hvilka ändringar visserligen kunna 
ske, men endast >för att ytterligare främja museets syfte», altså 
under inga förhållanden åsyftande anstaltens upplösning. 

Museet representeras af en nämd eller styrelse, som fullständi- 
gas af sig själf eller, om härför bestämd röstöfvervikt ej erhåUes, 
af Vetenskapsakademien. 

Nämden, som således liksom museet är ständigt fortlefvande, 
öfvervakas i sin förvaltning af revisorer, utsedde af nyssnämda, 
utom museet stående institution. Vetenskapsakademien, som ock 
eger vidtaga lagliga åtgärder till rättelse af anmärkta förhållan- 
den i afseende på den ekonomiska förvaltningen. Således intager 
museet, omgärdadt af skyddande former, samma fullt själfständiga 
juridiska ställning som andra allmänna inrättningar och är till sin 
organisation starkare än de flesta af dem. 

Till museet finnes ingen egare, lika litet som till andra fri- 
stående rättssubjekt. Dock kan just på grund häraf och då dess upp- 
gift är att främja det svenska folkets fosterländska syften, museet 
sägas utgöra detta folks offentliga egendom, om ock vårdadt och 
styrdt enligt sina enskilda stadgar. 

Äfven ville styresmannen för att ytterligare klargöra sin ställ- 
ning till den skuld, hvari museet till honom häftar, och hvilken 
på vissa håll plägar framhållas såsom för museet obehörigt be- 
tungande och tiU och med farlig, framlägga ett förslag till aftal 
att af museets styrelse och honom ömsesidigt godkännas och under- 
skrifvas, därvid styresmannen såsom sin önskan betonade, att på 
samma sätt som hitintills det måtte ligga i styrelsens skön att 
efter för handen varande förhållanden afgöra, hvilken ränta å skulden 
till styresmannen kunde för hvarje år lämnas. 



Digiti 



zed by Google 



NORDISKA MUSEETS RÄTTSLIGA STÄLLNING. 271 

Sedan styresmannens färslag till aftal blifvit föredraget och 
af nftmdens samtliga medlemmar godkändt, blef det samma under- 
skrifvet. 

Detta aftal, som skulle intagas i dagens protokoll, hade föl- 
jande lydelse: 

Emellan styrelsen för Nordiska museet och doktor Artur Ha- 
zelius är till bekräftelse af bestämmelserna i det af honom den 18 
april 1880 upprättade öfverlåtelsebref aftaladt, att den skuld, hvari 
museet till doktor Hazelius häftar, utgörande vid 1896 års slut 
enligt räkenskaperna 185,885 kronor 13 öre, med hvad därtill seder- 
mera kan hafva kommit och framdeles ytterligare må tillkomma, 
icke skall kunna från doktor Hazelii, hans arfvingars eller rätts- 
egares sida till betalning uppsägas eller utkräfVas, hvaremot museet 
förbinder sig att, i den mån styrelsen finner anstaltens tillgångar 
sådant medgifva, till doktor Hazelius, hans arfvingar eller rätts- 
egare å innestående lånfångna belopp gälda årlig ränta efter den 
procent, styrelsen själf prof var skälig, samt i större eller mindre 
poster återbetala kapitalskulden; skolande den beräknade räntan, i 
händelse den samma något år blifver ogulden, så framt styrelsen 
finner sådant lämpligt, från och med nästa kalenderårs ingång 
läggas till kapitalet och i likhet med detta förräntas och gäldas. 

Äro eller blifva andra bestämmelser träffade rörande särskilda 
skuldbelopp, gäller hvad därom skriftligen i utftlrdade förbindelser 
må finnas stadgadt. 

Stockholm den 22 december 1897. 

Nordiska museets styrelse: 

Artur Hazelius. Axel Key. 

J, BoUnder, Carl Curman. 

6r. Nordenström, Viktor Almquist 

Egenhändiga namnteckningarna bevitna 
F. Lewin. N, E, Hammarstedt. 



ARTUR HAZELIUS. 



Digiti 



zed by Google 



INNEHÅLL. 



1. 

1. SkEuisezis nmatenar. Af E. Bbate Sid. 3. 

2. Si^elser frän Sm&land, antecknade änder några p& Kordiska museets 

bekostnad företagna resor 1879 och 1880. Af P. G. Vibthand » 15. 

3. Förklaring öfver kartan, föreställande Högestads prästgärd i 

Skäne och Herrestads Härad, nr Minnet efter 40 a 50 ån fdrlopp, af 
N. H. Sjöborg. År 1824. Stockholm. Ur Nordiska maseeta arkiv. 
Af P. G. Visteand » 51. 

4. Skrää ooh Gillesreglor för Samptllge Mästrama, GesäUar ooh 

Lärodrängiar vthi Repeslagare Ämbetet. GiiTwinn Dhen 6 
Febmarii Anno 1656. Ur Nordiska mnseets arkiv. Af A. Ablén.... » BS. 

5. Embetz Skrä För Feraque Makare Embetet i Stookliolm. Ur 

Nordiska museets arkiv. Af A. Åhlén > 95. 

6. Artiklar För Samptelige Pemqve Makare Gesällerna hwar efter 

de hafwa sig att rätta Stockholm den 14:de Octob:r A:o 1712. Ur 
Nordiska museets arkiv. Af A. Åhlén » 99. 

7. Ordo vloinalls. Hargbo by, Y&tö socken, Uppland. Ur Nordiska 

museets arkiv. Af P. G. Vibtbakd > 104. 

8. Byordning vid lärstad by, Göstrings härad, Östergötland. Ur Nordiska 

mnseets arkiv. Af P. G. Vistrand » 109. 

9. Sankt Martinsdagens firande 1 Nuokö-Riokholz 1 Estland. Af J. 

Blees > 116. 

10. Nägra ord om gamla bröllop i Dalarna. Af Alm Mats Ebsson .... > 122. 

11. Silhuetter i Nordiska museet. Af C. Palm » 126. 

12. "Staffan var en stalledrang". Melodi upptecknad i Värmland. Af 

G. S. Kallstenius > 131. 

13. Nordiska museets folkmusikaliska samlingar. Af K. P. Lefflbb. > 134. 



Digitized by 



Google 



INNEHAlL. 273 



1. Nordiska museets styrelse ooh Ijåiistemåii Sid. 139. 



2. Strödda meddelanden angående Nordiska museet &r 1897. 

Nordiska maseets styrelse och personal 

Resor till maseets Mmjande 

Antal åtgångna och inkomna skrifvelser 

Maseihyggnaden å Lejonslätten 

Penningedonationer 

Inkomster och ntgifter 

Antal gifvare och gåfvor 

Förvärf till mnseet 

Samlingarnas bearbetning 

Utgifna arbeten ..•. 

Skansens ntveckling 

Fester på Skansen 

Mårkliga besök på Skansen 

Klädkammaren på Skansen 

De natnrve tenskapliga af delningarna på Skansen 

Skansen och Allmänna konst- och indnstrintställningen i Stockholm 

1897 

Lokaler och förevisningstider 

Brandförsäkring 

Deltagande i ntstäUningar 

Literär förbindelse med. utländska samfnnd 

Omdömen i utlandets präss 

Nordiska mnseets adress vid H. H. konungens tjngnfemårsJDbiienm. 
Nordiska mnseets tjngnfemårsjnbilenm 

3. Skansens zoologiska trädgård år 1897. Af A. Bbhm 

4. Nordiska mnseets fonder. 

1. Byggnadsfonden 



2. Allmänna fonden 

3. Pensionsfonden 

4. Bredablicksfonden 

5. Skansfondep 

6. . Herman Frithiof Antells fond . 



5. Donationer till Nordiska museet 

6. TestamentarlBka förordnanden till förmån för Nordiska museet 

7. Personer, som under år 1897 lämnat gåfvor till Nordiska museet 

8. Ombud för Nordiska museet 

9. Museer ooh vetenskapliga samfund i utlandet, med hvilka Nor- 

diska museet står i förbindelse 



143. 
144. 
145. 

» 
146. 
147. 



> 
157. 
163. 
167. 

> 
168. 

170. 
171. 
172. 



173. 
181. 
182. 

185. 



11»2. 
193. 

> 
194. 



196. 
•206. 
209. 
227. 

234. 



18 



Digiti 



zed by Google 






274 INNEHÅLL. 

10. Arbeten, som aiig& Nordiska museet eller utg&tt fr&n det 

samma Sid. 242. 

11. Antal besökande i Nordiska museet > 253. 

12. Ur Nordiska museets räkenskaper för år 1806 ^ > 255. 



3. 
Nordiska museets rftttsliga st&llning Sid. 269. 



Digiti 



zed by Google 



Ärheteny som angå Nordiska museet eller utgått från det samma: 

Samfimdet för Nordiska miueets flrämjande. Meddelanden, utgifna 
af A. Hazblius. Stockholm 1881—1896. Pris: från 1 kr. till 2 
kr. 60 öre. 

Handlingar ang&ende Nordiska museet. Utgifna af A. Hazelius. 
1—3. Stockholm 1890 och 1891. Pris: 25 och 50 öre. 

KQnnen från Nordiska museet. Af bildningar af föremål i museet 
jämte åtföljande text, under medverkan af flere konstnärer och 
författare utgifna af A. Hazblius. Första bandet. H. 1—12. 
Stockholm 1880—1892. Andra bandet. H. 1—7. Stockholm 
1888—1897. Pris: 2 kr. för h varje häfte. 

Afbildningar af förem&l i Nordiska museet, äfvensom af nordiska 
ansiktstyper, klädedräkter och byggnader, af hvilka teckningar 
förvaras i Nordiska museets arkiv. Utgifna af A. Hazeuus. 
B. I. H. X— 7. Stockholm 1888—1892. Pris: 1 kr. 50 öre för 
hvarje .häfte. 

Karta öfVer Skansen, Bredabliok, Lejonslätten och Framnäs ä Eongl. 
Djurg&rden. Upprättad af C. E. Dahlman. 2 uppl., öfversedd 
år 1897. Pris: 50 öre. 

Bilder flrän Skansen. Skildringar af svensk natur och svenskt folk- 
lif, under medverkan af flere författare och konstnärer utgifna 
af A. Hazblius. H. 1—4. Stockholm 1896—1898. Pris: 2 kr. 
för hvarje häfte. 

Skansen. Friluftsmuseet ä Eongl. Djurg&rden. Skildradt och be- 
skrifvet af H. A. Ring. 2 uppl. Stockholm 1897. Pris: 1 kr. 
50 öre. 

Binglekar pä Skansen. Utgifna af Nordiska museet. Stockholm 
1898. Pris: 35 öre. 

Buna. Minnesblad från Nordiska museet 1888. Utgifvet af A. 
Hazblius. Stockholm 1888. Pris: 4 kr. 



Digiti 



zed by Google 







Prie: 3 kronor^ 



U i^ i 



MEDDELANDE^ 



RMISK V!(tSEi 



1898. 





'?*! 



ARTUR HAZELIUS, 



rv^ 



I H tuUlUiililii r Ht 

il* de mHmustö i na bvar al niiis^et» i ' 



,4.UJ,» ..M. 



iftiui kmi rym af ?iklt eå -, . 









I ffirifl 



itf« ftuiiiiiiii« tnft I, «, 



liÉHt Ul%Q I 



yL'l'F/_" 



"■^T/— 



MEDDELANDEN 



FRÅN 



NORDISKA MUSEET 



18 98. 




Dit skall den Vise stundofn vandra opp 
att grunda tyst på slagtets le/nadslopp, 
och konstnam dit skall o/ta ställa stegen 
att se den färg och form, som dr vår egen. 
Dit skall en skald i tankar gå ibland 
och varmas vid en bild ^r ån Utmeland; 
dit skall en rosig pilt vtd modems sida 
utö/ver minnestemplets trappor skrida, 
och när de fädrens slöjd och verk bese, 
hon hviskar: »bli/ en riktig svensk som del» 
Cari. David af Wirsén. 



UTGIFNå 



ARTUR HAZELIUS, 

KOBDI8KA MU8BBTB STTRSffMAK. 



STOCKHOLM 1900. 

KUlf6L. BOKTRTCKSRIST. P. A. K0R8TBDT & »ÖNXR. 



Digitized by 



Qoo^z 



Digiti 



zed by Google 



1. 



Digiti 



zed by Google 



Digiti 



zed by Google 




1. Lucia pä Skansen. 



Digiti 



zed by Google 



Digitized by 



Google 



]. 
Lussi. 

Freyja å mårg nöfn; en su er sök 
til pess, at hon gaf sér ymis heiti^ er hon 
for méi okunnum pjo6um at Utta Ö6å. 

OTLPAGINNING 36.' 

Senare tiders naturforskning har fäst uppmärksamhet vid ett 
egendomligt naturdrag, hvilket af zoologerna hänförts under benäm- 
ningen »skyddande likhet», och som består däri, att med undergång 
hotade arter ikläda sig i deras närhet förekommande, mer gynnade 
arters yttre utseende: en maskering, hvarigenom de lyckas så att 
säga öfverlefva sig själfva. Äfven å etnologiens verksamhetsfält 
anträffas en dylik företeelse, hvilken, ehuru där föga uppmärk- 
sammad, helt visst på sitt håll spelar en ej mindre rol än hennes 
antydda naturmotsvarighet gör inom djurriket. Den »skyddande 
likheten» uppenbarar sig för etnologen eller folkloristen däri, att 
sägner, sånger, seder och bruk, h vilka till sitt verkliga väsen, sin 
egentliga innebörd tillhöra förgångna odlingsskeden, genom att till- 
egna sig skenet af en med nyare tids uppfattning förenlig ande- 



' Edda Snorra Sturlusonar. {>. Jönsson gaf nt. Kanprnannahöfn 1875. S. 

1 



Digiti 



zed by Google 



2 LUSSI. 

mening på detta sätt föra en oantastad fortvaro eller åtminstone 
undgå tillintetgörelse. Denna företeelse kan med ganska stor lätt- 
het påvisas icke allenast flerstädes inom det hvardagliga lifvet, utan 
ock inom h varje mer utvecklad religionsform och följaktligen äfven 
inom kristendomen. 

Hvad särskildt beträffar de germanska folken, sågs böjelsen att 
vid nämda trosläras införande mer eller mindre omedvetet omhölja 
det gamla i ny dräkt och på en gång så att säga dyrka forna och 
• nya gudar af.de kristna prästerna med en förvånande fördragsamhet. 
Ja,' det läjjre prästerskapet hade till och med mången gång svårt 
nog, at| frigöra sig själft från fädernas tro, och man vet, att på 
700-talet funnos i Tyskland präster, hvilka samtidigt offrade åt 
Donar och döpte i Jesu namn. * Hvad åter det högre andliga stån- 
det beträffar, så ingick det i dettas plan att icke för brådstört 
bryta med de hedniska sedvänjorna. Så t. ex. förordnar ett påbud 
af Gregorius den store rörande angelscu^hsarne, att de hedniska hög- 
tiderna böra endast småningom förvandlas till kristna, och att man 
i många stycken bör efterlikna dem.* 

Likasom den helige Barbatus omgöt longobardernas gyllene 
ormbeläte till ett kärl för nattvardens sakrament, sökte de andlige 
sålunda mer att småningom omdana än på en gång tillintetgöra 
hedendomen. Be hedniska gudomligheterna omformade de till kristna 
helgon, de hedniska högtiderna till kristna helger, eller läto de kanske 
tiJl och med någon gång nöja sig med att helt enkelt åsätta dem en 
kristen hallstämpel genom att utan vidare gifva dem ett nytt namn, 
Särskildt skulle bland de vid tidskiften och viktigare märkesdagar 
i vår kalender införda helgonen en närmare undersökning helt 
visst vida oftare, än mången anar, uppdaga en hednisk gudomlig- 
het under helgondräkten. Vi ämna i det följande söka påvisa ett 
exempel ibland de många, som mer eller mindre påtagligt intyga 
detta. 



1 V. Rydberg: Medeltidens magi. Stockholm 1865. S. 101, 102. 
« V. Rydbebg: aaf. arb. S. 101, 102. 



Digiti 



zed by Google 



LUB6I. 3 

Åtminstone alt sedan 700- eller 800-talet bäx den 13 december 
namn efter den heliga Lucia,^ och detta namn kvarstår såsom ett arf 
från medeltiden äfven i vår almanacka. För öfrigt anträffas namnet 
Lucia för nämda dag ännn i så väl germanska som romanska ka- 
lendrar, och helgonet själft är fortfarande i de romersk-katolska 
länderna föremål för ifrig dyrkan. 

Om Lncia förmäler legenden, att hon, emedan hon skänkt sin 
hemgift åt de fattiga, af sin egen blif vande brudgum angifvits såsom 
kristen för den romerske prefekten, hvilkens namn skall hafva varit 
Paschasius. Denne sökte då tvinga henne att afsvärja sin tro, i det 
han hotade föra henne till ett skökohus, men när han genom ett 
underverk hindrades att bringa denna sin af sikt till verkställighet, 
lät han sätta »brinnande furubloss» omkring henne. Då emellertid 
genom en högre makts tillskyndelse icke häller dessa skadade den 
anklagade, blef hon af bödeln med svärd genomborrad och sålunda 
afiifvad. Detta skall hafva timat i Syrakusa den 13 december 304 
eller något annat år i början af det fjärde århundradet. Äfven en 
annan saga om Lucias martyrskap är dock till finnandes, nämligen 
den, att hon själf stuckit ut sina ovanligt vackra ögon och låtit bära 
dem till en ung man, hvilkens lidelse hon härigenom velat afvärja. 
Vid förrättandet af sin andakt skall hon sedan af G-ud hafva er- 
hållit nya ögon, ännu skönare än de förra varit.* 

Denna senare berättelse, hvilken tyckes ega mer mytisk an- 
strykning än den föregående, anses vanligen vara anledningen till 
att den bildande konsten framställer Lucia bärande sina ögon på ett 
fat och har anförts såsom skäl för de troende att i henne se så väl 
den lekamliga' som den andliga synens meddeierska och helbregda- 



^ Enligt Karl den stores Calendarinm, anfördt i £. Schnifpel: TJeher einen 
merkunirdigen Rwnenhalmder des Qrossherzoglichen Museums zu Oldenburg, sid. 
90, i Bericht uber die Thätigkeit des Oldenburger Landesvereins fur AUertums- 
kunde. H. IV. Oldenbnrg 1883. 

• Förklaring of ver Almanackan och Calendern. Stockholm 1820. S. 89. — 
Nordisk Familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi, B. 10. Stock- 
holm 1886. S. 167. — M. fl. 

» Jfr J. TucHMANN i Mélusine. D. VIII. Paris 1897. Sp. 195. 

De offergärder, som bringas Lacia, är o af röd färg. 



Digiti 



zed by Google 



4 LUSSI. 

görerska. Emellertid torde hvad som är orsak och hvad som är 
följd här af många skäl kunna sättas i fråga. Lucia betraktas också 
såsom ljuset personliggjordt — Lucia är bildadt af det latinska ordet 
ItiXy som betyder ljus, belysning, sken — och kan äfven af denna 
anledning af mytbildningen hafva satts i förbindelse med män- 
niskans förmåga att förnimma ljuset. Såsom dettas och den salig- 
görande kunskapens — det himmelska ljusets — bringerska afbildas 
helgonet med en brinnande lampa i handen. 

Onekligen iinner man i sist berörda uppfattning ett äfven 
inre sammanhang mellan vår under årets mörkaste tid firade lucia- 
fest och det från historisk synpunkt sedt högst obestämbara hel- 
gonet, men något rätt innerligt samband dem emellan lär dock 
näppeligen från någon af anförda sagor kunna omedelbart framletas. 

För vårt ämne mer upplysande torde däremot ett par >legender> 
från vårt eget land vara. 

Den ena af dessa sägner, antecknad från Ångermanland, är af 
följande märkliga innehåll. »Adam hade före Eva en hustru vid 
namn Lucia. Denna misshagade honom emellertid på något sätt, 
hvarför äktenskapet upplöstes och hon och hennes afkomma af Gud 
dömdes att blifva osynliga^. Då det i bibeln omtalas, att Kain for 
till främmande land och tog sig hustru, så var det hos detta släkte; 
och från hans efterkommande, som bo fyra alnar under jorden, skola 
vättarne leda sitt upphof.»^ Det är att märka, att vättarne i samma 
landsdel likasom älven i andra svenska orter sägas tillhöra Lucifers 
släkte,^ hvadan en sammanställning af Lucia och Lucifer tydligen 
egt rum. Här må ock påpekas, att i Beovulfsången, således redan 



^ Enligt en norrländsk anteckning, som vi påtr&ffat, blefvo Lucias barn med 
Adam, yitrorna, dömda till osynlighet, därför att deras moder blygdes för sitt moder- 
skap. Hon ville altsä behälla sitt jangfrnliga anseende och fick behålla det. 

* J. Nordlandeb: Chn trolldom, vidskepelse och vantro hos allmogen i Norr- 
land^ sid. 139, 140, i Svenska fornminnesföreningens tidskrift. H. 11. Stock- 
holm 1879. 

* J. Nordlander: anf. npps. S. 139. — Jämför C. Linnai öländska och Goth- 
låndska Resa Åhr 1741. Stockholm 1745. S. 312. — O. Hermemn: Vidskepelse 
och öfvertro bland svensk allmoge^ sid. 37, Itö, 728 i Förr och Nu. B. 3. Stockholm 
1872. — J. P. Wallensteen: Vidskepelser, vantro och huskurer i Danderyd och 
Lidingö i slutet af 1700'talet. Stockholm 1899. S. 4. — M. fl. 



Digiti 



zed by Google 



LUSSI. 5 

i slutet af första årtusendet af vår tidräkning, Kain uppgifves 
vara alla alfers och jättars fader.* Äfven den förste åkermannen, 
som ock var den förste brodermördaren, har således i likhet med 
Lucifer och Adam stälts vid sidan af de underjordiskas moder. ^ 
Vidare må i detta sammanhang läsarens uppmärksamhet föstas där- 
vid, att Dante i sin gudomliga komedi' låter Lucia i högsta 
empyrén innehafva plats midt emot Adam och altså på sätt och 
vis efterträda Eva, hvilken den anförda svenska sägnen däremot 
låter henne hafva företrädt. Onekligen kan härför anföras den 
katolsk-kyrkliga förklaringen, att liksom Eva bragte mänskligheten 
den fördärfbringande, bringar Lucia den saliggörande kunskapen, 
men saken är icke dess mindre i hög grad beaktansvärd, så mycket 
mer som däraf framgår, hvilket högt anseende man på 1200- eller 
1300-talet tillade Lucia, nämligen — om man bortser från den he- 
liga jungfrun själf jämte dennas moder — den främsta platsen 
bland de kvinliga helgonens skara. 

Den andra ofvan antydda svenska sägnen, hvilken finnes anteck- 
nad från Värmland, förmäler, att under en svår hungersnöd långt 
till baka i tiden en kvinna — eller om det nu var en gudinna — 
vid namn Lucia uppenbarat sig i ljusgestalt å ett skepp på Vänern. 
Med detta, hvilket var lastadt med fiäskmat och öl, skall hon 
hafva färdats från strand till strand för att utdela sina håfvor åt 
de behöfvande, och är det till hennes åminnelse och ära, som sedan 
lussifesten med sin rikliga förplägning uppstått. ^ Äfven denna saga 
har sannolikt ett lika så fornartadt kynne som den förut anförda, 
men då hon ej tyckes göra anspråk på att afse helgonet Lucia, vilja 
vi tills vidare endast hafva henne här omtalad för att längre fram 
därtill återkomma. 

En urartad sägen, äfven den från Värmland, hvilken emellertid 
just genom sin urartning intygar den sist anförda sagans åldrighet, 

1 Beovulf. S&ng 1. 

' I Ångermanland omtalas t. o. m. en j&ttinna vid namn Lncia. J. Nordlander: 
Mytiska sägner från Norrland^ sid. 176, i Svenska fornminnesföreningena tidskrift 
H. 14. Stockholm 1882. 

' Afdelningen Paradiset. Sång 32. 

* N. P. Ödman: Hemma och Borta, Stockholm 1896. S. 4. 



Digiti 



zed by Google 



6 LUSSI. 

må af denna anledning här slutligen inrymmas. Denna förtäljer, 
att under en hungersnöd en rik spanior vid namn Lucien kommit 
till Sverge med en skeppslast spannmål, och att det är till minne 
af honom, som luciadagen firas. ^ Det tyckes förtjäna beaktande, att 
här i stället för den kvinliga en åtminstone namnbefryndad manlig 
skepnad möter oss. 

Grå vi till vår almanackas föregångare, runstafvarna, finna vi 
den 13 december alltid utmärkt med från vanliga dagar särskiljande, 
ehuru å olika stafvar växlande tecken: en sax, ett brinnande ljus, 
ett bloss eller en pärta, en eld, en bröstbild af en kvinna, ett kors 
och en palmkvist, ett hjul eller en solskifva, ett tjur- eller kohufvud, 
en tjur- eller kofot.* Tills vidare uppskjutande alla försök att tyda 
flertalet af dessa teckens innebörd, vUja vi dock genast nämna, att 
korset och palmkvisten visa sig vara af otvetydigt kristet ursprung; 
att ljuset likasom väl äfven blosset och bålet närmast torde hän- 
syfta på helgonets namn Lucia och de senare också på hennes mar- 
tyrskap; samt slutligen, att kvinnobilden väl påtagligen är ämnad 
att föreställa nämda blodsvitne, äfven om ingen ting synes hindra 
att däri se bilden * af hvilken kvinna som hälst, vore det ock en 
hednisk gudinna. Omöjligt synes för öfrigt ingalunda vara, att 
äfven flere bland de nämda kristna sinnebilderna i själfva verket 
äro ombildade ställföreträdare för sådana af hedniskt kynne. Till 
och med korset och palmen hafva visat sig lämpliga för detta syfte. 

Att luciadagen, allmännast kallad lusse- eller lussidagen, 
sedan långt till baka i tiden varit för det svenska folket mycket 
märklig, bevisa utom tecknen på runstafvarna äfven de för denna 
dag egendomliga bruk, som flerstädes intill senare tid bestått. 
Visserligen äro dessa nu i de flesta orter nära nog utplånade till 
och med ur folkminnet och i andra alldeles ospårbara, men äfven i 
dessa senare landsdelar kvarstå dock ofta ett och annat enstaka 



^ Meddeladt af rik^idagsinannén Jan Maonusson å Granbäckstorp. 

Enligt nämde sagesman förklaras ock lassifiniDdet i V&rmland så, att det sker 
till äminnelse däraf, att >en mycket elak fdrnäm fra dött jäst den natten». 

* P. J. Lindal: Våra förfäders märkedagar ^ sid. 107, i Hemvänn^n 1882. 
Stockholm 1882. — E. Schnippel: anf. npps. S. 106. — M. fl. 



Digiti 



zed by Google 



LUS8I. 7 

drag eller åtminstone talesätt, som tyckas antyda, att lussifirandet 
äfven där en gång varit rådande. De landskap, hvarest denna 
högtid bäst och längst bevarats, och där, hvad beträffar vårt land, 
dithörande seder kanske äfven i alla tider mest iakttagits, synas 
vara Värmland, Dalsland, Västergötland och Småland samt därnäst, 
så vidt oss är bekant, Halland, Bohuslän och Östergötland och bilda 
altså ett sammanhängande område. I några delar af Norge hafva 
ock flere högst ålderdomliga bruk för denna dag bibehållit sig, och 
äfven i Finland har dagen firats. Dess utom anträffas Lucia (Erau 
Lutz) i Bayern och de tyska delarna af Böhmen, äfven där iförd 
hvil dräkt och uppträdande på luciadagen.^ I andra delar af Tysk- 
land motsvaras hon af de på trettondagen eller under julen sig 
uppenbarande Berchta (namnet, besläktadt med svenska ordet bjärt, 
betyder likasom Lucia: den skinande, den hvita), Frau HoUe m. fl. 
i skilda orter olika benämda gudinnegestalter, och altså äfven af 
den af ett romantiskt skimmer omväfda hvita frun (die weisse Frau), 
som äfven heter Berta, den skinande, den hvita, och från h vilken 
anmoder flere fnrstesläkter enligt sägnen leda sin härkomst.^ Den 
julianska kejsarätten i Rom ansåg sig på samma sätt härstamma 
från Venus. 

Sammanfogas de i Norden bevarade lämningarna af den gamla 
lussihelgen till ett helt, ter detta följande drag. 

Till lussi skulle efter häfd vunnen sed all trösk vara undan- 
gjord,' och det. samma gälde äfven all mald samt spånaden för året, 
hvilket sistnämda förhållande den å runstafven ristade saxen när- 
mast torde antyda.^ Denna dag ansågs nämligen, ]^ samma gång 



* J. Gbimm: Deutsche mythologie. 3 aufl. Göttingen 1854. S. 1212. — J. N. Sbtp: 
Die Religion der alten Deutschen. Mänchen 1890. S. 354. 

» Se J. Gbimm: anf. arb. S. 257. 

* B. Olsen: Stedsevarende kalendere i Lunds kulturhistoriske museum, sid. 103, 
i Kulturhistoriska meddelanden 1894. Lnnd 1894. 

* Jfr G. O. Hyltén-Cavallius: Wärend och Wirdarne. Stockholm 1864, 1868. 
D. 1. S. 186. 

Hvad beträffar förbudet att spinna på luciadagen, anträffas detta sä väl i 
Sverge som i Österrike. Se A. Kullandeb: Det forna skogbyggarelivet i Edsre- 



Digiti 



zed by Google 



8 LUSSI. 

han ursprungligen var en fest för helt afslntadt arbete med åkerns 
äring, såsom en inledning till julen, ^ och under jultiden fick på 
inga vilkor något slags kringgäming ega rnm. Få de frisiska öarna 
anfördes fordom det skäl, att vid julen själfva tidens hjul stod still, 
och man undanlåste före »den långa natten>, hvilken där förlades 
till den 21 december, omsorgsfullt alla redskap, som voro förbundna 
med något slags kringgående rörelse.* I Sverge förekommer den 
tron flerstädes, att under jul och äfven midsommar vid en viss tid- 
punkt solen stannar, och all lagbunden verksamhet inom naturen 
för några ögonblick upphör.' Denna tidpunkt kallas solhvarfvei 
eller stahraket, och har man då något för händer, misslyckas detta, 
synnerligast om det är förbundet med kringgärning, hvilket verk- 
samhetsätt man särskildt synes hafva tillagt ^naturens personlig- 
gjorda alstringskrafter och dessas herskare. Det var otvifvelaktigt 
också under denna stund, då ej endast alla människors kvarnar utan 
äfven själfva världskvamen stannade, som de underbara tilldragelser, 
hvilka folktron tillägger nämda årshögtider, egentligen timade, näm- 
ligen att vattnet i källorna byttes i vin, att framtidens slöja lyftes, 
att helgrinden öppnades för att utsläppa de hädangångna, o. s. v. 
Lussidagen ansågs såsom årets kortaste dag och var altså enligt 
folkföreställningen en solhvarfs- eller stabrakstidpunkt. En sägen 
förtäljer, att kon under den förutgående natten biter tre gånger i 
båsbalken af hunger, och en annan saga maler, att djuren den tid 
de kunde tala därom fält följande utlåtanden. »Lussinatt är svåra 
lång», började kon. »Hon är som två», inföll väduren. »Fördömdt att 
hon fins», sade geten. Från Nordtyskland finnes antecknad den 



dena skogstrakter. Stockholm 1896. (= Bidrag till kännedom om de svenska lands- 
målen. XI, 10.) S. 21. — E. H. Meyer: Deutsche Volkskunde. Strasaburg 1898. 
S. 252. 

^ J. Sundblad: Gammaldags bruk. Kulturbilder från Westergötland. Gote- 
borg 1881. S. 128. 

• C. Jbnsek: Die Nordfriesischen Inseln. Hamburg 1891. S. 376. 

» G. O. Hyltén-Cavallius: anf. arb. D. 2. TiUägget sid. XVI. — R. Dybeck: 
Buna 1844. Stockholm 1844—1845, S. 117. — M. fl. 



Digiti 



zed by Google 



LUSSI. 9 

möjligen sinnebildliga sägnen, att tuppen denna natt ramlar från 
sin vagel. ^ 

Det förhållande, som blef en följd af den jnlianska kalendema 
felaktighet, att ungefär vid reformationstiden lussinatt inträffade 
vid vintersolståndet — ja vid den gregorianska kalenderns införande 
i Sverge till och med ett par dagar senare än detta — har sålunda 
ännu efter tidräkningens ändrande bibehållit sig orubbadt i folkets 
föreställning. Emellertid vore lätt förklarligt, om denna åsikt 
skulle befinnas ega till och med århundraden äldre anor. De gamla 
tidemas tidmätare voro ganska bristfälliga, och särskildt torde 
detta varit fallet, när bestämningen gälde en så mörk och mulen 
årstid som den här åsyftade. Då man känner, hvilken förvirring 
var rådande till ock med inom den romerska årsräkningen ända till 
dess Julius Csesar år 45 f. K. införde den egyptiska, må man ej 
förvånas, om brister äfven vidlådit den nordiska. Också finner man, 
att i detta hänseende ännu långt fram i tiden en förbistring rådt. 
Sålunda sätter en almanacka af år 1567^ vintersolståndet till den 
11 december (!), under det en dylik af 1665^ riktigare förlägger 
det till den 13 december. I en 1683 utkommen, men redan 40 år 
dessförinnan efter utländsk förebild (J. Coleri Calendarium perpe* 
tuum oeconomicum. Wittenberg 1613) utarbetad hjälpreda för landt- 
befolkningen förlägges vintersolståndet än till den 11 eller 12 de- 
cember, än till magra Dagar för Lucise Fäst», men såsom den för- 
herskande meningen framgår, att det inträffar vid Lucia. ^ Att 
luciadagen redan under medeltiden betraktats såsom vintersolstånds- 
dagen, bekräftas ock af tysk sagesman.^ 

Det är också såsom sådan och altså i själfva vtrket äfven så- 
som dag för det naturliga årsskiftet, som luciadagen å några run- 

* E. Schnippel: anf. upps. S. 90. — Jfr författarens uppsats Brödets helgd ho» 
svenskame, sid. 27, i Samfundet för Nordiska museets främjande 1893 och 1894. 
Meddelanden, ntgifna af A. Hazelius. Stockholm 1895. 

' Then Swenska Psalmboken förhätrat o. s. v. Tryckt i Stockholm aff Amnnd 
Lanrentzson A. D. 1567. 

^ Then Svenska Psalmboken. Tryckt hos Ignatins Meurer. Stockholm 1665. 

* M. Joh. Coleri Oeconomia, Thet är, Eushåldz Undervijsning, För 40. åhr 
sedan Förswänskat af Isaaco Erici. Stockholm 1683. S. 370 o. f. 

» W. Makithabdt: Wald- und Feldkulte. Berlin 1875, 1877. D. 2. S. 186. 



Digiti 



zed by Google 



10 LUSSI. 

Btafvar betecknas med ett hjul eller en solskifva. Äfven saxen å 
en del runstafvar har förklarats hafva denna betydelse, >at långa 
nätterne blifwa nu afklipte»/ men då ingen »afklippning», utan 
endast en helt småningom fortskridande ändring inträder, synes 
denna tydning tämligen oantaglig. Däremot skulle man möjligen 
kunna drista tänka sig, att likasom världsmalaren, Mandilföre, då 
för en kort tid hvilar från sin verksamhet, tills han begynner det 
nya årets mald, äfven en gudinna tänkts samtidigt hvila sig från 
sin kringgärning, spånaden,« och afklipt det förgångna årets tråd 
för att inom kort börja det nyas. Likasom alfherskaren, hvad namn 
man än må hafva tilldelat honom, var målaren framför andra gudom- 
ligheter, ^ var alfherskarinnan spinnerskan framför andra, och stjärn- 
bilden Orions bälte kallas än så väl i Sverge som Danmark Fröjas 
eller Friggs eller ock med kristen ombildning vår frus eller jungfru 
Marias spanten.' För öfrigt synes äfven saxen, som i äldre tider 
hade knifform (jämför Hekate), hafva varit ett bland den nordiska 
vanagudinnans utmärkelsetecken, ehuru den samma sedan jämte slän- 
dan öfvergick i den från lifs- och dödsgudinnan framgångna tre- 
enigheten ödesgudinnornas händer. 

Antydningar saknas icke, att julen, det vill säga den gamla 
nyårsfesten, i forna dagar ingått med luciadagen. Sålunda upp- 
gifver prosten TrogiU Amkiel i Abenrå, att en de hedniska 
nordboarnes årsojBPerhögtid inträffade Lucias dag och hölls under sju 
dagar till gudinnan Fröjas ära. Denna fest kallades »Juel» af solens 
hjul, h vilket ansågs vid den tiden hålla sitt så kallade stillestånd 
(»ihren so genandten Stillstand»), och var denna helg deras nyårs- 
fest.^ Men äfven en vida äldre sagesman, nämligen Snorre Sturlas- 
son, bestyrker det samma, då han förtäljer, att Håkan gode om- 
kring medlet af 900-talet i Norge utfllrdade den lagen, att man 



* Kort och Tydelig Underwisning, Huru man skal förstå och bruka Run- 
stafwen. Upsala 1743. 

* Jfr V. Byobebo: Undersökningar i germanisk mythologi. Gröteborg 1886, 
1889. D. 2. S. 36. Världsk värnens herskare hette eljest i Norden Frode, det är Frö. 

» G. O. Hyltén-Cavallius: anf. arb. D. 1. S. 237. — J. Gbimm: anf. arb. S. 
279, 280. — M. fl. 

* Trogillus Aenkiel: Cimbrische Heyden- Religion. D. 1. Hamburg 1702. S. 155. 



Digiti 



zed by Google 



LUSSI. 1 I 



skulle börja julfirandet på samma tid som de kristna, och därvid 
tillägger, att förut höllos gillen vid haJcnatten eller midvinternatten 
och firades i tre dygn. Samma natt har af allmogen flerstädes 
kallats modernatten, enligt Amkiel af den anledning, att hon såsom 
en moder föder det nya året. Med lussi börjar i Västergötland 
»den lilla goda räppen som räcker till 20-de dag juh,* hvilken dag 
enligt ett gammalt folkrim »kör julen ut»; och i Västmanland har 
lussidag till och med kallats »lilla jul», en benämning, som eljest 
plägat allmänt tilläggas tomasmässodagen, den 21 december. Lussi- 
dagen, den 13 december, tyckes således hafva betraktats såsom den 
gamla julmånadens och julfridens första dag och knutsdagen, den 
13 januari, såsom hans sista. 

Ett bruk, hvilket tydligt utmärker lussihögtiden såsom i forna 
tider en af årets viktigaste, är seden att under lussinatten gd års- 
gdng,^ det vill säga att fastande och under fullkomlig tystnad be- 
gifva sig till en korsväg för att där erhålla uppenbarelser och före- 
båd om under det stundande året timande händelser. Vare i förbi- 
gående påpekadt, huru underjords- och ödesgudinnan Hekate dyr- 
kades vid korsvägar, af hvilken anledning hon ock skall hafva 
erhållit binamnet Trivia, och äfven huru hinduernas dunkelhöljda 
Matris (modergudinnor), bland h vilka urmodern Ma-Adja var den 
förnämsta, å samma platser åkallades.^ I Småland ansågs bland 
årets fem eller sex årsgångnätter, hvilka alla mer eller mindre sam- 
manfÖUo med årsskiftet, den första bland dessa, lussenatt, vara den 
förnämsta.* Lussinatten är för öfrigt i likhet med dem, som föregå 
jul-, nyårs- och äfven midsommardag, också i andra hänseenden en 
varselnatt. För att genom en uppenbarelse få skåda sin bl if vande 
make läste ungniön fbljande åkallan: 



» B. Olsen: anf. upps. S. 103. — Jfr J. Sundblad: anf. arb. S. 128. 

* L. F. Rääf: Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre 
härad i Östergötland. (D. 1.) Linköping 1856. S. 106. — M. fl. (Se nedan, not 4.) 

* A. E. WoLLHEiM DA F0N8ECA: Mythologie des alten Indien. Berlin 1856. S. 87. 

* R. Dybeck: Runa (1842—43). Stockholm 1842—1843. H. 4. S. 82. — G. O. 
Hyltén-Cavallids: anf. arb. D. 1. S. 186. 



Digiti 



zed by Google 



12 LUSSI. 

Lucia, den blida, 

skall l&ta mig veta, 

hvems säng jag skall breda, 

hvems bara jag skall bfira, 

hveins käresta jag akall vara, 

och hvems famn jag skall sofva uti. ^ 

I Danmark förekommo dessa verser mer regelrätta så till rim 
som versmått, hvadan det tyckes som om de svenska därifrån vore 
ett lån. Den danska ordalydelsen är denna: 

Lucia, dn blide 
skal ^ye mig at vide, 
hvis Dug jeg skal brede, 
hvis Seng jeg skal rede, 
hvis Ejierest jeg skal vesre, 
hvis Bara jeg skal baere, 
hvis Arm jeg skal sove i.* 

Under upprepandet af denna bön skulle flickan vara helt allena 
i rummet och med ett ljus i hvardera handen stirra mot en spegel, 
hvari den af ödet bestämdes anletsdrag då omsider skulle framträda. 
Egendomligt nog anträffas en härom erinrande sed till och med i 
Ryssland, men utan åkallelse af Lucia, och det är där under julen» 
som bruket iakttages, hvarvid spegeln belyses icke af ljussken utau 
af månen. ^ I sist anförda fall är det således månens gudomlighet, 
som meddelar orakelsvaret, och så torde, att sluta af den allmän- 
svenska seden att spå af nyårsnyet, äfven en gång hos oss varit 
förhållandet. 

Ett par andra drag, särdeles egnade att känneteckna lussihelgen 
såsom en gång en af nordboarnes största högtider — en solhvarfs- 
fest — äro dels det, att enligt folktron vid en viss timme under 
lussinatt vattnet i alla källor vändes i vin; dels det, att, såsom 
vid stora kyrkliga helger, äfven den föregående aftonen firades, 
dock i detta fall utan all religiös prägel, »med gille och lekar». ^ 

» L, F. RIÄf: anf. arb. och del. S. 107, 108. — G. O. Hyltén-Cavallius: anf. 
arb. D. 1. Tillägget. S XI. 

• T. Ldnd: Danmarks og Norges Historie i Slutningen af det 16:de Aarhundrede. 
I. Bog 7. Kj0benhavn 1885. S. 22. 

' Se A. Puschkin: Eitgen Onegin, Öfvers. af A. Jonsen. Stockholm 1889. S. 114. 
(S&ng 5, 8t. 9.) 

* G. O. Hyltén-Cavallius: anf. arb. D. 1. S. 186. 



Digiti 



zed by Google 



LUSSI. 13 

I Norge var lussmatten fruktad, emedan de döda» andar då 
drefvo sitt spel och foro fram i det vilda tåg, som där bär namnet 
jolareiden. Mötte någon den frambrusande skaran, rycktes han 
med. Här och där visste man att förtälja om personer, särskildt 
flickor, som på detta sätt forsvunnit. För att skydda julölet för 
dessa andeväsen, hvilka man i Norge likasom äfven här i Sverge 
ansåg lystna efter denna dryck, plägade man utgjuta något däraf 
öfver tuntraets, vtBttetraets eller, såsom det i Sverge kallas, boträ^ 
dets rötter.^ Grenom denna gärd hade man betryggat sig for hem- 
sökelse, i det man frivilligt bragt offer åt familjens och äfven folk- 
stammens anor och skyddsandar, och väl äfven samtidigt åt de un* 
der jordiskas herskarinna och varelsemas urmoder, hon, som egde 
i sin makt att låta dessa återkomma vare sig i andlig skepnad så- 
som vålnader och gengångare eller i kroppslig gestalt genom att 
låta dem födas å nyo till människor. Det var hon, som sedan blef 
den vilda jaktens ledarinna, trollens, spökenas och häxornas drott- 
ning. I Tyskland anses flerstädes luciadagen vara en dag, då 
häxorna äro i rörelse, och man ritar därför till skydd kors öfver 
fähusdörrama.* 

Själfva lussidagen begynte i Sverge i likhet med juldagen med 
ottefirande, hvilket emellertid i detta fall hade en helt okyrklig 
prägel. 

Redan under förnatten hade husets kvinliga medlemmar i hem- 
lighet vidtagit sina förberedelser för högtiden, och vid »första hane- 
gället» — det vill, att döma efter olika uppgifter, säga någon tid- 
punkt mellan kl. 1 och 4 på morgonen — inträdde den vackraste 
bland gårdens flickor i sofrummet, där husets manliga medlemmar 
ännu lågo till sängs. Flerstädes skall Lussi vid sitt uppträdande 
hafva sjungit en sång; * ty värr sväfva vi i okunnighet om h vilken 
€ller hvilka sådana, som förekommit, och kunna här endast använda 



» T. LuHD: anf. arb. och del. S. 21, 22. 

« NiederlauHtzer Mittheilungen. B. V. Guben 1898. S. 66. — E. H. Metee: 
anf. arb. S. 252. 

3 Sä i Värmland, ODligi; meddelande af riksdagsman J. Maonubson, och äfven i 
Västergötland, enligt A. Kullandeb: anf. arb. S. 21. . 



Digiti 



zed by Google 



M LUS8I. 

tillfället att ifrigt attala den önskan att, i iall det någonstädes än 
låter sig göra, dessa må antecknas. Dräkten utgjordes af en hvit 
nystärkt kjortel samt lif af samma färg. Kring mi4jan var stnndom 
virad en gördel af något rödt tyg. Det utslagna och, om så tarfva- 
des, krusade håret smyckades af en krona af ståltråd, bleckplåt 
eller dylikt, hvilken dock doldes af omflätadt lingonris och guld- 
papper, och hvari flere, i regeln nio, brinnande ljus voro anbragta. 
I en skål bar den hvita, ljusstrålande ungmön något slags upp- 
lifvande traktering, vanligen glögg, det är med kryddor och socker, 
honung eller sirap försatt, uppvärmdt och sedan antändt bränvin, 
eller ock å en bricka kaffe och »dopp>, hvarmed en hvar förplägades. 
(Bild 1.) Att före nämda diycker något slags öl eller mjöd användts 
är tydligt. Mycket troligt är, att man brukat uppvärmdt gammalt 
och starkt porsöl, försötmadt med honung och kryddadt med kummin 
eller ock med anis och ingefära, hvilken dryck fordom ofta tillreddes, 
då man önskade något stimulerande. Under hela den tid hon bar 
den hvita dräkten och kronan, fick flickan ej nämnas vid sitt egent- 
liga namn, utan endast kallas Lussi, Lusse eller Lussi-bruden. 

När denna första fägnad fbr dagen utdelats till alla, aflägs- 
nade sig åter den håfvobringande uppenbarelsen för att i regeln 
ej mer det året blifva synlig. Undantagsvis deltog hon dock någon 
gång i frukosten, vid hvilket mål särskildt barnen synas hafva till- 
godosetts. Vid denna måltid, till hvilken man infann sig så fort 
man hunnit kläda sig, voro många ljus tända, och stekt fläsk fans 
jämte annan fläskmat i rikligt mått framdukadt; ett öfverflöd, som 
otvifvelaktigt, hedniskt nog, egt rum äfven under den katolska 
tiden, oaktadt adventstiden såsom ett »tempus clausumi med sin 
fasta och sitt förbud mot offentliga lustbarheter då ingått. Enligt 
gammal häfd skulle också julölet nu afsmakas. 

Men förplägningen sträckte sig icke endast till husets hjon, 
äfven sämre lottade grannar skulle hafva del af fögbaden i en så 
kallad lussebitj ja, till och med husdjuren fingo, hvart och ett efter 
sin natur, bättre foder än eljest.^ I Västmanland utgjordes — 



J. Sunsblad: anf. arb. S. 1^. 



Digiti 



zed by Google 



LU88I. l^ 

något som synes särdeles märkligt, då vi häri anträffa en motsva- 
righet till jnlgalten och julölet — lussebiten eller >Lnciebetan>, 
såsom den där kallades, af en bit stekt fläsk, beledsagad af en sup 
bränvin, och tilldelades redan mellan klockan 1 och 2 om natten 
husets egna hjon såsom en fbrsta måltid för dagen.^ 

Efter här skildrade första måltid lär man mångenstädes hafva 
åter gått till sängs för att vid åttatiden stiga upp till en andra 
frukost vid samma bord. Det tyckes således hafva varit rent af 
en sträfvan att denna dag inmundiga så mycket som möjligt af 
hvad då vankades; och att det vid denna högtid gått rundligt till, 
kan man sluta däraf, att uttrycket fira lusse alt ifrån Bleking till 
Grästrikland blifvit användt såsom liktydigt med att festa grundligt^ 
att ta sig ett rus — ett talesätt, som altså till sin uppkomst er* 
inrar om det af det svenska låneordet jul bildade finska ordet julet, 
hvilket har samma betydelse. Enligt en gammal författare trodde 
man, att »så öfverflödigt man firade luciadagens högtid, så stort 
öfverfiöd skulle ock det nya året medfOra».' 

För öfrigt var man, där gammal sed iakttogs, hela lussidagen 
ledig från arbete, eller ock bedrefs åtminstone endast lindrigare 
sådant. 

Likasom vid julottan är brukligt, skulle äfven vid lussiottan 
alla husets fönster vara upplysta till dagningen, och i likhet med 
hvad som om juldagen flerstädes sker genom de å kyrkovallen hop- 
kastade blossen samt å valborgsmässoaftonen eller vid midsommaren 
genom ordentligt sammanförda bål, antändes i Värmland äfven 
denna dag högtidseldar, vanligen framför logen eller vedskjulet.^ 
Den bekante björnjägaren, engelsmannen Lloyd, hvilken ådagalagt 
ett vaket och varmt intresse för det svenska folkets seder och lef» 
nadsätt, uppgifver, att man på lussidagen plägat fiska och skjuta 
vid skenet af bloss, gjorda af torrvedstickor, »men jag vet icke h varför 
man på det sättet roar sig just på denna morgon», tillägger han.^ 

* E. Bebgenskiöld: Nora Bergslag Vid 1784 Åra slut, sid. 81, i J. Johansson: 
Om Noraskog. D. 1. Stockholm 1875. 

* TRooHiLUS Abnkibl: anf. arb. S. 155. 

^ Meddcladt af med. doktor P. J. E. Piscatob i Sanne. 

* L. Lloto : Svenska allmoger^s plägseder. Öfvers. Stockholm 1871. S. 152t. 



Digiti 



zed by Google 



16 LUSSI. 

Om också ej häller vi bestämdt veta detta, våga vi dock här 
ett försök till förklaring: likasom julbrasans och julljusens sken 
allmänt och intill senaste tid ansetts välsignelsebringande, så har 
också lussielden helt visst haft detta förmenta inflytande, och vi se, 
under förutsättning att denna förmodan är riktig, häri ett nytt 
vitnesbörd om, att luciadagen en gång varit en af fornnordboarnes 
mest betydande högtider, ty att dén ända tUl baka i den ariska en- 
hetstiden rotade eld- och ljuskulten vid dessa utgjort en högst viktig 
beståndsdel, skönjes snart vid en något mer inträngande gransk- 
ning. 

TiUäggas må här slutligen, att det flerstädes blef plägsed att 
förlägga lussiflrandet till tredje söndagen i adventet samt att fram- 
skjuta förplägningen till middagen, men att detta var ett senare 
tiders påfund torde ej behöfva påpekas. Att under den katolska 
tiden luciadagen, huru världsliga drag den än i föregående skildring 
tett, dock icke alldeles saknat en religiös prägel framgår af den 
ännu brukliga benämningen lussimässa; och den därmed liksom 
under medeltiden med flere andra mässor förbundna marknaden 
förekom åtminstone ännu under 1700-talet flerstädes, såsom t. ex. i 
Alingsås, Yimmerby och Värnamo och väl äfven i Karlstad, där den 
13 dec. i slutet af förra århundradet anges såsom stor torgdag. ^ 
Ej alldeles omöjligt vore dock, att denna marknad har äldre ur- 
sprung och härstammar från en större hednisk offerhögtid; man 
erinre sig, hurusom distingsmarknaden i Uppsala i forna tider var 
förbunden med den högsta gudinnans, »Disas», blotfest. 

Enligt gammal regel, vedertagen så i Sverge som Finland, 
skulle vid lussi skolorna afsluta sin verksamhet.^ Luciafesten vardt 
därför för ungdomen en med förkärlek omfettad högtid, hvilken 
flrades i skolorna med otta, förenad med illumination och sång. 
Denna ottefest var ock sedan långt till baka bruklig i Stockholm 
och föranledde där redan på 1600-talet ordnande bestämmelser af 
vederbörande myndigheter. 



1 Se E. Febnow: Beskrifning Öfver Värmland. B. 2. Götheborg 1779. S. 
649, noten. 

« Jfr N. P. Ödmak: anf. arb. S. 6. 



Digiti 



zed by Google 



LUSSI. 17 

Bland sånger, som vid medlet af 1700-talet här sjOngos, finner 
man salmen: »Ljns af ljus, o morgonstjärna» (nr 356 i den gamla, 
426 i den nya salmboken),* hvUken synes hafva utträngt en äldre 
latinsk hymn till frälsaren: »Ave m.aris stella, divinitatis celia>,^ 
som ännu ungefär samma tid vid socknegång under jultiden sjöngs 
af djäknarne i Växiö.^ 

Vi torde icke vaba för dristiga, om vi uttala den förmodan, att 
nämda katolska hymn i sin tur åter en gång vid skolorna fått träda 
i stället för ett gammalt, af allmogen brukadt och därför de lärde 
djäknarne mindre värdigt kväde, nämligen en staffansvisa eller 
någon därmed befryndad sång. Af ett par källor framgår nämligen, 
att flerstädes yngre personer på lussimorgonen färdats omkring med 
den eljest från annandagjul — staffansdagen — och trettondagjul 
— den katolska epifania, i Tyskland kallad Perchtenabend eller 
HoUenabend* — bekanta stjärnformiga, på en lång stång burna 
papperslyktan, för hvilken så väl i Norden som i Tyskland (Bayern, 
Schweiz) är regel, att hon skall hållas i beständigt kringruUande 
rörelse — en kringgärning, som vid denna tid altså, trots det eljest 
gällande förbudet däremot, ej endast var tillstådd, utan rent af före- 
skrifven. Stjärngossarne kallades därför ock i Tyskland Sterndreher.^ 

Den ena af nyss antydda källor är ett af borgmästare och 
råd i Örebro 1777 utgifvet påbud, hvari vid straff och böter för- 
bjudes att lucia-, annandagjul- och nyårsmornar »gå omkring med 
sång på Gatorna och utanför Husen, jemväl och med oskicklige 
upptåg af Stjernan och den så kallade Juhlebåcken».^ Den andra 
källan förmäler, att i Värmland stjärngossarne fordom gått omkring 
på lussidag, och att de den tid de under vårt århundrade i Stock- 



^ C. LuKDiN och A. Strikdbebo: Gamla Stockholm. Stockholm 1882. S. 312—814. 

' Se vidare THEODoaicus Petri Nylahdensis: PioB cantiones ecclesiasticce et 
8chola8tic(B. QryphigTaldiaB 1582. Blad 14, 15. 

5 S. Öbmank: Hågkomster från hembygden och skolan. 4 uppl. Örebro 1861. S. 47. 

« E. H. Meyeb: anf. arb. S. 254. 

^ Jfr Des Knahen Wunderhorn. Leipzig (Beclams UniverBal-Bibliothek. Nr 
1251—1256). S. 793. 

* — b: Luciafesten i Nya Dagligt Allehanda 1892. Den 13 december. Se äfven 
Stockholms^Tidningen 1893. Den 13 december. 

2 



Digiti 



zed by Google 



18 LUS8I. 

holm ännu gästade basen hafva, ehuru detta uppträde här då endast 
tillhörde julen, dock fortfarande kallats lussigossar.^ 

Den sång, som stjärngossame i alla tider hos oss mest sjungit, 
är den gamla staffansvisan, hvilken, utom i ett flertal svenska for- 
mer, finnes upptecknad äfven från England, Danmark och Färöarna, 
och hvars hedniska kynne länge sedan blifvit af forskare ådagalagd t. 
Sången handlar i sin nordiska form om >Staffan stailedräng», hvilken 
vid denna mörka årstid jämte sin egen vattnar solspannets fyra 
hästar vid underjordsherskarens brunn, och som själf såsom förri- 
dare på sin appelkastade skjmmel färdas framför detta i rymden. 
Hos kaldeerna synes det hafva varit planeten Merkurius, på kal- 
deiska Nebo eller Nabu, det är förkunnaren,' gudarnes härold ock 
de himmelska härskarornas väktare, som man tillade förelöparens 
kall. Planeten Venus var däremot hos dem och assyrerna likasom 
hos romarne kärleksgudinnans stjärna.' Hos grekerna likasom hos 
hinduerna* och ursprungligen troligen äfven hos germanerna-*^ pe^ 
sonliggjordes sistnämda planet såsom en manlig gudomlighet. Hos 
förstnämda folk kallades han såsom morgonstjärna Fosforos, det är 
Ijusbriugaren, och betraktades altså såsom dagsbebådaren, den, som 
bär fram dagens ljus. I visan om den välsignelse af alt slag med- 
förande »Staffan, sådan denna sj unges eller sjungits å flere orter.^ 
bland andra i Uppland och väl äfven i Södermanland'', säges det 
uttryckligen om staffansstjärnan: 

Ingeu dager synes än, 
fast eder tyckes så: 



* C. Lundin och A. Strindberg: anf. arb. S. 36. 

' Ordet Nebo är närbesläktadt med den ebreiska och arabiska benämningen for 
siare, profet. Se £. Tegnér: Ninivea och Babylons kilskrifter. Stockholm 1875. S. 9?^ 
^ E. Tegnér: anf. arb. och sid. 

* Hos dessa personifierades han såsom den vise Säkra, Bhrigns son, de hindaiska 
titanernas (dajta's) lärare, efter hvilken fredagen, Snkra-vara, har sitt namn. 

* Jfr V. Rydberg: Germ. myth. D. 1. S. 577, 578. 

* Se E. G. Geijer och A. A. Apzelics: Svenska folkvisor. Ny uppl. utg. af 
R. Bergström och L. Höijer. D. 2. Stockholm 1880. S. 355, 356. 

^ Jfr G. Upmark : Julvisoma om Jesus och Maria, om Betlehem^stjeman och 
Sankte Staffan, sid. 90, i Läsning för Folket. 36 årg. Stockholm 1875. 



Digiti 



zed by Google 



LUSSI. 19 

det är deD klara stjäroat), 
som framför dagen går^ 

och en annan staffanssång, upptecknad från samma landskap, be- 
gynner: 

Utaf Sankte StafEan en stjärna upprann.^ 

Utom den omnämda hymnen »A ve maris stella» till frälsaren 
finnes äfven en annan och väl än äldre katolsk sång »A ve maris 
Stella, dei mäter alma>, stäld till den heliga jungfrun. Men >stella 
marist eller »stella matutina>, såsom hon i katolska hymner också 
namnes, kallades på hedniskt latin än Lucifer, Ijusbringaren, än åter 
Venus, skönhets- och kärleksgudinnan, och blef under den äldre 
kristna tiden, innan hon tillades fursten i Hels boning, en sinnebild 
af så väl frälsaren som den heliga jungfrun.^ Man märke, att »stella 
maris» i den katolska hymnen i likhet med Lucia bringar de i mör- 
ker varande (»de blinda») ljusets gåfva. »Profer lumen caecis!» ljuder 
mariahymnens bön. Lucia torde altså äfven så till vida vara en 
Lucifers kvinliga motsvarighet — en Lucifera. 



I det föregående hafva vi sökt i hufvuddrag sammanfoga en 
helbild af lussihelgen. Af åtskilliga ur sitt närmaste sammanhang 
lösryckta och här ännu ej anförda spillror vill det emellertid synas, 
som om denna bild är mycket bristfällig och ingalunda ter sig i 
hela sitt forna skick. Dessa skärfvor, dem vi i det följande ämna 
söka på lämpligaste sätt inpassa, tyckas nämligen vara tillfälligtvis 
tillvaratagna rester af väsentliga hithörande delar, som i öfrigt 
skattat åt förgängelsen. 

Bland runstafstecknen för den 13 december hafva vi omnämt 
ett ox- eller, såsom vi dristat föreslå, ett kohufvud och en ox- eller, 
enligt vår förslagsmening, en kofot. Detta tecken finner man hos 



» Anteckning frän Uppland af förf 

* E. G.: Staffanssjungning och Staffansvisor inom Uppland i Svenska Dag- 
bladet 1898. Den 25 december. 

» V. Rydberg: Germ. mytk. D. 2. S. 575, 576. 



Digiti 



zed by Google 



20 LUSSI. 

Olaus Worm uttydt på det sätt, att lussinatt vore så lång, att 
oxen af hunger skulle vilja uppäta sina egna klöfvar.^ Förklaringen 
låter onekligen långsökt och konstlad. Möjligen skall det följande 
åvägabringa en mer tillfredsställande belysning. 

I Västergötland var brukligt, att Lussi, företrädd af blossbärare, 
för hvarf besökte grannarnas boningar, sjöng en luciasång och »trak- 
terades med öl ur en snibbskål».* En här förut anförd författare 
omtalar emellertid från samma landskap en ännu märkligare sed, 
nämligen att man »i Vings församling i Elfsborgs län ledt en qviga 
eller ko en hel mil på Lussenatten för att låta henne med en ljus- 
krona mellan hornen och på annat sätt utklädd spela Lucia på ett 
rikt grannställev. Han tillfogar i en not följande anmärkning, 
hvilken vi af skäl, som framdeles skola visas, endast med förbehåll 
återgifva: »Här åter en hednisk kult, hvars betydelse man glömt. 
Den utklädda kon var ej annat än en förändrad form af thorsbocken, 
som till oss öfvergått som julbock.»* Också finner man verkligen en 
bockskepnad omtalad såsom uppträdande vid lussi. 

Från Värend förmäler sålunda vår främste folksedforskare, att 
ej endast vid jul utan äfven vid lussi på hans tid »en förklädnad, 
eller skråpuk med ragg och horn» förekommit. Äfven han sätter, 
och väl af större skäl, denna bockgestalt i samband med Tors bockar 
samt förklarar denna skråpuks förekomst på Lucias dag så, att 
detta skett »väl på. grund af namnets likhet med Lacifer, Lussefer 
— medeltidens med horn och klöfvar utrustade Satan».* En »blind» 
bock torde ock hafva förekommit bland runstafstecknen för den 13 
december.^ Sträcka vi vår undersökning utom Nordens landamären, 
finna vi i Schweiz (Entlebuch i Luzern) en om Lussi erinrande 
gudinna uppträda sista torsdagen före jul i en gammal gummas 



1 Olaus Worm: Fasti Daniel Hafni» MDCXLIH. S. 118. 

^ A. Kullandeb: anf. arb. S. 21. Det vill synas både af Lnssis uppträdande 
pä andra MU och äfven af det anförda ställets Öfriga ordalydelse, som om här före- 
låge ett skrif- eller tryckfel, och att trakterades bör läsas trakterade. 

» J. Sundblad: anf. arb. S. 127. 

* G. O. Hyltén-Gavallius: anf. arb. D. 1. S. 231. 

* E. Schnippel: anf. upps. S. 106. 



Digiti 



zed by Google 



LU8SI. 21 

eller ock en gets skepelse,* och i Böhmerwald omkringledes vid 
juletid af en fantastiskt utstyrd förare en i en hvit linneduk och 
med horn till get förklädd person, hvilken bär namnet Luzia.* 

Vända vi våra blickar till de fornnordiska myterna, möta vi där 
en gudasinnebild i getgestalt. £n sådan är nämligen på sätt och 
vis våra förfäders Hebe och altså ungdomsgudinnan Iduns vederlike.® 
Det mjöd, som drickes af de salige kämparne i Valhall, flyter näm- 
ligen ur en underbar gets, Heidruns (af heidr, klar, och runi, 
flöde, ström), spenar. Då vi veta, att den ambrosia motsvarande 
föda, som förtärdes, var fläsk af en gudomlig galt (Sährimner) och 
erinra oss, att galten var egnad Pröja och Frö, ligger det ej så af- 
lägset att tänka sig den get, som skänkte det nektarliknande mjödet, 
i något slags förhållande till nämda gudinna. I sången om Hyndia 
framkastar denna lifsgudinnans »väninna och syster», hvilken Fröja 
vid »skymningarnas skymning» märkligt nog inbjuder till Valhall, 
skönjbarligen en försåtlig antydan, då hon jämför gudinnan vid 
denna get. Och denna Hyndia själf, denna »möars mö»,* hvars skarp- 
blick genast varsnar Ottar-Od i den galt, på hvilken Fröja rider, 
hvem är hon egentligen? Är icke äfven hon starkt befryndad med 
Heidrun? Ar hon icke den allvisa valan, som till och med Oden själf 
måste rådfråga; är hon icke möjligen den kvinliga Loke, som bär 
de för en jättinna sällsamma namnen Heid (den klara), GuUveig 
och Aurboda (den guldskimrande, jäsande drycken) samt äfven Angr- 
boda (ormfradgan) ?^ Är hon icke den underjordiska lifsdryckens 
förvarerska — hon, som annanstädes möter under namnet Gunnlöd? 

Beträffande lifsgudinnans förhållande till bockep må slutligen 
erinras därom, att hon någon gång framstäUes ridande på en sådan.® 



1 J. Grimm: anf. arb. S. 886. 

« W. Mannhardt: anf. arb. D. 2. S. 187. 

* Likasom Heidrun har, enligt Forspallsljöd, äfven Idun sitt säte i världs- 
trädets topp. 

* Jfr Gkfjnn. Se f91j. sida. 

* V. Rydbebg: Germ. myth. D. 1. S. 176. Det bör betonas, att i begreppet Angr- 
boda ej låg nägot f&r den fornnordiska uppfattningen egentligen vidrigt. Trolldryck, 
beredd af ormetter eller onnspad, flramställes sä väl i de nordiska fornhäfdema som 
i v&ra folksägner såsom bibringande öfvernaturlig kraft och visdom. 

* N. M. Peteesbn: Nordisk mytologi. Öfvers. Stockholm 1869. S. 340. 



Digiti 



zed by Google 



22 LUSSI. 

En jämförelse med den of van antydda galten GraUinburste liksom 
äfven med Fröjas kattspann, om hvilket vidare i det följande, erbju- 
der sig här. 

Men återvändom till den nämda Inssikon. Likasom bocken 
såsom en alstringskraftens sinnebild^ tillagts åtskilliga gudar alt 
ifrån den fornegyptiske Mendes och den hinduiske Puschan till de 
helleniske Pan och Dionysos, den italiske Faunus och i viss mån 
den nordiske Tor, så har ock kon såsom en näringskraftens sinne- 
bild tilldelats ett stort antal gudinnor, alt fbr många att här ens 
tillnärmelsevis uppräknas. Exempelvis må anföras de fornegyptiska 
Hator och Isis, den semitiska Astarte, de hinduiska Ma-Adja och 
Lakshmi, den frygiska Kybele, den efesiska Diana, den pelasgiska 
Demeter. Ja, den frodiga helleniska mytbildningen har, påtagligen 
i främsta rummet för att förklara denna företeelse, till och med 
skapat en särskild saga, nämligen om den till en hvit ko förvand- 
lade och genom Hermes ur den tusenögde Argos' (vinternattens) 
våld befriade gudinnan los irrfärder genom Europa och Asien, tills 
hon omsider anlände till det fruktbara Egypten, där hon återfick 
sin egentliga gestalt och dyrkades under namnet Isis.* Har denna 
kogudinna utsträckt sin färd äfven till Norden? 

Vi hafva redan i ett föregående häfte af Nordiska museets års- 
meddelanden ej tvekat att besvara detta jakande,^ och vi vilja här 
endast bifoga ännu några bestyrkande uppgifter. 

Bland de nordiska gudinnorna finnes en med namnet Grefjun, 
hvilken ter drag, som antyda, att hon egentligen varit den samma 
som den ursprungliga vanagudinnan.^ Liksom gifta kvinnor efter 
döden ansågos komma till Fröja, kommo de ogifta till Gefjuns boning. 
Oni henne förtäljes, att hennes söner antogo tjurgestalt. Bland 
Fröjas många binamn anträffas ett, Gefn, som erinrar om Grefjun, 



* Jfr W. Mannhaedt: anf. arb. D. 2. S. 155 o. f. 

* Egendomligt nog har Albrecht Dnrer framstält en ko Tid åsnans sida & sin 
etsning > Flykten till Egypten». 

* Se förfis anf. upps. Brödets helgd o. s. v. S. 21. — Jfr S. Nu<sson: Skandi- 
naviska Nordens Ur-invånare. B. 2. 2 nppl. Stockholm 1862—1864. S. 35, 36. 

^ Jfr N. M. Petbrsen: anf. arb., sid. 155, samt äfven P. A. Munoh: Norrene 
Gude- og Helfe-Sagn. Ny Udg. Christiania 1880. S. 30. Anm. 



Digiti 



zed by Google 



LUaSI. 23 

hvilken enligt en mytanteckning var kulturbringaren Skölds maka 
och altså stammoder för Danmarks första konungaätt, likasom väl Grerd 
genom sitt giftermål med Frö (Yngve) var stammoder för Ynglinga- 
ätten.^ Ett talande bevis för en nnder kogestalt dyrkad gudinnas 
förekomst i Norden är för öfrigt det, att än i denna dag skojgsfrun 
eller huldran, huru bedårande fager hon än för öfrigt må vara, är 
behäftad med lytet att bära kosvans.* 

Innan vi lämna undersökningen om lussikon, må till sist på- 
pekas ett märkligt förhållande. I Sverge lekes än i dag en väl- 
bekant lek, som kallas blindbock, och som ursprungligen särskildt 
tillhört julen. Men denna lek heter i Tyskland die blinde Kuh, 
den blinda kon. Man märke, att Lucia, likasom — vare det i för- 
bigående sagdt — enligt den färöiska visan äfven Staffan, hade 
sina ögon för någon tid utstungna, men sedan återbekom sin syn. 
Meningen med denna tillfälliga förlust af synsinnet är otvifvel- 
aktigt, att den åsyftade eller bakomstående gudinnan under denna 
tid är mörkrets lifsfiendtliga makter underlägsen eller i deras våld. 
Ja, om vi få tro den gåtfulla försången till Vegtamskvädet, skiftar 
växtlighetsgudinnan under deras menliga inflytande icke endast 
skepnad utan äfven hug och blir dolsk och illasinnad som de. 

Till och med den fomegyptiske ljusguden Horos (Her) var en tid 
blind och sökte sitt öga, hvilket sedan återstäldes honom ;^ och om 
Oden veta vi, att han haft sitt öga pantsatt hos underjordsherskaren. 

Ett annat drag, äfven detta, så vidt vi funnit, helt tillfälligtvis 
antecknadt, hvilket styrker vår förmodan, att Lussi till sitt innersta 
väsen är en hednisk gudinna, är följande. En skildrare af lussi- 
högtiden omtalar, huru »i Gröteborg hörde till plägseden att alltid 
vid denna fest bjuda ett särskildt bakadt, egendomligt formadt 
bröd, som benämdes döfvelskatU.^ 



* Jfr sid. 7 i det föreg. om >livita frun» och Venus. Märk ock Lokasenna, 
st. 32. 

* Jfr om Froalid i J. E. Ribtz: Ordbok öfver svenska allmoge-språket. D. 1. 
Land 1867. S. 166 (nnder Froa och Vafferda(g)€n). Därmed må samstÄllas sid. 5, 
not 2 i det föregående af denna uppsats. 

' Le Page Renoup: Om Ägyptens fornreligion. Öfyers. Upsala 1881. S. 78. 

* — d: anf. upps. i Nya Dagligt Allehanda. 



Digiti 



zed by Google 



24 LUSSI. 

Vi hafva satts i tillfälle^ att här meddela en afbildning af 
detta på lussimorgonen i senare tid till kaffedopp, men påtagligen 
fordom till ibetning i öl, använda bröd (bild 2).* 

Katten var, såsom bekant, egnad Fröja, hvilken till och med 
bar binamnet katternas herskarinna (eigandi fressa). Det torde 
vara egentligen detta förhållande, som förorsakat, att nämda djur, 
särskildt då det är af svart färg, blifvit tillagdt häxor och troll- 
kvinnor såsom följe: Fröja var nämligen 
sejdcDS och spådomskonstens gudinna. Ja, 
katten själf har fått sig tilldelad häznatur. 
»TJnd die Katz' ist eine Hexe>, anförtror i 
Heines Harzreise bärgbons lilla dotter den 
svärmande skalden. Samma åsikt återfinnes 
äfven i vårt land likasom i Norge' samt hos 
2. Döfveiskatt. sveuska befolkningen i Estland,^ och vida 

LnsBibröd från Göteborg, ^^ng världen anträffas den tron, att katten 

\'4 af nat. storl. 
Origin. i Nordiska museet. 8**^ i förbindelse med troll och andar samt 

stundom är hamn för någon dylik varelse. 
I hvarje fall bör han därför med omsorg och försiktighet behandlas, 
och för ladugården och stallet är hans trefnad af stor vikt. En svart 
katt bringar lycka i huset, säger man i Gironde, ^ och i Sverge lika- 
som i Danmark^ och Tyskland^ är han den, som först bör inträda 
i det nya hemmet. Äfven fOr ogifta kvinnor är det nödigt att med 
honom lefva på god fot, och likasom hos oss säger man äfven i 




* Genom folklifsskildraren, med. doktor A. Bondeson. 

' Man erinre sig, hvad här sid. 15 anförts om Inssibiten. Vid jul o€h bröllop har 
öl med ibetadt bröd flerstädes i värt land förekommit säsom en fomärfd, betydelsefall 
traktering. 

* P. C. Asbj0rn8en: Norske Folke- og Huldre-Eventyr i Udvalg. Kjabenhavn 
1879. S. 170 o. f. 

* C. Russwubm: Eibofolke öder die Schtceden an den Kusten Ehstlands und 
auf Runö. Reval 1855. D. 2. S. 199. 

* F. Daleau: Notes pour servir ä Vétude des traditions de la Gironde. Bor- 
deaux 1889. S. 31. 

^ I. M. TraELE: Den danske Almues overtroiske Meninger. EiBbenhavn 1860. S. 31. 
' E. H. Meyeb: anf. arb. S. 209. 



Digiti 



zed by Google 



LUS6I. 2& 

Tyskland om en brud, som har vackert väder på sin bröllopsdags 
att hon väl plägat och skött katten.^ 

Är det menligt att vanvårda katten, är det naturligtvis ännu 
farligare att förgripa sig på hans lif. I Lausitz tros, att den, som 
gör sig skyldig att ihjälslå en katt, mister en ko;' i Estland för- 
lorar »missdådaren> för alltid all lycka med hästar,* och i Sverge 
likasom äfven i Danmark^ blir den bössa, med hvilken en katt 
skjutits, for alltid obrukbar för sitt ändamål. Det gifs endast ett 
dödssätt, genom hvilket en katt, utan skada för dödfia*en, kan af- 
lifvas, nämligen dränkning. Katten hör nämligen necken och väl 
äfven sjörån till. I Danmark kastade mjölnarne en katt i kvarnen 
fdr att få lycka,^ och den, som vill af necken lära dennes spelkonst, 
skall åt honom offra en svart katt; ja, i Helsingland kallas till och 
med vattnets gudomlighet strömhatten,^ Ej sällan tillägger man 
likfiusom åt necken äfven åt katten en rent satanisk anstrykning» 
och uttrycken >fy katten» och >ta' mig kattem äro likasom >fy 
necken» och »ta' mig necken» hos oss lindrigare eder, hvilkas gröfre 
motsvarigheter här ej behöfva angifvas. ^ 

Egendomligt nog anträffas hos elddyrkarne i Persien, de så 
kallade gebrerna, den åsikten, att katten liknar djäfvulen.^ I folk- 
sagorna spelar, såsom bekant, katten mången gång en betydande 
rol genom öfvematurliga egenskaper. I Pommern gick under jul- 
tiden en den svenska julbocken motsvarande utklädd mansperson 
omkring, väpnad med ett spö. Stundom red han på en bock. Denna 
skräckgestalt kallades der Bullkater, det är tjurkatten. ^ 

^ J. Gbimu: anf. arb. S. 282. 

« Niederlausitzer MiUheilungen, B. V. Guben 1897. S. 63. 

» C. Kubswurm: anf. arb. D. 2. S. 199. 

* I. M. Thiele: anf. arb. S. 54. 

^ B. Olsen: anf. apps. Forts, i KuUurhist. tneddel 1895—1896. S. 61. 

« G. O. Htltén-Cavallius: anf. arb. D. 2. Tillägget sid. XV. — S.M. Lampa: 
Om folklig öfvertro. Upsala 1896. 8. 22. 

^ Det är att märka, att äfven necken uppträder nnder Inssinatten. Mal någon 
dä, bryter necken sönder hans kvambjalstock. G. O. Hyltén-Cavallius: anf. arb. 
D. 1. S. 186. Jfr denna uppsats sid. 7 o. f. 

® S. Hedin: Konung Oscars Beskickning till Schahen af Persien år 1890. 
Stockholm 1891. S. 431. 

» E. M. Arndt: Julfesten. Öfvers. Fahlun 1820. S. 27. — W. Mannhardt: 
anf. arb. D. 2. S. 173, 174. 



Digiti 



zed by Google 



26 LUSSL 

Zoologerna anse sig icke hafva lyckats så utforska något af 
våra vanliga däggande husdjurs härkomst som huskattens. Dennas 
ursprungliga hemland är Nubien och södra Egypten,^ i hvilket 
senare land han hölls tam och helgades Isis' dotter, fruktsamhets- 
och barnbördsgudinnan Bubastis (Bast). Hos greker och romare 
synes han hafva varit rätt ovanlig ända till inemot vår tidräkning,* 
och till Norden kom han påtagligen ej förr än ganska långt fram 
i järnåldern. 

Det torde icke hafva undgått läsarens uppmärksamhet, att 
katten, synnerligen om han bär den af häxorna utkorade färgen, 
är till sin hårbeklädnad påfallande elektrisk, till följd hvaraf 
vid smekning ett svagt knastrande ljud fömimmes från de genom 
denna gnidning framkallade gnistorna, som i mörker äfven blifva 
fullt synliga. Det är alldeles påtagligt, att detta fenomen för om 
naturlagarna okunniga människor förefallit i hög grad underbart 
och gjort katten mer än de flesta djur till en sinnebild af den första 
eldbringaren, hvilken väl först var blixtens gudomlighet, som öppnar 
molnet, så att dess välsignelse nedströmmar öfver landet, och för 
öfrigt äfven lika så väl till en bild af åskmolnet själft. 

Hvad slutligen benämningen döfvelskatt å det ofvan omtalade 
lussibrödet* beträffar, är döfvel (djäfvul) tydligen tillagdt af kristne 
vedersakare, för hvilka sejdgudinnan Fröjas dyrkan, likasom vana- 
religionen i sin helhet, otvifvelaktigt och af giltiga skäl mer än 
annan hedendom var en »djäfvulens styggelse». »Tig du Fröja, du är 
en trollkvinna full af slemhet!» utbrister Loke i dikten om Ägers gästa- 
bud, och i sången om Hyndia utfar denna Lokes kvinliga motsva- 
righet och Fröjas underjordiska motbild i likartade anklagelser. 
Det låter dock samtidigt tänka sig, att »döfvel» här förmedlats af 
namnet Lucifer, hvilket man satt i samband med namnet Lucia. 

I det föregående har omtalats en sägen från Värmland, att Lucia 
uppenbarat sig i ljusgestalt å ett skepp, från hvilket hon utdelat 



» Brehtns Tierleben. 3 Aufl. B. 1. Leipzig 1890. S. 424, 425. 
' Han jTSrekommer dock afbildad redan bland Mykene-fynden. 
' Rörande sinnebildUga bröd se förf:8 anf. npps. Brödets kelgd. 



Digiti 



zed by Google 



LUSSI. 27 

närings- och vederkviokelsemedel. Båda dessa drag, så väl det att 
färdas å ett skepp som det att utdela upplifvaode håfvor, tillhöra 
äfven hedniska gudinnor. 

Vallustifrig 

ror Odens hustru, 

den sköna, pä jordens skepp 

heter det i Solsången,^ och det förefaller af de egenskaper, som här 
tilläggas gudinnan, såsom om denna utsaga lika mycket afsåge Fröja 
som Frigg — för så vidt vi nu vid en folkloristisk-mytogonisk un- 
dersökning böra så mycket fästa oss vid sådana vanskligheter som 
mytologiska namn, hvilka för ett och samma gudomsväsen kunna 
vara snart sagdt oräkneliga. Antagandet, att äfven Fröja likasom 
Frigg haft ett skepp, stödes för öfrigt däraf, att ett sådant, 
Skidbladner, tillägges Frö,* hvilken står Fröja synnerligen nära. 
Åfven underjordsgudinnan har ett skepp: Naglfar. Skeppet synes 
således ursprungligen hafva varit ett vanagudarne eller den främste 
vanagudomligheten tillagdt attribut. Redan Tacitus^ omtalar, att 
hos ett germanskt folk, sveverna, ett skepp, till formen liknande 
ett liburniskt sådant, varit helgadt såsom sinnebild åt en gudinna, 
hvilken han på grand häraf och icke osannolikt äfven af andra ej 
anförda skäl sammanställer med Isis, hvilken, vare det tillagdt, 
grekerna enligt Herodotos kallade Demeter. I det gamla Egypten 
brukades processionsbåtar, stundom med hjul under, vid flere gudom- 
ligheters dyrkan. I Grekland och Rom, dit mot slutet af den för- 
kristliga tidräkningen Isisdyrkan infördes, plägade man, då sjö- 
farten på våren åter började, bringa ett skepp (navigium Isidis) åt 
Isis, om hvilken myten förtäljer, att hon, likasom Fröja irrande 
kring världen sökte Od, farande vida omkring sökte den förlorade 
Osiris. Det är tydligen detta romerska bruk, som föresväfvat den 
romerske historieskrifvaren, hvilken, om han varit i tillfälle att 
närmare lära känna den germanska gudinnan, sannolikt i henne 



^ Edda. Pä svenska af P. A. Gödeckb. 2 uppl. Stockholm 1881. S. 131. 
" Enligt Ynglingasaga, kap. 7, tillhörde det äter Oden. 
• Germania. Cap. IX. 



Digiti 



zed by Google 



28 LUSSI. 

skulle hafva igenkänt den moder Jord (Terra mäter) eller Nertas, 
det är Njärd, han annanstädes omnämner.^ Huruvida denna upp- 
täckt skulle föranledt honom att utesluta sammanställningen med 
Isis, må emellertid lämnas osagdt. 

Om Njärds son Frö säger en gammal angelsachsisk dikt, att 
han, Ing, »var först hos östdanerne, tills han vände till baka öfver 
böljan, och vagnen följde honom». Då nu Frö enligt de nordiska 
myterna eger skeppet Skidbladner, hvilket ej endast likt molnen 
kan minskas eller förstoras, utan ock, likt dem, kan gå öfver vatten 
som land, har man förmodat, att vanakulten tillagt Frö ett skepp 
å hjul, och att det är pÅ en dylik sinnebild den angelsachsiska 
dikten anspelar.* Kanske bör ej häller alldeles förbigås, att Njärds 
boning heter Noatun, skeppshemmet, samt äfven att hans maka 
heter Skade, hvilket namn väl får tolkas med dimman.* 

A en gent emot Scheldes mynning belägen ö hafva under åren 
1647 till 1870 af hafsvågoma framspolats ur sanden mer än tjugu 
votivstenar helgade en gudinna Nehalennia, hvilken afbildas med 
ett skepp såsom attribut,^ och vid Nors i Tisteds amt i Danmark 
hafva anträffats ej mindre än omkring ett hundra små votivbåtar 
af guldbleck, hvilka anses fbrskrifva sig från slutet af bronsåldern, 
men dock sannolikt äro att hänföra till samma kult. Ännu år 1133 
blef hos de ripuariske frankema ett skepp bygdt, hvilket af män- 
niskor drogs å hjul först till Aachen och sedan till Maastricht, där 
det försågs med mast och segel för att sedan föras vidare firån ort 
till ort i landet. Alla städer öppnade sina portar för detta land- 
skepp (terrea navis), och det mottogs med jubel och dans.^ Ett i Ulm 
1530 af rådet utfärdadt påbud förbjuder kringfarande med dylika 
skepp vid straff af en gulden.® Ännu långt senare har dock detta 



* Anf. arb. Cap. XL. 

« P. A. Muhch: anf. arb. S. 19. 

' Jfr Bvenska landsmål: skadda, skådda o. s. t., dimma, töcken; fornbög^yska: 
scatOj moln, skngga; tyska: schatten; engelska: shadoiv. 

^ F. Kauffhann: Deutsche Mythologie. 2 Anfl. Leipzig 1898. S. 106. 

^ Jfr Tacitns skildring af Nertns- taget: »Lseti tonc diea, festa loca, quscamqne 
ad ven ta bospitioqne dignatnr.» 

• J. Gbimm: anf. arb. S. 237-242. 



Digiti 



zed by Google 



LUSSI. 29 

landskepp gått igen vid karnevalsartade vårfester, och man finner 
till och med bland förslagen till förklaring öfver ordet kameval, att 
detta skalle härleda sig från ett dylikt hj ölskepp: en carrus navalis. 
Fåtagligen är det samma skepp, som på ett helt annat håll, 
nämligen hos lapparne, förekom under julen. Dessa, h vilka i en 
forntid öfvertagit ej obetydligt af så väl nordiskt språk som äfven 
religion, hade ännu vid slutet af 1600-talet för sed att juldagen å 
ett träd utsätta ett litet näfverskepp fyldt med mat åt julfolket, 
som de förmenade då färdas fram genom luften.^ Yi återfinna här 
således jämte skeppet, fyldt med mat, äfven motsvarigheter till det 
förut från Norge omtalade offret vid ett träd åt den frambru- 
sande jolareiden,* hvilken i Tyskland kallas das wtitende Heer 
eller die wilde Jagd, och som där ledes af den gudinna, hvilken än 
kallas Diana, än Holda, än Herodias, hon, som äfven anför häxomas 
tåg. Fröja delade ju de fallne med Oden — hvilken ock samställes 
med Holda såsom den vilda jaktens ledare — på samma gång som hon 
var sejdkonstens gudinna. 

Yi böra kanske ej så hastigt förbigå det egendomliga offret på 
luciaaftonen till bo- eller vätteträdet. Likasom den nordiska my- 
tologien tänkte sig den första lifnärerskan såsom en ko, från hvil- 
kens jufver lifsformerna drucko sin näring, förestälde hon sig ock 
de kosmiska näiingskrafterna såsom ett träd, från hvars löfverk, 
molnen, lifvande safter neddroppade till jorden. Med sina rötter 
sträckte sig detta träd till underjordens lifskällor, och i dess topp 
betade den mjödmjölkande geten Heidrun* vid sidan af den under- 
bara hjorten Eiktyrner.* Från ett eller tvänne träd härstamma 
ock enligt så väl fornarisk som fornnordisk åskådning det första 
människoparet. I Orienten förekommo träd i en mycket långt af- 
lägsen tid icke endast såsom motbilder till det mytiska lifsträdet. 



* G. VON DCben: Om Lappland och Lapparne. Stockholm 1873. S. 220. (Efter 
S. Bbhh.) ^ 

« Jfr sid. 13. 
» Jfr sid. 21. 

* Man erinre sig, att hjorthornet bl ef Frös vapen. 



Digiti 



zed by Google 



30 LUSSI. 

utan ock såsom sinnebilder af lifsgudinnan, ett förhållande, hvaraf 
vi i de så kallade klassiska folkens sägner om trädgudinnor, drya- 
der, troligen hafva ett något förbleknädt minne. Redan från 13:de 
århundradet före vår tidräkning finnes å en egyptisk grafsten en 
målning, som framställer, huru den aflidnes själ från den med öfre 
hälften af sin kropp ur en sykomor^ framträdande lifsgudinnan 
erhåller lifvets vatten (se bild 3, sid. 38).* Hos västsemiterna sy- 
nes Astarte hafva dyrkats i gestalt af träd,' och hos hellenerna 
framstäldes de älsta bilderna af Artemis och Demeter på ett den 
nyss skildrade fornegyptiska gudinnegestalten liknande sätt, näm- 
ligen såsom trädgudinnor.^ Betraktades månne träd- och lifsgudin* 
nan en gång såsom människors och gudars urmoder?^ Äfven kon 
(urkon) är ju, såsom vi sett, hennes sinnebild. 

Hvad beträffar det i den värmländska sägnen omtalade utde- 
landet af håfvor, hvilken handling äfven för öfrigt är utmärkande 
för lussibruden, är detta för en närings- och lifsgudinna, vare sig 
nu denna representerar jorden, molnen eller någon annan naturföre- 
teelse, en gärning så öfverensstämmande med hennes väsen, att hon 
ej tarfvar vidare förklaring. Idun och Prigg-Fulla utdela lifsäpplen; 
Isis, Ceres och Demeter skänka folken äring; Fortuna utsår väl- 
signelse ur sitt ymnighetshom; om den indiska Bhavani förtäljes, 
att hon en gång för att häfva en hungersnöd, som hemsökte folken, 
lät ur sin kropp framkomma allahanda frukter; ^ och om den grekiska 
jordgudinnan Gaia förmäler en myt, att ur hennes sköte uppspirat 
det träd, som bar de underbara hesperiska äpplena. 

Men det är allra minst för den på en ursprunglig ståndpunkt 
stående människan kännetecknande att vilja betrakta sig såsom på 



^ Likasom hos hindaerna Ficus religiösa var hos fornegypterna Ficus sycomorus 
sinnebild af det mytiska lifsträdet. 

" Jfr Lb Paob Rbnouf: anf. arb. S. 95. 

» Jfr 2 Konunga-boken 16: 4; 18: 4: 21: 7; 23: 6 samt 2 Krönike-hoken 14: 3; 
34: 4-7, m. fl. 

* M. CoLLiGNON: Mythologie figurée de la Gréce, Paris 1885. S. 10. 

* Jfr fBrfra uppsats : Om smöjning och därmed befryndade bruk, sid. 41 — 43, i 
Samfundet för Nordiska museets främjande 1891 och 1892. Meddelanden, nt- 
gifna af A. Hazeliub. Stockholm 1894. 

' A. E. WoLLHEiM DA FoNSEOA: anf. arb. S. 85. 



Digiti 



zed by Google 



LUSSI. 3> 

något sätt oafhängig af nataren. Naturens fruktsamhetsgadinna 
blir därför också människornas, den gadinna, som närer lifsfröna 
i naturen, är ock den, som underhåller och utvecklar lifsgnistan 
hos människan, ja, som vid porten till en kommande tillvaro räcker 
henne lifsfbrnyelsens gudadryck. 

Som vi redan (sid. 11 o. f.) omtalat, åkallas Lucia af mör såsom 
kärleksgudinna, men hon är i de katolska länderna ock ett helgon 
för gifta kvinnor och anropas vid barnsbörd. Man har af denna an- 
ledning sammanstält Lucia med Lucina, under hvilket namn hos 
romarne så väl Juno som äfven Diana vid berörda tillfällen åkal- 
lades. Yare sig nu man tolkar Lucina med »den till ljuset bring- 
ande» eller »den ljus bringande», hafva vi otvifvelaktigt full rätt 
att jämte detta ord ställa namnet Lucia i jämförelse med ordet 
Lucifera, den Ijusbringande, hvilket binamn af romarne tillades 
Diana och hos grekerna under formen Dadukos, det är fackelbärer- 
skan, tilldelades Artemis. Men facklan tillades äfven Ceres och 
Demeter. Det är ock just i dessa gudinnor, i Diana och Ceres, på 
grekiska Artemis och Demeter, som gamle författare, hvilka om«* 
talat nordisk hednatro, vid sidan af Yenus velat igenkänna den för- 
nämsta kvinliga gudomligheten hos våra förfäder, hon, som framför 
andra nämdes dis, disa eller vana-dis. Sålunda yttrar Olaus Magnus^ 
att de tempel man i Norden hade för kvinliga gudomligheter voro 
helgade Diana och Ceres samt de tre ödesgudinnorna. Framför alt 
är det dock Diana, som de återfunnit i julens gudinna. Så t. ex. 
anföres hos J. G-rimm^ en utsaga af en dominikanermunk från början 
af 1400-talet, hvari omtalas, huru under de tolf julnätterna en gu- 
dinna, som några kalla Diana, med sitt följe färdas omkring. Det 
vill synas, som om tidigare germanske författare varit mer böjda 
att förena den nordisk-germanska gudinnan med Venus — i en. 
angelsachsisk predikan från 800- eller 700-talet namnes »den skamlösa 
gudinna, som kallas Venus och på danska Frycgs»^ — men som om man 



* Historia de gentibus septentrionalibM. Boms MDLV. Lib. III. Cap. X. 

« Anf. arb. S. 885. 

3 P. A. Munch: anf. arb. S. 29. 



Digiti 



zed by Google 



32 LUSSI. 

senare alt mer, om ock ej utslutande, härtill utkorat Diana. Det är 
ock detta namn man redan långt till baka i medeltiden tillade den 
gudinna, som anförde de osaliga andamas tåg, den vilda jakten, norr- 
männens oskereid eller jolareid. 

Den under Lucias dräkt dolda gudinnan står Diana nära. Lu- 
cias fest har också, såsom sid. 6 omtalats, till runstafstecken bland 
annat ett bloss eller en fackla, och lussibruden har i Västergötland 
företrädts af blossbärare, medan hon själf där såsom annanstädes 
burit ljuskronan på sitt hufvud. Tolkas åter runstafvens fackel- 
tecken såsom en lyssticka eller pärta, finna vi här rent af en 
teckenskrift — en :>rebus» — för den germanska gudinnan Perchta, 
Perta, Bärta.^ Lucia är således också hon, om någon, en Lucifera, 
hvilket Dianas binamn å nyo återför tanken till den upproriske och 
fallne ängeln, den störtade titanen,* som bl ef fursten i underjords- 
och dödsgudinnan Kels boning. Såsom vi i det föregående påvisat, 
ställes Lucia ock dels vid sidan af Adams älste son, den förste 
åkermannen, Kain, dels äfven vid sidan af människornas stamfa- 
der, Adam själf. Märkligt är, att inom den helleniska mytologien 
den förste eldbringaren, titanen Prometeus, framstäUes såsom män- 
niskornas upphof eller skapare,' likasom åter i de fornhindniska 
religionsurkunderna den förste eld- och äfven odlingsbringaren 
Jama, hvilken sammanfaller med Manu och morgonstjärneguden 
Sukras fader Bhrigu, är på en gång människornas stamfader och 
dödsrikets herskare. Han var det ock, förmodligen jämte system 
Jami, som ledde de dödas tåg, då dessa vid midten af den indiska 
regntiden — dessa orters vinter och mörkaste tid — lämnade sitt 
rike för att under denna så kallade fritid sittande å det omkring 
offret utbredda gräset (jämför julhalmen) taga del af de håfvor, som 
på jorden ännu lefvande fränder då bragte dem.* 



^ Jfr. sid. 7. 

« Jfr sid. 4 o. f. 

^ Vid hans sida stod därvid enligt en myt Pallas, hvilken med i en skäl från 
Olympen hemtad nektar ingöt lif i titanens skapelse. 

* Jfr E, Habdy: Indische Religioyisgeschichte. Leipzig 1898. 8. 27. — A. Z. 
Collin: Om och ur Eig-teda. II. Stockholm 1878. S. 5—9. 



Digiti 



zed by Google 



LUS8I. 83 

Ett annat namn, redan strax i bOrjan af det andra årtusendet 
tiUagdt den vilda jaktens ledarinna, är Herodias, hviiken än i öfver- 
ensstämmelse med Matteus- ock Markusevangelierna framstäldes 
såsom Herodes gemål, än åter, och oftast, såsom hans dotter. Så- 
som Herodes dotter kallades den vilda jaktens ledarinna däremot i 
Italien Befana, bildadt af epifania (grekiska éftupdvua), det ka- 
tolska namnet på trettondagjul.^ En egendomlig sägen är till- 
lagd denna biblisk-mytiska gestalt. Det fOrtäljes nämligen, att 
hon, intagen af obesvarad kärlek till Johannes, som kallas före- 
löparen, vill kyssa hans hufvud, hvilket hon bär på ett fat, men 
att detta flyr oupphörligt undan henne.' Ehuru sistanforda drag 
torde synas endast aflägset beröra vårt ämne, har det dock ett visst 
intresse. Det är nämligen att märka, att den vägbanande profeten, 
som om sig själf yttrade: »Honom (Jesus) bör växa till, men mig bör 
förminskas», var att förlikna vid den för solen slocknande morgon- 
stjärnan. Här må ock påpekas, att i den engelska i början af 1400- 
talet upptecknade Staffans visan likasom äfven i danska och en del 
svenska stafPanssånger Staffan sammanställes med Herodes såsom 
dennes hofsven. Den forna hedniska julgudinnan och den till hel- 
gonet Staffan omgestaltade hedniske julguden mötas således äfven 
här vid den kristendomsfiendtlige konungens hof. 



Sammanfatta vi nu de slutsatser, till hvilka vi vid vår under- 
sökning kommit, blifva dessa följande. Helgonet Lucia har inom 
katolska länder sedan långt till baka åtnjutit ett anseende, som på 
intet sätt kan förklaras af den om henne danade jämförelsevis rätt 
obetydliga och högst apokryiiska legenden. Hennes fest, hviiken 
ansågs såsom en ärings- och årsskifteshögtid, bar en gång, för så 
vidt man får sluta af efterlefvande folkseder, flere märkliga drag 
af ett kynne, som, helt okyrkligt, hänvisar på hednisk härkomst. 



' Jfr sid. 17 om epifania == Perchtenabend. 
« J. Grimm: anf. arb. S. 260 o. f. 



Digiti 



zed by Google 



34 LUSSI. 

En nattoffermåltid, vid hvilken förtärdes fläsk ^ och öl, hölls till 
hennes ära, och bål tändes p& hennes högtidsdag. Luoia själf fram- 
står enligt nordisk folkappfattning såsom en välgörande, jungfrolig^ 
kärleksgudinna, som Ijasomstrålad och hvitklädd vid årets mörkaste 
tidpunkt uppenbarar sig, därvid ur en skål utdelande en lifvande 
dryck. Kon, geten och katten äro henne helgade, och ett skepp 
synes hafva tillagts henne såsom attribut eller sinnebild. Offer tiU 
henne utgötos vid träd. Hon var hustru åt människornas urfader,. 
den förste åkermannen, hvilken en fomuppfattning synes- hafv& 
tänkt sig såsom de underjordiska väsendenas herskare och må hända 
äfven såsom morgonstjärnans gudom; hon var herskarinna öfver 
underjorden och dennas väaen samt öfver sejdkonstens prästinnor; 
hon var, ehuru jungfru, de personifierade naturkrafternas, alfers och 
vättars, moder, och hon torde af förkristlig åskådning hafva under 
annat namn betraktats såsom allmodem själf. 

Man kan, såsom vi ock upprepade gånger i det föregående på- 
visat, ej undgå att återfinna dessa egenskaper hos flere de gamla 
kulturfolkens gudinnor. Vi hafva anträffat ett eller annat likhets* 
drag redan hos Yenus och Juno, men vi finna dem mer och mer 
märkliga och samlade hos en person, i den mån vi nalkas Orienten. 
Redan hos Diana-Artemis, särskildt i dennas asiatiska gestalt så- 
som allnärerskan (Polymamma), blir väsenslikheten vida större, och 
det samma gäller den i Hellas ursprungligen pelasgiska Demeter. 
I Egypten te de till sitt väsen otvifvelaktigt nära sammanfallande 
Isis, Hator, Bubastis sällsamma beröringspunkter med denMd Nor- 
dens vintersolstånd dyrkade gudinnan, och stanna vi slutligen p& 
semitisk mark, synes det, som om vi i den semitiska Astarte, sär- 
skildt i den skepnad hon under egyptiskt inflytande hos fenikerna 
och kartagerna iklädde sig, rent af möta urgestalten för den ger- 
manska lifsdrycksbringerskan. 

Vi finna nämligen, att den semitiska kärleks-, krigs- och odlings- 
gudinnan dyrkats i trädgestalt; att kon varit henne helgad och 
efter egyptiskt föredöme sannolikt äfven katten eller åtminstone 

^ Jfr utom i det föregående anförda k&lUkrifter T. G. Rudbbck: Femtiofyra 
minnen från en femtiofyra-årig Ufnad. Stockholm 1864. S. 123. 



Digiti 



zed by Google 



LUS8I. S5 

något till kattsläktet körande djur; att kon afbildas å fenikisk- 
kartagiska minnesmärken med half månens skeppa ock en däri lig- 
gande stjärna eller ock med ett klot (solen?) i ett kalfmånformigt 
eller båtlikt kärl såsom attribut. Planeten Venus tillhörde henne, 
och de semitiska kvinnorna bragte henne bröd såsom offer.* Hennes 
älskling är Tammuz (Adonis), växtlighetens gud. 

Särskildt för vårt ämne upplysande är en myt om Istar-Astarte, 
hvaraf vi finna ett eko i sagorna om så väl Afrodite och Adonis, 
Isis och Osiris samt Demeter och Kore (Ceres och Proserpina) som 
äfven i myten om Fröja och Od. Antydda semitiska gudasaga, 
hvilken anträ£Pats bland episka sånger, som Sardanapal lät afskrifva 
efter kaldeiska original från 17:de århundradet före vår tideräkning, 
förtäljer enligt Lenormant följande. Lifvets son Duzi (Tammuz- 
Adonis), Istaxs make eller enligt annan text hennes son, är död. 
Istar nedstiger då fbr att åt sin älskling hemta lifvets vatten, 
ledsagad af underjordens väktare, till jordherskarinnans boning, men 
hon blir där kvarhållen, sedan hon förut under vägen beröfvats sin 
dräkt och sina smycken. Då upphör i naturen all alstring. Gu- 
darne befalla därför, att Istar skall frigifvas, och hon träder åter 
genom underjordens sju portar, vid hvilka hon får till baka sin 
skrudj upp i ljuset medförande lifsvattnet, hvilket hon stänker på 
Duzi, som härigenom väckes till lif.* 

Det är tydligt, att anförda tilldragelse ansetts tima vid årets 
ofruktbaraste tid, hvilken i här ifrågavarande länder inträffade 
under den torraste och hetaste årstiden. I Norden blef det där- 
emot under den mSrkaste tiden på vintern, som man ansåg naturens 
lifskraft domnad eUer död, den tid då, för att använda fornskaldens 
ord, växtalferna och dvärgame domna; då Fenrers föda, snön, faller 
trött öfver Rinds, den frusna jordens, fält; då helhästen (?) ofta fäller 



* Under senare medeltiden afbildades den heliga jungfrun med barnet farande 
ä himmelen i halfmånens skepp. Se t. ex. Å. Schultz: Deutschea Leben im XIV, 
und XV. Jahrhundert 2 Halfband. Wien 1B92. Flg. 450. 

Halfmänen med stjärnan blef ett nnder äldre medeltiden ofta äfven inom kristen- 
heten anyändt tecken. 

• Jeremia 7: 18. 

» W. Mannhabot: anf. arb. D. 2. S. 275. — Jfr ock E. Tbgnäb: anf. arb. S. 112. 



Digiti 



zed by Google 



86 LUSSI. 

människor; då tanken är en tung och omtöcknad Dains dröm och 
alla väsens vishet är dold i Mimers underjordiska brunn. ^ Det är 
ock vid detta mörkrets och köldens öfverhandtagande, vid »skym- 
,ningarnas skymningi, som Fröja besöker den visa valan Hyndia 
(Heid-Angrboda) för att erhålla lifsmjöd åt »galten» sin.* Det är då, 
som föryngringsgudinnan Idun, nedsjunken från Yggdrasils krona, 
dväljes hos gudinnan Natt i Mimers vid trädets rötter belägna boning. 
Det är då, som enligt mytframställningen ej endast Idun utan äfven 
Fröja, »Ods mö», är gifven i jättevåld, ^ hvarifrån hon dock, då utan 
hennes bistånd till och med själfva gudarne skulle gå under, snart 
befrias af den bland desse, som besitter det härför nödiga vapnet. 

Är icke den från gård till gård vandrande lussibruden (ljus- 
bringarens brud?) månne en gengångerska af den hedniska gudinnan, 
som befriad vändt till baka till den öfre världen för att åter utdela 
lifsförnyelsens näringsämne? Förtälja ej till och med våra fom- 
häfder om, huru lifsgudens gemål uppträdt i mänsklig gestalt, i det 
att Frös prästinna på samma gång var gudens maka?^ Åro vi för 
djärfva, om vi påstå, att en folksägens, folkseds eller folktros egentliga 
ålder lika litet är beroende af den tid, då den samma upptecknas, 
som ett fomredskaps af den tid, då det samma uppgräfves ur jorden? 

Hela Europas materiela odling hänvisar så hvad beträffar åker- 
bruk som användning af metaller till Orienten såsom det område, 
hvarifrån den samma spridts inåt vår världsdel. Hvarför skulle 
då icke äfven inom den forntida andliga odlingen ett inflytande 
från samma håll förspörjas? Skulle det vara omöjligt, att den vana- 
kult, som kristendomen här i Norden hade att bekämpa, till sitt 
innersta väsen var den samma som, eller kanske hällre genom åldrig 
förbindelse mycket nära befryndad med den västsemitiska Astarte- 
dyrkan, mot hvilken de ebreiska reformatorerna många århundraden 
förut inom sitt land ifrat? Visst är, att, kan äfven en historisk för- 
vandtskap mellan dessa båda religionsformer ej påvisas, den psykiska 



* Forspallsljöd. 

« Hyndluljöd. Jfr sid. 21. 

' Völuspå st. 29. — Bragaroedur. 

* Fornmannasögur, B. 2. Kanpmannah«fn 1826. S. 73—77. 



Digiti 



zed by Google 



LU8SI. 37 

släktskapen dock är så genomgripande, att de ömsesidigt förklara 
hvar andra. Ja, denna inre frändskap är så stor, att den samma 
till och med tager sig uttryck i yttre drag. Hvem kan undgå 
att mellan den babyloniska Istar, som bär kärlet med lifsvattnet, 
den kartagiska Astarte, som framför sig i ett halfmån* eller båt- 
formigt kärl håller solens kula (?), den tyska sägnens Herodias, som 
på ett fat bär Johannes döparens hufvud, och Lucia, som antingen 
bär den med mjöd eller flammande glögg fylda bålen eller sina ögon^ 
på ett fat eller ock den skålformiga brinnande lampan, finna en 
viss, om ock gåtfull äfven yttre öfverensstämmelse? 

Emellertid äro vi för vår del böjda att i anfOrda likheter se 
mer än en blott psykisk släktskap, och vi drista tro, att på fom- 
forskningens område flere stöd för denna vår åsikt kunna framletas, 
likasom nog äfven inom de nordiska myterna och folksederna, därest 
dessa i detta syfte närmare skärskådas. 

De begå helt viset ett stort misstag, som anse, att våra för- 
fäders hednairo, sådan denna i våra fomhäfder framställes, ej redan 
i en mycket aflägsen tid genomgått utvecklingsskeden, därvid upp- 
tagande främmande beståndsdelar, hvilka med anpassning så väl efter 
natur- och språkförhållanden som efter förut rådande föreställningar 
måst så att säga acklimatiseras och därvid småningom ändrat 
gestalt. Likasom andra mer utvecklade folks religionsurkunder 
liknar äfvén den nordiska mytologien sammanfattad en palimpsest 
— icke en utan flere gånger omskrifven, men som dock här och där 
har en eller annan sats, ett eller annat ord kvar af äldre texter, 
där sådana utan att för mycket förrycka sammanhanget kunnat för- 
blifva outplånade. 

Hvad angår begreppet om uppkomsten af våra förfäders lika- 
som för öfrigt äfven andra hedniska folks naturmyter, torde man 
vidare ej så sällan begå ett annat, ej mindre misstag, då man 
antager, att uteslutande ett enda visst naturföremål eller natur- 
fenomen alltid och oföränderligen hos hvarje folk förbundits med 
och personliggjorts i en viss gudomlighet eller åskådliggjorts i en 
viss sinnebild. Förhållandet torde nämligen vara, att i detta hän- 

» Jfr Völuspd, 8t. 24, — samt äfven Forspallsljöd, et. 5. 



Digiti 



zed by Google 



38 LUSSI. 

seende flere uppfattningar efterträdt hvar andra eller kanske till 
och med funnits samtidigt jämte hvar andra. Vid danandet af 
naturmytema är det personliga gudomsbegreppet otvifvelaktigt det 
ursprungliga, det till grund liggande. Naturmänniskan kunde på 
sin ståndpunkt omöjligt fatta naturföreteelserna, framför alt na- 
turens alstringsprodukter, annat än såsom verk af en eller flere fbr 
henne dolda personligheter. Snart nog framstodo bland dessa före 
de öfriga tvänne personliggjorda principer: en lifväckande, aflande 
och en närande, ammande — en manlig och en kvinlig. Pörst se- 
nare instälde sig krafvet att bland naturens företeelser finna, hvar 
dessa gudomligheter dvaldes, och därvid gjorde sig otvifvelaktigt 
under skilda naturförhållanden och vid olika utvecklingsstadier skilj- 
aktiga meningar gällande. Den lifgifvande guden kunde förläggas 
till himmelen, blixten, solen o. s. v., den närande gudinnan till jor- 
den, molnet, den enligt folktron lifsdagg gifvande månen eller mor- 
gongryningen o. s. v.; ja, där språkförhållandena såsom t. e^t. hos 
germaner och nordbor gåfvo det vid handen, otvifvelaktigt äfven 
till solen. Ännu i dag fortlefver på sätt och vis denna gudinna i 
tanke, tal och skrift, ehuru de flesta torde vara helt omedvetna 
därom. Hon kallas nu Naturen. 

Bild 3 (se nedan) framställer efter egyptisk fOrebild trkn 1200-talet f. K., hura 
den döde af lifsgndinnan annammar lifvets dryck. Se denna uppsats sid^ 30 o. f. 

Efter; Tenth annual report of the Bureau of ethnology to the aecretary of tke 
Smithsonian institution 1888—89. Washington 1893. Fig. 1001. 

EDVARD HAMMAR8TEDT. 




Digiti 



zed by Google 



OM LAPPARNES SlTT ATT HÄLSA. 39 



2. 
Om lapparnes sätt att hälsa. 

Bland de många egendomligheter i lif och sedvänjor, som man 
finner hos lappame, intager deras sätt att hälsa på hvar andra ett 
icke alldeles oviktigt mm. Numera har visserligen en stor del af 
deras egendomligheter i detta afseende försvunnit så godt som i 
aUa trakter, men ännu kan likväl en uppmärksam iakttagare göra 
ganska intressanta observationer rörande hälsningsättet äfven bland 
de mest civiliserade af de nomadiserande lappame. 

För närvarande hälsa lapparne vanligen genom att taga hvar 
andra i hand och på samma gång uttala någon hälsningsformel. I 
de sydligaste lapptraktema (i Härjedalen och Jämtland) lyder denna 
hälsning (ungefär) buärek eller bttdrak; någon enda gång höres ett 
imdrest. Från Vilhelmina socken i Åsele lappmark har jag fått den 
uppgiften, att man säger buäreik, endast då man hälsar flyktigt 
och utan handslag, men buörest eller huörehiejje, då man hälsar 
>riktigt>, d. v. s. då man på samma gång tar i hand. Lindahls och 
Ohrlikgs Lexicon lapponicum, Stockholm 1780, hvilket omfattar det 
«ydlapska skriftspråket, har formerna puoraik och pu&rest I Arje- 
plog, Pite lappmark, begagnas enligt HalIsz: Pite lappmarhi sjsötdr 
és nyelvtan, Budapest 1896, endast puoraik som hälsning vid an- 
komst, under det att puarisi, purist eller viesu p. betyder »farväl»; 
denna uppgift torde dock säkerligen bero på något missförstånd, i 
det att väl endast viesu pucrist kan betyda »farväl», jfr också upp- 
^ftema hos L^stadiub (nedan) från samma trakt. I Lule lapp- 



Digiti 



zed by Google 



40 OM LAPPARNBS SÄTT ATT HILSA. 

mark begagnas i allmänhet puöris (eller puöris puöris), äfven puarre 
peive, någon gång puöråik, I norska Finmarken heter det burist 
(eller hurist hurist) eller huörre hmwe, äfven dcBrwan (eller dtBrwan 
dtervvan), hvarpå ofta svaras Ibmél adde (= Gud är den, som gifver; 
eller möjligen = Gud gifve!) En annan hälsning är rafJhe vissui 
(= frid i huset!), hvilken användes, då man inträder i en stuga. 
I Enare säger man puöre pceive^ hvarpå svaras Ibmél addelus 
(= Gud gifve!), jfr Lönnrot: tjher den Enare-lappischen Dialekt, i 
Äcta Soc. Scient. Fenn. IV, Helsingfors 1855, sid. 196. På Kolahalfön 
slutligen begagnas i Ter-dialekten tirn jälak (= du lefver frisk), i 
Kildin ttrv tonn (= frisk du!, hell dig!), i Notozero Uerv. 

Betydelsen af det ofvannämda buårek, budrak, buåreik, puaraik^ 
puöråik är icke fullt tydlig; möjligen kan uttrycket ha uppkommit 
genom någon sammandragning af puörré aiké, »god tid». Ordet 
buörest, buörest, puorest, puorist, purisi, puaris^ burist är ett adverb 
och betyder egentligen »väl, bra»; i vissa dialekter har denna be* 
tydelse ännu bibehållit sig, men i allmänhet har den dock undan- 
trängts af betydeken »god dag». Hälsningsformeln buöre bie^é^ 
puörre peivé, buörre baivve, puöre p€Bive betyder det sanuna som det 
svenska och norska »god dag!»; mycket möjligt är väl också, att 
denna formel uppstått genom skandinavisk inverkan. På samma 
sätt öfvérsättas också rätt efta uttrycken »god morgon!» och »god 
afton!» till lapska; sålunda t. ex. i lulelapskan puörré itiet och 
puörre iehket Hälsningsformeln dtsrwany tim, ttrv, Uerv slutligen 
hör tiU sammans med adjektivet dtervas, »frisk». Då denna formel 
endast användes i trakter, där det finska språket i nyare tider ut- 
öfvat stort inflytande på lapskan, tärde man kunna med visshet an- 
taga, att den är ett lån från den finska hälsningsformeln terve. På 
samma sätt är svarsformeln Ibmél addelus (och evetntuelt i. o^e) 
en ren öfversättning af det finska JwnaV antakoon, »Gud gifve!». 

Såsom nyss påpekades, hälsa lapparne för närvarande vanligen 
genom att taga i hand och samtidigt uttala någon hälsningsformel. 
Om de skola hälsa på någon herreman, göra de också ett försök att 
lyfta på mössan, åianinstone inom de svenska lappmaxkema. Mera 
än ett försök blir det dock knappast, hvilket likväl ingalunda beror 



Digiti 



zed by Google 



OM LAPPARNBS SÅTT ATT HILSA. 41 

på medveten ohöflighet, utan väl mest på svårigheten att manövrera den 
mjuka ooii skäormlösa hnfvnd bonaden. Kvinnorna taga för ö£rigt aldrig 
af sig mössan, annat än då de skola tvätta eller kamma sig. Bngningar 
ooh nigningar äro också rätt ovanliga bland de svenska lappame. 

I forna dagar fann man emellertid bland lappame äfven helt 
andra sätt att hälsa än det allmänmänskliga sättet att taga hvar 
andra i hand. Ännu kan man visserligen här och där finna spår af 
dylika gamla hälsningsmetoder, men i allmänhet måste man genom- 
söka literaturen för att finna no^^annare upplysningar om dem. 
De uppgifter jag i denna fråga funnit i literaturen om lapparne, 
sammanställer jag här i geografisk ordning (från söder till norr) 
och meddelar på samma gång ett par egna iakttagelser. 

Från Pite och Lule lappmarker skildrar Pstrus L^stabius 
lappames hälsning på följande sätt:^ »Helsningen sker. Lappar 
imellan, med näsan. Strax man kommer, så säger man: Puorisit 
(Väl! G-oddag!); sedan träder man närmare till hvarandra och sätter 
ihop nästibbarna samt säger dervid ännu en gång med långsammare 
och uttrycksfullare ton: PuoristJ Detta kallas helsa med näsan, 
tyssas med näscm, ett talesätt, lika allmänt i Lapskan, som hyssa 
på hand eller på mun i Svenskan. På en Svensk helsar Lappen 
endast med handslag, kanske ock bland Lappar på någon, som han 
icke alls känner.» Hogguér, som en gång ledsagade Lsstadius till 
lappanue i Arjeplog, skildrar hälsningen på ett något annorlunda 
sätt: * »Das Wort puorist heisst: sei mir gegrlisst; indem die Lappen 
es aussprechen, reichen sie sich einander die Hand, wiederholen diese 
Grtlssung nnd legen Nase an Nase, endlich rufen sie es zum dritten 
Male laut ans, indem sie die Nasenspitzen schnell an einander reiben; 
dies ist die zärtlichsté, in Lappland tibliehe Liebkosung.» 

Högström ger en noggrann beskrifning på lulelapparnes sätt att 
hälsa: ^ »Handtagande är så hos dem, som det hos oss warit, almänt 

* P. LjBBTADius: Journal för första året af hans tjenstgöring såsom missionaire i 
Lappmarken. Stockholm 1831. S.892. Jfr ocksä Bid. 463 ooh II, sid. 18, Stockholm 1833. 

' HoQ«triB: Eeis^ naeh Lappland imd dem närdlichen Schweden» Berlin 
1841. S. 143. 

* HöQSTBÖif: Beskrifning Öfwer de til Sweriges Krona lydande Lapmarker. 
Stockholm 1747. S. 150 o. f. 



Digiti 



zed by Google 



4S OM LAPPARNBS SÄTT ATT HÄLSA. 



i bruk: hwarwid de wid hälsningar altid bruka det ordet buerist 
eller pucrest, hwilket betyder så mycket som salve eller hell, säll. 
Det en del i somlige Lapmarker beg3mt bruka pure peiwe (god dag), 
pur^ iddet (god morgon), pur* ecked (god afton), Jubmel waddus (Gnd 
gifwe), etc. sådant hafwa de lärdt antingen af oss eller Finnarna. 
Ty deras rätta hälsnings formul i alla Lapmarker både norr och 

söder är det omtalte puorest, At kyssa hwarandra, besyn- 

nerligen wid hälsningar, lärer ej wara hos Lapparna något nytt 
maner det de lärdt af andra, utan gammalt och nationält, emedan 
det ej allenast brukas öfwér alt, utan är ock til wissa omständig- 
heter åtskilligt ifrån andra folks sätt och bruk i dy mål. Ty, som 
de eljest wid sina anors och slägtliniers i akttagande äro mycket 
noga, så hafwa de ej allenast, som ock fbrr är nämt, på hwar slägt 
et besynnerligit namn, utan ock emot hwar och en, en besynnerlig 
ärebewisning, efter som de äro längre eller närmare skilda. Bå 
altså twänne råkas, som äro kötslige Syskon, så kyssa de hwarandra 
på munnen. Längre ifrån, som twänne Syskonebam, på kindbenet. 
Men längre i slägten sätter den ena sin näsa emot den andras: 
warandes ock somligstädes i akt tagit, at de göra någon skildnad 
då skyldskapen är på fäderne och möderne, i det de lämpa sig mer 
antingen åt högra eller wänstra sidan, o. s. w.» 

Äfven Linné omtalar näskyssen såsom förekommande bland 
lulelapparne, då släktingar hälsa på hvar andra. ^ J. Engström såg 
likaledes lulelappar sätta »nästibbame emot hvarandra, med det 
vanliga puoristh^ Numera torde näskyssen ha kommit fullständigt 
ur bruk i dessa trakter; att man likväl ännu vet, hur den utf&res, 
visas däraf, att jag själf där hört lapska mödrar på skämt säga 
till sina barn vaitséh, vatteh njunjéul (gå och gif näsan!), hvilken 
uppmaning dock förblifvit utan verkan. 

Som ett tecken på djup underdånighet tog en lulelapp »af 
mössan, neg, lutade ned hufvudet, och darrade med händren mot 
bröstet, mumlade litet med munnen, liksom af största veneration, 
viljat dånat», såsom det berättas af Linné, Ungdomsshriftet, II, sid. 127. 

^ QåXL VON LiNNÉB Ungdomsskrifter. II. Stockholm 1889. S. 112. 

' J. Engstböm: Beså genom Norrland och Lappland. II. Stockholm 1834. S. 55. 



Digiti 



zed by Google 



OM LAPPA&NBS SÅTT ATT UÄLSA. 43 

De Isestadianska lappame i Grellivare hälsa vanligen på hvar 
andra på så sätt, att den ene lägger sin högra hand på eller på 
baksidan af den andres vänstra axel eller öfverarm, hvilket af den 
andre besvaras på motsvarande sätt med den vänstra handen. På 
samma gång uttalas någon hälsningsformel. B^sultatet blir sålunda 
ett slags half eller så att säga ensidig omfamning, vid hvilken den 
enes vänstra och den andres högra arm icke deltaga. Denna häls- 
ning begragnas äfven af de Isestadianska tornefinname. Till sitt 
ursprung är den kanske lapsk, åtminstone påminner den rätt mycket 
om det slags omfamning, som förekommer bland lappame i norska 
Finmarken (jfr nedan). Enligt Döbbn^ brukar man i Gellivare och 
Torne lappmark till hälsning taga hvar andra om lifvet med högra 
armen på samma sätt som i norska Finmarken; åtminstone för 
Gellivares vidkommande torde dock detta bero på något missförstånd 
(DOb£N hade icke själf besökt dessa trakter). 

Äfven från Torne lappmark omtalas näskyssen af Sohbfferus 
efter Johannbs ToKNiBUs: »Han heelsar med neesau moot neesan, och 
mun emoot mun, elliest tycke the intet hafvva haelsat.»^ 

S.KQNAIID beskrifver ett annat slags hälsning från denna trakt: 
iNous y renconträmes deux Lapons, que nous salnämes en leur 
donnant la main, et leur disant, Pourist, qui est la salutation lapone, 
qui veut dire bien venu. Ges pauvres gens nous salnérent de méme, 
et nous rendirent le salut par le mot de Paurist oni, soyez bien venu 
aussi. Ils accompagnérent ces möts de leur révérence ordinaire, 
qu^ils font å la mode des Moscovites, en fiéchissant les deux genoux.»' 

Från norska Finmarken finnas många uppgifter om lapparnes 
sätt att hälsa. 

FxTBB Dass omtalar, huru lappen >knseb0jet staaer, og krummer 
myge Ejrop» eller »staaer nedbukket og nej er» framför präster och 
>krnmrygget staaer, sig nejer ned mod Jorden» inför officerare.^ 

' G. v. DCbbn: Om Lappland och Lappame. Stockholm 1873. S. 180. 

' ScHEFFEBUS: Lopponio. Fisnoofarti 1673. S. 381. 

' Oeuvres de Begnard. lY. P^ris 1805. S. 271. 1 nppl. 1731. BoBan fSretogs 1681. 

* PiTBB Dab8: Omstcendeligj wndfdordig BeekrwéUte över de norske Finlappera 
Sasder, Skikke, Levemaade, Klcsdedragt, Boliger, GudadyrkeUe, tillagie Trolddoms- 
kcneter^ m. v. Andet, maget forbedrede Oplag. Köpenhamn n. å. S. 62. 



Digiti 



zed by Google 



44 OM LAPPABNBS SÄTT ATT HÄLSA. 

Lbbm Säger: >Naar de hilse hinanden, tage de hverandre i Fayn, 
sigende: Bnurist! Danice: Vaer bilset!»^ 

£oDE har följande beskrifning: »Finnernes Maade at hilse paa 
er original. Naar de m0de hinanden, Iffigger den Ene Armen om- 
kring Ryggen paa dens Andens Skulder. Dette er altsaa en Art 
af Omfavnelse, som dog er meget nlidenskabelig og som £ra begge 
Sider ledsages af Ordet 'Burist*. Dette er et finsk Adverbium, som 
betyder: 'vel, godt'. De fom0dne Ord for at supplere Meningen ere 
lette at underforstaae; stundom h0re8 ogsaa hele Ssetningen fnld- 
stcendig f. Ex. naar den mod Aftenen Bortgaaende siger til de Til- 
bageblivende : Ibmel addasji Digjidi burri la, d. e. Ghid give Eder 
en god Nat. Hiin Maade at hilse paa bruge imidlertid Finneme 
kun indbyrdes imellem sig; naar de komme ind til Embetsmsendene 
eller hvemsomhelst Anden, som de ville vise deres Agtelse eller 
Hengivenhed for, neie de, saavel Mcend som Qvinder, sig for ham og 
raekke ham derpaa deres Haand, efteråt de f0rst selv have kysset den, 
med 0nsket om Gruds Fred for ham selv og hans Huus.»' Pä ett 
annat ställe^ säger han, att då man möter en lapp, denne tager af sig 
mössan, bockar eller niger på sitt sätt och säger: Guds fred, god dag! 

Stogkflbth beskrifver lappames hälsning på så sätt, att då man 
först får syn på hvar andra, hälsar man hvar andra med diervan, 
diervan, »og naar man saa derefter kommer hinanden ind på Livet, 
saa sker en halv Omarmelse med den ene Arm, og da raabes burist, 
hurist! og alle disse Hilsener ligesaavel ude i Knlden og Snefokket, 
som i en varm Stue».* 

Tromholt säger: »Lappeme hilser i Begelen hinanden med: 
'buorre bseive' (god Dag), hvortil den Tiltalte svarer: 'Ibmel adde' 
(det er Grud, som giver den); derpaa f0lger en Slags halv Omfavnelse, 
idet hver Isegger sin h0ire Arm om den andens Liv, og ofte rystes 
Hsendeme ovenpaa med gjentagne: 'burist, biirist' (vel, godt).»^ 

^ Lb£m: Beskrivelee över Finmarkens Lapper. Köpenhamn 1767. S. ^8. 
> Rodb: OptegneUer fra Finmarken. Skien 1842. S. 252. 
» Bodb: anf. arb. S. 201 

^ Stockflsth: Doghog över mine Miseionereiser i Finmarken, Kristiaida 1860. 
S. 28. Jfr också sid. 14. 

^ Tbomholt: Under Nordlysets StraaUr, Köpenhamn 1885. 6. 157. 



Digiti 



zed by Google 



OM LAPPARNES SÄTT ATT HILSA. 45 

Från TJtsjoki i finska Lappland berättar Andblin, att då en 
lapp skall hälsa på någon, som han högaktar, slickar han fbrst sin 
flata hand, innan han sträcker fram den till hälsning.^ Detta är 
tydligen en variant till det af Bodb omtalade sättet att först kyssa 
sin egen hand, innan man hälsar. 

I Enare försiggår enligt Malm hälsningen på så sätt, »att den 
ene lägger sin venstra, och den andre sin högra hand, på hyarandras 
högra och venstra skuldra, hvarvid de niga och nnder djupt allvar 
säga: Buoris, Buoris».* 

Bland de grekisk-katolska skoltlappame på södra sidan af 
Varangerfjorden, hvilka i allmänhet bevarat många ålderdomliga 
plägseder, synes äfven näskyssen ännu vara i bruk. Friis berättar 
(på tal om deras bröllopsceremonier) därom på följande sätt: »In- 
komna, framför talmannen först den allmänna lappska helsningen 
till alla i allmänhet: 'Rafhe vissuiP 'Fred i huset!' — hvartill alltid 
svaras: 'Ibmel ctddiV 'Gud är den, som skänker den!' Därpå helsar 
man särskildt på hvarandra, på lappskt vis med en half omfamning, 
i det man lägger högra handen på hvarandras venstra skuldra, 
stryker kind mot kind, och nästipp mot nästipp med önskan: 
'Därvan, därvanP (Väl, väl!).»'* Hos Qvigstad og Sandberg, Lapjdske 
eventyr og folkesagn, Kristiania 1887, sid. 29, heter det: »Nu for tiden 
er hilsen med naesen neppe brugelig uden hos skoltelappeme, hvor 
man endnu i omsorgsfulde m0dres mund kan h0re påmindeisen til 
den opvoksende ungdom: 'Vads oud njuneP (gå og giv nsesen!).» 

I olika trakter hax man sålunda haft olika sätt att hälsa. 
Mycket spridd är (och har varit) ett slags half omfamning, på något 
olika sätt utförd i olika trakter samt ofta kombinerad med någon 
annan hälsningsmetod; man finner den från Grellivare i söder till 
norska Finmarken i norr och Enare och skoltlapparnes område i öster. 
Ungefär samma utbredning synes nigning hafva haft; numera synes 
den icke förekomma annat än möjligen i Enare, i öfrigt har den 

* Andelin: Kertomus Utsjoen pitäjästä, 1 Suotni 1858 (18:eårg.). Helsingfors 
1859. S. 206. 

* Malm: En vinter och tvenne somrar bland fjellen. Göteborg 1851. S. 35. 

* Friis: En sommar i Finmarken, Ryska Lappland och Nordkarelen. Öfvers. 
Stockholm 1872. S. 148. Jfr ocksä sid. 149 och 157. 



Digiti 



zed by Google 



46 OM LAPPARNES SÄTT ATT HÄLSA. 



kommit ur bruk, kanske i Mjd af den munterhet, som den säker- 
ligen alltid väckt hos grannfolken, hos hvilka endast kvinnorna ock 
icke männen bruka niga. Kyss på mnnnen eller kinden omtalas 
från Lule lappmark som en fordom bruklig hälsning mellan nära 
släktingar; äfven tornelapparne ha känt till den. I norska Fin- 
marken har man äfven känt till braket att kyssa sin egen handy 
innan man räcker fram den till hälsning; detta hälsningsätt torde 
dock vara importeradt från grannarna, hvilket äfven framgår däraf, 
att det endast begagnades gentemot herremän. Äfven från Utsjoki 
omtalas ett liknande sätt att hälsa. Ben egendomligaste hälsnings- 
metoden är likväl den s. k. näskyssen, hvilken omtalas från Pite, 
Lule och Torne lappmarker samt från skoltlappame, och hvilken 
änjiu ej tycks vara fullständigt utdöd. Den förekommer äfven hos 
ett par andra arktiska folk, nämligen eskimåerna och samojedema; 
att af denna omständighet draga några slutsatser rörande dess 
möjliga uppkomstort o. s. v. torde dock vara förhastadt. Slutligen 
bör påpekas, hurusom lapparne i allmänhet hälsa olika på olika 
slags personer. De äkta lapska hälsningarna begagnas endast gent- 
emot lappar, under det att personer af andra nationaliteter hälsas 
på något mera internationelt sätt. Det noggranna och intresserade 
iakttagande af olika släktskapsgrader, för hvilket lapparne öfveralt 
utmärka sig, gör sig äfven gällande i afseende på hälsningen, i det 
att närmare släktingar hälsas på ett något annorlunda sätt än 
aflägsnare sådana; detta har särskildt påpekats från Lule lappmark, 
men har nog förekommit äfven i andra trakter. 



Vid af skedstagandet bry sig lappame icke om många ceremonier. 
Från lappame i Lule lappmark och i våra sydligaste lapptrakter 
från och med Härjedalen till och med Vilhelmina i Åsele lappmark 
har jag i själfva verket fått det intrycket, att en lapp i regeln 
icke tager något som hälst afsked, då han lämnar ett ställe, åtmin- 
stone då det varit lappar han gästat. Han kan visserligen, om han 
varit där någon längre tid eller i något mera maktpåliggande 
ärende, vid affärden tacka fbr den undfägnad och det vänliga mot- 



Digiti 



zed by Google 



OM LAPPARNB8 SÄTT ATT HÄLSA. 47 



tagande han fått, men något egentligt afiskedstagande förekommer 
icke, utan, sedan han tackat, försvinner han efter en stund utan att 
säga ett ord och utan att man egentligen lägger något vidare märke 
till hans affärd. De nedaji angifna hälsningsformlerna vid afskeds- 
tagande begagnas också' icke (i de nyssnämda trakterna) så synner- 
ligen ofta, och mycket sällan händer det, att en lapp (i samma trakter) 
tar farväl af en annan lapp medelst handslag. Lätt förklarligt är 
det då äfven, att dessa hälsningsformler i allmänhet synas vara af 
främmande ursprung. 

Icke häller literaturen om lapparne synes känna till något om 
deras sätt att taga farväl af hvar andra. De enda uppgifter man 
får ur den samma, gälla de hälsningsformler, som begagnas vid af- 
skedstagande. Detta torde väl kunna få anses tyda på, att äfven 
i andra trakter än de ofvannämda lapparne öfver hiifvud taget 
icke begagna något egentligt af skedstagande, utan skiljas åt utan 
ceremonier, endast med uttalande af en eller annan hälsningsformel. 

De lapska uttrycken för »farväl» äro: i Härjedalen och Jämt- 
land (ungefär) gaunete, gounete eller gounede; från Frost viken i 
Jämtland är upptecknadt ett könät och från Stensele i Lycksele 
lappmark ett kaunete, från Sorsele i samma lappmark gönaht, från 
Pite lappmark kunåt, från Lule lappmark kunähta och kunät, från 
Ty sf jorden i Norge gönaht och från Vesterålen i Norge go-naht 
Dessa ord härstamma tydligen från det svenska och norska god natt. 
På samma sätt kan man äfven få höra farväl och det finska hyvästi 
använda af lapparne, det senare i de trakter, där den bofasta be- 
folkningen är finsk. Något mera nationela äro möjligen det syd- 
lapska skriftspråkets orro puorest (= var väl!), Pite lappmarks viesu 
puorist (= lef väl!), det i norska Finmarken brukliga bace daervvan 
(= stanna frisk!), hvarpå den kvarstannande svarar mana dcervvan 
(= gå frisk!), samt det rysk-lapska kytty tim (= stanna frisk!), 
hvarpå svaras väryt tim {^ res frisk!). Till sin betydelse stå dessa 
uttryck dock mycket nära det svenska lef väl och det finska jää 
hyvästi (= stanna väl!). Det rysk-lapska poruist eller pöroist torde 
väl få jämfbras med de öfriga lapparnes burist, puorist o. s. v. och 
sålunda betyda :»(lef) väl!» Från svensk-lapska dialekter anföras af 



Digiti 



zed by Google 



48 



OM LAPPARNE8 SÄTT ATT HÄLSA. 



Stookflbth, Norsk-lappisk Ordbog, Kristiania 1852, sid. 147, f. form- 
lerna tast ain, tehe tist, te goit ta balt, te gott ta/n pålen. Dessa ftro 
likväl inga egentliga hälsningsuttryck, utan kunna närmast öfver- 
sättas med >nu få vi ge oss i väg, nu är .det nog för denna gången>. 
Det äfvenledes af StockflbTh anförda hitta poddchlokost kan öfver- 
sättas med itack för den här tiden!». 

Bild 4 (se nedan) ätergifver ett i Nordiska maseets ego yarande lappsmyeke af 
silfver, Mn Arjeplogs socken i Pite lappmark. Kat. storl. 

KARL BBRNHARD WIKLUND. 




Digiti 



zed by Google 



BTT BONDBRÖLLOP I DANDERYD8 80GKBN 17 86. 49 



3. 

Ett bondbröllop i Danderyds socken 

i Uppland 1786. 

Åt 

J. P. Wallensteen. 

BondebröUop hållas med mer och mindre ståt. De förra, dftr- 
vid bruden viges med krona på hiifyndet kallas kronbröllop, in- 
skränkas efter band, emot hvad de fordom varit brukelige, i an- 
seende till tidernes dyrhet, och detta i synnerhet i Danneryds fbr- 
samling, där oförmögenhet mer hindrar allmogen från dylike kost- 
nader än annorstädes, hvarest de äga egen eller kronans jord. Några 
gånger har det dock händt nnder min tjenstetid i Församlingen, 
nemligen d. 22 Octob. 1786, d. 29 Octob. 1786, d. 4 Sept. 1791 och 
d. 16 Octob. 1791. Af hvilka de 3 senare blifvit påkostade af Stånds- 
personer, som deraf haft sitt nöje, men det första den 22 Octob. 
1786 på egen bekostnad af då varande Arendatorn på Käfvinge, 
kyrkovärden Johan Larsson. Detta Bröllops beskrifning införes 
efter den då af mig håUne anteckning. De öfrige skilja sig deri- 
irån allenast i någon obetydlighet med bettre eUer sämre music 
eller någon ändring i maträtteme efter andras smak. 

4 



Digiti 



zed by Google 



50 ETT BONDBRÖLLOP I DANDBBTBB SOCKEN 1786. 

Den 21 October Lördagen eller dagen för sjelfva Bröllopsdagen 
ankomo de närmaste Slägtingar och mera långväga bort bndne 
Gäster. Anrättningar voro för dem af Bränvin, öl, Skinka, Kött, 
Fisk, Hvit Gröt, Ostkakor, Tortor, Risgrynskakor, Stek af Oxe, 
Kalf, Två Svin, till ett öfverflöd på bord updukade. 2:e Marskal- 
kar betjenade, den ene med drycker, den andre med matvarorne. 
Värd och värdinna hade endast beställa med anskaffandet. Andre 
utsedde ungkarlar voro hela Lördagen syslesatte med Granars up- 
sättande vid alle portar och grindar där genomfart kome att ske 
till kyrkan, samt vid alla manhusdörar, på kyrkobacken och vid 
kyrkogårdsporten. Besse vid kyrkan och mangården voro hela 
stamar, 7 å 8 alnar högt beklädde med Lingonris, Skrif- Guld- och 
siKverpapper, ömsom ombundne med röda och hvita parduband^. 
Alla Granar skulle vara de rätaste och vackraste som kunde fås 
till vid 10 ä 12 alnars högd, stamen afbarkades till vid pass 7 å 8 
alnars högd, där ofvanför lenmades en krona af gröna riset qvar. 
Härtill åtgingo 18 st. granar. Alla Gärdesgårdar brede vid vägen 
besattes med smärre granrisqvistar. Mot aftonen fördes Bruden 
till Mörby för att klädas till Söndagen, hvilket besvär (anförtrotts) 
Herr Kronobefallningsmannen östmarks fru, där föga hvila gafs 
om natten för hårets tillagning och öfrige granlaga prydnader pas- 
sande till följande dagen. 

Söndags morgon kl. 8 möttes hela Bröllops Karla sällskapet, 
både de som Lördagen redan samlats vid Käfvinge och de som från 
närmare håll i socknen voro budne, till ett antal af 33 personer 
vid Binkeby till häst med kyrkoherden. Kyrkoherden hade till- 
förene för att förekoma det hiskeliga ridandet och skjutandet under 
en sådan färd vanligt, öfvertalat sine Sockneboar till all anständig- 
het, då man icke hade någon fiende att hvarken fly för eller för- 
följa, och fått deras samföJdta löfte att rida sakta och icke lossa 
ett enda skott, utan alle följa sin kyrkoherdes exempel, och icke 
åtskiljas, och derest utsoknes till sama ordning icke ville beq värna 
sig, måtte de heldre utgöra sin egen Corps. Detta blef ock i det 
nogaste värkstäldt. Antogandet skedde till össby för att därifrån 

^ Ett slags bonmllsbaiid. 



Digiti 



zed by Google 



ETT BONDBRÖLLOP I DANDERTDS SOCKEN 1786. »I 

beledsaga nämndemannen Eric Anderssons sön Bradgamen Anders 
Ericsson. Gtenvägen togs dit åt Nyby, men Nyby ängsgrind vid 
Bitsmanstorpet Grindstngan yar stängd med lås. Åboen på Nyby, 
ehnra till Bröllopsfolket hörande, hade för att förekoma ridandet 
öfver sin äng tillstängt denna grind utan att derom underrätta. 
Han hade för att icke vara nu följaktig förskaffat sig marschalk- 
syslan vid Ossby. En allmän vrede bemägtigade sig skarans sinnen. 
I en hast med svordomar kastade sig större delen af sine hästar, 
töT att icke allenast söndersplittra grinden utan kullkasta gärdes- 
gården. Största möda hade kyrkoherden att kunna förekoma detta 
våldsama utbrott. Man steg i hast till häst; och utan att afbida 
öfverenskomelse om annan väg, skildes sällskapet i sporrstrek från 
hvarannan i smärre hopar de vägar och gångstigar hvar och en för 
sig i största hast kunde finna till Ossby. Allenast någre få blefvo 
kyrkoherden följagtige den större vägen. Vid ankomsten till össby, 
var där lika öfverflöd på mat och dryck anrättad till frukost, som 
ofvan är nämndt om Lördagsanrättningen vid Käfvinge. Man 
skulle till bords. Där blefvo ock snart de söndrade sinnen förenade. 
Man åt och man drack. Men föreningen varade icke längre 
än under måltiden. Det vanliga skjutandet och ridandet var för 
kärt att afstå ifrån. Ingen brudfärd kunde vara utan denna 
väsendtelighet. Mine Sockneboar började återgå till denna sin 
förra mening, och ända till att förtretas deröfver att de låtit för- 
leda sig till en annan ny. Brudfärden liknade nu en likfärd till 
akam för dem, för Brudhuset, och till åtlöje för hela verlden. För- 
gäfves var att tala om de mångfaldiga olyckor, som vid dylika ur- 
sinniga färder sig tilldragit ehuru de fleré voro i friskaste minne. 
De voro icke fulle de viste hvad de gorde. Förgäfves att tala om 
konungens visa förordning och om plikt för skotten, den plikten 
vore man redo att ärlägga. Men då med alfvarsamare röst man 
förestälde skamen att vara lagbrytare, den aldrig någon nyckter 
och förnuftig människa söker, hedern och sällheten af laglydnad 
m. m. och derest denna brudskara deraf icke ville gifva ett efter- 
döme så mycket hederligare som kan hända det första i sitt slag, 
förklarade jag mitt oryggeliga beslut att i ögnablicket skilja mig 



Digiti 



zed by Google 



52 BTT BONDBRÖLLOP I BANDBBTDS BOOESK 1786. 

ifrån densama, och icke förr låta se mig än i kyrkan, samt att 
aldeles icke infinna mig vid bröUoppet, då kvar och en kunde lik 
fuUe och ostyrige skjutspojkar rida och skjuta bäst han ville m. 
m. började man gifva gehör. Mine sockneboar förnyade sin öfver- 
komelse med löfte att den icke mer bryta, utsocknes mumlade. Ett 
kort tal hölts derpå om vigten af denne vår Brudgums färd, den 
vi alle som gifte som man förmodat för oss sjelfve besinnat och de 
ogifte borde betänka, och att vi borde visa vår anständiga alf var- 
samhet härmed som fullmogne män och icke i dryckenskap, stoj odi 
skri, helst vi ock ämnade oss till Herrans heliga hus på en Zabbaths 
dag, den där bör helgas Herran m. m. Man aftogade derpå 2 och 
2 i ledet, Kyrkoherden och Brudgumen främst till Mörby för att 
emottaga och ledsaga Bruden till kyrkan. 

Bär var samlad en myckenhet till Brudens sällskap hörande. 
Utom Fru Ostmark, som skulle föra Bruden i Ofvertäckt, skulle 
hon ledsagas af 12 Brudriddare ogifte karlar prydde med band rosor 
af boxbom, guld och silfverpapper på armar och bröst, uplagdt 
och pudradt, alle till häst kring vagnen, 12 st. Brudpigor klädda 
med band och biomor, uplagdt pudradt hår, och krantsar af box- 
bom med guld och silfverpaper bundna med röde och hvite siden 
band på hufvudet, Bruden med krona och all den granlåt af guld, 
silfver och ädla stenar som kunde rymas på henne från hufvudet 
till fötterne, musiken af Violer, Clarinetter och Vallhorn mötte oss 
här. Gården blef af desse 2 Brudskaror och en mängd åskådare 
samt vagnar Chaisar och kärror ganska trång. I denna tirängsel 
lossades 2:e skott likasom i ett. Min häst ganska rädd ända till 
för den minsta krutlukt gorde ett språng af flere alnars högd och 
längd, kullkastade i språnget 2:e andra med sine karlar. En häst 
för Ghaise gorde ett baksprång och sköt en annan under hjulen. 
Omöjeligen kunde jag höra, hvarest skotten lossades eller se minsta 
rök. Med all den allfvarsamaste efterfrågan som ett uprördt sinne 
och saken fordrade kunde ingen uptäkt göras om desse skotts 
Lossare. Alla tego och viste intet. Min häst gaf jag sporrame 
för att skilja mig vid sällskapet. En af de beskedeligare bönder 
en kyrkovärd i Danneryd skyndar sig och begär mitt samtal. Han 



Digiti 



zed by Google 



ETT BONDBRÖLLOP I DANDERTDS SOCKEN 1786. 53 

bedyrar hela Bftllskapets förtrytelse öfver händelsen, att lagbryta- 
ren skulle af dem mangrant framhafvas, så snart de homo till 
Bröllopsgården för att inför hela sällskapet göra offentelig bekän- 
nelse och afbön, allenast att nu finge ordenteligare och stilla efter 
öfverenskomelse tillgå. Han gaf mig hand om fullbordan af sitt 
löfte, jag återvände, såg sällskapet bestört men tillika tillfreds- 
stäldt utom en enda som behölt sitt ansiktes färg fullt med blyg- 
sel. Brudgumen af mig anförd helsar sin Brud. Bruden anförd 
af sin Brudsäta eller Brudfräma, så kallas den som kläder bruden, 
Fru östmark emottager och svarar. Antogandet skedde i den ord- 
ning att främst åkte Musiken, dernest red Brudgumen med Kyrko- 
herden, sedan 2 och 3 till häst, 15 par, derefter bruden i öfver- 
täckt vagn med sin Brudsäta, vagnen omgifven af de 12 Brudrid- 
dame till häst, derefter de 12 Brudpigorne på öpna vaggar och 
efterst en skara af vagnar med qvinfolk och barn hörande till släg- 
ten. Vid ankomsten till kyrkan intog musiken sitt rum öfver det 
innan för kyrkodörren af bräder bygda lUla vapenhus, som här 
förestälde en liten läktare dit en stege sattes. Brudgume och Brud 
framledde hvarannan till Altaret åtföljde närmast af Kyrkoherden 
och Brudsätan till Choret, där frammanför Altaret 2 ländstolar 
voro satte och frammanför dem närmare Altaret 2 dylike motvände 
beklädde med guld och silfvertyg, samt på golfvet en dyrbar med 
guld och silfver besydd matta. Vigseln och Gudstjensten förrätta- 
des enligt handboken, under psalmerne gick musiken. Pellen af 
guld och silfvertyg upphölts af 4 de längste karlar dertiU utsedde 
och prydde. 

Toget från Kyrkan till Bröllopsgården Käfvinge skedde i sama 
ordning som till kyrkan, sakta ordenteligen och utan skott. Brud och 
Brudgume voro knappast med de främste af sällskapet inkomne i 
Brudhuset, förrän en utsocknes bonde anmanar sine kamerater att 
göra en ritt med sine hästar kring gården, Ladugården och något 
åt Landtvägen. Anmaningen antogs af någre, men i grinden slår 
han hufvudet i tvärstången emellan stolpame, att han föll bak- 
länges afdånad af hästen. Somlige gäckade, somlige ömkade hans 
uptog och hela ritten blef all. Efter handboken skedde den åter- 



Digiti 



zed by Google 



54 ETT BONDBRÖLLOP I DANDEBYDS SOCKEN 1786. 

Btående förrättningen af vigseln och efter smak och hvar och ens 
förmåga förrättningen vid bordet. 83 personer spisade vid 3 sär- 
skildte bord i 3 särskildte rum. Servietter voro lagde endast för 
Brudfolket och ståndspersoneme hvaraf någre först nu infunne sig. 
Silfverskedar knif och gaffel hadde flere af allmogen sjelfve med 
sig, men på tenskedar, knif och gaffel var tillräcklig tillgång af 
Värdfolket anskaffad. Tillräckelige dukar voro på alla borden. 
Tenfat brukades till all matens inbäming. På Ten- porcellain- 
och stentallrikar åts ömsom, ölet dracks ur silfverbägare och 
Tenkannor. Bränvinet söps ur silfvertumlare. Häraf söps vid 
hvar kötträtt. Maten bestod af Skinka, Bringa, Fisk af Gädda, 
Abborre, Mört, Simpa, Hvit Kåhl med kött, korf och fläsk uti. 
Köttsoppa tjock af hvetemjölsklimpar med ägg saffran och Corin- 
ther uti, samt kött, korf, morötter, palstemackor och potatoes. 
Stek af Oxe, Kalf, Får och Gris, Tortor, Risgryns Kakor, morots- 
kakor och bakelser. Under måltiden ansåg en utsocknes Stånds- 
person sitt eget nöje vara andras nöje att förtälja åtskillige för- 
smädande historier om Präster och att sjelf beledsaga sine berät- 
telser med det bittraste åtlöje, samt att göra mig sjelf åtskillige 
tillvitelser om min ungdom och den myndighet jag mig i dag iklädt 
under anförandet af en Brudskara att föreskrifva dem lagar, och 
deremellan med spörsmål ur Bibelen samt om flere Bibliska ords 
rätta förstånd, förundrandes sig öfver, hvadan den prästeme be- 
viste och äfven af dem sjelf tagne hedern härkom att altid i dy like 
samqväm intaga för hederligare folk främsta rumet m. m. Länge 
afhördes desse otidigheter än med stillatigande än med saktmodige 
och förargelse afböjande svar, men sluteligen då intet uppehåll blef 
förkunnar jag honom att derest han straxt icke tiger skall hvarken 
han sjelf eller någon annan behöfva undra, de skulle få sitt välf&r- 
tjenta rum utom dörren. Hettan blef å ömse sidor den aldra häf- 
tigaste, hans och min socken började att deri deltaga mot hvar- 
annan, men då jag utan att längre ordkastas hastigt upsteg med 
Tallriken i den ena handen och knif och gaffel i den andra och 
under häftigaste hotelse förkunnade honom straxt tystnad eller 
olycka, (men) att tyst och fredlig äger han sitt rum att spisa i fred. 



Digiti 



zed by Google 



ETT BONDBRÖLLOP I DANDBRYDS SOOKBN 17 86. 55 

teg han och hans medhållare straxt utan att mer yttra ett ord. 
Hela sällskapets både mat och dryckeslnst liksom försvan och tyst- 
naden blef allmän och ledsam. Lycka var att steken skuUe skäras, 
då efter landsens sed prästen skulle håUa tal. Detta skedde. 
Bröllopslaget började koma till sig igen under skålars drickningar 
och lyckönskningar. Berefber skedde insamlingar till Bruden, de 
stego till 31 Bd 16 sk. 2:e fat kringburos af marschalkarne till 
Gästeme därpå gåfvoma lades i pengar. Sedermera gordes in- 
samling till Socknens fattige. Måltiden räckte från kl. 2 tiU ^/s 5 
eftermidd. Cafée dracks sedan, och dantsen börjades så snart bord 
och mat var undanröjd. Ett obehageliget sorl hade emellertid låtit 
höra sig. Mine och den nämnde Ståndspersonens sockneboar hade 
åter komit tiU ordkastning om händelsen vid bordet. Ståndsper- 
sonen sjelf hade gömt sig undan och blef icke synlig, förr än jag 
genom föreställningar hunnit blidka de uprörde parterne. Alla 
blefvo då nöjde öfver den stiftade föreningen, och till att betyga 
sitt allmänna bifall blef i det sama den mannen framhafd, en öfver- 
dådig Ryttare från en annan socken, som lossade skotten vid Mörby. 
Han bekände, det han med båda pistoleme i en hand på en gång 
lossatt dem under buken på min häst af förtrytsamhet för att kasta 
mig af hästen. Han afbad sitt brott. A nyo kom man öfverens att 
icke skjuta. Bruden upböds till dants af K3rrkoherden och Brud- 
gumen af Brudsätan, derefter bjuder Brudgumen sin Brud, seder- 
mera dantsade Bruden med sin far och Brudgumen med sin mor, 
och ytterligare med sine Svärföräldrar. Upbuden skedde sedan af 
Sällskapet så långt rumet tillät. Kl. 10 dukades ett bord i ett 
Bärskildt rum, därvid gästen spisades ömsom under det i dants- 
rumet dantsades. Oaktadt all förtäring af dryckesvaror öfverla- 
stade sig likväl ingen. Munterhet var allenast, den man på det 
gladaste sökte förklara genom dants och skämtsamt dock icke an- 
ständighet och frid stötande tal. De äldre, som blefvo trötte, fingo 
i ro söka sin hvila i annat rum, de yngre uthöUo med sine nöjen. 
Men Bruden den stackars Bruden måste uthärda dantsa med aUa. 
Lycka att den dantsen icke fordras af henne mer än en gång på 
lifstid och då hon äger sin största styrka och munterhet. Med 



Digiti 



zed by Google 



56 ETT BONDBRÖLLOP I DANDBRYDS SOCKEN 1786. 

Caffée trackterades å nyo och derefter Theevatten. Kl. 2 om natten 
bortdantsades brud och brndgume. Bräden skulle då dantsa med 
hvar ogift flicka särskildt. Efter förrättad dants uphöjas hon på 
Flickomas armar och dricker ur en bägare deras skål under ett 
allmänt deras Hurra. Alla Hustrume framrusa då för att taga 
henne ifrån Flickorne, som lotsa att icke vela mista henne. Kläderna 
rifvas härvid offca ifall någon våldsam flicka eller hustru är med 
i leken. Hon dantsar då med hvar hustru särskildt, uphöjes slute- 
ligen och dricker alla hustrurs skål under besvarande af hurra, hvar- 
på hon föres i enrum, afklädes sin Bruddrägt och iklädes Hustru- 
drägt efter allmänt bruk. Sama dants först med ungkarlarne, sedan 
med gifta männerne måste Brudgumen dantsa, uphöjas och dricka. 
Om man icke tillförene öfverenskomer om sättet att mottaga Brud- 
gumen af nngkarla.rne föröfvas ofta våldsamheter ända till slags- 
mål. Brudgumen afklädes sin granlåt, iklädes en röd nattmössa 
på hufvudet, röd halsduk, ylletröja, klädesbyxor, hvita ullstrumpor, 
röda strumpeband, pumpsskor ^ med spännen uti. Bruden i sama 
alfvarsama eller hushållsdrägt efter sitt stånd och kön. Så klädde 
inkomo de, mannen med silfvertumlare på en Tentalrick i ena 
handen och bränvinsflaskan i den andra för att bjuda gästeme, 
hustrun med en korg smörgåsar. Derefter inkomer mannen med 
nye lerpipor till hvar gäst af manspersonerne, hustrun med en korg 
äpplen till fruentimerne o'ch efter någon stund börjar man tala om 
Brudfolkets sängledning. Härvid fela icke flere skämtsama utlå- 
telser. Föräldrame, Brudfräman och Prästen föra dem till sitt 
sängrum och tillsluta dörren om dem för att lemna dem i ro. Klockan 
var då 4 om morgonen. De närmast boende förfogade sig till sine 
hemvist och under afiskedstagande går musiken. 

Om måndags morgon kl. 10 ankom en beskickning af 4 bönder 
till häst, 2 insocknes och 2 utsocknes, med musik till prästegården, 
för att å Brudfolkets vägnar bjuda till middagen. De undfägna- 
des. Emellertid hade emellan 2 stockar alla de gevär blifvit fa- 
stade, som voro medhafde, för att på en gång af skjutas, men min 

^ Med pumpsning fiSrstods, att skons ofvanläder medelst söm med becktråd f&stes 
Tid salan. 



Digiti 



zed by Google 



BTT BONDBRÖLLOP I DANDBRTD8 SOOKBN 1786. 57 

ankomst skedde för hastigt jnst i det sama Inntan till en tandning 
utbärs. Den olycka som visserligen annars Iiändt blef förekomen, 
ty vid efterseende finnas gevärens pipor fy Ide nära ändan med 
krut. Jag emottog dem alla med åtmaning i mitt förvar, hvartill 
ägarna på föreställning läto beqväma sig, utkratsade och förstörde 
kmtet. Middagen var lika talrik som gårdagen. Eftermiddagen 
tillbragtes med sama nöjen ai välfägnad och dants till sent på 
natten, då man vid affärden blef buden till gäst följande dagen. 
Den sama tillika med Onsdagen, Torsdagen och Fredagen åts och 
dracks oafbrutet, men dantsen och gästemes antal minskades effcer 
hand till des om Fredagen alle åtskildes. Utom ofvannämnde ut- 
gift till Bruden och de fattige anstäldes sama afton visse lekar 
där plikten tillföll musik anterne, kokerskan och tvätterskan, hvilka 
blefvo väl betalte. Såsom att med förbundne ögon i en ring af up- 
stälde personer upsöka sin käreste. Den man träffade blef aldrig 
den rätta. Plikta måste man för sitt mistag. Att dantsa kring 
stubben därvid 2 personer höUo hvar annan under dants i hand, 
och hindrade hvarannan att sätta en sax eller gaffel i en ring lig- 
gande på stubben, m. m. d. För hvarje gång man felade måste 
pliktas. 

Att förtäringen härvid varit högst ansenlig säger sig sjelft. 
Det nöje gästerne tro sig göra sitt värdfolk är att öfverflödigt äta 
och dricka, och dessas tillbaka är att på det högsta truga enom 
all slags förtäring. Till dylike Bröllop medföra väl Gästerne alle- 
handa mat af kött, fisk, kakor och mera, som de kalla förning, men 
icke dess mindre förtärdes efter Värdfolkets egen upgift En Gödd 
oxe, En ko, 2 Gödde Svin, 6 årsgamla Grisar, 6 L% ftlrsk fisk, 
4 t:r malt till dricka, 2 t:r Rågmiöl till bröd, 1V« t:a Hvetemjöl, 
1 t:a kom till gryn, 2 L« Cabillo, 2 L« Gråsidor, 1 L« stock- 
fisk, 2V« L« Såcker, 2 L« Caffée, 1 « Thée, 1 « Starkpeppar, 
1 « Kryddpeppar, 40 kannor, bränvin, 2 *a Corinther, 5 « Russin, 
10 « Sviskon, 2 lod Saffran, 5 lod Canel, 4 muskott, 1 kanna hvitt 
och 1 kanna Eödt vin, Såckerskorper 1 Rd, 6 st. Carduser, 100 st. 
lerpipor. V* t:a Äpplen, med åtskilligt mera, som utom denna till- 
redning kunde finnas i huset. 



Digiti 



zed by Google 



58 ETT BONDBRÖLLOP I DANDERTDS SOCKEN 1786. 



Föregående beskrifning öfver ett allmogebröllop nära Stockholm 
i slutet af 1700-talet är hemtad från en Dandery ds kyrkoarkiv till- 
hörig handskrift i folio, hvilken bär titeln: Dandery d och Lidingö 
församhlingars antiquitets boJc 1772, Ur denna foliant har förut 
genom Nordiska museets försorg såsom nr 7 i serien Bidrag till 
vår odlings häfder, utgifna af A. Hazblius, i tryck offentliggjorts 
J. P. Wallenstben: Vidskepelser, vantro och huskurer i Dandery d 
och Lidingö i slutet af 1700'talet, Stockholm 1899, och tillåta vi oss 
att här hänvisa till de såsom inledning till nämda arbete anförda 
biografiska uppgifterna om författaren. Vi inskränka oss att här 
nämna, att W. föddes 1750 och dog 1820, samt att han tjänstgjorde 
såsom kyrkoherde i Danderyd från år 1783 till år 1800. 

Då hvarje slags stilbearbetning otvifvelaktigt skulle inverka 
försvagande på tidsf^rgen, hafva vi icke tillåtit oss några väsent- 
ligare ändringar, ej ens där skrif sättet någon gång lider brist på 
följdriktighet, enär ju äfven denna egenskap kan vara af ett visst 
språk- och kulturhistoriskt intresse. 

Bild 5 (se nedan) återgifVer en i Nordiska mnseets ego varande bmdkrona af 
förgyld mässing, frän Hacksta socken, Trögds härad, i Uppland, ^'s af nat storl. 

EDVARD HAMMARSTEDT. 




Digiti 



zed by Google 



eOTLANDS FÅRMlRKBN. 59 



4. 

Gotlands fårmärken. 

I Samfundet för Nordiska museets främjande 1893 och 18 94, 
meddelanden utgifna af A. Hazklius, förekommer å sid. 39 o. f. 
en uppsats af dr F. Syenokius om lapparnes renmärken, och påvisar 
författaren i den samma, hum en slående likhet förefinnes mellan 
dessa och de isländska fårmärkena. Yi ega sådana likheter när- 
mare inom Sverges landamären — bland annat och i synnerligen 
genomfördt skick på Gotland.* 

Gotlänningen har, sedan man vet ej huru lång tid till baka, 
egt ej blott sina på redskap och döda ting ristade samt senare un- 
der dokument i stället fbr namnet tecknade bomärken utan ock sina 
i lammens (och ursprungligen äfven i andra utegående husdjurs) 
öron inklipta märken. Redan den gamla Gutalagen, sådan vi hafva 
honom upptecknad från omkring midten af 1300-talet, talar i flere 
kapitel om dylika egendomstecken för djur. 

Dock äro de helt visst af ännu vida högre ålder. I arf hafva 
de gått från far till son släktled efter släktled genom många år- 
hundraden. Skriftliga uppteckningar af de samma torde ock i jäm- 
förelsevis äldre tid hafva funnits bland folket, ehuru man nu ej 
känner någon sådan. P. A. Såve omförmäler visserligen i sina 



^ Endast YftstergamB socken saknar helt och h&Ilet ftrmftrken (troligen beroende 
dårpå, att dftr ej fannits någon större färafvel). 



Digiti 



zed by Google 



60 GOTLANDS FÅRMÄRKENw 

Gotländska samlingar^ del 3, sid. 233 och följ. under nr 387, mbri- 
ken »Gotländska g&rdsmärken», att han på Slite hos en handlande 
J. V. Ekman påträffat en rätt gammal Boskaps-märke-Bok, skrifven 
i 8:o med gammal svensk stil och omfattande norra häradet, för 
hvilket den gamla landsindelningen uti ting, hälfter och fjär- 
dingar vid bokens utarbetande följts — en indelning, som dock 
ingalunda klyfver jämt hvarken socknar eller pastorat. På grund 
af Säves anteckningar om och ur sagda bok drar jag dock den slut- 
satsen, att här föreligger ett intressant om ock mindre väl lyckadt 
försök af någon lärd gotlänning från 1700-talet att omarbeta eller 
möjligen vetenskapligt systematisera de gotländska fårmärkena. 
Sådana arbeten hafva för öfrigt framkommit i nyare tid äfven från 
folkets sida. Så inlämnade en F. Palmqvist i Eke (enligt Säve) 
1866 och 1867 till Gotlands landsting ett förslag till i system 
satta, nya boskapsmärken, hvilket dock slutligen vardt afslaget. 

För den fullständiga kännedom vi ega om märkena, sådana de 
varit från urminnes och sådana de fortfarande bibehålla sig bland 
fårodlande gotlandsbönder, ha vi att tacka den ej länge sedan 
aflidne Hesselby-OUe, en begåfvad man af gamla stammen,* hvil- 
ken lärt sig sin skrifkonst genom att rita med pinne i de am- 
bulerande skolornas sandbänkar och genom att pränta efter tryck, 
och hvilken hade mera lust för funderingar än för skötandet af 
fädernegården vid Hesselby i Linde, den han ock måste lämna för 
skuld. Då han ej hade råd eUer tillfälle att ge ut sin märkbok 
från trycket, skref han i stället det ena exemplaret efter det andra 
och sålde dessa sedan till ett pris af 1 krona 72 öre per styck. Bet 
berättas, att åtgången var så god, att »han ej hann skrifva före»; 
och kunde det då hända, att han hjälpte sig ur bryderiet genom att 
låna hem något redan såldt exemplar för att helt enkelt än en 
gång sälja detta. Få exemplar äro nu något så när i behåll. All- 
deles helt torde endast det i Gotlands i Uppsala studerande nations 
biblioteks samling befintliga exemplaret vara — ett märkligt papper 



^ Han Tar så miimeastyf, att han kunde p& rak arm redogöra fSr 1,904 got- 
ländska g&rdsegares f&rm&rken. 



Digiti 



zed by Google 



GOTLANDS FÅKMlBKBN. 



61 



redan i a&eende på sin utstyrsel f&r öfrigt. Detta exemplar &r 
dagtecknadt den 7 jnni 1881, omfattar 66 onumrerade sidor i l&ngt 
katekesformat, och är bundet i ett stycke gammal kartong, tagen från 



Vänster. 


Höger. 


Yänster. 


Wiger. 


ÅfsUrd, \ (^ 


c;;^^^ Stol med rist 




^^^ 


Af »körd med rister, \ ^ 


,^ J Uddrist. 




< 


Af skörd m. 3 rister. \ ^ 


^^^"'^ \ Urtagen uddrist. 




^,-^ 


Af skörd med stolar. I c{^ 


^^ 1 Snedrist. 






Sneid på. \ ^^^ 


<-^^j Ny99' 




<. 
^^J-- 


Sneid under. <^ 


^y [ Kuldwige. 






Sneid med rister. \ C^ 


^f ' Skura. 






Knygsel. • <^^^ 


^^^^ Cholaka eller 
c:^;^^^"'^ J gloraka. 




< 


Knygsel med nyggar. J ^ 


^^^>^^\ Yellskur. 






Knygsel med rist. ^ ^ 


^^^^'^^ Olugga. 


<c^ 




Stol pd. H:^^ 


S^. Krok. 




<>. 


Stol under. '^C^ 


5^; 







6. Gotländska fArmärken. 

Bfter Hesselbj-OUes mftrkbok. 



någon förstörd ask. Pärmen tjänstgör på samma gång som titelblad. 
Arbetet afslutas med en fbrteckning öfver olika märkens namn och 
med ett sammandrag efter jordeboken rörande Gotlands socknar och 



Digiti 



zed by Google 



68 



GOTLANDS fIrhIRKBN. 



hemmantal. Vi anföra här de olika enkla märkenas namn (bild 6) ^ 
samt en kopia af märkena för Träkumla socken (bild 7). 

Slutligen må anmärkas, att 1844 utgafs pä föranstaltan af 
länets hush&llningsällskap en märkbok fbr Grotlands län.' Denna 




7. FArmärken från Träkumla sooken, 

aotlnnd. 
Efter HeBselbj-OlleB märkbok. 

blef dock af folket aldrig antagen, trots det motsatta påståendet i 
företalet till den samma. 



* Hamnen på fSljande märken torde tarfya Ofyersättning: huldung, hnlling; skura, 
spade; grolaka eller ghraka, brödspade (egentligen glödraka). Vellakur och knygsel 
finnas endast i f&rmftrkesbeteckningen och torde vara odfversättliga. De 5friga namnen 
förklara sig Ifttt själ/va. 

■ Märkbok för Gottlands län. Upprättad på föranstaltan af Länets Hus- 
hållningssällskap och utgifven är 1844. Visby 1844. 

OSKAR VILHELM WENNERSTEN. 




Digiti 



zed by Google 



OOKTBRFBIJS OCH mAlARJS SKRJLÅ. 68 




5. 



$)iiarefter t^e ftg otDi aUa @tiiber i ©ttiertged ^t|te 

rötte o(^ regulera ffole. fdrfatabt otDt 

efterföltenbe llrtttfleL 







|bpnterfeile p<|> 9Rålate @mBetefrt, «l^r en fcii fonft ;0<^ 
aOe t^e fom »t^ ie:te Conterfelje od^ fBlåUtt Qbnietett mtU {ömma, t^t 

flole waia af t^en tättc fanne @^itfteltge tcoo o^ Religion, albeleé Itjfmättg 
meb^ ben ^ät i ©ttjerigté Sflijfe genom gubj nobfgc Beff^bb »tb^ maå}i "^01168 
o<^ btufe8, 0^ ide meb^ någ'^en fremmenb^ oå^ flabeltgl Sect watb^o Be» 
fatab^ 0^ förgiffwcn. 

ZiU t|ct Vnbta. Conterfetje od^ SItåtare Gmbetett, eftetlatl^t«, 

att ^fna fitt gtQe o4> fammanIom)>ft ^ood tl^e anbte föiotbnabe SmBeterd 
gtKe, £>^ opå il^en bog!^ o^ tqb^ tijtfomma fom t^e meb^ t^e anbia @mbeter 

%e 



Digiti 



zed by Google 



64 GONTBRFBIJB OCH mILARB SKRIÅ. 

ä^e förlt)lte oå) famfatte, @om od^ ti\t \)ota ttOi att l^affma ftne tabflagl^, 
opå t^ett eene t^ anbra tde äl^r till l^inberdr nctr t^e ndgot tåbflå flok fom 
t^ered @mbete loibtommer, anten t^et ä^r @m6eted bröbeme emeOen, eDer 
ndgon t>tf) om (Smbeteit. ^a^uet emott nägen t @mbetet, @å flaQ t^et aDt 
fltjtad, ©tabj od^ lanbjlag oförltendtt. 

ZiE t|ett Zribie« Sttuter t^ttt ^M få toäl fSr t|eteé ffnlb^ t|ett 

frijl^cet fom för t^e anbl^rc @mbetct ttfll^öra, att t^cti fom t^ct ötl^i boor, l^n 
fltafl wara frij för SSr^gning]^, S3afnmg, gdftning]^ o^ ©agjwdtfcr. 

ZiE tl^ett liatbe. SRåge tl^e od^ J^affton ^ne Snlagit tiS att få (ottom 

^ennmgcr fom t^er ot^i boor, titt att fiöpa SE^fftt, ©menfftt ööl o^ aStdnbc^ 
U)t|n, SRes ide ndget attnet äBijn, Od^ latl^e l^onom vttfdllia innan ^u8 oc^ 
otl^an, Z)å) \)roaif) fom aff tl^etcö innclagbe Capitale nnirbcr forticnt om 
å^ret, tl^er flatt tl^en fom i ^ufet boor, göre t^em om 3Balborgmd§e, reebe 
od^ rdhiing]^ före, ndr l^an gor tl^e anbre dmbeter rdlning^. ©ebl^en för* 
tieniften fom fatten d^r af tl^red Capitale etter inlagu, t^ tager Conter- 
feije od^ SWålare ålber mann titt figl^ fampt faafören fom f ätter öt^i ^ereö 
©mbcteé gdbl^a, ©en anbre ^alfparten bcfommer ^eele @mbetet til l^opa, titt 
att latl^e beflendKe figl^ före »tl^i tl^ereö gitte, ndr t^em lifter. Äunne o<^ 
^ufett f örpac^teö titt ndgen annen, td niute eij befte minbre t^ett ^ufett före» 
fc^refne frijl^eet, för SBr^gningl^, Safningl^, gdftningl^ od^ ©agjmdrfer. ©eb^an 
\)\oab\) af ^ufett för t^tta^panbl^e ))ttgifftt)ed, tl^ett beeled lijla på l^martt äm- 
bete fom tijtt ^örer, Od^ fcban fomme famma förtienift brebl^e wib^ t^creé 
©alöreå brott, l^alfparten i tl^ereé Sdbl^a, Då) t^en anbre l^olfparten tagl^e 
Conterfeije oå) 5!RdIare Ättberman mebl^ l^eele @mbetett titt att lat^ be« 
f!endKe ftgl^ i fitt gitte, fom förbe:tt dl^r. 

ZiU tl^ett ftmptt. ®å flott od^ Conterfeije od^ SRålate 9mhtU 

oå) %tdn marba SRdlabl^ opd en 2:af[a, brebl^e mibl^ tl^e anbl^red SRdrte oåf 
tedn på famme SEafla fom tjtl^engieö för tl^ereö gitte. 

Xm mttt 9imt. »tfyi t^ett ^M flaO oi^ t^ered 8åb])a »atba 

förttKirab]^, t^cr t^e fine ©frdd, priuilegier, Sref, |)enittger od^ annet o^i 
^afme, Sl^er tttt flatt t^ered ålberman l^afn^a en St^dFett, od^ ben anbre dibfte 

SSifittiarcn, 



Digiti 



zed by Google 



CONTSRFBIJE OCH MÅLABE 6KRÄÅ. 65 



Srfttttoren, ^»tffcn 8åb^ l^an fom i ©tllett feoor, fltaH xvaxa förplt<f>tct 

o 

grannerltgcn gömma, oå) »ttfd Sttbermanncn oc^ Sifttttarcn när t^e Begarc, 
S>å) äter t förtoartngl^ tag^e, när t^e begäre. 



dtfl* tngeu Stobl^ i Aonungabdntett fan i^afton någen ®fi:åå attene, 

5Wcb mtnbrc tl^er pnneö %X)xa STOäftarc »t^t Conterfeije od^ SKälarc ©mbetett. 
Od^ fä Icngc tl^c ide ä^re fä ftar!e, ©ä flole tl^e Ipbe »nber t^en ©Irä fom 
ä^r t ©tod^olmä ©tabl^, fä längl^e tl^e funne fä [tarte bliffme. SMen ftra;r 
tllett fleer, ©ä blifwc tl^e XDxb\) fin egl^en ©frä, Z)å) tl^e ©tablåer fom äl^re t 
famme gurftenbömme oc!^ tnt^ett äl^re fä [tärde, l^bl^e tä önber t^en ©frä fä 
fengl^e tl^e »arbe oå) fä ftarde. Sllle tl^e fom t tl^e fororbnabe gläder boenbeS 
a^re i bette (ämbete, Od^ till t^e ©tdber, fom Itggie fororbnabe titt ©frän, 
t^e floIe oå) l^be tjnber benne ©frää. 

Zifl t^ett Vttbve. Sngen må SRifiare toatba ot|patt l^an l^affwer ^tt 

förlige ©örfebref o<i^ Idl^robref, oå) bebl^ opmijfc. Då) i ben ©taben l^an mH 
SMdftatc »arba, flaU ^an ett d^r l^ooö en Söidftare ftdbeö bliffme, od^ förcftd 
^dftarene SSdtfftnb. ©dbl^an ffatt l^an när ttbl^en d^t om, dffia @mbetett, 
oå) gtffme ot^i Sdban en ©aler. Då) ottlofwa, att l^an innan Dtto bågar 
ber effter, »ill ot^i SKbermannené od^ Siftttiaren^ famptt ^eele 6mbete8 ndr= 
maru fttt SWdfterftt|de göre, ^mittet ffatt »ara ett Krusifix meb Ottio etter 
SBatufdrga. Äan ^an beb^ idt göre, ftdnbe ^anö ftraff l^ooö Sflbermanncn od^ 
(ämbetet. Då) tiene fd lenge ^an fttt 3Rdfterft9de oå) ettieft ftne fafer pjrtt 
Idrbtt l^affx SKen fan l^an görab, bd gifme l^an i Sdban ©ejc baler, od^ g^re 
baler titt gdftabob^ i ©tod^olm^ ©tabl^. 

SKdn i anbre ©tablåer i Stijfett, gtffmer l^an %X)it baler i Sdb^an, oå) 
t»d titt gdftobobl^. ©ammalebeö SRdftare ©önner etter tl^e fom fd SKdftare 
S)éttrar etter ©nfior, giffwe int^ett l^etter mere dl^n g^re baler i Sdbl^an, od& 

tmd 
5 



Digiti 



zed by Google 



66 GONTEBFBIJB OCH MÅLARE SKRÅÅ. 



tod baler ttD gåftabob^, oå) göre fttt SWafterft^rfc i Smbetett, fom fot'' 
bemältt d^r. 

3nge 3Rdfterfttjfen tunne o^ göre^ r>if)an bet tree 9Räftare ä^re t en 
Stab^, Då) förbenffulb ^roat idfc tre SWdftare d^rc i ndgen ©tab^ af bette 
embetett, ©d ffall ben fammc fom »ill 5D?dftare »ara, göre oc^ opwqfe fttt 
SRdfterft^rfe fcr Conterfeije oå) SWdlare Élberman fampt l^eefe embetet f)tt i 
Stod^olmö ©tab^, ejfter ©ftdné Ipbellfe. 

©ebl^an ^an 9Rdftare motben d^r, ©d fcllic \)onom SKbermannen pä 
iRdbftuffwun in för Sorgmdftaren oå) Stati) i ben ®tab^ ^an boenbeé d^r, 
£)å) giftt)e tilfennc att l^an d^r 3i)Jdftare »crben, Oå) »iO winna Surffav 
efter [cm lagl^ fdg^er, Då) t^er fwdria Äonungen cå) ©taben fin tro^eett. 

£ta t^ett Zribte. 9tit fllbetmon eOer SBifitttote toaol flee floO, 

©fole alle i embetett »dllia tod för ^mar oå) en fom äJttageé f!an, om fa 
dmpne d^r i ©taben, ©er tagl^e gougbteu pa Äon: 9!Ji:ttj »dgne oc^ ©org= 
mdftere oå) fRåHi) en af, t^en fom f!i(feligeft d^r, ^an flall blifwc. 9Rdn 
tber icfe fd empne d^r d 5Rannom td bliffme minbre, Då) flatl t^eb blifroe 
t^ereg @ebl^ fom Étberman oå) SSifittiere blifwer. 

Sag]^ 31. Seb^er mig^ fd @ub^ \)nVian, att iag^ bette mitt antagne SUber= 
mané eller Sifittiere (gmbette, ffall d^rligen oå) troligen föreftd, 99Knom 
(Smbe^bröbrom Ädranben fd wdl fom ©waranben, rdtt ocb fiddl ^jldga, effter 
t)tterftc oå) bdfte famweti mino, Då^ effter ti) r>ti)x mdr ©frd dl^r författabt. 
Då) i fijnner^eet lofwar iagb, ber ndgen vt^an om embetett meb en @mbett= 
brober eller ^ané folcf ndgett t»tteftdenbe ^affwer, att iagp b>5Wöm ot^an ndgot 
anjeenbe, rdtt miQ ffepa fd wijbt fafen mitt Gmbeg ©frd wibtommer, Od) 
f^roab^ ber ottöffuer fleer^ mig^ idfe meb^ befatte ot^an tiQ Sidbftuffu od^ ttngb 
t^dnioijfe, ©d ^ielpe migb @ub^ till ?ijff o^ ©iddt. 

XiU t|ett 9ifttbr« Sl^eit fom nefar tiQ »tU eQ Qtmbettt totbttta^t, 

bote förfte gdngben tmd baler, ^Xnnen gdngen ^em baler, ttibie gdngen biubee 
albrig^ t^ett embetett mere. 

Xifl t^ett %tmptt. X^en fom emot ^Ibetmanueit ettet SBifttttoteii 

mebb föra(^telig orb^ eller ©iwörbning grofmeligen förfeer, ^an bote förfte 

gdngen 



Digiti 



zed by Google 



CONTBEFEIJE OCH MÅLARE SKRÅl. 67 



gången ©ejr ©aler, annen gången forwtjfeö embetctt, äJtl^an ^eele embetct 
beber för ^onom oåf ^an fig^ ftpiiigcn öbmtufar. 

ZiU t^ett ®iätte. S^en fom till Albcrman eUet JBtfittiete toalbtt 

a\)x blifwe fåkngc l^an Ieftt>er, 9Web minbre l^an för laga förfall fan tomma 
t^er ifrå, antigen för någcn groff bewtjölig miögerning^, ©tufbom, fatttgbora, 
ftöor förfummclle i ®mbetet, etter SHb^er. £5^ ^»ar någen af bl^em rt^t 
bebt fom embetet Idnber titt gagn oåf gobo fig^ förfumraer eller bryter emot 
©från, bote en baler i Sdban för l^toar gång]^, titt befe ^an få grofft ^anblcr, 
att ^an fan lagligen affatt blifme, ^an flatt oå) Sllbermannen mara förplici^tet 
att ^oHe en reen Senfeboof, opå atte t^e fafer fom i ©mbetett förefatte funne. 

XiO t|pett (Stnenbe. Z|en fom Sngebtobet morben å^x, ^an flaO 

ndr Sflbermannen l^onom tiUfåger, Ibpa ©mbe^drenber, »ib ftraf ^»ar gdng 
^an trebffag ttoå marf i ?åb^an. görfummar fig^ oå) ndgen af ©mbe^» 
bröberne oå) tcfe fommer på l^roilfen ftunb^ etter ttme l^onom ttlfagbt toarber, 
Qå) ide meb^ laga författ bemijfeö, bote förfte gången en 9Warrf i Sdbban, 
Sinnen gången bubbeltt få offta ^an t^ett gör. 

Zm t^ett JDttonbe. ®foIe od^ inge ^ere SRi^att i bette emietett 

»are ^er i ©tod^olm, d^n Dtto, mebl^ ^mar fin SKdfterfmdn oå) Id^robreng 
på t^et t^e ftg]^ befte bdttre nd^re oc^ fin borgerlig rdttig^eet ottgöre funne, 
SSt^an få ^dnbe att ©tåt^ottere fompt Sorgmdftere oå) JRdb^ frambeleé funne 
pxb^votf att flere funbe tilfatte »arbe. 

XtO ti^ttt 9tij[oQbe. Sngen @mieet^brobet antage någott atlbete fom 

tilförenbe betingab d^r mebl^ någen annan \)ané (fmbe^brober, SUlebminbre 
l^an beb förft funbgiör embetet, oå) ben anbre fdger fig^ lagligen ifrå fom förft 
förtingebe, oc^ bröberne giffue t^er titt fitt fampt^dio, Jpwar ^er emot gör, bote 
för l^war gångl^ t^ett flecr, gpre S)aler i 2åb^an. 

£ta t^ett Sijonbe. Sngen SRaflate må fätbetfme annatd arlbete, äSt^an 

f^lle ^onom gått ig^en, oå) bote l^war gång^ flagab »arber, t»å marcf i Såb^an. 

XiU t^ett CHoffte. Wlt SBdn^afnt aff bette embetett fom fångad i 

någon ©tab^, t^e ffole fdttiag i gengelfet, oå) altt arbete fom löft d^r, oå) 

t^ereg 



Digiti 



zed by Google 



68 COKTERFEIJS OCH MÅLARB 8KRÄA. 



t^ered mdrlt^g^ [amptt %åx%oi oå) arbe^Icl^n, falla tiQ ®mhtttt, £>å) om t^en fem 
t^em fåbant pd tid arbeteö icfc fan ]roåna aDene, att ^an tnt^ctt mtftc rdttcre, 
an bcnne toax ett (ämbc^brober, gdnge fttt qiottt ellct löfat cfftet ålbermanncnö 
roi^orbom, ©d |foIc oå) alle Sönl^afar brifttjcö tfrd t^en cnc ©tabcn till t^en 
anbra, ed Icnge t^e förliifc figl^ mcb embctct, oå) bliftoc affftraffabl^e. ©o* 
fdfom mdft t alle förnemnfte ©tdb^er t S^fflanb fleer, SRdgc oc^ Conter- 
feijere fttt arbete ibfa jom tl^e bdft funne, Zoå) ttH ^örfam^eet prsesentere 
ftg^ forft l^coé ålbermannen, oå) ttll weberfennelfe gtffme Otto 5DaIer t ?db^an, 
©tabjenö rdtt oförfummabt d^rligl^ett. 

£ia t^ett Zolffte. ®å f!ole od^ oOe Conterfe^ere wato fötinbttt, 

ndget fdbant arbete företag^e, fom ftelfwe STOdlare embetet wtbfommer odb 
egenttltgen l^örer, »ib^ boot ^re ®aler i Sdb^an, ^»ar gdng^ ^an warber 
ber meb]^ beflagen. 

Sitt t^ett Zrettonbe. ^todr od^ få |änbe, att Aou: aR:tt ttåbigefi 

tecfeé ndgen 9Kdftare af (ämbeet^bröberne, Conterfeijere eller SWdtare r)t\)i ftn 
ttenift rnban ©tabjenS tunga oå) befiDdr antage, Då) l^onom ferbeled meb^ lö^n 
oå) aSnber^olbl^ förförie, 2)d fltall ben famme lat^e ftgl^ ber mebl^ dttnötje, Då) 
\)an »are för^jltd^tet afleneft Äon: 5iR:t^ arbete el^war fom l^elft beb bel^öfuee 
oå) ^onom ^)dlagbt n>arber, att göre, Z)^ ingen af ©tabjené 9Wdlere fTole bet 
ttU nöbgabl^e bltfn)e, SRebmtnbre t^et f^nnerltgen fan forbreci, D^ bd dg^e ade 
för Äon: SWitt arbeta för ffdltg^ betalning]^, mib boot, t^en fom bd trebflaé 
ndr flagab warber, tre baler t gdbl^an, Då) ide be§ mtnbre arbetet »ebertage. 
©d flall oå) ben |amme fom fdlebeé i »^ög^e Dffuer^etenned tientft antagen 
blifuer, »arbe förbubit att arbeta i ©tdberne eller på feanbjbpgben fd wijbtt 
©tocf^olmö 8d^n fig'^ ftrecfer, ttibl^ ftraf gem S)aler i Sdbl^an förfte gdngen, 
Sinnen gängen SE^io 3)aler fd offta l^an warber ber meb^ beflagen, 9)iebminbre 
^cin »iH leggiaä i ©fatt, oå) göre honungen oå) ©tabl^en [in rdttig^eett. 

Zifl t^ett ^tortonbe. ®å ffoS od^ idt ^eUet någeti SRiftare ^n i 

©taben, eller t^ereö ©wdnner eUer brengier brage ot^ pd lanbet till äbelene, 
krafter, Sougbtar, ©^riffwere eller anbre gdrber, oå) arbete l^ooö bem, meb 
minbre t^e marbl^a ber till af ndgen fetbeled forbrab. Då) t\)d flall flee mebb 
©tdt^ollerenå eDer oå) Sorgradfternei minne, Då) tagl^e t^ereö ^a§ oå) bewijé, 

Då) 



Digiti 



zed by Google 



CONTERFBIJB OCH MÅLARE SKRÅÅ. 69 



£>åf ingalunba brfffwe ndgct arBfte l^ooö ndg^en bonb^e, rotb [träff twd baler, 
|)d båb^ t\)t SWdlarc fom t>i\)i tf)t ffirorbnabl^e gldrfar pd lanbet bcenbcö d^re, 
bcm ide mötte, t ndgl^n mdtto flee meen od^ förfong^ rt^i t^ereé embette. 

ZtO tl^ett %tmptonbt. ®å flaU od^ Élbetmattnftt meb^ Gmbe^s 

bröberne, ndr ndgen twift eller faad fan »ara !ommen på 5Kdlare arbetet ^ooé 
ndgen, antingen förtingatt eder oförtingatt arbete, o^ tl^et warber S|Tiabt, gd 
pd proff oå) wdrbering^, SDä) grannerligen befe, ^oö ^rotlfcn flulbl^en flnne^, 
antingen ^ooö SKdftaren, eder t^en fom arbeta latl^er, oå) tl^et feban rdtte. 

SiK tl^ett ®e^oiibe. ®foIe od^ ®Iadm&{lare od^ ®mbfarr, toaxa 

^er meb^ förbubttt ndgct färga |om SKdIare embetett meb^ ?)enleHen »ib* 
lommer, SStl^an ^n>ar brufe fin eg]^en gerning, wib^ förluft till ©tabben tl^et 
^an brufar, oci^ g^ra baler i Sdb^an förfte gången, ännen gdngen Dtto baler, 
oå) t^ett '^an brular. 

ZiU t^ttt ®ittttotifee. Gtitftor ipt^i bttta embetet, måg^e effter tl^ered 

9Rdné bobl^, ide lenger oppel^oHe embetett, dn ett d^r, 3Rebminbre ^on ferbeleö 
d^r i minne od^ offuereené mebl^ Sröberne, oc^ fig^ d^rligen förl^oUer. 

ZiO tJfttt 9U>ertonbe. Sngeii toge meetr in fom ffSItgit od^ rött ä^r 
för frtt arbete, Då) tl^en od^rifteligen tager af fin ndfte, Dd^ t^et warber 
flagab för ålbermannen, ftraffeé effter t^ereö bom oå) fafen d^r till, oå) fd 
^onom fftt igl^en. 

Sitt tlfttt 9iittmbt. Stigen 6mbe|ivobet fätbtif(e ftg^ att antage 

ndgon breng fom ifrd en annen fin @mbe^brober olofwanbeé förlupen d^r, 
mcbminbte tl^et md fltee meb Élbermannenö o^ l^eele @mbeteö fampt^die, 
J^wilfen ellieft gör, bote i Sdbl^an ^em baler, oå) tl^en anbre tage fin breng ig^en. 

£tU tl^ett Singnnbe. ^toilfen fom fäfier od^ fiitbtnblyer fig^ mebl^ 

ndgen |)uftru fom ber^^tat d^r, oå) ide fan befrije figb >n«b^ d^rlige 9Jidn 
0^ ©anneqttinnoré wittne, oå) mebb gobt) ffddl fdbant ifrd fig^ kggie, »jpan 
d^r befe Sroberffap eij mdrbl^. ©dfom oå) ide ^eCler ndgen ©mbe^brober fom 
ndgen grof bewijölig miögerntngl^ begdngit b«ffwer, md ide ^eller i Gmbetett 
lijben marba. 

SiU 



Digiti 



zed by Google 



70 CONTERFEIJE OCH mAlARB »ERÅÅ. 



Sia tlfttt Zin^n %éx^a. &laU od^ intJittt ^hmqmtmb ot||ii emietett 

^oHaå, etfer ©fråån opldfcit »arba, mcbminbrc Sttbennattttcn oå) ©{ftttiaren 
a^r€ mcbl^ ttlftdbeö, ttJtbl^ boot ^uar reefo tl^ett ficcr, twd 5)alcr i 8åb^n. 

Sin tl^ett Xiuguonira. SRåge Gmiet^itäbente ^of»a mailtt, att 

förfti^riffwe SKålarc tfrd a3<)[tdbernc, ndr ©rononcé atbete, »nberftunbom fd 
forbraS, att ©mbc^bröberne ftelfuc meb fttt folrf, iät lunnc »ttftd, o^ titt 
rdtt fagban ttbl^ fuDdnbl^e, fd mongl^c jom tl^c bel^öfuc fwnnc. 

Zm tl^ett Xitt(}ttttibte« S^ett fom göt olittb^ i ^itte, (Det o^ioftoe: 

(igen ftäQer fig^, 93ddr S)art ellei SBeria i gillett, bote ^wat gdngl^ tud m 
oå) förbr^tc Sartteti od^ SBeriait till gillett. 

ZiU tffttt Zin^n %iixbt. Sttgett lafle ^it SBtoberS atiette, tittats 

SKbermanncn ffdbl^e fdbatttt ndr flagan fommer, »ib boot en balx 

SiD t^ett Xiugtt 9<in|ite. jDtaget någott fnijff ått ^it Gmie^irobet 

i ftempno eller o^jpenbara brtjrfeömdi mebl^ »rett mobl^, oå) gitter eij ffaba 
göra, bote för ^war gdng^ ^an t^ct gör, tud mardf, gör l^an f!ab^a, ftraffeé 
effter taggen. 

ZiU t^ttt Xiugtt ®tätte. ^»illeit Qtmbttti^tobtt fom tffmttfaUn 

ben anbre meb^ @fclbj orbl^, bote en baler, ©dfom t^ ber ndgen 3Rdfter|iDdn 
ffdUer fin STOdftare för ©!elm, oå) lan tl^et ide be»tjfe, bötc S^ra baler. 
Äommer l^an offtare ig^en, fönoiijeö @mbetett. 

Sitt t^ett Zittstt Siuenbe. Öffwarfallet t^en me (Smhtifi^t0btttn 

t^en anbre på gatan eder anbra ortter, bote tre baler. DffuerfaHer l^an ^onom 
vt\)i fitt eigit |)ufe eller SBdrfftab^ oå) bru!ar »olbjwdrfan, eBer på \)XoaVf) 
fdtt t^ett ^dnbc fan, ftraffeö effter 3ttbermannenö oå) ©mbeteö 3)i)m, oå) faten 
d^r tia. 

Salar oc^ ndgen ^^d en förlijtt faal, bote ttoå 35aler f örfte gdngen, Snnen 
gdng^en tree Sal., tribie rcefan Spra, fd offta "^an t^ett giör. 



Digiti 



zed by Google 



GONTEBFEIJS OCH MÅLARE 8KBÅÅ. 





xebie (^^rtlcftcf. 

jhrfl. Sttgeu Wtå^att gote annars mäflerfto&n ettet li^xtbxtn^ afs 

ipcnnic}^, »tb^ boot Sem baler i gåb^an. 

ZtO t^ett «[nbta« Sngen Tti^axt imfe ner abn en SHiftn^min 

ttHtjfe, wibl^ ftraf tre baler t ?åb]^on. goDet J^onom ndget mere arbete tiD, 
dn l^an i tib^ ^mna oå) göre fan meb fttt eigit folrf, 35d må \)an tag^c 
ndgen af ftne Smbe^brober ttQ l^ielp, oå) l^an arbette till ^elfften mebl^ l^onom. 



>c 



ZiU t^ett Zribie. tt^t någen t fIDelenS ttenifl af bette flogj entbette, 

td bragc in i nfifte ©tabl^, oå) f örlijfe ftgl^ mebl^ embetet, oåf ttene för SWafter* 
]»dn oåf t(fe för 5Wäftare, oå) irfe l^eller Id^re ndgl^en 3)reng]^, fd lenge l^an 
fig]^ mebl^ enibetett förlijferr £)å) brage febl^cn för fWdfterfwdn t d^réttentft 
\)oo^ fin Snncfer, oå> arbete allene l^ood Igenom, oåf tdfe ndgen annen. 

ZiO tlfttt %iitbt. ttfie Stafterfwenner ffole iefomme t^eted fStttngabe 

I6^n, roibl^ boot om flagab njarb^er, en baler, S>å) ffole t^e i fin tientft fig)^ 
d^rligen förl^oKe, SDå) icfe n>ara borttc ot^nr SBdrfftabl^en 9J?dnbagcn eller 
Sijgbagen, S>å) \)Xoax bagl^ ^an förfummar fin 9Raftareé arbette, oåf SDJaftaren 
brager flaba ber aff, bd arbete trod bagtjar för en dtt ?l[Rdftaren för int^ett. 

XiO tl^ett 9tmftt. Sfatt od^ ingen fOlifttv^xoin ettet läl^rebteng 

förbrifte figl^ att taga fin 9Rdftareö fdrgor, gutbl^, ^dnfler eller e^uab t^et 
l^elft ware fan, ot^an fin 9Rdftareå meetffap oå) willte, att brufe fig^ till n^tto 
oå) fdrbeel, ^»ilfen t^ett gör ftraffeö fom för annet tiutftt>erii. 

Sitt t^ett ^iittt. ^milfen ftemmanbe SXäfterftoän fom tefanbl^e 

fommer, ^an ffall fig^ förft angifroe för ålbermannen oå) ©tfittiaren )>d 
®illett, S^å) ©mbe^bröberne tilfrdgeé, $n>em l^onom fan be]^öfftt>e, aSe^öffwer 
ingen ^and tienift, @d md \)an wanbra annorftdbed ^mart ^onom l^elft f^neg. 
5)oc^ fd, att ©rabetett betenrfcr ^onom meb en Sitljbaler till tdre |)enning]^er. 

9Rän 



Digiti 



zed by Google 



72 GONTBRFEIJE OCH MÅLARE SEBÅÅ. 



9Rän fommer nåof^m mi\) ben tijb^cti jom arbetett faDcr fom bdft enom före, 
®d må bl^en SRdftarcit l^onom bel^öffuer, antagl^c oå) prfifwe l^onom l^u>ab^ 
^an fatt ^afwa Idrbtt, ocb giffme ^onom fin SBcfuIö^n, Sicmbligcn till tod 
niarf; tiugu ötc, eller tre SKarcf, effter fom tl^c funne figl^ ber om för Kjfe, oå) 
\)an fan mara flitig]^ att arbeta tid, Då) l^ögft en bakt ben a(bra båfte, \an\ptt 
gjiaat 0^ DöL 

Sitt tliett ®tttetti)e« ^toat od^ itigett (Smhttihtobtt gifftoet jin 

SWdfterfwan mere SBefuIöl^n dn fom nu fagbt dl^r, bote i gdbl^an tud raardf 

för ^»ar meta t^iett flecr, S)en 5Käfterf»dn fom oå) mere tager du fom 

priuilegierne förmd, bote l^an i lijfe mdtto för l^lwar wefa bebl^ jleer, tud 
marf i Ädbl^an. 

Sitt t^ett Ottottbe. 3iig^e SRäftär fioenttet fSrbrifle %]^ att liggie 

ut^ur tl^ereö SKdftareé «^u§ eDer gdrbl^ Sfiattetijbl^er öffmer, fom efomopeft 
ffee plånet, mebminbre tl^t md flee mebl^ Wdftarend minne, eder i\)ct fan ftnnaö 
laga orfaf till, ©dfom eij l^eHer locfe eller tubbe ?d^rebrengicme mebl^ fig^, 
^milfen ^dfterjmdn ^er emott gör, bote en l^lff baler i Sdban, l^mar gdng^ 
tl^et jleer. Då) brengen blifioe eDieft af SKdftaren afftraffebt 

Sitt tl^ett 9li0iibe. Sugen SRSfieffttftit bi;age iftåit fm fOtåftaxt 

olofn^anbed, SSt^an l^an tag^e $a§ af ålbermannen i famme @tab^, Då) 
giffue berföre i Ädb^an, en marcf, oå) fijre {Dre fc^rifnxirelöl^n, Shrager ^an 
annard, brtfued tilbafe igl^en, Då) förläte fig^ meb^ fin SRdftare, Då) fd 
febl^en ^a§ fom förbemdltt d^r. 



Digiti 



zed by Google 



OONTERFEIJB OCH MAlARE SKRÅl. 7S 








9rfl. Sttgett bräti^ må U^ra öfftoet ^ne ®tf å||t, mI^ betn utifii. 

St^r ]^an fnall o^ Idra(i^tig]^ af ftg^, lå^re på g^re d^r. Äair SWaftatett Id^rc 
toa, td må SJldftaren antagne en till Id^ra bertiQ, ndr t^ctt anbre ^affucr 
balfft Idrbt. ^affuer "^an o^ ©oti fom Id^rer, @d må ^an ttQtjte Id^re 
bcnom breb^c »ib^ breng^^cn. 

Zm t^ttt 9lnbra. Zktu breng^ fom tife ]^aff:r ottUtbt ^ne 99te 

eller @e]c dl^r ttlfpQcft, td i?ttbiubl^c ftg^ om ^an8 SKdftare böör ^ooé en anncn 
SKdftare, Dc^ rttftdnbe ftne d^^r ttlfijUeft, eOieft »arber ^an tntl^et gob^ er* 
fdnbl^. 

Sitt t^ett Sribie. tttta bt&ttgiar ffole atitägod in för ftlbetmattnrtt 

rt^i ®tflett, D(^ l^afwa fttt SSr§bref, att ^an af ec^ta ©dngl^ oc^ d^rlige 
^ordlbrer fommen, Söå) t^ett Idggj i Sdbl^an. £)<][) flaU ^n \)a\xx>a tm gobl^e 
^dn i I^ffte for figl^, att l^an ftne Idre d^r troligen Dttftd {laQ, oå) blifwe 
inflrifiDen vti)i @mbeted tendeboof, o^ giffue inflrif ntngg 9>enmnger t ^db^an^ 
en ©aler, görmd ^an ctj, gtfwe td 9Rdftaren, oå) ©rengen f örtiene t^ett febl^en 
af l^ottom igen. 35er l^ooö fd ffall l^an oå) trttfdfte tid Idl^re ^Jenninger ©eir 
baler, Dåf \)Xoax ©rcngen löper bortt för dn ^anö Id^e dl^r »t^e d^re, ©d 
betale iQfftedmdnneme doften od^ f!aban, oåi ^n>ab jom x?ttlofn)ft mat, eller 
oå) förflaffa brengen tilftdbeé ig^en. 

ZiS ^rtt Sfiitbr. fHit breiiorn Itne l&^u å^t troUgen ottientt 

bafuer, flaU ^an blifue giorb tia ^dfterfrndn, ^å) bltfue l^ood fin SKdftare 
oc^ tiene f Jr SWdfterfwdn fd lenge t^e lunne fig^ ber om förlijfaé, Då) tå 
opbdre ^an fin 2Befu lo^n, Od) gtfue tud baler till gdftabobg. 

Sitt t^ett ^tmptt. ^toilfen SRäflare fom ot|iait logKg^ orfaf od^ 

embetet omitterligen förftiuter fin Id^rebreng, för dn ^onö wi&e tib^ o^ dl^r, 
d^r om, bote i ?db^an en baler. 



Digiti 



zed by Google 



74 OONTBRFEIJE OCH MÅLARE 8KRÅÅ. 




„.. m.- 



Minft. Ssgeii SBrobet gåsge af fientytto, fSr ftl^it fon ^Obttmamitn 

l^afuer orloff gtfwitt, tDitf) boot en SKarcf. 

SiO t^ttt 9lnbta. S^rtt fom olqboget å^t o^ %iit olinblf i ^ttmpno, 

ndr ålbermanncn till Kubj fla^jpar, bötc forftc jångcn en SKarrf, Sinnen gången 
bnbbeltt få o^a l^an t^ett gör. 

Zia t^ttt Zxibtt. Sl^en fom (aSat fttt Stobet ettet SBtoberö ^ttfh» 

t embetett oqwabenö orb^, bote en baler, Äommer t^et orbet förwunnen till, 
bote @ejc 5Karrf. 

Sitt t^ett 9i&t:be. X^ett fom faftor ^n irobetd ^it#nt någve otnd^ 

telige fafer före, fom longo febl^en a^re förlijfte bote tre 35aler. 

Sitt tl^ttt 9^m|itr. S^en fom o|itef|iQt t^en faaf fom i iSmhttett 

å\)T lönltg^en afftalebl^, od^ tu »ittne titt fom ^onom öffwert^ger, bote ??em 
baler o^ flp ©mbetett, SStl^an ^an niuter l^eele ©mbeteé nåb^er. 

Sitt t^ett ®tätte. Sl^en fom onbanletjlet attbtom ^n% Stl^ait fom 

^^i^ fager, bote tud bal:r. 

ZiH tliett ®tnenbe. Xl^en fom brogtt $ååt, flår ^iufl, Htt fix 

\)Xocix gäng]^ tre mard. 

Zitt tliett Ottonbe. Såa^at någm på ttågett om gftlbli, t|å feqr 

ålbermannen l^onom till wibl^ boot \)Xoax gång^ Hagab warber tud mard, 
Oå) lidwdl betale l^onom, eller förnöije mcb ^antt eder ^cnningl^er. 

Sitt t^ett 9lionbe. Sngen tntge ftgl^ något titt i gttteb, mtb^ ioot 

ndr flagab toarber, fftoax gdng^, en ^ardt. 

Sitt tl^ett Stonbe« %aVin någon of Smbe^btSbemr ot^i ^bevbomd^ 

fwag^eet, fattigbom, ©iufbom eller annen ol^cfo oå) mottgdng^, bd f!aD ^onom 

oti^nr 



Digiti 



zed by Google 



OONTBRFBIJB OCH MÅLARE 8ERÅA. 75 

)?t§ur @mbe^läb^an efftet nobtorfften ^ulpett rx>axha, Då) \)toat &uh\f tå tedFe^ 
fada ^onotn, ©cnnmalebed tiU Sorben dl^digen forl^ielpe. 

ZiU f^ttt eioff te. fflix någon toaiiket bäi^et af QtnAttifixiibttnt tUtt 

©^ftrarnc ellct o^ tl^ercä barn, t\)å ffolc SStober cå) Syftet wore förplicij^tabl^e 
att föHic gijfctt till fin Sägerftabl^. 35öör oå) ndgl^en @n(fta, cmdbl^an ^on 
d^r t @mbetett, ^enne flall göreé Itjfa rdtt fom bonben fieljf, xoib\) boot l^uar 
gdng, en ^Rard, t^t^an meb^ laga förfad beiotijed. 

ZiU t^ttt Solffte. ^»ilf en emie|lbrobet fom fpiOet få ntQifett &fil 

på botbett eQer 9oIfn)ett i?t^i famqwembet ndr embetet latinet beflencfte fig^, 
att l^an nicb fin l^anb eDer foot tl^ct ide fan offuertecfie, bote en marf, för l)n>ax 
gdng^ tl^ett ffecr. 

ZiU tlfttt St&ttonbe. X^en fom ®toät toU>^ iStib^, ^an$ b9bl|, 

ndmpner ben enbl^e, eller annet fdbantt, bote l^war gång]^ ^tjre 6re, Då) t^ett 
ffad giffweé till Sanewijfj ^ofpitaeDl. 

O^ emSban i benne ^txå, monge itttet flå, @$å ffoH l^et ^oOed, 

att i alle ©aforeé brutt, fom dl^r ©tag^nidl, ©fetbjorbb, falfl, Sldrb, Sön= 
^aferij oå) annett flijft fom lagl^ förmd, att lijfa m^cfett fom boteö i ©mbetett, 
gijfa m^cfett ffall ^an o^ giff»a på SRdbftuffm eller Sanbjting^. ^warföre 
|!ole ©orgmdftere od^ SRdb^ fd förorbne, att en SRdbman d^rligen aff JHdb* 
ftuffwe ftall altibl^ loara (gmbetett titt l^ielp i bereé gille, Då) tagl^e ^an wara 
på ©tabjenö ©aföre, att l^on icfe bliffucr neberlagbtt. 



X)enne 6onta;fet) od^ SRålate ®fråå, 

JÉ)off»e xox\ @ffterfd^refne ®abriett Ojcenftierne ©oftaffeon, ©merigifi 3lijfed 
3ldb^, ^anbjl^öfbinge öff»er Stt^lanb^, ©tdt^ollerc på ©tod^olmö ©lott, 
^^ene tiQ ^imitto oci^ S^ri^öö, Sa|e (Stötte till @dtra, ©tdt^oOrte på 
Stocf^olmé ©lott oå) ottfifuer be§ Id^n, od^ Vice Gubernator t?ttdfuer t^t 

©loenffe 



Digiti 



zed by Google 



76 OONTERFBIJB OCH MÅLARE SKRÅÅ. 

©wcttffe ^anbltngj Compagnij, ©ampt SSorgmdftcrc tot^i ©todf^olmö @tab 
od) Slonc SKalmÖ Sörftabl^, Dootor Olaus Bureus till 800, (Srid^ 3tt9^ 
munb§on oå) Dloff ainber^on, @8å oc^ ^ati^ %xo\t oå) ^ané Saggc, St^i 
{Rabcitö ndr»arelfe, fam^jt tl^crc^ ålberman oå) Stfttticrc, latl^ctt fammanfatic, 
öffucrfec oé) för ©mbetet pd JRdbftuffwun opl&^t, o^på ^. Äon: 9R:t| »ibere 
ratiflcation. 

Sin »t^o mebl^ eg^nc ^cnbcr 93nberfd[|rif»it 

Datum ©todf^olm ben 1 Septembris: Anno @ttufcnb^ ©ey^unbtab^c 
ttugu tu: 

©abriel ©ycnftiema Lasse Olaus 

6uftafffonn Skytte Bure D. 

©luff XlTattias Croft t)ans Ba^q^t. 

2(n6erfon 



Originalet till här återgifna skråartiklar, som ursprungligen 
tillhört Stockholms målarämbete, består af 16 pergamentsblad, för- 
delade på fyra lägg eller häften i kvart, och sex pappersblad, in- 
häftade vid handskriftens början och slut, tre å hvartdera stället, 
och alla liksom det sista pergamentsbladet oskrifna. Med undantag 
af namnunderskrifterna, som tvifvelsutan äro gjorda af de i skrå- 
artiklarnas slut nämda personerna, är skriften utförd af en hand, 
sannolikt en skicklig yrkesskrifvares. Härför tala den vackra, re- 
diga och drifna stilen samt de med snirklar och annan för 1600- 
talets handskrifter egendomlig utstyrsel prydda initieJema och 
rubrikerna. 

Till bokens utstyrsel hör vidare ett praktband af svart skinn, 
med prässning i guld, framställande å f rampärmen: svenska riks- 
vapnet med två lejon såsom sköldhållare och omgifvet af sym- 
metriskt stälda frukter och blommor, i oval stämpel; å bakpärmen: 
en kvinnobild — justitia — med svärd och vågskål, i oval barock- 
omfattning. 



Digiti 



zed by Google 



GONTERFEIJE OOH MÅLARE SKRÅÅ. 



77 



Handskriften är en gåfVa till Nordiska museets skråafdelning 
af målarmästaren S. Wagnbr i Stockholm och har nr 38,098 g i 
museets hufvudliggare. 



BUd 8 (se nedan) ätergif ver mälarnes vapen efter en taschlavering & fOrsta bladet 
i ämbetets protokoUsbok fr&n 1761, förvarad i Nordiska mnseets skråarkiv. 



PER GUSTAF VISTRAND. 




Digiti 



zed by Google 



78 ARRtVALISKA NOTISBR. 



6. 

Arkivaliska notiser.' 

1. 

Bestämmelser angående stämpling af speglar. 

Den 7 A pr, 1764 KongL Slotts Cancelliets Publication, 
angående Spegel- Fabrigues Tilwårkningars, så ock Solfjäder- 
Arbetens teknande med Hall-Stämpel.^ 

Som, i anseende til förekomne omständigheter, Kongl. Maj:ts och 
Riksens Commercie-CoUeginm funnit för godt at fastställa, det alle 
här i Staden förfärdigade, så wäl Spegel-Fabriques tilwärkningar, som 
Solfiäders arbeten, hädanefter skola af Hall- och Manufactur Rätten 
stämplas, de förre med en dertil utsedd swart stämpel uppå Ramarne 
och de senare med en dylik stämpel inpå sielfwa papperet, så ock, 
at de uti Meuble Addresser och flerestädes til salu utsatte Spegel- 
till wärkningar, nu genast en sådan stämpling böra undergå; Så 
wardt på wälbemälte Kongl. Collegii begäran til wederbörandes 
underrättelse härmed allmänneligen kungiordt, at förenämde slags 

^ Bristen på en syensk konsttidskrift, i hvilken dylika meddelanden af konst- 
historiskt eller konstindnstrielt intresse lämpligen kunde finna plats, bar föranledt 
mig att i Meddelanden frän Nordiska museet bereda dem en fristad, öfvertygad som 
jag är, att de for forskare i vär konst- och knltnrhistorias bäfder skola blifva Täl- 
komna. A, H. 

' Jfr Utdrag TJtur alla ifrån 1758 års slut utkomne Fublique Handlingar, 
JPlacater, Förordningar, Resolutioner och Publicationer o. a. v. D. 7. Stockholm 
1766. S. 5713. 



Digiti 



zed by Google 



AREIVALISEA NOTISBB. 79 



tilwärkningar och arbeten hädanefter icke ostämplade uti öpne bodar 
och Meuble Addresser få hållas til salu, utan i sådan händelse ej 
mindre än andra ostämplade Manafactur*waror, enligit Hall- 
ordningens 8 Art. 8 §., för confiscable äro at anse. 



Til håna Eacellence Rika Rådety ÖfweratåthåUaren och Com-- 
mendeuren herr Baron Carl Spärr e angtde Spegel Ramars atämp^ 
Ung til utmärekande af förgyllningens beskaffenhet, * 

Då hall och manufactur rätten företagit sig en närmare gransk- 
ning af spegel tilwärkningen här i staden, samt humwida Idkarne 
deraf förswarligen betjena allmänheten, har rätten ibland annat in- 
hemtat, att oäckta samt blandning af äckta och oäckta förgyllning 
på spegelramar i sednare tider mera än tilförene kommit uti bruk. 

Att en sådan förgyllning är mindre wahracktig än den äckta, 
det är wäl utom fråga; men såwida derigenom winnes besparing på 
guldet och allmänheten derjemte får någon lindring uti Spegel 
priserna, så har rätten trodt sig destomindre böra lägga hinder i 
wägen, wid fortfarandet, med ett dylikt förgyllning sätt, som i en 
tid, då förgylta Spegelramar blifwit nog allmänna, en så beskaffad 
hushållning uti det rena guldets förbrukande synes wara nödig. I 
det stället har rätten warit omtänkt deruppå, huru den eUer de, 
som köpa speglar, måtte kunna blifwa i stånd satte at åtskilja den 
äckta förgyllningen från den oäckta, samt att så medelst undwika 
det lidande, hwarföre en derom okunnig köpare lätteligen är blott- 
stäld. Rätten har jämwäl i sådant afseende — sedan Spegel Fa- 
briques Idkarne hörde blifwit och sig dermed nögde förklarat, wid- 
tagit den författning; Att alla Speglar med förgylta rahmar, hwars 
glas hålla 12 tumm eller derutöfwer, som, för innewarande Ar och 
alt framgent, hos hall Rätten warda af stämplade, skola efter för- 
gyllningens beskaffenhet blifwa åtskilde och märkte nemligen : Speglar 
med aldeles oäckta förgylde rahmar genom twenne under den wan- 



* UrÄaW- och Manufacturrättens af gångna bref 1776— 1780. Radhusets arkiv. 



Digiti 



zed by Google 



«0 ARKIVALISKA NOTISBR. 

liga hall rätts stämpeln inbrände Kors; de åter som hafwa bland- 
ning af äckta och oäkta förgyllning, med ett s&dant Kors; och änte- 
ligen de helförgylte endast med hall rätts stämpelen. 

Denna widtagne anstalt, har rätten ansedt dess skyldighet lik- 
mätigt, att hos Tit. i all ödmiukhet anmäla, samt att derhos i lika 
ödmiukhet anhålla, det täcktes Tit. höggunstigt låta en allmän 
Kundgiörelse derom köpare och säljare til efterrättelse utfärda. 

Stockholm d: 14 Jan: 1778. 

Printzell. Segerström. Kautzon. Hardt. 

Särensten. 



På grund af och i öfverensstämmelse med denna hall- och 
manufakturrättens framställning utfärdades den 12 februari 1779 
»Öfwer-Ståthållare-Embetets Kungörelse, angående de serskilte Stämp- 
lar, som hädanefter komma at utsättas på Spegel-Ramarne, til skil- 
nad af äkta och oäkta samt blandning af äkta och oäkta förgyllning».* 

JOHN BOTTIGER. 



2. 
Till sllfverfuntens I Slottskyrkan historia. 

Ut handlingar i Nordiska museets skråarkiv^ hvilka tillhört Stockholms 

guldsmedsämbete. 

Wälb: H:r Ränttemestare Nils Schönbergh. 

Såsom Hans Kongl. Mayitt Wår Nådigste Konung; genom dess 
bref till Oss af d. 20 Jan: nästl: i nåder befaller, att alt det Silfret 



* Jfr Utdrag Utur alla ifrån 1776 års slut utkomne Publique Handlingar, 
PlacateTy Förordningar, Resolutioner och PuUicationer o. b. v. D. 11. Stockholin 
1783. S. 681. 



Digiti 



zed by Google 



ARKIVALISKA NOTISER. 81 

som af den Summatriske mallmen är blefwit uthdragit, skall lefwe- 
reras till Håf Gonthoret, emedan Hans Eongl: Maij:tt will låta 
Employera det samma till een Funtz förfärdigande i Slåtz-Kiyr- 
kian; altså wille H: Ränttemästaren till underdånigst föllie der af 
låta uppå H: Kongl. Rådetz och öfwerste Marskallkens Högwäl- 
borne Grefwe Johan Gabriel Stenbocks Disposition aflföUia samma 
Söllfwer, anammandes der på Hof Cammererarens Adlerfeltz och 
Håf-Casseuren Holms quittencer som derföre hafwa att giöra wijd 
Håf Statz booken richtig Rähning(!), Stockholm d: 1 Febr. A:o 1696. 
Yppa Hans Kongl. Maij:tz Nådigste Befallning sampt dragande 
Kall och Embetes wägnar 

Fabian Wrede 

G: Wallrave 

J Jeger Th: Tenterström. 

Till Kongl: Håf Cassan är af EÄnttemästaren Wälborne H: 
Nils Schönberg Lefwererat efter föregående Kongl. Statz Conthoretz 
Assignation fölliande Silfwer, sädan det på Kongl. myntet är 
Lagerat till fijnt 15 lodig och femb green nembl. Trehundradhe 
Siuttijo »^ Ett lodh sillfrr hwar af Een fundt till Kongl. Slåttz 
Kyrkian skall forfärdigas, hwilka 370 in^ 1 Lod Silf:r hermed af 
Oss Qoitteres, Stockholm d: 4 April 1696. 

C. Adlerfelt 

B: Holm. 

Ehnmwähl iagh her åfwanföre hafwer quitterat trehnndradhe 

Siuttijo vi^ ett Lodh Brutto Silfwer, som dock bör efter Myntte- 

mästarens Vthräckning icke mehre wara quitterat än 353 jriff, 5 Lodh 

13f5j g. netto, alltså warda bemt:e Trehundradhe fembtijo Tre n^ 5 

Lodh 13^ g. netto som är rätta Summan her medh af mig quitterade 

d. 4 April An^ 1696. 

B. Hm. 



Digiti 



zed by Google 



82 ARKIV ALISEA NOTISER. 

Wälb: H: Ränttemästare Nills Schönberg. 

Det har hans Kongl: Maij:tt genom dess Bref till oss af d. 6: 
hujus i nåder resolverat, att den fransöske GuUsmeden Cousinell ^ 
skall nndfå 100 Båt i af betahlning på det GuUarbete han för hans 
Kongl. Maij:tt under händer hafwer; altså wille H:r Ränttemästaren 
af 1695 åhrs Wijborgz Store Siö Tull, som i Kongl. Rftntte Cam- 
maren influten är, till Håf-Cammareren Carl Adlerfelt emot qvittens 
låta afföllia sådane 100 Ed. ell:r Twåhundrade dahler S:M:t, hwilken 
har att tillställa bemelte Gullsmed de samma, och sedan wijd ar- 
betetz fullbordan beräckna och wijd afbetahlningen Observera. 

Stockholm d. 9 April A:<» 1696. 

Vppå Hans Kongl. Maij:tz Nådigste befallning samt dragande 
Kall och Embetes wägnar. 

Fabian Wrede. 
G: Wallrave 

J: Jeger Th: Teuterström. 



Carl med Gudz nåde, Sweriges, Giöthes och Wändes Konung, 
Storfurste till Finland, Hertig uthi Skåhne, Estland, Lifland, Care- 
len, Brehmen, Verden, Stettin, Pommern, Casuben och Vänden: 
Furste till Rtigen: Herre öfwer Jngermanland och Wissmar: så och 
Pfaltz-Grefwe wid Rhein i Bayern, till Jttlich, Clewe och Bergen 
Hertig etc. 

Wår synnerlige ynnest och nådige benägenhet med Gud alzmäch- 
tig, Troman, Wår Råd, Hrr Grefwe och öfwerstemarskalk: Såsom 
den fransöske Gullsmeden Jean Franfois Cousinel är i wärket be- 
grepen att förfärdiga en fundt af sölfwer till Wår Slottz Kyrkas för- 
nödenhet effter den dessein och modell som däruppå är affattat: 

^ Själf skref han sitt namn Gonsinet ä arbetsbetyg och andra handlingar i 
mnseets skräarkiv, hvilka han ntfftrdat nnder åren 1695 — 1711. 



Digiti 



zed by Google 



ARKIVALISKA NOTISBR. 8S 

williandes Wij bestå honom Sex mark Kopparmynt i arbetzlöhn 
för hwart Lod han där till förarbetar, hwaremoth han skall wara 
förplichtat densamma med största flijt att förfördiga, jämwähl så 
mycket Sölfwer nppå Wår myntewicht af samma halt att lefwerera 
till bakars, som honom på bemite wickt är wordet tillwägit, eller 
och förvänta, att bristen på arbetzlöhnen för honom blifwer afräk- 
nat; altså och emädan det will falla honom swårt att uppehålla sin 
wärkstad med mindre han efPter handen som arbetet avancerar, nnfår 
någon f örsträkning, hafwandes Wij allaredan för detta befalt Wårt 
Stats-Contoir, att detsamma i afräkning på arbetzlöhnen icke allenast 
strax skall tillställa honom Trehundrade Rijkzdahler, uthan och 
effter handen låta honom afföllia så mycket som han med Hoff 
Cammererarens attest bewijsar sig hafwa förtient på bem:te arbete 
i ty är härmed till Eder Wår nådige willie och befallning, att I 
beordren Hoff Cammereraren, det han, hwar gång sådant af honom 
begiäres, besichtigar bem:t arbete, och sedan med dess attest veri- 
ficerar hwad ber:de Gullsmed eflPter handen med arbetet avancerar 
och därföre kan hafwa förtient, på det han i föllie af ofwanb:t Wåre 
till Stats-Contoiret afgångne ordres, däreffter må kunna upbära 
arbetzlöhnen. Hwarmed Wij befalle Eder Gud Alzmächtig synner- 
ligen nådeligen. Af Carlberg d: 20 Maj A:o 1697. 

Vppå högstbem:t Hans Kongl: Maijits respective Wår Elskelige 
K: Herr Sone Sons; så och allernådigste Konungs och Herres vägnar. 

Hedeuig Eleonora. 

Bengt Oxenstierna, G. Gyllenstiema Fabian Wrede 

N. Gyldenstolpe L. Wallenstedt 

Denna Kungl: Maijestet Nådigste Förordningh ställer sigh Håff 
Cammereraren till underdåhnigh E£Pterrättelse 



Jahan Gabriel Stenbock 



C: Piper 



Digiti 



zed by Google 



84 ABEIVALI8EA NOTISER. 

Af dessa handlingar ajigifva sig de första genom påtecknadt 
»Copia» som af skrifter; sannolikt äro de dock, såsom äfren hand- 
stilen anger, ungefär samtidiga med dagteckningen. Den tredje 
åter är originalskrift på helark, hopviket på fyra ställen till bref, 
med följande utanskrift: »Till oss Elskelig Wår Troman BÅd och 
Ofwerstemarskalk wälborne Grefwe Jahan Gabriel Stenbock syn- 
nerligen.» Brefvet har varit försegladt med ett stort sigill i svart 
lack, men af det samma återstår endast några få spår, af hvilka 
dock framgår, att stampen haft kungligt vapen. 

För dopfunten, som blef &rdig först år 1707, lämnades, såsom 
synes, till guldsmeden från Kungliga myntet 370 skålpund silfver. 
Funten tillhör Kungl. husgerådskammaren och användes ännu i dag 
vid kungliga barns dop. 

PBB GUSTAF VISTRAND. 



Stenhuggarämbetets i Stockholm mästarlåda. 

Ur handlingar i Nordiska museets skråarkiv, hvilka tillhört Stockholms 

stenhuggaråmbete. 

Det lofl. Steenhuggar Embetet 

Debet. 

Ehuruwähl H: Åldermannen och Bisittiame wid det lofl: Sten- 
huggar Embetet sidstledne Såmmar med mig om en wiss Summa 
accorderade för deras Embetz lådas förfärdigande, Nembl: 36 plåtar 
eller 216 dr Eopptt, förutan beslagh och fotralet, så hafwa de gode 
H: lijkwähl sedermehra, hoos mig giort den påminnelsen, att wijd 
samma lådas förfärdigande ingen flit ospard lembnas måtte, med 
försäkran att så framt Embetet funno(!) där wijd sitt nöije, min möda 
och flijt deremot icke häller skulle wara förgiäfwes anwändt har 
altså i anseende der till iag å min sijda icke lembnat någon flijt 
ospard, och som iag nu här wid eij sökt min nytta eller profit 



Digiti 



zed by Google 



ABKIVALISKA N0TI8BR. 85 

så lära ock så de gode H:r der emot icke kunna begiära min 

Skada, ty opfores sielfwa lådan med sitt beslag för d:r 300 K:mt 

För Fotralet med sitt Beslagk 60 

D:r 360: K:mt 
Stockholm d: 3 Deoembr A:o 1726. 

Pasch Kloth. 

A:o 1726 d. 3 Decembris prcesenterades denna rechn. i Bilt- och 
Stenhuggare Ämbetet och accorderade Ämbetet med Mr Pasch Elloth 
om fbrberörde Ämbetslåda til 340 dr Emt. 



Ehrebome och högtwälachtat Hr: Ållderman så och Samtel. 
Hr: Bisittiare uthi det lofl. Stenhuggar Embetet. 

Det lärfer Hr Ållder Mannen ocb det lofl. Stenhuggar Embetet 
draga sigh till Minnes att hoos migh är pantsatt en Silfwer prae- 
senter-Tallrick * för den rest som iagh för Embetz lådans förfär- 
digande ännu har att fordra Nembl. 234 dr 10 /. Kopptt, och som 
eflFter lofl: Stenhuggar Embetets försäckran iagh giort migh det 
wissa hopp att samma peng: skulle sidstleden påskhelg blifwit be- 
thalt, som nu icke skiedt är, fördenskull är till H:r Ållder Mannen 
och det lofl: Stenhuggar Embetet min tienstd. begiäran de behagade 
wara af den godheet, och förbemt:e Silfwerpant ifrån migh inlösa, 
i annor händelse nödgas iagh det samma på något ställe för pen- 
ningar pantsättia, då intresset som der å faller lärer blifwa det 
lofl. Stenhuggar Embetet beräcknat, förblifwer det 
lofl:a Stenhuggar Embetets 
Tienstskylldigste Tienare 

Stockholm d: 8 Maij 1727. 

Pasch Kloth. 



Enligt räkenskapen fSr 18 noy. 1726 en konfektsilfversk&l. 



Digiti 



zed by Google 



86 ARKIVALI8EA N0TI8BB. 

Den här ifrågavaarande ämbetslådan, som i maj 1898 inkGptes 
för Nordiska museets samlingar på hammerska anktionema i Köln, 
är ett litet synnerligen vackert prof på hvad 1720-talet8 snickar- 
mästare kunde åstadkomma, ock en bland de dyrbaraste museet eger 
i sin samling för skråväsendets historia. Hon är gjord af ek med 
valnötsfaner och rikt ornerad med listverk samt inläggningar i hvitt 
och svart. Å locket läses årtalet 1726 samt initialerna till då 
varande åldermannens och bisittaxens namn. Insidan af locket är 
prydd med en korintisk kapital och del af en refflad pelarsockel, alt 
fastlimmadt å en af hopplister inramad rektangulär ebenholtsskifva. 
Sannolikt är det detta ornament, som åsyftas i en utgiftspost i 
ämbetets räkenskaper, där det heter: »1726, Decemb. 3 Ytgafs till 
den bewiljade ny Mästarelådan åt Snickaren och Modelleuren Pasch 
Klaut i afrächning efftrr accordet och protocoUet jämte Capiteletz 
inberächnande (som) inunder lacket blef utstuckit — 120, 12 Koppmt-> 
Lådan har nr 77,168 i museets samlingar. 

PER GUSTAF VISTRAND. 



4. 
Mässingslagare och gördelmakare. 

Ur handlingar i Nordiska museets skråarkiv, som röra mäasingslagar- 

ämbetet i Stockholm. ^ 

Extract af ProtocoUet hållet i Stockholms Stads Ämbets 
och Byggning Collegio den 16 Februarii 1731. 

S: D: företrädde Mässingslagare Ålderman M:r Niclaes Brösell 
med Bijsittiaren M:r Magnus Duncker och M:r Johan Norling å 
egne och Mässingslagarnes i Norkiöping som under detta Ämbetet 
höra M:r David Werners, M:r Daniel Zerls och M:r Mathias Holm- 

o 

stedts wägnar, beswärandes sig däröfwer at giördellmakare Alder- 
^ Nr 16,262 h i Nordiska museets samlingar. 



Digiti 



zed by Google 



ABKIVALI8EA NOTiq^BR. 87 

man M:r Olof Korp skal åtagit sig at f&rfltrdiga 150 stycken Mäs- 
sing trnmor, hwartil Mässingen wid SkaUtana Bmk blifwit bestäld 
och slagen, med hwilcket arbete skal så wida wara bint, at 25 
stycken Trummor redan äro färdige, men resten ännu icke fulbordad. 
Och som Ålderman Korp således antagit et arbete, som honom icke 
tilkommer, utan endast och allenast Mässingslagarne, som grunde- 
ligen förstår at hambra och handtera Mässing, hwartill Griördell- 
makame icke hafwa sådanne wärcktyg, ej eller wetta med detta 
arbete rätteligen at umgå; ty påstår Mässingslagare Ämbetet, at 
Ålderman M:r Korp måtte förbiudas, med detta sitt omtagne arbete 
at fortfahra och därjemte the redan fbrfärdigade trumor utan be- 
tallning ifrån sig gifwa, samt därhos umgälla hwad Kongl. Maijts. 
förnyade allgemene Skråordning i detta måhl påbinder. Härpå 
förklarade sig Ålderman M:r Olof Korp närwarande, tilståendes at 
han för Södermanlandz Infanterie Regemente arbetat och förfärdigat 
allenast 16 stycken Mässingtrummor som hos honom bestälte blifwit, 
dem han ock ifrån sig lefwererat. Och ehuruwähl M:r Korp will 
påstå, at detta arbetet tilhörer Giördellmakare Ämbetet, efttersom 
the i Tyskland skohle som ofttast på Mässing trummor drifwa wapn 
eller andre Zirater som Mässingslagame här i Rijket icke kunna 
eller tilkommer at giöra: Men så kan M:r Korp icke wijsa at Giör- 
delmakarne i Tyskland jdka Mässing slagare handtwärcket, hwilcket 
om än skie skulle, så är dock härstädes Giördellmakare och Mäs- 
singslagare twänne särskilte Ämbeter, och äfwenwähl en skillnad 
dem emellan giord hwad the hwarför sig arbeta skola, och fast än 
däruti icke står infört om Mässingtrummor, hwilcketdera af desse 
Ämbeter skal dem förfärdiga; så finner dock Collegium skiäligit at 
tillägga Mässingslagare Ämbetet samma arbete såsom dem egente- 
ligen tilhörande, emedan the wetta detta arbete rätteligen at hand- 
tera och för detta wijst behörigt prof och ärfarenhet af Mässing- 
trummors förarbetande til Kongl. Maijts. Lijf Garde til fot, blif- 
wandes altså Giördellmakare Ämbetet härmedelst förbudet, at hädan- 
eftter icke befatta sig med ofwanberrde Sort trummors förfärdigande 
wid bot, som Kongl. Maijts. förnyade allgemene Skråordning af 
åhr 1720 art: 10 § 21 påbinder: Men hwad the Mässingtrummor 



Digiti 



zed by Google 



86 ARKIVALI6KA NOTISER. 

angår, som M:r Korp redan färdige giordt och lefwererat, sä låter 
Colleginm därwid för denna gången bero. nt Snpra. 

Nomine Collegii 

And: Smedberg 

CoUeg: Not. 

ABRAHAM AHLEN. 



Förgyllame och målarämbetet 

Ut handlingar i Nordiska museets skråarkiv, som röra målarämbetet i 

Norrköping, * 

Högädle, Ädle och Högachtade samt widt Lagfame 
Herrar Borgmästare och Råd! 

Hänwisas tilbaka til Lofl. Målare Ämbetet at npta behörigt 
bewis om den påstådde skillnaden emellan Förgyllames och Målare 
Ämbetets tilhörande arbeten, innan Magistraten kan sig häröfw^er 
widare utlåta. Norrkiöpings Rådhus d 23 Julii 1770 

ad mandatnm 
A: GlanstrOm 

Uppå förgyllaren Lagberg här hos återföljande Jnlaga får 
Målare Ämbetet then ähran härmedelst aflemna thes ödmiukaste för- 
klaring. 

I stöd af Kongl: Skråordningen har Ämbetet, genom thes Äl- 
derman, begjärt gunstig handräckning och med then samma hos 
Lagberg anstäldt jagning samt then omrörde Skildten, såsom ett 
fuskare arbete, borttagit af then grund: 

l:o Att målningen blifwit gjord olofligen utaf Mäster Pettersons 
gesäll, utan thes Mästares wettenskap och utan at Mästaren ther- 
före en enda fyrk undfått, så att följackteligen Målare arbetet äfwen 
war ett fuskerie, då Lagberg i löndom betjent sig utaf then, hwilken 

^ Kr 19,243 d i Nordisk* miiBeets samlingar. 



Digiti 



zed by Google 



ARKIVALI8KA N0TI8BR. 89 

ej hade frihet sådant arbete för sin enskildta räkning förf&rdiga; 
men förnämligast skjedde j agningen och Confiscationen 

2:do, för den orsaken, at, det betydeligare arbetet, nemligen för- 
gyllningen ingalunda tilkommer Lagberg, ntan är en Målarehandt- 
wärket tillhörig arbetsgren; ty, änskjönt Lagberg äger privilegium 
uppå Spegel-Fabriquen, hwarom fult bewis ej blifwit af honom före- 
tedt enär Wälloflige Hall- och Manufactur Rättens stadfästelse 
eller tillstånd ej wordet bilagdt; så tillkommer dock honom, såsom 
glantzgulds fbrgyllare, ej annat förgyllningz arbete, än endast det» 
som skjer på kritgrund; Hwaremot Målare professionen tillhörer 
sådan förgyllning, som, efter teck- och ritning förut, påmålas med 
schattering, och just sådan förgyllning war samt ei annan blifwa 
kunde på Skräddaregesällernas Skildt, emedan Leijon, Sax och bok- 
stäfwer, med mera, icke annorledes, än efter teck- och ritning, kunde 
tilsättjas genom målning och schattering, hwilket gjöremål Lagberg 
aldeles icke tillhörer eller han thermed äger sig befatta, utan har 
i alla tider sådant warit och ännu är en gren af Målarehandtwärket. 

Nu aldenstund förgyllaren Lagberg således högst obefogadt öf- 
wer jagningen oeh Confiscationen beswär anfördt samt ther uti icke 
mindre nyttjat stickande skrifart, än gjordt ganska missfirmeligit på- 
stående emot Ämbetets Ålderman, som bewakat Ämbetets rättigheter; 
förthenskuU, och som Lagberg fuskat i Målare Ämbetetz Handtering, 
anhålles i största ödmiukhet, icke allenast, at Skildten måtte gunst- 
rättwisligen förklaras för Confiscabel och Ämbetet tillfalla, utan 
ock at Lagberg, eftter Kongl: Resolutioner på Städernes beswär såsom 
fuskare måtte plicktfäUas samt desutom warda ansedd med plickt 
för Åldermannens missfirmande och den stickande skrifarten. 

Med fullkomligaste wördnad framhärdar Målare Ämbetet städse 
Ädle och högtärade Magistratens 

Odmiukaste tjenare 
All. fliort 

I: Hasselgren Joh Fried Pettersen Hend: L: Torrwedcer 

Mag: Petri Westein. 

ABRAHAM AHLEN. 



Digiti 



zed by Google 



90 ARKIVALISKA NOTISBB. 

6. 
Förgyllare, spegeifabrikörer och målarämbetet 

Ur handlingar i Nordiska museets skråarkw, som röra målarämbetet i 

Norrköping. ^ 

På Lofl. Målare Ämbetets i Norkiöping anmodan och begäran 
kan Målare Ämbetet härstädes eij annat än sanningen til styrkio 
betyga, att emellan Målare Ämbetet ock Förgyllare samt Spegel 
Fabriqueme här i Staden har, hwad sielfwa Förgyllning arbetet 
angår, så mycket mindre någon fråga sig yppat, som detta arbets- 
sättet är en fin konst, och ömsom af Målare och Förgyllare idkas; 
Men så snart på förgyllningen behöfwes den minsta tekning, färg 
och målning med Pensell, har ännu icke någon Förgyllare el:r Spe- 
gel Fabriqueur budit till, att sådant arbete företaga och förrätta, 
så wida det ifrån urminnes tider warit och än är ett Målare äm- 
betet enskylt och egenteligen tilhörande arbets sätt, att med Pen- 
sel måla alt hwad målas kan, hwilket med förgyllning påläggande 
icke någon gemenskap äger. 

Detta warder med Ålderman och Bisitjares underskrifter, samt 
Ämbetes sigill, å samtelige Ämbetets wäg:r bekräftat. Stockholm 
d. 7:de September 1770. 

Joh: Westling Petter Thunberg J. G. Franck 

Ålderman 

(Ämbetets sigill i vax.) 



I målarämbetets i Norrköping protokoll har jag icke funnit 
något vidare yttrande eller beslut i ifrågavarande sak, men då detta 
Stockholms målarämbetes utlåtande sannolikt begärts med anled- 
ning af striden i Norrköping, torde också slutdomen blifvit fäld i 
öf veren sstämmelse härmed. 

^ Nr 19,243 d i Nordiska mnseets samlingar. 

ABRAHAM AHLEN. 



Digiti 



zed by Google 



EN T0BAK8D08A FRÅN FBIHETSTIDBN. 91 



7. 
En tobaksdosa från frihetstiden. 

I den redogörelse öfver nya förvärf, som finnes intagen i dessa 
meddelanden för åren 1895 och 1896 framhålles bland andra föremål 
en i Sverge under slutet af 1700' talet tillverkad tobaksdosa af 
mässing, hvilken utom sin prässade ornering var försedd med följande 
rimmade inskrifter: 

WI KLAGA FÄGRING ÄR SÅ KORT 
ATT WÄRBN KNAPT SIN BÖRIAN HUNNIT, 
ATT SOMMARN BI HOS OS FRAMRUNNIT, 
FÖRAN DB FRÅN OS SKYNDA BORT. 



THB KULNA DAGAR DÄREMOT 
SOM HÖST OCH WINTER OS BBBÅDA 
DEM FÅ WI LÄNGE NOG BESKÅDA 
NÖIT SINNE ÄR WÅR lÄMMERS BOT. 

En intressant notis rörande just en sådan dosa hafva vi funnit 
i ett bref från den unge kronprinsen Gustaf, sedermera konung 
Gustaf in, skrifvet i Avestad den 17 september 1768 till modern, 
drottning Lovisa Ulrika. Med sitt öppna och emottagliga sinne 
skildrar prinsen här sina intryck från denna sin resa i Bergslagen, 



Digiti 



zed by Google 



92 



BN T0BAKSD08A FRÅN FRIHETSTIDEN. 



hvilken under då rådande olyckliga politiska förhållanden ej torde 
varit odeladt angenäm. Brefvet gifver äfven ett talande vitnesbörd 
om nöden i landet och det växande missnöjet bland befolkningen. 
Det lyder i öfversättning från franska sålunda: * 





. Tobaksdosa af mässing. 

Lock och botten. 

"/4 af nat. etorl. 

Origin. i Nordiska museet. 



Madame! 



Missnöjet och eländet hafva här nått sin höjdpunkt. Jag har 
tillåtit mig att delgifva Konungen det sorgliga tillståndet på denna 
plats, som för en kort tid sedan var en af de mest blomstrande i 
detta landskap. Men är eländet stort, äro också klagomålen hög- 

* Se Riksrådet och fältmarskalken m. m. Qrefve Fredrik Axel von Fersens 
historiska skrifter. Utgifha af R. M. Elinckowstböm. D. 3. S. 381 



Digiti 



zed by Google 



EN TOBAKSDOSA FRÅN FRIHETSTIDEN. 93 

Ijudda och så allmänt utbredda, att jag själf förvånas däröfver. 
Man låter på olika slags föremål trycka eller ingravera deviser, 
uttryck för den allmänna misstämningen; jag har på Bjur fars 
mässingsbruk,^ som jag besökte just denna eftermiddag, funnit 
inskrifter i tidens anda, anbragta på allahanda saker af förgyld 
mässing, på tobaksaskar bland annat följande inristade, hvilka jag 
på grund af deras egendomliga innehåll afskrifvit. (Här äro de 
ofvan af tryck ta stroferna återgifna.) 

Min kära moder får medgifva, att försäljningen af dy lika deviser 
till småfolket i en tid, då man för att indrifva skatterna måste 
plundra det in på bara kroppen, är väl vågad, och att den nästan 
liknar ett upprorsförsök; ett sådant skall åtminstone icke skada 
konungamakten. — — — — — — — — — — — — 



Den i Nordiska museets samlingar förvarade tobaksdosan (bild 
9) utgör sålunda ett minne från de sönderslitande partistridernas 
tid under frihetstiden och har sannolikt sett dagen vid mässings- 
bruket på Bjurfors. Hon prydes å lock och botten af inom rokoko- 
orneringar infattade små landskapsbilder med åkerbruksredskap, en 
seglande fregatt, fruktkorg, skridskor, en brasa och dylika beteck- 
ningar för de olika årstiderna. De här ofvan återgifna verserna äro 
underskrifter till dessa framställningar. För öfrigt liknar pjesen 
helt och hållet de under förra seklet så brukliga tobaksdosoma af 
mässing, hvilka, den inhemska tillverkningen oberäknadt, infördes i 
stora massor utifrån, särskildt från Holland och Tyskland. 

* Kursiveradt af förf. 

CARL PALM. 




Digiti 



zed by Google 



94 



BN MÄRKLIG BOKSTÄMPBL I NORDISKA MUSEET. 




8. 

En märklig bokstämpel 

i 

Nordiska museet. 

Det gifves tre olika slag af bokegarmärken: 1. pärmstämplarj 
framställande vapen, monogram, namn eller initialer, anbragta i 
guldtryck å frampärmen; 2. ex-libris^ små, egaren angifvande blad, 
utförda i träsnitt, litografi, kopparstick och på senare tid oftast i 
fototypi, i allmänhet infästa å frampärmens innersida; 3. färg- 
stämplar i växlande färger, med namn eller initialer, anbragta å 
försittsblad eller titelblad. Till denna klass af de enklaste bokegar- 
märken kan man äfven räkna små typtryckslappar med ordet >till- 
hörig» och namnet. 

Den af bildning, som synes ofvanför dessa rader (bild 10), och som 
gifvit anledning till de samma, framställer en pärmstämpel. Uti en 
sköld med adlig krona ses öfverst ett strålande jerusalemskors, där- 
under i spegelmonogram C U B och i midten däraf en insekt, nedanför 



Digiti 



zed by Google 



EN MÄRKLie BOKSTlMPBL I NORDISKA MUSEBT. 9» 

en hjälm med två där baicom korslagda tornérlaasar, och längst ned 
devisen : Content: Uhique Beaius (den nöjde är alltid lycklig). Stampen, 
som inköptes fbr Nordiska museets räkning på Bnkowskis anktion 
den 25 sept. 1895, är npptagen i anktionskatalogen (nr 95) bland 
pitschaft m. m., som tillhört framlidne finske senatom A. H. Falck» 
Hans tidigare öden hafva emellertid först nyligen blifvit kända. 

I ett enskildt bibliotek påträffades nämligen för kort tid sedan 
en bok med följande titel: Trattato delle piante & immagini de 
Sacri Edifizi di Terra Santa, Firenze 1620, fol. (Cat. Bibi. Ups.: 
Amico fiernhardino). A ett fodral, i hvilket denna bok förvaras, 
är den ofvannämda stämpeln aftryckt i guld. Den i pergament- 
band bundna boken har äfven haft en stämplad inskrift, som man 
synes hafva försökt utplåna, hvilket dock ej lyckats bättre, än att 
man kan läsa: 

STORMÄSTARENS 

AF 

KL. SV. EV. JOS. TPL. ORDENS 

CONCLAVE-BIBLIOTHEK 

N 24 

och därunder å ny o samma vapenstämpel C U B. 

Egaren, stormästaren, var Claes Urban Bodinsson, son till härads- 
höfdingen i Roslagen, hof sekreteraren Jonas Bodin Carlsson; föåå i 
Ume 1766; student i Uppsala 1783; disputerade under Boéthius 1786 
och kallas då Bodin samt 1788 och hette då Bodinsson; fil. mag. 
1788; anstäldes i Eungl. kansliet 1794; blef sedan konduktör vid 
Eungl. museum med titel af kungl. sekreterare och står som sådan 
i statskalendern till och med 1805, som torde varit hans dödsår.^ 

Den i monogramet tecknade insekten framställer en broms 
och finnes där af den anledning, att Bodinsson härstammade på 

* Om Bodinsson såsom yitter författare se L. Hammarsköld och P. A. Söndan: 
Svenska vitterheten, 2 nppl. Stockholm 1833. S. 431. — G. Ljunqobbn: Svenska 
Htterhetens häfder efter Gustaf IILs död. D. II. Lund 1875. S. 513. — P. 
Wibsblgren: Sveriges Sköna Litteratur. D. 4. UppsaU 1847. S. 749. 



Digiti 



zed by Google 



96 EN MÄRKLIG BOKSTÄMPEL I NORDISKA MUSEET. 

kvinnosidan från borgmästaren i Ltlbeck Bröms^ som fbrhjälpte 
(xustaf Vasa på flykten från Danmark och därigenom kan sägas 
hafva bidragit till Intherska reformationen i Sverge. Bodinsson 
ansåg sig ock på grund af denna härstamning hafva arfsrätt till 
stormästarskapet i Kongl, Svenska Evangeliska Josephiner Tempel 
Orden, för korthetens skull eljest kallad Josephinerorden. Denna 
orden, som härledes från Josef af Arimatia, skulle nämligen hafva 
återupplifvats i Ltlbeck af borgmästaren Nils Bröms^ och af Bodins- 
son, hans af komling, i Sverge. Som stormästare skref sig Bodins- 
son: »Förste Riddaren af Stora röda Korset i Templet Guldbrömser 
af Brömse och af Normandiet, Greneral Stormästare af Kongl. Svenska 
Evangeliska Lutherska heliga Christi grafs Josephiner Orden». 

Med Bodinssons bortgång upphörde äfven Josephinerorden, om 
hvilken för öfrigt antagligen hittills ej något varit synligt i tryck. 

Bodinssons stämpel är, som synes, af särskildt intresse såsom 
en illustration till svenska ordenshistorien. 

* Så skrifyer Bodinsson hans namn. Tegel skrifver Niclas; — Sveriges historia 
från äldsta tid tUl våra dagar. D. 3. Stockholm 1878. S. 24: Claus Brömse. 
Men Nicolans innefattar ja så väl Nils som ClaiM, hvilka egentligen ftro samma 
namn. Bodinsson heter ja ock Claes. 

CARL MAGNUS CARLANDER. 




Digiti 



zed by Google 



TILL GBIPSHOLMSEBVISINB HI8T0BIA. »7 



• • ■■ ■ 9. 
Till Gripsholmservisens historia. 

©enorn offentlig Sfuction å ©ripö^olmö Äoitgl. ®Iott 
ben 9:bc itåftfDinmattbc gebruarft t>å) följattbe bagat fötfaljaö 
dtfKDige bete förffttne bete for ©lottet untbårltge Snöeirtcirter 
vå) SWaterialier, beftåenbe af omfring 30 ©fcpjjunb ©tång- 
jern, lenrntagar af en ?)orceDatn8*©erotce, en ftorre tnangb 
Jallrirfar meb flere i?jefer af tenn, btrerfc 5D?eéftng^fårl, ©dng= 
fldber^ 8tnne, ©dngtdcfen af ftben od^ fattun m. m. fbm allt 
fan på ftdDet före auctionen befeé. ©dire oå) fdnbe föpare 
temnag 14 bagatö anftdnb meb betalningen, l^warforimtan 
»arotne ej fd af^drataö. 9l^fö^?tttg i ganbé^gancetltet ben 28 
©ecember 1818. . ' 

^. «• ®fi«bebtttttb. 

,0. (ängefttöm. 

I öfverensstämmelse härmed hölls också 1819 den 10 och 11 
februari vid Gtripsholm auktion å åtskilliga för slottet obehöfliga 
föremål. Spekulanter hade infunnit sig från städerna Mariefred, 
Strängnäs och Eskilstuna, äfvensom från landsbygden 'kring den* 
gamla kungaborgen -- från Åker, Enhörna o. s. v. — till ett antal 
öfverstigande 70 personer, ty så inånga ungei^r voro .enligt det 

7 



Digiti 



zed by Google 



98 TILL GBIPSHOLMSBRVISBNS HISTORIA. 

ännu bevarade anktionsprotokollet kGpame. ^ Allmänheten, ej ovan 
att vid liknande tillfällen för en ringa penning förvärfva änna 
användbart bnsgeråd, bjöds denna gång på en brokig mängd före- 
mål. Utom hvad i kungörelsen redan omtalats, fans där sålunda 
också möbeltyg af siden, gnldgaloner, speglar, lampetter, kuUer- 
stolar, en stor pråm m. m. 

Försäljningens hufvudnummer utgjordes emellertid sannolikt 
af de s. k. »lemningama af en porcellains-service», h vilka enligt 
auktionsprotokollet uppgingo till ej mindre än 304 pjeser — de 
flesta, som det vill synas, ännu ganska brukbara, då, efter proto- 
kollet att döma, endast ett fåtal af föremålen var skadadt. Ehuru 
det kanske skulle kunna hafva sitt intresse att efterse, hur många 
af kungörelsens »piecer af tenn» af de besökande efter auktions- 
dagarna hemfördes, lämna vi här denna kalkyl ur räkningen, åt- 
nöjande oss med att konstatera, att vid detta tillAUle en hel skara 
af dessa föremål vandrade ut i världen kring Gripsholm, lämnande 
rum för rörstrandsfabrikens skörare, men modernare alster. 

För oss har den gamla servisen mera intresse. Han omfattade, 
som sagdt, 304 pjeser af olika slag. Honoratiores bland publiken 
— kyrkans tjänare, lagmän, militärer, handlande, inspektörer och 
ej mindre än 7 fruar, om hvilkas ställning i samhället historien 
för öfrigt intet har att meddela, fingo hvar sin större eller mindre 
del. Murare, skomakare, vaktmästare m. fl. gingo ej häller lottlösa. 

In allés delades servisen på 42 händer, om man frånräknar de 
tre poster, som betalades vid klubbslaget. Lejonparten (41 pjeser) 
inropades af en major Norlin. Närmast kommo grosshandlar Sten- 
berg med 26 och inspektor Rundlöf med 20 pjeser. Handlanden 
Elg, provisor Ekerman och inspektor Håkanson erhöllo respektive 
19, 17 och 15 stycken. » 



1 Jfr bilaga A: Mäkning öfv>er Inkomster och Utgifter wid Qripaholma Slott 
och Djurgård för A:o 1819. Slottsarkivet. 

* Jag har här nedan efter anktionsprotokollet i alfabetisk ordning sammanfSrt 
de olika köpame med angifyande af deras inköp. 

, Pastor Agerholtz: 2 desserttallrikar. Pastor Anderson: 2 aflftnga fat. Jan An- 
derson i Ärja: 1 terrin med fat, 2 afl&nga fat. Pastor Anell: 6 par tekoppar medfkt 
Fm Bergman: % compotierer, 2 aflånga och 3 randa fat. Fm Bergstedt: 2 aflånga 



Digiti 



zed by Google 



TILL GRIPSHOLHSERVIBENB HISTORIA. 99 

Prisen å de olika pjesema framgå af anktionsprotokoUet; hela 
försäljningsumman uppgick till 304 rdr 14 sk. 6 rst. banko. 

!N'är den korta februaridagens skymning fbU öfver slottets borg- 
gård, och de auktionsbesökande återvände hvar och en till sitt, 
borde egentligen den gamla servisens historia varit slut. Han hade 
fy It sin hufvuduppgift — sin tjänstgöring vid hofvet så att säga — 
blifvit använd och kasserad samt skulle under sin återstående tid 
draga sig till baka till privatlifvets lugn. Men det är egentligen 
först under denna senare period hans historia begjmner. 



Vi begära ej, att läsaren utan vidare skall kunnat fatta in-^ 
tresse för den servis, om hvars >8ortie> från porslinsköket å Grips- 
holm vi nyss berättat. Med benäget tillstånd skola vi därför före- 
ställa honom. Vi måste emellertid, fbr att detta skall kunna ske, 

fat, 6 st. tefat. Hofkvartermftstar Biedenweg: 1 s&sskäl. Fru Dahlström: 6 dessert- 
tallrikar, 2 fruktkorgar med fat. Provisor Ekerman: 1 terrin med fat, 4 rnnda fat, 
5 flata och 6 djupa tallrikar, 1 skål med lock. Handlanden £lg: 1 terrin med fat, 

4 runda fat, 3 salladsk&lar, 2 desserttallrikar, 2 spilkummar, 1 gräddkanna, 1 tekanna, 

5 par tekoppar med fat. Fru Forsberg: 1 rundt fat, 2 fruktkorgar med fat, 2 grädd- 
kannor. Inspektor Grandin: 1 terrin med fat, 7 st. tefat. Fftnrik Grandinsson: 1 
terrin med fat, 2 snäckor. Grewesmuhl på Horn: 2 pnnschbålar med fat, 2 cuvetter, 
2 fruktkorgar med fat. Grewesmfthl på Räfsnäs: 6 flata taUrikar, 2 salladskålar, 2 
fruktkorgar med fat. Pehr Jonsson i Äija: 1 rundt fat. Rådman Hagrelius: 6 konfekt- 
tallrikar. Fältkamrer Hedin: 12 flata tallrikar. Fru HerrstrSm: 2 snäckor, 1 chokoläd- 
kanna. Magister Holmlin: 2 smöraskar. Inspektor Håkanson: 6 aflånga fat, 1 sås-, 
skål, 8 st. tefat. Hofpredikanten Hiickert: 4 konfekttkllrikar, 2 fruktkorgar med fat, 

1 sockerask. Direktör Lennander: 6 aflånga fat. Murar Lindblad: 2 desserttallrikar. 
Kamrer Ljungman: 2 konfekttallrikar. Kyrkoherden Lotsch: 2 runda fat. Krono- 
befallningsman Lundgren: 1 fruktkorg med fat. Lagman Halmborg: 2 aflånga fat, 1 
smörask, 2 desserttallrikar, 2 skålar med lock. Major Norlin: 1 punschbäl med fat 

2 terriner med fat, 2 salladskålar, 4 saladierer, 2 smöraskar, 6 desserttallrikar, 24 
crfimekoppar. Kamrer Oldenburg: 1 smörask. Handlanden Pose: 2 aflånga fat, 2 
saladierer, 2 såsskålar. Inspektor Rundlöf: 2 aflånga fat, 1 smörask, 10 dessert- 
tallrikar, 2 spilkummar, 5 par grepkoppar med fat. Handlanden Rydberg: 1 såsskål. 
Inspektor Sandberg: 1 karott, 1 såsskål. Fru Skotte: 3 fruktkorgsfat. Handlanden 
Stenberg: 12 desserttallrikar, 1 såsskål, 1 sockerask, 12 par tekoppar med fat. Lag- 
man Stumegk: 2 desserttallrikar, Ö cuvetter, 2 spilkummar. Yaktmästar Vallin: 2 
st. aflånga fat (söndriga). Orgelnisten Wallin: 8 aflånga, 2 runda fat. FrnWattrang: 
2 randa fat. And. ZetterstrOm: 2 chokoladkannor (söndriga). Skomakar Zetterström: 
4 djupa tallrikar. Kontant till obekant(a) köpare: 2 compotiérer, 2 runda fat, 1 
sockerask. 



Digiti 



zed by Google 



100 TILL GRIPSHOLMSEBVISENS HISTORIA. 

gå något till baka i tiden. Vi vända oss dä till slottets äldre 
inventarier, hvilka — vi' drista ej säga omvårdnaden om gamla 
handlingar, men den slump, som ofta är vänligare än människor — 
åt oss bevarat. 

Man finner då i 1818 års »Inventarium öfver Kongl. Maj:t och 
Kronan tillhörige Meubler och Ofrige effecter vid Gripsholms Slott» ^ 
bland afskrifna föremål en hel del »porcellaine», som, enligt hvad 
förteckningen utvisar, är det samma, som såldes i februari 1819. 
Gå vi sedan till närmaiBt föregående inventarium — det härstammar 
från anno tretton' — upptager detta (fol. 165) just de porslins- 
pjeser, som år 1818 blefvo afskrifna och 1819 sålda på ofvan om- 
talade auktion. De omnämnas nu under titeln ^porcellaine Ostindiskt 
med Svenska vapnet och Grip$holm>. Om läsaren behagar erinra sig 
det ännu i museer och samlingar bevarade, från Eina införda porslin, 
som mot hvit, af kronor öfversållad botten är dekoreradt med tre 
kronor inom en lagerkrans (se slutvignetten) samt bär. inskriften 
GRIPSHOLM, torde det vara klart, att de ä04 i februari år 1819 
afyttrade porslinspjesema tillhörde den för våra dagars konst- 
vänner ej obekanta så kallade Gripsholmservisen. Härmed lär pre- 
sentationen kunna anses gjord. 

Gripsholmservisen — vi anse oss nu ega rätt att kalla honom 
så, så mycket mera som han äfven i inventarierna bär detta namn — 
kan genom dessa handlingar, i hvilka han också benämnes E. M:ts 
servis, följas till baka till år 1781, • då vi för första gången finna 
honom omtalad och vid detta tillfälle såsom Mlkommit Chinesisii 
porslin sedan dr 177 2i^^ d. v. s. det år, då närmast föregående in- 
ventarium uppgjordes. Man kan med stöd af denna anteckning 
taga som gifvet, att servisen mellan 1772 0(5h 1781 kommit till 
Gripsholm. 

> Slottsarkiyet. 

' Inventarium öfver aUa Kongl, Maijt och Kronan tiUhörige Möbler och 
annat slags husgeråd vid Gripsholms Slott, uprättadt 1813 till följd af Kongl. 
Brefvet den 19 Jtmii 1811, Slottsarkiyet. 

* Bilaga B: Inventarium uppå Hans Kongl: Maij:ts Meubler och Sängldåder 
samt Husgeråds och Linne-Persedlar uti Gripsholms Slätt, uprättat Är 1781. 
Fol. 107. Slottaarkivet. 



Digiti 



zed by Google 



TILL GRIPSH0LM8ERVISBNS HI&TORIA. 101 

Ehura det väl nn mera är ^omöjligt att bevisa, torde det vara 
sannolikt nog, att det jnst var detta porslin, som i en faktura öfver 
Svenska ostindiska kompaniets skepp Terra Novas återfrakt från 
Kanton till Göteborg, daterad den 14 december 1775, finnes omtaladt 
under rubriken ^Théer och Porcellainer för Kongl. Ho f vet: 5 Kistor 
och 1 Tubb med En Taffelj Thée och Caffe Service», och som där upp- 
tages till ett värde af 600 Tael, motsvarande 8,204 kronor i vårt 
mynt. ^ 

Skeppet, som i januari 1775 afseglade från Göteborg,* »åtei*- 
lände» dit enligt stadens tidningar tisdagen den 9 juli 1776, och 
dess afmönstrade besättning >tracterade sig» några dagar senare 
»efter vanligheten hos fru Stjerna i masthugget».* Var Gripsholmp 
servisen verkligen med bland de 272 kistor, 15 lådor, 103 »tubbar» 
och 643 »bundlar» porslin, som rymdes under Terra Novas däck, 
borde den samma hunnit till Gripsholm vid den tid-; på h^pten 1776. 
då hofvet från Strömsholm dit öfverflyttade. * -.-• :'-' ^ '• 

Får man tro slottets handlingar, kunde Gijpsholfii ^i4':deB)]cC: 
tid nog behöfva en ny servis. Ehrens värds skildringar från »'detta 
ohyggliga och ledsamma» ställe, »där fattigdomen syntes i alt — i 
fatbur, i husgerådskammare, i alla rum och där knapt fans en stol 
att sitta på eller en säng att ligga uti», ^ äro åtminstone i ofvan- 
nämda hänseende ej alt för öfverdrifnä. Inventariet från år 1772 



* W. Bebo: Om införseln till Sverige af Kinesiskt porslin under Svenska 
ostindiska kompaniets tredje oktroj åren 1766-^1786. £n keramisk studie. Göte- 
borg 1879. S. 15. 

Originalhandlingen, i Göteborgs stadsbibliotek, har titeln: Canton den 14 De- 
cember 1775. Factura öfwer Retour Laddningen med Skeppet Terra Nova, som 
Commenderas af Capitainen Charles Chapman, destinerad till Göthéborg för 
Swenska Ost Indiska Compagniets räkning, och har genom kammarherre Carl Lager- 
berg godhetsfnllt bllfvit stald till författarens förfogande. 

' Förteckning, som toisar Tiden enär Swenska Ost-Indiske Compagniets Skepp 
Af seglat och återländt til Oöthéborg jemte Skeppens namn och Lästetahl för Åren 
1774, 76, 76, 77 och 1778. Riksarkivet. 

* Qötheborgska Nyheter För År 1776, Utgifna och tryckta af Ihuanuel Smitt. 
Nr 29. — Götheborgs Allehanda. Tredje årgången. Göteborg. Nr 54. Jfr nr 57. 

* Dagboksanteckningar förda vid Gustaf III.s hof af friherre Gustaf Jo- 
han Ehrensvärd. Utgifna af £. V. Montan. Stockholm 1878. D. I. S. 154. 

^ G. J. Ehbbnsväbd: anf. arb. och del. S. 155, 322. 



Digiti 



zed by Google 



102 TILL eRIPSHOLMSERVISBNS HISTORIA. 

omtalar nämligen enda^st ett fåtal porslinsföremål, några te- och 
chokoladkoppar med fat samt ett par spilknmmar i brunt och gnid 
eller rödt och grönt med märket H E, den gamla riksänkedrottning^ns 
från slottsbyggnader till trästolar välkända signatur. I denna 
brist skulle väl närmaste anledningen till den nya servisens an- 
skaffande vara att söka. Vi känna emellertid intet rörande den 
sammas förhistoria. Då hofkassaböckema, som ofta innehålla upp- 
gifter om inköp af »Ostindiskt porslin» från handlande i Stockholm, ^ 
icke, så vidt jag kunnat finna, omtala något rörande Gripsholm- 
servisen, men den samma däremot finnes upptagen i Gustaf den 
tredjes bouppteckning, * har porslinet varit konungens privata egen- 
dom. Må hända har det samma i underdånighet öfverlämnats till 
monarken af Ostindiska kompaniets direktion — man skulle vara 
frestad att gissa som t^ck för att »Hans Majestät täckts fOrunna 
X^ompagniet dess höga protection samt i nåder täckts förklara sig 
•vilja med' éiiåde anse eho som på ett eller annat sätt söker skada 
. :Coh;p>igwets t5redit». ' 

Som bekant omfattade ofta de från Kina genom Ostindiska 
kompaniets försorg inkomna serviserna ett stort antal pjeser. Af 
den ofvannämda fakturan synes, att en bordservis i blått och hvitt 
och värderad till 36 Tael innehöll 248 stycken; en annan till 28 
Tael 205 pjeser; en kaffeservis i guld och färger till 2 Tael 6 [-?] 
omfattade 15 stycken, en teservis till ungefär samma pris 23, o. s. v. 
Hur stor var månne en gång Gripsholmservisen, som, om det var 
den i Terra Novas fraktlista omtalade, betalats med 600 Tael? 
Inventariet af år 1781 torde i detta hänseende lämna oss den bästa 
ledningen. Det upptager: hälar med fat; terriner med lock och fat, 
runda och aflånga (2 sorter); små soppskålar med lock och fat; fat. 



I Enligt 1774 ån hofkassabok (Slottsarkiyet) köptes t. ex. af Anders Berg 1774 
29Vi dusain blä och hvita >08tindiska porcellalnes-tallrikar>, flata, 45 DK., 6^4 dnssin 
djapa k 45 DK., 20 dnssin emaljerade »ostindiska» kaffekoppar å 48 DK., 3 st. 
blä och hviU thékannor ä 16 DK., 3 bmna & 9 DK., 6 mjölkkannor k 6 DK. 

* Riksarkivet. 

^ Directionen af Ostindiska Compagniet, Confirtnation på dess privilegium 
af den 7 Juli 1762. Handlingar rörande Ostindiska kompaniet. Riksarkivet. 



Digiti 



zed by Google 



TILL GRIP8H0LMSBRVI6BNS HISTORIA. 103 

runda (5 sorter) och aflånga (5 sorter); tallrikar, flata och djupa; 
konfekt" (= dessert-) tallrikar, flata och djupa; fruktkorgar med fat; 
eompotierer, runda (2 sorter), aflånga, fyrkantiga, snftckformiga; 
sdsskdlar; smöraskar med lock och fat; vinkylare (2 sorter); saladié" 
rer (2 sorter); spilkummar med fat; sockeraskar med lock och fat; 
tekoppar med fat; kaffekoppar med fat och grepar; kaffekannor med 
lock och fat; tekannor med lock, utan fat (2 sorter); mjölkkannor 
med lock och fat; crémekoppar; >^ti&> — till sammans öfver 700 
pjeser af ett 40-tal olika typer. * 

Porslinets öden under de närmas be åren finnas tecknade i slottets 
inventarier. Men vi skola ej trötta läsaren med att år efter år 
följa anteckningarna om servisens förminskning. Nog af, redan 
konung Gustaf Ill:s bouppteckning (1792) omtalar af konungens 
servis ej mer än 318 pjeser, och i en af Gudmund Carl Liungman 
ett par år senare uppgjord förteckning ^ förekomma blott 316 stycken, 
hvilket antal visserligen vid senare inventeringar under samma 
årtionde befans oriktigt, i ty att några pjeser sedermera tillrätta- 
kommit, och hela antalet sålunda t. ex. 1798 upptages till 336;' 
men förstörelsen hade, som man kan se, gått raskt nog ändå — om- 
kring 400 pjeser under 38 år — och det på ett slott, som endast 
vissa tider af året beboddes. Förklaringen ligger dels i människo- 
naturens inneboende vandalism — en blandning af tanklöshet, okun- 
nighet och bristande (slumrande) skönhetsinne, dels i den omständig- 
heten, som också flerstädes i inventarierna antydes, att delar af 
servisen utlämnades till användning äfven utom slottet. Särskildt 
synes den varit i bruk i de s. k. kungsbyggnaderna i Mariefred, i 



' I ofvan namda antal ingå, som läsaien ser, egentligen tre olika serviser, 
hvilket jftmte priset i sin mån synes bekr&fta värt antagande, att porslinet år den i 
Terra Novas faktnra år 1775 omnämda, for hofvet bestAmda tafTel-, te- och kaiTe- 
servisen. 

' Förteckning på det Ostindiska F&rcellaine af OripsKolms Servicen, som 
finnes i behåll den 8 Junii 1795. Slottsarkivet. 

» Inventarium öfver Konungens Meubler ock Husgeråds Persedlar vid Dess 
Lust Slott Oripskolm, uprättadt år 1798. Fol. lOö, 107. Härmed kan jamfOras 
några å ett lOst blad förekommande anteckningar rörande en den 27 och 28 angnsti 
1797 företagen inventering af porslinet. 



Digiti 



zed by Google 



104 TILL ORIPSHOLMSBRVISENS HIBTCRtA. 

hvilka vid de kungligas besök både hoffolk och vkomedianter voro 
inhysta. Sålnnda bortkommo under hofvets vistelse på Gripsholm 
år 1801 inalles 47 pjeser, hvilka 1805 blefvo afskrifna, och som fem 
år senare följdes af ännu ett 70-tal, o. s. v. Hur det gick åter- 
stoden, känner läsaren redan. ^ 

Gripsholmservisen har sedermera, likt mycket annat af det 
man i början af detta århundrade såsom värdelöst skräp* anför- 
trodde åt klädståndsfruar eller lumphandlare; åter kommit till 
heders. Från sina undangömda platser på vindar, i kök eller 
skafferi ha de terriner och fat, tallrikar och crémekoppar, som tiden 
skonat, letat sig väg till samlarens väggar eller väl skyddade skåp, 
och priser betalats, som i själfva verket ej stå i rimligt förhållande 
till föremålens konstvärde. Den summa, för hvilken hela servisen 
såldes, har nog redan mer än en gång blifvit utbetald för en enda 
pjes ur samma servis. En soppskål med fat har sålunda, enligt 
författarens anteckningar, betingat 350, en annan gång 270 kr.; en 
fruktkorg med fat har betalats med 250 kr.; 5 stycken kaffekoppar 
med fat med 500 kr.; en såsskål med 50 kr.; ett litet fat med 53 
kr.; en tallrik med 50 kr., o. s. v. 



> Egendomligt nog undgick en del af servisen auktionen 1819. I inventariet 
öfver Gripsholms knngl. slotts tillhdrigheter, npprättadt &r 1866 (Slottsarkivet) app- 
tagas nämligen: 9 tallrikar (flata och djupa), 21 crémekoppar, 1 stor soppskål med 
lock och fat, 3 fat (större och mindre), 2 fruktkorgar med fat, summa 86 pjeser, af 
hvilka sedan 1866 försvunnit 17 stycken. De beskrifvas i nämda handling såsom 
försedda med blå kronor, guldkant, Sverges vapen samt ordet Gripsholm och tillhörde 
sålunda tvifvelsntan denna servis. Gripsholms slott har haft många gömslen, som 
tjänat s&som tillflykt både för porslin, vftfda tapeter och annat, som eljest kannit 
vara lämpligt att sälja pä auktion. 

' De kungliga slottens räkenskaper från dessa år, särskild t 1818—1824, omtala 
ärliga auktioner å Svartsjö, Haga, Drottningholm, Ulriksdal, Uppsala slott och f^ån has- 
gerådskammarens magasin i Stockholm. Det torde icke lida nl^t tvifvel, att en stor 
del af statens älsta ooh dyrbaraste mobilier vid denna tidpunkt gick under klabban. 
Auktionsprotokollen äro i all sin ordkarghet vältaliga. Kinesiskt, sevrés och saxiskt 
porslin, kristallkronor (ensamt från Ulriksdal 11 stycken för 10 k 12 Rd. styoket), 
taflor (från Drottningholm 1820 bland annat ett 40-tal dörrstycken), möbler med bro- 
deradt siden, savonnerie eller gyllenläder, himlar af guld- och silfvertyg, kabinett- 
skåp, gamla ur, lampetter, väfda tapeter, dyrbara hästmunderingar, fanor m. m. 
framletades och såldes för en spottstyfver. Man kan blott beklaga, att med sådana 
varor och sådana pris det icke i dessa samlarnes gyllene dagar fans — ett Nordiskt 
museum 1 



Digiti 



zed by Google 



TILL GRIPSHOLMSBRYIBENS HISTORIA. 105 

Flertalet pjeser finnes nn å Stockholms slott (83 st tillhörande 
H. M. konungens samling, 19 st. tillhörande E. husgerådskammaren); 
men älven Nationalmusenm, Nordiska museet och enskilda konst- 
vänner inom och ntom landet knnna fröjda sig af att ega en eller 
annan pjes. 

Mem hvarför, frågar läsaren kan hän4a, hvarför i himlens namn 
såldes då denna servis, som, om han också ej längre var ny, dock 
hade ett historiskt värde och därtill ännu var fullt användbar? 
Då svaren kunde blifva många och oangenäma, skola vi låta hand- 
Imgama själfva tala. 

Den 22 okt. 1818 inkom till E. riksmarskalksämbetet följande 

»ödmjuka memorial»: ^ 

Under nu förrättad inventering harstädes har jag funnit några ]emningar af 
en gammal Porcellaine Service och en mängd tallrickar med Here piecer af thenn, 
några mässingR kärl samt åtskilliga utslitna Inventarier tillika med omkrhig 90 
Skeppund slångjem m™ för Slottet ganska umbärliga (persedlar), hvadan, dä 
Slottet är i behof af en Porcellaines Service och andra nödiga meubler, jag här- 
medelst får ödnijukeligen anhålla, at nämnda öfverflödiga och odugliga persedlar 
luåtte & allmän auction härstädes få försäljas och de derföre inflytande medel till 
berörda ändamål emot redovisning användas. 

Gripshoims SloU den n October 1818. 

P. SKJÖLDEBRAND. 

Riksmarskalkens svar' lyder med uteslutande af ingressen: 

— — — hvad Herr Landshöfdingen och Ståthållaren sålunda anmäldt 
och hemstält har Jag funnit vara nyttigt, och behagade Herr Landshöfdingen och 
Ståthållaren altså om verkställigheten deraf besörja. Jag befaller Herr Lands- 
höfdingen, Ståthållaren och Commendeuren Gud Alsmäktig. 

Stockholm den 27 October 1818. 

På Riks Marskalks Embetets Wägnar * 

CLAES FLEMING. 

E. M. Kuylenstjerna. 



^ K Biksmarskalka Embetets Handlingar 1818. Inkomna handlingar. Slotts- 
arkivet. 

' K. Riksmarskalks Embetets Handlingar: Diarium & Begister samt Concept- 
Expeditioner for år 1818. Slottsarkivet. 



Digiti 



zed by Google 



106 TILL GRIPSHOLMSBRVISENS HISTORIA. 

Och så reste ståthållaren eller något hans ombad under den 
allsmäktiges helskydd till Stockholm, när det blef öppet vatten fram 
på våren, och köpte där af herr Gr. HofEman en stor, ny rörstrand- 
servis, som bland sina 406 pjeser, omfattade både handfat, kannor 
och annat, som den hederlige gamle kinesen ej kunnat nppvisa. 
Betalningen erlades i maj med 359 rdr banko, * och den servisen 
kan ännu efter 80 år få beses i Gripsholms slotts konditori — 
men, så vidt jag vet, är det just ingen, som frågat efter honom. 

Sens moral: Nichts ist schrecklicher als eine thätige Unwissen- 
heit. « 

JOHN BOTTIGER, 



* Bäkning öfver Inkomater och Utgifter udd öripsholms Slott och Djurgård 
För Är 1819, Fol 174. Slottaarkivet. 
' Goethe. 



Digiti 



zed by Google 



TILL GBIP8H0LM8ERYISENS HISTORIA. 



107 



Bilaga A, 



År 1819 den 9, 10 och 11 Februarii förtättades, till följe af Konungens 
Befallningshafwandes derom utfärdade Kungörelse den 28:de December förledit år, 
Auction å Gripsholins Slott upp& nedanskrefue persedlar. 



1 
63 


1 Pounschs Bål med fat . 


64 


1 st. 


D:o m: D:o 


66 


1 st. 


D;o m: D;o . 








66 


1 Terrin med fat 








67 


1 st. 


Eho m: D:0 . 








68 


1 st. 


D:o m: D:o . 








69 


1 st. 


D:o m: D:o . 








70 


1 st. 


D:o m: D:o . 








71 


1 st. 


D:o m: D:o . 








72 


1 st. 


D:o m: D:o . 








73 


2 st. 


Compotiérer 








74 


2 st. 


D:o 








75 


2 st. 


Fat, aflånga 








76 


2 st. 


D;o 








77 


2 st. 


D:o 








78 ! 2 st. 


D:o 








79 1 2 st. 


D:o 








80 2 st. 


D:o 








81 2 st. 


D:o 








82 , 2 st. 


D:o 








83 


2 st. 


D:o 








84 


2 st. 


D:o 








85 


2 st. 


D:o 








86 1 2 st. 


D:o 








87 2 st. 


D:o 








88 


2 st. 


D:o 









Grefwesmyhl på Horn .... 

D:o Köpare 

j Major Norlin 

I Feudric Grandinsson 

Inspector Grandin 

Major Norlin 

D:o Köpare 

Provisor Ekerman 

Handelsman Elg 

Jan Andersson i Erja .... 

Gontant 

Fru Bergman 

D;o Köpare 

Fru Bergstedt, Mellösa .... 
Orgeln isten Wall in, Åker . . 

D:o Köpare 

Directeur Lennander 

Orgelnisten Wallin, Åker . . 

D:o Köpare 

Directeur Lennander, Åker . . 

D:o Köpare 

Jan Andersson i Erja .... 
Inspector Håkansson 

D:o Köpare 

Pastor Andersson i Strängnäs 
Hand. Pose 



Banco. 



15: 


8 




12: 


33 


— 


6: 


4 


— 


2: 


36 


— 


2: 


8 


— 


5: 


15 


— 


5: 


12 


— 


5: 


6 


— 


6: 


13 


— 


5: 


8 


— 


2: 16 


— 


2:|27 


— 


2:;- 


— 


2: 


6 


— 


1: 


32 


— 


1: 


32 


— 


1: 
2: 
1: 


33 


— 


21 


__ 


1: 


23 


— 


1: 


23 


«-. 


2: 


6 


— 


2: 


16 


— 


2: 


16 


— 


1: 14 


6 


1: 


24 


— 



Digiti 



zed by Google 



108 



TILL aRIPSHOLMSERVISENS HISTOBIA. 



89 2 st. Fat, aflånga .... 

90 2 st. D:o .... 

91 2 st. D:o .... 

92 2 st. D:o SÖDdriga 

93 2 st. D:o Runda . 

94 2 Runda Fat 

95 2 st. D:o 

96 2 st. D:o 

97 2 Bt. D:o 

98 2 st. D:o 

99 2 st. D:o 

100 2 st. D:o 

101 1 st. D:o 

102 1 st. D:o 

103 1 st. D:o 

104 1 st. D:o 

105 6 st. flata Tallrikar . . . 

106 6 st. D:o 

107 6 st. D:o 

108 5 st. D:o 

109 6 st. Djupa D:o 

110 4 st. D:o 

111 3 st. Sällade Sk&lar . . . 
! 112 2 st. D:o d:o . . . 
i 113 2 st. D:o ... 

! 114 2 st. Snäckor 

1 115 2 st. D:o 

I 116 2 st. Salladierer 

117 2 st. D:o 

118 2 st. D:o 

119 1 st. Carotte 

; 120 1 st. Smörask in: fat . . . 

! 121 1 st. D;o . . . 

i 122 1 st. D:o ... 

' 123 1 fit. D:o ... 

: 124 1 st. D:o ... 

125 1 st. D:o ... 

! 126 1 st. D:o ... 



Banco. 



Inspector Håkansson 

Lagman Malmborg 

Inspector Rundlof 

Waktmäst. Wallia- 

Fru Wattrang på Närlund . . . 

Provisor Ekermau 

Orgnisten Wallin, Åker .... 

Kyrkoh: Lotsch 

Hand. Elg 

Contant 

Hand. Elg 

Fru Bergman 

Provisor Ekerman 

Pehr Jonsson i Årja 

Provisor Ekerman 

Fru Forssberg 

Fältkamr; Hedin å 27 sk. ... 

D:o Köpare å 26. 6 rst. . . . 
Grefwesmyhl på Räfsnäs år 18. 6 
Provisor Ekerman å 21 sk. . . . 

D:o Köpare å 28. 6 rst. ... 
Skoinak. Zetterström, Åker . . . 

Hand: Elg 

Major Norlin 



Grefwesmyhl på Räfsnäs . . 

Fru Herrström 

Fendric Grandinsson .... 
Major Norlin 

D:o Köpare 

Hand. Pose 

Inspector Sandberg .... 
Major Norlin 

D:o Köpare • . 

Lagman Malmborg 

Inspector Rundlöf 

Kamerer Oldenburg .... 
Magister Holmlin, Strängnäs 

D:o Köpare 



6 — 
16 1 6 
17|- 
19 1 — 

2.— 

18 — 
15 - 

15 — 
30 - 
24 — 

16 — 
24 — 

7 6 
13-1 

19 — 
46 -I 
21 i 6 

17 6j 
12 -! 
33 -I 
24 —I 
24- 
25J-I 



3:^1 
2: 25' 



42 - 



Digiti 



zed by Google 



TILL eRIPSHOLMSSRVISENS HISTORIA. 



109 



127 
128 
129 
130 
131 
132 
133 
134 
135 
136 
137 
138 
139 
140 
141 
142 
143 
144 
145 
146 
147 
148 
149 
150 
151 
152 
153 
154 
155 
156 
157 
158 
159 
160 
161 
162 
163 
164 



2 Bi. Confect Tallrick: 



4 st. D:o 
6 8t. D:o 
4 Bt. Desert 



D:o 
D:o 
D:o 



2 8t. D:o . . 

2 st. D:o . . 

2 8t. D:o . . 

2 8t. ' D:o 

6 8t. D:o . . 

6 Bt. D:o . . 

6 Bt. D:o . . 

6 8t. D:o . . 

6 st. D:o . . 

2 8t. D:o . . 

1 Skäl m: Läck 

1 st. D:o 

1 st. D:o 

1 Sauce Skäl 

1 st. D:o 

1 st. D:o 

1 st. D:o 

1 st. D:o 

1 st. D;o 

1 st. D:o 

1 st. Cuvette 

1 st. D:o 

2 st. D:o mindre . . . 
2 st. D:o 

1 st. D:o 

2 st. Frnckt Korgar med fat 



2 st. 

2 st. 

2 st. 

2 Rt. 

1 Bt. 

3 st. 



D:o 
D:o 
D:o 
D:o 
D:o 
D:o Fat 



D;o 



2 st. Spilkummar 
2 st. D:o 



B&aco. 



Kamerer Lj ungman 

Hof Pred. Hyckert 

Rädinan Hagreiius 

Inspeotor Rundlof 

Lagman Sturnégk 

Pastor Agerhoitz 

Murare Lindblad 

Hand; Elg 

GroBshand. Stenberg å 17 sk. 

Major Norlin å 16. 6 

Fru Dahlström å 16. 6 ... . 
Grosshand. Stenberg ä 18 sk. 
Inspector Rundlof ä 18. 6 . . 
Lagman Malmborg 

D:o Köpare 

D;o Köpare 

Proviaor Ekerman 

HofQwarterm: Biedenweg . . 

Hand. Pose 

Grosshand. Stenberg 

Hand. Pose 

Hand. Rydberg 

Inapector Häkansson 

D:o Sandberg 

Grefwesinyhl pä Horn . . . . 

D:o Köpare 

Lagman Sturnégk " 

D:o Köpare 

D:o Köpare 

GrefweBmyhl pä Horn . . . . 
GrefweBmyhl pä RafBnäB. . . 

Fru Dahlström 

Fru ForBsberg 

Hofpred. Hyckert 

Kronb. Lundgren 

Fru Skatte 

Hand. Elg 

Lagman Sturnégk 



27 

34 

29 

84 

32 

87 

39 

16 

3 

3 

12 

15 

4 



1: 



8 
40 
41 
45 

7 
46 
46 



31 

2 

17 

18 

24 

13 

8 

33 

34 

1 

7 



Digiti 



zed by Google 



110 



TILL GRIPSHOLMSBRVISBNS HISTORIA. 



165 
166 
167 
168 
169 
170 
171 
172 
173 
174 
175 
176 
177 
178 
179 
180 
181 
182 
183 
184 
185 
186 



2 st. Spilkumniar 
6 st. Orémkoppar 
6 st. D:o 

6 st. D:o 

6 st. D.o 

1 Chocolade kanna 

2 st. D:o Bondriga 

1 st. Greddkanna 

2 st. D:o 
1 st. Thekanna 
1 st. Såcker Ask . 
1 st. D:o 
1 st. D:o 
6 par The Koppar med fat 
6 par D:o 
6 par D:o 
5 par D:o 

5 par Grep D:o D:o 

6 8t. Tliefat . . 

7 st. D:o . . 
4 st. D:o . . 
4 st. D:o . . 



Banco. 



Inspector Rnndlöf 

Major Norlin 

D:o Köpare 

D:o Köpare 

D:o Köpare 

Fru Herrstroro 

And. ZetterstrÖm 

Hand. Elg 

Fru Forssberg 

Hand. Elg 

Oontant .... 
GroBshand. Stenberg .... 

Hofpred. Hyckert 

Kyrkoherden Anell å 34 sk. 
Grosshand. Stenberg å 20 sk. 

D:o Köpare å 28 sk. . . . 

Hand. Elg å 13. 6 

Inspector Rnndlöf å 29 sk. . 
Fru Bergstcdt, Mellösa ... 
Inspector Grandin 

D:o Håkansson .... 

D:o Köpare 



3: 
2: 
2: 
2: 
2: 
1: 



I 



16 
40 
41 
44 

4 

9 
12 
12 — 
24 
24 
19 

1 
40 

40 



M 



6 



■ I 



Gripsholnis Slott ut supra. 



A. LUNDBBRG. 
Rådman. 



A. GUSSANDER. 
Rådman. 



Digiti 



zed by Google 



TILL GRIPSHOLMSERYISBNS HISTORIA. 111 



Bilaga B. 



Utdrag ur Inventarium Uppå Hans Eongb Maij:t8 Meubler och Säng Kläder 
samt HuBgeråds och Linne-Persedlar uti Gripsholms Slått, nprättat Ar 1781. 
Fol. 107. 



Hans Eongl. Maij:t8 Service. Efter förteckning. 

3:ne st: randa fat til Pounch Bonlarne. 
2:ne runda Terriner med lock och fat 
4 aflånga d;o d:o d:o. Lsta sort. 

4 afl&nga Terrinfat 2:dra sort. 

5 st: små Soppsk&lar med lack och fat 
12 st: afiånga Compotiérer. 

4 st runda fat, l:8ta sort 

4 st d:o d:o 2:dra sort. 
8 st d:o d:o 3:die sort 

10 st: d:o d:o 4:de sort 

16 st: d:o d:o 5:te sort 

3 st: aflånga fat, l:Bta sort 

5 st: d:o d:o 2:dra sort. 
7 st: d:o d:o d:die sort 

10 st d:o d:o 4:de d:o 
15 st d:o d:o 5:te d:o 

7 ställ fraktkorgar med fat 8 per ställ. 
10 Sauceskålar. 

7 smöraskar med lock och fat 
190 flata tallrickar. 
57 djnpa d:o 

3 vinkylare l:sta sort. 
5 Dito %åni d:o 

4 sockeraskar med lock och fat, hora til The et CofEe Servicerne. 
4 st Terriner med lock, 2:dra sort 

25 st. diupa Confit: tallrickar. 
30 flata d:o d:o 

57 The koppar och fat 



Digiti 



zed by Google 



112 TILL GBIPSHOLM&BRVISXNS HIBTOBIA. 

2 Caffe kannor med lock och fat. 
59 CafEe koppar och fat med öron. 

8 fyrkantiga Oompotierer. 

9 Snack Fa^on dito 
14 runda d:o l:8ta sort. 
18 Dito 2:dra d:o 

9 runda Salladierer, l:8ta sort. 

9 dito d:o 2:dra d:o 

6 spillkummar med fat. 

2 The kannor med lock och fat, Leta sort. 

1 Dito d:o d:o utan fat, l:8ta sort. 

2 Dito d:o d:o 2:dra d:o 
4 miolkkannor med lock och fat. 

52 Creme Koppar. 

En Tubb, 3:ne st. Pounch Boular. 



Bild 11 (se nedan) återgifver efter en créudekopp i Nordiska museet ett å 
Gripsholmservisen vanligt ornament. 




Digiti 



zed by Google 



OM KOPPARSTICKSAMLINGAR. 



1 13 




10. 



Om kopparsticksamlingar. 
Deras betydelse och deras ordnande. 



Hvar och en, som något närmare inträngt i den moderna konst- 
historien, icke blott genom galleristudiemas allmänna stråkväg, 
utan äfven genom ströftåg i hennes särskilda nnderafdelningar, 
har ej kunnat undgå att lägga märke till' den styfmoderlighet, 
hvarmed kopparsticks- och träsnittsvetenskapen behandlats ända 
till senaste tid. Alt mera har i den allmänna konsthistorien en 
historiskt granskande och kritiserande metod börjat vinna terräng 
på bekostnad af ett föråldradt, fruktlöst estetiserande betraktelse- 
sätt; men i hvilken mån kan väl detta tillämpas på den allmänna 
kopparsticksliteraturen? Af de äldre skriftställarne på detta område 
hafva flere visserligen utfört sitt arbete med mycken kritik, men 

Bild 12 (se ofyan) ätergifver en af P. G. Floding för Knngl. yeteDskapsakademiens 
handliBgar graverad vignett. 

8 



Digitized by 



Google 



114 OM KOPPARSTICKSAMLINGAR. 

tiUs vidare ingen med den strängt vetenskapliga metod, som knnnat 
verka skolbildande och blifva normgifvande för gravyrforskningen 
i hennes helhet. Monografier ha skrifvits i mängd, och enskilda 
gravörkataloger upprättats — det må erkännas, flere af betydande 
vetenskapligt värde — men sins emellan förete de så vidt gående 
olikheter i afseende å principiel uppsättning, att de knappast äro 
användbara till att fullständiga hvar andra. Därigenom blir deras 
ändamål till stor del fbrfeladt, ty om en samling konstnärsmono- 
grafier icke kunna användas såsom forarbeten till en allmän kritiskt 
vetenskaplig historik af den ifrågavarande vetenskapsgrenen i hans 
helhet, hvari består då öfver hufvud taget deras »raison d'étre*? 
Sedan Adam Bartsch utarbetade sin storartade systematiska sam- 
manställning af hela det omfattande materialet för all gravyrforsk- 
ning, har ingen drista.t sig upptaga hans penna för att fallständiga 
universalverket. Man har inskränkt sig till nationela special- 
kataloger och kortare tidsskeden, utan egentlig tanke på, att 
delarna borde göras så, att de en gång kunde fogas samman till 
ett helt. Ett grundligt genomträngande af materialet och därpå 
grundad principfast uppställning hafva ända till våra dagar varit 
ett önskningsmål, hvilket man sällan sett uppfyldt i den monografiska 
och katalogiserande kopparsticksliteraturen. Därpå beror äfven det 
otrefliga förhållandet, att de mest vidt skilda — ofta ytterst god- 
tyckliga — system tillämpats vid ordnandet af så väl offentliga 
som privata gravyrsamlingar. 

Emellertid har på senaste tid krafvet på mera allmänt genom- 
förda katalogiseringsgrundsatser gjort sig gällande öfveralt, där 
gravyrkunskapen tagit större uppsving, och har man därför små- 
ningom enats om vissa hufvudprinciper, hvilka, först tillämpade vid 
kopparstickskabinetten i Berlin och London, för närvarande hålla 
sitt intåg vid alla större museer i Europa. Under en studieresa 
har jag varit i tillfälle att särskildt i Berlin noggrant sätta mig 
in i alla arbeten vid kopparstickskabinettet, och vill jag i det 
följande lämna en kort redogörelse för de hufvudsynpunkter med 
afseende å katalogiseringen, som där tillämpades vid materialets 
bearbetning. 



Digiti 



zed by Google 



OM KOPPARSTICKSAMLINGAR. 115 

Dock, innan jag öfvergår till detta mitt hufvndämne, vill jag 
egna några ord åt kopparstickets (mberäknadt originalträsnittets och 
litografiens) konst- och knlturhistoriska betydelse. Bättre förtjänt 
än någon annan gren af de bildande konsterna vore kopparsticket 
af en utförligare apologi än jag här är i tillfälle att meddela, ty 
blott alt för ofta betraktas det af en oförstående allmänhet med 
öfverlägsen ringaktning som simpelt tryckalster, och samlandet af 
dylika saker som ett tämligen betydelselöst »Liebhaberei». 

Lämna vi för ett ögonblick den rent konstnärliga synpunkten 
å sido, kan hvarje kopparstick, liksom hvarje konstverk öfver 
hufvud taget, betraktas såsom en allmän historisk urkund. Lika 
väl som ett skrifvet dokument berättar oss om en viss handling 
eller ett visst betecknande drag ur en persons eller nations lif, be- 
lysande för dennas historia, så bär äfven hvarje kopparstick vitnesbörd 
om upphofsmaonens begåfning och karaktär samt därtill om hans 
tekniska färdighet. Samlade i större mängd enligt ett visst system 
efter perioder och skolor gifva kopparsticken sålunda en omedelbar 
inblick i hela konstnärsgenerationers tänkande och kännande. 
Lättare och må hända tydligare än någon annan konstgren låta 
de oss följa den allmänna konstutvecklingen hos en enskild nation 
i full analogi med urkundsamlingamas national- eller person- 
historiska undervisning. Att den ena personen fört grafstickeln, 
där den andra användt fjäderpennan vid utformandet af sina tankar, 
betyder i själfva verket föga, då det gäller att lära sig förstå de 
gångna släktenas lif och åskådningsätt; båda sätten äro ju lika 
omedelbara uttryck för ett personligt innehåll, och dess utom — 
huru ofta fullständiga ej framställningarna i ord och bild hvar andra! 

Såsom en hjälp vetenskap till historien, fattad i vidaste mening, 
eger kopparstickskunskapen sålunda en fullt ut lika stor betydelse 
som diplomatiken, de juridiska aktstudierna eller hvilken som hälst 
annan underdisciplin. Analoga grundsatser vid materialets sam- 
manställning och bearbetning inom dessa historiens hjälpvetenskaper 
äro därför äfven i hufvudsak tillämpliga. Men frånsedt alt detta, 
ega kopparsticken ofta sitt särskilda värde på grund af den fram- 



Digiti 



zed by Google 



116 OM KOPPARSTICKSAMLINQAR. 



stälda situationens eller föremålets historiska eller kulturhistoriska 
intresse. 

I forna tider, på 1500-, 1600- och 1700-talen, då de bekväma foto- 
grafiska reproduktionsätten ännu icke fannos till, voro grafstickel- 
konsten jämte träsnittet de enda medel, som användes i aUa de fall. 
där i våra dagar mekaniska afbildningar, tack vare sin prisbillig- 
het, vunnit insteg. Man får nu för tiden ofta höra fotografien 
prisas på bekostnad af kopparsticket, man tillmäter den absolut 
trohet och förmåga att återge hvarje ögonblickets skiftning hos fore- 
målet, hela världen använder den, ingen är nog obetydlig, intet nog 
obetydligt att ej förevigas af en fotograf — åtminstone en amatör. 
Grafstickelgravyren har trängts långt i bakgrunden af denna all- 
mänhetens förklarade gunstling, men den lefver likväl och har på 
de allra senaste åren åter börjat visa tecken till nytt lif. Och 
säkert är, att så vidt personlig känsla, intelligens och smak äro 
de egenskaper, som skänka lif och behag åt en bild, så vidt som 
öfver hufvud taget alla de funktioner, hvilka bilda en konstnärs- 
talang, äro mer värda än en sinnrik mekanisk attiralj, så skall 
äfven gravörens fria öfversättning af originalet skattas högre och 
lefva längre än en aldrig så »trogen» fotografisk kopia. Den be- 
prisade troheten är för öfrigt, inom parentes sagdt, ganska relativ, 
i ty att fotografien — om det exempelvis gäller reproducerandet af 
en målning — aldrig rätt kan återgifva de olika färgvalöremas 
inbördes förhållande till hvar andra, just det som ger taflan hennes 
säregna karaktär, under det att däremot gravören genom en konst- 
närlig behandling af sina två toner, genom förenkling och beräk- 
ning, kan frambringa effekter, hvilka särskildt i afseende å ljus och 
skugga äro fullt motsvariga originalets. 

Striden mellan gravyrkonsten och fotografien kan, såsom Henri 
Delaborde slående påvisat i sin bok »La Gravnre», betraktas såsom ett 
utslag af den gamla tvekampen mellan idealistiska och materialistiska 
strömningar. Fotografien förblir alltid en konst för blotta ögat, gra- 
vyren däremot — åtminstone i sina bättre uttryck — ett verk af 
individuel skaparkraft, en konst, som talar till känsla och förstånd. 



Digiti 



zed by Google 



OM KOPPARSTICKSAMLINGAR. 117 

Som sagdt, tider — långa tider — hafva funnits, nnder hvilka 
gravörerna ersatte det nittonde århnndradets fotografer. Hvar och 
en, som önskade se sina drag bevarade åt eftervärlden, men ej ville 
kosta på en oljemålning, vände sig till en gravör. flvarje minnes- 
värd tilldragelse, h varje kär plats eller särskildt betydelsefull bygg- 
nad, bvarje bokillustration, ja bvarje mönster eller ornament, som 
skulle mångfaldigas ocb spridas, alt föll på kopparstickarens lott 
att utföra; han var den ende, som snabt och för ett jämförelsevis 
billigt pris kunde lämna ett tillfredsställande arbete. Lifvet och 
människorna, sådana de voro ute och hemma, i helg och socken, är 
det ständiga ämne, som möter oss i de mera anlitade gravörernas 
arbetsportföljer. 

Den, som gör sig mödan att genomgå en gravörs sådan som 
Chodowieckis samlade verk, hvilka stiga till den icke obetydliga 
summan af 950 blad, han skall icke blott iinna en undervisande led- 
ning genom hela den samtida tyska literaturen i bokillustrationerna 
och lära känna i bild en stor del af de intressanta personligheter, 
som lefde i slutet af förra århundradet, utan ock på samma gång 
få en förtrolig inblick i de borgerliga hemvanorna, i kostymhistorien 
med alla hennes dårskaper ända från rokokons yra själfsvåld till 
empirens stela pseudoklassicism, i den konstlade allegorien och den 
dekorativa omamentiken samt »last but not least» lära känna de 
kulturens ogräs och drifhusplantor, som lockade mästaren till sa- 
tiriska kompositioner. Med ett ord, man kan genom studium af 
Chodowieckis arbeten få en klar, underhållande och omfattande in- 
blick i människomas sätt att lefva och tänka i Tyskland under senare 
hälften af 1700-talet, en kulturhistorisk lektion mera omedelbar och 
därför äfven af större värde än någon bok förmår meddela. Det 
må medgifvas, att få gravörer hafva varit så mångsidiga och gripit 
så djupt in i det allmänna kulturlifvet som Chodowiecki, men hvad 
hindrar att samtidigt egna sig åt studium af två eller flere kop- 
parstickares arbeten, hvilka inbördes fullständiga hvar andra så väl 
i konst- som kulturhistoriskt afseende. 

Detta blir nödvändigt, om vi vända våra blickar mot Norden 
och söka att ur Chodowieckis svenska yrkeskamraters arbeten bilda 



Digiti 



zed by Google 



118 OM EOPPARSTIGKSAMLINGAR. 

OSS en föreställning om människorna och knlturlifvet här nppe änder 
senare hälften af 1700-talet. 

Grravyrkonsten räknar i Sverge inga sådana gamla anor, som i 
landen söder om Östersjön. Detta ligger i sakens natnr. Ända in 
mot vårt århundrade lefde ju konsten hos oss uteslutande på kung- 
lig nåd och understöddes endast i mån af sin användbarhet för de 
kungliga byggnadsföretagen. Utländska målare och bildhuggare 
inkallades i mängd i och för utsmyckandet af den nya slottsbygg- 
naden, men af gravörer gjorde sig för detta ändamål intet omedel- 
bart behof gällande. De uteblefvo fullkomligt. Intresset för kop- 
parstickskonstens uppodlande i Sverge vaknade hos de styrande — 
karakteristiskt nog för frihetstiden — först i sammanhang med den 
ovanliga omsorg man egnade industrien. Då Konstakademien inläm- 
nade till 1766 års ständer sin första petition fbr erhållande af stats- 
anslag till upphjälpande af den försammade gravyrkonsten genom 
inrättandet af en offentlig skola, framhölls i motiveringen framfor 
alt det gagn fabriksdriften och bandslöjderna skulle hafva däraf 
Där talas visserligen om gravyrens betydelse såsom illustrations- 
medel för de olika vetenskaperna, men i synnerhet betonas dennas 
nödvändighet för olika slag af handtverkare och manufakturister, 
för »arbetare i guld, silfver, stål och andra metaller, juvelerare, bro- 
dörer, ciselörer, gördelmakare, sadelmakare, vagnmakare, ebenister, 
snickare m. fl., som sedan någon tid tillbaka upparbetat sina till- 
verkningar till den godheten och prydliga anseende, att de föga 
eller intet gifva utlänningen efter». ^ En så väl gjord motivering 
slog naturligtvis an på högsta ort, ett tillräckligt anslag beviljades, 
och från denna tid vidtog för den svenska gravyrkonsten en half- 
sekellång blomstringsperiod, under hvilken förmågor utbildades, som, 
om än icke jämnstora med de samtida franska och engelska gra- 
vörerna, likväl äro väl värda att ihågkommas och studeras af 
svenska samlare och forskare. 



* L. Looström: Svenska Konstakademiens historia under första århundra- 
det af hennes tillvaro 1735—1835. Stockholm 1887. 



Digiti 



zed by Google 




13. Jean Erik Rehn. 

F. 1717. D. 1793. 

Efter en gravyr af J. Ph. Le Bas i Kungl. biblioteket. 



Digitized by 



Google 



Digiti 



zed by Google 



OM KOPPARSTICESAMLINQAR. 119 

Det första mera betydande svenska namn, som möter oss inom 
denna konstgren, är Jean Erik Eehn. Redan på 1740-talet hade han 
rest till Paris för att där lära sig så väl att föra grafstickein som 
att begagna skedvattnet, d. v. s. etsa. Här utbildade han snabt 
under Le Bas goda ledning sina ovanliga konstnärsanlag, men fick 
ledsamt nog efter hemkomsten aldrig helt egna sig åt kopparsticket. 
Hans mångsidiga begåfaing och grundliga bildning gjorde honom 
ytterst användbar, och hans krafter togos snart i anspråk för de 
mest olikartade uppdrag. Såsom mönsterritare för kungliga slotts- 
byggnadens väfvare, som arkitekt, som dekoratör vid högtidliga till- 
föllen, samt ej minst såsom viceprseses i Konstakademien har han 
inlagt förtjänster i den svenska konstens historia, hvilka alltid 
skola bevara »den snälle och muntre hofintendentens» namn lika 
äradt och aktadt hos eftervärlden, som det en gång var hos hans 
samtid. Sin största betydelse som gravör eger han dock må hända 
i egenskap af lärare. 

Att hans båda elever, Per Flcding och Jakob Gillberg, för- 
värfvat sig platser i allra främsta ledet af svenska gravyrkonst- 
närer torde i lika hög grad få tiUskrifvas den samvetsgranne lä- 
rarens grundliga undervisning som deras egen begåfning och energiska 
flit, uppeggad af deras oförsonliga rivalskap. Genom Rehns under- 
visning invigdes de strax vid början af sina studier i den franska 
konstsmaken; och då de samma år, 1755, spände ränseln på ryggen 
och drogo ut för att vidare utbilda sig i konsten, gälde resan 
naturligtvis Paris. Gillberg återvände till hemlandet redan om 
tre år, Ploding däremot dröjde borta i tre gånger trenne, där- 
under utvecklande sig, ledd af »de habilaste mästare», långt förbi 
sin medtäflare. När han slutligen kom hem, och frågan uppstod, 
hvem af de båda, som skulle få sig ledningen af den nyinrättade 
gravyrskolan anförtrodd, var det icke mer än rätt och billigt, att 
Ploding utgick som segrare ur den ytterst hätska, af personlig bit- 
terhet uppeldade tvekampen mellan Sverges grafstickelhj ältar. För 
att dock icke synas sämre än sin hatade medtäflare uppsatte Gill- 
berg en privat gravyrskola, och sålunda kom det sig, att i Stock- 
holm under en följd af år tvänne gravyrskolor verkade samtidigt. 



Digiti 



zed by Google 



120 OM K0PPARSTICK8AMLINQAR. 

båda meddelande en nndervisning, som stödde sig helt och hållet på 
franska traditioner. Intet nnder att den svenska gravyrkonsten tog 
ett starkt nppsving inom den franska skolans gränser! 

Stndera vi de båda gravöremas arbeten, skola vi lära känna i 
Floding en betydligt mångsidigare och mera utvecklad talang än 
G-illberg. Han tecknar säkert, och med grafstickeln har han utfört 
blad, hvilka i afseende å precision och fasthet i tekniken stå på 
höjden af hvad öfver hnlvud taget åstadkommits i denna genre i 
Sverge. Gillbergs maner är stundom må hända något mjukare, 
men ytterst ojämt, och dess utom röjer han ofta osäkerhet i teck- 
ningen. I kulturhistoriskt afseende kan han ej häller tillmätas 
samma betydelse som Floding; ty under det hans konstnärliga verk- 
samhet hufvudsakligen inskränker sig till porträtt, några landskaps- 
vyer samt ett färre antal blad i det aldrig fullbordade praktverket 
»Gustaf III:s medalj historiat, graverade Floding, förutom en mängd 
briljanta porträtt och figurframställningar, en stor mängd titelblad, 
vignetter, planscher, ex-libris och dylikt. 

Af större betydelse än dessa mästares egna elever var den 
något senare gravörgenerationen, i hvilken J. F. Martin, A. TJ. 
Bemdes, M. B. Heland och F. Akrell äro de mest bekanta namnen. 
Deras hufvudsakliga verksamhet, särskildt Bemdes och Helands, 
hör ju egentligen till det 19:de århundradets konsthistoria, men vi 
måste dock egna dem en flyktig uppmärksamhet för att fullständiga 
vår resumé af de förnämsta svenska kopparstickame under senare 
hälften af 1700-talet. 

I motsats till hvad fallet varit med medlemmarna i den tidi- 
gare, helt och hållet franska gravyrskolan, hemtade dessa yngre 
gravörer sina mönster från England. Där hade under det förflutna 
seklet det s. k. svartkonstmanéret eller mezzotintogravyren vunnit en 
alt större fulländning, och så småningom blefvo de engelska gravörer- 
nas arbeten, tack vare sina behagliga, sammetsmjuka toner, en lika 
ifrigt eftersökt som ofta eftergjord konstprodukt öfver hela Europa. 

J. F. Martin försummade ej häller, då han 1770 kallades till 
London af sin äldre broder Elias, att noggrant sätta sig in i de 
olika moderna maneren; främst gälde hans studier Earloms och 



Digiti 



zed by Google 




14. Per Gustaf Flod Ing. 

F. 1731. D. 1791. 

Efter en lavering al J. T. Sergel 1 Nationalmuseum. 



Digiti 



zed by Google 



Digiti 



zed by Google 



OM EOPPARBTICKSAMLINGAR. 121 

Greens härliga svartkonstblad samt därjämte punktermanéret hos 
Bartolozzi. Skada nog egde han dock hvarken tillräcklig uthållig- 
het eller noggrannhet för att knnna i någon högre grad draga nytta 
af sina utmärkta förebilder. Han gaf sig sällan tid att verkligen 
genomarbeta sina plåtar, utan tryckte dem fast mer ofta i ett till- 
stånd, som knapt kan kallas halffärdigt. Därigenom fyldes hans 
portfölj med ett stort antal* värdelösa blad, nnder det att de tek- 
niskt fulländade smälta i hop till ,ett fåtal. Vackrast och intres- 
santast äro otvifvelaktigt de stads- och landskapsvyer, som han 
utförde dels fritt efter naturen, dels efter sin broders teckningar. 
För kännedomen om 1700-talets Stockholm med dess idylliska om- 
gifningar samt de kungliga lustslotten finnes öfver hufvud taget 
ingen bättre källa än bröderna Martins gravyrer. Genom deras 
verksamhet fick den topografiska konstgravyren ett anseende och en 
betydelse, som den bibehöll långt in i vårt århundrade. Men äfven 
i annan genre har »lilla Martin», ofta understödd af sin äldre bro- 
der, graverat ett stort antal blad. Med särskild förkärlek synes han 
ha utfört de af samtiden mycket omtyckta små, naift moraliserande 
genrescenerna, till hvilka han inspirerats af den känslosamma smak- 
riktning, som i slutet af förra århundradet grasserade i den engel- 
ska konsten och literaturen. De äro ofta rätt täcka, men slarfvigt 
utförda och ega sitt största intresse som kulturhistoriska vitnesbörd. 
J. F. Martins förnämsta lärjunge M. B. Heland gick fullkomligt 
i lärarens fotspår, graverade mest utsikter, de vackraste efter rit- 
ningar af Elias Martin, vanligen i akvatintamanér med tillsats af ett 
par eller tre färgtoner; men äfven som fortsättare af det efter 
Gillbergs död afstannade monumentalverket »Gustaf III:s medalj- 
historia», är han minnesvärd. Dock detta hör egentligen ej hit, ty 
först vid början af 1800-talet nådde Helands smidiga konstnärstalang 
sin fulla utveckling. Så var äfven fallet med A. U. Bemdes; hans 
vackra och mjuka akvatintaporträtt tillkommo hufvudsakligen under 
första årtiondet af 1800-talet. Däremot tecknade F. Akrell, Ve- 
tenskapsakademiens specialgravör, redan under 1700-talets sista år- 
tionden sina väldiga himmelsglober och stjärnkartor. Genom studium 
af hans gravyrarbeten kan man erhålla en rätt god inblick i de 



Digiti 



zed by Google 



122 OM KOPPARSTICKSAMLINGAR. 

medel och metoder, som användes af den fysikaliska och astrono- 
miska forskningen under förra århundradet. Hans son C. F. 
Akrell, som, ehuru i aktiv militärtjänst, med intresse och framgång 
på lediga stunder egnade sig åt faderns yrke, har särskildt som 
topografisk kartgravör fbrvärfvat sig en enastående plats bland 
svenska gravörer. 

Af de kortfattade antydningar ur svenska kopparstickets historia 
under senare hälften af 1700-talet, som of van meddelats, torde redan 
framgått, huru betydelsefull och varmt omhuldad denna konstgren 
tidvis varit i Sverge. Den, som ^äll mäta de svenska gravöremas 
arbeten med de mått, som tillämpas på de samtida stora utländska 
mästame, skall helt säkert känna sig besviken i de flesta fall; men 
sedda i relatift förhållande till konstens utveckling öfver hufvud 
taget i Sverge på denna tid, fylla gravörerna fullt ut samma mått, 
som målarne och skulptörerna — om vi glömma Sergel. Grenom 
sin mångsidighet och genom gravyrkonstens användbarhet i det dag- 
liga lifvet, i literaturen, vetenskaperna samt alla slag af manufak- 
turier och handslöjder hafva kopparstickarne däremot en ojämförligt 
större kulturhistorisk betydelse än målame och bildhuggarne. Deras 
arbeten äro icke blott historiska dokument — i samma mening som 
h varje konstverk öfver hufvud taget — h vilka tala om upphofs- 
mannens karaktärsanlag och tekniska färdighet, de ega i flere fall 
på grund af innehållets vare sig mera allmängiltiga eller mera ve- 
tenskapliga intresse ett oersättligt värde vid studiet af gångna 
släktleds kulturlif. I hvad mån detta omdöme kan tillämpas på 
de mera betydande svenska gravöremas arbeten, torde läsaren på 
grund af den korta öfverblicken själf lätt finna. Jag inskränker 
mig därför till att ännu en gång påpeka, att svenska kopparsticket 
sådant vi lärt känna det under dess skönaste blomstringstid vid 
slutet af förra århundradet, om än väl förtjänt af konsthistorikerns 
uppmärksamhet, dock städse skall förbli af ojämförligt större be- 
tydelse för den inhemska kulturhistorien. 

Af alt det sagda framgår omedelbart, af hvilken betydelse det 
är att vid anläggandet af kopparsticksamlingar söka hopbringa 



Digiti 



zed by Google 




15. Anton Ulrik Berndes. 
F. 1757. D. 1844. 

SjaifportrKtt, blyertsteckning i enskild ego. 



Digiti 



zed by Google 



• • • ■ 



.♦..•■ 



Digiti 



zed by Google 



OM EOPPARSTICKSAMLINGAR. 123 

blad från samma tidsskeden cch af samma nationela ursprung, 
icke blott därför, att en samling öfver hufvud taget eger större 
värde om den är fullständig inom vissa gränser, än om den in- 
nehåller spridda blad från vidt skilda skolor och tider, utan fast 
mer på grund af kopparstickens analoga karaktär med historiska 
aktstycken. Närmast till hands ligger det ju då för de olika 
landens museer, att söka samla så mycket som möjligt af de in- 
hemska gravörernas arbeten. Följde man öfveralt med ihärdighet 
denna grundsats, så blefve den nu för tiden ytterst mödosamma 
forskningen inom kopparsticksvetenskapen betydligt underlättad. 
Här vid lag ville jag särskildt framhäfva en erfarenhet från 
olika tyska museer — hvilken för öfrigt ofvan ingående moti- 
verats — att goda och fullständiga gravyrsamlingar äro fullt ut 
lika nödvändiga vid konstindustriela och kulturhistoriska museer som 
vid rena konstmuseer, naturligtvis under den förutsättning, att en 
viss hänsyn tages till gravyremas art och ursprung. 




Digiti 



zed by Google 



124 



OM KOPPARSTICKSAMLINGAR. 



m 



tiVv^vi:^^ 







2. 

Sedan vi nu i största korthet afhandlat ämnets första del, kop- 
parsticksamlingarnas betydelse, återstår att yttra några ord om 
den andra, om materialets bearbetning, dess granskning och upp- 
ställning. Dock, förr än vi ingå härpå, måste vi först göra klart för 
oss, för hvilket ändamål samlingen hopbringas. Är den samma af full- 
komligt enskild natur, icke afsedd att tjän^ vare sig allmänheten 
eller vetenskapen, så betyder det ju föga, huru den är uppstäld och 
katalogiserad. Upplåtes den däremot för studier eller — i bästa 
fall — om den göres tillgänglig för allmänheten, så är det af 
yttersta vikt, att den monteras och katalogiseras på bästa möjliga 
sätt. Försummas monteringen i något afseende, så förfares ma- 
terialet så småningom, tills det slutligen efter en tid — längre eller 
kortare, beroende af huru ofta det varit i bruk — blir oanvändbart. 
Må ingen samlare eller museiman glömma, hvilken förfärlig orätt 
mot eftervärlden en sådan försummelse innebär! Genomföres icke en 



Bild 16 (se ofvan) ätergifver en af P. G. Floding för Kungl. vetenskapsakademiens 
handlingar grayerad vignett. 



Digitized by 



Google 



OM K0PPAR8TI0KSAMLIN6AR. 125 

vetenskaplig principfast katalogisering, blir en större samling icke 
blott fullkomligt ohandterlig för forskare, utan måste ofta genom- 
ordnas och kommer mer förargelse än nytta åstad. 

Grlädjande nog hafva på senare år ftfven kopparsticksamling- 
ama vid de stora museerna i Europa börjat bli föremål för de 
styrandes uppmärksamhet och statskassornas bevillning. Man har 
kommit till insikt om, hvilket infl3rtande de utöfva på den allmänna 
konstutvecklingen, på höjandet och upplysandet af konstsinnet hos 
de breda lagren samt lärt sig förstå, att de knapt kunna skattas 
för högt vid konst- och kulturhistoriska studier. (3fta anläggas så- 
dana samlingar i förening med konstakademier och konstindustri- 
skolor och få därigenom en särskild praktisk betydelse. Beroende 
af sitt ändamål äro naturligtvis samlingarna uppstälda och anord- 
nade på olika sätt, men huru än en samling må vara inrättad, vare 
sig fbr rent vetenskapliga eller rent praktiska behof, så är man 
dock alltid berättigad att fordra, att den katalogiseras på ett sätt, 
som gör den lika lätt användbar för tjänstgörande som för besö- 
kande å museet. JDetta är en hufvudsynpunkt vid affattande af 
hvarje kopparstickskatalog, oberoende af om den inskränker sig till 
en enskild mästares arbeten eller omfattar flere århundraden. 

Innan man skrider till det systematiska katalogiserandet af 
samlingen bör dock ett annat arbete företagas, nämligen en kritisk 
granskning af gravyrerna med afseende å innehållets äkthet och 
formens originalitet. För utrönandet af dessa förhållanden stå sär- 
skilda hjälpmedel granskaren till buds; han måste i hvarje enskildt 
fall med urskilning tillämpa vissa kriterier och pröfvosynpunkter 
för att nå ett lyckligt resultat. Jag vill dock icke här närmare 
ingå på detta ämne, det skulle leda till en alt för tröttande vand- 
ring genom specialvetenskapens labyrint. Nämnas kan likväl, att 
man inom kopparsticksvetenskapen — i öfverensstämmelse med hvad 
fallet är inom konst- och kulturhistoriens öfriga grenar — med 
största framgång använder en jämfbrande analytisk metod vid 
den kritiska granskningen. Ur en viss grupp af kopparstick, hvilka 
på , grund af gemensamt ursprung eller öf verensstämmande stil- 
karaktär höra tUl sammans, uttager man de för dem betecknande 



Digiti 



zed by Google 



126 OM KOPPARSTIGKSAMLINOAR. 

kritiska karakteristika och pröfvar sedan, i hvad mån dessa ftro 
tillftmpliga på de gravyrer, som skola bestämmas. 

Men nu till katalogförfattandet! För att ge den intresserade 
en så konkret och praktiskt användbar föreställning som möjligt om 
denna verksamhet vill jag beskrifva, huru man vid kopparsticks- 
kabinettet i Berlin förfar med ett nytt blad ända från dess första 
inträde genom dörren till det inre kabinettet, och tills det ligger 
väl konserveradt, hopklämdt mellan sina närmaste anhöriga i en 
damtät portfölj. Den anmärkningen må dock förutskickas, att de 
principer jag här går att framställa naturligtvis icke ega anspråk 
på att vara de enda riktiga — långt därifrån. Genom den veten- 
skapliga forskningens snabba framsteg äfven på detta begränsade 
område skola de helt säkert om några år visa sig bristfälliga och 
fordra fullständigande i mer än en punkt, men aldrig — därom är 
jag öfvertygad — blifva oanvändbara. En gång genomförda med 
tillbörlig noggrannhet och skärpa skola de städse utgöra en säkerhet 
för att katalogen icke behöfver göras å nyo i framtiden. 

Då ett kopparstick (eller träsnitt och litografi) inköpts till 
museum, antecknas det genast, utan att beskrifvas, i en summarisk 
katalog, »inventariet», och erhåller sitt inventarienummer. Härefter 
följer det egentliga katalogiserandet genom dess införande i den 
s. k. lappkatalogen. Denna lapp- eller blankettkatalog är af tre- 
dubbel art, upptagande gravören, inventorn (målaren eller tecknaren), 
det framstälda ämnet samt därtill inventarienumret, och är den 
anordnad på så sätt, att samma blankett genom kopiering i en tryck- 
präss kan användas samtidigt för inventariet, gravör^j målare^ och 
^ai-katalogen. För katalogblanketterna har den aflånga formen 
(8 cm. höjd X 27 cm. bredd) visat sig mest praktisk och öfversiktlig. 
De förvaras i låga pappkartonger och genomdragas med en mäs- 
singstråd för att vid användandet icke råka i oordning. 

Blanketten är afdelad i tre särskilda rubriker. Under den 
första antecknas alt, som har afseende på gravören; öfverst hans 
namn (förnamnet sättes efter tillnamnet) och därunder, på andra 
raden, en trogen afskrift af de å gravyren befintliga uppgifterna 



Digiti 



zed by Google 



OM KOPPARSTICESAMLINGAR. 127 

om konstnären, monogram o. s. v.; sist komma adresser o. dyl. 
Yid blankettens nedre kant längst till vänster befinner sig inven» 
tariennmret jämte årtal; något längre till höger i förkortning upp- 
gifterna om tekniken (K = kopparstick, T = träsnitt, L = litografi) och 
skolan (I = italiensk, F = fransk, o. s. v.) samt formatet (A = det 
minsta, B = det mellersta, C = det största). 

Under den andra rubriken införas alla uppgifter om inventorn 
(målare, tecknare, bildhuggare, arkitekt) och antecknas de på all- 
deles samma sätt, som de angående gravören; eventuelt tillfogas 
upplysningar om hvar originalet förvaras. 

Blanketternas tredje afdelningar bilda till sammans den s. k. sak- 
katalogen. Alla utförliga beskrifningar af det framstälda föremålet 
undvikas, man söker karakterisera ämnet genom ett så betecknande 
»slagord» som möjligt, hvilket hemtas ur ett för ändamålet uppsatt 
schema (se nedan). Siffrorna vid det öfre vänstra hörnet af denna 
afdelning hänföra sig äfven till nämda schema. Förekommer å 
bladet någon graverad underskrift eller uppgifter, som beröra det 
framstälda ämnet, så antecknas de (vanl. i förkortad form); saknas 
däremot alla dylika, så bifogas en kort beskrifning på två eller tre 
rader. Längst ned vid undre kanten anges den viktigaste literatur- 
källan för gravyren, exempelvis B = Bartsch: Peintre-Graveur, P 
= Passavant, A = Andresen, o. s. v., samt — i de fall där detta 
är möjligt — hvarifrån bladet förskrifver sig. Dessa katalog- 
blanketter radas sedan i alfabetisk ordning i de ofvan omtalade 
låga kartongerna, hvilka uppställas i trenne olika serier, utgörande 
respektive gravör-, målare- och sakkataloger. 

Grenom en sådan anordning vinnes en fullständig öfversiktlighet 
af hela materialet ur alla olika synpunkter, och samlingen, om än 
aldrig så stor, blir lätt handterlig för de mest olika slag af for- 
skare och intresserade. 

Bedömdt på grund af den sammanfattande framställning, som 
här meddelats, kan systemet må hända förefalla något omständligt 
och arbetsdrygt, men vid tillämpningen har det visat sig synner- 
ligen ändamålsenligt, och som ett arbete, hvilket väl lönar mödan 
att utföra. Dock detta måste praktiskt erfaras, att teoretiskt söka 



Digiti 



zed by Google 



128 OM K0PPARSTIGKSAMLIN6AR. 

klargöra nyttan eller fast mer — jag vågar påstå det — nödvän- 
digheten däraf är lönlöst; men den forskare, som en gång varit i 
tillfälle att betjäna sig af en i alla afseenden fallständig och 
minutiöst noggrann kopparstickskatalog, han glömmer det icke. 

Huru gravör- och målarkatalogerna affattas, framgår omedel- 
bart af hvad ofvan meddelats; däremot anser jag mig ännu böra 
lämna en del upplysningar angående sakkatalogen och det för denna 
gällande systemet. Afsikten med denna katalog är naturligtvis, 
att den intresserade skall kunna finna ett blad äfven utan att ega 
kännedom om vare sig gravören eller målaren, blott på grund af 
det framstälda ämnet. Vid uppställandet af katalogschemat gäller 
det altså främst, att träffande känneteckna de olika motiv, som 
öfver hufvud taget kunna förekomma; detta sker lämpligast och 
noggrannast genom betecknande »slagord», d. v. s. rubrikerna böra 
formuleras så vidt möjligt med uttryck, hvilka så att säga falla 
frågaren på tungan. 

Det schema, som här följer, är hufvudsakligen det samma, som 
följes vid kopparstickskabinettet i Berlin, och h vilket i sin ur- 
sprungliga, något oändamålsenligt invecklade form utarbetats af 
dr Laschitzer i Wien (Se Mitteilungen der K. u. K. Institut fttr 
österreichische Geschichtsforschung, Innsbruck 1884); dock hafva 
några förenklingar företagits af mig efter samrådan med direktorial- 
assistenten vid Berlins kopparstickskabinett dr V. von Löga. 

I. Beligiösa framställningar. 

A. Gamla testamentet. 
I A. 1. Gud fader. 

I A. 2. Bibliska historien. 

I A. 3. Personer ur gamla testamentet (profeter, sibyllor, Jesse rot 
o. s. v.). 

B. Nya testamentet. 
I B. 1. Kristus. 

A. Kristus i betecknande situation eller handling. 

B. Porträtt (utan symboliska attribut). 



Digiti 



zed by Google 



OM KOPPARSTICKSAMLINGAR. 129 

a. Barn (allena och till sammans med Johaniies). 
(1. hel fig., 2. half fig.) 

b. Man. 

(1. hel fig., 2. half fig.) 

c. Hufvud. 

C. Kristi lidandes historia. 

a. Ecce Homo. 

(1. hel fig., 2. half fig.) 

3. tömekrönt hnfvnd (Äfven Veronika m. svettduk). 

b. På korset (äfven korsfästelsen). 

1. allena (och med änglar). 

2. med Maria och Johannes. 

3. med heliga personer och donator. 

c. Som lik. 

1. allena (eller begråten af änglar). 

2. med Maria (Pietå). 

3. med andra personer (nedtagningen från korset, 

grafläggningen, begråtandet o. dyl.). 

d. Uppstånden (uppenbarelser o. dyl.). 
D. Kristus i symboliska framställningar. 

a. Salvator mundi (med världsgloben); barnet med 

martyrverktygen. 

b. Den gode herden (med lammet, med hjorden o. s. v.). 
I B. 2. Maria. 

A. Marias historia. 

B. Madonnan (med barnet). 

C. Maria utan barnet. 

D. Den heliga familjen. 

E. Madonnan med heliga personer. 

F. Mariakult (devotionsbilder, uppenbarelser, underverk). , 
1 B. 3. Apostlarne och Johannes döparen. 

I B. 4. Den helige ande. 

I B. 5. Treenigheten. 

I B. 6. Apokalypsen. 

IB. 7. Heliga personer ur Nya testamentet. 

9 



Digiti 



zed by Google 



130 OM KOPPARSTICKS AMLING AR. 



I B. 8. Änglar. 
I B. 9. Djäfvulen. 

I B. 10. Döden (dödssymboler, personifikationer, dödsdanser, Ars 

moriendi). 

A. Världsdomen. 

B. Himmelen (de saliga). 

C. Skärselden. 

D. Helvetet. 

I B. 11. A. Den kristna läran (trosbekännelse, sakrament, bud- 
ord, bön). 
B. Den kristna allegorien (Kristi monogram, sym- 
boler). 

I B. 12. Biblia paupemm. 

I C. Mytologi. 

I C. 1. Orienten och antiken. 

A. Allmänna mytologiska framställningar. 

B. Enskilda gudomligheter (putti, genier). 
I C. 2. Nordiska mytologien. 

I C. 3. Folkfantasiens gestalter: jättar, tomtar, häxor o. dyl. 

II. Profana framställningar. 

II A. Historien och kulturhistorien. 

II A. 1. Historiska händelser af politiskt innehåll. 
II A. 2. Hoflif och festligheter (äfven utom hofvet hos adliga). 
II A. 3. Ofriga framställningar ur furstliga och adliga perso- 
ners lif. 
II A. 4. Präster och andliga. 

A. Den kristna kulten, ordens- och pilgrimslif. 

B. Hednisk kult o. dyl. 
II A. 5. Borgare. 

A. Hvardagslif. 

B. Högtider och festligheter. 

C. Yrkeslif (äfven vetenskapliga och konstnärliga sys- 

selsättningar). 



Digiti 



zed by Google 



OM KOPPARSTICKS AMLINGAR. 131 

n A. 6. Bönder, handtverkare och arbetare. 

A. Hvardagslif. 

B. Högtider och festligheter. 

C. Yrkeslif. 
IL A. 7. Porträtt. 

A. Fnrstar (ordnade alfabetiskt efter staternas namn). 

B. Adelsmän (ordnade alfabetiskt). 

C. Präster (ordnade alfabetiskt). 

D. Borgare ( » > ). 

E. Bönder ( > » )• 

II A. 8. Kostymbilder (ordnade efter 1. nationer, 2. tidsperioder, 

3. stånd). 
II A. 9. Tiggare, förbrytare, narrar samt allahanda individer, 

som ej kunna föras under någon föregående 

kategori. 
II A. 10. Historiskt-topografiska bilder. 
Il A. 11. Historiska allegorier och satirer, 
n A. 12. A. Genealogi och stamträd. 

B. Vapensköldar. 

C. Medaljer och mynt. 

D. Ordenstecken. 

E. Rebus. 

n A. 13. Varia (som kan hänföras till historien eller kultur- 
historien). 

II B. Icke historiska framställningar. 
II B. 1. Illustrationer. 

A. Böcker med kända författare. 

B. Sagor och folkböcker. 
Il B. 2. Allegorier och satirer. 

A. Per8o^ifikationer (af elementen, årstiderna, tidsåld- 

rarna o. s. v.). 

B. Emblemata, planeter, månader o. dyl. 
II B. 3. Stilleben. 

II B. 4. Landskap (eller parker och trädgårdar). 



Digiti 



zed by Google 



132 OM KOPPARSTIOESAMLINOAB. 



Il B. 


5. 


A. Aktetadier. 

B. Anatomica. 

C. Studiehufvnd och andra kroppsdelar. 

D. Perspektiv. 


n B. 


6. 


A. Djur. 

B. Yäxter. 

C. Mineral. 


II B. 


7. 


Arkitektur (så väl inre som yttre). 


II B. 


8. 


Konstindustriela föremål. 

A. Ornament. 

B. Möbel. 

C. Husgeråd (af olika material). 

D. Smiden. 

E. Textilarbeten. 

F. Smycken. 

G. Bokornering.* 


II B. 


9. 


Skepp och vagnar. 


II B. 


10. 


Vapen och redskap. 


II B. 


11. 


Alfabet. 


n B. 


12. 


Spelkort. 


n B. 


13. 


Vsuria (instrument, troféer m. m.). 



Vid användandet af detta schema gäller såsom en hofvad- 
regel, att en tidigare kategori har företrädesrätt framför en senare, 
d. v. s. blad, hvilka med ungefär samma berättigande kunde fä 
plats under två eller flere olika rubriker, införas alltid under den 
första möjliga. I kinkigare fall, då osäkerhet kan uppstå, under 
hvilken afdelning ett kopparstick lämpligast bör inordnas, er- 
håller ordnaren den bästa handledning genom att fråga sig: hvem 
är hufvudpersonen? eller: hvad är hufvudhandlingen? samt: huru 



^ Under rabriken »Konstindustri» knnde appställas en stor mängd nnderaf- 
delningar, nödyändiga yid ordnandet af en större ornament- och arkitektnistick- 
samling. Jag har dock ej yelat upptaga utrymmet därmed. Ett mycket ändamåls- 
enligt schema för en sädan specialsamling har utarbetats af intendenten G. Upmark. 



Digiti 



zed by Google 



OM KOPPARSTICKSAMLINÖAR. 183 

begär en besökande, som önskar se detta blad? Ett kort och klart svar 
på dessa frågor skingrar i de flesta fall hvarje tvifvelsmål. Att 
det meddelade systemet ingalunda eger oinskränkt giltighet är na- 
turligt — jämkningar i detaljerna kunna ju alltid företagas med 
hänsyn till den samling, som skall ordnas — men att det är 
praktiskt och ändamålsenligt i hufvudsak, därför utgör dess mång- 
åriga framgångsrika användning vid ett af de största och må 
hända det bäst ordnade kopparstickskabinettet i Europa en god 
burgen. 

Sedan ett kopparstick sålunda behörigen beskrifvits och upp- 
förts i »rullorna», därigenom förvärfvande medborgarrätt i samlingen, 
öfverlåtes det i andra händer, montörernas, och nu vidtager det 
icke mindre betydelsefulla och intressanta arbetet med uppsätt- 
ningen. Denna är naturligtvis af mycket olika art, beroende 
af kopparstickens växlande värde, men i hvarje fall användas 
materialier af bästa slag, hvilka bevara bladet i oskadadt tillstånd 
för århundraden, äfven om det är i det tätaste bruk. De kar- 
tonger, som användas, tillverkas på så sätt, att de vid tempera- 
turväxling aldrig slå sig i vågor; alt papper, som förekommer vare 
sig vid klistringen eller som underskydd, är naturligtvis garanteradt 
så väl mot krympning som töjning. Ja, förfaringsättet i sin helhet 
är ingalunda enkelt, det har medfört en hel serie uppfinningar och 
patent och kräfver både medel och arbetskrafter i rikt mått, men 
nödvändigt är det, om man betraktar kopparsticken såsom oersätt- 
liga alster af den skapande fantasien, hvilka ingen — allra 
minst ett museum — har rätt |ttt genom försummelse i något af- 
seende låta förfaras. Jag kan själffallet här icke ingå på någon 
detaljredogörelse för tillvägagåendet vid monteringen. Att den 
måste ses och inhemtas praktiskt ligger ju i sakens natur. 

Alla de intryck och erfarenheter från min studievistelse vid 
kopparstickskabinettet i Berlin, som meddelats i uppsatsens andra 
afdelning, ega knappast intresse för den konstintresserade publiken i 
allmänhet, men jag har dock ansett det mödan lönt att noggrant 
utarbeta dem, ty jag tror, att det är af betydelse, att de grund- 
satser, som tillämpas vid materialets bearbetande i de stora euro- 



Digiti 



zed by Google 



134 



OM KOPPARSTICESAMLINGAR. 



peiska kopparstickskabinetten, blifva bekantgjorda äfven i Sverge 
liksom öfver hufvud taget i hvarje land, som önskar följa med den 
samtida vetenskapliga utvecklingen äfven på museifrågornas be- 
gränsade område. 

Stockholm den 15 februari 1900. 

OSVALD SIREN. 




Digiti 



zed by Google 



UR NORDISKA MUSEETS ARKIV. 185 



11. 

Ur 
Nordiska museets arkiv. 

Ur Nordiska museets arkiv, som bland annat innesluter en 
större samling bref från så väl inom vetenskapens och politikens 
som konstens och literaturens områden märkliga svenska personer, 
skola tid efter annan i dessa meddelanden sådana skrifvelser ingå, 
hvilka kunna anses ega ett visst allmänt intresse eller en större 
kulturhistorisk betydelse. En början till en sådan brefföljd är 
redan gjord genom de båda i redogörelsen för åren 1895 — 1896 in- 
förda brefven ur Johan August Hazelii och Carl Jonas Ludvig 
Almqvists brefväxling. 

Såsom en fortsättning meddelas här ett bref från skalden Karl 
August Nicander äfvensom ett från målaren och skriftställaren 
Egron Lundgren. Nicanders bref är skrifvet i £om i början af 
år 1828 under de första mäktiga intryck, som världstaden utöfvade 
på den unge resestipendiaten. Hvad däremot Lundgrens bref angår, 
härleder sig detta från en tidpunkt, då konstnären stod på höjden 
af sitt rykte såsom en af samtidens mest framstående akvarellister. 
Det är nämligen dagtecknadt i England 1860 och ger ett känne- 
tecknande uttryck för Lundgrens fint bildade och humana karaktär. 



Digiti 



zed by Google 



136 UB NORDISKA MUSEBT8 ARKIV. 



1. 

Bref från Karl Augrust Nicander till 
M. G. von Schantz. 

Borna, den 19. Jan. 1828. 

Min gode Vän och käre Broder! Visserligen borde jag, för att 
handla rättvist, taga till ett litet format och högst två blad tjockt, 
då jag nu besvarar din lilla välkomna brefstump, den jag i Heidel- 
berg erhöll och njöt. Men då jag dröjt så länge med detta svar, 
fordra skyldigheten och min böjelse att jag åtminstone fyller två 
stora qvartblad, då brefvet prunkar med en så classisk och förnäm 
öfverskrift. Utan onödigt prat går jag rakt på Eom, ej för att 
gifva dig en beskrifning af denna underbara stad, men för att be- 
skrifva mig sjelf, huru jag just nu ser ut i denna min omgifiiing. 
Märk: 

Jag sitter vid Via Sistina i huset N:o 100. i ett gladt, ljust 
rum med tvenne fönster. Står jag vid det högra, och öppnar det, 
så kan jag spraka med Thorvaldsen, tvert öfver gatan, i fall han 
öppnar sitt; men om jag befinner mig vid det venstra, så ser jag 
rakt ned i en liten trädgård, der nu, i Januarii månad, bladen 
grönska och Orangerna glödande nedtynga trädens grenar. Lyfter 
jag ögonen litet högre, så ser jag ut öfver det ståtliga Quirinal- 
palatset, samt ej långt derifrån skådar jag den stora Pignen höja 
sig ur Colonnas trädgård. Längst till venster ligger den sköna 
kyrkan S, Maria Maggiore^ der jag vakade nästan hela Julnatten 
och hörde och såg juldagens praktfulla messa; till höger har jag 
Obelisken vid Trinitä del Monte och längre bort Monte Mario med 
sin Villa och sina höga Cypresser. Men nu ser jag ej på utsigten; 
ty jag sitter vid mitt gröna bord och skrifver. Framför mig stå 
några små editioner af Zappi, Goldoni^ Monti, Gruarini, SallustiuSy 
SuetoniuSy Feas Boma^ och bredvid ligga de litet volumineusare 



Digiti 



zed by Google 



UB NORDISKA MUSEETS ARKIV. 187 



upplagorna af Tasso, Ariosto^ Alfieri och Benvenuto Cellinis lefverne, 
samt en samling af Gravnrer öfver Rom. På väggen sitter upp- 
spikad en Charta öfver samma hufvudstad, den jag redan någor- 
lunda känner till sitt omfång, emedan jag varit här sedan den 20 
November 1827. och gjort flitiga kringvandringar. Sedan mitt 
bref är färdigt, ärnar jag göra en spatsergång till S. Griovanni in 
Laterano, för att i dess grannskap se tvenne antika Statuer, Hans 
majestät Titus med dotter, som i dessa dagar blifvit hittade i jordens 
sköte. Denna jord är så fruktbar på både naturens och konstens 
alster, att Statuer och antiquiteter plockas här alla årstider, lik- 
som jordpäron om hösten i Sverige. Likväl må man vara ganska 
försigtig, om man vill handla antiquiteter här; man blir lätt lurad, 
liksom det redan händt Brödren Hallencreutz, Expeditions Secre- 
teraren, hvilken befinner sig här, boende på Villa Malta, och oför- 
trutet vandrande bland de gamla ruiner. Ordentliga fabriker finnas, 
der man förfärdigar Alderdomslemningar, så säges det. Jag har 
likväl ej sett dem, och har endast köpt 3. Antiquariska saker: Ett 
mynt af Hadrianus, som jag kom öfver vid Fiesole nära Florenz, 
ett annat af Äntoninus, funnet i Caracallas Catacomber, och en 
liten Camée med ett vackert hufvud. Att jag dessutom förskaffat 
mig andra småsaker, som ingenting kosta, är naturligt, och sådana 
minnen få, när man kommer hem, ett högt värde. 

Efter denna Episod vill jag fortsätta mitt Portrait: Jag är 
klädd i svarta byxor: på fötterna har jag ett par skor, fodrade 
med ludet skinn, emedan i mitt rum, liksom öfverallt i Rom, golf vet 
är af sten, och man således har godt tillfälle att frysa om fötterna, 
när man sitter stilla, ehuru luften i dag är och hela tiden varit 
så skön och mild, att man ute på promenaden gerna under grön- 
skande lagrar, söker skygd för middagssolens strålar. O du härliga 
Italien, med ditt paradisiska climat, din eviga vår, dina Minnen, 
blommor och konst- verk! Du Sago-land, du Diktens och Skaldernas 
fosterland. En hel lifstid, om den förvandlades i en enda fortsatt 
bön af tacksamhet, vore ej tillräcklig att betala den Skuld, hvari 
jag står till Försynen, som låtit mig se och njuta denna rikedom 
af skönhet. 



Digiti 



zed by Google 



138 UB NORDISKA MUSBBT8 ARKIV. 



Nu har jag kommit af vägen igen. Ytterligare är jag klädd 
i en svart, något gammal sammetsväst, samt högst densamma grdna 
surtout, hvari jag sutit ooh skr if vit Kongliga bref i Kongliga Krigs 
Expeditionen. Den är ännu skäligen brukbar, ehuru sidenfodret 
lidit ansenlig förminskning. En stor del har nemligen af diverse 
skräddare blifvit bortskuret, såsom något för grannt, d. v. s. för 
trasigt. Slutligen röker jag just nu med samma pipa, som du 
nyttjat någon gång i Brandelska huset, Ladugårdslandet, Sperlings- 
backen, 3. trappor upp. — 



Konst-Nyheter, Byström, som bor i mitt grannskap, har nyss 
fulländat tvenne Nymfer, af hvilka den ena går ur badet, och den 
andra går i badet. Båda äro gracieusa. Den ena blir qvar i Bom, 
såsom köpt af Prins Santa Croce. Dessutom har han modellerat 
min fästmö: d. v. s. En Mcij, en Victoria; men jag tviflar, eller 
törs åtminstone ej hoppas, att det blir något bröllop af. Först 
borde jag åtminstone fara till Grekland och vinna några segrar, 
såsom en äkta iVbcavSpcx;. 

Thorwaldsen är sysselsatt med en skön, sittande, colossal bild 
af Pius VII, som skall pryda hans Monument. Hans Attelier är 
full af härliga saker. — Wära Landsmän Södermark och Mömer 
måla af alla krafter: den förre är lycklig i Portrait: den senare i 
skildrandet af Romerska ooh Neapolitanska folk-scener. De komma 
troligen i höst eller i sommar till Sverige. In summa äro vi 17. 
Svenskar i Bom. Bland dessa 2:ne Mamseller Stading, som bo ej 
långt från mig, och bedja hälsa, liksom jag, hjertligen till Brödren 
Carl Aman. Den yngsta af dem målar rätt snällt Landskap och 
har varit 3. år i Dresden. 

Hälsa oregerligt alla Bröderna och Vännerna i Expeditionen. 
Säg dem, att om de slå sig tillsamman och skrifva mig ett bref 
till på Bom, fullt med allehanda nyhetskram, så varder jag sådant 
med glädje annammande och ofördröjligen besvarande. Jag är 
lycklig, frisk och glad, som en fisk i sjön, en fjäril på blomman 
och en örn i skyn. Under sådana auspicier och under en sådan 



Digiti 



zed by Google 



UR NORDISKA MUSEETS ARKIV. 139 

bimme], slår äfven Poesiens träd ut sina friska blommor: och när 
jag jemfbr mitt nuvarande tillstånd med det, hvari jag befann mig 
för ett år sedan, är det ungefär samma skillnad som emellan 
Lifvet och Döden. 

Om jag också skulle blifva bedragen i min väntan att få något 
bref från Bröderna in Corpore, ehuru de ännu äro skyldiga mig 
svar på den prosaico-poetiska Episteln jag sände dem från Esp- 
lunda, så hoppas jag med säkerhet att Du skrifver mig till och 
det snart och utförligt. Lemna inneliggande bref till Wieselgren, 
som bor hos Landshöfdingskan Lange, om han är qvar i Stock- 
holm. ^ Skulle han vara flyttad från Stockholm, så var god och 
sänd bref vet till den ort der han vistas. Inlösen för detta bref må 
han dela med dig. Jag förmodar att den blir dyr nog. 

Oföränderligen 

Din trofaste Broder 
August, 

Camevalens fest begynner den 8 februarii. Då blir lif och 
lefverne. 



^ Hon bor antingen pä Skeppsholmen, eller snedt emot Lings Gymnastik, i hörn- 

haset. 



Digiti 



zed by Google 



140 UR NORDISKA MUSBETS ARKIV. 



Bref från Egron Lundgren till hans broder. 

Brompton 7:de Dec. 60. 

Min k. Mildhog. 

Sedan jag skref sist har allt Gudskelof gått så stilla och be- 
skedligt att jag icke haft någonting att fbrmäla och således icke 
heller som du sett skrifvit någonting. Jag förmodar att förhållandet 
varit detsamma i hvad dig sjelf och öfriga vänner beträffar, och 
om jag skrifver i dag, är det endast för att säga att allt står väl 
till. Det enda som jag tror mig böra tala om, i händelse möjligt- 
vis något rykte derom skulle hafva nått Sverige, är att jag haft 
ganska pressande inbjudningar att åtaga mig återigen en långresa 
i en annan verldsdel, nemligen de Amerikanska förenta staterna. 
Som du nog vet har den Engelske Kronprinsen helt nyligen med 
stor éclat besökt den delen af verlden, och man är nu betänkt på 
att samla hvad som i pittoreskt hänseende skulle kunna illustrera 
denna resa och jag undrar allsicke på att man kastat ögonen på 
mig såsom på den bäst passande för ett sådant värf — såväl i an- 
seende till mina relationer till hofvet och personliga bekantskap 
med prinsen som för många andra orsaker. Jag har derföre blifvit 
lofvad guld och gröna skogar om jag ville gå in på förslaget, och 
tillbudet tycktes i flera fall verkligen vara mycket frestande. För 
den som skulle vilja resa i och bese de Förenta Staterna etc. skulle 
icke något förträffligare tillbud kunna yppas, då allsingen afsigt 
skulle göras på resekostnaderna och jag dessutom genom de- alldra 
kraftigaste recommendationer skulle från början komma i nära be- 
röring med statens yppersta män för att icke säga fruar. Jag 
öfvervägde också projectet — så godt jag kunde och kom till det 
resultat att gamla verlden är mer än tillräcklig för mig och att 



Digiti 



zed by Google 



UR NORDISKA MUSBETS ARKIV. 141 



det är så litet som lockar mig i Amerika att jag på det bestämdaste 
afsade mig anlitandet. China är då någonting ojemförligt mycket 
mera lockande och jag skulle hafva stor lust att åtaga mig till- 
budet att gå dit, såvida det icke toge en så be&ngdt lång tid — ty 
på mindre än två år skulle näppeligen ett sådant arbete hinnas 
med. Och två år ute på en sådan vildjagt är icke så litet — med 
ett ord — borta är bra, men hemma är bäst — jag menar i Europa. 
Jag njuter för närvarande af ett så oberoende, stilla och roligt lif, 
i stånd att välja de sysselsättningar som roa mig och de recrea- 
tioner som passa mig — att det skulle vara ofbrståndigt och oför- 
låtligt att icke erkänna med tacksamhet att jag fått mycket, 
mycket öfver höfvan och mycket mer än de fleste. 

Skrif mig nu snart till och säg mig hur du har det. Jag kan 
nog gissa att du som vanligt är obelåten med hela verlden. Allt 
kan ses på många sätt — och man kan vänja sig vid mycket här i 
verlden, men- grufligt afvita är det att vänja sig att se endast 
malörten utan att upptäcka rosorna bredvid. De verkl. blinda 
äro då tusen gånger lyckligare, ty de tro då åtminstone att det är 
som andra säga dem och glädja sig deråt. Det gör ingenting att 
vara ensam, var ensam om du icke har någon som du har lust att 
vara med — men det som är mycket farligt och ett riktigt långsamt 
tärande gift, det är att allt för ofta vända tankarna inåt på ens 
eget sjelf, i synnerhet när sinnesstämningen är så nertryckt som 
din vanligen. Det är nödvändigt att företaga dig något arbete — 
något förströende arbete, något arbete som kan påkalla hela ditt 
intresse och som kan hafva en lockelse för dig. Protokollskrif- 
ningen är icke någonting sådant, det är endast som att såga ved — 
förslår till maten på Skomakarkällaren. Låt tankarne flyga ut i 
hvilken direktion dem lyster, men var alltid mån om att låta dem 
så sällan som möjligt få ransaka och rusta med N:o 1. Det har 
ingen fara, N:o 1 tar ändå nog vara på sig. Tänk på andra, tänk 
på att göra andra glädje, sök att finna elementerna till en sådan 
verksamhet och sjeKva detta sökande skall bli en källa till många 
njutningar som du nu icke anar att de finnas till i verlden. Du 
säger att - du vet allt detta, men det är icke nog att veta, det är 



Digiti 



zed by Google 



142 UR NORDISKA MU8BBTS ARKIV. 

meningen att vi skola praktisera det här i verlden. Allt annat är 
emot naturens ordning och straffar sig derföre oundvikligen sjelf. 
Det är icke många som det flyger stekta sparfvar i mun på, — 
vi måste alla åtminstone sträcka ut handen för att skaffa oss dem, 
och sådan är vår Herres beundransvärda ekonomi, att hvad vi göra 
med intention att skaffa andra säUhet är hvad som förer belöning 
med sig, — det är ett utsäde med blomma och frukt — under det att 
sjelfviskhetens isolering är sterilt på allt utom på nedslagenhet, 
kraftlöshet och mörka tankar. Men det är icke att undra öfver 
om den som en längre tid sysselsätter sig ihåUande med insipid 
skrifvargöra, till slut kommer att så att säga se allt upp och ner 
och förlorar styrka att se lifvets stora och friska sida. Det är 
Sisyphus som rullar stenen och man kan nog tänka att han på 
lofstunderna vänder sig till någonting litet intressantare och derf5r 
straxt heldre börjar rulla sina egna tankar. Det är icke många, 
som på sådant sätt bortkonstlade hafva energi nog qvar att på 
manligt sätt klifva fram och armbåga sig in midt i verldsträngseln, 
der man väl blir knuffad och trampad på liktornarne men dertill 
i rikt mått kan få känna ett friskt lif svalla genom hjertat med 
ljusa förhoppningar, stora och ömma känslor och så många orsaker 
till admiration att knappt någon tanke skänkes alla rännstenar 
man måste hoppa öfver. Hvad som derför kanhända skulle passa 
dig bättre för ögonblicket vore ett grundligt studium af någon 
vetenskap som skulle kunna fängsla ditt intresse och uppmärk- 
samhet och fylla en tomhet som du nu icke fyller med annat än 
skräp. 



K L. 




Digiti 



zed by Google 



Digiti 



zed by Google 



Digiti 



zed by Google 



1. 

Nordiska museets 

styrelse och tjänstemän.' 

styrelse. 

Otåféra/nåe. 

Professor Axbl Kby. 94. * 

Styresman, 
Dr Artur Hazelius. 72. 

Skattmästare. 
Byråchefen Viktor Almquist. 97. 

Öfrige ledamöter. 
Professor Carl Curman. 90. 
Professor Gustaf Nordbnström. 94. 
Ej tillsatt. 

Tjänstemän. 
Amanuenser vid museets särskilda afdelningar. 

Hr Pbr Gubtaf Vistrand, vid allmogeafdelningen samt handtverks- 
och skrdafdelningen. 81. (Se äfven nästa sida.) 

* I denna förteckning angitVas förhållandena, sädana de voro den 1 maj 18^H). 

* Siffrorna angifva det är. då befattningen tillträddes. 

10 



Digiti 



zed by Google 



146 TJÄNSTEMÄN VID NORDISKA MUSEET. 

Dr John Bottiger, vid afdelningen för de högre stånden, 91. 

Hr Carl Palm, vid historiska afdelningen och gravyrsamlingen. 96. 

Föreståndare vid afdelningen för katalogisering 
af inkommande föremål. 

Hr Edvard Hammarstedt. 97. 

Arkivarie och sekreterare. 
Fröken Visen Levin. 86.. 

Bibliotekarie. 
Hr Per Gustaf Vistrand. 81. 

Räkenskapsförare, 
Fröken Selma Ström. 93. 

Förrddsförvaltare. 

Fröken Agnes Ljungberg. 81. 

Fröken Anna Levin. 93. (Se äfven nedau.) 

Fröken Sigrid Millrath. 96. 

Artetsledarc, 
Fröken Anna Levin. 97. 

Öfriga ordinarie amanuenser. 

Fröken Emilia Helleday, vid registreringsarbetet. 76. 
Fröken Louise Hagberg, biträdande sekreterare. 94. 



Extra ordinarie amanuenser. 

Fru Hermina Helleday, f. Helleday, vid registreringsarbetet. 86- 
Fröken Hilda Walun. 86. 
Fröken Augusta Nauman. 89. 
Fröken Lotten Hagberg. 91. 



Digiti 



zed by Google 



TJiNSTKMÅN TID NORDISKA MUSSKT. 147 

Fru Amslie Bergman, f. af Klint. 92. 

Fröken Marianne Bäckström. 92. 

Fröken Hedvig af Klint. 92. 

Fröken Ellen Planthaber. 93. 

Fru Edit von Weddbrkop, f. Stenman, biträdande räkenskapsförare 

på Skansen. 93. 
Fröken Ingegerd Ahlgrensson. 94. 
Hr Alarik Bbhm, vid botaniska oeh zoologiska afdelningarna på 

Skansen. 97. 
Fröken Tian Kistnbr. 97. 
Fröken Lina Sandell. 97. 

Biträdande extra ordinarie amanuenser. 

Fröken Ida Möller, biträdande räkenskapsförare. 98. 

Fröken Hedvig Boivie. 98. 

Fröken Elsa von Schwerin. 98. 

Fröken Hedvig Bratt, biträdande arbetsledare på Skansen. 99. 

Fru Elin Sjöstedt, f. Boman. 99. 



Rustmästare. 
Hr Frans Oskar Holmström. 79. 

Fogde på Skansen. 
Ej tillsatt. 

Fodermarsk vid zoologiska afdelningen på Skansen. 
Hr Johan Fredrik Zettergren. 96. 

Trädgårdsmästare på Skansen. 
Hr Anders Edvard Svensson. 92. 

Kastéllan på Bredablick. 
Hr Gustaf Lindqvist. 92. 



Digitized by 



Google 



148 TJÄKSTEMXN vid NORDISKA MUSBET. 



Museets byggnad på Lejonslätten. 

Arkitekter, 
Professor Isak Gustaf Clason. 88. 
Arkitekten Gustaf Améen. 90. 

Byggnadskontro llant. 
Ingeniör Claes Gustaf Norström. 91. 

Byggmästare, 
Hr Håkan Larsson. 89. 




Digiti 



zed by Google 



NOBDISKA MUSEBT8 TJÄNSTEMÄN OCH PERSONAL. 149 



2. 

Strödda meddelanden 
angående Nordiska museet år 1898. 

Med afseende på Nordiska museets tjänstemän och personal må 
följande under år 1898 inträffade förändringar antecknas. Bland de 
e. o. amanuenserna afgingo fröknarna Dea Alm och Ebba Kjelleström. 
Till biträdande e. o. amanuenser antogos vid styrelsens sammankomst 
den 10 juni 1898 fröknarna Ida Möller, Kerstin Sandblad och Hedvig 
Boivie samt vid sammankomst den 14 nov. samma år till biträdande 
amanuens fil. doktor A. Björkander. 

Arbetsfördelningen var den samma som under närmast föregå- 
ende år. De ordinarie amanuenserna hafva haft en daglig tjänst- 
göringstid af 6 — 8 timmar och de extra ordinarie af 6 timmar. Denna 
tjänstgöringstid har dock, då de löpande göromålen vid museet sådant 
fordrat, af flere amanuenser ytterligare utsträckts. 

Personalen utgjordes vid slutet af år 1898, utom styresmannen, 
af 110 personer, nämligen 11 ordinarie och 19 e. o. amanuenser, 1 
rustmästare, 1 fogde, 1 kastellan, 12 djurskötare (däri stallbetjä- 
ningen inräknad), 12 trädgårdsmästare och trädgårdsarbetare, 3 
timmerarbetare, 8 stenarbetare, 3 portvakter, 2 nattvakter, 28 kullor 
och annan kvinlig betjäning samt 9 arbetare för hvarjehanda göro» 



Digiti 



zed by Google 



150 RESOR TILL MUSEETS FRÄMJANDE. 



mål. Under sommaren, då vakthållningen och öfriga arbeten vid 
mnseet kräfde en större arbetspersonal, var hela antalet omkring 
125 personer. 

Den vid byggnadsarbetet å Lejonslätten använda arbetsstyrkan 
utgjorde vid slutet af året, utom arkitekter, kontrollant och bygg- 
mästare, omkring 80 man. 



Under år 1898 företogos till främjande af Nordiska museets 
syfte åtskilliga resor inom olika delar af vårt land och äfven inom 
grannlanden. 

Museets styresman gjorde under året tvänne resor i museisyfte; 
den ena från den 28 juni till den 4 juli, med Bäckaby gamla trä- 
kyrka i Småland, hvilken hembjudits åt museet, och Homborga 
socken i Västergötland såsom mål. Kyrkan i fråga fans emellertid 
ej fullt lämplig såsom typ för en äldre svensk landskyrka, hvarför 
något köp ej kom till stånd; däremot förvärfvades i Homborga en 
karakteristisk ryggåsstuga, hvilken samma år fördes till museets 
friluftsutställning på Skansen (se sid. 179). Den andra resan, som 
gjordes 30 aug. — 7 sept. öfver Kristiania och Trondhjem, inbragte 
150 nummer, hufvudsakligen norska allmogesaker, belysande Norges 
äldre textila konst och träslöjd. 

Amanuensen P. Gr. Yistrand gjorde på uppdrag af styresmannen 
tvänne resor, den ena i Uppland under mars månad för undersök- 
ning af äldre byggnadsminnen, flyttade runstenar m. m., den andra 
i Östergötland under juli, dels för undersökning af en vapensamling 
å Vikbolandet, dels för granskning af rubbade grafstenar å örberga 
kyrkogård. 

Amanuensen A. Behm företog under augusti och september 
månader med anslag af Nordiska museet en resa till Jämtland. 
Under denna resa, hvars syfte hufvudsakligast var att anskaffa 
fjällväxter för Skansens botaniska trädgård, samlades och ned- 
skickades ett sjuttiotal till den alpina floran hörande växter, hvilka 
omedelbart utplanterades på Skansen. Härom meddelas närmare i 
den botaniska redogörelsen. Se sid. 184 o. f. 



Digiti 



zed by Google 



RESOR. UTGÅNGNA OCH INKOMNA SKRIFYELSER. 15 1 



Dr A. Björkander gjorde den 6 — 16 maj likaså på museets 
bekostnad och för dess räkning en resa inom Soninda socken i 
Södermanland för insamling af föremål, belysande denna sedan 
gammalt intressanta bygds etnografi och odling. Större delen af 
den omkring 50 nnmmer omfattande skörden utgjordes af äldre väl 
bevarade folkdräkter och smycken samt smärre husgeråd. 

Jägmästaren H. Samzelius, hvilken äfven under några föregå- 
-ende år verkstält etnografiska forskningsresor för museets räkning, 
företog i början af år 1898 en färd inom Norrbotten, Österbotten 
och Kemi lappmark, hvarunder han genom det frikostiga bidrag, 
som för ändamålet lämnats af konsul Gr. E. Broms, förvärfvade åt 
museet en samling föremål, företrädesvis egnade att belysa den nord- 
:finska slöjden under senare tid. 

Inom Värmlands finnbygder gjorde fil. kandidat N. Keyland 
på museets bekostnad rikt fruktbärande forskningar och insamlingar 
af etnografiska och kulturhistoriska föremål, därvid genomvandrande 
icke mindre än elf va socknar och församlingar. Värdet af de redan 
i och för sig betydande samlingarna ökades i hög grad genom de 
omsorgsfulla beskrifningar och teckningar af herr Keylands hand, 
hvilka ledsagade de samma. Vid sina vandringar hade herr K. sär- 
skildt uppmärksamheten vänd åt de finska byggnadsformerna, främst 
pörtena, för att uppspåra sådana i möjligast ursprungliga gestalt. 

På miiseets bekostnad företog vidare arkitekten B. Almquist 
-en resa till Borgunds välbekanta staf kyrka i Norge i syfte att 
studera dennas arkitektur för ett beramadt uppförande af en kopia 
af denna byggnad på Skansen. 

Bland resor, gjorda af museets ombud i landsorten, må om- 
nämnas herr P. Edholms inom Ångermanland, hvilken inbragt ett 
hundratal delvis mycket värdefulla fornsaker, hemmansegaren Bud 
Erik Olssons undersökningar i Rättvik i Dalarna och gårdsbrukaren 
Christian O. Tos i Saude och Hiterdalen i Norge. 



Antalet af från museet år 1898 utgångna skrifvelser var 3,438; 
antalet inTcomna utgjorde 2,112. Såsom paket och korsband hade 



Digiti 



zed by Google 



152 MUSEIBT^ONADBN Å LEJONSLÄTTBN. 

från museet utgått 2,904 försändelser. I denna summa äro dock ej 
inräknade den mängd försändelser, som genom bud kringsftndts 
inom hufvudstaden. 



Museibyggnaden å Lejonslätten visade under 1898 tiU det yttre 
knappast någon förändring. 

I det inre af den före utställningen hufvadsakligen i mnrstomuie 
uppförda norra delen utfördes däremot flere viktiga arbeten. Under 
år 1897 doldes till större delen det råa murverket i museets stora 
hall af tillfällig öfverklädnad, och man kunde endast af den norra 
fondväggen med dess präktiga balkongparti samt västra sidans när- 
mast liggande pelarparti sluta sig till, huru man ämnade af den 
vackra, ljust grönaktiga mölnbomarmom med däremellan putsade 
ytor utföra hvalf, listverk, balustrader m. m. Under senare delen 
af 1898 verkstäldes emellertid, i den mån som mölnbomarmom hann 
levereras, inmurning af den samma i hvalfbågarna mellan hallen 
och dess nedersta galleri samt a de stora pelarnas baspartier, hvar- 
jämte en del listverk uppsattes ofvanför omnämda hvalfbågar. Större 
delen af byggnadens invändiga murytor, så väl väggar som hvalf- 
kupor, färdigputsades äfven, och i stället för det på järnbalkarna 
tiU första galleriets bjälklag under utställningen lagda tillfälliga 
plankgolf vet utfördes nu betonhvalf med slipad yta. 

Arbetet försiggick under samma ledning som förut, och arbets- 
styrkan utgjorde, från att under första halfåret blott hafva varit 
några få man, sedermera närmare 80 man. Kostnaderna för årets 
arbeten hafva uppgått till 82,732 kr. Hela den på museets nybyggnad 
till 1898 års utgång nedlagda kostnaden utgjorde 735,024:89. * 

Den viktiga frågan, huru medel för byggnadsarbetenas fortsätt- 
ning skulle anskaflFas, erhöll under 1898 en mycket lycklig lösning. 

Sedan museets byggnadsfond i det närmaste blifvit använd och 
museets styrelses före utställningen i Stockholm 1897 hos K. M:t 



» Se vidare tab. gld. 267. 



Digiti 



zed by Google 



HUSEIBYeONADBN 1 LEJONSLlTTEN. 15$ 



gjorda framstftUning om tillstånd att anordna ett penningelotteri 
till förmån för mnseibyggnaden afslagits, såg det eii tid mycket 
mörkt at med byggnadens fullbordande. 

Några för museet varmt intresserade personer — hufvudsakligen 
bland dem, som förut åvägabragt utställningslotteriet och redan 
därvid visat sin välvilja för museet genom att till museibyggnaden 
anslå detta lotteris öfverskott — satte sig emellertid i rörelse för 
att med stöd af den erfarenhet, som vunnits af utställningslotteriet^ 
åstadkomma ett nytt lotteri, hvars hela vinst skulle tillfalla musei> 
byggnaden. En plan för detta lotteri var redan vid 1897 års slut 
uppgjord och en ansökan om lotteriets beviljande till K. M:t in- 
lämnad af museets styrelse. Denna hemställan hade följande lydelse: 

Till Konungen. 

Då fråga uppstod om anordnande af en allmän konst- och indu- 
striutställning i Stockholm 1897 å Kungl. Djurgården, hade Nordiska 
museets styrelse hoppats, att uppförande af den återstående delen 
af museibyggnaden å Lejonslätten före utställningens början skulle^ 
ehuru i hög grad fördelaktigt för museet själft, vara af så betydande 
fördel äfven för utställningen, att detta då skulle hafva kunnat 
genomföras, och ingaf styrelsen därför den 9 juli 1895 till Eder» 
KungL Maj:t en af utställningens förvaltningsutskott tillstyrkt 
underdånig hemställan att för beredande af tillgångar till detta 
byggnadsföretag få anordna ett penningelotteri. 

Denna hemställan blef emellertid af Eders Kungl. Maj:t den 1^ 
i samma månad afslagen, enligt hvad dåvarande chefen för civil- 
depairtementet meddelade, på den grund att man ansåg, att det icke 
funnes tillräcklig säkerhet för att byggnaden skulle hinna uppföra» 
före den stundande utställningens öppnande. 

Visserligen finnes icke nu något så betydande tillfälligt skäl,^ 
men museets eget behof gör sig i stället efter dess nu 25«åriga till- 
varo altmer så mycket starkare gällande, att Nordiska museet» 
styrelse vågar att i underdånighet åter vända sig till Eders KungL 
Maj:t med en förnyad anhållan i samma syfte som ofvan nämda 
skrifvelse. Styrelsen tillåter sig därvid erinra om hvad hon då. 



Digiti 



zed by Google 



154 MUSEIBYGGNADEN A LE JONSLÄTTBN. 



såsom hafvudskäl för sin framställning anförde, nämligen att de i 
fiitt slag enastående samlingar, som under namn fbrst af Skandinavisk* 
etnografiska samlingen och sedan af Nordiska museet hopbragts i 
syfte att lämna eftervärlden en så vidt möjligt klar bild af de 
skandinaviska och i all synnerhet det svenska folkets kulturutveck- 
ling, ännu sakna det hem, i hvilket de först kunna helt och fullt 
fylla sin fosterländska mission. 

Väl hafva genom enskild o£Pervillighet samlats efter våra for- 
hållanden betydande summor, h vilka i sin mån vitna om det all- 
männa intresse Nordiska museet väckt, och stolt reser sig också på 
den af Eders Kangl. Maj: t nådigst upplåtna platsen början till ett 
för museets skatter värdigt hem. Men att på samma sätt som hit- 
tills anskaffa medel till byggnadens fullbordande skulle, om det ens 
lyckades, i alla händelser kräfva en så lång tid, att betydande för- 
luster måste uppstå icke endast materielt utan firamför alt ideelt 
sedt, med afseende på den ande, i hvars väckande och underhållande 
museets främsta betydelse ligger. 

Då enda utvägen att inom rimlig tid anskaffa de för arbetenas 
fortsättning nödiga medlen fortfarande synes Nordiska museets 
styrelse ligga i anordnandet af ett penningelotteri, och då lotterier 
ofta nog medgifvas för konst- och kulturändamål, borde väl för ett 
så rent fosterländskt kulturändamål, som här afses, några svårare 
betänkligheter mot ett lotteris inrättande enligt vår uppfattning 
knappast behöfva möta. 

I synnerhet torde detta icke behöfva vara faUet efter den er- 
farenhet man fått af utställningslotteriet, som på ett så lyckligt 
sätt genomförts, och som i hufvudsak skulle tjäna till förebild för 
det lotteri museet härmed anhåller att få anordna, ehuru med ett 
till lottköparnes bästa icke oväsentligt ökadt vinstbelopp i förhål- 
lande till omsättningen. 

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, vågar därföre styrel- 
sen i djupaste underdånighet anhålla: 

det täcktes Eders Kungl. Maj:t medgifva Nordiska mu- 
seet rätt att anordna ett penningelotteri å högst 5,400,000 
kronor enligt följande hufvudsakliga bestämmelser: 



Digiti 



zed by Google 



MUSBIBYGaNADBN A LBJONBLÄTTEIT. 155 



1. Lotteriet indelas i serier, hvarje å 900,000 kronor, 
med högst två dragningar under hvart af åren 1898 — 1900. 

2. Hvarje lott skall lyda å 10 kronor och till detta pris 
försäljcks till allmänheten. 

3. I hvarje serie skola utfalla vinster till sammanlagdt 
belopp af minst kronor 540,000. 

4. Det skall åligga Nordiska museet att för fullgörande 
af ofvan upptagna vilkor aflämna en af vederhäftiga personer, 
åt hvilka lotteriets anordnande må öfverlämnas, ingången an- 
svarsförbindelse, innehållande tiUika förpliktelse att ibr hvarje 
dragen serie, oberoende af huru försäljningen af lotterna må 
hafva utfallit, till Nordiska museet öfverlämna ett belopp af 
250,000 kronor, samt att, i händelse därutöfver skulle uppstå 
öfverskott, till Nordiska museet aflämna jämväl detta. Innan 
försäljning af de till en serie hörande lotterna må påbörjas, 
skall så beskaffad förbindelse, afseende nämda serie, vara till 
Eders Kungl. Maj:t afiämnad och hafva blifvit af Eders 
Kungl. Maj:t godkänd. 

Stockholm den 30 november 1897. 

TInderdånigst 

Axel Key. 

Carl Curman. J, B^inder. G. Kordensfröm. 

Artur Haeelius. 

För att underlätta anskaffandet af de nödvändiga garanterna 
utfärdade museets styrelse den 8 jan. 1898 ett upprop, ur hvilket 
följande här må meddelas: 

För att den dyrbara skatt, Nordiska museet i sina alt jämt 
växande samlingar eger, må komma till sin fulla rätt, fordras 
uppenbarligen, att alla dessa nu gömda rikedomar må kunna upp- 
ställas samt enhetligt och öfversiktligt ordnas för att i ordets 
egentliga mening framträda som ett nordiskt museum. Åt sam- 
lingarna måste beredas hus och härd, och en viktig början till detta 



Digiti 



zed by Google 



156 MUSEIBTG6KADBN A LEJONSLITTBN. 

arbete är äfven, såsom bekant, gjord. Men att på samma sätt, som 
hittills skett, stycke för stycke i mån af tillgång söka fullborda 
verket, medfbr nästan oöfvervinoeliga svårigbeter. Skall planen 
kanna genomföras, måste det ske genom att på en gång samla alla 
till buds stående hjälpmedel. 

Också har Nordiska museets styrelse f6T vinnande af detta 
ändamål till Kungl. Maj:t ingått med begäran att få anordna ett 
penningelotteri. 

Den beräknade kostnaden ft^r museets färdigbyggande till den 
omfattning, hvartill grunden redan nu blifvit lagd, uppgår jämte 
inredning för samlingarnas mottagande till i rundt tal kronor 
1,800,000. Men då det är antagligt, att utställningslotteriets Ofver- 
skott, något öfver 300,000 kronor, kommer att tillfalla museets 
byggnadsfond, skulle lotteriet icke behöfva förskaffa museet mer än 
återstoden eller 1,500,000. — — —— — — — — — — 

Förutsättning för det bifall till ansökningen, hvilket Nordiska 
museets styrelse anser sig hafva all anledning förvänta, är emeller- 
tid, att en så beskaffad förbindelse, som i ansökningen omförmäles, 
ställes till museets förfogande. Vid nyss angifna förhållanden är 
det vår öfvertygelse, att den härmed förenade risken icke kan anses 
vara synnerligen betydande, hälst förbindelsen afser allenast en 
serie och risken fördelas å minst 40 personer. 

Vi våga därför hoppas, att de vänner til] fosterlandet och dess 
minnen, hvilka äro i tillfälle att i detta fall lämna sitt bistånd, 
icke skola undandraga sig att genom tecknande af sina namn under 
bifogade förbindelse möjliggöra företaget. 

Stockholm den 8 januari 1898. 

Nordiska museets styrelse: 



Den i uppropet omnämda förbindelsen hade följande lydelse: 
Under förutsättning, att Kongl. Maj:t lämnar Nordiska Museet 
tillstånd att i enlighet med gjord ansökan här i riket anordna ett 
penningelotteri å högst 5.400.000 kronor, indeladt i serier, hvarje å 



Digiti 



zed by Google 



MUSBIBYOGNADBN A L£J0K8LÄTT£N. 



högst 900.000 kronor, med lotter å 10 kronor, ikläder sig under- 
tecknad den i nämnda ansökan afsedda garantiförbindelse för första 
serien af lotteriet. 

Såsom vilkor för denna förbindelse förutsattes: 
l:o) att det till försäljning utbjudna beloppet af lotter i serien sättes 

till kronor 900.000; 
2:o) att dragning af serien icke eger rum tidigare än den 1 Juli 1898; 
3:o) att under år 1898 endast må till försäljning utbjudas lotter af 

den första serien; 
4:o) att af seriens hela belopp skola 540.000 kronor såsom vinster 
fördelas å lotterna i serien, 250.000 kronor tillfalla Nordiska 
Museets byggnadsfond, samt högst 110.000 kronor användas till 
bestridande af omkostnader &v lotteriet, skolande om å detta 
belopp uppstår öfverskott, detta öfverskott reserveras till be- 
täckande af möjligen uppkommande brist å fftljande serier, samt 
hvad för sådant ändamål icke erfordrats vid slutredovisningen 
tillfalla Nordiska Museets byggnadsfond; 
5:o) att hvad sålunda tillfaller Nordiska Museet bokföres såsom 
särskild fond för fullbordande af Museets byggnad, hvilken 
fond ej må med Museets öfriga tillgångar sammanblandas eller 
för något som helst annat ändamål användas eller tillgripas; 
6:o) att åt undertecknad jemte öfriga garanter öfverlemnas att genom 
utsedde delegerade ombesörja försäljning af lotterna i serien. 
Under angifna förutsättningar ikläder sig undertecknad ansva- 
righet derför att dels de i serien utfallande vinster skola till de 
vinnande utbetalas, dels ock att 250.000 kronor skola tillfalla Nor- 
diska Museets byggnadsfond; och förpliktigar jag mig alltså, att för 
min del efter liufvudtalet af garanterna i händelse af behof till- 
skjuta det belopp, som härtill må finnas erforderligt. 

Denna förbindelse är icke emot mig gällande med mindre minst 
40 personer iklädt sig dylik garanti. 
Stockholm den 1 Februari 1898. 

Det lyckades jämförelsevis snart att finna icke endast 40, utan 
50 personer, som iklädde sig denna garantiförbindelse. 



Digiti 



zed by Google 



158 MUSEIBYOGNADEN Å LEJONSLITTBN. 



Dessa 50 personer voro följande: 

Grosshandlaren F. Althainz. 
Bankokommissarien A. Bagoe. 
Grosshandlaren C. Bbnotson. 
Direktör J. Bbrnström. 
Ingeniör J. Bolodsr. 
Bokförläggaren A. Bonnier. 
Grosshandlaren A. Brinck. 
Bankiren A. Burman. 
Godsegaren F. H. Bönsow. 
Grosshandlaren J. BIoeström. 
Grosshandlaren E. Cederlund 
Bankiren C. Cbrvin. 
Bankiren C. G. Cbrvin. 
Professor C. Curman. 
Grosshandlaren B. A. Danblius. 
Hofstallmästaren J. Dickson. 
Konsul O. Ekman. 
Grefve V. von Hallwyl. 
Bankdirektör E. Hbckscher. 
Bankdirektör C. Hbrslow. 
Grosshandlaren I. Hirsch. 
Ingeniör O. Hirsch. 
Häradshöfding G. B. A. Holm. 
Kapten A. Janse. 
Grosshandlaren L. L. Liberg. 
Grosshandlaren J. Loven. 
Grosshandlaren K. L. Lundberg. 
Godsegaren C. F. Lundström. 
Generaldirektör H. Martin. 
Professor O. Medin. 
Ingeniör C. G. Norström. 
Bankdirektör J. H. Palme. 
Konsul C. D. Philipson. 



Digiti 



zed by Google 



MU8EIBYGQNADBN A LEJONSLÄTTBN. 15» 



Grosshandlaren V. Ramstbbt. 

Konsul V. RöHSS. 

Professor H. Sjögren. 

Ingeniör A. Sjögren. 

Grosshandlaren F. Slöör. 

Bankdirektör H. Stjernspetz. f 

Stadsmäklaren G. Strandberg. 

Grosshandlaren P. Sundström. 

Grosshandlaren N. Sörbnsen. 

Generaldirektören grefve F. Cl:son Wächtmeister. 

Fru A. "Wallbnberg, f. von Sydow. 

Grosshandlaren A. Wannberg. 

Bankiren C. A. Wbber. 

Häradshöfding C. A. Weinberg. 

Grosshandlaren O. Wijk. 

Grosshandlaren P. Wikström. 

Grosshandlaren E. Österltnd. 

Den 8 febr. beviljade Kungl. Maj:t i nåder det sålunda begärda 
lotteriet, hvars första serie skulle dragas den 1 okt. 1898. 

Till kommiterade för lotteriets skötande utsagos bland garan- 
terna bankdirektör J. H. Palme, bankir Carl Cervin och ingeniör 
C. G. Norström, hvilka till kontorschef antogo herr Otto Rooth, 
som redan i utställningslotteriet hade samma befattning. 

Försäljningen af lotterna lyckades väl, och då omkostnaderna 
icke uppgingo till beräknadt belopp, erhöll museet på denna första 
serie en ytterligare vinst utöfver de garanterade 250,000 kr. af 
29,212 kr. 88 Öre. Härtill har ytterligare efter preskriptionsårets 
utgång kommit icke mindre än 24,190 kr. i outtagna vinster. 

Sedan till andra serien erhållits 51 garantiförbindelser af i det 
närmaste samma personer som förut, medgaf Kungl. Maj:t lott- 
försäljning till denna serie med dragning den 1 maj 1899. 

Den 15 november 1898 började försäljningen till andra serien, 
som gått med ännu bättre resultat än den första, så att man nu 
har all anledning att hoppas, att hela lotteriet skall kunna genom- 



Digiti 



zed by Google 



160 BYOGNADSFONDEK. PBNNINOBDONATIONER. 



föras och nmseibyggnadens fullbordande därmed vara tryggadt. 
€huru dels till följd af ändringar i ritningarna, dels till följd af 
de betydligt stegrade byggnadskostnadema den beräknade kostnad- 
suraman torde komma att icke obetydligt öfverskridae. 

Då Allmänna konst- och industriutstftUningens 1897 räkenskaper 
under 1898 icke kunnat afslutas, och af deras resultat i viss mån 
kunde bero, om utställningslotteriets hela öfverskott skulle komma 
museibyggnaden till godo, har det härifrån beräknade beloppet ännu 
icke till museet öfverlämnats. 

Museets byggnadsfond, som under 1898 ökats med kr. 279,302: 97, 
utgjorde vid slutet af år 1898, sedan utgifterna för året, kr. 83,113: 75, 
afdragits, 209,444 kr. 2 öre. 



Bland penningedonationer till Nordiska museet under år 1898 
må här främst nämnas de med anledning af museets den 24 okt. 
firade tjugufemårsjitbileum lämnade gåfvorna, nämligen af justitie- 
rådet, direktör N. Josbphsbn i Köpenhamn 10,000 kr.; af ingenir.r 
C. A. SöDBRLUND 1,500 kr. (se äfven nedan); af professor och fni 
C. CuRMAN 1,000 kr.; af fru C. Scharp, f . Westman, och justitieborg- 
mästaren J. L. Pbntzin i Uleåborg hvardera 100 kr. ; af ingeniör R. T. 
Björklund 50 kr., samt af museets styresman, dr A. Hazblius 2,500 kr. 

Till Skansfonden inbetalade H. M. drottninmn äfven detta är 
250 kr. och fru A. Wallbnbero, f. von Sydow, likaså 250 kr. 

Genom testamentariskt förordnande af f. d. uppbördskommissarien 
F. C. Sundgrbn erhöll museet 13,111 kr. 84 öre, och såsom ytterligare 
utdelning enligt med. doktor H. F. Antblls testamente emottog 
Nordiska museet 5,700 kr. 

För öfrigt må nämnas följande till olika ändamål lämnade 
gåfvor: af fru J. Kbmpb, f Wallis, 2,000 kr.; af ingeniör C. A. So- 
derlund 1,000 kr.; af öfverstekammarj un karen frih. S. Gr. Åkbrhublm 
likaså 1,000 kr.; af konsul G. E. Broms och fru J. Gustafsson. 
f. Pettersson, hvardera 500 kr., samt af bruksegaren C. von Plåten 
200. kr. 



Digiti 



zed by Google 



INKOMSTER OCH UTOIFTBR. FÖRVÄRF TILL MUSEET. 161 

TiU Bredablicksfonden infloto enligt lämnade förbindelser 9,600 
kr. samt i smärre poster i öfrigt 623 kr. 53 öre. 

Dess utom erhöll museet genom Allmänna konst- ooh industri- 
utställningens I Stockholm 1897 lotteri ett belopp af 45,260 kr. 



Museets, Skansens och Bredablicks inkomster under år 1898 
uppgingo till kr. 306,387: 69 och utgifterna under samma tid till 
kr. 339,184:66. Häraf utgjorde Skansens inkomster kr. 185,555: si 
och dess utgifter kr. 234,452:71. Skilnaden mellan Skansens in- 
komster och utgifter beror därpå, att köpeskillingen för Sevilla, 
38,000 kr., ingår i den här upptagna utgiftsumman. 

Af museets lösa skuld svarar museets styresman genom sitt 
öfverlätelsebref af den 18 april 1880 för den hufvudsakligaste delen, 
211,557 kr. 7 öre. 



Antalet personer, som år 1898 till museet lämnade gåfvor af 
egentliga museiföremål, var 522; de skänkta föremålen utgjorde öfver 
3,500. Till anläggningarna på Skansen lämnades 1898 gåfvor af 
154 personel*. Se för öfrigt sid. 212 och följande. 

Hela inköpsumman af föremål, hänförliga till museisamlingarna, 
uppgick år 1898, fraktkostnader inräknade, till kr. 18,274: 28. 



Museets verksamhet för ökandet af sina samlingar har under 
år 1898 fortgått efter samma plan och omfattning, som under före- 
gående tid. På grund så väl af fiere inköp, på hvilka museet offrat 
icke obetydliga penningebelopp,, som af det intresse, med hvilket 
museet alt fortfarande omfattats af den stora allmänheten, har 
frukten af museets arbete äfven på detta område blifvit ganska rik. 

Af årets förvärf torde följande i ett eller annat hänseende vara 
de märkligaste: 

11 



Digiti 



zed by Google 



162 FÖRVlRF TILL MUSEET. 



Till den förhistoriska af delningen: en samling ångermanländska 
vapen och redskap af sten eller skiffer, delvis tillhörande den ark- 
tiska stenåldern. 

Till allmogeaf delningen. Från Skåne: en järnugn från 1571, 
med tysk inskrift och bilder i låg relief, framställande den förlorade 
sonens hemkomst till fadern; åtta stycken snörmärlor — fyra skilda 
typer — af silfver och tillhörande kvinnodräkten; ett par aflångt 
fyrkantiga beslag, troligen till bälte, af förgyldt silfver med genom^ 
brutet rikt gotiskt löfverk, rosetter m. m.; bonader, allmogemål* 
ningar från 1700- och 1800-talen, utförda på väf och papper och 
sannolikt målade af småländske bonadsmålare i västra Sunnerbo. 

Från Bleking: halssmycke af silfver, prydt med filigransarbete» 
kulörta stenar, hängkors och sex länkar, sammansatta af små ringar 
och pärlor. 

Från Halland: en samling bonader och hängkläden, de senare 
med sydda, ej väf da mönster; husgeråd af tenn, brons, trä och ler- 
gods; redskap för husslöjd m. m., till större delen från norra och 
mellersta Halland. 

Från Småland: liten gjuten sked af silfver med päronformigt 
blad och skaftet afslutadt med en piniekotte eller dylikt; skänkskåp^ 
prydt med list verk och triumfbågar, som erinra om 1600-taleta 
möbelomering. Det är måladt i flere färger och har å dörrfyllning- 
arna ledigt tecknade och i färg utförda blomkvistar och liljestänglar 
i rokokostil, som mycket väl kunna vara gjorda af Per Hörberg. 
Härför talar dels den omständigheten, att skåpet förskrifver sig 
från nämde målares födelsebygd, dels målningarnas likhet med 
signerade och dagtecknade bänk- och läktarmålningar i Norra Ljunga 
kyrka i Småland, hvilka Hörberg utförde 1774. 

Från Västergötland: litet skrin med rikt järnbeslag i 1500- 
talets stil, samt hela inredningen, en del möbler och husgeråd till 
Hornborgastugan på Skansen (se nedan sid. 179). 

Från Östergötland: »By ordning vid Sjökumla by> i Västra 
Stenby socken, intressant originalhandskrift, dagtecknad 22 mara 
1817. 



Digiti 



zed by Google 



FÖRVÄRF TILL MUSBET. 16» 



Från Södermanland: släde från början af 1800-talet; fullständiga 
och synnerligen väl bibehållna mans- och kvinnodräkter från Sorunda 
socken, med till dem hörande spännen, knappar, nålar m. m. af silfver. 
Från samma socken har museet därjämte förvärfvat strödda möbler 
såsom skåp, »matstol» m. m. samt husgeråd af trä och tenn, hörande 
till ett gammaldags välförsedt sorundabo. 

Från Uppland: lerflaska i form af en liggande tunna, prydd 
med målning i grönt och brunt åh vitgul botten jämte årtalet 1685; 
nyckelharpa från Vendels socken, samt ett skåp i allmogestil, på- 
verkad af kejsarstilen, från Häfverö socken. 

Från Värmland har museet lyckats erhålla rikhaltiga samlingar 
af allmogesaker, omfattande så väl möbler, husgeråd och andra 
bohagsting från 1600- och 1700-talen som ock grafkors af smid t 
järn, slöjdverktyg och dylikt af mycket ursprunglig form. Af stort 
intresse äro kar, hålkar, hyttor, skåp och stolar af urhålkade trä- 
stockar, samt en samling föremål af växlande innebörd, som särskildt 
belysa den värmländsk-finska befolkningens etnografi och odling. 

Från Dalarna: fullständig barndräkt för flicka, från Leksands 
socken; strödda plagg till mora- och malnngsdräkter; silfverspänne 
och hängkors från Malungs socken; brudkrona af mässing, med »löf» 
och gjuten ornering i renässansmönster; ett par gjutna skospännen 
med synnerligen vacker ornering; två gjtitna mässingskedar med 
runda blad och långa skaft, den ena därjämte med en St Andreas- 
bild i skaffcänden; två fat af lergods, med stiliserade växtmotiv och 
årtalen 1686 och 1692; vidare en samling svarfvade, snidade och 
målade »kasstickor» från Malung, samt slutligen »getklubbor», för 
ordnandet af bylagens vallgång, och »kvarn- och refstickor», hörande 
till allmogens räkenskapsföring. 

Från Medelpad: brudkrona af förgyld metall, med ornering i 
1600-talets stil. 

Från Jämtland: en ovanligt stor »mjöl-koksa», öskar, med rikt 
snidadt skaft och målad i brunt och blått. 

Från Härjedalen: tio handmålade väggtaflor, utförda 1833 för 
en bondstuga i Elfros socken. Alla dessa taflor framställa bilder 
ur den heliga skrift, såsom paradiset, syndafallet, händelser ur 



Digiti 



zed by Google 



164 FÖRVÄBF TILL MUSBBT. 

Kristi lif, himmelriket och afgrundeii, med längre textade inskrifter, 
aom till större delen äro lånade ur gamla salmboken. I stil och 
färggifning erinra de om de allmänt kända dalkarlsmålningama 
från Leksand, med stiliserade träd, väldiga knippen af blommor 
och de handlande personerna ofta i dräkter, som boros af allmogen, 
då taflorna målades. Af särskildt intresse är följande inskrift, 
målad å baksidan af en af taflorna: »10 sttlken Målade taflor a 24 
sk. stuket en allés 5 Rd R Gr S. Olhans Olof Jonsson i Rättvik Alt- 
sarbyn», hvilken uppger namnet på målaren och det 1833 antagligen 
gängse priset på liknande arbeten. Rörande denne 01 Hans Olof 
kan slutligen meddelas, att han ansågs som en för sin tid skicklig 
målare samt att han var född i Rättvik den 25 november 1790 och 
dog därstädes den 6 april 1878. 

Af svenska allmogesaker utan bestämd fyndort må anföras en 
samling lerfat — det älsta från 1707 — ornerade med människo- eller 
djurbilder, stiliserade växter m. m. och offca hållna i en mycket 
vacker färgton; samt en runkalender, inristad å ena sidan af en 
träskifva med valkliknande ändstycken. Kalendern börjar med 
nyårsdagen och har utsatt gyllental med [) S under 2, 3, 4 ja- 
nuari. A skifvans frånsida äro inristade ett par geometriska figu- 
rer, möjligen afsedda för något slags brädspel samt »St Peders lek». 

Från Norge har förvärfvats en vacker samling af husgeråd, 
däribland flere skåp, tavletter och himmelsängar, med karakteri- 
stiska sniderier och inskriffcer, husgeråd af mässing, brons och glas 
såsom fat, ljusstakar, ofta drifna eller prässade, samt till form och 
omering egendomliga glasflaskor och andra glaskärl. Vidare väfnader, 
utförda i rödlakansteknik; silfversmycke; gilles- och ölkärl af karak- 
teristisk form, med målningar och inskrifter; rikt sirade seltyg m. m. 
Såsom prof på de inskrifter, med hvilka ölbollarna i detta års för- 
värf äro prydda, må följande anföras: 

^riC &aa at Ibn jaar eij ^ovetvett \ (Dg <I>nt U^i S)m pan^ j 
men &aa Ibu bCt^^er S^Ot (Dg (letf | Vtlin Biaerre go^e (StanX>ti 

S>tt Qyneft at Vctetve S>ett 0terPefte igeCtt | Vel ^nbttU 0{tfle 
&aa ^aver teg ^eltt. 



Digiti 



zed by Google 



PÖRVXRF till MTJSBBT. 165 



i5el^ flaalm tit mttntett 

Ottbtit btt fet 25ttttben 

<Ds ttit fom en t^n. 

C^i Mttb ev i beffen 

0S UTalt er i ^aeCfen 

i^ 35t^Ser 3 ^im. Ttnno 1726. 

2lf benm HmI en uven et en Ibtaab ^v at n)^be: 
men f^t en ven ieg fltenfee fu{ en gäng 
cs vU h^ne ttte (hjerte) fv)^be* 1817. 

%ap ^l ttbt 25o(ten cg fetl> iDen paa 25ovbet 
tve ftve fem ptgev 09 faa en flecL 
@aa viUe vi faa /Lj^ftig ub IDvifCe 
Stovbolben til )^bevft pvieCe. 2(nno 1821. 

Inskrifter liknande dessa har museet på flere ölboUar i sin rika 
samling af norska ölkärl. 

Till museets finska afdelning hafva tvänne båtar inköpts, den 
ena en forsbåt, typisk för Kemi älf och hennes omnäjd, den andra 
en tjärbåt af den form, som varit i bruk i Tlle älf. 

Äfven från Estland har museet genom pastor R. Winkler fått 
emottaga en om svensk-finskt inflytande vitnande samling husgeråd 
af trä, samt ett bronssmycke, sannolikt från medeltiden. Tilläggas 
må, att alla dessa föremål äro gåfvor till Nordiska museet af all- 
mogemän i St Jtlrgens nära B;eval. 

Till sin handtverkS' och shråafdelning har museet lyckats för- 
värfva ej blott strödda föremål, utan äfven hela grupper af saker, 
som på ett alldeles förträffligt sätt fullständiga hvad som redan 
finnes i denna afdelning. 

Sålunda har museet från Stockholm genom köp erhållit en större 
silfvervälkomma, hållen i karakteristisk rokokostil, förfärdigad 
af stockholmsguldsmeden I. Berg och försedd med fbljande inskrift 
på svenska och tyska: >Alla ärliga Wagenmakare Gesellemas Silfver 
Welkom Som Efter Olykeliga branden d 12 Februarii 1769 blef 



Digiti 



zed by Google 



lee FÖRVÄRF TILL MUSEET. 



för ny ad». Hit höra 8 olikformiga ailfverskyltar, prydda h vardera 
med bilden af en vagn i gravjrr eller drifvet arbete, namn och årtal, 
af hvilka senare framgår, att skyltarna gjorts under tiden mellan 
1670—1739 och altså prydt en äldre, nämda geslller tillhörig väl- 
komma, som förstörts vid ofvan antydda eldsvåda. Detta synes 
äfven af en anteckning i vagnmakargesällemas inventariebok, som 
upplyser, att den nya välkomman gjordes af silfret efter den g^mla, 
»hvilket till en del i askan (efter härbärget) återfants», samt att 8 
skyltar och »gubben», sannolikt den mansbild i antik dräkt och 
väpnad med en bila, som pryder locket å 1769 års väJkomma, räddats. 
Enligt anförda källa väger denna vackra pokal 161 V» lod. I köpet 
ingick därjämte en ämbetslåda med mässingsbeslag, en »InwentariiBok 
för loflige Wang Makare Embetets Gteaellers In och Utgifter*, 
börjad 1769 och omfattande tiden till 1848, »Loflige Wagnmakare 
Ämbetets Gesellers Bok» (in- och utskrifningar), börjad 31 juli 
1769 och afslutad 20 nov. 1847, strödda handlingar och en sigill- 
stamp med mässingplatta, hvarå framstäiles en täckvagn inom 
följande omskrift: wagnmakare gesellernas sigill uti Stockholm. 
En under vagnbilden anbragt skriftrad upplyser, att sigillet 
blifvit OMGRAWBRAT, sannolikt 1828, då gesällerna enligt inven- 
tarieboken för ett sigill utgåfvo »Banco 5: le». Detta i sig själft 
dyrbara och intressanta förvärf får en ökad betydelse därutinnan, 
att museet hittills saknat urkunder (protokoll och dylikt) äldre 
än 1804, i fråga om hufvudstadens vagnmakeri. 

Genom en ren tillfällighet fick museet i november 1898 antyd- 
ningar om, att Stockholms gamla fiskköparämbetes kvarlåtenskap 
möjligen ännu stode att rädda, och vidtagna undersökningar ledde slut- 
ligen därhän, att museet hos en fiskmånglerska vid Fiskarhamnen 
lyckades öfverkomma nämda ämbetes låda — ett vackert arbete i 
1700-talets tidigare smak — samt en del handlingar, däribland 3^ 
fblianter, innehållande dels »Sumpfiskare Embetedz ProtocoU» för 
åren 1668 — 1691, dels »Lofl: Fisk-kiöpare Ämbetets protocoll» för tiden 
mellan 1710 och 1805. 

Af strödda skråminnen, vunna från Stockholm, kunna anföras: 
vinskänkarnes skråordning i handskrift från 1703; sigillstamp af 



Digiti 



zed by Google 



FÖEVÄRF TILL MUSBBT. 16^7 



silfver med emblem — pokal och sohacJ^pjes i flikig ornerad sköld — 
och inskriften: swarfwakb iBMBBTET sigill i Stockholm; samt »Amin- 
uelse af Lofi. Kopparslagare Embetets Qvartals-Dag», textad och 
versifierad handskrift, dagtecknad 2 ang. 1778. 

Från Falkenberg: ämbetslåda med förkroppningar å lock och 
fot samt målningar — däribland en dnbbelörn, skor och stöflar — 
hvilken tillhört Falkenbergs skomakare. 

Från Lidköping: protokollsbok från 1779 till inpå 1840.talet, 
hvilken tillhört »Bygg- och Mnre Mästare Ämbetets öesälle Låda» 
i Lidköping. 

Från Linköping: sigillstamp med inskriften: linkiöpings. kruko- 
MAKARB. ÄMBETES. 8IGIL. 1779, kring en blomsterurna. 

Från Arboga: räkenskapsbok för tiden 1676—1777, som tillhört 
^uldsmedsämbetet i Arboga. 

Äfven från Tyskland har mnseet under loppet af 1898 liksom 
under flere af de föregående åren fått åtskilliga värderika föremål 
till sin skråafdelning. Häribiand må särskildt nämnas en »Weber 
Ordnung» från 1599, i folio på pergament; en skrå för linneväfvare, 
handskrift på pergament, dagtecknad 1658; en liten vacker ämbets- 
låda från 1670; icke mindre än 58 skråsigillstampar för skilda handt- 
verk, den älsta från 1653; processionstänger och standar, rikt prydda 
med sniderier, sinnebilder, målningar, m. m. 

Bland nyförvärfvade bidrag till af delningen för arbetets historia 
märkas följande: tryckpräss från 1747, ursprungligen använd vid 
Stockholms nummerlotteri; en samling trästockar för tapet- och 
tygtryck; äldre åkerbruksredskap, såsom plog, knif- och muUharfvar, 
radsåningsmaskin och tranärtsharpa, hvilka varit i bruk å Krusen- 
bergs herregård i Uppland; en symaskin af svensk tillverkning från 
1860-talet och märkt »B^undlöf»; ett större vandringshjul till trösk- 
verk; handskbord för tillverkning af handskar, samt slutligen en 
intressant samling tenngjutarf ormar från förra delen af ^1800-talet, 
afsedda för tillverkning af leksaker. 

Till af delningen för minnen från det gamla Stockholm: skylt af 
sandsten, framställande en sittande björn, från apoteket »Hvita 



Digiti 



zed by Google 



168 FÖBYÄRF TILL MUSBBT. 

Björn»; skyltarm af järn, frå^i den numera atftngda källaren »Dmfvan» 
vid Västerlånggatan; skylt med skyltarm från det forna värds- 
huset »Sevilla> å Djurgården; solvisare af sandst^i från det gamla^ 
likaledes försvunna, å Djurgården belägna värdshusets »Blå PortMi> 
trädgård. Dess utom må framhållas 6 vackert i ek snidade dörr- 
öfverstycken i rokokostil, från huset nr 26 Hamngatan; prydUga 
järngaller från trappuppgångarna i det gamla Bondeska palatset; 
järngrindar och dörrar från huset nr 27 Drottninggatan; kakel 
från flere egendomar, samt en vid grundgräfning å Helgeandsholmen 
funnen väl bevarad kruka af stengods. 

TiU af delningen för jaktväsendet: björnsaxar från Dalarna och 
Grästrikland; ett större parti skalltyg jämte vargspjut och stänger^ 
hvarmed skallafdelningarnas platser betecknades, alt sammans fordom 
användt vid vargskall i Västergötland. Äfven från Småland har 
museet fått emottaga en samling vargskalltyg, bestående af aflång^ 
fyrkantiga tygstycken, hvarå finnas målade eller tryckta vidunder- 
liga ansiktsmasker, vanligen i svart och röd oljefärg. 

Till afdelningen för krigsväsendet hafva bland annat, kommit 
ett par mycket sällsynta medeltids vapen, nämligen en spikklubba, 
antagligen från Lerbäcks socken i Närke, samt en s. k. skäggyxa 
från 1400-talet, funnen i jorden i Skåne. Vidare en »domkraft», 
bågspännare af järn; ett par kruthorn af oxhom, från 1600- och 1700- 
talen, samt flere uniformspersedlar från senare tider. 

Till den kyrkliga afdelningen: en ljuskrona af smidt järn, prydd 
med korsblommor, liljor och bladformiga hängen, i 1400-talets stil; 
reliefsnideri, framställande £risti grafläggning. Snideriet, som ur- 
sprungligen tillhört Orsås gamla kyrka i Västergötland, har fem 
figurer, förgylda och målade i flere färger. Vidare en dopfunt af 
sten, från Eriksbergs kyrka i nyssnämda landskap; en fattigbössa 
med en snidad helgonbild samt slutligen en kyrkbänk, den senare 
antagligen från 1600-talet. 



Digiti 



zed by Google 



FÖRVÄBF TILL MUSKET. 169 

Till afdelningen för de högre stånden gjordes under år 1898 flere 
värde&lla förvärf, bland hvilka kär främst må framhållas: 2 por- 
trätt, målade i olja af okända konstnärer från 1600-talet, det ena, 
ett knästycke, framställande friherrinnan Margareta Soop, fbdd 
Horn af Marienborg (d. 1663), samt det andra, en bröstbild i oval, 
föreställande gref vinnan Sofia Juliana De la Gardie, född Forbus (d. 
1701). Vidare en genretafla samt 4 dörröfverstycken, utf&rda i olja 
på 1600-talet. Dessa målningar, som alla härstamma från den s. 
k. mälsåkersamlingen, hafva blifvit öfverlämnade till museet af 

H. M. KONUNGEN. 

Inom den kostymhistoriska och textila afdelningen märkes: en 
samling rikt broderade västar af siden och andra väfaader, de flesta 
från 1700-tålet, bland hvilka särskildt en af rödt siden med inväfd 
bård i guld och silke utmärker sig genom smak och elegans. Värde- 
fulla äro äfven ett par betjäntlivréer från det grefliga piperska 
godset Kristinehof i Skåne. 

Ett intressant prof på svenskt gobelinväfveri utgöra 6 stols- 
öfverdrag från förra hälften af 1700-talet, hvilka i naturliga färger 
på svart botten återgifva dels ymnighetshom, dels bilder ur djur- 
världen inom barockinramningar. Om stor konstfärdighet vitnar 
äfven ett på hvitt siden i olikfärgadt silke, antagligen under 1600- 
talets senare hälft utfördt broderi, framställande en österländsk 
genrebild med en sultan och en sultaninna inom en praktfull krans af 
blommor. Här må äfven omnämnas flere i silke vackert utsydda 
plånböcker af siden, från senare hälften af 1700-talet och början af 
detta århundrade, hvilka på ett utmärkt sätt fullständiga den rik- 
haltiga samling af broderimönster museet förut eger. Likaledes har 
den stora samlingen af märkdukar blifvit ansenligt tillökad. En 
stor, väl bibehållen matta från ItfOO-talet, af blått ylletyg med 
vacker omering i schattérsöm, samt en tronhimmel af blå sammet 
med påsydda silfvergaloner förtjäna äfven att här upptagas. 

Bland möbler och husgeråd märkas: sybord af mahogny med 
beslag och lister af mässing, hvilket, enligt åsätt signatur och hall- 
atämpel är tillverkadt år 1782 af »And: Lundelius i Stockholm»; 
vidare skulpterad stol i barockstil, ovanlig modell; härfvel från 



Digiti 



zed by Google 



170 FÖRVÄEF TILL MUSEET. 



nOO-talets början, prydd med snidade figurer, samt ett större fyr- 
sidigt rokokobord, måladt i hvitt, med utskurna ornament i guld, 
grönt och rödt. 

A konstauktion hos H. Bukowski inkbptes flere mindre konst- 
föremål såsom: urstftll af brons, i rokokostil, i rikt cisele- 
radt arbete och prydt med små fristående figurer. Vidare ett för 
empirestilen synnerligen typiskt skriftyg af svart marmor och 
biscuit; ett par slipade och etsa.de glaspokaler från 1700-talet; två 
sockerskålar af kristallglas med rik facettslipning, samt en vatten- 
behållare af mässing i drifvet arbete. 



Den historisia afdelningen riktades under årets lopp med många 
värdefulla bidrag, af hvilka följande äro särskildt beaktansväjrda: 
friherrediplom för landshöfding C. Nieroth (f. 1767, d. 1842), dag- 
tecknadt den 11 maj 1818; sigillstampar, som tillhört medlemmar 
af friherrliga ätten Hamilton af Hageby och adliga ätterna Kröning- 
svärd, Meck och Murray. 

Af professor J. Börjbson, hvilken år 1887 tiU museet öfverläm- 
nade modellen till sin ryttarstaty af £arl X Gustaf, emottog museet 
ifrågavarande år konstnärens modell till den i Karlskrona resta 
statyn af Karl XI. För öfrigt erhöllos: modellen till grefve Adolf 
v. Rosens byst i Örebro, utförd af Ingel Fallstedt; två täfiingsskisser 
för monumentala skulpturer, den ena en ryttarstaty, framställande 
Magnus Stenbock, afsedd att resas i Helsingborg, modellerad af den 
nu aflidne bildhuggaren Alfred Nyström, och den andra en statyett 
af John Ericsson i hel figur, utförd af en i Paris bosatt svensk 
artist C. Millet Larsson och prisbelönad af kommitén för resandet af 
en staty af John Ericsson i Stockholm. Två afgjutningar i gips 
af J. T. Sergels »Ceres, sökande Proserpina», afsedda att användas 
såsom kandelabrar, förtjäna äfven att här omnämnas. 

Till afdelningen af föremål, som egts af kungliga personer, er- 
höll museet ett syskrin af mahogny, som enligt bilagdt intyg länge 
tillhört drottning Hedvig Elisabet Charlotta, hvilken äfven användt 
det samma för förvaring af bref och handlingar. Vidare ett par 



Digiti 



zed by Google 



FÖRVÄRF TILL MUSBET. 171 



lakan och två örngått med mycket vackra konstbroderier och drott- 
ning Josefinas krönta namnchiffer. 

Till de i museet förvarade minnena efter J. J. Berzelius till- 
kom ytterligare ett af honom begagnadt skrifdonsetui att medföras 
på resor. Ett fodral innehållande kimrgiska instrument är ett 
minne af den framstående kirurgen, professor C. Gr. Santessons om- 
fattande verksamhet. Vid öfverlämnandet af detta bestick med- 
följde ett så lydande intyg, uppsatt af professor S. själf : »Detta bind- 
tyg, det första jag ägde och begagnade, har varit min trotjenare 
från Januari 1839 till Januari 1857, flå det, skröpligt och i tjensten 
utslitet, försattes på min enskilda indragningsstat». Af fru Ann- 
Marqket Holmgren, f. Tbrsmeden, erhöll museet en hel del före- 
mål, som tillhört professor A. F. Holmgren i Uppsala. Denna in- 
tressanta samling omfattar bland annat flere band dikter, veten- 
skapliga arbeten, åtskiUiga manuskript, fullmakter och förordnanden, 
dyrbart utstyrda adresser m. m. 

Bland öfriga minnen af enskilda personer må nämnas: uni- 
formsfrack, som begagnats af landshöfding O. B. Themptander; dansk 
förtjänstmedalj i guld, som burits af artisten N. M. Mandelgren; 
målade glasfönster från professor V. Rydbergs arbetsrum å Eke- 
liden på Djursholm. Dessa glasmålningar skola framdeles upp- 
sättas i den interiör, framställande Rydbergs rum, som kommer att 
anordnas i någon afdelning af museet. Såsom bidrag till den nu 
utdöda ätten Crusenstolpes historia, särskildt hvad angår dess mest 
namnkunnige medlem, assesssor M. J. Crusenstolpe, erhölls en större 
samling bref och manuskript. 

Af fru Lba Ahlborns dödsbodelbgarb emottog museet en stor- 
artad gåfva, utgörande en betydande del af den framstående mynt- 
och medaljgravörens artistiska kvarlåtenskap. Bland denna märkes 
främst hennes samling af medaljpunsar och stämplar, utförda dels 
af henne själf och dels af andra äldre svenska gravörer, såsom J. 
C. Hedlinger, C. Q. Fehrman, L. P. och P. H. Lundgren m. fl., be- 
stående till sammans af icke mindre än 367 nummer. Utom punsar, 
graverade för medaljer öfver kungliga och enskilda personer, inne- 
håller samlingen originalpunsarna för belöningsmedaljer och minnes- 



Digiti 



zed by Google 



172 FÖRVlRF TILL MUSBET. 



penningar, slagna på föranstaltande af svenska hoshållningsftllBkap, 
handtverks- och skarpskytteföreningar m. fl. I denna gåfva ingick 
dess utom det af fru Ahlborn använda arbetsbordet, vid hvilket hon 
vanligen brukade modellera och gravera, och till detta hör en full- 
ständig uppsättning af för graveringsyrket erforderliga verktyg, 
såsom modeller stockar, grafsticklar, reffelfilar m. m., samt punskista 
med en påbörjad puns till medalj öfver professor D. Gr. Lindhagen. 

Enligt muntligt förordnande af den under året aflidne artisten 
J. Z. Blagkstädius öfverlämnades genom dennes dödsbodelegare konst- 
närens mest betydande målnj\ig: »Biskop Sigfrid döper hedningar i 
Götaland», äfvensom den hädangångnes palett. 

Bland nyförvärfvade minnen efter bortgångna sceniska artister 
märkas: autografer samt strödda föremål, som tillhört operasånga- 
ren, direktör A. Willman; strödda minnen från premieraktören C. 
Gr. Sundbergs sceniska verksamhet ; käpp, som tillhört premieraktör 
S. Hedin; inaskeringstillbehör och andra föremål, som begagnats af 
premieraktören C. F. Lagerqvist, samt sko, som burits af dansösen 
Marie Taglioni. 



För porträtU och gravyrsatnlingen hafva flere nya bidrag er- 
hållits. Sålunda en samling nordiska porträtt i gravyr, litografi 
och fotografi, framställande kungliga och framstående enskilda per- 
soner; af drag af tidskriften »Ord och Bilds» porträttklichéer under 
1897; Föreningens för Grafisk konst årsblad för 1898; »glassilhuett» 
infattad i guld, framställande en rådman C. M. Dahlgren i Alingsås, 
med stor sannolikhet utförd af skalden J. A. Wadman. Vidare en 
vacker och intressant samling bestående af 96 silhuettporträtt från 
1700-talets senare hälft. En närmare redogörelse jämte afbild- 
ningar af flere af dessa finnes intagen i närmast föregående årgång 
af dessa meddelanden. 

Inom denna af delning märkes slutligen ett år 1693 med anled- 
ning af Uppsala mötes beslut författadt »Frögde*Qwäde», prydligt 
graveradt af kopparstickaren A. Hedengrahn samt insatt i en sam- 
tida smakfullt skulpterad »Ehrenstrahlsram». 



Digiti 



zed by Google 



FÖRVÄBF TILL MUSEET. 17S 



Biblioteket vann under årets gång en tillökning af 1,107 tryck- 
alster, däraf 431 boktryck, som efter vetenskaperna fördelats på 
hnfvadBakligen språkvetenskap, konst ock konstslöjd, fornknnskap, 
historia, etnografi och antropologi, geografi med dess nnderafdel- 
ningar, statistik, naturvetenskap samt på afdelningen tidskrifter 
och samfunds skrifter af blandadt innehåll. 

Hufvudstommen af 1898 års bokförvärf har tillkommit genom 
gåfvor och bytesintftkter från utländska vetenskapliga samfund 
och museer, med hvilka Nordiska museet står i förbindelse, men de 
svenska bidragen hafva dock varit både talrika och värdefulla. 

Bland märkligare under ifrågavarande tid erhållna tillökningar 
kunna här särskildt omnämnas: Miniaturen aus Handschriften des 
Staatsarchivs in Lllbeck, utgifna af P. Hasse, med vackra repro- 
duktioner i ljustryck; L^hötel Paiva, ses merveilles précédé de 
Tancien hotel de la marquise de Paiva, af Arséne fioussaye; CoUec- 
tion Georg Hirth i 3 band, med text och en mängd förträffliga 
illustrationer; en större samling modetidningar och tidskrifter be- 
rörande dräktväsen och dithörande saker; Trachten der Schweden 
an den KUsten Ehstlands 1854, af H. Schlichting; The traditional 
games of England, Scotland and Ireland, af A. B. Gomme, vol. 2; 
Kungl.Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser, åren 1871 — 1890; 
Berättelser m. m. angående Stockholms kommunalförvaltning, i 52 
band, omfattande åren 1862—1889, samt skrifter, utgifna under år 
1898 af L'académie royale des sciences i Amsterdam, i 4 band. 

Bland gåfvor till museets arkiv må slutligen nämnas: stamträd 
öfver släkten Svebilius, sannolikt utarbetadt under början af 1800-talet, 
samt 5 faksimile af viktiga historiska medeltidsdokument rörande 
Sverge, bland annat Klemens II:s stadfBLstelse å Benediktus lX:s 
fullmakt för biskop Adalbert i Hamburg att vara legat och ärke- 
biskop öfver Sverge och andra nordiska land.^ Denna bulla, som är 
dagtecknad den 24 apr. 1047, och hvars original förvaras i Hannovers 
slottsarkiv, är den älsta det svenska folket uttryckligen rörande 

' Jämför Svenskt diplomatarium, ntgifyet af J. G. Liljborbn. B. 1. Stockholm 
8. 35. Nr 20. 



Digiti 



zed by Google 



174 SAMLINGARNAS BEARBETNING. UTGIPNA ARBETEN. 



akt, af hvilken originaldiplomet bevarats till vår tid. Vidare 
faksimile af Birger Jarls privilegiebref ^ för lubeckame i Sverge 
af 1250 eller 1251, den älsta af svensk regent utfördade fbrdrags- 
urkund, hvars original kommit till vår tid, samt af konung Magnus 
af Sverge och Norge bref, dagtecknadt 1354, hvari han tager till 
vasaller hertig Albrekt af Mecklenburg och hans efterträdare, och 
slutligen af föreningsakten mellan de tre nordiska rikena, upp- 
rättad i Kalmar den 20 juli 1397. 



Lektor A. Åhlén, som fortfarande utan någon ersättning syssel- 
satt sig med samlingarnas bearbetning, har under år 1898 upp- 
rättat fyndortsregister till 38,000 föremål i samlingarna^ ordnat 
museets tidningsamling, bjudningsbref, sorgkort och annat småtryck 
samt därjämte på anhållan från styrelsen för Dalamas fornminnes- 
förening i Falun och på uppdrag af Nordiska museets styresman 
afskrifvit 78 originalhandlingar i museets skråarkiv, rörande skilda 
handtverksämbeten i städerna Falun och Säter. Slutligen har han 
under öfverskriften: >Ur Nordiska museets skråarkiv», i tidningen 
Norden, i Handtverks- och Industritidningen och andra facktidningar 
ombesörjt offentliggörandet af flere i kulturhistoriskt och fackligt 
hänseende intressanta handlingar, förvarade i nyss anförda arkiv. 



Under år 1898 utkommo följande arbeten, som hafva afseende 
på Nordiska museet: ^ 

Meddelanden från Gordiska museet 1897 ^ utgifna af A. Hazblius, 
innehållande, jämte strödda meddelanden angående Nordiska museet 
år 1897, uppsatser af E. Beate, P. G. Vistrand och J. Blses. en 
handskrift af N. H. Sjöborg, ett par skråhandlingar samt tvänne 
byordningar. 

Tiie Northern Museum and Skansen. By L. Passargb. Trans- 
lated by D. O. Bell. 

» Se anf. källa. S. 699. Nr 846. 
* Se Bid. 244 o. f. 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS UTVECKLING. 176 



Ein eigenartiges Museum fUr Natur- w^id Völkerkunde. Von 
W. KoBNTG. Särtryck. 

Einglekar på Skansen. Utgifna af Nordiska musbet. 
Smdtryck, utgifna i samband med Skansens fester. 4 nr. 



Skansens utveckling, som under 1897 med dess konst- och in- 
dustriutställning i Stockholm tagit ett väldigt steg framåt, stod 
under det år, hvilket därpå följde och hvarom denna årsberättelse 
handlar, fortfarande ingalunda stilla, om ock arbetet naturligtvis 
bedrefs med mindre arbetstyrka än under näst föregående år. 

G-enom inköp af den intill Skansen mot väster stötande lägen- 
heten Sevilla vidgades på detta håll friluftsmuseets område, visser- 
ligen ej med någon ansenligare ytvidd (området omfattar 18,51 ar), 
men dock med en landvinning af mycket stor betydelse. Det är 
nämligen här, som hufvuduppgången till Skansen kommer att få 
sin plats. Dess utom var förvärfvet äfven i det hänseendet af 
vikt, att den på området liggande byggnaden, som här både 
hindrat och skämt utsikten, nu kunde rifvas utan att därvid lämna 
rum för någon ännu mer skrymmande och för Skansen menlig 
byggnadsanläggning. Kostnaderna för detta inköp stego till 38,000 
kronor, till hvilkas gäldande emellertid Djurqårdskassan tillsköt 
4,000 kronor och AllmInna konst- och industriutstallningbns för- 
valtningsutskott, som genom försäljningen befriades från nödiga 
reparationer på detta håll, bidrog med en lika stor summa. Den å 
området liggande byggnaden såldes sedan i andra hand med skyl- 
dighet för köparen att bortföra den samma, därvid inbringande 
utom besparade rifiungskostnader en summa af 400 kronor, och refs 
omedelbart efter detta köps fastställande. 

Förslagsritning för anordnandet af den nya storartade fasad- 
uppgången till Skansen, hvilken endast genom detta förvärf blef 
utförbar och hvaraf den nuvarande hufvuduppgången egentligen 
utgör allenast ett sidoparti, uppgjordes samtidigt af arkitekten 
G. Améen. 



Digiti 



zed by Google 



176 SKANSENS UTVECKLING. 



Äfven åt nordväst fick Skansen under året framflytta sina 
gränsmärken. Grenom kungligt beslut af den 19 december 1898 läm- 
nades nämligen åt Skansen i ersättning för en del (27,61 ar) af 
Lejonslätten, hvilken Nordiska museet till Djurgården afstod, ett 
midt emot Framnäs liggande område af 53,50 ar. 

Sedan H. M. konungen den 16 maj gifvit sitt nådiga tillstånd, 
att de af Järnkontoret och Bestyrelsen för skånska storinbustriexs 
UTSTÄLLNING till Nordlska museet år 1897 skänkta Mellersta Sveriges 
grufutställnings byggnad och Skånska storindustriens utställnings- 
byggnad^ — ^^^ förra dock på ett års uppsägning — finge å sina 
forna platser för museets räkning kvarstå, började ominredningen 
af dessa. Mellersta Sverges grufutställningsbyggnad, hvilken er- 
höll benämningen Skansens gr uf utställning, fick, såsom detta senare 
namn anger, fortfarande bibehålla sin uppgift. En utställning be- 
lysande Nordens, särskildt Sverges, grufdrift och bärgsbruk anord- 
nades nämligen här. Därjämte måste emellertid i sidoaf delningar 
inrymmas äfven en del större utrymme kräf vande gåfvor från 
industriutställningen såsom modellen af ångfartyget »Södra Sveriges» 
bärgning, den stora modellen af Köpenhamns frihamn, med flere. 
Här förvaras ock den af Kommitén för Jämtlands läns utställning 
skänkta, af artisterna A. Grenberg och Gt. Erehl utförda relieftaflan 
med motiv från TJndersåkersdalen i Jämtland, hvilket konstverk 
under industriutställningen fans exponeradt i turistföreningens pa- 
viljong. Ofre våningen anslogs till en utställning af jakt-, djur- 
fångst- och fiskeredskap samt båtar. I Skånska utställningens 
byggnad kvarstår den efterbildade stenkolsgrufvan i restaureradt 
skick, likasom ock dioramat af Limhamns kalkbrott. För belysning 
af vårt skogs väsen anordnades här vidare en utställning innehål- 
lande virkesprof vid sidan af den modell till ett norrländskt såg- 
verk, hvilken föregående år skänktes till museet.^ Äfvenledes 
inrymdes här modellen af Nääs slöjdlärareseminarium' samt den 

^ Se föreg. årsberättelse sid. 222 och 225. 
« Se föreg. årsberättelse sid. 225. 
' Se föreg. årsberättelse sid. 225. 



Digiti 



zed by Google 



SKAXSEKB UTVISCKLING. 177 



under år 1898 af Gotlands turistförening till museet skänkta 
modellen af norra delen af Visby, hvilken, utförd af artisten Gr. 
Krehl, under 1897 års utställning ådrog sig berättigad uppmärk- 
samhet. 

Såsom i föregående årsberättelse nämdes, måste, till följd däraf 
att efter industriutställningens upphörande den elektriska drifkraf- 
ten för Skansens bärgbana ej mera fans att tillgå, denna tills vidare 
afstanna med sin verksamhet. Af museets styresman framlämnades 
därfbr vid museets styrelsesammankomst i juni ett efter samråd 
med ingeniör C. G. Norström uppgjordt fsrslag att midt emot Fram- 
näs och invid Skånska utställningsbyggnaden anlägga en terrass 
för att i denna inrymma för bärgbanans fortsatta drift nödigt 
elektricitetsverk äfvensom pumpverk för Skansens vattenledning 
— hvartill utställningen kontraktsenligt öfverlåtit nedlagda led- 
ningsrör m. m. ^ — samt gasmotor. Detta förslag godkändes af sty- 
relsen, och skulle härtill få användas en summa af 15,000 kronor, 
ett anslag, som dock måste öfverskridas med omkring 8,650 kronor. 
Arbetet sattes oförtöfvadt i verket, och den i krysshamrad granit 
utförda s. k. Skånsha terrctssen stod inom årets lopp fullbordad. 
Muren, täckt af en huggen granitlist, krönes af en balustrad af 
cement. Den från landsvägen upp till terrassen ledande trappan är 
utförd af cement och afstänges medelst ett par konstsmidda järn- 
grindar från år 1782, ett gammalt stockholmsminne ur museets 
samlingar. Planen för maskinhusets ordnande, maskineriets upp- 
sättning äfvensom alla till pump och gasmaskin erforderliga led- 
ningar utfördes af firman Hagberg & Sjögren. Den anskaffade 
gasmotom är af 29 hästkrafter och den dubbelverkande pumpen 
förmår uppfordra 500 liter vatten i minuten. 

Af föregående årsberättelse ^ ses, att Aktiebolaget Stockholms 
FÖRENADE BRTOGBRiER efter utställningens upphörande till Skansen 
såsom gåfva öfverlämnade sin för hvarje utställningsbesökare väl- 
kända stora serveringspaviljong, hvars byggande kostat bolaget 

* Se föreg. ärsberftttelse sid. 162. 
^ Bid. 220. 

12 



Digiti 



zed by Google 



178 SEANSENS UTVECKLING. 

öfver 12,000 kronor. Denna paviljong flyttades under början af 
här ifrågavarande år till en särdeles lämplig plats invid Breda- 
blick, där han, i öfverensstämmelse med andra namn af fornnordisk 
klang å platser på Skansen, fick benämningen Bragehallen. Genom 
denna paviljong vans en särdeles Onsklig och af behofvet påkallad 
utvidgning af Skansens förut altför trångmätta serveringslägen- 
heter. Lokalen pryddes med en af vår kände konstnär Carl Larsson 
fur detta ändamål utförd fondmålning, framställande en fornnordisk 
bEird, hvilket arbete af målaren skänktes till museet. Paviljongens 
gifvare ökade sin frikostighet genom att under 1898 skänka en 
del för serveringen nödiga tillbehör, såsom marmorskifvor för disk. 
äfvensom öltappningsapparater samt vidare för hallens elektriska 
belysning nödiga föremål. 

I sammanhang med den nya serveringshallens uppförande om- 
lades och ändrades vägar och planteringar å en del af det till 
Bredablick angränsande området. Hvad väganläggningsarbetet för 
öfrigt beträffar, kräfde den stegrade mängden besökande, att den 
skansslätten omslutande Kungsvägen äfvensom Gustaf Vasas väg 
vidgades till större tvärmått. Detta utfördes under sommaren, och 
belöper sig bredden utefter hela de nämda vägsträckoma nu å den 
förra till 4,5 meter, å den senare till 6 meter. 

Sedan Framnäs, som under tiden för utställnings stått till 
dennas förfogande och upplåtits för den välbekanta efterbildningen 
af :»Gramla Stockholm», i augusti af utställningens förvaltningsut» 
skott återlämnats till Nordiska museet, vidtog omedelbart iord- 
ningställandet af denna plats med strandskoning, planering och 
väganläggningar, och stege kostnaderna härför till inemot 5,000 
kronor. Den efter rifningen af de öfriga utstäUningsbyggnadema 
kvarstående efterbildningen af Stockholms gamla rådhus öfverläm- 
nades väl af arkitekten C. A. Olsson såsom gåfva, men måste i 
samband med hela framnäsplatsens fullkomliga omordnande dock 
kort därefter borttagas. Midt å planen stäldes på sin granitpiede- 
stal den kollossala polerade kula af svart granit, som Svenska granit- 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS UTVECKLING. 179 



IKBUSTRIAKTIEBOLAOBT under föregående år haft utstäld, och som bo- 
laget sedan under 1898 skänkte till museet. 

Den i Framnäsviken genom utfyllning danade holme, som fbr 
fullstftndigande af bilden af »Gamla Stockholm» anlagts till utställ- 
ningen, öfverläts på vissa vilkor af Stockholms stad för att med 
Framnäs sammanfalla till ett område. Emellertid kräfde denna 
lilla anläggning ett besvärligt arbete med ytterligare utfyllning 
o. s. v., hvarfbr kostnaderna belöpte sig till omkring 1,000 kronor. 
Här i viken förtöjdes en profsamling af olika båtar och far- 
koster. 

För att sammanbinda Framnäs med Skansen flyttades på ut- 
ställningens bekostnad den träbro, hvilken under utställningstiden 
ledde från det till Haaselbacken gränsande utstäUningsområdet till 
konsthallen, i enlighet med den öfverennkommelse, som den 16 april 
1896 träffats mellan museets styrelse och centralkommitén ibr all- 
männa konst- och industriutstäUningen, till Framnäs, där hon 
bildande en viadukt öfver Sirishofsvägen provisoriskt förenar Fram- 
näs med Skansens högplatå. 

Hvad de etnografiska och kulturhistoriska anläggningarna be- 
träffar, är följande att märka. Till Skansen flyttades under året 
en ryggåssfuga frän Hornhorga socken i Västergötland. Denna 
stuga, som är eller varit typisk för Falbygden, d. v. s. trakterna 
omkring Falköping och Billingen, och som skänktes till museet af 
direktör E. Rosenlind i Stockholm, är försedd med läm å skorste- 
nen i stället för innerspjäU samt otvifvelaktigt af hög ålder. Med 
bostaden sammanhänga kostall, fårhus och loge, alla uppförda af 
s. k. kullersten och af ett mycket enkelt byggnadsätt. Gifvaren 
ökade sin frikostighet genom att på sin bekostnad låta ett ombud i 
orten anskaffa möbler, såsom väggfast säng, hängskåp, stolar m. m. 
samt hvarjehanda husgeråd och redskap för byggnadens inredning. 
Stugan fick sin plats i skogen nedanom Oktorpsgården, där hon med 
sin låga resning bland de höga furorna ger ett mycket stämnings- 
fullt intryck. För att med möjligaste trohet återuppföra henne lät 
man samma timmermän, som i Västergötland märkt och nedtagit 



Digiti 



zed by Google 



180 8KAK8EK8 UTVSOKLING. 



henne, medfölja till Stockholm för att där leda återappförandet, och 
till och med stenar och hällar, hvilka utgjort golf i förstuga och 
ladugård, Utfördes. 

Samlingen af gamla milstolpar ökades genom en af Mo hähadb 
vÄGSTTRBLSB öfverlåtcu milsten från 1674. Denna, hvilken stått i när- 
heten af Unnaryds gästgifvarg^rd i Småland, är en af de ståtligaste 
i sitt slag och bär Karl XI:8 krönta namnchiffer, prydligt uthugget 
jämte det anförda årtalet. Dess utom skänkte Hölebo härads väg- 
HÅLLNINGSSEYLDI6E i Södermanland genom godsegaren E. Isoz be- 
medling trenne milstolpar af gjutjärn, från 1700-talet. 

Lappen Nejrla Macke Aren med familj vistades äfven denna 
sommar å Skansen och innehade sin vanliga bostad i den jämt- 
ländska timmerkåtan, hvarigenom fortfarande bereddes ett särskildt 
för främlingar välkommet tillfölle att få en god inblick i våra fjäll- 
nomaders hemlif. 

Den eskimåhydda, till hvilken under 1897 grund blifvit lagd, * 
och hvartill kolonibestyrer C. Brummkrstedt i Julianehaab på Grön- 
land 1894 skänkt alt byggnadsvirke f&rdigslöjdadt, uppfördes af 
torf och rullsten och inreddes så, att den samma i sin helhet ger 
en tillfredsställande bild af ett gammaldags eskimåiskt boninffshus i 
Västgrönland. Härvid bidrog godsegaren H. Zetterberg å Stick- 
linge med 10 parlass grästorf till byggnadsmaterial. Hänvisande 
till den zoologiska redogörelsen i föregående årsberättelse, sid. 188, 
må vi ock här omnämna färderna med eskimåhundar, hvilka läto 
åskådaren få en liflig föreställning om polarfolkens filrder öfver 
deras hemlands gränslösa snö- och isfält. 

Fasthållande vid sitt förra program har Skansen äfven under 
här afsedda tidskede sökt genom fosterländska så väl folkliga som 
historiska fester lifva sinnet för fäderneslandet, dess folk och dess 
forntid. 

^ Jfr fSreg. änberättelse sid. 161. 



Digiti 



zed by Google 



FESTER PÅ SKANSEN. 181 



Äfven detta år inleddes med vedertagen nyårsvaka, ledsagad 
af klockringning och hymnsång. Valborgsmässoaftonen blef såsom 
vanligt en triumfdag för Skansen, hvilken då besöktes af omkring 
18,000 personer. Folkleken »Slå katten nr tnnnan» upptogs härvid 
för första gången under året, och på aftonen tonade, såsom denna 
dag blifvit vanligt, vid valborgsmässoeldarnas sken från omkring 200 
sångare de välkända vår- och studentsångerna. Äfven den första 
maj visade sig Skansen utöfva en år från år stegrad dragnings- 
kraft. De besökande räknades denna dag till omkring 10,000 per- 
soner, ett antal, som dock på fiere andra dagar under året ansen- 
ligt öfverstegs. Midsommaraftonen firades med majstång, midsom- 
mareldar och danslekar. Vid Lucia, den 13 december, återupptogos 
de gamla folkliga julceremonierna med lussibrud, stjärngossar o. s. v. 
och fortforo julen ut — altså in på följande år. 

Utom dessa rent folkliga fester firades äfven andra af nationelt 
och historiskt skaplynne. Så högtidlighöUos H. M. konungens fö- 
delsedag och namnsdag samt Grustafsdagen, den 6 juni — Sverges 
nationaldag — vid hvilken tal höUos för konung och fosterland. Vi- 
dare firades Djurgårdens högtidsdag, Bellmansdagen, med bellmans- 
tåg och utförande af bellmanssånger, samt hjältekonungarne Gustaf 
II Adolfs och Karl XIIis dödsdagar, den förra med högtidstal 
och historiskt tåg, framställande gestalter från trettioåriga krigets 
dagar. 

Vårfesten tog sin början den 1 juni och fortvarade till och med 
den 6 samma månad. En riklig mängd gåfvor hade tillströmmat 
från många håll, och antalet medverkande uppgick till omkring 
600 personer. Såsom hufvudnummer i programmet ingick det histo- 
riska festtåget, hvilket denna gång, jämte fiere nya tillägg, i sig 
förenade de flesta historiska tåg, som under de föregående åren 
framstälts på Skansen. 

Under sommarens lopp utfbrdes å dansbanan folkdansar och 
ringlekar, hvilkas antal tillökades med fiere förut ej på Skansen 



Digiti 



zed by Google 



182 FESTER PÅ SKANSEN. KLÄDKAMMAREN. 



uppförda nummer. Såsom folkmålsberftttare uppträdde fortfarande 
den välbekante Jödde i Gröljaryd och dess utom den för året nya 
Klockar-Stina i Hult (fröken Nanny Hultgren) samt tillfälligtvis 
mor Kajsa Brita från Käggdånger (fru Alfhild Agrell). Såsom 
allmogespelmän tjänstgjorde den från föregående år bekante nyckel- 
harpospelaren Jonas Skoglund m. fl. 

Middags- och aftonkonserter utfördes af Flottans musikkår, och 
utgjorde dessas antal under årets lopp 155. Dess utom uppträdde 
vid åtskilliga tillfällen flere sångföreningar såsom Stockholms må- 
laresångförening, Stockholms allmänna sångförening och Bellmans- 
kapellet. Å sön- och helgdagar afsjöngos från Håffjöstapeln ryt- 
miska koraler af en härför särskildt inöfvad bamkör. Stora fyr- 
verkerier anordnades några kvällar på sensommaren af herr J. 
Törner. 

Åtskilliga möten utsago under året Skansen till plats för sina 
festliga samkväm. Så höUo den i Stockholm under sommcuren sam- 
lade naturforskarkongressen samt Iron- and Steel-institutets med- 
lemmar där sina högtidsammankomster. 



Den 24 oktober 1898 firades på Skansen med stor högtidlighet 
tjugufemårsdagen af Nordiska museets grundläggande. En när- 
mare redogörelse för festligheterna denna dag lämnas längre fram. 
sid. 269 o. f. 



Till klädkammaren på Skansen gjordes år 1898 flere betydande 
förvärf. Främst bland dessa märkas de folkdräkter, som med sär- 
skild hänsyn till de i ringlekarna på Skansen deltagande barnen 
ytterligare anskaffats med afsikt att härigenom bidraga till att 
från glömska bevara våra gamla, mestadels ur bruk gångna allmoge- 
dräkter. De tillkomna dräkterna voro från Västra Göinge härad 
i Skåne, Yärend i Småland, Vånga och Skedevi socknar i Östergöt- 
land, Sorunda och Vingåkers socknar i Södermanland, Nordmarks 
härad i Värmland, Ore, Åls, Leksands och Rättviks socknar i 



Digiti 



zed by Google 



DB NATURVBTBNSJCAPLIGA AFDBLNINO ARNA PÄ SKANSEN. 183 



Dalarna, Järfsö och Delsbo socknar i Helsingland »amt från Vormsö 
i Estland — inalles ett antal af 20. 

Fr&n Allmänna konst- och industriutställiiingen i Stockholm 
1897 inköptes hela det för »Gamla Stockholm» förfärdigade kostym- 
fbrrådet, så väl de af vaktknektarne använda dräkterna frän Gustaf 
Vasas tid, med tillhörande harnesk, hjälmar och svärd, som de för 
de båda teatrarna utförda kostymerna m. m., till sammans 36 olika 
dräkter. Bland de senare märkas hela den ursprungligen för skåde* 
spelet »Kirsti Fleming» uppsatta garderoben samt kostymuppsätt- 
ningarna till bland annat »Sista skottet», herdespelet och »Then 
Lustige Theaters» omväxlande repertoar. 

För öfrigt tillkommo i samband med årets vårfest och museets 
2o-årsjubileum följande dräkter: 1 kvinno- och 1 barndräkt från 
senare delen af 1300-talet; 8 korgossedräkter från 1500-talet; 3 riddar- 
och 2 damdräkter från ISOO-talets början; 1 Gustaf Vasa-dräkt; 7 
damdräkter från Fredrik I» tid; 9 lakejdräkter från rokokotiden; 
samt 2 s. k. »svenska dräkter». 

Antalet föremål, tillhörande Skansens klädkammare, utgjorde 
vid 1897 års slut 8,146, fördelade på 1,973 nummer. 



Hvad beträffar utvecklingen af de naturvetenskapliga afdel- 
uingama på Skansen under detta år, införes, såsom i foregående 
årsberättelser, i detta sammanhang endast en redogörelse för de 
botaniska och mineralogiska afdelningarna, under det att berät- 
telsen om den zoologiska trädgården å annat håll återfinnes såsom 
själfständig uppsats. Se sid. 189. 

Växtafdélningen. Mycket arbete nedlades under detta år på 
att utvidga den rent botaniska afdelningen, och tyckas dessa an- 
strängningar äfven ha krönts med framgång, i det att växter både 
kunnat erhållas i riklig mängd och omedelbart efter förvärfvan- 
det kunnat utplanteras å lämpliga platser. 

Bland mera anmärkningsvärda gåfvor till denna afdelning kunna 
nämnas 87 till största delen svenska växtarter, under våren skänkta 



Digiti 



zed by Google 



184 DE KATURVETBNSKAPLI6A AFDBLNINGARNA PÅ SKANSEN. 



af direktör K. Bovin å Albano. Af dessa äro att ihågkomma: 
Artemisia maritima, Asperula odorata, Digitalis porpurea, Yero- 
nica longifolia, Lysimachia nummolaria, AngeUca archangelica, 
Adonis vernaiis, Grambe maritima, Viola odorata, Saxifraga aizoon, 
S. cfiespitosa, Sedum hybridam, Circeea lutetiana, C. alpina, Rabns 
arcticus, Daphne mezereum, Convallaria mnltifiora, Glaux maritima, 
Strnthiopteris germanica och Osmunda regalis. Amanuensen £. 
Hammarstbdt samlade under sommaren en del växter i östra Väst- 
manland, hvilka lämnades till Skansen och utplanterades därstädes. 
Af denna gåfva må nämnas Menyanthes trifoliata, Nymphfea alba, 
Kanunculus lingua, Lythrum salicaria, Epipactis latifolia, Buto- 
mus umbellatus, CaUa palustris, Typha angustifolia, T. latifolia 
och Sparganium simplex. £. o. amanuensen A. Behm företog med 
anslag af Nordiska museet en resa i naturvetenskapligt ändamål 
till Jämtland, under hvilken samlades ett flertal fjällväxter fftr ut- 
plantering på Skansen. Af dessa äro att nämna Gnaphalium norve- 
gicum, Erigeron elongatus, E. uniflorus, Saussurea alpina, Cirsium 
heterophyUum, C. palustre, Mulgedium alpinum, Hieracium alpinum, 
Polemonium coeruleum, Diapensia lapponica, Grentiana campestris 
^islandica, Veronica saxatilis, Bartsia alpina, Sceptrum carolinum, 
Primula farinosa, P. stricta, Cornus suecica, Aconitum lycoctonum, 
Silene acaulis, Cerastium trigynum, C. alpinum, Saxifraga eoty- 
ledon, S. stellaris, S. oppositifolia, S. aizoides, Rhodiola rosea, Alche- 
milla alpina, Rubus chamsemorus, Astragalus alpinus, A. alpinns 
(i dilutus, Azalea procnmbens, Oxyria digyna, Salix herbacea, 8. 
lapponum, Betula nana, B. intermedia, Orchis incarnata f. cruenta, 
Nigritella nigra, Tofieldia borealis, Juncus castaneus, Luzula spieata, 
Festuca ovina f. vivipara, Poa alpina, Calamagrostis strigosa, Phleum 
alpinum, Pinus silvestris fi lapponica, Aspidium lonchitis och Wood- 
sia ilvensis /? hyperborea. Af direktör P. Pettersson i Uppsala er- 
höllos som gåfva frön af Nymphffia alba f. rosea, hvilka vederbör- 
ligen utsåddes i Skansens dydammar. Trädgårdsmästaren J. F. 
Eklöf skänkte bland andra arter till plantering Melampymm nemo- 
rosum och Qeranium sanguineum. 



Digiti 



zed by Google 



DE NATURVBTBNSKAPLIOA AFBSLNINeARNA. LOKALER. 185 



Af fbregående års fbrvärf, hyilka under denna vår och sommar 
sågos i blom, äro särskildt att ihågkomma Pulmonaria officinalis, 
Anemone ranuncnloides, Orchis sambucina, Cypripedium calceolus, 
Scilla vema m. fl. 

Äfven på prydnadsplantering nedlades stort arbete. Fram- 
näs planerades, och plantering påbörjades därstädes. Bland \'ikti- 
gare gåfvor till denna grupp af Skansens växtvärld äro att ihåg- 
komma de betydande och upprepade sändningar blomsterfrö, växt- 
lökar och dylikt Skansen i likhet med föregående år haft att mot- 
taga af Tjäders fröhandel. Af Bjurfors kronopark skänktes genom 
direktör E. Holmerz 2,000 tallplantor samt af Rosendals trädgårds- 
skola genom direktör A. Pihl ett antal prydnadsväxter och björkar. 

Genom köp förvärfvades från Landtbruksakademiens experi- 
mentalfält 1,097 prydnadsträd, såsom hägg, poppel, lind, lönn, oxel, 
al, fruktträd m. m. Största delen häraf- utplanterades redan under 
hösten; endast en ringa del, som ej medhans, rotslogs till föl- 
jande vår. I köksträdgården fannos under året de flesta af våra 
vanliga matväxter. 

Stenafdelningen. Af 1897 års utstäUningsafdelning för sten- 
industri infbrlifvades 1898 med Skansens malmbärg block af sand- 
sten från Sätra by, Ofvansjö socken i Gästrikland, skänkta af 
Gefleborgs läns hushållningsällskap, samt block af kalksten frän 
Hälle och Lunne stenbrott i Brunflo socken i Jämtland, skänkta af 

KOMMITÉN FÖR JÄMTLANDS LÄNS UTSTÄLLNING I STOCKHOLM 1897. Be- 
träffande öfriga gåfvor till denna af delning hänvisas till sid. 224. 



Hvad beträffar museets förutvarande utställningslokaler, voro de 
oförändradt de samma som under föregående år. En ny afdelning, 
Skansens grufutställning, öppnades för allmänheten den 7 aug. 1898 
i den från Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 
1897 bekanta Mellersta Sveriges grufutställnings byggnad. (Se ofvan 
sid. 176). Utställningen var öppen för allmänheten hvarje dag från 



Digiti 



zed by Google 



186 BBSÖK. BRANDFÖRSÄKRING. DELTAGANDE I UTSTÄLLNINGAR. 



kl. 10 f. m. till skymningens inbrott, och inträdesafgiften bestämdes 
till 25 öre. 

Förevisningstiderna vid museets olika afdelningar i öfrigt voro 
de samma som föregående år, med undantag däraf att de i huset 
nr 88 Drottninggatan inrymda samlingarna — farmaceutiska af- 
delningen, rokokorummet, nordfrisiska rummet m. m. — höllos stängda 
under vintermånaderna och endast vid särskild anmälan öppnades 
för besökande. 

Samtliga museets afdelningar besöktes år 1898 af 446,319 per- 
soner, af hvilka 419,995 besökte Skansen. 

Antalet studiebesök under året uppgick till 278, hvaraf 166 
komma på Skansens andel. 



Samlingarna voro vid 1898 års utgång brandfbrsäkrade till ett 
värde af 828,700 kr., och museets båda egendomar i staden (nr 77 
och 79 Brottninggatan), byggnaderna å Lejonslätten, Skansen samt 
Bredablicks torn till ett sammanlagdt värde af 877,650 kr. Pör- 
säkringsafgiftema under samma år uppgingo^tiU kr. 2,385: 7 5. 



Vid Svenska slöjdföreningens sammankomst den 26 april 1898 
utstälde Nordiska museet en skråpokal, som tillhört vagnmakaräm- 
betet i Stockholm, och vid dess sammankomst den 15 nov. samma år 
en samling skråsilfver samt skråkannor, inköpta på de hammerska 
auktionerna i Köln åren 1892—1895. 

I detta sammanhang må äfven omtalas, att vid den fotografi- 
täflan, som Svenska turistföreningen anordnat 1898, och hvilken är 
ämnad att räcka i tre år, hade Nordiska museet emottagit uppdrag 
att välja ett ombud i prisnämden. Härtill valdes af museets styrelse 
professor I. Gr. Clason. 



Digiti 



zed by Google 



LITBRÅR FÖRBINDELSE.' OMDÖMEN I PRASSBN. 187 



Literär förbindelse inleddes under år 1898 med följande veten- 
skapliga anstalter i utlandet: 

Gruvemementsmféseet Tobolsk. 

Herjsogliches Museum. Braunschweig. 

Naturhisiorische Gesellschaft, Hannover. 

Verein fur hessisehe Geschichte und Landeskunde, Kassel. 

Altmärkischer Verein fur voiterländisehe Geschichte und Industrie, 
Salzwedel. 

Société archéologique et historique de VOrléanais. Orleans. 

Société de Géographie. Paris. 

Braunschweiger Zoologischer Ga/rten, Braunsohweig. 

Société Royale de Zoologie. Antwerpen. 

Antalet af de utländska museer och samfund, med hvilka Nordiska 
museet vid slutet af år 1898 stod i förbindelse, utgjorde 185. En 
förteckning öfver dessa lämnas sid. 236 och följande. 

Antalet samfund inom Sverge, med hvilka förbindelse är inledd, 
utgjorde vid 1898 års slut 25. 



Nordiska museet och Skansen hafva altjämt varit föremål för 
ett lifligt intresse från prässens sida, och särskildt blef detta för- 
hållandet vid tiden för museets tjugufemårsjubileum, då i synnerhet 
de svenska tidningarna lämnade långa, stundom med talrika illustra* 
tioner försedda redogörelser för museets uppkomst och utveckling.^ 
Särskildt må framhållas, huru museets och Skansens sociala bety- 
delse, framför alt Skansens förmåga att väcka och lifva fosterlands- 
känslan, börjat alt mera uppskattas. 

Förutom i en mängd andra svenska tidningar och tidskrifter 
förekommo långa artiklar om museet och Skansen äfven i Jämtlands» 
posten den 18 maj, Dagens Nyheter den 13 och 25 okt.. Ny Illustrerad 
Tidning den 22 okt., Vårt Land den 22 och 25 okt., Svenska Dag- 
hladet den 23 och 25 okt., Nya Dagligt Allehanda och Smålands 
Allehanda den 24 okt., Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning 
den 25 och 26 okt., Nya Vermlandstidningen den 25 och 27 okt«, 

^ Om mnBeetB tjagofemårsjabilenm se sid. 269 o. f. 



Digiti 



zed by Google 



188 OMDÖMBN I UTLANDETS PRÄSS. 



Snällposten den 26 okt., Idun den 28 okt., Årets minnen (för no v. 
och dec), Varias julnummer samt Bergslatgemas Tidnings julnummer. 

Äfven i den utländska prässen och tidskriftsliteraturen hafva 
under året förekommit flere uppsatser om Nordiska museet och 
Skansen. 

I en lång redogörelse för museets jubileum benämnes i JVy 
Illustreret Tidende, Köpenhamn, för den 6 nov. samma fest en 
folkets bemärkelsedag, som i de vidaste kretsar tilldragit sig natio- 
nens uppmärksamhet. Författaren erinrar härvid om Skansens 
betydelse för allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 
1897, hurusom den både i kulturhistoriskt afseende, och hvad land- 
skapet beträffar, bildade en bakgrund för den samma, hvartill 
ingen annan utställning hittills kunnat visa maken, och att den 
på ett enastående sätt bidrog till att framhålla utställningens 
nationela karaktär. 

I Brandenhwrgias (Berlin) häfte för december omnämnes Nordiska 
museet såsom idealet för ett etnografiskt nationalmuseum, hvilket 
ty värr aldrig hos dem kan uppnås. 

För svenska hems julnummer (Rochfbrd, 111.) innehåller en 
längre skildring af museet och Skansen. 

Bland tidningar i utlandet må för öfrigt antecknas: Svea 
(Worcester, Mass.) den 1 febr. och 26 nov., Danziger Allgemeine 
Zeitung den 25 okt. och Daheim (Berlin) den 19 nov.. andra att 
förtiga. 




Digiti 



zed by Google 



8KAN8BN8 ZOOLOGISKA TRÄDGÅRD. 189 



3. 

Skansens zoolog^iska trädgård 
år 1898. 

Den zoologiska trädgården visar sig fortfarande utöfva en stor 
dragningskraft på allmänheten, och de nyheter, med hvilka han 
under året blifvit ökad, ha varit föremål tör de besökandes lifliga 
intresse. 

På grund af djurgårdens nära förbindelse med Skansens öfriga 
anläggningar kan, såsom i föregående årsberättelser är nämdt, någon 
särskild beräkning af den sammas inkomster ej anföras. Uppgift 
på några summor kan dock här lämnas; 

Afgifter för färder efter häst, ren och andra djur från Skansens 
gästgifvargård inbragte kr. 2,038: 44, inkomster fbr sålda djur, ladu- 
gårdsalster, skinn och dylikt utgjorde kr. 2,041: es, samt hvarjehanda 
små inkomster, såsom för bröd, såldt åt besökande, som önskat mata 
djuren, m. m. kr. 171: 36. Sammanlagda här uppgifna inkomster 
belöpa sig altså till kr. 4,251:48. Antalet hästdagsverken under 
året utgjorde 2,022, af hvilka 1,035 utfördes af Skansens egna 
hästar, motsvarande ett värde af kr. 4,140. 



Digiti 



zed by Google 



190 SKANSENS ZOOLOGISKA TRÅDQÅRD. 

Utgifterna hafva varit följande: 

Djurinköp och fraktkostnader 1,807: 24 

Byggnad och underhåll af djurbostäder ... 4,983: 9] 

Djurens utfodring 12,376: 9o 

Löner och arfvoden 6,152: 47 

Anslag och etiketter 141: eo 

Redskap och dylikt 397: es 

Medicin och läkarvård 49: 86 

Stallet 9,042: 09 

Akvariet och terrariet 62: — 

Snmipa kr. 35,013: 70 

• 
Af anläggningar, utförda under året, må särskildt nämnas full- 
bordandet af den stora rj^^mliga bur, i hvilken de på hösten inköpta 
isbjörnarna fingo ett tillfälligt hemvist, i afvaktan på att den för 
dessa djur afsedda grottan kunde mottaga dem. En järnbur, 
afsedd för större papegojarter, iordningstäldes i aphuset. 

Hvad beträffar djurantalets tillväxt under året, kunna följande 
siffror här anföras. Såsom af 1897 års berättelse framgår, fnnnos 
vid detta års slut 41 arter och afarter däggdjur samt 89 arter 
fåglar. Vid 1898 års slut fiinnos 45 arter och afarter däggdjur och 
96 arter fåglar, hvadan djurbeståndet visar en ökning af 11 arter. 

Äfven må här liksom i föregående berättelser i korthet redo- 
göras för mera betydande forvärf och förluster, hvarjämte några ur 
zoologisk synpunkt intressanta iakttagelser anföras. 

Däggdjur. 

Af apor hafva under året funnits 4 arter, 2 af släktet Macacus. 
från Asien, 1 af släktet Cercopithecus, från Afrika, och 1 af släktet 
Cynopithecus, från Celebes. En makak (Macacus cynomolgns) och 
en grönapa (Cercopithecus sabseus) hafva lämnats som gåfva till 
djurgården. En bunder (Macacus rhesus), angreps af ryggnoÄrgs- 
lidande och måste aflifvas. Svartpavianhonan (Cynopithecus niger) 



Digiti 



zed by Google 



SKANSENS ZOOLOGISKA TRÄDGÅRD. 191 

födde efter en dräktighetstid af omkring 7 månader ett fuUgånget^ 
men liflöst foster af honkön. Detta, som hade en Macacus rbesus 
till fader, liknade denne genom sin långa svans, men hade moderns 
sotsvarta fHlrgteckning. 

Insektätarna företräddes af den äfven i. frihet på Skansen före- 
kommande igelkotten (Erinacens europeeus). 

Gnagamas ordning har förefunnits i 6 arter och afarter. 2 
harar (Lepns timidas) hafva skänkts. Bland förluster är att nämna 
1 hoppråtta (Seirtetes jaculus). 

Artantalet af rofdjur hsu: varit 23. Bland gåfvor till denna 
grupp böra här nämnas 1 lodjur (Felislynx), ?, infångadt i Finland; 
1 polarräf (Canis vulpes var. obscura), infångad under årets grad- 
mätningsexpedition vid Gap Hansteen på Spetsbergens nordostland; 
1 zebramangust (Herpestes fasciatus) från Kongo samt 1 hermelin 
(Mustela erminea). 

Genom köp förvärfvades 1 järf (Gulo borealis), ef, unge för året 
och 2 isbjörnar (Ursus maritimus), äfven dessa årsungar. Denna 
ofvannämda järfunge fick under första månaderna till sällskap två 
ungefär jämnåriga hundvalpar, med hvilka han kom mycket väl 
öfverens. — Ungar ha inom denna ordning födts af räf, lapphund, 
eskimåhund, rysk vindhund och norrlandshund, af sistnämda ras 
efter parning med b elh vit eskimåhund. Alla till denna kull hörande 
valpar hafva norrlandshundens grå och svarta ftlrgteckning, men 
utmärka sig genom gröfre kroppsbyggnad och mera långhårig päls. — 
Bland förlusterna må ihågkommas 3 uttrar (Lutra vulgaris) och 1 
skunk (Foetorius furo). 

Vikaren (Phoca foetida) har företrädt säldjuren. 

Af hofdjur ha funnits åsna och häst. Tre Skansen tillhöriga 
åsnor erhöUo vid årets allmänna hästutställning i Stockholm i)ris, 
däribland ett hederspris. Två åsneföl föddes. Fyra hästraser före- 
funnos. 

Idislarnas ordning företräddes af 7 arter. Till den förut be- 
fintliga älgen (Alces palmatus) erhöll Skansen under året med 
Kungl. Majits medgif vande ännu en älgkalf af hankön, tillvaratagen 
vid Ekensberg utanför Stockholm. 2 rådjur (Capreolus vulgaris) 



Digiti 



zed by Google 



192 SKANSENS ZOOLOGISKA TBÄDaÅRD. 

skänktes. Af ren (Rangifer tarandus) fiJddes 5, af dof hjort (Cervus 
dama) 8 kalfvar. 

N<5tkreatur och svin hafva jämte får och getter hållits aom 
husdjur på Skansen. £tt flertal lam och kiUingar ha erhållits. 

Fåglar. 

Tättingamas ordning har varit företrädd af 49 arter. Bland 
hithörande gåfvor och förvärf må nämnas 2 strömstarar (Cinclus 
aquaticus), 2 trädgärds- och 1 löfsångare (Sylvia hortensis och S. 
trochilus), 1 entita (Parus palustris), 1 blåmes (P. coeruleus) och 1 
svartmes (P. äter). Äfven må ihågkommas 1 hvit skata (Pica cau- 
data v. alba), infångad i Vittinge socken i Västmanland. 

Papegojor hafva förefunnits i 11 arter. Nya förvärf till denna 
ordning äro 1 amazonpapegoja (Androglossa amazonica), 2 vattrade 
sångpapegojor (Psittacus undulatus) samt 2 rosenpapegojor (Plicto- 
lophus roseicapillus). 1 arakanga (Sittace aracanga) dog plötsligt 
utan föregående sjukdom. 

3 arter hafva funnits af duffåglar. Tamdufvan (Columba 
domestica) företräddes af flere raser, såsom skatdufvor, svaldufvor, 
perukdufvor m. fl. Det i föregående årsberättelse^ omnämda vän- 
skapsförhållandet mellan en tjädertupp och en vanlig tamdufva 
slutade detta år så, att dufvan måste afskiljas. En i samma bur 
varande tjäderhöna väckte nämligen i hög grad hennes svartsjuka, 
hvilken tog sig uttryck i upprepade våldsamma anfall på rivalen, 
som till slut ej ens tilläts närma sig mathoarna. 

16 arter roffåglar ha funnits under året. Bland hithörande 
gåfvor må nämnas 2 bärgufvar (Strix bubo), 2 pilgrimsfalkar (Falco 
peregrinus) samt 2 hafsörnar (Haliaétus albicilla). Ett par kungs- 
örnar (Aquila chrysaetus) började under våren draga samman grenar 
och ris i en klyfta på bärget i buren, men någon äggläggning ftr- 
spordes ej. 1 pärluggla (Strix Tengmalmi) har dött under året. 

Hönsfåglamas ordning företräddes liksom föregående är af 8 
arter. Bland förvärf äro att nämna 2 orrar (Tetrao tetrix), 3 tjädrar 

' Se Meddelanden från Nordiska museet 1897. Stockholm 1898. Sid 190. 



Digiti 



zed by Google 



SEANSENS ZOOLOOISEA TBÄDaÅRD. 193 



(Tetrao urogallus) och 1 rapphöna' (Perdix cinerea). Tjädern och 
rackelhanen (Tetrao hybridus) började spela den 22 mars, orren den 
22 februari. Ägg lades af tjäderhöna, dock utan att rufvas. 

Af vadare förefunnos 7 arter. Bland gåfvor kunna ihågkommas 
2 sothöns (Fulica atra). Af öfriga förvärf är att nämna 1 hvit 
stork (Ciconia alba). Denna släptes jämte den på Skansen förut- 
varande fritt i parken, hvarest de båda oftast uppehöUo sig på 
klipporna vid Björnliden. En morgon funnos de döda i en närlig- 
gande dam, troligen ditjagade af vildräf. 3 strandskator (Hsematopus 
ostralegus) dogo under året. 

Af simfåglar funnos 20 arter. Bland gåfvor till denna ordning 
kanna nämnas 2 sädgäss (Anser segetum), 1 alfågel (Fuligula gla- 
cialis) och 3 skäggdoppingar (Podiceps cristatus). Genom köp för- 
värfvades 2 svarta svanar (Cygnus atratus), 2 snögäss (Anser 
hyperborus), 6 stjärtänder (Anas acuta), 8 krickänder (A. crecca), 
4 bläsänder (A. Penelope), 4 gräsänder (A. boschas), 2 pelikaner 
(Pelecanus onoci'otalus) samt 2 storskarfvar (Phalacrocorax carbo). 
Ungar hafva kläckts af myskand (Cairina moschata) samt af vanlig 
anka och smaragdand. 

ALARIK BEHM. 




13 



Digiti 



zed by Google 



194 NORDISKA MUSEETS FONDER. 



4. 

Nordiska museets fonder. 

1. 

Byggnadsfonden. 

Byggnadsfonden har uppkommit dels genom behållningen af 
Skandinavisk-etnografiska samlingens byggnadsfond, förut stäld un- 
der särskild nämds förvaltning, dels genom medel, som blifvit af 
Nordiska museets styrelse insamlade genom anstälda basarer, folk- 
fester och lotterier samt lämnade gåfvor till museibyggnaden. 

Såsom af föregående årsberättelse inhemtas, var byggnads- 
fondens behållning vid 1897 års slut 

18,254 kronor 80 öre. 

Under år 1898 ökades fonden med gåfvor 58,371: 84 och influtna 
lotterimedel 220,931: i3, men minskades med utgifter under året 
kr. 83,113: 7 5, i följd hvaraf fondens vid 1898 års slut återstående 
behållning utgjorde 

209*414 kronor 2 öre. 



Digiti 



zed by Google 



NORDISKA MUSEETS FONDER. 195 



2. 

Allmänna fonden. 

För uppkomsten af denna fond redogöres i 1881 års meddelanden 
sid. 47. 

Fondens kapital skall förblifva orubbadt, men räntorna äro äm- 
nade att användas till löpande utgifter för Nordiska museets ändamål. 
Till den sammas förstärkning gå, enligt § 8 i stadgarna för Sam- 
fundet för Nordiska museets främjande, alla ständiga ledamöters på 
en gång lämnade afgifter. 

Förvaltningen är enligt museets stadgar öfverlämnad åt museets 
styrelse. 

Allmänna fonden, hvilken enligt 1897 års berättelse vid nämda 
års slut uppgick till 51,872 kr. 47 öre, hade under år 1898 ökats 
genom ständiga ledamöters afgifter med ett sammanlagdt belopp af 
1,400 kr. och utgjorde vid årets slut 

63,272 kronor 47 öre. 



3. 

Pensionsfonden. 

Om uppkomsten af denna fond se sid. 58 i 1885 års meddelanden 
Fondens kapital, som den 31 dec. 1897 utgjorde kr. 1,795: 83, hade 
vid 1898 års slut vuxit tiU 

1,686 kronor 62 öre. 



Digiti 



zed by Google 



196 NORDISKA MUSEETS FONDER. 



4. 

Bredablicksfonden. 

Denna fond, som uiider namn af »Belvederefonden» bildades i 
slutet af år 1891, afser att skaffa bidrag till gäldande af köpe- 
skillingen — 100,000 kronor — för Bredablick samt äfven att, efter 
dennas fullständiga gäldande, bereda medel till tornets underhåll 
m. m. En närmare redogörelse för fondens uppkomst lämnas sid. 77 
och följande i 1891 och 1892 års meddelanden. Summan af de vid 
1898 års slut lämnade bidragen uppgick till 

74,670 kronor. 



5. 

Skansfonden. 

Denna fond, som afser att skaffa bidrag till gäldandet af köpe- 
skillingen för så väl det år 1891 förvärfvade området öfre Skansen 
— 25,000 kr. — som för den år 1896 inköpta Nedre Skansen — 
50,000 kr. — bildades år 1894 med anledning af det först nämda 
köpet. Vid 1898 års slut utgjorde summan af de lämnade bidragen 

16v500 kronor. 



6. 

Herman Frithiof Antells fond. 

Genom testamente af den 1 okt. 1891 skänkte framlidne med. 
doktor H. F. Antell 

100,000 kronor 



Digiti 



zed by Google 



NORDISKA MUSEETS FONDER. 197 



til] Nordiska museet >att af dess styrelse förvaltas som fond, hvars 
räntor användas till museets frommai. Enär, enligt testators för- 
ordnande, vissa andra legat först skulle utdelas, men »öfriga till- 
gångar sammanhållas ock förvaltas, tills de genom tillkommande 
räntor nått sådant belopp, att en kvar sitt erhålla kam, blef denna 
fond först den 7 okt. 1896 öfverlämnad till Nordiska museet. 



Digiti 



zed by Google 



198 DONATIONBR TILL NORDISKA HUSEBT. 



5. 
Donationer till Nordiska museet/ 

Under denna öfverskrift upptagas sädana till museet alt ifir&n dess 
grundläggande är 1872 lämnade penningebidrag, som uppgä till ett be- 
lopp af 500 kronor eller därutöfver. Af bidragen har en del gått till 
museets fonder. 

Ständiga ledamöters afgifter äro icke medräknade i nedanstående 
summor. Artalen angifva de år, dä penningebidragen lämnats. 

H. M. konung Oskar II. SamfundeU skyddaherre, 1874. 660: — 

H. M. drottning Sofia. Ständig ledamot. Hederaledamot. 

96 (250), 97 (250), 98 (250), 99 (250). 1,000: - 

H. K. H. kronprins Gustaf. Ständig ledamot. Hederaledamot. 

Br. 8 92—99. 800: - 

H. K. H. prins Karl. Ständig ledamot. Hederaledamot. 92 

(600), 93 (500), 94 (525), 95 (500). 2,025: - 



Abramson, Evelina, f. Gumpert, fru. Stockholm. Ständig 

ledamot, ^r. 92— 99. 800:- 

Althainz, Fredrik Gerhard, grosshandlare. Stockholm. 88. 600: — 

Andersson, Johan, byggmästare. Stockholm. Hederaledamot. 

Dod 1897. 91 (1,000), 93 (10,000), 94 (2,000), 96 (1,000). 14,000: - 



^ I denna förteckning äro upptagna alla donationer, som lämnats till mnsett 
intill den 1 maj 1899. 

* Br. utmärker här och i det följande, att under hvartdera af de närmast efteråt 
angifna åren 100 kronor lämnats såsom bidrag till Bredablicksfonden. Se sid. 1'^' 



Digiti 



zed by Google 



DONATIONER TILL N0BDI8KA MUSBBT. 199 

Antell, Herman Frithiof, medicine doktor. Paris. Ständig leda- 
mot. Hedersledamot, Död 1893. 84 (200), 90 (700), 
91 (1,000), 92 (1,000), 93 (3,000); Br. 92— 9Ö (400) och 
96 (600); genom testamente af den 1 okt. 1891 100,000 kr., 
utbet. af dödsboet 96, samt ytterligare i r&nteutdelning 5,700 
kr., utbet. 98. 112,600: — 

Appélberg» Lotten, f. Östergren, fm. Stockholm. Ständig 

ledamot. Br. 92—99. 800: — 

Arwidsson, Torsten Adolf, kommendör. Stockholm. Död 

1893. 92. 1,000: — 

Astrup, Hans Basmus, f. d. statsråd. Eristiania. Ständig 
ledamot. Hedersledamot. Död 1898. 73 (600), 82 (2,600), 
84 (2,600). ö,ÖOOj — 

Azell, Severin, grosshandlare. Sundsvall. Död 1892. 77. 600: — 

Azllng, Hampus, godsegare. Stockholm. 94. 8,000: — 

Benedioks, Oarl, generalkonsul. Stockholm. Hedersledamot. Död 

1888. 79. 1,000: — 

Benedioks, Emma, f. Benedioks, fru. Stockholm. Heders- 
ledamot. Död 1896. 91 (10,000), 93 (3,000), 94 (2,000), 
96 (2,000), genom testamentariska förordnanden af den 11 
dec. 1890 och den 6 juli 1893 (16,000). 82,000: — 

Benedioks, Qustaf, bruksegaro. Gysinge. Ständig ledamot. 

Hedersledamot. 74 (100); Br. 92-99 (800). 900: — 

Berg, Helene, f. Bligh, fru. Stockholm. Hedersledamot. 94 

(600), 96 (600), 97 (500). 1,600: — 

Berg, Nils Vilhelm, grosshandlare. Stockholm. 80 (25), 89 

(100), 92 (600). 626: — 

Berggren, Maria Eleonora, f. Wiokberg, fm. Stockholm. 

Död 1896. Br. 92, 93 (200) och 94 (800). 1,000: — 

Berggren, Bobert Constantin, grosshandlare. Stockholm. Stän- 
dig ledamot. Död 1893. 84 (600), 88 (200). 700: — 

Bergstedt, Garl, fabriksidkare. Stockholm. 76 (100); Br. 92— 

99 (800). 900: — 

Bergstedt, Brik, grosshandlare. Stockholm. 76 (100), 87 (100); 

Br. 92—99 (800). 1,000: — 

Bergström, Frans Frode Theodor, f. d. kammarråd. Stock- 
holm. Hedersledamot. 94. 1,000: — 

Bobergh, Thérése, f . Björklund, enkefru. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ledamot af Nordiska 
museets styrelse. Ständig ledamot. Död 1899. 73 (100); 
Br. 92—99 (800). 900: — 



Digiti 



zed by Google 



200 DONATIONER TILL NORDISKA MU8BBT. 

Boman, Emil, sképpsklarerare. Stockholm. Ständig ledamot. 

Br, 92—99. 800: — 

Bonde, Carl Garlsson, friherre, ofverceremonimäBtare. Stock- 

hohn. Br. 92—99. 800: — 

Bonde, Qustaf Trolla-, grefve, ofverste-kammarjunkare. Stock- 
holm. Ständig ledamot. Död 1884. 73 (200), 78 (600). 700: — 

Bondeson, August, medicine doktor, (röteborg. 80. 700: 10 

Bonnier, Albert, bokförläggare. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 

Boström, Erik Gustaf, Btatsminister. Stockholm. Ständig leda- 
mot Br. 92—99. 800: — 

Brandt, Axel, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot. 

Dod 1898. 88. ÖOO: — 

Broms, Qustaf Emil, konsul. Stockholm. 98. 500: — 

Buren, Garl, brakspatron. Skeda, Ryssby. Ständig ledamot. 

Hedersledamot, Dod 1887. 76 (200), 84 (1,000). 1,200: — 

BtLnsow, Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 
Dod 1897. 77 (500), 92 (3,000), 93 (100), 94 (1,000), 
96 (1,000). 5,600: — 

Btbisows, Fredrik, grosshandlare, Stockholm, dödsbodelegare* 

97. 20,000: — 

Btosow, Fredrik Herman, godsegare. Stockholm. Br. 92, 

93 (200), 97 (400), 98 (100). 700: — 

BtLnsow, Bobert, konsul. Stockholm. 99. 500: — 

Bäckström, Johan, grosshandlare. Stockholm. 83 (1,000), 87 

(100), 96 (100); Br. 92—99 (800). 2,000: — 

Carlsson, Albertina, f. Arvin, fru. Stockholm. Br. 92 — 

99. 800: — 

Oameirie, David, grosshandlare. Göteborg. Dod 1890. 76(1,000), 

87 (1,000). 2,000: — 

Camegies, David, grosshandlare, dödsbodelegare, Göteborg, 

genom konsul O. Ekman. Stockholm. 90. 5,000: — 

Cavalli, Qustaf, apotekare. Sköfde. Hedersledamot. 88 (1,000), 

96 (6,000). 6,000: — 

Cavalli, Jolian Gustaf, apotekare. Göteborg. Hedereledamot. 

Död 1888. 87. 10,000: — 

Cederlund, Edvard, grosshandlare. Stockholm. Ständig leda- 
mot. Hedersledamot. 83. 500: — 

v. Célsing, Fetrus Fredrik, kapten. Stockholm. Ständig ledan 

mot. Br. 92—99. 800: — 

Cervin, Carl Qustaf, bankir. Stockholm. Hedersledamot. Br. 

92—97 (600), 98 (400). 1,000: — 



Digiti 



zed by Google 



DONATIONBR TILL NORDIBKA MU6EET. 20 1 

Clason, Isak Gustaf , profeBsor. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

Curman, Carl, profesBor {ständig ledamot), och frn Calla Cur- 

man, f. Landström, fru. Stockholm. 98. 1,000: — 

Dahlberg, Johan Petter, braksegare. BolUta, Nyland. Heders- 
ledamot Br. 92—99. 800: — 

Danelius, Bror Angost, grosshandlare. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

Da^dson, Ernst, herr. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

Davidson, Henrik, generalkonsul. Stockholm. Död 1896. Heders- 
ledamot. 74 (100), 83 (1,000), 90 (1,600). 2,600: — 

Davidson, Vilhelm, konditor. Stockholm. Ständig ledamot. 

Hedersledamot. D5d 1883. 83. 2,500: — 

de Iiaval, Qustaf, fil. doktor, civilingeniör. Stockholm. Heders- 
ledamot. Br. 92—99. 800: — 

Dickson, Charles, mediciDe doktor. Stockholm. Ständig leda- 
mot. 76. 600: — 

Dickson, James Jamesson, groeshandlare. Göteborg. Ständig 
ledamot. Hedersledamot. Död 1886. 76 (1,000), 83 (1,000), 
84 (2,000), 86 (1,000). 6,000: — 

Dickson, Oskar, friherre, grosshandlare. Göteborg. Ständig 
ledamot Hedersledamot Död 1897. 72 (1,000), 84 
(3,000). 4,000: — 

Diokson, Bobert, grosshandlare. Göteborg. Ständig ledamot. 

76. eOO: — r 

Du Biets, Gustaf Adolf, grosshandlare. Stockholm. Br. 

92—99. 800: — 

Dölling, Frits, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot Heders- 
ledamot 87 (1,000), 93 (100). 1,100: — 

Ekengren, Vilhelm Alfired Ferdinand, stadsmftklare. Stock- 
holm. Br. 92 — 99. 800: — 

Ekman, Oskar, konsul. Stockholm. Hedersledamot 73 (100), 

80 (2,600), 83 (1,000), 97 (1,000). 4,600: — 

von Essen, Fredrik, friherre, riksmarskalk. Stockholm. Heders- 
ledamot Br. 92—99. 800: — 

Falok, Constantin, grosshandlare. Hammar, Nyland. 99. 1,000: — 

de Fontenay, Otto Ernst le Sage, professor. Köpenhamn. 

Hedersledamot 87 (2,600), 88 (2,600), 90 (6,000). 10,000: — 

Forsgrén, Ida, fröken. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

Forsgrén, Sally, f. Wikström, fm. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

Franoke, Olena, f. Hallberg, fm. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 

Fris, Carl Oustaf, bankdirektör. Stockholm. Ständig ledamot 

73 (200); Br. 92—99 (800). 1,000: — 



Digiti 



zed by Google 



202 DONATIONER TILL N0BDI8KA MUBBBT. 



Fröberg, Christian Aagost, borgmästare. Hemöstnd. Br. 

92—99. 800: — 

Gtober, Philip, bankir. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 

Georgil, Axel, konsul. Stockhohn. Br. 92—99. 800: — 

Gilljam, Qustaf Fredrik, universitetskapsler. Stockholm. He- 

dersledamot, 92. 500: — 

Oustaftison, Johanna, f. Pettersson, fru. Stockholm. 98. 600: — 

Gtöransson, Thore, apotekare. Falun. Ständig ledamot. Br. 92—99. 800: — 
Hafström, Adolf Valdemar, grosshandlare. Ständig ledamot. 

Br. 92—99. 800: — 

Hagdahl, Charles Emil, medicine doktor. Stockholm. Död 

1897. 96 (70); Br. 92—97 (600). 670: — 

Hallström, Hans, byggm&tare. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 

v. Hallwyl, Walter, grefve, bruksegare. Stockholm. Heden- 

Udamot. 90 (1 6,000) >, 93 (2,000). 17,000: — 

Hammarstedt, Nils Oskar, prost. Norrby, Sala. 91 (1,000), 

92 (1,000). 2,000: — 

Hassell, Carl Johan, sekreterare i Kammarkollegium. Stockholm. 

Död 1892. Genom testamente af den 11 maj 1891. 6,000: — 

Hazelius, Artur, Nordiska museets styresman. Stockholm. Stän- 
dig ledamot. 83 (500), 86 (1,000), 88 (4,600), 89 (600), 

90 (2,600), 91 (1,000), 92 (6,000), 93 (2,000), 94 (4,200), 

96 (1,000), 96 (1,600), 9Z (2,600), 98 (2,600), 99 (50); 

Br. 92-99 (800). 80,550: — 

Haselins, Fredrik Philip, öfverstelöjtnant. Stockholm. Död 

1894. 94. 1,000: — 

Heoksoher, Edvard, bankdirektör. Stockholm. 92. 500: — 

Hedberg, Anders Petter, grosshandlare. Sundsvall. Död 1882. 77. 500: — 
Hedberg, Johan August, grosshandlare. Sundsvall. Ständig 

ledamot. 94. 500: — 

Heilbom, Otto Henrik, generalkonsul. Stockhohn. 89 (100); 

Br. 92—99 (800). 800: — 

Heiss, Frans, direktör. Stockholm. Död 1898. 90. 1,000: — 

Hellberg, Frithiof, direktör. Stockholm. Br. 92— 99. 80O: — 

Hellberg, Johan Vilhelm, v. konsul. Sundsvall. 77. 50O: — 

Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkefru. Uppsala. Död 1893. 

Genom testamente af den 2 januari 1888. 94. 10,000: — 



' Detta belopp utgjorde inlösen af lägenheten Framnäs på Djurgården, hvilken 
inköptes af grefve v. Hallwyl och omedelbart därpå öfverlämnades såsom gåfva till 
Kordiska museet. Se sid. 70 i Samfundet för Nordiska museett främjande 1890. 



Digiti 



zed by Google 



DONATIONBR TILL NORDISKA MUSEET. 203 



Hemmarok» Carl Gustaf, justitieråd. Stockholm. Ständig 

ledamot ffederaledamot. Br. 92 — 99. 800: — 

JSierta, Hedvig EUsabet, frokeo. Stockholm. Ständig ledamot. 
Hederaledamot, 73 (100), 83 (100), 96 (1,000); Br. 92— 
99 (800). 2,000: — 

HiTSOh, Isaak, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 96. 1,000: — 

Hirsoh, Oskar, ingenior. Stockholm. Hedersledamot Br. 92 — 99. 800: — 

HofChian, August, f. d. slottsarkitekt. Stockholm. Hedersleda- 
mot Död 1897. 89. 10,000: — 

JSolm, Anders Reinhold, godsegare, Kvibille. Hedersledamot, 95. 1,000: — 

Höglund, Anton« konsul. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 

Hörstadius, Gustaf Ferdinand, advokatfiskal. Stockholm. 94 

(1,000), 99 (300). 1,800: — 

Jaoobsen, Carsten Tank, disponent. Suudsvall. 92. 600: — 

Janson, Axel Gotthard, byggmästare. Stockholm. 92 (250); 

Br. 92—99 (800). 1,060; — 

Jeansson, Johan, grosshandlare. Kalmar. Dod 1896. 89 (500); 

Br. 92—95 (400). 900: — 

Johansson, Botvid, grosshandlare. Sundsvall. 77. 600: — 

Josephson, Niels, direktör, justitier&d. Köpenhamn. Heders- 
ledamot 98. 10,000: — 

Kempe, Bernhard, grosshandlare. Stockholm. Hedersledamot. 
76 (15Ö), 84 (500), 92 (300), 93 (200), 94 (1,000), 99 
(260). 2,400: — 

Kempe, Elias Vilhelm, grosshaudlare. Stockholm. Död 1890. 

76 (150), 84 (500). 660: — 

Kempe, Frans, konsul. Stockholm. Ständig ledamot //eders- 
ledamot 97 (1,000), 99 (1,000). 2,000: — 

Kempe, Frans och Seth, grosshandlare. Stockholm. Ständiga 

ledamöter. 84. 600: — 

Kempe, Henriette, f . Diewel, fm. Stockholm. Hedersledamot 

94 (1,000), 99 (200); Br. 92—99 (800). 2,000: — 

Kempe, Johanna, f. Wallis, fru. Stockholm. Ständig ledamot 

Hedersledamot 92 (2,000), 93 (6,200), 98 (2,000). 9,200: — 

Kempe, Julie, f. Fahlman, fru. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

Kempe, Vilhelm Henrik, grosshandlare. Stockholm. Ständig 
ledamot Hedersledamot Död 1883. 74 (500), 77 (1,180), 
83 (2,500). 4,180: — 

Kempes, Vilhelm Henrik, grosshandlare, dödsbodelegare. 

Stockholm. 83. 2,600: — 

Ejellberg, Thérése, f. Edgren, fru. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 



Digiti 



zed by Google 



•204 DONATIONER TILL NOBDIBKA MUSEET. 



laammy Carl Bobert, ingeniör. Stockholm. Br, 92—99. 800: — 

Lsmiiiy Qustaf Mauritz, ingODiör. Stockholm. Ständig leda- 
mot Dod 1892. 91 (400), genom testamente af den 13 
febr. 1892 (10,000). 10,400: — 

Laurin, Agnes, f. Bohtlieb, fru. Stockholm. Dod 1896. Stän- 
dig ledamot 90. 600: — 
Laurin, Carl, direktör. Stockholm. Ständig ledamot 90. 600: — 
Lemon, Adolf, groBshandlare. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 
Levin, Hartvig, grosshandlare (död 1892), och fru Fanny Levin, 

f. Labatt, Stockhobn. Br. 92 — 99. 800: — 

Liljedahl, August, godsegare. Uppsala. Hedersledamot 90 

(1,000), 91 (3,000), 92 (1,000). ' 6,000: — 

Liljewaloh, Carl Fredrik, grosshandlare. Stockholm. Heders- 
ledamot, 92. 1,800: — 
Liljewaloh, Edvard, grosshandlare. Stockholm. Br. 92—98. 700: — 
Liljewaloh, Tom, f. d. stadsmaklare. Stockholm. 73 (100), 

93 (20); Br. 92—99 (800). OTO: — 

Limnell, Carl Abraham, öfrerdirektör, ständig ledamot (död 
1882), och fru Fredrika Limnell, f. Forsberg. Död 
1892. Stockholm. 74. 1,000: — 

Lindahl, Vilhelm Nils Andreas, auditör. Karlskrona. Br. 92 

—97 (600), 98 (400). 1,000: — 

Lindegren, August, slottsarkitekt. Stockholm. 92. 600: — 

Lindroth, Carl Axel, grosshandlare. Stockholm. 73. 1,600: — 

Lindström, Edvard, konsul. Stockholm. Ständig ledamot Br. 

92—99. 800: — 

lOunglöf, Knut, grosshandlare. Stockholm. 73 (250), 82 (1,000). 1,260: — 
IJungqvist, Knut Ottonin. bmksegare. Munksjö, Jönköping. 
Hedersledamot Död 1896. 79 (ÖOO), 90 (60), 94 (100), 
95 (350). 1,000: — 

Loven, John, grosshandlare. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 

Lundberg, Louise, f. Haak, fru. Stockholm. Död 1899. 94. 1,000: — 
Lundberg, Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot. 

84. 1,000: — 

Lundström, Carl Fräna, godsegare. Stockholm. Ständig leda- 
mot Hedersledamot 82 (200), 91 (500), 94 (2,350); Br. 
92—99 (800). 8,860: — 

Lundström, Johan Ludvig, grosshandlare. Stockholm. Br. 

92—99. 80O: — 

Malmsten, Emil, löjtnant. Malmö. 92. 1,000: — 

Maude, Louise, f. Siljeström, fru. Drottningholm. 90. 600: — 



Digiti 



zed by Google 



BONATIONEB TILL NORDISKA MUSB£T. 205 



Montan; Erik Villielra, professor. Stockholm. Ständig leda- 
mot. Br. 92 (100), 94 (200), 96—98 (400). 700: — 
Höller, Fredrik, generalkonsul. Stockholm. Br, 92—99. 800: — 
Neijber, Magnus Julius, stadsmaklare. Stockholm. HederS' 

Udamot Död 1894. 90 (1,000), 93 (20). 1.020: — 

Nisser, Betty, f. Wettergren, fru. Stockholm.. Br. 92—99. 800: — 
Norlund, Lotten, f. Hertser, enkefra. Stockholm. Br, 92 — 99. 800: — 
Iforström, Claes Qustaf, civiiingeniör. Stockholm. Ständig 

ledamot. Hedersledamot. Br. 92 — 99. 800: — 

Nfts, Nils Olof, grosshandlare. Östersund. Hedersledamot, 86 

(5,500), 87 (5,000). 10,500: — 

Odelberg, Oskar Vilhelm, löjtnant, fabriksdisponent. Stock- 
holm. Br, 92—99. 800: — 
Odelberg, Theodor, ofverdirektor. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 
Ohlsson, Anders, generalkonsul. Kapstaden, Kap. 92. 600: — 
Oldenburg, Carl Camillus, kyrkoherde, österby, Hammar. 
Ständig ledamot. Död 1896. 89 (610), 92 (250), 94 (100), 
95 (150), 96 (150). 1,160: — 
Olrog, Thorvald, grosshandlare. Stockholm. Ständig ledamot, 

Br. 92—99. 800: — 

d'Otrante, Gustaf Armand Fouohé, hertig, förste hofstall- 

mästare. Stockholm. Ständig ledamot. Br, 92—99. 800: — 

Palmcrants, Susanna, f. Vinborg, fm. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 
Pehrsson, M&ns, åkare. Stockholm. Död 1895. 93. 1,000: — 

Petersen, Ingeborg, f. Tanberg, fru. Btockhohn. Br, 92—99. 800: — 
Peterson, P. S«, trfidgårdsdlrektör. Bosehill^ Chicago, Illinois. 

Ständig ledamot. Hedersledamot. 86 (200), 97 (1,000), 1,200: — 
Peyron, Iiudvig, grosshandlare. Stockholm. 77. 1,200: — 

Philipson, Carl David, konsul. Stockhohn. Ständig ledamot, 

73 (200), 82 (600). 700: — 

Piper, Claös Gustaf Frits, grefve, bofstallmästare. Stockholm. 

Död 1897. 91. 600: — 

v. Plåten, Carl, bruksegare. Stockholm. 94 (300), 95 (400), 

98 (200). 900: — 

Bamstedt, Julia, f. H»ggström, fru. Stockholm. Br, 92—99. 800: — 
Hegnell, Anders Fredrik, medicine doktor. Minas Geraes, 

Gäldas, Brasilien. Död 1884. 77. 700: — 

Reinhold, Alma, f. Burmester, fru. Stockholm. Ständig 

ledamot. Br. 92—99. 800: — 

Beinhold, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot. 

Hedersledamot. 89 (1,895: oi), 91 (1,500). 8,896: 01 



Digiti 



zed by Google 



206 DONATIONBR TILL NORDISKA MUSEET. 



Betoius, Magnus Qastaf, profeseor, ooh fru Anna Betsius» 
f. Hierta. Stockholm. Ständiga ledamöter. Hedersledamöter. 
94. 1,000: — 

Bosén, Karl Peter, literator. Stockholm. 84 (500), 85 (500), 

93 (106), 94 (1,539: 42), 95 (350). 2,995: 42 

▼. Bosen, Fredrik Thomas Oarl, grefre, kammarherre. He- 

deDlunda, Vadsbro. Ständig ledamot. Br. 92 — 99. 800: — 

Bondström, Sofia, f. Schwarta, fru. Stockholm. Br. 92--99. 800: — 
Böhss, Carl Vilhelm Christian, konsul. Göteborg. Hedere- 
ledamot. 92 (1,000), 93 (10,000). 11,000: — 
Säger, John Edvard Magnus, hof stall mästare. Stockholm. 

Ständig ledamot. Hedersledamot. 94. 1,000: — 

Sandell, Glara, f. Ohlson, enkefru. Stockholm. Ständig ledamot. 

87 (100), 91 (50); Br. 92—99 (800). 960: — 

Soharp, Clara, f. Westman, fru. Stockholm. Hedersledamot. 
Br. 92 (1,000); 94 (100), 96 (100), 97 (100), 98 (200), 
99 (100). 1,600: — 

Scholander, Sven, ornamentsbildhuggare. Stockholm. 91. 860: — 

Schumburg, Bobert, v. konsul. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

von Schwerin, Mathilda Ohristina, f. Hagberg, grefvinna. 
Husby, Söderköping. Ständig ledamot. Hedersledamot. Död 
1892. Br. 92. 1,000: — 

Selggren, Jonas, rektor. Gofle. Död 1896. 82 (200), 84 

(500). 700: — 

Sellmann, Qeorg, disponent. Stockholm. 97. 1,000: — 

Settervall, Carl, grosshandlare. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 

Sjögren, Qjalmar, professor. Nynäs, ösmo. Hedersledamot. 91. 600: — 
Smith, Lars Olsson, grosshandlare. Paris. 91. 1,500: — 

Sprinohoms, Elisabet, f. Elfisttrand, enkefru, arfVingar. Stock- 
holm. Br. 92—99. 800: — 
Stridsberg, Ernst Viktor, ingeniör. Trollhättan. Br. 92—96. 600: — 
Strömer, Hjalmar, literatör. Stockholm. Död 1886. 80. 600: — 
Strömman, Ester, f. Kempe, fru. Stockholm. 94. 1,000: — 
Sundberg, August, grosshandlare. Sundsvall. 77. 600: — 
Sundgren, Fredrik Conrad, f. d. nppbördskommisBaririe. Stock- 
holm. Död 1898. Genom testamente af den 19 nov. 1897. 
98. 18,111: 84. 
Sundström, Per, grosshandlare. Stockholm. Br. 92 (100) och 

98 (900). 1,000: — 

Sunnerdahl, Emil, grosshandlare. Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

Svanström, Frans, grosshandlare. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 



Digiti 



zed by Google 



DONATIONER TILL NORDISKA MUSEET. 207 



Söderlund, Carl Axel, ingoDiör. Stookholm. Hedersledamot. 
Br. 92—94 (300) och 96 (700); 96 (1,500), i strSdda poster 
(131: 66), 98 (2,600). 0,131: 60 

Söderström, Carl Christiaxi, grosshandlare. Stockholm. 82 

(SOO), 83 (1,000). 1,800: — 

Sörman, Henrik, grosshaodlare. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 

Tamm, Hugo, bmksegare. Fåno, Grillby. 74 (100); Br. 92 — 

99 (800). 000: — 

Thiel, Ernst, bankdirektör. Stockholm. Br. 92 — 99. 800: — 

Thorell, Edla, fröken. Stockholm. Ständig ledamot. 91 (100), 

92 (100), 93 (10), 96 (60); Br. 92—99 (800). 1,060: — 

Thorell, Beinhold, auditör. Stockholm. Br. 92—96. 600: — 

Unander, Fanny, f. Scharin, fru. Stockholm. Br. 92 — 98. 700: — 

Waohtmeister, Axel Fredrik, grefve, öfverste*kammarherrc. 

Stockholm. Br. 92—99. 800: — 

Waohtmeister, Axel Knut Trolle-, grefve, hofmarskalk. Trollo- 

Ljungby, Gualöf. Hedersledamot. 92 (1,000), 93 (1,000). 2,000: — 

Waohtmeister, Fredrik Claösson, grefve, generaldirektör. Stock- 
holm. 92 (100), 93 (100), 94 (100), 96 (100), 96 (100), 
97 (100), 98 (100). 700: — 

Wahlund, Carl Vilhelm, professor. Uppsala. Ständig ledamot. 92. 600: — 

Walldén, Vilhelm, godsegare. Stockholm. Ständig ledamot. 
Hedersledamot. 74 (160), 83 (400), 87 (1,000), 90 (1,600), 
92 (200). 8,260: — 

WaUenberg, Anna, f. von Sydow, fru.^ Stockholm. Heders- 
ledamot. 88 (600), 90 (1,000), 92 (200), 93 (100), 96 (100), 
96 (100), 97 (600), 98 (360), 99 (260)r Br. 92—99 (800). 8,900: — 

WaUenberg, Knut Agathon, bankdirektör. Stockholm. 89 

(1,000), 90 (260). 1,260: — 

Valley, August, grosshandlare. Stockholm. Död 1898. Br. 

92—98. 700: — 

Weber, MathUda, f. Weylandt, fru. Stockholm. Br. 92^99. 800: — 

Weinberg, Margareta Qustava, f. Tömsten, enkefra. Stock- 
holm. Hedersledamot. Död 1894. 92 (1,000), 93 (1,000). 2,000: — 

Weinberg, Olof David, grosshandlare. Stockholm. Ständig 
ledamot. Hedersledamot. Död 1884. 74 (600), 82 (1,000), 
84 (16,000). 16,600: — 

Wioander, August, fabriksidkare. Stockholm. Ständig ledamot. 

Död 1891. 90. 1,000: — 

Wijk, Caroline, f. Diokson, fru. Göteborg. Hedersledamot. 79 

(600), 90 (200), 96 (600). 1,200: — 



Digiti 



zed by Google 



208 



DONATIONSR TILL NORDISKA MUSEET. 



Wijk, Olof, grossbaDdlare. Göteborg. Ständig ledamot Hedere- 
ledamot 76 (600), 83 (600), 87 (500). 1,600: 
Wikström, Carl, grosahandlare. Stockholm. Hedersledamot 97. 3,000: 
Wikström, Hulda, frdken. Stockholm. Bi\ 92—99. BOO: 
Wikström, Nils, grosshandlare. Sundsvall. Död 1883. 77. 600: 
Wikströms, Per, grosshandlare, dödsbodelegare. Stockholm. 82. 2,500: 
Wikström, Per Magnus, grosshandlare. Stockholm. Hederele- 
damot 93 (2,000), 97 (3,000). 6,000: 
Wikström, Sofl, f. Edlund, fru. Stockholm. Hedersledamot 

Br, 92—99. 800: 
Wrangel von Brehmer, Johan Wolmer, friherre, ofverste-kam- 

marjunkare. Hyby, Klågerup. Br. 92—99. 800: 

Vult Ton Steyem, Fredrik, direktör. Stockholm. Br, 92— 99. 800: 
Akerhielm, Johan Gustaf Nils Samuel, friherre, öfverste- 

kainmaijunkare. Stockholm. Hedersledamot 98. 1,000: 

Åslund, Fredrik August, konsnl. Sundsvall. 77. 600: 



Allm&nna konst- och industriutställningens i Stockholm 

1807 lotteri. 98. 46,260: 

Apotekarsocieteten. Stockholm. 87 (500), 90 (500). 1,000: 

Norrlands gille. Stockholm. 91. 1,600: 

Patriotiska sällskapet. Stockholm. 91. 600: 



Digiti 



zed by Google 



TBSTAMBNTARISKA FÖRORDNANDEN. S09 



6. ' 

Testamentariska förordnanden 

till förmån för Nordiska museet. ^ 



Thomsen» Anna, fröken. Köpenhamn. Död 1888. Grenom muntligt för- 
ordnande 1888: norskt allmogesmycke af silfver. Afl&mnadt 1888. 

Wallander» Josef Vilhelm» professor. Stockholm. Död 1888. Genom 
testamente af den 4 aug. 1887: skisser i akvarell och olja, med motiv 
från Delsbo och Vingåkers socknar, samt 3 delsbo- och 4 österåkersdråkter 
m. m. AflSmnadt 1888. 

Eiohhom» Cliristofer» biblioteksamaouens. Stockholm. Död 1889. Genom 
testamente af den 6 nov. 1889: hela den af honom hopbragta samlingen 
af skråhandlingar, utgörande omkring 6,600 nummer, fördelade på 100 
olika skrån och omfattande en tidrymd af of ver 300 år. Aflämnadt 1890. 

Haaaell, Carl Johan» f. d. sekreterare. Stockholm. Död 1892. Genom 
testamente af den 11 maj 1891: ett belopp af 5,000 kronor, afsedt till 
inköp af för museet passande föremål. Aflämnadt 1892. 

Lamm, Qustaf Maurits, ingeniör. Stockholm. Ständig ledamot. Död 1892. 
Genom testamente af den 13 febr. 1892: ett belopp af 10,000 kronor, 
afsedt till ökande af museets »Allmänna fond». AflomDadt 1892. 

Fries, Carl Iioonard August, kommendörkapten. Stockholm. Död 1892. 
Genom testamente af den 12 dec. 1889: minnen från fregatten Eugenies 
jordomsegling 1861 — 1853, m. m. Aflämnadt 1893. 

^ygare-Carlén, Bmilie, fru. Stockholm. Död 1892. Genom testamen* 
tariskt förordnande af den 22 jan. 1890: den hedersgåfva, bestående af 

^ I denna förteckning äro upptagna alla testamentariska förordnanden, som ftro 
gjorda intill den 1 maj 1899. 

14 



Digiti 



zed by Google 



210 TBSTAMENTARISKA FÖRORDNANDEN. 



författar! D nan B samtliga romaner, öfversatta till böhmiska språket, hvilkei^ 
hon är 1882 erhöll från Prag, ni. m. Aflämnadt 1893. 

Hellman, Mathilda, f. Joholm, enkcfru. Uppsala. Död 1893. Genom testa- 
mente af den 2 jan. 1888: ett belopp af 10,000 kronor. Aflämnadt 1894. 

Antell» Herman Frithiofy med. doktor. Paris. Ständig ledamot. Heders- 
ledamot. Död 1893. Genom testamente af den 1 okt. 1891: ett belopp 
af 100,000 kronor, afsedt att af museets styrelse >förvaltas som fond, 
hvars räntor användae till museets fromma». Aflämnadt 1896. Ytterligare 
utdelning på grund af Antells testamente: 5,700 kronor. Aflämnadt 1898. 

Lindholm» Johan August, f. d. postförvaltare. Stockholm. Död 1894. 
Genom skriftligt förordnande: en större samling oljemålningar, akvareller 
och pennteckningar, alla återgifvande byggnader, gator och gränder fråa 
det >gamla Stockho]m>. Aflämnadt 1895. 

TuneliuBy Johanna Charlotta Iiovisa» fröken. Stockholm. Död 1894. 
Genom testamente, dagt. i juni 1893: en samling porslinsföremål frän 
århundradets början, m. m. Aflämnadt 1895. 

Erichsson, Carl Andera, f. d. inspektor, Charlottenlimd. Död 1894. Genom 
testamente af den 10 jan. 1894: återstoden *af hans förmögenhet, sedan 
åtskilliga legat till andra personer utgått. Utdelningen i utrednings- 
mannens konkurs — med 2,217 % å teetamentsbeloppet kr. 17,863: lo — 
kronor 387: 25, aflämnad 1897. 

Adlersparre, Sophie, f. LeiJonhufVud, friherrinna. Stockholm. Död 1895. 
Enligt muntligt förordnande: klagoskrift, sydd pä väf, frän 1805. Af- 
lämnadt 1895. 

Benedioks, Emma, f. Benedioks, fru. Stockholm. Hedersledamot. Död 
1895. Genom testamentariska förordnanden af den 11 dec. 1890 och den^ 
5 juli 1893: ett belopp af 15,000 kronor, hvaraf 5,000 kr. till museet 
och 10,000 .kronor till anläggningarna på Skansen. Aflämnadt 1895. 

Nisbeth, Henriette Carollne, f. OweniuB, fru. Simrishamn. Död 1895. 
Genom testamente af den 16 maj 1890: ett rikt snidad t antikt ekskåp^ 
Aflämnadt 1897. 

SohwartB, Marie Sophie, f. Birath, fru. Stockholm. Död 1894. Enligt 
muntligt förordnande: spegel med bord, i kejsarstil. Aflämnadt 1896. 

Crusenstolpe, Charlotta, fröken. Stockholm. Död 1896. Genom testa- 
mente af den 16 okt. 1893: antik chiffonier, bokskåp med flere andra 
möbler, en samling familjeporträtt samt många minnen efter M. J. Grusen- 
stolpe och Emilie Flygare-Carlén . Aflämnadt 1897. 

Londioer, Qeorge, grosshandlare. Stockholm. Död 1897. Grenom testa- 
mente af den 18 april 1896: skrifschatull af mahogny, 1 dussin damast- 
serveter, tillverkade i Linköping på 1780-talet, reffelbössa, som tillhört 
hertig Fredrik Adolf af Östergötland, m. m. Aflämnadt 1897. 



Digiti 



zed by Google 



TE8TAMENTARISKA FÖRORDNANDEN. 211 



Blaokfltadius, Johan Zaohariasy bistoriera&lare. Stockholm. Död 1898. 
Genom muntligt förordnande: den stora taflan »Biskop Sigfrid döper hed- 
ningarna i Gotaland», konstnärens mest betydande verk. Aflämnad 1898. 

Sundgren, Fredrik Conrad, f. d. uppbordskommissarie. Stockholm. Död 
1898. Genom testamente af den 19 nov. 1897: en åttondedel af öfver- 
skottet af hans förmögenhet, sedan en del legat till enskilde och allmänna 
inrättningar utgått. Beloppet, 13,111 kronor 84 öre, aflämnadt 1898. 

Malmström, Johan Aug^ost, professor, historiemålare. Hedersledamot. 
Stockholm. Genom testamente af den 8 mars 1897: målade studier i olja 
och akvarell, teckningar på löaa blad eller i album af byggnader, kläde- 
dräkter, folktyper m. m. från Sverge, Norge och Finland, som kunna 
bidraga till kännedomen om folkets ståndpunkt i afseende å konstindustri 
och karakteristik m. m.; gamla allmogeväfnader från Skåne, Bleking och 
Västergötland; fornnordiska dräkter samt en del vapen m. m., som kunna 
vara till nytta vid fester å Skansen. 

Bolinder, Jean, ingeniör. Stockholm. Ledamot af Nordiska museets sty- 
relse. Ständig ledamot. DÖd 1899. Genom muntligt förordnande: en 
samling föremål, hvilka tillhört Carl von Linné, m. m. Aflämnadt 1899. 

Casparsson, Carl Edvard, kapten. Uppsala. Död 1899. Genom testamente 
af den 16 okt. 1897: ett belopp af 10,000 kronor. Aflämnadt 1899. 




Digiti 



zed by Google 



212 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1898 LÄMNAT GÅFVOR. 



7. 

Personer, som under år 1898 lämnat 
gåfvor till Nordiska museet. 



1 denna afdelning upptagas endast namnen på de personer, hvilka under det 

nämda året lämnat mera märkliga gåfvor till museets särskilda samlingar^ 

jämte kort angifvande af själfva gåfvan. öfriga gifvare upptagas i 

nästa afdelning (2). 



Till allmogeaf delningen: 

Behm, A., amanaens, Stockholm : mjöl-koksa ft'än Hackas socken i Jämtland. Se sid. 163. 

*Bruun, J. M., bandtmakare, Trondhjem: form af lergods, spanten, tennflaska m. m. frän 
Norge. 

*Bukow8ki, H., konsthandlare, Stockholm : halssmycke frän Bleking (se sid. 162), 4 par 
maljor frän Skäne, tvä norska knappar, alt af silfver; m. m. 

*Ceder8tröm, £., friherre, Erasenberg, Uppsala: byordning, handskrift frän början af 
1800-talet. Se sid. 162. 

Ericson, A., komminister, Skellefte, och fru Emma Ericson, f. Aurell: brndkrona af for- 
gyld metall, i 1600-talets stil, frän Medelpad. 

Eriksson, 0„ handlande, Stockholm: skäp frän Häfverö socken i Uppland. 

Henriksson, H., hemmansegare, Vikarbyn: fat af lergods, med ärtalet 1692, frän Dalarna. 

Jansson, Mils, herr, Edebäck: 4 grafkors af smidt järn, frän Värmland. 

* Modin, E., komminister, Linseli: väggbonader frän Härjedalen, m. m. Se sid. 163. 

K. Porat, E„ komminister, Tumba: släde frän början af 1800-talet. 

*Rosenlind, E., direktör, Stockholm: hela inredningen jämte alt husgeräd i Hornborga- 
stngan. Se sid. 179. 

Svanström, N., grosshandlare, Stockholm: skänkskäp frän Stenbrohnlts Bocken i Små- 
land. Se sid. 162. 

Winkler, R., pastor, St Jiirgen, Reval: en samling allmogeföremäl frän Estland. 

Tecknet * utmärker här, att gifvaren lämnat gåfvor äfven under ett eUer 
Jlere föregående år. 



Digiti 



zed by Google 



PBR80NBB, SOM UNDER ÅR 189 8 LÄMNAT gAfVOR. 213 



Till handtverks- och skråaf delningen: 

*Cedentr6m, £., friherre, Krasenberg, Uppsala: skråordning frän 1708, hvilken tillhört 
vinskänkame i Stockholm. 

*fCerf$tedt /.» apotekare, Stockholm: ämbetslåda, som tillhört skomakarne i Falkenberg. 
Se sid. 167. 

Locander, I., underlöjtnant, Stockholm: sigillstamp, som tillhört svarfvarämbetet i 
Stockholm. Se sid. 167. 

Loze, R., herr, Miinchen: Znnfttafel der Schlosser in Meiningen i Bayern. 

*iMndequist, J„ fröken, Stockholm: gnldsmedsämbetets i Arboga räkenskapsbok för 
tiden 1676—1777, m. m. 

*0ai8son, A., konsthandlare, Stockholm: > Åminnelse af Lofl. Kopparslagare Embetets 
Qvartals-Dag Den 2 Angnsti 1778», handskrift. 

Schreibera, EmU, kamrer, dödsbo genom kassören £. G:son Ållard, Linköping: sigill- 
stamp, som tillhört Linköpings krnkmakarämbete. Se sid. 167. 



Till af delningen för arbetets historia: 

Aure//f F., ingeniör, Stockholm: symaskin från 1860-talet. Se sid. 167. 

* Bergengren, C. R., bokbindare, Stockholm: »försättspapper> i olika mönster, stilar, 

bokbindarprässar m. m. frän det gamla Lundska bokbinderiet vid Skärgärdsgatan 

i Stockholm. 
^CederstrÖm, £,, friherre, Krasenberg, Uppsala: en samling äldre åkerbruksredskap 

från Uppland. Se sid. 167. 
Johanson, A„ f. Milsson, fru, Västerås: handskbord frän Kristianstad. 
Johansson, K., hemmansegare. Ängsnäs, Hvarf: drifhjul till ett tröskverk. 
Milsson, Hans, regementspastor, Eksjö: tryckpräss från år 1747, som användts af K. 

nummerlotteriet. 
*Santesson, A, F„ fabrikör, Stockholm: en samling gjutformar för teunfigurer. Se 

sid. 167. 

Till afdelningen för minnen från det gamla Stockholm: 

Bwckmans, A, åt., apotekare, dödsbo genom herr A, Lagerström, Stockholm: skylt af 

sandsten, från apoteket Hvita Björn. 
*Bukowski, H., konsthandlare, Stockholm: skyltarm af järn, från källaren >Drufvan> 

vid Väster] änggatan. 
Fryckholm, A, C, fröken, Stockholm: kakel från huset nr 14 Bränkyrkagatan. 
Gustafsson, Johanna, f. Pettersson, fru, Stockholm: skylt med skyltarm från Sevilla 

ä Djurgärden. 
LiffÖrsäkringsaktiebolaget Nordpolen genom direktör C. Stolpe, Stockholm: järngrindar 

och dörrar från huset nr S7 Brottninggatan. 
åtagnell. C, kapten, Stockholm: solvisare från trädgården vid värdshust^t »Blå Porten». 
Milsson, Hjalmar, byggmästare, Stockholm: 6 dörrö fverstycken, snidade i ek samt för- 

gylda, firån huset nr 26 Hamngatan. 

* Werner, F., kapten, Stockholm: kruka af stengods, funnen ä Helgeandsholmen. 



Digiti 



zed by Google 



214 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1898 LÄMNAT GÅFVOR. 



Till afdelningen för jakt och fiske: 

Andenson, Jan, hemmansegare, Åsen, Kungsgård: björnsax frän Gästrikland. 
OÖranaaon, Lan, hemmansegare, Åsen, Kungsgård: bjömsax från Gästrikland. 
Lånssiyrehen i Skaraborga län genom landshöfding C, A. S/öerona, Mariestad: en stor 

samling jaktlappar, vargspjut och markeringstänger från Västergötland. Se sid. 168. 
* Modin, £, komminister, Linsell: > skjutstol >, redskap för vildren8k3'tte. 
Persson, D„ riksdagsman, Tallberg, Leksand: bjömsax från Dalarna. 
Genom Wetterhall, £., fanjunkare, Tranås: > varglappar >, begagnade vid forna vargskall 

i Småland. Se sid. 168. 



Till afdelningen för sjöväsendet: 

* Nordenskiöld, A, E., friherre, professor, samt kommendörkapten t. Palander af ¥ega 
och bokförläggaren *F, Beijer, Stockholm: modell till fartyget >Vega», hvilken 
förut varit deponerad i Nordiska museet. 



Till afdelningen för krigsväsendet: 

Bergqwist, A. P,, smed, Johanneslund, Lerbäck: spikklubba, intressant medeltidsvapen, 

antagligen frän Lerbäcks socken i Närke, m. m. 
Forsslund, J C, f. d. tullinspektor, Stockholm: kruthorn från 17U0-talet, med graverad 

ornering. 
^Goes, G. A., f. Ulrich, fru, Stockholm: kruthorn från 1600-talet. 
*Holm, H., kapten, Stockholm: officersmössa, lansflaggor m. m. 

Till afdelningen för kyrkliga minnen: 

Barkarö församling genom kyrkoherden «/. G. Wahlström: kyrkbänk från Barkarö kyrka 

i Västmanland. 
*¥. Dardel, F., kabinettskammarherre, Stockholm: miniatyraltare med helgonbild, Mlu 

1700-talet. 
Ericson, A., komminister, Skellefte: fattigbössa med snidad helgonbild, frän Skellefte. 
Malmström, A. L„ nämdeman. Ladas, Broddarp: dopfunt af sten, från Eriksbergs 

gamla kyrka i Västergötland. 

Till afdelningen för musikinstrument: 

Olsson, C. V., herr, Sollefte: klaver från ITOO-talets slut. ' 

Till afdelningen för de högre stånden: 

H, M. konungen genom hofintendenten J. Bottiger: tvänne porträtt från 1600-talet. 
en genretafla samt 4 dörröfverstyeken, ursprungligen tillhörande den s. k. Måls- 
äkersamlingen. Se sid. 169. 



Digiti 



zed by Google 



P9B80KER, 80M UNDER ÅB 1898 LÄMNAT GÅFVOR. 315 

Aspettgren, A., fröken, genom förvaltaren O. Ad/erSf Stockholm: förkl&de af hvitt siden 
med broderier, från 1700-talet, m. m. 

*Barthelson, A., t Berglind, frn, Stockholm: gigg fr&n 1800-talets början. 

*Bolinder^ J., ingeniör, Stockholm: skulpterad stol frän 1600-talet; härfvel och figur af 
trä, frän 1700-talet. 

*B6ttiger, J., hofintendent, Stockholm: »Varpkastaren», statyett i gips af herr £. Lind- 
berg. 

*Giäbei, C. A., brukspatron, Stockholm: bord i rokokostil. 

^Hofm, A„ f. Vannsten, fru, Stockholm: -k rokokovästar m. m. 

iCung/. marmförwaltningen, Stockholm: tronhimmel af blå sammet. 

* Lagerberg, M., kammarherre, Stockholm: äldre sällskapsspel ro. m. 

* Nordeman, F. A,, veterinärläkare, Vadstena: läs och beslag af järn, frän Vadstena. 
Ohieeon, A., brnksegare, Gisslarbo: jaktvagn. 

OJsson, G„ herr, Kumla: tvä terriner af svartglaseradt lergods, m. m. 
Personne, ål., f. ron Knorring, fru, Linköping: halmhattar från 1800-talets början. 
Piper, T., grefve, Kristinehof, Löfvestad: betjäntlivréer från 1800-talet8 början. 
Ruuth, H„ fru, Rutvik, Nederlule, genom redaktör K. Hallman, Lule: matta af blått 

ylletyg med broderier i schattérsöm, från 1600-talet. 
*Sach8, (/. £., grosshandlare, Stockholm: vagn, s. k. mail-coach, förfärdigad år 1895. 
Schröder, Amanda, Ida och A/ma, fröknar, Stockholm: väst af rödt siden, från 1700-talet, 
Stjernstedte, U. M, A., f. Uliencraniz, friherrinna^ dödebo, Hesslebyhoim, Strängnäs, 

genom rådman J, Wretman, Stockholm: holsteinervagn. 



Till historiska af delningen: 

* Adeleköld, C, major, Stockholm: gipsmodell till grefve Adolf v. Rosens byst i Örebro. 

A/i/borne, Lea, f. Lundgren, fm, dödebodelegare, genom fröken G. Ahlborn, Stockholm: 
arbetsbord med fullständig uppsättning af för graveringsyrket erforderliga verktyg 
m. m., som tillhört fru Lea Ahlborn. 

Mergman, C, 0„ folkskoleinspektör, Stockholm: porträttbyst i bronserad gips af lands- 
höfding C. Treffenberg, modellerad af G. Eriksson. 

*Bergeien, V., med. doktor, Norrköping: en samling ljustryck efter altartaflor i Öster- 
götland, målade af Per Hörberg under tiden 1790—1814. 

^Blackstadiue, J. Z,, historiemålare, Stockholm, genom muntligt förordnande: konst- 
närens oljemålning »Biskop Sigfrid döper hedningarna i Götaland». 

*BoMg, J, Af. E„ konsthandlare, Köpenhamn: tvä autografer af P. S. Kreyer. 

*Bonde, C, i. Råhtmb, grefvinna, genom fru D. Adlercreutz, f. ¥on Knorring, Stockholm : 
sigillstamp med friherrliga ätten Hamiltons af Hageby vapen. m. lii. 

*Bukoweki, H., konsthandlare, Stockholm: friherrediplom för landshöfding O. Nieroth 
dagt. den 11 maj 1818; pitschaft med adliga ätten Mecks vapen: sigillstamp med 
adliga ätten Murrays vapen samt knappstamp med adliga ätten Nieroths vapen; m. m. 

^Börjeeon, J., professor, Stockholm: modellen till den i Karlskrona resta och af konst- 
nären utförda statyn af Karl XI. 

"^Crueenetolpee, C, C, firöken, dödebodelegare genom fröken </. Kalmberg, Stockholm: 
en större samling bref och handskrifter, innehållande bidrag till släkten Grusen - 
stolpes historia, särskildt dess mest namnkunnige medlem, assessor M. J. Orusen- 
stolpe: strödda föremål, som tillhört M. J. Crusenstolpe, m. m. 



Digiti 



zed by Google 



216 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1898 LÄMNAT OÅFYOR. 



*Haielius, A., fröken, Stockholm: syskrin, som tillhört drottning Hedyig Elisabet 
Charlotta. 

* Holmgren, A. M., f. Tenmeden, trUy Uppsala: en värdefall samling föremål, som till- 

hört professor Frithiof Holmgren. Se sid. 171. 
Hård af Segeniad, H„ fröken, Arvika: 4 porträtt frän midten af 1700-talet, af nnmera 

ntdöda medlemmar af ätten Åhlfeldt. 
*HÖg89h'u8, tf„ med. doktor, Alingsås: silhaettmedaljong, framställande rådman C. M. 

Dahlgren och sannolikt utförd 1807 af skalden J. A. Wadman. 
Joaephsen, å/„ direktör, justitieräd, Köpenhamn: album, innehållande fotografier af 

danska konungahuset. 
Kommitén för resandet af en eiaty af John Ericsaon i Stockholm, genom häradshöfdlng 

K. Wennerholm, Stockholm: skiss till staty öfver John Ericsson, utförd af herr O. 

Millet Larsson i Paris. 
JCrÖningsyärd, £., fröken, Stockholm: sigillstamp med adliga ätten Kröningsvärds vapen. 

m. m. 
*Lagerqui8t •/. C, f. Asplund, änkefru, Stockholm: skissbok med landskapsbilder och 

studier af Edvard Bergh, samt flere strödda föremål, som tillhört skådespelaren 

C. F. Lagerquist. 
Leuhuaen, A., f. Valeriue, friherrinna, Södertälje: porträtt i olja, framställande skalden 

J. D. Valerius, m. m. 
Lindkrietf C, fröken, Stockholm: sko, som burits af dansösen Marie Taglioni. 

* Mandelgren, H. M., artist, Stockholm: danska förtjänstmedaljen i gnid, öfverlämnad 

till gifvaren af konung Fredrik VII, m. m. 
^Myeirbm, D., f. Weder, fm, Djursholm: skiss till ryttarstaty öfver Magnus Stenbock^ 

utförd af bildhuggaren Alfred Nyström. 
Peyron, A., konsul, Stockholm: 17 fullmakter för generaladjutanten J. £. af Wetter- 

stedt, m. m. 
Rydberg, S., f. Haeeelblad, fm, Stockholm: fönster från professor Viktor Rydbergs ar- 

betsmm å Ekeliden. Se sid. 171. 
Rydqrist, C, herr, Stockholm: signet, som tillhört språkforskaren J. £. Rydqvist. m. m. 
Santeeson, C. O., e. o. professor, :Stockholm: skrifdonsfordral, som tillhört J. J. Ber- 

zelius, samt etui med kimrgiska instrument, s. k. bindtyg, som tillhört pro- 

fessor C. G. Santesson. Se sid. 171. 
Schlegel, F., f. Wallie, enkefru, Stockholm: bref från grefve J. 6. de la Gardie (f. 1768,. 

d. 1842), m. m. 
Sundberg, H. O., f. 0/llberg, enkef^, Stockholm : minnen från skådespelaren O. G. Sund- 
bergs sceniska verksamhet. 
Såre, H., fröken, Södertälje: »Bråvalla-frisen» af F. V. Scholander, återgifven i fotogi^ati. 
Themptander, F., i. Dahlberg, fru, Stockholm: uniformsfrack m. m., som tillhört lands- 

höfding O. R. Themptander. 
Willman, A., f. Hermelin, fru, Stockholm: autografer af operasångaren, direktör A. Will- 

man samt strödda föremål, som tillhört denne. 



Digiti 



zed by Google 



PBRSOKER, SOM UNDER ÅR 1898 LÄMNAT GÅFVOR. S17 



Till mynt- och medaUsamlingen: 

AMborns, Lea, i. Lundgren, fru, dödsbodehgare genom fröken 0. Ahföorn, Stockholm : 367 

medaJjpnnsar och stampar m. m. Se sid. 171. 
Forsslund, J. C, f. d. tnllinspektor, Stockholm: stämpelplatta för ' 4 skilling banko. 



Till porträtt- och gravyrsamlingen: 

*Cederström, T., Mherre, Miinchen: en samling svenska och danska porträtt m. m. i 
gravyr och litografi. 

^Föreningen för Grafisk konsi genom amanuensen C, U, Palm, Stockholm: Föreningens 
för Grafisk konst årsblad för 1898. 

*örandinson, £., redaktionsekreterare, Stockholm: afdrag af >Ord och Bilds > porträtt- 
klichéer under år 1897. 

*Palm, C. U., amanuens, Stockholm: en samling svenska porträtt i gravyr och lito- 
grafi m. m. 

* Reuterswärd, 0„ tandläkare, Boston: 96 silhuettporträtt frän slutet af 1700-talet, m. m. 

Svea ho frätt, Stockholm: >Frögde-Qwäde» är 1693 pä hundraärsdagen af Uppsala möte, 
graveradt af A. Hedengrahn, i rikt skulpterad ram. 



Till bibliotek och arkiv: 

Af gåfvor från utländska samfund upptagas här endast några särskildt an- 
märkningsvärda. Se för öfrigt förteckningen öfver de museer och vetenskapliga 
samfund, med hvilka Nordiska museet står i förbindelse, sid. 236 o. f 

Elmqvist, K., f. Svebilius, fm, Stockholm: stamträd öfver släkten Svebilius, sannolikt 
från 1800-talets början. 

CrafstrÖm, J., operasångare, Stockholm: Berättelser angående Stockholms kommunal- 
förvaltning m. m., utgörande till sammans 52 band. 

Jämtlands låns fornminnesförening, Östersund: föreningens tidskrift 1889—181)7. 

*KungL eklesiastikdepariementet, Stockholm: Samlingar, ntgifna af Svenska fornskrift- 
sällskapet (fortsättning); samt Nyare bidrag till kännedom om de svenska lands- 
målen och svenskt folklif. H. 58—64. 

*Kungl, statistiska centralbyrån, Stockholm: Bidrag till Sveriges officiela statistik. Knngl. 
Maj:t8 bcfallningshafvandes fem årsberättelser. För åren 1871—1890. Stockholm 
1878-1895. 

* Lagerberg, M., kammarherre, Stockholm: en större samling böcker och tidskrifter af 

hufvudsakligen arkeologiskt, kulturhistoriskt, etnografiskt och geografiskt innehåll. 

* Museum fUr Löbeckischer Kunst' und Kulturgeachichte, Liibeck: Miniaturen aus Uand- 

schriften des Staatsarchivs in Liibeck 1898. 



Digiti 



zed by Google 



218 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1898 LÄMNAT GÅFVOR. 

IfydbBrg, O, S., kansliråd, Stockholm: 5 faksimile a t viktiga historiaka doknmoit. Se 

sid. 173. 
*Wani8, A. B., brukspatron, Dybeck, Tofthög: H. Schlichting: Trachten der Schweden 

an den Kusten Ehstlands. Leipzig 1854. 
*¥eretn fur Oeach/chte Dresdena, Dresden: Canaletto-Mappe. S4 Ansichten von Dresden, 

Pirna und Königstein. Nach Canalettos Radierungen. Aufl. 2. 1895. 



Utom of van nämda större gäfvor till Nordiska museets olika afdelningar, har mu- 
seet under är 1898 emottagit .af Ootiands turist förening, Visby: modell i gips af 
Visby stad, utförd af artisten G. Krehl. 



3. 

För öfrigt hafva under år 1898 gåfvor lämnats till Nordiska 
museet af ytterligare följande personer: 

Ahenius^ A.^ f. Ellioty trn. Stockholm. I Bergqrist, A. P., smed. Johanneslnnd. 

Almquistt B., arkitekt. Stockholm. Lerbäck. 

Andersson, Gummuns Olof. Stumsnäs. , Bergström, F., kassör. Norrköping. 

Andersson, Gunnar, docent. Stockholm. Borgstedt, C, fröken. Stockholm. 

Andersson, H. A., handlande. Röjeråsen, ! *Broinée, J., riksdagsman. Billsta. Hackas. 
Vikarbyn. . Bruhn, E. J3"., ingeniör. Stockholm. 

Andersson, Hed Erik, målare. Röjeråsen, I Bruhn, V., med. doktor. Göteborg. 
Vikarbyn. I Busch, E., herr. Stockholm. 

Andersson, Hed Olof, hemmansegare. Rö- 
jeråsen, Vikarbyn. ^^g^ 

^Andersson, J., auktionsvaktmästare. Parländer, C M., grosshandlare. Stock- 

Stockholm. I holm. 

Andersson, Karin, f. Pieti, fru. Hapa- i 
randa. | « -rx 

Andersson, Sparf Anders, hemmansegare. ' J^ahlberg, E. M., husegare. Stockholm. 
Backa, Rättvik. * Dahlberg, H., revisionskommissarie. 

*Anrep, G., literatör. Stockholm. Stockholm. 

*Apeloom, H. F., teateragent. Stockholm. . Dahlberg, J., fröken. Norrköping. 

Arenander, E. O., fil. doktor. Silfverdal, Davidson, H., grosshandlare. Stockholm. 
Järfva. 

*Arfvidsson, H., f. Johnsson, trw. Stock- I ^ -^j^ 
holm. Mfckert, E., f. H^Un, ftm. Stockholm. 



^Arvastsson, C, herr. Vanstad. Esperöd. 
Axelsson, Per. Torp, Sorunda. 

Jfarneketc, F., friherre. Örby hus. 
*Baumbach, V., apotekare. Klippan. 
Behm, V., kronolänsman. Näs, Rårgärde. 



*Edholm, P, herr. Bålsjö. Nyland. 
*Edhind, H., fröken. Stockholm. 
*EdnMn, A., läroverksadjunkt. Lule. 
Een, JT., fröken. Stockholm. 
*Eklnnd, P. B., bokförläggare. Stockholm. 
Elvers, E., fröken. Stockholm. 
*Erdmann, A., professor. Uppsala. 



Berglund, A., ft-öken. JStockholm. ; *Erdmann, E., geolog. Stockholm. 

Tecknet * utmärker här liksom förut, att gifvaren lämnat gåfvor äfven under 
ett eller flere föregående år. 



Digiti 



zed by Google 



PERSONER, SOM UNDER ÅR 1898 LÄMNAT 6AFV0R. 



2111 



Eriksson, G. Ä., handlande. Spängbro. ' 

(i röd inge. 
* Eriksson, JT., hemmansegare. Morkarlby, 

Mora. 
Eriksson, J., herr. Bengtsbo, Rosshyttan. • 
Eriksson, V., handlande. Stockholm. 
Ersson, Eskil Hans, hemmansegare. Backa. 

Rättvik. 

J^ ahlstedt V., maskör. Stockholm. 

Feght, M., enkefm. Stockholm. 

*Fehr, J., lektor. Strängnäs. 

Fernander, E., f. Femander, fru. Stock- 
holm. 

*Fliesb€rg, F. V., tullförvaltare. Ume. 

Fogelberg, H., fabrikör. Ingatorp. 

Fogelström, V., fröken. Stockholm. 

^Forssander, K., fröken, österkorsberga. 

Forssell, F, O., inspektor. Löfvingen, 
Ljnsdal. 

^Fredriksson, L., fil. kandidat. Stock- 
holm. 

Fttndin, E., handlande. Fnnäsdalen. 

irjerling, E., fröken. Stockholm. 
(riimctlius, S., fröken. Stockholm. 
Gustafsson, C. G., vaktmästare. Stock- 
holm. 

I 

JjLagander, A. G., antikvitetshandlare. " 
ätockholra. 

BaWman, K., redaktör. Lule. 

*Hammar8t€dt, N. E., amanuens. Stock- 
holm. 

*Hansdotter, Täpp Brita, enka. Vikar- 
byn. 

Hansson, Ivars Hans, hemmansegare. i 
Nyttsjö, Rättvik. 

*Haraldsson, M., hemmansegare. Vipper- 
hnlt. Sm&landsstenar. 

*Hazelius, A., Nordiska museets styres- 
man. Stockholm. 

*Hazeliu8, G, fil. kandidat. Uppsala. 

Hedberg, ./., fröken. Stockholm. 

^Hedin, i., fröken. Inaberg, Södertälje. 

Hedlund, J., fröken. Stockholm. 

^Hellberg, H, f. Engström, fru. Sala. 

Henrikson, A., bokhållare. Stockholm. 

*Holck, H., fröken. Stockholm. 

Holm, F., fröken. Stockholm. 

*Holm, H, fröken. Norrköping. 

*Holst, N. O., fil. doktor. Stockholm. 

*Hultboni, O., major. St-ockholm. 

Hidtgren, N., fröken. Hult. 

^'Höglund, E., revisor. Stockholm. 

*Högström, E., skollärare. Bergsjö. 

^akobsdotter, Torns Greta, dalkulla. Mor- 
karlby, Mora. 



Johansson, A., herr. Bjästa. 

Johansson, Anna Lisa, fröken. Stockholm. 

Johansson, Viktor, herr. Stockholm. 

Johnson, Anders, herr. ölsund, Forsa. 

Jonsson, Käras Lars, hemmansegare. 
Nyttsjö, Rättvik. 

Jonsson, Smis Anders, hemmansegare. 
Västberg» Rättvik, 

Josephson, M., fröken. Stockholm. 

Juhn, J. T., hofpredikant. Ekehv. Stråis- 
näs. 

*Jönsson Rösjö, F., direktör. Hagaberjc. 
Jönköping. 

Kahl, M., f. Edsberg, fru. Stockholm. 

*Kaijser, A., apotekare. Enköping. 

Kallstenius, G. S., direktör. Stockholm. 

Kalmberg, A., fröken. Stockholm. 

*Kalmberg, J., fröken. Stockholm. 

*Kardell, S. J, lektor. Östersund. 

Karlsson, Alfred, snickare. Skirö. 

Karlsson, Bogg Af afs, hemmansegare. 0st- 
nor, Mora. 

Karlsson, E., hemmansegare. Låugviks- 
skär, Nämdö. 

Karlsson, Viktor, herr. Gustafsl)erg. 

*Kenive, B., grosshandlare. Stockholm. 

*KjelUn, K., genremålare. Stockholm. 

*Klemming, F. G., fotograf Stockholm. 

Klinckoivström, C. A., frih., docent. Stock- 
holm. 

-Ldarsson, F., herr. Broddetorp. 
Larsson, Lars Petter, riksdagsman. Berga, 

Sorunda. 
Larsson, Xils. Frölunda, Sorunda. 
Lewin, V., fröken. Stockholm. 
Lerou; B., fröken. Stockholm. 
Lilienberg, A., inspektor. Sveg. 
*Lilja, A., direktör. Stockholm. 

* Liljencrantz, A., friherre. Stockholm. 
Lina, E. G., roteman. Stockholm. 

* Lindstedt, F., ingeniör. Stockholm. 

* Lindvall, C. A., öfveringeniör. Stockholm. 
Ljungcrantz, A., fröken. Västerås. 
Genom Looström, X.» fil. doktor. Stock-. 

holm. 
Lundberg, L., fröken. Stockholm. 
Lundin, S., f. Bodin, fru. Stockholm. 
*Lundqvist, F. L., herr. Stockholm. 
Ly tikens, J., godsegare. Skedala. 
^Läffier, L, F., professor. Djursholm. 

Jfl-agnus, A., grosshandlare. Göteborg. 
Malmberg, E. T V., löjtnant. Stockholm. 
Martin, A., f. Ulfhjelm, fru. Stockholm. 
Molin, A,, f Kock, fru. Stockholm. 
Montan, C. O., assessor. Stockholm. 
Mömer, F., f. Öhrvall, grefvinna. Norr- 
köping. 



Digiti 



zed by Google 



220 PERSONER, SOM UNDER ÅR 189 8 LÄMNAT GÅFVOR. 



jyfilsson, Lars Olof. Aske, Sorunda. | *Scheriniy T., fröken. Norrköping. 
Nilaaon^ Nils. Frölunda. Sorunda. *af Schmidt, K.^ godsegare. Hofra, Ny- 

Nilsaofif Per. Fullbro, Sorunda. köping. 



*Schneidler, Ä., fru. Stockholm. 
*Scholander, S.y bildhuggare. Stockholm. 
Sjöbeck, M.y fru. Värnamo. 



NilasonSj Per^ enka. Öfver-Söderby, So- 
runda. 
*Nordenatröm^ G„ professor. Stockholm. 

*Xorsti'öm, C. G., ingeniör. Stockholm, j * Sjöberg, J., fröken. Stockholm 

I *Sjöberg, Ä., fröken. Stockholm 
^^ ' * Sjöberg, S., fröken. Stockholm. 

Udén, H., fröken. Stockholm. ' Sparf, A., f. d. soldat. Backa, Rättvik. 



Svensson, K. G., studerande. Stockholm. 
*8ällströmy E. j., konsul. Nederkaliks. 
^Söderbaum, JR., herr. Stockholm. 



Olsson, Björk Jan, hemmansegare. Vikar- 
byn. 

* Olsson, Bud Erik, hemmansegare. Vinas, ' 
Mora. I 

Olsson, Greta. Öja, Vikarbyn. ^./y^ 

Olsson, Hed Jons, hemmansegare. Röjer- j J- allberg, A., artist. Stockholm, 
åsen. Vikarbyn. Tenou\ A., ingeniör. Stockholm. 

Olsson, M., fröken. Stockholm. ' Thelin, A., fröken. Stockholm. 

Olsson^ O. P., tunnbindare. Stockholm, Thelin, M., herr. Högakull, Smalands- 
stenar. 
jrj ; Thomgren, H., lagerbokhållare. Stockholm. 

JLanhlsson, A., herr. Sundby, Spånga. ' Thorsell, P., folkskolelärare. Tömåkra. 

Pellander, G., lumphandlare. Stockholm, i Jämjö. 

Persdotter, 01 Mats Karin, dalkulla. Lak- 1 

näs, Leksand. Txr , . t-. », 

Persson, A., kyrkvärdshustru. Stöde. rTadstein, H., f. Eggertz, fru. Stock- 

Persson, Lars. Väggarö, Sorunda. tt?°^/"" .^ t^ ^ 

Petersson, Elisabet, fröken. Fröderyd, y^:^arberg, C. E^ herr. Stockholm. 

Arset. * Wennerlund, E., med. doktor. Stockholm. 

Peterssan, Lydia, fröken. Fröderyd, Årset. , Westerberg, C. G., inspekior. Holmsund. 

^Pettersson, A. B., urmakare. Sala. *Wtkman, F., handlande. Mora, Noret. 

v. Post, L.,' kapten. Hagbvholm, Västerås.. *W\k?f^^'?V^'A'' literatör. Stockholm. 

' ^ B . ' ^y. winklerfelt, E,, fröken. Stockholm. 

». , „ , * Vistrand, E., f. Hultman, fru. Tolja, 

-JLi/enström, A. V., herr. Höjen, Korsnäs. Skirö. 

*Richter, S., herr. Öster- Hedemora, Ärila. * Fw^rani, P. (?., bibliotekarie. Stockholm. 

Romson, A., byggmästare. Mora, Noret. 

*Roosval, A., redaktör. Stockholm. ^^ 

*Ro8én, C. A., snickare. Linköping. I Zetterberg, F., f. Söderberg, fru. Stick- 

Runstedt, F., fabrikör. Vrigstad, Säfsjö. . Unge, Lidingö. 

*Ruthberg, 14.., bokhandlare. Stockholm. ^Zetterberg, H., godsegare. Sticklinge, 

Lidingö. 

Samzelins, H., jägmästare. Lilla Väsby. *^^^^'rman, L., fröken. Stockholm. 
Väsby. o 

*Sandahl, H., herr. Stockholm. Avall^ K.^ fru. Djursholm. 

Schalin, A., inspektor. Stora Sickla, Nacka. 

Schantz, G., kontorskrifvare. Stockholm. JJ 

Scher, O., f. Sundborg, fru. Stockholm. tJberg, A. V., volontär. Östersund. 



* Akademiska föreniyigen. Lund. , *F. <f G. Beijers bokförlag saktiebolag. 
*.-!. Lindahls fotografiaffär. Stockholm. > Stockholm. 

* Allmänna konst- och industriutställnin- 1 *Fredrika BremerfÖrbundet Stockholm. 

gen i Stockholm 1897 genom ingeniör * Generalstaben. Stockholm. 
C. G. Norström, Stockholm. * Generalstabens litografiska anstalt. 

Blackstad iiis', J. Z., historiemålare, döds- . Stockholm. 
bodelegare. Stockholm. , Göteborgs kungl. vetenskaps- och vittei- 

* Centraltryckeriet. Stockholm. | hetssamhälle. Göteborg. 
Expeditionen af »Ljus*. Storkholm. , * Göteborgs museum. Göteborg. 



Digiti 



zed by Google 



PERSONER, SOM UNDER ÅR 1898 LÄMNAT GÅFVOR. 



221 



Göteborgs turistförening. Göteborg. I * Nationalmuseum. Stockholm. 

*Käln\ar läns fornminnesförening. Kal- j Nordiska museets lotteri 1898. Stockholm. 

mar. i *8venska slöidföreningen. Stockholm. 

Klemmings, C, husegare, dödsbo 1892. j Svenska sällskapet för antropologi och 

Stockholm. i geografi. Stockholm. 

* Kulturhistoriska föreningen for södra . Sveriges allmänna konstförening. Stock- 

Sverige. Land. | holm. 

*Kungl. biblioteket. Stockholm. Sveriges geologiska undersökning genom 

oloi -^ — - 



*Kungl. boktryckeriet. Stockholm. 
^Kungl. mtterhetS'. historie- och antikvi- 
tetsakademien. Stockholm. 



geologen E. Erdmann. Stockholm. 



*0yen, I. H., konservator. Kristiania. 



Askov Hejskole. Askov, Veien. | *lslenzka fo^-nleifafjelag. Reykjavik. 

*Bjerge, P., fil. doktor. Bakkehos, Veien. | Milo, C, bokhandlare. Odense.' 

Genom *Bolvigy J. M. E., konsthandlare. I Nutzhom, H., folkhögskolelärare. Askov, 

Köpenhamn. I Veien. 

*Feitberg, H. F., pastor. Askov, Veien. 1 * Oisen, B.., nmseidirektör. Köpenhamn. 
*Fåhrcefis,L.y f.FåhrceuSffTn. Köpenhamn. • 



Bergmanssony G. E., kollegiisekreterarc. | Saaltcerk, Jaan, d. ä., bonde. St Jurgens, 
Helsingfors. ■ Re val. 



Sammermann, Mikkelj bonde. St Jör- 
gens, Re val. 
KurgaUj Jiiri, bonde. St Jörgens, Reval. 
Looinan, JiiH, bonde. St Jörgens, Reval. 



Saalxverky Jaan, d. y.. bonde. St Jörgens, 

Reval. 
Siltces, Martj bonde. St Jörgens, Reval. 
* Strömborg, J. E., professor. Borgå. 



^Boedeker, K., herr. Leipzig. 
*Br%nckmanny X, direktor. Hamburg. 
*ConwentZy H., professor. Danzig. 
OooSy J., direktör. Meldorf. 
*Helbingj JT., autikvitetshandlare Mön- 

chen. 
Mirschy J"., doktor. Mönchen. 
Klenke, E., herr. Greifswald. 
^Lämmle^ L., autikvitetshandlare. Mönchen. 



Mitscherlich, A., professor, Landhaus, 
Sternwaldeck, genom assistenten G.Lind- 
ström. Stockholm. 

Rosenthaly J.y herr. Mönchen. 

Rosenthaly L., bokhandlare. Mönchen. 

Stieda^ L., professor. Königsberg. 

*Weily A., antikvitetshandlare. Mönchen. 

*Weissenbeckj H., herr. Mönchen. 



^Bancalarij G., Öfverste. Linz. 



Meringer. i?., professor. Wien. 



Hause^', O., cand. arch. Zörich. 



I *Heierli, J., doktor. Zörich. 



Schulmany ./., antikvitetshandlare. Am- 1 Smit Kleine^ F., redaktör. Haarlem. 
sterdam. 



Digiti 



zed by Google 



222 PERSONER, SOM UNDER ÄR 1898 LÄMNAT gAFVOR. 

Lyon-Claesen^ E., herr. Bnixelles. 



Balfour, H.^ mr. Oxford. 



*The Swedenborg Society. London. 



Denais, J., herr. Paris. 
Guelliot, O., doktor. Reims. 
*Marcel, G., herr. Paris. 



*Piette^ E.y herr. Rumigny. 
Thieullen, A., herr. Paris. 



Redaktionen af ^Svea*. Worcester, Massachusetts. 



Till här ofvan upptagna gifvare komina ytterligare några, som 
önskat vara onämda, hvarjämte bör anmärkas, att några icke upptagits 
på grund af ofullständiga namnuppgifter. Hela antalet gifvare under 
år 1898 uppgår då till 522. 

Till jämförelse meddelas här gifvarnes antal äfven under före- 
gående år: 



1872—1873.... 436 1887 

1874 

1875 

1876 

1877 

1878 

1879 

1880 

1881 

1882 

1883 

1884 

1885 

1886 



489 

351! 1888 304 

403 1889 364 

9391 1890 469 

1,012 1891 : 548 

515 1892 362 



461 
828 



1893 380 

1894 421 

7021 1895 346 

4281 1896 433 

527 1897 428 

553 I 1898 522 

633 Samma 18,202. 

348 



De skänkta föremålens antal har under år 1898 utgjort mer &n 3,500. 



En jämförelse med föregående är utfaller sålunda: 
1872—1873 mer än 1,5001 1879 mer än 1,000 



1874.. 
1875.. 
1876.. 

1877.. 
1878.. 



1,500 ; 1880.. 
1,000 ' 1881.. 
2,500 1882.. 
2,000 1 1883.. 
2,000 i 1884.. 



2,000 
2,400 
1,200 
2,000 
2.000 



Digiti 



zed by Google 



PERSONER, SOM UNDER ÅR 1898 LÄMNAT GÅFVOR. 



S28 



1886. 
1887. 
1888. 
1889. 
1890. 
1891. 
1892. 



aer än 1,700 


1893 


> » 1,300 


1894 


> > 5,100 


1895 


> » 2,300 


1896 


» » 1,400 


1897 


* > 2,400 


1898 


. > 2,900 




> » 2,000 





mer än 1,300 
. 1,200 
* 3,700 

> 5,000 

> 2,800 
3,500 



Snmma mer än 57,700. 



3. 



7 denna a/delning upptagas endast de personers namn^ hvilka under det nämda 

året lämnat mera märkliga gåfvor till museets anläggningar på Skansen, 

jämte kort angifvande af själfva gå/van. Öfriga gifvare upptagas i 

nästa af delning (4). 

Till friluftsmuseet: 

Höfebo härads wåghållningsskyldige genom godsägaren £. Isoz, Åda, Vagnhärad: 3 mil- 
stolpar af järn, från 1700-talet. 

Mo härads ^ägstyrehe, Jönköping: milstolpe af kalksten, frän 1674. 

*Ro8enh'nd, £, direktör, Stockholm: stuga frän Hornborga socken i Västergötland. 
Se sid. 179. 



Till djurafdelningen: 

AhMrÖm, A, •/., nämdeman, Vittinge: 1 hvit skata. 

Andersson, £., bildhuggare, Stockholm: 1 morkulla. 

* Eklöf, J. F,, trädgårdsmästare, Stockholm: 3 skäggdoppingar. 

ForseH, M., studerande, Rådom, Järfva: 1 hermelin. 

*6yf//ng. O., konservator, Veda: 2 dufhökar. 

Hay, L, f. Bråkenhtefm, fru, Jönköping: 1 guldfasan. 

He/ferström, S., godsegare, Nettraby: 1 rådjur. 

Hu/tgren, J., härad shöfding, Stockholm: 1 rosenkakadna. 

Jåderin, £., lektor, Stockholm: 1 polarräf. 

Karlsson, Hedvig, fröken, Stockholm: 1 rapphöna. 

Levin, A., med. doktor, Stockholm: 1 al fågel. 

Lefin, E„ fröken, Stockholm: 1 zebramangust. 

Lundström, A. M., plantor, Gyllebo, Oersnäs: 6 rftkor. 

Möller, P„ kapten, Saltsjöbaden: 2 hafsömungar. 

Tecknet * utmärker här liksom förut, att gif våren lämnat gåfvor äfven under 
ett eller flere föregående år. 



Digiti 



zed by Google 



224 PBRSONEK, SOM UNDER Ar 1898 LÄMNAT OÅPVOR. 



Odéfif G., herr, Stockholm: 1 rosenpapegoja. 

O/sson, Cyrac, kassör, Falun: 2 bärgafvar. 

Ohaon, 0„ grosahandlaref östersand: 2 sädgäss. 

MosendaM, H., fröken, Stockholm: 1 apa. 

Byding, Gösta, herr, Hernösand: 3 pilgrimsfalkar. 

*$ei/mann. G., disponent, Stockholm: 1 råget. 

*$trokirk, V„ grosshandlare, Stockholm: 1 lodjor. 

*Thiel, å., grosshandlare, Stockholm: 1 dansk dogg. 

*T/berg, H. K., disponent, Längbanshyttan : 1 gräfling. 

Tågtmefjer, £,, grosshandlare. Stockholm: 2 sothöns. 

Vnger, G., löjtnant, Stockholm: 1 grönapa. 

Wahlberg, </. H., kapten, Stockholm: 2 strömstarar. 

Wahlbom, F,, ingeniör, Schebo bmk: 2 räfnngar. 

WaHon, E., grosshandlare, Stockholm: 1 sknnk. 

Wllke, ¥., studerande, tJndenäs: 2 ormvråkar och 1 gräsand. 

* Wallgren, £. J„ och * Stenström, A., djurvårdare, Stockholm: 5 rödstjärtar. 



Till växtaf delningen: 

*Behm, A., amanuens, Stockholm: en samling fjällväxter. 

Bjur fora kronopark, Avesta: 2,000 tallplantor. 

Bo¥tn, K„ direktör, Albano: ett parti fleråriga växter. 

* Eklöf, J. F„ trädgårdsmästare, Stockholm: en samling växter. 
*Hammar8tedt, E„ amanuens, Stockholm: en samling växter. 
^Landtbruksakademiene experimenialfålt genom direktör E. Lindgren, Albano * 110 pryd- 

nadsväxter. 

* Pettersson^ F., direktör, Uppsala: frön till Nymphaea alba f. rosea. 

^Rosendals trädgårdsskola genom direktör A. P/hl, Stockholm: 250 blomstersticklingar, 

60 st. björkar och 100 st. granar. 
Schröder, /., fröken, Stockholm: 1 nattens drottning. 
*Tjåders fröhandel, Stockholm: 2,750 växtlökar och hvarjehanda blomster- och köks- 

trädgärdsfrön. 



Till utställningen för grufdrift och bärgshandtering. 

Gefleborgs låns hushållningssällskap,- Gefle: monter af Gefle sandsten. 

Kommitén för Jämtlands läns utställning i Stockholm 1897: monter af olika stenarter 

Arån Jämtland. 
Lewander å ko, Stockholm : 1 monter af tälgsten från handöl i Jämtland. 
*Modin, E., komminister, Linseli: alsterprof af myrj&rn bränning i Härjedalen. 



Till anläggningarna i öfrigt: 

* Aktiebolaget Stockholms förenade bryggerier genom major /?. Wijkander, Stockholm: 
marmorskifvor till en större disk, 3 öltappningsapparater med tillbehör, 6 
kiser samt hvarjehanda lampor m. m. för elektrisk belysning. 



Digiti 



zed by Google 



PBRSONER, SOM UNDBR ÅR 1898 LÄMNAT aÅFVOR. 225 



Bergnér, H., fröken, Stockholm: 1 fågelbar, 2 fftgelhålkar m. m. 

Soairöm, K, £, landtbrakare, Stockholm: 1 vattencistern. 

KaUenberg, K,, doktor, Stockholm: en samling djnrförsteningar. 

Kommitén fSr Jämiland% läns utstållniag i Stockholm 1897: tafla i gipsrelief, motiy från 
Jämtland, atfdrd af artisterna A. Genberg och G. Krehl. 

^Lanaon, Carl, artist, Stockholm: fondmålning, ntfSrd af gifvaren för Bragehallen på 
Skansen. 

Mordgren, J. L, apotekare, Töreboda: 1 fågelbur. 

Strenska granltlnduatriaktiobolagoi, Stockholm: polerad stenkola jämte tillhörande pie- 
destal, samt ett större granitblock. 

YxhulH ofenhuggoriaktiebolag, Yxhnlt: portomfattning, trappsteg m. m. af nndersilnrisk 
kalksten från Närke. 

Till underhäll, försäUning och dylikt: 

BornotrSm, A., grosshandlare, Stockholm: 200 kg oxkött. 

*6raf, W., grosshandlare, Stockholm: 1 hl blandsäd. 

*af Klintberg, F., revisor, Stockholm: 150 kg hafre. 

*St Eriks bryggeri, Stockholm: 64 hl draf. 

* Svensson, Karl, handlande, Stockholm: 1 säck hvitkål och kålrötter. 

^Tjäders frihandel, Stockholm: 20 kg frö, blandadt med mjrägg. 



4. 

För öfrigt hafva under år 1898 gåfvor lämnats till museets 
anläggningar på Skansen af ytterligare följande personer: 

A.nder88on, Agnes, fröken. Stockholm. , *Dahl8tröm, O., hotellvaktmästare. Stock- 
Anderssorif C, nattvakt. Stockholm. holm. 

Andersson, V., arbetare. Stockholm. ' Djt*rling, F., grosshandlare. Stockholm. 
Axberg, C, arbetare. Stockholm. 

^ Ericsson, Eric, herr. Sälhult, Elmhalt. 

Jfergman, O. V., kapten. Stockholm. 

^Billnian, A. 7., fabrikör. Stockholm. 17» . , ^„^ « , . . 
BoUe, A., verkmästare. Stockholm. -^»"öJ» ^m ^^öken. Stockholm. 

Brolin, O. F., herr. Stockholm. 

(jrödecke, H., herr. Stockholm. 

Carlsson, V., konditor. Stockholm. ; jj- 

Collvn, J. A., arbetare. Stockholm. • Jiedblom, A. L,, arbetare. Stockholm. 

■ Eellström, C. G., lektor. Stockholm. 

■^ ' Holmberg, C. <7., nattvakt. Stockholm. 

JLKahlberg, E., fröken. Stockholm. i Holmdahl, TI., gosse. Stockholm. 

Ddhlheim, E., herr. Stockholm. j Högberg, C, doktor. Stockholm. 

Tecknet * utmärker här liksom förut, att gifvaren lämnat gåfvor äfven under 
ett eller flere föregående år. 

15 



Digiti 



zed by Google 



226 



PERSONER, SOM UNDER ÅR 189 8 LIHNAT gAfVOR. 



t^anssotiy EliaSy herr. Stockholm. 
Johansson, C, herr. Stockholm. 
Johansson^ Martiny herr. Stockholm. 
Johansson, M. O., gosse. Stockholm. 
Jonsson, C, yaktmästare. Stockholm. 
Jonsson, L., skräddare. Stockholm. 
Jäderholm, E., handlande. Stockholm. 

I\.arl8Son, E., fnx. Stockholm. 
Karlsson, Ingeborg, fWJken. Västerås. 
Karlsson, M., fm. Stockholm. 
Karlsson, Otto, stnderande. Västerfls. 

J^agerberg, M., kammarherre. Stockholm. 
Lagercrantz, H., bruksegare. Virsbo bruk. 
Lagerholm, A., fröken. Stockholm. 
Liljeros, G., herr. Stockholm. 
Lindblad, A., doktor. Stockholm. 
Lindblom, Harald, gosse. Stockholm. 
Lindqvist, O., handlande. Stockholm. 
Lindström, JR., herr. Stockholm. 
* Lundberg, C. A., hotjägare. Stockholm. , 
Lundberg, G., herr. Stockholm. 
*Lundin, G., kapten. Stockholm. 
Lundqvist, É., resenär. Stockholm. 

JjÄalm, B. T., gosse. Stockholm. ' 

Malmgren, H., gjntmästare. Stockholm. 
Mellström^ J. E., grosshandlare. Stockh. 
Munthe, M., fm. Stockholm. 

jyfeumiiller, O. E., disponent. Stockholm. ' 
yordström, C. J, herr. Hndiksvall. 
Xordqvist, A., handlande. Stockholm. 
Nordström, E., fiskare. Stockholm. 
"^Nordströmy E., med. kandidat. Uppsala. ' 

tJlsson, C. A., arkitekt. Stockholm. 

JL ettersson, A. B., urmakare. Sala. 
Pettersson, Valdemar, gosse. Stockholm. 



"^Pihl, A., direktör. Stockholm. 
Printz, G., herr. Lidingö. 

Jtieimert, H., typograf. Stockhohn. 
Bidderbjelke,^ A. A.^ tréken. Stockholm. 
Rosenberg^ S., herr. Stockholm. 
Bääf, H., stnderande. Stockholm. 

, ^andber^ K, gosse. Stockholm. 

Serling, IS., gosse. Stockholm. 

Serling, P., gosse. Stockholm. 

Sparrman, N., med. kandidat Stockholm. 

Steckmeister, H., fhi. Stockholm. 

*8tröm, E., herr. Stockholm. 

Sundin, E., herr. Stockholm. 

Svensson, A.^ konservator. Stockholm. 

Svensson, Elsa, fröken. Stockholm. 

Svensson, Ernst, gosse. Stockholm. 
; Svensson, Maria, fröken. Stockholm. 

Svensson, N., herr. Stockholm. 

Svensson, Oskar, gosse. Stockholm. 

J-roilius, A. M., magistratsekr. Gefle. 
* Tullström, E. F., fogelftngare. Stockl 

' fJngfeltf J., styrman. Stockholm. 

Valldin, O., gosse. Stockholm. 
V estberg, Herta, fm. Stockholm. 
Vestbom, A., handlande. Värmlands Björne- 
borg. 
*Vestin, S. R, fanjunkare. Stockholm. 

Zetterberg, H., godsegare. Sticklings, 

Lidingö. 
ZetterstrÖm, G., herr. Stockholm. 
*Zickerman, L., ftröken. Stockholm. 

«• 

tJrtendahl, L A., major. Stockholm 



Bröderna Gustafssons stenhuggeri. Stock- j Ekströms porslinshandel. Stockholm. 

holm. Gr af vers fors stenhuggeri. GrafversfoK. 

C. Wienbergs stenhuggeri. Köpenhamn. , Samskolan Kindergarten. Stockholm. 

Till of v an i af delningarna 3 — 4 omnämda gifvare komma ytter- 
ligare några, h vilka icke upptagits på grund af ofullständiga namn- 
uppgifter. Antalet gifvare till anläggningarna ä Skansen m. m. upp- 
gick under år 1898 till 154. 



Digiti 



zed by Google 



PBRSONER, SOM UNDER Ar 1898 LÄMNAT eAVYOR. 227 



Följande penningebidrag hafva lämnats under 1898: * 

Af H. M, drottning Sofia 250; 

Till Bredablicksfonden enligt lämnade förbindelser 9,500: 

Af ingeniör B. T. Björklund, Skultuna 25 

Af den samme med anledning af Nordiska museets tjugu- 

femårsjubileum 50: 

Af fru C. Scharp, f. Westman 100: 

Af den samma med anledning af Nordiska museets tjugu- 

femårsjubileum 100: 

Af mr 2). O. Bell 35: 

Af Allmänna konst- och industriutställningens i Stockholm 

1897 lotteri 45,260 

Af konsul G. E. Broms 500: 

Af ingeniör C. A. Söderlund 1,012: 50 

Af den samme med anledning af Nordiska museets tjugu- 

femårsjubileum 1,500: — 

Af stenbuggame M. Pettersson och P. O. Öländer 20: — 

Af professor C. M. Esbjörn, San Francisco 2: 40 

Af artisten A. Tholander, Moskwa 6: 30 

Af fru A. Wallenberg, f. v. Sydow 350: — 

Af Nordiska museets styresman, dr A. Hazelius med an- 
ledning af museets tjugufemårsjubileum 2,500: — 

Af med. doktor H, F. Antell enligt testamentariskt för- 
ordnande 1891, ränteutdelning ur dödsboet 5,700; 

Af fru J. Kempe, f. Wallis 2,000: 

Af herr J. Cederquist 6; 

Af fru T, Kjellberg, f. Edgren .^_^ 50 

Öfverföras kr. 68,967: 20 

^ Af dessa bidrag hafva kr. 58,371: 84 lämnats tUl Byggnadsfonden, kr. 9,(500 
till Bredablicksfonden, kr. 500 till Skansfonden, kr. 5,700 till Herman Frithiof Antells 
fond, kr. 20,298: 50 till aoiftggningarna pä Skansen samt kr. 770: 03 tiU löpande ut- 
gifter. 



Digiti 



zed by Google 



^28 PERSONER, SOM UNDER ÅR 1898 LÄMNAT C^ÅFVOR. 

Öfverfördt kr. 68,967: 20 

Af fru Johanna Gustafsson, f. Pettersson 500: — 

Af grosshandlaren N. Paton 16: 33 

Af rektor G, Ströhm 100: — 

Af öfverstekammarjunkaren, friherre 8, G. Äkerhielm .... 1,000: — 
Af uppbördskommissarien F. C, Sundgren enligt testamen- 

tariskt förordnande 13,111: 84 

Af justitieborgmästaren J. L. Pentzin, Uleåborg, med an- 
ledning af Nordiska museets tjugufemårsjubileum.... 100: — 
Af professor och fru C, Curman med anledning af Nor- 

. diska museets tjugufemårsjubileum 1,000: — 

Af justitierådet, direktör N. Josephsen^ Köpenhamn, med 

anledning af Nordiska museets tjugufemårsjubileum 10,000: — 

Af justitierådet C. G, HerjnmarcTc 100: — 

Af bruksegaren C. v. Plåten 200: — 

Af generaldirektören, grefve F, Chson Wachtmeister 100: — 

Af kapten J. Petrelli 50: — 

Summa kronor 95,245: 37 



Digiti 



zed by Google 



OMBUD FÖR NORDISKA MUSBET. 229 



8. 

Ombud för Nordiska museet. ' 

I nedanstående förteckning upptagas å/ven de ombud för Samfundet för Nordiska 
museets främjande, hvilka ännu under senare år varit verksamma med af seende å 
anmälan af nya ledamöter och uppbärande af ledamotsaf gifter. 

Tecknet + utmärker ombud för museet, • ombud för samfundet. 

Stockholm. 

Lektor A, ÄhUn, +* 

Fil. kandidat J. Arwidsson. ♦ 

öfverjägmästaren F, V. Berg. + 

Major A. V. Brunius. "*•♦ 

Konsthandlaren H. BukowsM. "*"* 

Fil. doktor V. Carlheim-Gyllensköld, ■*" 

Fröken A. Ekermann. * 

Geologen E. Erdmann, "*" 

Fru A. Frisell, f. v. Sydow, ♦ 

Fru H. Frisk, f. Palmborg, * 

Fru B, Juely f. Björkman. ♦ 

Med. doktor J. F, Kinberg. ♦ 

Grosshandlaren H. Lichtenstein. "*• 

Med. doktor K, Malmsten. '*' 

Antik vitetshandl aren A. Matsson. "^ 

Friherre J. Nordenfalk. +♦ 

Fröken H. Palmqvist. * 

Fru A. Beteius, i. Hierta. +* 

' I denna förteckning angifvas förhållandena, sådana de voro den 1 maj 1899. 



Digiti 



zed by Google 



230 OMBUD FÖR NORDISKA MUSBET. 

Professor G. Retexus. "*"♦ 

Direktör E. Rosenlind, ^* 

Friherrinnan E, Rudbeck, f. Vlfsparre. ♦ 

Literatören Helge Sandberg. "*■ 

Professor M, Sondén. * 

Fil. doktor E. N. Söderberg* Stockholm. 

Skåne. 

Paokhusinspektor B. A. Antonsson, * Malmö. 
Kapten A. Berg von Linde, * KäUunda, önnestad. 
Med. doktor A, Eliasson, "*" Ystad. 
Skolläraren J. Olsson,"^ Sandby, Borrby. 
Docenten C af Petersens. ♦ Lund. 
Fröken L. af Petersens. "*" ♦ Lindved, Svedala. 
Kamrer A, Pihlgren,"^ Malmö, 
öfverstelöjtnant G. Thestrup. * Landskrona. 
Bniksegaren A, B, fVallis, + ♦ Dybeck, Tofthög. 

Bleking. 

Lektor J. A. Gadd. "*• * Karlskrona. 

Halland. 

Kapten J. A. Lagergren. +♦ Halmstad. 

Småland. 

Stationsinspektor J, Andersson, "*■ Vislanda. 

Landsekreteraren A. H, Bagge, "^ * Jönköping. 

Häradshöfding G, Berg, ♦ Eksjö. 

Med. doktor M. v, Friesen, ♦ Västervik. 

Hemmansegaren M. Haraldsson. '*' Yipperhult, Smälandsstenar. 

Folkskoleläraren K, A, Hultkvist "^ Vrigstad. 

Kapten A, Qvistgaard. + ♦ Huleviksberg, Ulfö. 

Bohuslän. . 

Häradshöfding F, D, Carlborg, ♦ Kragenäs, Lut. 
Apotekaren J, L. Lundberg, "^ * Lysekil. 



Digiti 



zed by Google 



OMBUD FÖR NOBDISKA MUSEST. 231 



Västergötland. 



Apotekaren G. Cavalli. "*" Sköfde. 

Med, doktor Ä. Charles. ♦ Borås. 

Rektor S. Högman. ♦ Alingsås. 

Fru JE. Nydqvist. * Trollhättan. 

Fröken M. Rahmn. ♦ Göteborg. 

Lektor C. J. Sundström. * Göteborg. 

Fru M. L. Svanberg^ f. Hasselgren. * Göteborg. 

Landtbrukaren J. Svedenhorg.^ Bosgården, Broddetorp. 

Provinsialläkaren A. Söderbom. ♦ Ulricehamn. 

Med. doktor P. SödermarJc. "*" * Mariestad. 

Lektor F. Ödherg. • Skara. 

Östergötland. 

Med. doktor F. Bergsten. + Norrköping. 
Major F. V. Ekenstam. * Ruda, Ljungsbro. 
Veterinär F. Friksson. * Motala. 
Direktör H. Haeelius. "*■ * Klakeborg, Skeninge. 
Jägmästaren F. G:son Hjort. * Kisa. 
Fröken V. Löfholm. * Norrköping. 
Veterinär F. A. Nordeman. '•' * Vadstena. 
Snickaren C A. Rosén. "*" Linköping. 
Fröken D. Scherini. '^ * Norrköping. 
Bibliotekarien F. H. Segersteen. + Linköping. 

Södermanland. 

Lektor I. Fehr. ♦ Strängnäs. 

Handlanden C. Lennmalm. * Malmköping. 

Handlanden L. J. Liedgren. * Södertälje. 

Handlanden G. Nyström. * Mariefred. 

Häradshöfding E. V. G. Planting-Gyllenhåga. ♦ Nyköping. 

Närke. 

Häradshöfding G. Bergström. * Örebro. 
Kassör R. Söderlindh.* Örebro. 



Digiti 



zed by Google 



232 OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. 



Uppland. 

Fil. doktor E, O. Arenander."^ Järfva. 
Amanuensen iJ. Arpi. "*• * Uppsala. 
Friherre E. Cederström,^ Krusenberg, Uppsala. 
Professor A, Erdmann. * Uppsala. 
Kontraktsprosten O. Hallborg, • Torstunaby. 
Friherre O. Hermelin. "*" * Staby, Grillby. 
Fru A, M, Holmgren^ f. Tersmeden.'^* Uppsala. 
Skolläraren G, Hultgren. + Bro. 
Skomakarmästaren S. A, Hägg. "*■ Uppsala. 
Landtbrukaren Matts Mattsson. ■*" Finala, Arholma. 
Brukspredikanten P. Pehrsson.'^ österby, Dannemora. 
Docenten K. B. Wiklund. "*• Uppsala. 

Västmanland. 

Bankdirektör B. Gagge. * Västerås. 
Fabrikör A. B. Petterson. + • Sala. 

Värmland. 

Pastor C. V. Bromander.^ Karlskoga. 
Godsegaren G, Hazelius, * Varpnäs, Edsvalla, 
Kandidat N. Keyland. "^ Magneskog. 
Fröken J. Mahnstedt. * Karlstad. 
Apotekaren C Öländer. "*" Sunne. 

Dalarna. 

Apotekaren T. Göransson. * Falun. 
Landthandlaren A. Hansson. "^ Kallmora, Orsa. 
Intendenten S. Månsson. * Tänger, Enviken. 
Hemmansegaren Bud Erik Olsson. "^ Vinas, Mora. 

Gästrikland. 

Kronolänsman A. Ahlström. * Ockelbo. 
Folkskoleinspektör G. Insulander. "** ♦ Grefle. 
Magistratsekreteraren A. M. Troilitts. ♦ Gefle. 

Helsinsrland. 

Redaktionsekreteraren O. Lagerstedt. * Söderhamn. 



Digiti 



zed by Google 



OMBUD FÖR NORDISKA MUSEBT. 3S3 



Medelpad. 

Apotekaren K, Lindblad. * Vifstavarf. 
Fabrikör P. Wide, • Sundsvall. 

Jämtland. 

Lektor 8, J, Kardell. ^ * Östersund. 

Härjedalen. 

Komminister Jtl. Modin. "*" Ytterhogdal. 

Ångermanland. 

Herr P. Edholm. + Bålsjö, Nyland. 
Inspektor O. Edström, • Bollsta, Nyland. 
Jägmästaren frih. T. V. Hermelin. * Björkå bruk. 
Ingeniör C. G. StroJcirk. * Hemösaud. 
Med. doktor J. WallmarJc. ♦ Örnsköldsvik. 

Västerbotten. 

Komminister Ä. Ericson.'^ Skellefte. 
Konsul F. Glas. • Ume. 
Redaktör K. Hallman.'*' Lule. 
Jägmästaren N. G. Bingstrand. * Burträsk. 
Begementsintendenten M. Schurer v. Waldheim. "^ * Ume. 
Bokhållaren C. A. Åberg. • Skellefte. 

Norrbotten. 

Jägmästaren S. J. Cederberg. "*" Pajala. 
Hofkamrer F. B. Forsström. + Haparanda. 
Direktör A. Norberg. "*■ Pajala. 
Jägmästaren H. Samzelius. "^ * Nederkaliks. 
Kassören A. Svanberg. "*■ ♦ Nederkaliks. 
Agronomen C. Tenger. ♦ Boden. 

Lappland. 

öfverste C. O. Bergman. "^ Gellivare. 
Jägmästaren G. F. Holmgren. * Arvidsjaur. 



Digiti 



zed by Google 



234 OMBUD FÖR N0BDI8KA MUSBBT. 



Lappfogden O. H. J, Hultin. "^ Vittaugi. 
Jägmästaren K, H, Lundström. • Gellivare. 
Jägmästaren H. Nordlund. "*" * Storbacken, Murjek. 



Norge. 

Direktör C. Söderberg, "*" Kristiania. 
G-årdsbrukaren Christian Oisen To. "*" Gransherred. 



Danmark. 

Antikvitetshandlaren J. M. E. Bolvig. "^ Köpenhamn. 
Professor O. E. le Sage de Fontenay.'^* Köpenhamn. 
Med. doktor A. Thomsen. '^ Köpenhamn. 

Island. 

Landfogéti A. Thorsteinsson. "^ Reykjavik.- 

Grönland. 

Kolonibestyrer C. Brummerstedt. "** Julianehaab. 
Kolonibestyrer R. MUller.'^ Holstensborg. 

Finland. 

Friherre V. M. v. Bom. * Sarflaks, Lovisa. 
Fröken E. Govenius. * Torne. 
Fru B. Hildén, f. Hartman. * Tammerfors. 
Handlanden F. O. U. Nordberg.^ Torne. 
Magister E. Nordström. * Helsingfors. 
Kronolänsman J. Bossander. "*• Pudasjärvi. 
Intendenten T. Schwindt. **" Helsingfors. 
Professor J. E. Strömborg. ♦ Borgå. 

Ryssland. 

Godsegaren C. Hagman.'^* Moskwa. 



Digiti 



zed by Google 



OMBUD FÖR NORDISKA MUSEET. S85 



Tyskland. 

Friherre T, Cederström. **" * Munchen. 
Direktor H. Sauertnann, * Flensburg. 
Antikvitetshandlaren Ä. Weil. * Mtnclien. 
Riksarkivrådet P. Wittmann. ■*" ♦ Möiichen. 

Ensrland. 

Intendenten Ch. Derby, "*" London. 

Amerika. 

Pastor P. J. O. CarnelL • Wilcox, Pennsylvania. 
Professor C. M. Esbjörn. * Marshfield, Oregon. 
Konsul O. G. Granfelt. * Coronel, Chile. 
Mr J, W, Jochim. * Ishpeming, Michigan. 
Biblioteksamanuensen Ä, Josephsofh, * Chicago, Illinois. 
Sjukgymnasten A, O. Lindström, * San Francisco, California. 
Pastor Äugustus G, Olsson. * Chicago, Illinois. 
Tandläkaren O. Beutersvärd. *** * Boston, Massachusetts. 
Direktör G. Stolpe. * Bock Island, Illinois. 
Pastor M, Stolpe, • New- York. 



Digiti 



zed by Google 



2S6 MUSEEK OCH VETBNSKAPLIOA SAMFUND. 



9. 

Museer och vetenskapliga samfund 

i utlandet, med hvilka Nordiska museet 

står i förbindelse/ 

Norge. 

Bergen. Bergens Maseum. 1884. * 

» Vestlandske KunstlndtustrimTiseiun. 1891. * 

Kristiania. Universitetets samling af nordiske oldsager. 1888. * 

> Ktinstindastrimnsetim. 1894. * 
» Norsk Folkemnsenm. 1895. * 

Trondhjem, Nordenfjeldske Kxmstindastrimuseam. 1894. 

Danmark. 

Köpenhamn. Industriforeningen. 1886. * 

^ Det Kongelige Nordiske Oldskrift-Selskab. 1888. * 

» Dansk Folkemnsexim. 1893. 

>> Gtenealogisk Institut. 1895. 

> Universitets Jubilseets Danske Saanftind. 1896. 
ReyJyavik. Porngripasafnid. 1883. * 

Finland. 

Helsingfors. Tekniska föreningen 1 Finland. 1883. * 

» Föreningen för konstfiiten i Finland. 1889. 

* I denna förteckning äro upptagna alla samfnnd, som till och med den 1 niaj 
1899 trädt i literär förbindelse med Nordiska museet. 

De museer och samfund, hvilka s&ndt publikationer till Nordiska moseet år 
1898, utmärkas med tecknet *. — Siffrorna angifya det &r, dä förbindelsen inleddes. 



Digiti 



zed by Google 



Helsingfors. 



Ähc 



MUSBER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 

Svenska Uteratnrsftllskapet i Finland. 1891. * 

Ffnak-UgrlBka s&llskapet. 1894. * 

Svenska LandsmftlsfOreningen i Helsingfors. 1894. 

Finska fornminnesföreningen. 1896. * 

aeografiska Föreningen i Finland. 1899. 

Åbo stads historiska mnsenm. 1891. * 



237 



Ryssland. 

Dorpat. Gelelirte estnisobe aeseUsohaft. 1883. * 

Fellin. Litterarische Gesellsohaft 1896. * 

Mitau. Karlftndlsohe Gesellsobaft fOr Llteratnr and Knnst. 1883. * 

» Letttsoh-Literftrisohe Oesellsohaft. 1883. * 

Moshwa. BooAété Impériale des Amis des Soienoes natorelles d'An- 

tbropologie et d*Ethnographie. 1889. 
Petersburg. Sooiété Impériale Bnsse de Qéographie. 1889. * 

> Sooiété Impériale d'Aroliéologie. 1889. 

Eeval Estl&ndisohe literftrisohe OeseUsohaft. 1889. 

Biga, OeseUsohaft fOr Qesohiohte ond Alterthnmsknnde der 0st- 

seeproyinzen Rasslands. 1889. * 
Tobolsh Oavemementsmaseet. 1898. 

Tyskland. 

Aachen. Aaohener Oesohiohtsverein. 1889. * 

Augsburg. Historisoher Verein fdr Sohwahen and Neabarg. 1883. * 

Bamberg. Historisoher Verein Bamberg. 1891. 

Bayreuth. Historisoher Verein fOr Oberfranken. 1892. * 

Berlin. Konigl. Kanstgewerbe-Maseam. 1883. 

> Hårkisohes FrovinziaMCaseam. 1883. * 

» Verein fOr die Oesohiohte Berlins. 1883. * 

» Oesellsohaft fOr Anthropologle, Ethnologie and Urgesohiohte. 

1884,* 
» Oesammtverein der deatsohen Oesohiohts- and Alterthoms- 

vereine. 1889, * 

> Moseom fOr deatsohe Volkstraohten ond Erzeagnisse des 

Haosgewerbes. 1889. 



Digiti 



zed by Google 



238 



MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



Berlin. Verein fOr GesoUolite der Hark Braadenbnrg. 1892. * 

> >'Brandenlrargia>, G^esellsohaft fOr Helniatkiuide der ProTinz 

Brandenburg. 1896. * 
Birkenfeld. Verein fftr Altertmnskimde im Fttrstentxim Birkenfeld. 

1896. 
Bonn. Verein von Alterthomsfireunden im Rheinlande. 1891. * 

Brandenburg a. d, H, Hlstorischer Verein. 1894. 
Braunsberg. Historiaoher Verein fCir Ermland. 1892. * 
Braunschweig. HerzogUohes Museum. 1898. * 
Breslau. Mnseiim sohlesisoher Alterthtlmer. 1890. * 

» Verein fOr Geschlohte und Alterthnm Sohlesiens. 1892. 

» Sohleslsohe Qesellsohaft fllr vaterlftndiaobe Onltor. 1892. 

Cottbus, Niederlausltzer Gesellaohaft fttr Anthropologie ond Alter- 

thumsknnde. 1889. * 
Crefeld. Kaiaer Wilhelm Mnsenin. 1896. * 

Danzig. Westprenssisoher GeaobiohtsTereln. 1892. * 

v Westprenssisches Provinzial-MuBeam. 1895. * 

Darmstadt HistoriBOher Verein fOr das GroBsherzogthnm Hesaen. 

1890.* 
Dillingen. Historisoher Verein for Dillingen. 1889. * 

Dresden. Verein fClr Erdknnde. 1883. 

» Königlich SAchaisoher Alterthomsverein. 1896. * 

> Verein fCir Gesohiohte Dreadens. 1896. * 

DOsseldorf. Dilsaeldorfer Gesohichta-Verein. 1890. * 

> KUnatlervereln »Malkaaten». 1894. 

Eisleben. Verein fOr Geaobiohte nnd Alterthtlmer der (^rafiMhaft 

Manafeld. 1889. * 
Emden. Gesellaohaft fOr bUdende Konst nnd vaterl&ndisohe Alter- 

thtlmer. 1896. 
Erfurt Verein fdr die Gesohiohte tind Alterthnmakonde von Er- 

fort. 1886. • 
Flensburg. St&dtisohes Knnstgewerbe Mnsenm. 1896. 

FranJcfurt a. M. Verein ftir Gesohiohte nnd Alterthnmakonde. 1889. * 

^^ Mitteldeotaoher Konatgewerbe-Verein. 1899. * 

Frankfurt a. O. Historisoher Verein ftkr Heimathkonde. 1896. * 



Digiti 



zed by Google 



MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



2S9 



Freiburg im Breisgau. Gesellsohaft ttat Beforderung der Geaohlobts- 
Alterthnms- ond Volkskimde. 1891.* 

Oberhessisoher GecMhlohtayerein. 1896. * 

Geograpblflohe Oesellsohaft 1892. * 

Oesellaotaaft fdr Antliropologle ond Urgesohiohte der Ober- 
lansitz. 1890. 

Oberlansltzisobe Gtosellsohaft der Wlssensobaften. 1891. * 

Tbfiringisob-SAobsisober Gesoblobts- nnd Altertnxns-Vereln. 
1896. • 

Verein fOr naturwissensobaftUobe Unterbaltung. 1883. 

Verein ftlr Hambnrgisobe Qesoblebte. 1888. * 

Mneeum fdr Konst ond Ghewerbe. 1888. * 

Zoologrlsobe OeseUsobaft. 1894. 

GteograpbiBobe Gesellsobaft. 1883. 

Hlstorisober Verein fOr Nledersaobsen. 1891. * 

Natnrhistorisobe Gtosellsobaft. 1898. 

OroBSherzogllcbe Badiscbe Universlt&tsblbliotbek. 1891. * 

HistorlBob Pbilceopbisober Verein. 1891. * 

Alterttrams-GeBeUscbafL 1889. * 

Verein flir Tbtbringisobe Qescbiobte n. Altertnmskunde. 1892.* 
Kaiserslautern. Pfälzlsobes Ghewerbemnsenm. 1891. 
Karlsruhe. Orossherzogliobe Badisobe Sammlnngen fOr Altertnms- and 
Volkerknnde. 1899. 

Verein fdr hessisobe OeBChicbte nnd Landesknnde. 1898. * 

SohleBwig^HolBteinisobes Unsenni vaterl&ndisober Alter- 
tbttmer. 1883. * 

Gesellsobaft ftlr Sobleswig^Holsteln-Lauenbnrgisobe Qe- 
scbiobte. 1885. * 

Antbropologisober Verein in Scbleswig^Holstein. 1891. 

Historisober Verein fCir den Niederrbein. 1892. * 

Bt&dtisobes Knnstgewerbe-Mnsenm. 1894. 
Königsberg. AltertbnmsgesellBCbaft Pmssia. 1884. 
Landsherg a. W. Verein fCir Gesobiobte der Nenmark. 1896. * 
Leipzig. Knnstgewerbe-Mnsetun. 1883. * 

> Mnseom fllr Volkerknnde. 1883. 



Giessen. 

Greifswäld, 

GårliU. 



Hdlle a. S. 



Hamburg. 



Hannover. 



Heidelberg, 

Tnsterburg. 
Jena. 



Kapsel. 
Kiel. 



Köln 



Digiti 



zed by Google 



240 



MUSEER OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



Leipeig, 



Leisnig. 
Liibeck. 



Luneburg. 
MaifUf. 

Mannheim. 
Meiningen. 
Metz, 

MUnchen. 



Munster, 

Niirnherg, 

Oldenburg. 
OsnahrUck. 
Posen. 
Regensburg. 

Bodaf 

Bostock, 

Salawedel, 

ScMei/s. 



Vereln fOr die Ghesohiohte Lelpsigs. 1885. 

Deatsohe QeBeUsoliaft znr Brforsolmnff vaterlAndlsolier 

Spraohe tmd AltertbUnar. 1889. 
Oesohlohts- ond Altertbiunsyereln. 1884. * 
Verein fUr Lttbeokisobe Gteaohiohte und Alterthumskiinde. 

1883. * 
Musexun Ltlbeokisoher Ktinat- ond Kulturgesohiohte. 1895. * 
Museiunsverelxi fikr das Ittrsteiittim Ltlneburg. 1891. 
Verein zur Erforsohnng der rheinlsoliezi Oeaohiolite ond 

Alterthttmer. 189ä. 
Hannheimer AlterthiimsYereln. 1891. * 
Hennebergisoher altertnnuBforBoheiider Verein. 1896. 
Gesellsohaft fOr Lothringisdie G^eohiohte ond Altertoma- 

kunde. 1890. • 
Historisoher Verein von Oberbayem. 1883. 
Mnnohener AltertliiimsTerein. 1886. * 
Bayerlaohes Nationalmaeennu 1889. 
Königlloh Bayerisohe Akademie der Wissenaobaften. 1892. * 
Dentsobe antbro]K>logi80be Oeaelleobaft. 1892. 
Verein fttr Gesobiobte nnd Altertbnmsknnde Westftdens. 

1897. • 
Qermanisobes Nationalmnsenm. 1883. * 
Verein fOr Gesobiobte der Stadt Nflmberg. 1891. * 
Qroaaberzogliobee XusennL 1891. * 
Verein fdr Gesobiobte nnd Landesknnde. 1883. * 
Historisobe Gtosellsoboft fOr die Provinz Posen. 1886.* 
Historisober Verein fOr Oberpfalz nnd Regensburg. 

1891. • 
Verein fIkr Gesobiobts- nnd AlterUramskimde. 1889. * 
Verein fdr Rostooks Altertbttaner. 1890. * 
Altm&rkiBober Verein fOr vaterländisobe Gesobiobte nnd In- 

dnstrie. 1898. * 
Gesobiobts- nnd altertbnmsforsobender Verein. 1897. 



Schmalkalden, Verein fOr Hennebergisobe Gesobiobte nnd Landesknnde. 
1897. 



Digiti 



zed by Google 



MUSBBR OOH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



84 1 



Schwerin. Verein far Meddenlmrgisohe G^eaobichte ond Altarihimis- 

kunde. 1891. 
Speier, Hiatorisolier Verein der FfiOz. 189L * 

Siade, Verein fOr Oesohlohte nnd Alterthttaner der Herzogthttmer 

Bremen nnd Verden nnd dea Ijaades Hadeln. 1883. 
Stettin, Gtosellsohaft fOr Pommersolie G^esohlohte nnd Alterthnms- 

knnde. 1889. * 
Strassburg. Oesellsohaft fOr Erhaltnng der geBOhlohtliohen Denkm&ler 

des Elsass. 1893. * 
Stuttgart. WttrttembergiBOher Altertnmsverein. 1891. * 
Thorn, Gopi>emlon8-Verein fOr Wissensohaft nnd Knnst 1895. 

Tilsit, Litanisohe-Litterarisohe aesellsohaft. 1883. * 

Torgau, Alterthnms-Verein. 1891. 

Ulm. Verein fCLr Knnst nnd Alterttinm in Ulm nnd Ot>ersohwaben. 

1891. * 
Wiesbaden, Verein fllr Nassanisohe Altertnmsknnde nnd G^esohichts- 

forsohnng. 1883. * 
Worms. Altertnmsverein. 1891.* 

Wiirebiirg, Historisctier Verein von tJnterfiranken nnd AsohafTenburg. 

1890. • 
» Verein fOr bayerlsohe Volksknnde nnd Mundartforsotinng. 

1899. 



Österrike-Ungern. 

Briinn, Mfthrisches Gewerbemnsenm. 1891. * 

Budapest. Orszftgos magyar IparmtLvészeti mnzenm (Ungarlsohes 

Landes-Knnstgewerbe-Hnsenm). 1894. 
Eger. Verein ftlr Egerlftnder Volksknnde. 1899. 

Graz. Hlstorisoher Verein fdr Steiermark. 1892. 

Hermannstadt. Verein fttr siebenbftrgisohe Landesknnde. 1897. * 
Innsbruck. Perdinandenm. 1891. * 
Klagenfurt. Oesohiohts-Vereln fOr Kftmten. 1892. * 
Krakau. Akademle der Wissensohaften. 1883. * 

> Nnmlsmatisohe nnd aroheologisohe Gesellsohaft. 1892. 

16 



Digiti 



zed by Google 



242 



MUSBBB OCH VETENSKAPLIGA SAMFUND. 



Laibach. 

Linz. 

Prag, 

> 
Sahburg. 
Wien. 



MtisealTerein fOr Kndn. 1892. 
Oberösterrelohisoher G^ewerbevereln. 1891. * 
Verein tår Gtosohiohte der Deataohen in BOhmexL 1891. 
NftrodoiKlané Musanm Öeskoslovaiuské. 1895. * 
MtuBienm Oarolino-Angostenm. 1889. * 
Verein der Oeosrapthen an der K. K. Universit&t 1883. * 
Anfhropologlsohe Gtosellsohaft. 1895. * 
K. K. Oentral-Commission znr Erforsobimg und Erhalton^ 
der Knnst- nnd historisohen Denkmale. 1896. * 



Schweiz. 

Basel. HistorlBOhe tind antiquarisohe Gtesellaohaft. 1897. * 

Bern. Historiflolier Verein des Kantons Bern. 1892. 

^ Allgemeine gosohiohtaforsohende Oesellsohaft der Schweiz. 
1892. 

Frauenfeld. Historisoher Verein des Kantons Thnrgau. 1896. 

Bapperstcyh Polnisohes Nationalmnsenm. 1892. * 

ZUrich. Antiquarisohe Gtoaellsohaft 1887. * 

» Sohweizerisohe Gtesellsohaft fUr Volksknnde. 1897.* 

Holland. 

Amsterdam. Koninklijke Akademie van Wetensohappen. 1889. * 

> Koninklijk Oudheidknndig Oenootsohap. 1896. 

Haarlem. Nederlandsohe MaatsohappiJ ter bevordering van Nijrer- 
heid. 1888. • 

» Koloniaal Mnsenm. 1894. * 

Leiden. Rijks Etnographisoh Mnsenm. 1883. * 

» MaatsohappiJ der Nederlandsohe Letterknnde. 1892. * 

Belgien. 

Briissel. Aoadémie royale des Soienoes» des Lettree et dea Beanx- 

Arts de Belgiqna 1889. * 
Namur. Sooiété arohéologiqne de Namnr. 1896. * 



Digiti 



zed by Google 



MUSEBR OCH VBTEN8EAPLI0A SAMFUND. 



243 



England. 

London. Sooiety of Antlquaries of London. 1897. 

Frankrike. 
Amiens. Sociöté des antiquaires de Plcardie. 1897.* 

Beaune, Sooiété d'histoire, d'arohéologie et de littérature de Tar- 

rondissement de Beanne. 1897. * 
Dijon, Aoadémie des Sdenoes, Arts & Belles-Lettres. 1897. 

Grenoble. Sooiété daupliinoise d'etlinologie et d'antliropologie. 1896. * 

Lyon. Sooiété d'Anthropologie. 1892. * 

Montauban. Sooiété arohéologrlqne de Tam-et-Qaronne. 1897. 
Orleans. Sooiété arohéologiqne et liiatoriqne de rOrléanais. 1898. * 

Paris. Sooiété de Oéographia 1898. * 

Italien. 
Bom. Mnzeo nazionale preistorioo ed etnografloo. 1889. 

Portugal. 
Lisboa. Sooledade de geographia. 1883. * 

Amerika. 
dncinnati. Qlnoinnati Mnsenm Assooiation. 1893. * 
Cleveland. Western Reserve Historioal Sooiety. 1897. 
Lincoln. . The Nebraska Historioal Sooiety. 1896. 

Montreal. Nnmismatio and antiqnarian Sooiety. 1897.^ 

Washington. Smithsonian Institution. 1886. * 



Köpenhamn. Zoologisk Haye. 1892.* 

Helsingfors. Helsingfors zoologiska trftdg&rd. 1898. 

Braunschweig. Braonsohweiger Zoologisoher Gkirten. 1898. 

Botierdam. Rotterdamsohe Diergaarde. 1899. 

Antwerpen. Sooiété Royale de Zoologie. 1898. 

New Tork. New York Zoologioal Sooiety. 1899. 



Digiti 



zed by Google 



244 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 



10. 



Arbeten, 
som angå Nordiska museet eller utgått från 



det samma. 



1 



Le muBée d'ethnographie soandinave a Stockholm, fondé et diiigé 
par le Dr Arthur HaBelius. Notice Ustorique et descriptive par 
J.-H. Kramer. Deuxiéme edition. 64 p. Stockholm 1879. Prix: 
1 kr. 50 öre. 

Minnen firån Nordiska museet. Af bildningar af föremål i museet 
jämte åtföljande text, under medverkan af flere konstnärer och 
författare utgifna af A. Hazeuus. Första bandet. H. 1—12. 
Med 36 planscher i stentryck och 14 träsnitt. Stockholm 1880 — 92. 
P. B. Eklunds förlag. Pris: 2 kr. för hvarje häfte, H. 1-4 
äro utgrfna i ny upplaga. 

Första bandet innehåller: 

Första häfteU Höstflyttning i Lule lappmark, af J.-H. Eraiieb. — 
Praktvagn från Tureholm, af L. Looström. — Ped«ll och kureor vid Uppsala 
universitet, af L. Looström. 

Andra häftet, Bälastuga i Halland, af A. Bondeson. — Broderi från 
1500-talet, af L. Looström. — Ett skänkskåp från 1609, af G. Upmark. 

Tredje häftet. Stuga i Delsbo socken i Helsingland, af L. Landorbk. 
— Krus af stengods, från nedre rhentrakten, af G. Upmark. — Skomakar- 
ämbetets i Västerås låda, af A. Strindberg. 



1 I fÖrtecknlDgen äro upptagna alla arbeten, som utkommit intill denna års- 
berättelses utarbetning. 



Digiti 



zed by Google 



ARBBTEir, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. S45 

Fjärde häftet. Drfigter från Mora och Orsa socknar i Dalarna, af 
H. HoYBEBG. — Hattmakarämbetets i Stockholm välkomst, af G. IJpmai^. 

— Släde från Gndbrandsdalen i Norge, af P. A. Gödbckb. 

Femte häftet, Ejrkdorr från Skiro socken i Småland, af H. Hildx- 
BRAND. — Vinkylare och flaskor af drifven och graverad koppar, af L. Loo- 
8TBÖM. — Skyltar och skyltarmar af smidt järn, af C. Eichhorn. 

Sjätte häftet, Ejtus af stengods, från nedre rhentrakten, af G. Upmabk. 

— Eafvelbräden från södra och mellersta Sverge, af H. HöfiLiM. — Tunin- 
bindargesällemes i Stockholm och bagargesällemes i Karlskrona välkom- 
ster, af G. Upmark. 

Sjunde häftet. Bärstol från Tureholm, af G. Göthe. — AUmogeväf- 
nader från Skåne, af J. Eullb. 

Åttonde häftet. Bord i barockstil, af L. Looström. — Allmogeväfnad 
från Skåne, af J. Eullb . — Vagnmakarämbetets i Stockholm låda, af C. 
Eichhorn. 

Nionde häftet. Guldsmedsämbetets i Earlskrona låda, af C. Eichhorn. 

— Prof på krukmakartillverkning i Norden under 1600 — 1700-talen, af 
R. Almström. — Urfoder i rokokostil, af L. Looström. 

Tionde häftet. Dopfunt från Lookne socken i Jämtland, af G. Stbphbns. 

— Allmogesömnad från Skåne, af Anna Flebtwood Derby. — Smedsäm- 
betets i Stockholm låda, af C. Eichhorn. 

Elfte häftet. Bord i gustaviansk stil, af L, Looström. — Eyrkdörr 
från HveUanda socken i Småland, af C. Eichhorn. — Snipaskålar från Sverge, 
af H. Hildebrand. 

Tolfte häftet. Eandelaber i kejsarstil, af L. Looström. — Eåsa från 
1600-talet, af G. O. Hyltén-Cavallius. — ölbollar från Norge, af O. Eichhorn. 

Af andra bandet hafya utkommit: 

Första häftet. Allmogemålningar från Dalarna, af C. Eichhorn. — 
Broderadt paradtäcke från Salsta slott i Uppland, af Anna Flbbtwood 
Derbt. 

Ändra häftet. Stol i rokokostil, af L. Looström. ' — Eyrkdörr från 
Moheda socken i Småland, af C. Eichhorn. — Portaler från de Jiorska 
stafkyrkoma i Bödalen, Venm och Tudal, af L. Dibtrighson. 

Tredje häftet. Stuga i Västra Vingåkers socken i Södermanland, af 
R. Bbroström. — Två norska allmogeväfnader, af J. Böttioer. 

Fjärde häftet. Stuga från Rättviks socken i Dalarna, af E. Hammar- 
8TEDT. — Flickdräkt från 1660 — 1670-talet, af C. A. Ossbahr. — Soffa 
i rokokostU, af L. Looström. 

Femte häftet. Norske folkedragter fra Numedal og Telemarken, af 
Y. Nielsen. — Väggur från 1600- och 1700-talen, af C. Palm. 



Digiti 



zed by Google 



^46 ARBETBN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 



jSjätU häfUt. Orgel fr&n 1640-talet, «£ E. P. Lxfflbr. — Lata, bum- 
mel och oyokdharpa) af E. P. Lbfflbb. — Lerfat fr&& 1600-talet, af 
H. A. Ring. 

Sjunde häftet, Selbågar frän Norge, af H. Hildbbband. — Sadel, af 
H. HUiDBBRAND. — MftssiDgslagames i Stockholm mfiatarl&da, af P. G. 
Vistband. 

Finland i Nordiska museet. Några bidrag till kännedomen om fin- 
narnas gamla odling. Af G. Rbtzius. Med 95 träsnitt samt en 
karta öfver Finland. IV. 176 sid. Stockholm 1881. F. & G. 
Beijers förlag. Pris: 3 kr. 

Utgör afdelning 1 af Bidrag till vår odlings häfder, utgifna 
af A. Hazelius. 

Af denna del har utkommit en tysk öfversättning: 
Finnland im Nordisohen Museum von GrUSTAF Rbtzius. Autorisirte 
Ubersetzung von C. Appbl. Mit 93 Illustrationen und 1 Karte 
von Finnland. VIII. 158 Seit. Berlin 1885. Preis: 4 Kr. 

Ur de nordiska folkens lif. Skildringar, utgifna af A. Hazblius. 
H. 1, 2. Med 61 träsnitt. 160 sid. Stockholm 1882. F. & G. 
Beijers förlag. Pris 1 kr. 50 öre för hvarje häfte. 

Utgör början till afdelning 2 af Bidrag till vår odlings häfder 
(se ofvan). 

laifret i Kinds härad i Västergötland i böljan af sjuttonde ärhun- 

dradet. Anteckningar ur häradets domböcker. Af G. Djurklou. 

VI. 88 sid. Stockholm 1885. F. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr. 

Utgör afdelning 4 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan). 

Byskomakaren Jonas Stolts minnen från 1820-talet. Anteckningar 

från Högsby socken i Småland. Utgifna från Nordiska museet. 

Med 25 träsnitt och en karta öfver trakten kring Högsby. III. 

94 sid. Stockholm 1892. F. & G. Beijers förlag. Pris: 2 kr. 

Utgör afdelning 5 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan). 

Af denna handskrift har äfven utkommit en dansk bearbet- 
ning: 



Digiti 



zed by Google 



ARBETEN, SOM ANaÅ NORDISKA MUSEET. 247 

Iiaodsbyskomageren Jonas Stolts Optegnelaer. Frit efter et Haand- 
skrift i Nordiska Museet. Af B. Mejborg. Med 62 Billeder. 
165 Sid. Kjöbenhavn 1890. Pris: 1 Kr. 

Utgifven af Udvalget for Folkeoplysnings Fremme. Aargangen 
1890. Nr. 174. 

Om nyckelharpospelet på Skansen. Anteckmiigar af K. P. Leffler. 
Med 4 träsnitt. 114 sid. Stockholm 1899. Pris: 3 kr. 

Utgör afdelning 6 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan). 

Vidskepelser, vantro och huskurer i Danderyd ooh Lidingö i slutet 

af 1700-talet. Anteckningar af J. P. Wallenstebn. Utgifna af 

E. Hammarstbdt. IV. 22 sid. Stockholm 1899. Pris: 75 öre. 

Utgör afdelning 7 af Bidrag till vår odlings häfder (se ofvan). 

Sanifundet för Nordiska museets främjande. Meddelanden, utgifna 
af A. Hazelius. Stockholm 1881—1899. 

Dessa meddelanden innehålla bland annat: 

1881. Inbjudningen till allmänheten angående samfundets stiftande 
samt samfundets stadgar. Pris: 50 ore. 

1882. Dr A. Hazelii ofverlåtelsebref af den 18 april 1880, Nordiska 
museets stadgar samt E. m:ts resolution angående plats for en byggnad 
åt museet. Pris: 1 kr. 

1888* Program for en byggnad åt Nordiska museet samt upplysningar 
angående tfiflingen om de utfästa prisen för inlämnade ritningar till nämda 
byggnad. Pris: 1 kr. 

1884. Ryggåsastugor i Bleking, af O. M. FiJRST. Pris: 1 kr. 

1886. Hvad Sr på tapeten? Af B. Mejbobg. Pris: 1 kr. 25 öre. 

1886. Islandska föremål i Nordiska museet, af B. Abpi. — EUakors 
i Skåne, efter meddelande af Prr Nilsson i Espö 1875. — Läsning för 
syndaförlåtelse, upptecknad af A. B. E. Watz, meddelad af B. Bebgstböm. 
— Skrock och vidskepelse i Fryksdals härad i Värmland, af Jan Magnus- 
son i Granbäckstorp. Pris: 1 kr. 50 öre. 

1887. Symbolske figurer i Nordiska museet, af B. Mejbobg. — Små- 
ländske bonadsmålare, af P. G. Vistband. — Fästmansgåfvor i Boslagen, 
af A. Engdahl. — Bkymfebref. — »Mig för lof Ålt-Gesäll, jag ber om 
Reglament.» — Förlofning och bröllop hos allmogen i Bjuråkers socken i 
Helsingland i början af 1840-talet, af fru E. Piba, f. Sefstböm. Pris: 
1 kr. 50 öre. 



Digitized by 



Google 



348 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 

1888* Tunnbindarnes i Stockholm skråordniBg 1579. V. QrAKLUND. 

— Iakttagelser öfver julcms firande i södra Halland p& 1860-talet, af 
M. YsENius. — Ett bröllop i Jama socken i Dalarna midsommardagen år 
1861, af L. B. Faleman. — Fellingsbrodräkten af H. Attbblino. — 
Liten Kersti. Folkvisa fr&n Dalsland. — Signelse eUer läsning mot »svart- 
sjuka», af P. G. Vistrand. — Studier i Nordiska museets rustkaromarey 
1, af C. A. OssBAHR. Pri^: 1 kr. 60 öre. 

1889. Tvänne ninstafvar i Nordiska museet, af P. G. Vistrand. — 
De nedstötta andarna. Anteckningar, gjorda i Västra Göinge härad i Sk&ne 
under våren 1889 af fru E. Viqbtröh. — Seder och bruk i Julita socken 
i Södermanland. Anteckningar, gjorda år 1890 af fröken A. Lundquist. 

— Ett och annat ur folktron i Västerbotten. Anteckningar från tiden 
omkring år 1880, af F. Unander. — Afbildningar af sigillstampar, till- 
hörande Nordiska museet: 1. Skråsigill från Stockholm. — Skymfebref. 
Pris: 1 kr. 60 öre. 

1890* Studier i Nordiska museets rustkammare, 2, af C. A. Ossbahb. 

— Ett blad om Vads by i Söderbärke socken i Dalarna. Anteckningar, 
gjorda år 1891 af V. Engelkk. — Spöken och gastar samt Tro och 
sägner om foglar. Anteckningar, gjorda i Västra GÖinge hårad i Skåne 
under våren 1889 af fru E. Vigbtröm. — Behandling för »engelska sjukan» 
på 1850-talet, af E. Hammarstkdt. — Beretning om julens feirende i 
Vang, Valders i Norge omkring år 1860, af Ovb B. Steilb. — Förteck- 
ning öfver runstafvar, tillhörande Nordiska museet: 1. Bunstafvar från 
Dalarna, af P. G. Vistrand. Pris: 1 kr. 50 öre. 

1891 och 1892* »Unge herr Falkenbergames» uppsalavistelse 1657, 
af J. Böttioee. — Trollkonster och häzerier. Anteckningar, gjorda i 
Västra och östra Göinge härad i Skåne under våren 1889 af fru £. 
ViosTRÖM. — Skildringer af seder og skikke i Vang, Valders i Norge om- 
kring år 1860, af Ove B. Steile. — Om smöjning och därmed befryn- 
dade bruk. Ett försök att genom jämförelse med motsvarigheter hos andra 
folk framvisa innebörden af en svensk fomsed, af E. Hahmaestedt. — 
Etnografiska studier fsån öf verkaliks socken i Norrbottens län. Några 
anteckningar från den nordligaste svenskbygden, af H. Sahzeuus. — Sked 
från år 1607, af P. G. Vistband. Pris: 2 kr. 

1898 och 1894. Thetta är Glassmeetere Embetes Skråå vti Stockholms 
Stadh. Henricas Burschius HB. Verdensis. Af P. G.* Vibtrand. — An- 
teckningar om handtverksämbeten i Stockholm: 1. Tunnbindarämbetet, af 
P. G. Vistrand. — Brödets helgd hos svenskarae, särskildt julbrödens, 
framstäld i jämförande belysning, af E. Hammarbtbdt. — Lappames ren- 
märken. Ett etnografiskt-juridiskt bidrag, af F. Svenonids. — Anteck- 



Digiti 



zed by Google 



ARBETEN, SOM AN(}1 NORDISKA. MUSEET. 24» 

ningar om eeder och brak, eägner och vidtkepelse i VilLstads Booken» 
Västbo härad, i Småland under 1700-talet, af M. Habaldsson. — »Vår- 
bundet tråd», af A. P. Ahlbbro. — S&gner från ^nordyästra Dal, af Hilma 
FoRSBLL. Pris: 2 kr. 

1895 och 1896* Om lappames tideräkning, af K. B. Wiklund. — 
Ett bondbröllop i Hargs Bocken i Uppland på 1840-talet, af K. P. Lefflkb. 
— Svenska allmogedräkter: 1. En öländak folkdräkt från 1703, af P. G. 
Vistrand. — Karl den niondes tapetväfveri och tapetaamling, af J. Bot- 
tiger. — Studier i Nordiska museets rustkammare: 3. Kammare till bak* 
laddningskanon från senare hälften af 1400-talet, af G. A. Ossbahr. — 
Silhuetter i Nordiska museet, af G. Palh. — En tapets historia, af J. 
BÖTTIQBR. — Ur Johan August Hazelii och Carl Jonas Ludvig Almqvists 
brefväxling. 2 hittills otryckta bref i Nordiska museets arkiv. Utgifna af 
A. Hazelius. Pris: 2 kr. 50 öre. 

Ofvanst&ende arbete. Samfundet för Nordiska museets främ- 
jande, utgifves från och med 1897 i tvänDe skilda skriftföljder, 
af hvilka den ena bibehållit det gamla namnet och hvarje år 
innehåller förteckningar öfver samfundets styrelse och ledamöter 
samt utdrag af dess räkenskaper. Årgångarna 1897 och 1898 
hafva utkommit. Pris för hvarje årgång: 60 öre. 

Den andra åter, som utgör en fortsättning å afdelningarna 1 
och 2 i förut nämda arbete, bär namnet: 

Meddelanden ftån Nordiska museet. Utgifna af A. Hazelius. Stock- 
holm 1899. 

Dessa meddelanden innehålla bland annat: 
1897. Skansens runstenar, af E. Bbate. — Signelser från Småland, 
af P. G. Vistrand. — Förklaring ofver kartan, föreställande Hogestads 
pTästg&rd. Handskrift af N. H. Sjöboro 1824. Ur Nordiska museeib 
arkiv. Utgifven af P. G. Vistband. — »Skråå och Gillesreglor för Sampt- 
lige Mästrama, Gesållar och Lfirodrfingiar vthi Repeslagare Ämbetet>, 1656; 
samt »Embetz Skrå För Peruque Makare Embetet i Stockholm» och >Artik- 
lar För Samptelige Poruqve Makare Gesållema», 1712. Ur Nordiska mu- 
seets arkiv. Af A. Åhlén. — »Ordo vioinaliBi för Hargbo by, Vätö sn. 
Uppland, och »Byordning vid lärstad by», Göstrings hd, Östergötland. Ur 
Nordiska museets arkiv. Af P. G. Vistrand. — Sankt Martinsdagens 
firande i Nuckö-Rickholz i Estland, af J. Blbes, m. fl. uppsatser samt 
strödda meddelande angående Nordiska museet år 1897, m. m. Pris: 3 kr. 



Digiti 



zed by Google 



250 ARBETEN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 

Symbolske figurer i Nordiska museet. Af B. Mbjborg. 20 sid. 
Stockholm 1889. Pris: 50 öre. 

Särtryck ur Meddelanden från Samfundet för Nordiska mu- 
seets främjande 1887, 

Program för en byggnad åt Nordiska museet i Stockholm. Med 

tvänne kartor. 8 sid. Stockholm 1883. 

Programm zu einem beabsichtigten Gtob&ude f&r das Nordisoke 
Museum in Stockholm. Mit zwei Karten. Zweite Auflage. 
Stockholm 1883. 

Programme pour la oonstruction d'un édifice destiné au Musée du 
Nord å Stockholm. Arec deux cartes. Deuxiéme edition. Stock- 
holm 1883. 

Program of a designed building for the Northern Museum in 
Stockholm. With two maps. Stockholm 1883. 

Saga. Minnesblad från Nordiska museet 1885. Under redaktion af 
Ann Charlotte Edoren, A. Hazelius, N. Linder och B. Meuer 
(för texten) samt V. Andrén och C. G. Hbllqvist (för illustra- 
tionerna). Med talrika vignetter, teckningar och planscher. 2 uppl. 
IV. 48 sid. Stockholm 1885. Pris: 2 kr. 50 Öre. 

Runa. Minnesblad från Nordiska museet 1888. Utgifret af A. Haze- 
Lius. Illustrationerna under öfvervakande och ledning af V. 
Andrén. Med två kromotypier samt talrika vignetter och teck- 
ningar. IV. 69 sid. Stockholm 1888. Pris: 4 kr. 

Af bildningar af föremål i Nordiska muBcet äfvensom af nordiska 
ansiktstyper, klädedräkter och byggnader, af hvilka teckningar 
förvaras i Nordiska museets arkiv. Utgifna af A. Hazeuus. 

Af första bandet hafva utkommit: 

Första häftet, Småland* 12 planscher med 53 träsDitt. Stockholm 
1888. Pris: 1 kr. 50 öre. 

Andra och tredje häftena, Island. 20 planscher med 108 trisnitt. 
Innehåll och upplysningar meddelade af R. Arpi. Stockholm 1890. 
Pris: 3 kr. 



Digiti 



zed by Google 



ARBBTBN, SOM AN9Å NORDISKA MUSBBT. 351 

Fjärde och femte häftena. 9ueaakm hjar ook gårdar. 16 pl*B0oh6r 
med 6 Ijustryck, 35 etsniogar och en karU. Innehftll och upplysningar 
meddelade af G. Amébn. Stockholm 1892. Pris: 3 kr. 

tSJätte och sjunde häftena. Spetsar* 6 planecher i ljustryck. Inne- 
h&ll och upplysningar meddelade af Imqxborg Pbtbslu, f. Eebtbä. Stock- 
holm 1892. Pris: 3 kr. 

Bas Nordisohe Museum in Stookholm. Stimmen aus der Fremde. 
Als Beilage: Fuhrer durch die Sammlungen des Museums. Mit 37 
Illustrationen. 122 Seit. Stockholm 1888. Preis: 2 Kr. 

Norske jordfOndne oldsager i Kordiska Museet i Stookholm. Af 
I. Unbsbt. Med 2 plancher. 43 sid. Christiania 1888. 

Särtryck ur Christiania Videnskabs-SelsJcabs Forhandlinger 
1888. No. 2, 

Fuhrer durch die Sammlungen des Nordischen Museums in Stock- 
holm. Herausgegeben von A. Hazeuus. Mit 89 Illustrationen. 
50 Seit. Stockholm 1888. Preis: 75 öre. 

Guide au Musée du Nord å Stookholm. Publié par A. Hazbuus. 
Traduit par J.-H. Ejiambr. Avec 5 plans et 89 illustrations. 
54 p. Stockholm 1889. Prix: 75 öre. 

Guide to the ooUeotions of the Northern Museum in Stockholm. 
Published by A. Hazblius. Translated by Isabel C. Dbrbt. 
With 5 plans and 89 illustrations. 52 p. Stockholm 1889. 
Price: 75 öre. 

Handlingar ang&ende Nordiska museet. Utgifna af A. Hazblius. 
Stockholm 1890 och 1891. 

1. Dr A. Haselii Ofrerlåtelsebref af den 18 april 1880 samt Nor- 
diska museets stadgar. 8 sid. Pris: 25 öre. 

2. Nordiska museet inf5r 1890 års riksdag Jimte ett par sam- 
tidiga uttalanden i tidningsprissen. 56 sid. Pris: 50 öre. 

3. Tltterliets-9 historie- och antikritetsakademien emot Nordiska 
museet 1886* 21 sid. Pris: 25 öre. 

Förslag till byggnad för Nordiska museet. 15 ljustryck efter de af 
arkitekten prof. I. G-. Clason utarbetade ritningarna, samt upp- 
lysande text. Stockholm 1891. Pris: 10 kr. 



Digiti 



zed by Google 



252 ARBETEN, BOM ANOÅ NOBDISEA MUSEET. 

ffkansen. FrilufteniaBeet i KongL Djurgården. Skildradt ocb be- 
skrifvet af H. A. Bing. Andra fullständigt omarbetade och till- 
ökade upplagan. Med 28 illustrationer. 115 sid. Stockholm 1897. 
Samson & Wallins förlag. Pris: 1 kr. 

Toner från Skansen. Svenska folkmelodier och dansar, för piano 
upptecknade af F. Sundlinq. 12 sid. Stockholm 1893. C. Gehr- 
mans musikförlag. Pris: 1 kr. 

Trftsniderimdiurt^er i AUmogeetil, hemtade nr Nordiska Mnseet i 
Stookholm. Af V. Oldbnburg. 250 motiv från 16-, 17- och 18- 
hundratalen jemte deras användning å gamla föremål. Utgifvet 
med understöd af svenska staten och Nordiska museet. 32 plan- 
scher i ljustryck jämte text. Stockholm 1893. Q-, Chelius' för- 
lag. Pris: 10 kr. 

Vår. Minnesskrift frän Skansens vårfest. TJtgifven med anledning 
af vårfesten 1894 af H. O. Wieselqren. Med vignetter, teck- 
ningar och planscher. 32 sid« Stockholm 1894. Pris: 2 kr. 

Karta öfver Skansen, Bredabliok, Lejonslfttten ooh Framnäs å Eongl. 
Djurgården. Upprättad af C. E. Dahlman. Andra upplagan, 
öfversedd 1897. Med vignett af J. Kronbbrg. Pris: 50 öre. 

Bilder trixi Skansen. Skildringar af svensk natur och svenskt folk. 
lif, under medverkan af flere författare ocb konstnärer utgifna 
af A. Hazelius. H. 1 — 12. Med 35 planscher i kromotypi- och 
aatotypitryck jämte åtföljande text. Stockholm 1896 — 1899. 
Plansch- & Litteratur- Aktiebolagets förlag. Pris: 2 kr. för 
hvarje häfte. 

Första hafteU Upp till Skansen I Af F. Holxgbsn. — BollniBstu- 
gan, af V. Engelkb. — Eyrkbultstugan, af H. A. Bnio. 

Ändra häftet. Pä f&bovallen, af J. Nordlander. — Från Håsjosta- 
peln, af H. Samzkuus. — Bredablick, af C. Lundin. 

Tredje häftet, Rafvar p& Skansen, af E. Hammarstkdt. — Högstaga 
frän Mora, af P. Vistrand. 



Digiti 



zed by Google 



ARBETEN, BOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 253 

Fjärde häftet. SkansoDS vargar, af G. Rolthoiv. — Kolarkoja från 
Småland, af G. SoHBÖDfB. 

Femte häftet. En kortar efter ren, af H. Samzblius. — Lappl&gret 
på Skansen, af F. Svbmonius. 

Sjätte häftet, Hålleetadstapeln, af A. Bjöbkandeb. — Laxforoatngan, 
af R. Abpi. 

Sjunde häftet. Från Bredablick, af J. Böttiobr. -^ Skansens reoar, 
af A. Bbhm. 

Ättonde häftet. Fatburen från Björkvik, af S. Ambbosiani. — Sten- 
stugan från J&mshög, af C. M. FCrst. — Jodde, af K. P. Rosén. 

Nionde häftet. Karolinernas Ifiger, af C. Hellström. — Skiss från 
Skansen, af A. T. Gellerbtedt. — Vinterbild från Skansen, af H. Sam- 
ZELiTJS. — Ett besök i Oktorpstugan, af O. Hermelin. 

Tionde häftet. Skansens svanar, af Helena NtBLOM. 

Elfte häftet. Forsfärder, af F. Svenonius. — Skansens björnar, af G. 

SCHRÖDEB. 

Tolfte häftet. John Ericssons arbetsrum. — ValborgsmSssoeldar, af 
E. Hämmarstedt. — Drottning Kristina såsom jägarinna, af C. U. Palm. 

Das Kordisohe Museum und Skansen. Von L. Passargb. Separat- 
abdnick von L. Passarge'8 Arbeit: Schweden, Fahrten in SchwC' 
den, hesonders in Nordschweden und Lappland (Berlin 1897, 
FoDtane & C:o). 16 Seit. Stockholm 1897. Preis: 35 Öre. 

Af denna uppsats bafva utkommit en svensk öcb en engelsk 
öfversättning: 

li^ordiska museet ooh Skansen. Af L. Passarge. Stockbolm 1897. 

15 sid. Pris: 25 öre. 

The Northern Museum and Skansen. By L. Passarge. Translated 
by D. O. Bell. Stockholm 1898. 16 sid. Price: 35 öre. 

Sin eigenartiges Museum f&r Natur- und Völkerkunde. Yon W. 
KoENiG. Separatabdruck von "W. Koenig's Aufsatz in der illu- 
strierten Familien-Zeitschrift Universum, (XUI. Jahrg. H. 21. 
Leipzig 1896, 1897. Druck und Yerlag von Ph. Redarn jun.) 

16 Seit. Stockholm 1898. Preis: 35 öre. 

v 

Binglekar på Skansen. Utgifna af Nordiska museet. Stockholm 
1898. 34 sid. Pris: 35 öre. 



Digiti 



zed by Google 



254 ABBBTSN, SOM ANGÅ NORDISKA MUSEET. 

Småtryok, utgifha i samband med basarer ooh fester till fdrmån f5r 
Nordiska museet. 1. Prolog vid Sällskaps-SpektakleD å KungL stora 
teatern den 15 och 18 mars 1879 till fdrmån for SkandinaTisk-^tnografiska 
samlingen, af G. D. af Wirsén. — 2. Till bazaren för den Skandinavisk- 
etnografiska samlingen den 20 mars 1879, af F. Holmorbn. — 3. Till 
Nordens qvinnor. Vid basaren till förmån för Nordiska museets byggnads- 
fond i Arvika den 11 augusti 1884, af F — ^F. Pris för 1 — 3: 36 öre. 

Sm&tryck, utgifha i samband med Skansens fester: 1. AllmSn Kun- 
görelse om Skansens Vårfest 1893. 3 uppl. — 2. Ordning vid H. M:t Konung 
Gustaf IIl:s marknadsfärd. — 3. Majsång på Skansen, af G. Snoilskt. — 
4. Sommarkväll på Skansen, af G. D. af Wirsén. — 5. Vallgossens Visa, 
af Z. TopBLiDS. — 6. Gustaf Vasas krona. I Uppsala domkyrka. Af A. U. 
BÄIth. — 7. Drottningens Juvel, af N. F. Sander. — 8. En helt ny, 
ganska m&rkelig och lustig Visa om Vårens och Sommarens Herrlighet på 
Skansen, af Frithiof Östgötb. — 9. Tre Gammaldags Visor, af G. Frö- 
DiNO. — 10. Maj-visa, af AuoB Spblbman. — 11. Klockor på Skansen» 
af M. BoLANDER. — 12. En splitter ny, mycket nöjsam och eftertankelig 
visa, af en Smälandsgossb ifrån Brocesvib. — 13. Sverges Skans. Ett 
ord om och till Svenskame, af Hblbnb Nyblom. 16 sid. — 14. Hur 
tankarna komma ooh gå. Intryck från Skansen, af G. af Gbubrstam. 
Med 13 teckningar af D. Ljungdahl. 12 sid. — 15. Skansen och foster- 
ländsk geografiundervisning, af Alfr. D — N. Särtryck ur Svensk Lärare- 
tidning, — 16. Nordiska Museets frikostige donator Herman Frithiof 
Antell. Miunesteckning af F. Lindberg. 8 sid. — 17. En ny märk- 
värdig Historia om Kloka Stina i Karshult. — 18. Allmän Kungörelse 
om Skansens höstmarknad 1893. — 19. Majmånads visa. Efter tryckt 
exemplar upplagd. — 20. Skansens vårfest 1894. 2 uppl. — 21. En 
mycket Ijufvelig och lustig Visa om Jöddes besök på Skansen. Diktad af 
honom ejelf. — 22. Program vid nationalfesten den 6 juni 1894. — 
23. Gustaf Adolfsdagen på Skansen den 9 december 1894, af F. Holv- 
GREN. — 24. Skansens vårfest 1895. — 25. Skansen, af Nonnt Lund- 
berg. — 26. Program vid nationalfesten på Skansen den 6 juni 1895. — 
27. Program vid Skansens vårfest 1896. — 28. Skiss från Skansen, af 
A. T. Gellerstedt. — 29. Håsjöstapeln, etsning af R. Haglund. — 
30. Porträtt af Emanuel Svedenborg, ljustryck efter oljemålning af P. 
Kbafft d. t. — 31. Program vid nationalfesten på Skansen den 6 
juni 1896. — 32. Program vid Skansens vårfest 1897. — 33. En sann- 
saga på Skansen, af Lea. — 34. Brefkort med utsikter och motiv från 
Skansen. 15 st., utförda i färgtryck och Ijustryok. — 35. Skansens vår> 
fest 1898. — 36. E' wisa öm kwennfölka, töcka söm di ä', dektad au 



Digiti 



zed by Google 



ABBBTBN, SOM ANGÅ NOBDISKA MUSBBT. 255 

en smaulandspojk. — 37. Program vid natioDalf esten på SkaoBen den 6 
jani 1898/ — 38. Program vid festen till hogtidlighåUande af Nordiska 
museets ijug^em&rsminne. — 39. Skansens v&rfest 1899. — 40. Na- 
tionalfesten på Skansen den 6 juni 1899. — 41. Sagospelet på Skansen 
hösten 1899. 

Priset för en hvar af dessa småskrifter är 25 öre, utom för 
nr 2, 18, 22, 26, 31, 34, 37 och 40, för hvilka priset är dels 10, dels 
15 öre. 

Om alla köpas samtidigt, erh&ll